Skip to main content

Full text of "Nordiskt medicinskt arkiv"

See other formats 


HANDBOUND 
AT  THE 


UNIVERSITY  OF 
TORONTO  PRESS 


I 


Digitized  by  the  Internet  Archive 

in  2010  with  funding  from 

University  of  Toronto 


http://www.archive.org/details/nordisktmedicins17stoc 


fe" 


-m? 


NORDISKT 


MEDICINSKT  AKKIV 


UNDER  MEDVERKAN 


Prof.  Dr  G.  ASP,  Prof.  Dr  0.  HJELT,  Prof.  Dr  FR.  SAITZMAN,  i  Helsingfors.  —  Prof.  Dr  H.  HEIBERG, 
Pruf.  Dr  J,  N I C  O  L  n  SE  X ,  Prof.  Dr  E.  W I N  ti  E .  i  Kristiaoia.  —  Prof.  Dr  P.  L.  P  A  N  I'  M .  Prof.  Dr  C.  RE  18Z , 
Prof.  Dr  F.  TKIER,  i  Köbenharn.  —  Prof.  Dr  C.  ASK.  Prof.  Dr  C.  SA  HM  A  L\,  Prof.  Dr  V.  ODEN!  D8,  i 
luttd,  — Prof.  Dr  R.  BRDZELIUS,  Prof.  Dr  C.  ROSSAJiDER,  Prof.  Dr  E.Ö  DM  AN  8  SOS,  i  Stockholm. — 
Adj.  Dr  J.  BJÖRKÉS,  Prof.  Dr  P.  HEDENIUS,  Prof.  Dr  FR.  flOIJGREN,  i  L>ala. 

REDIGERADT    AF 


i)r  A  HL   K  EV, 

PROF.    I  PATOLOO.   ANAT.    I    STOCKHOLM. 


SJUTTONDE  BANDET 

MElJ    41     TrIsNITT. 


lÄSÖ. 


STOCKHOLM 

P.    A.    NORSTEDT    k    SÖNER. 
HELSINGFORS  KRISTIANIA 

G.  TV.  EDLUND.^  BOKHANDEL.  J.  W.  CAPPELEN. 


KOBENHAVN 
H.  HAGFRUP. 


<f/ 


I  N  N  E  H  A  L  ].. 

Sidd. 

N:r  1.  Betragtninger  fra  Retslägens  Ståndpunkt  över  Blöd- 
ningerne  i  Legeraets  store  Hiilheder  hos  nyfödteBörn. 
Af  Prof.  Dr  Stabpeldt  i  Köbenliavn 1 — 11. 

N:r  2.  Bidrag  till  kännedomen  om  det  isolerade  hjärtför- 
raakets  förhållande  vid  direkt  retning  raed  enstaka 
induktionsslag.  Af  Prof.  Christian  Lovék  i  Stock- 
holm.    Med  7  träsnitt 1— IG. 

N:r  3.  Ledetråd  for  Medicinere  i  bakteriologisk  Teknik.  Af 
Docent,  Dr  C.  J.  Salomonsen  i  Köbenliavn.  Med 
18  Träsnit.     (Forts.) 1—38. 

N:r  4.  Om  förändringarna  af  de  finare  artererna  vid  den 
granulära  njuratrofin  och  deras  betydelse  för  denna 
sjukdoms  patologi.  Af  Hugo  Holsti,  Docent  vid 
Universitetet  i  Helsingfors 1 — 35. 

N:r  5.  Om  nrethritis  externa,  särskildt  hos  mannen,  och  om 
cystabildningar  å  förhuden.  Af  Prof.  E.  Odmaxsson 
i  Stockholm.     Med   1   träsnitt  1  — 11. 

N:r     G.     Kortare  meddelande... 1  — 12. 

I.  Beklädning  af  udenfor  Bughulen  befästede 
og  fastvoxede  Tarmslyngers  Peritonealflade 
med  epidermis  ved  Forsög  på  at  aulägge 
Tarmfistler  hos  Hunde.  Af  Prof.  P.  L. 
Panum  i  Köl)enhavn.     Med   1   Träsnit Sid.  1. 

II.  På  hvilket  Tidspunkt  bliver  Syfilis  konsti- 
tutionel?    Af  Dr  med.  Erik  Pontoppidan 

i  Köbenhavn »    G. 

N:r     7.     Nordisk    medicinsk    literatur    från    år    1884.     Tredje 

kvartalet 1 — 57. 

N:r     8.     Comptes-rendus    des    traités    publiés   au  törne  XVII, 

N:os   1   ä  G 1—10. 

N:r  9.  Kliniska  studier  öfver  borsyrans  och  borax'  inverkan 
på  mänskliga  organismen  äfvensom  deras  elimination 
ur  den  samma.  Af  med.  Dr  Erik  Gustaf  Johnson 
i  Stockholm    1 — 36. 

N:r  10.  Ledetråd  for  Medicinere  i  bakteriologisk  Teknik.  Af 
Docent,  Dr  C.  J.  Salomonsen  i  Köbenhavn.  Med 
12  Träsnit,     (Forts.   fr.   X:r  3).. 1—31. 


N:r 

11. 

N:r 

12. 

N:r 

13. 

N:r 

14 

N:r 

15 

N:r 

IG 

Sidd. 
Fall    af    förgiftning    genom    subliinatinjektion,    med- 

deladt  af  Prof.   W.   Netzel  i  Stockholm 1 — 15. 

Undersökning    om    mnskelryckningens    latenstid.      Af 

Dr  Rob.  Tigerstedt  i  Stockholm    _. 1 — 30. 

Om  sukkerets  ndskillelse  i  nrinen,  efter  nydelsen  af 
kulhydrater,  ved  diabetes  mellitus.     Af  Prof.  Wokm- 

MiJLLER  i  Kristiania -.. 1 — IG. 

Nordisk    medicinsk    literatur    från    år   1884.     Fjärde 

kvartalet I — 72. 

Comptes-rendus    des    traités    publiés  au  törne  XVII, 

N:os  9   ä  13 -- 1  —  10. 

Försök  med  sublimat-trämassa  såsom  antiseptiskt  för- 
bandsmaterial,   anstälda    på   Vexiö  lasarett  af  Dr  W. 

Karström  1 — 43. 

N:r  17.     Leucoderraa  syphiliticum.  Af  Dr  Alex.  Haslund, Över- 
läge ved  Kommunehospitalet  i  Köbenhavu 1 — 31. 

Om  gallstensileus.     Af  P.  J.   Wising,  med  2  träsnitt   1 — 31. 
De  elektriske  ströraarters  uligeartede  terapevtiske  virke- 
måde  og  den  elektrodiagnostiske  synsfeltsundersögelse. 

Af  C.   Engelskjön  i  Kristiania.      2den  afdeling 1 — 34. 

Recidiverende  cancer  S.  Romani,  dobbeltsidig  ovarial- 
tumor;  fibromata  uteri.  Af  Dr  Axel  Johannessen..  1 —  7. 
Om  Reukulturer  af  Mikroorganismer.  Bemärkniuger 
i  Anledning  af  Dr  SaLomonsens  »Ledetråd  for  Medi- 
cinere  i  bakteriologisk  Teknik».  Af  Dr  Emil  Chr. 
Hansen,  Förständer  for  Carlsberg-Fondets  fysiologiske 

Laboratorium,   Köbenhavn... 1 —   5. 

Nordisk    medieinsk    literatur    från    år    1885.     Första 

kvartalet - - 1 — 52. 

Comptes-rendus    des    traités    publiés  au  tome   XVII, 

N:os  16,   17,  18,  20  et  21 1—  9. 

t  Peter  Ludvig  Panum.     Af  Dr  med.  Jul.  Petersen  1 — 14. 
Albuminuri  —  latent  skrumpnyre  ^     Af  Överläge  Dr 

E.  BuLL  i  Kristiania  ,. - 1 — 25. 

Om    resektioner    af   digestionskanalen.      Af  Dr  Ivar 

Svensson  i  Stockholm 1 — 34, 

Reflexnervernes  Forhold  til  Sygdorame  i  Näsen  og 
Svalget.  Af  D:r  med.  E.  Schmiegelow  i  Köben- 
havn ..- --- - - 1 — 33. 

Om   ovarial-myxom.    Af  Prof.  V.  Netzel  i  Stockholm   1 — 28. 
Studier  i  väfnadselementens  fysiologi.     Af  K.   Hall- 
sten i  Helsingfors.     Med   1   träsnitt    1 — 27. 

Nordisk    medicinsk    literatur    från    är    1885.     Andra 

kvartalet 1 — 64. 

Comptes-rendus    des    traités    publiés  an  törne  XVII. 

N:o  19  et  N:os  24  ä  29 1  —  11. 


N:r 

18. 

N:r 

19 

N:r 

20. 

N:r 

21. 

N:r 

22. 

N:r 

23. 

N:r 

24. 

N:r 

25. 

N:r 

26. 

N:r 

27. 

N:r 

28. 

N:r 

29 

N:r 

30, 

N:r 

31. 

Förteckning  öfver  referaten. 


Normal  anatomi,  fysiologi  och  biologisk  kemi: 

Kr.  Poulsen:    Om    Fascierue    og   de   interfasciale  Rum  pä  N:r    7    ss.    I — 7. 
Halsen.  —  Jacob  Heibkrg:    Ueber  die  Drehung  des  Vorder- 
arms.    —    Jacoh  Heiberg:    Ueber    die   Drehungen  der  Hand, 
historisch    und   experimentell  bearbeitet,    —    Jacob  Heiberg  : 
Atlas    der    Hautnerveugebiete.  C.   F.  Naumann:    Ossa  ten- 

dinuni.  —  Jacob  Heiberg  :  Biologiske  Meddelelser.  —  Axel 
JäderholM:  Studier  öfver  niethemoglobin.  —  Worm-Mt''ller: 
Om  den  kvantitative  Bestemnielse  af  små  Mängder  Druesukker 
i  Urinen  og  om  Roberts  Metode.  —  Worm-Mullek:  Om 
Druesukkerels  Bustemmelse  i  Urinen  ved  Hjälp  af  .Soleils- 
Ventzke's  Polarimeter,  og  om  de  venstredrejeude  Substant.-^er. 
WoRM-Mi/Li.EK:  Om  Sukkerets  Udskillelse  i  Urinen,  efter 
Nydelsen  af  Kulhydrater.  hos  sunde  Meunesker.  —  Valter 
Lindberger:  Om  gallans  betydelse  för  förruttnelsen  i  tunn- 
tarmeu.  —  Olot  Hammarsten:  Bidrag  tilL  kännedomen  om 
mucin    och    de    muciuliknaude    rinueua.  Jacob  Heiberg: 

Om  ett  biologiskt  Laboratorium. 

F.  G.  Gade:    Om  Cellen.  —  J.  O.  Hennum:    Om  Herings    »    14    »     1 — 15. 
Levercellmodell.  —  J.  O.  Hennum :    Til  Belysning  af  Celler- 

nes  Former.  L  —  .3.  O.  Hennum:  Til  Belysning  af  Cellernes 
Former.  H.  —  Jens  Schou  :  Om  den  perifere  marvholdige 
Nerveprimitivtråds  Bygniug. — William  Sökensen  :  Om  Lyd- 
organer  hos  Fiske.  — Hj.  Dillner:  Om  globulinerna  i  höns- 
ägghvitan.  —  J.  E.  Johansson:  Serum-albuminets  förhållande 
till  syra  och  neutralsalter.  —  Carl  .Sundberg  :  Bidrag  till 
kännedomen  om  pepsinet.  —  Worm-MDller  og  Jac.  G.  Otto: 
Medicinsk-kemisk  Praktikum.  —  Jac.  G.  Otto:  Om  Blodets 
Gehalt  på  Sukker  og  reducerende  Substans  under  forskellige 
Omstäudigheder. 

G.  A.  Guldberu:    Ueber  das  Centralnerv ensystem  der  Barten-    "    22    »        1 — 7. 
wale.  — O.  S.  Jensen:   Recherches  sur  la  Spermatogéuése.  — 

Christian  Loven  :  Bidrag  till  kännedomen  om  det  isolerade 
hjärtförmakets  förhällaude  vid  direkt  retning  med  enstaka  in- 
duktionsslag.  —  Woiim-Muller  :  Om  Forholdet  mellem  de 
röde  Biodlegemers  Antal,  Hämoglobingehalt  og  de  torre  Blod- 
legemers  Mängde.  —  Jac.  G.  Otto:  De  nyere  Undersögelser 
över  Blodfarvestoffeue,  —  V.  A.  Poulsen  :  Elektrisk  Lys  an- 
vendt  på  Mikroskopet,  samt  en  Beskrivelse  af  en  af  Instru- 
mentmager Nyrop   koustrueret  Lampe. 

Gustaf  Retzius:  Das  Gehörorgau  der  Wirbelthiere.    H.  Das    "    30    »        1 — 7. 
Gehörorgan  der  Rcptilien,  der  Vögel  und  der  Sängethiere.    — 
L    0.    Hennum  :    Foreläsninger    holdte   i    Vårsemesteret  1885 
for  Doktorgradeu  i  Medicin.  —  Rob.  Tigerstedt:  Undersök- 


ning  om  niuskelryckuingens  latenstid.  —  Worm-Muller:  Om 
Sukkerets  Udskillelse  i  Urinen,  efter  NyduUen  af  Knlhydrater, 
ved  diabetes  raellitus.  —  John  Sebei.ikn:  Bidrag  til  Kund- 
skaben  om  Mälkens  Äggehvidestoffer.  —  H.  Köstee:  Om  me- 
toderna att  bestämma  närvaro  af  saltsyra  i  ventrikela  och  om 
saltsyrans  förhållande   vid  cancer  ventriculi. 

Patologisk  anatomi  och  allmän  patulogi: 

C.  QvisT:  Om  den  mikroskopiska  undersökningen  af  vakcin-  N:r  7  ss.  7 — 17. 
ämnet.  —  C.  Qvist:  Om  artiticiel  odling  af  vakcinämnet.  — 
K.  PoNTOPPiDAN:  Fem  Tilfälde  af  den  THOMSKNske  Sygdom 
(myotonia  congenita).  —  C.  Wallis:  Redogörelse  för  obduk- 
tionerna vid  Sabbatsbergs  sjukhus  uuder  tvänne  är,  frän  den 
13  april  1884;  I.  patologisk-anatomisk  kasuistik.  —  M.  V. 
Odenius:  Skottsår  genom  hjärtat.  Ett  bidrag  till  kännedomen 
om  det  lefvande  hjärtats  läge.  —  Carl  M.  Furst-.  Fall  af 
hernia  retroperitonealis  vid  embryonalt  hämningsläge  af  tar- 
marna. —  T.  G.  Gade:  Bidrag  til  Kundskab  om  Klorom. 

E.  A.  TscHERNiNG:  Tuberkelinokulation  hos  et  Jleuneske.  »  1-1  »  15 — 21. 
—  B.  Bång:  Om  Tuberkulose  i  Koens  Yver  og  om  tuberkulos 
Mälk.  —  H.  Heiberg:  Tuberkulose,  ndgäende  fra  forskellige 
Organer.  —  C.  J.  Salomonsen  og  .1.  Christmas  Dirckinck- 
HoLMFEi.u:  Om  Psevdo-Infektion  hos  Fröer.  —  G.  Hansen: 
Sopsygdommen.  —  J.  W.  Runeberg:  Ett  fall  af  cysticercus 
cellulosa  i  hjärnan.  —  E.  A.  Homén  och  K.  .\.  Linden: 
Ett  fall  af  endoteliom  i  hjärnan.  —  Kristian  Grön:  Et  Til- 
fälde af  Sklerose  af  arterio  coronaria  cordis  med  konsekutiv 
Myokardit;  pludselig  Död.  —  E.  A.  Homén  :  Ett  fall  af  rup- 
tura  aneurysm.  arteriae  basilaris.  —  Wakf vinge  och  Wallis: 
Fall  af  aneurysma  aortae  thor.  descendentis  med  perforation 
till  oesophagus  och  förblödning.  —  S.  Laache:  Om  anthra- 
cosis  pulmoniim  og  deus  Fölger.  —  S.  C.  Benzow:  Ett  fall 
af  försenad  och  uteblifven  andra  dentition.  —  E.  A.  HoMÉN: 
Ett  fall  af  testis-atrofi.  —  Kristian  Grön:  Tilfälde  af  fi- 
broma  uteri,  kompliceret  med  Resterne  af  et  omtr.  18  Ar 
gammelt   Extrauterinsvangerskab. 

H.  Heiberg:  Om  Septämi  og  Pyämi.  —  W.  Ekekrantz:  »  22  »  7 — 10. 
Fall  af  aorta-anevrism,  som  vallat  död  genom  perforation  af 
oesophagus.  —  Warfvinge  och  Wallis:  Fall  af  cirrhosis 
hepatis.  ■ —  Warfvinge  och  Wallis:  Fall  af  kancer  i  pan- 
creas.  —  Hugo  Holsti:  Om  förändringarna  af  de  finare 
artererna  vid  den  granulära  iijuratrofin  och  deras  betydelse 
för  denna  sjukdoms  patologi.  —  P.  L.  Panlm:  Beklädning 
af  udenfor  Bughulcn  befästede  og  fastvoxede  Tarmslyngers 
Peritonealflade  med  epidermis  ved  Forsög  pä  at  anlägge  Tarni- 
tistler  hos  Hunde.  —  C.  i.  Salojionsen:  Ledetråd  for  Medi- 
cinere  i  bakteriologisk  Teknik. 

.J.    Salomonsen:    Ledeträd    for  Medicinere  i   bakteriologisk    »    oO    »       7 — 8. 
Teknik.  —  Axel  Holst:    Spredte  Ligttagelser  om  de  skrofu- 
löse  Processer  og  Tuberkelbacillers  Förekomst  ved  samme.  — 
Kr.    Jernell:    Om    Tuberkulose  i  Ben,  Ledkapsler  og  Seuc- 
skeder.  —  Wiluhagen:  Fibroma  uteri. 

Speciel  patologi  och  turapi: 

Lund  :  Om  Sygdommenes  Arsager.    —    F.  Hallager  :  Kri-    »      7   »  17 — 23. 
tiske    Bidrag    til    Lären    om  uregelmässig  Epilepsi  med  särlig 


Heiisyn  til  de  sä  kaldte  psykiske  Akvivalenter.  —  Kaaksberg: 
Om  Blegsoten.  —  J.  V.  Wich.viann:  Et  dödeligt  Tilfalde  af 
varicella.  ~  Israel:  Stetoskopiske  MeddeleUer  t'ra  Komniuue- 
hospitalets  2den  Afdeling.  —  F.  W.  Runkberg:  Kliniska  stu- 
dier öfvei'  transsudationspiocesser  inom  organismen.  I.  Om 
aibnminhalten  i  ascites-vätskor.  • —  A.  Bergstrand:  Fall  af 
tarmförträngning  (ilens)  med  lycklig  utgång.  —  Richari» 
HoGNER:  Några  undersökningar  beträffande  saltsyreafsöndrin- 
geu  vid  magkatarr  och  dilatation.  — Max  Buch:  Ueber  Alge- 
simetrie. 

F.    W.    Wakfvinge:    Från    den    medicinska    afdelningen   af  N:r  14  S8. 21 — 33. 
Sabbatsbergs   sjukhus.    —    H.  Berner:  2  Tilfalde  af  multipel 
Cerebrospinalsklerose.  —  E.  Kaurin:  Chorea  posthemiplegica. 

—  C/ESAR  BoECK:  Fortsatte  lagttagelser  över  akut  rcvmatisk 
Aöektion,  fremkaldt  ved  Svälgbetändelser.  —  V.  Uchermann: 
Tuberculosis  veli  palatini.  —  E.  Schmiegelow:  Rhino-laryngo- 
logiske  Meddelelser.  —  E.  Buli.  :  En  klinisk  Foreläsning 
över  Perikardit.  —  C.  Wettergren:  Fall  af  hcTmothorax 
och  empyem.  —  I.  C.  Holm:  Nogle  lagttagelser  af  Bronko- 
stenose.  —  Buchholz  :  Et  Tilfalde  af  oesophagismus.  —  V, 
C.  Faye:  Spasmus  i  oesophagus.  —  Wiesener:  Om  de  kro- 
uiske  Ventrikelsygdomme  pä  Vestlandet.  —  I.  WieseneR:  Et 
Tilfalde  af  cancer  veutriculi.  —  C.  F.  Larsen:  Exantematisk 
Tyfus.  —  C.  Ussing:  Om  Behandling  af  peritonitis  appen- 
dicularis    med    tidlig    Jncision    i    Coekalregionen  og  Dränage. 

—  E.  Bull:  Tumör  abdominis.  —  H.  Juell:  Et  Tilfalde  af 
morbus  Addisouii.  —  C.«:sar  Boeck:  Et  Tilfalde  af  akut  he- 
morragisk  nephritis  rheumatica,  helbredet  ved  Salicylsyre.  ■ — 
1.  G.  Edgren:  Den  elektriska  undersökningen  af  musklerna 
och    de    motoriska    nerverna    fräu   klinisk  synpunkt  betraktad. 

—  Israel:  Antipyriuet.  —  Wichmann:  Nogle  Forsög  med 
Antipyrin  i  tyfoid  Feber.  —  P.  J.  Wising:  Om  biverkningar 
af  antipyrin. 

AuG.  Koren:  Meddelelser  om  Skarlageusfeber.  —  E.  Winge:  »  22  »  11 — 21. 
Fibrosarcoma  epistrophei,  Pludseligt  Tryk  på  Rygmarven.  Pa- 
raplegia  brachialis.  Knud  Pontopitdan:  4  Tilfalde  af  teta- 
nus  med  subkronisk  Forlöb  og  Udgang  i  Helbredelsc.  —  S. 
Laache:  Et  Tilfalde  af  Tetauus  rheuraaticus  med  nogle  Be- 
märkninger  om  de  ätiologiske  Forhold   ved   tetanus  i  det  Hele. 

—  Chr.  Leegaard:  Om  behandlingen  af  letanus.  —  Mau- 
EITZ  Malmberg:  Om  lungsotens  klimatiska  behandling.  — 
Unger  Vetlesen:  Om  Mavekräft.  —  Unger  Vetlesen:  Om 
behandlingen  af  Mavesår.  —  Israel:  Kliniske  Erfaringer  og 
Iakttagelser  fra  Kommanehospitalets  2den  Afdeling.  —  Chr. 
Leegaard:    Tre  Foreläsninger  for  Doktorsgraden  i  Medicin. 

Flindt:  lagttagelser  og  Bemärkninger  om  den  tyfoide  Feber.    »    30    »     9 — 21. 

—  SiGV.  Madsen:  Skorbut.  —  P.  J.  Wising :  Ett  bidrag  till 
frågan  om  de  cerebrala  lokalisatiouerna.  —  P.  Dethleksen  :  Den 
alkoholiske  Eklampsi.  —  K.  Caroe:  Et  Tilfalde  af  poliomyelitis 
anterior  acuta.  —  E.  Bull:  Sammenvoxninger  af  Hjärteposen. 

—  E.  BuLL:  Bidrag  til  Belysning  af  Arteriosklerosens  klini- 
ske Betydning.  —  Buntzen:    Tab   af  epiglottis  efter  Difterit. 

—  Axel  Johannesen  :  Om  Drövtyguing  hos  Mennesket.  — 
I.  G.  Edgren  :  Fall  af  balantidium  coli,  behandladt  med  naf- 
talin. • —  E.  Bull:  Om  kunstige  Ernäringsmetoders  Anvcn- 
delse  i  Terapien.  —  M.  Greve:  Lidt  om  Massage.  —  Waef- 
tinge  och  Wallis:  Fall  af  cirrhosis  hepatis.  —  Schierbeck: 
Et  Fall  af  echinococcas  hepatis  med  en  Bemärkning  om  Atroli 


VIII 

af  hepar  som  Följde  af  Echinokokcyste  i  dette  Organ.  -  Bu- 
GEL:  Echinococcus  hepatis;  Operation;  Helbredelse.  —  W. 
Netzkl  och  C.  Wamis:  Fall  af  echinococcus.  Budde:  Om 
forskellige    Former    for   Snkkersygens   Opträden   og  Udvikling. 

—  H.  Selldkn  :  Kvicksilfveicyanid  mot  difteri. 

Kirurgi  och  ojtahniatrik: 

Johan  AViumark:  Bakteriologiska  undersökningar  vid  piiru-  N:r  7  ss.  24 — 28. 
lent  konjuuktivit  samt  några  iakttagelser  oin  den  gouorroiska 
uretriten  och  konjunktiviten.  -  G.  Setteubi.ad:  Ett  fall 
af  galvanisk  hypen^esthesia  aciistica.  —  E.  Schmiegelow:  Om 
Stendannelse  i  Näsehulen.  —  E.  H.  Th.  Söeboeg:  Diagnosen 
af  forskellige  Former  af  Tandsmerfer.  —  S.  Levy:  Bidrag 
til  den  mekanhke  Behandling  af  Ryggens  Deformiteter.  — 
Kr.  Helveg:  Abeut  diverticuliini  ilei,  Invaginatiou,  Prolaps, 
Inkarceration.  —  N.  Gram.  Et  Tilfälde  af  hernia  obtura- 
foiia.    —    Axel    Iversen:    Nyere    Erfaringev  om  sectio  älta. 

—  H.  Maag  :  Tilfälde  af  letal  Hämorragi  fra  art.  carotis 
interna.  —  Hans  Kaausberg:  Et  Par  praktiske  Notitser  om 
Paquelins  cauterium  i  den  kirurgiske  Hverdagspraxis. 

C.  RossANDER:  Om  artificiel  starrmognad.  —  Fr.  R.  Bödt-  »  14  »  34 — 51. 
KER:  Järnsplint  i  Glaslegemet  fjärnet  ved  Magnet.  —  JoH. 
WiDMARK:  Undersökningar  om  bakteriers  förekomst  vid  daci-yo- 
cystitis.  —  JoH.  Widmark  :  Bakteriologiska  studier  öfver  dakryo- 
cystit  och  ulcus  serpeus  coruewi.  —  Jon.  Widmark  :  Under- 
sökningar om  gonokokker.  -  Edv.  Kaurin  :  Om  Ojenlidelser 
hos  de  spedalske.  — Ole  B.  Bull:  The  Opiithalnioscope  and 
Lues.  —  BÖCKMANN:  Antitouisk  Behandling  af  Sygdomme  i 
Ojet.  —  C.  Rossander:  Om  cocaiuet  såsom  ansestheticum 
för  ögat.  —  N.  WuLFRBEKG:  Om  Kollyrier.  —  Uchkrmann: 
Slappelse  af  Trommehinden.  —  A.  Bergstrand:  Bidrag  till 
trepanationens  kasuistik.  —  Arbo  &  Hoi-sT:  Et  Tilfälde  af 
tetanus  rheumaticus.  — A.  Malthe:  l'ra  Rigshospitalets  kirurg. 
Afdeliug  A.  I.  En  Svedskesteu  i  laryux.  —  W.  Pipping:  Ett 
fall  af  trakeotomi  för  croup  med  lycklig  utgång.  —  F.  Saltz- 
man:  Ett  fall  af  försvårad  trakeotomi.  —  Carl  J.  Rossan- 
der: Om  jodbehandling  af  struma.  —  F.  Saltzman:  Om 
aflägsnandet  af  sköldkörteln  och  dess  följder.  —  M.  W.  af 
ScHULTÉN:  Exstirpation  af  ett  sarcoma  colli  med  resektion  af 
vena    jugularis    communis    och    lesiou    af  en    större  lyinfgäng. 

—  F.  Saltzman  och  E.  A.  Homén:  Travinatiskt  aueurysma 
af  arteria  mammaria  interna.  —  F.  Saltzman:  Ett  fall  af 
galactocele.  —  Hjort:  Osofagusstriktur,  behandlet  med  Ga- 
strostomi.  C.  A.  Borch:  Laparotomi  ved  ileus;  heldigt 
Resultat.  — ■  H.  Ström:  Et  Tilfälde  af  tumör  carcinomatosus 
flexurae  sigmoideae  coli;  Operation;  Död.  —  Sandberg:  Ex- 
stirpatio  recti.  —  John  Berg:  Fall  af  sectio  älta.  —  1.  Svens- 
son: Sectio  älta.  Sandberg:  Om  nogle  Operationsmetoder 
for  Sygdomme  i  Knäleddet.  —  M.  W.  af  Schultén  :  Ett 
fall  af  mus  articularis  genu.  --  Ole  Caspersen:  Et  Tilfälde 
af  mus  articularis  genu.  —  Carl  Santesson:  Om  förhål- 
landet mellan  knäledskapseln  och  bursa  subcruralis.  —  I. 
Hjort:  Fractura  patellse,  behandlel  med  Beusutur.  —  F. 
Saltzman:  En  pä  operativ  väg  botad  ärrkontraktion  efter 
brännskada.  C^sar  Boeck:  Angiomer,  behandlede  med 
Kloralindspröjtning.  —  Östvold:  Epidemisk  Opträden  af 
Furunkler  i  Fiskevär.  — ■  Johan  Olsen:  Sublimat  som  Des- 
infektionsmiddel.  —  Hopstock:    Lystgas    som    anrestheticum. 

—  Malthe :  Jodoform-Lapis.    —    M.  W.  af  Schultén:  Om 


Samuel  Gustaf  Crusell  och  betydelsen  af  hans  uppfinningar 
på  den  kirurgiska  teknikens  område. 

Johan  Hjort:  Den  kroniske  koujunktivalhyperämi  og  den  N:r  22  88.21 — 33. 
kroniske  foUikuläre  koujunktivalbetändelse.  —  V.  Heilmann: 
Om  chloretura  cocainicum  som  lokalt  an.Testeticum  i  Oje- 
kirurgien.  —  Victor  Lange :  Nogle  Beraärkninger  om  Koka- 
inets  Anvendelse.  —  E.  Schmiegelow:  Lidt  om  Anvendelseii 
af  Kokain  ved  Sygdonime  i  Struben,  Näsen,  Svalget  og  Orerne. 

—  R.  A.  Berg:  Neuralgia  trigemini,  rami  III;  nevrektomi, 
hälsa.  —  Carl  Kossander:  Om  massage  af  hals-sympathicns 
vid  tic  douloureux.  —  Eliasson:  Fractnra  cranii,  mejseltre- 
panation;  hälsa.  —  A.  Sell:  Tilfälde  af  liagua  nigra.  —  Fryk- 
man:  Vulnus  laceratum  region,  hypochondr.  destr.  e.  prolapsu 
intestinorum.  —  Bokström  :  Tre  fall  af  tarmocklusion.  — 
C.  A.  Berg:  Tarmocklusiou.  —  Dan.  Colp:  Kateteri.satiou 
ved  Bläreblödniug.  —  Nauman:  Lithiasis  prostatifa.  —  J.  Ni- 
colavsen:  Strictura  nrethrae,  behandlet  med  Uretrotomi.  — 
A.  G.  Dracumann:  Skolioseu.  —  Sigfrid  Levy:  Om  Tröje- 
behandlingen. —  A.  SÖDERMARK:  Luxation  af  caput  hiuneri, 
resektion,  hälsa.  —  .1.  Nicolaysen:  Fire  irreponible  Luxa- 
tioner.  operativt  behandlede.  —  J.  Nicolaysen:  Om  nogle 
nyere  Behandlingsmetoder  for  equinovarns;.  Frykman:  Vul- 
nus sclopetarius  fem.  -^  aneurysma  dissecans,  hälsa.  —  Nau- 
MAN:  Ecehinococcus  tibiae;  operation,  hälsa.  —  Giersing: 
Operation  for  indgroet  Negl.  —  Hans  Kaarsbeeg:  Kirur- 
giske  Notitser  fra  Landpraxis  i  1884.  —  Skandinavisk  Tids- 
skrift for  Tandläger.  C.  Nyrop:  Camillus  Nyrop  og  det 
kirurgiske  Instrumeutmageri  i  Danmark. 

Edm.  Hansen  Grut:  Oftalmologiske  Meddelelser.  —  Johan  »  30  »  22 — 32. 
Ki.ER:  Bedömmelsen  af  Mekanoterapiens  Betydning  (Massage- 
behandlingen) i  Ojenlägevidenskabeu.  En  klinisk  Studie.  — 
Knvd  Pontoppidan:  Referat  og  Kritik  af  et  Par  udgivne  of- 
talraonevrologiske  Arbejder.  —  Hj.  Schiötz:  Et  selvregistre- 
rende  Peiimeter.  —  I.  Hjort:  Extraktion  af  Järnsplint  i  Ojet 
med  Elektromagnet.  Johan  Widmakk:    Ytterligare  några 

iakttagelser  om  gonokokkernas  förekomst  vid  ))urulent  kon- 
junktivit  samt  vid  purulent  vulvo-vaginit  hos  minderåriga.  — 
I.  Voss:  Cyster  i  övre  Ojelåg.  —  V.  Uchermann  :  Kort  Be- 
märkning  om  Brugen  af  Karbolglyceriii  og  Afropin  i  Oresyg- 
domme.  —  V.  Uchermann:  Vore  Dövstumme.  —  Karl  Malm- 
sten:   Om    lokal    anestesi  vid  intralaryngeala   operationer.  — 

—  Ivar  Svensson:  Bråckoperationsstalistik  m.  m.  —  E.  Lan- 
DELius:  Belladonna  mot  inklämdt  bräck.  —  Filip  Bergman: 
Främmande  kropp,  uttagen  ur  bukbetäckningarna.  —  J.  Ni- 
colaysen: Tumör  eysticus  abdnmin. ;  Laparotomi;  Exstirpa- 
tiou.  —  G.  Finne:  Kongestionsabsces.  -  Edv.  Ipsen:  Nogle 
Bemärkniuger  om  »Tröjebehandlingen»  i  Anledning  af  D:r  S. 
Levy's  siipplerende  Meddelelser  i  Hosp.-Tidende,  N:r  11,  1885. 

—  A.  Iversen:  Om  Artrektomien,  särligt  af  Kiiäleddet.  — 
I.  F.  Nielsen:  Luxation  af  Albnleddet  med  Perforatiou  af 
humerus  gennem  Huden.  —  Tschernimg:  Kirurgiske  Aforis- 
mer.  —  A.  Malthe:  En  forbedret  Kloioformeriugsmaske. 

Psi/kiatri: 

Knud  Pontoppidan:  Et  Tilfälde  af  Sindssygdom  med  iöjne-    »    22    »  33—34. 
faldende  psykisk  Lejlighedsärsag. 


Veneriska  sjukdomar  och  hudsjukdomar : 

W.  PippiNG:    Cerebralaffektion,    beroende    pä    heriditär   sy- Nr  14  ss.  51— 52. 
tilis.  —  F.  Stabei.l:  Herpes  zoster  bilateralis. 

E.  PoNTOPPiuAN:  Pä  hvilket  Tidspunkt  bliver  Syfilis  kon-  »  22  »  34—37. 
stitntionel?  —  E.  Pontoppiuan:  Siibakut  Katarr  af  Bldre- 
halsen.  —  E.  Ödmansson:  Om  urethritis  externa,  siirskildt 
hos  mannen,  och  om  cystabildniugar  å  förhuden.  —  Edvard 
Welandkk:  Har  vår  kännedom  om  gonokokkerna  ännu  med- 
fört någon  nytta  vid  behandlingen  af  gonorré?  —  N.  L.  H. 
Gkönstad:  Meddelelser  fra  Kigshospitalets  Iludsygeafdeling. 

E.  PoNTOPPiDAN:  Om   Diaguose  og  Behandling  af  den  kro-    »    30    »  32 — 34. 
niske  urethritis.  —  R.  Bekgh:   To  själdne  Tilfälde  af  Psevdo- 
Parasiter    hos    Menuesket.    —    E.    Pontoppidan:   Krysarobin 
—  Travmaticin  mod  psoriasis. 


Obsietrik  och  gynekoloyi : 

A.    Seli,  :    Et  Tilfälde  af  eclampsia  gravidarum,  ledsaget  af    »      7    »  29 — 31. 
uogle  Bemärkniuger  om  Siudsbevägelsernes   ätiologiske  Betyd- 
ning.    —   JoH.    Mygge:    Et   Par    Bemärkuinger  til  D:r  Sell. 

—  G.  BoLLiNG:  Utomkveds  hafvandeskap  afslutadt  efter  10 
är.  —  H.  P.  Öeum:  Kemiske  Studier  över  Ovariecystevädsker 
med  särligt  Hensyn  til  den  diagnostiske  Punktur. 

A.  Daae:  Forsnevret  Bäkkeu;  partus  arte  praematurus.  —  »  14  »  52 — 62. 
Otto  Engström:  Om  expression  af  det  föregående  foster- 
hufvudet.  —  Stockfleth:  Et  Tilfälde  af  extrauterint  Svau- 
gerskab.  —  E.  Ingerslev:  Puerperal  Mortalitetsstatistik  for 
de  danske  Köbstäder  i  det  sidste  Par  Ar.  —  Stadfeldt  :  Abeiit 
Brev  om  Desiofektiou  af  Jordemödre  til  D:r  med.  E.  Inger- 
slev. —  E.  Ingerslev:  I  Anledning  af  Prof.  Stadfeldts 
»Abent  Brev  etc.»  —  Om  Forebyggelse  af  Udbredelse  af  Bar- 
selfeber  ved  Jordemödre.  —  G.  Pippingsköld:  Ett  fall  af 
tetanns  hos  ett  nyfödt  bani.  —  R.  J.  F.  Kaarsberg:  Om 
den  EsiMETske  Ruptnr.  —  F.  C.  Faye:  Notis  angående 
Brugen  af  Brändevin.  — G.  Heinkicius:  Den  moderna  obste- 
triken  i  Paris. — Otto  Engström:  Några  iakttagelser  beträf- 
fande prolaps  af  vagina  och  uterus.  — ■  Fr.  Saltzman:  Ett 
fall  af  myofibroma  cervicis  uteri.  —  Otto  Engström:  Tväaue 
fall  af  intrauterina  polyper.  —  G.  Hei.xricius:  Ett  fall  af 
kongenitalt  bildningsfel  i  den  kvinliga  genitalapparaten.  — 
Otto  Engström:  Ett  fall  af  kongeuital  ringformig  stenos  i 
vagiua.  —  Otto  Engström:  Tvä  ovariala  dermoidcystor.  — 
J.  NicoLAYSEN:  Ovariotomi;  senere  Svangerskab.  —  Fr. 
Saltzman:  Cysta  i  lig.  latum.  —  E.  Winge:  Hsematocele 
retrouterina.  —  J.  Pippingsköld:  Kolloid-degeueration  i  buk- 
hinnan,  såsom  komplikation  möjligen  koutraindicerande  ra- 
dikaloperation   af    ovarialtumörer;    ovariotomi    ä  en  80-åriug. 

—  Otto  Engström:  Ett  fall  af  kongenital  defekt  af  vänstra 
bröstet.  —  J.  Pippingsköld:  En  sten  i  bröstvårtan  hos  en 
ung   hustru. 

A.  Svanberg:   Utvärtes  bruk  af  kloroform  vid  förlossningar.    »    22    >>  38 — 43. 

—  C.  M.  Ullman:  Ur  årsberättelsen  från  Göteborgs  barn- 
bördshus  1883.  —  M.  Groth:  Ur  årsberättelsen  för  år  1883 
för  Södra  barnbördshuset.  —  W.  Netzel:  Operationer  verk- 
stälda  å  den  gynekologiska  afdelningen  af  Sabbatsbergs  sjuk- 
hus är  1883.    —  C.  Wettergren:    Genom  främre  bukväggen 


sedan  gammalt  siippureiande  ovarial  dermoidcysta;  operation; 
hälsa.  —  S.  Almström:  Kystoiiia  ovarii  sin.  (parovarialcysta); 
operation;  död  efter  7  veckor.  —  O.  Lindfors :  Fall  af  vesico- 
uterinfistel;  direkt  operation;  läkning.  —  .\aumaN:  Total 
ocklusion  af  vagina;  operation;  hälsa. 

I.  W.  Lindvall:  (j  förlossningsfall.  —  S.  Tornmark:  5  N:r  30  ss.  33 — 37, 
obstetriska  fall.  —  C.  A.  Rosborg:  Dystocia  e  coarctatione 
conjngatse;  perforatio  crauii  c.  excerebratione  et  extractio  foetus; 
hälsa.  ~-  G.  A.  Rosbohg:  Dystocia  e  coarctatione  pelvis  (aper- 
turae  inferioris)  +  polypus  inucotibrosiis  uteri;  forceps;  exstir- 
patio;  hälsa.  —  L.  Schlegel:  Tvä  förlossningsfall  med  per- 
foration  af  hufvudet.  —  F.  Westekmark:  Ett  fall  af  tubar- 
hafvandeskap;  exstirpation  efter  inträffad  bristning;  hälsa.  — 
C.  F.  Larsen  :  Febrile  Sygdomme  under  og  efter  Puerperiet. 
-  W.  Netzel:  Fall  af  förgiftning  genom  sublimatinjektion. 
—  A.  Grenander:  Polypus  uteri  c.  inversione;  amputatio 
uteri;  hälsa.  — Maur.  Salin:  Ett  fall  af  supravagiual  ampu- 
tation  af  en  myomatöst  degenererad  uterus. 

Pediatrik: 

C  G.  Stagl:  Tilfälde  af  lutussusceptio  intestiualis,  helbre-    »      7        sid,  32. 
det  ved  Irrigation.  —  Che.  Langgaard:  Om  Hysteri  hos  Börn. 

Joii.    Hassing:    Trakeotoiui    hos  et   2  Mäneders  Barn  med    »    22  ss.  43 — 43. 
kongenital  Syfilis;    Helbredelse.  —  Hirschsprung:  Erfaringer 
om  Ouani  bos  suiä  Börn.  —  V.  A.  Lundin:    Suffokation,  or- 
sakad af  en  tuberkelvaudlad  bronkialkörtel,  som  perforerat  en 
lilltäpt  trachea. 

C.  E.  Lkvy:  Kortfattet  Anvisning  for  uuge  Mödre  til  sund-    »    30    »  37 — 38. 
hedsmässig    Forplejning  af  deres  späde  Börn.    —    Kreyberg: 
Kokumys  i   Börnepraxis. 


Farmakologi,  éoxikolat/i,  farmakodynatnik  och  allmän  åerapi: 

Warkvinge  och  Wallis:  Fall  af  akut  fosforförgiftuing.  -  »  14  »  62 — 65. 
N.  Wulfsberg:  Kviksölv  og  Jod.  —  N.  Wulfsbeeg:  Om 
samtidig  Anvendelse  af  Kalomel  og  Jodkalium.  —  F.  C.  Faye: 
Kalomel  som  Öjenmiddel.  —  H.  C.  Vetleskn:  Kalomel  som 
Ojenmiddel.  —  K.  Kaurin:  Jodkalium  og  Kalomel.  —  Tho- 
resen  :  Nogle  Bemärkninger  om  samtidig  Anvendelse  af  Ka- 
lomel og  Jodkalium.  —  N.  Wulfsberg:  Fremvisning  af  far- 
makologiske  Präparater.  — N.  Wulfsberg:  Vink  til  Besparelsc 
ved  Forordning  af  Medicin.  —  Petit:  Ajaccio  som  klimatisk 
Knrsted.  —  I.  C.  HoLM:  Nogle  Vink  og  Meddelelser  om  Laur- 
viks  Bad. 

K.  PoNTOppiDAN  og  O.  T.  Chuistknsen:  En  ny  Reaktion  »  32  »  44 — 47. 
pä  Morfin  —  Urin.  —  H.  P.  Madsen:  Ködpulver.  —  H.  P. 
Madsen:  Dräbers  Vägt.  —  Frederik  Sch-ebel:  Vejleduing 
i  Receptläsning  med  tilhörende  glossarium.  —  Cirkuläre  fra 
Direktionen  for  Danmarks  Apotekerforening.  —  L.  S.  Voge- 
Lius:  Om  Arkana.  —  Schweitzerpiller.  —  Herba  humeriana. 
En  ny  Humbug.  —  K.  Pontoppidan:  To  Tilfälde  af  Föde- 
raiddelforgiftning.  —  Karl  Malmsten:  Själfmordsförsök  ge- 
nom intagande  af  jodtinktur.  — Knud  Pontoppidan:  Karbol- 
syreforgiftning.  —  A.  Jaderholm  :  Koloxidförgiftning.  —  F. 
W,  Warfvinge:  Lyssasförgiftning  i  hus  utau  gasledning.  — 
Gerner:  Lidt  ora  Vaudpuden  som  temperaturuedsättende  Middel. 


A.  ZoFFMANN:  Farmakognosi.  —  O.  H.  Muller,  H.  P.  N:r  30  ss.  38 — 40. 
Madsen,  v.  Budde,  J.  Holm:  Ködpulver.  —  N.  W.  Gjkksöe: 
Eu  Strykninforgiftning;  Helbredelse.  —  KjjER:  Ulovlig  Handel 
med  Arsenik.  —  Kgl.  AIaj:ts  nåd.  kungörelse  angående  ändring 
i  kongl.  förordningen  den  7  januari  1876  om  värd  och  för- 
säljning af  arsenik  samt  andra  giftiga  ämnen  och  varor.  — 
Erik  Gust.  Johnson:  Kliniska  studier  öfver  borsyrans  och 
borax'  inverkan  på  mänskliga  organismen  äfvensom  deras  eli- 
mination  ur  den  samma.  —  A.  Magelsen:  Om  nogle  nye 
norske  Mineralkilder.  —  C.  Engeiskjön:  Elektroterapi. 


Rättsmedicin,  under cisniiiy sfr åy or.  medicinnlvösendet,  hygien, 
statistik  och  epidemioloffi : 

EiUK  HoLST;  Fortsatte  Meddelelscr  fra  deu  mediko-legale  »  7  »  33 — 50. 
Praxis  i  llingköbing.  —  Om  Indlösuingeu  af  de  reelle  Apoteker- 
privilegier.  —  Lov  af  7  Maj  1884  om  Udgifter  ved  Sindssyge- 
väseiiet  og  om  Oprettelsen  af  en  Anstalt  for  siiidssyge  i  Fyn. 
—  A.  GoÉS:  Medicinen  inför  innevarande  års  riksdag.  — 
G^EDEKEN :  Om  det  hygiejniske  Selskabs  nuväreude  og  frera- 
tidige  Virksouihed.  —  A.  E  Goldkuhl:  Om  skolhygienen; 
iudledningsföredrag  vid  diskussionen  under  läraremötet  i  Stock- 
holm 1884.  —  Meldahl:  livad  kan  der  göres  for  at  skafie 
de  private  Skoler  bedre  Skolelokaler? — Th.  Sökensen:  Pleje- 
börn  i  Provinsbyer  og  på  Landet.  —  E.  Heyman:  Läkarens 
ställning  till  frågan  om  uppvärmning  och  ventilation  af  offent- 
liga byggnader.  -  Raavad:  Om  Ventilations-indretningerne  i 
en  nyopfört,  större  Bygning.  —  J.  F.  Meyer:  Spildevands- 
aliedningen  i  vore  Huse,  som  den  bör,  og  som  den  ikke  bör 
vare.  —  F.  C.  A.  Möller:  Om  Ködkontrollcns  Udvikliug  og 
Betyduing.  —  E.  A.  Wawrinsky  :  Om  mjölkkontroll,  särskildt 
med  afseendc  ])å  Stockholm.  —  V.  Bokkenheusek:  Om  en 
påtänkt  Mälkekuraiistalt  i  Köbenhavu.  —  Selskabet  for  Sund- 
hedsplejeu  i  Danmai-k.  Modet  d.  G  December  1883  (Diskus- 
sion om  Centrifugemälk).  —  N.  Dalhoff:  En  farlig  Ven.  — 
Sophus  Thorup  og  I.  Christmas-Dirckink-Holmfelt):  Hvor- 
ledes  skafies  god,  daglig  Kost  for  den  billigste  Pris?  —  DiT- 
LEVSEN:  Oversigt  över  Snndhedsplejens  Fremskridi;  i  de  sidste 
Ar.  —  D.  CoLD :  Nogle  Bemärkuinger  om  hygicjniske  Forhold 
i  Köbenhavn.  —  Klas  Linuotii:  Berättelse  om  allmäuna 
hälsotillståndet  i  Stockholm  1883.  —  Klas  Linroth:  Om 
ordnandet  af  epidemisjukväsendet  i  Stockholm.  —  E.  Horne- 
MANN:  Eriudringer  Ira  den  själlandske  Epidemi  i  1831.  — 
Chk.  Tryde:  Om  Infektion  fra  Kloakudtömmelserne  i  Köben- 
havus   Havn  og  Kanaler. 

K.  Medicinalstyrelsens  förslag  till  stadga  för  apoteksvarors  »  14  »  65 — 72. 
taxering.  -  K.  Medicinalstyrelsens  cirkulär  till  läkare,  apote- 
kare, tandläkare  och  veterinärer  i  riket,  angående  förändrade 
bestämmelser  beträffande  förnyad  expedition  (iteration)  af  re- 
cept; utfärdadt  i  Stockholm  den  1  december  1884.  —  C.t:sAR 
BoECK:  Nogle  Bemärkninger  om  Fällesforskningen.  —  P.  L. 
Panum:  Om  Undersögelser  angående  sunde  og  syge  Menne- 
skers  Kostrationer,  särlig  i  Hospitaler,  Stiftelser  og  Fängsler 
i  forskellige  Lande.  —  C.  Q,vist:  Ytterligare  om  konstodlad 
vakcin.  —  Lehmann  :  Dödeligheden  af  Lungesvindsot  i  de 
danske  Byer  i  Forhold  til  den  levende  Befolkning  i  de  for- 
skellige Åldersklasser  og  Kön.  —  E.  Almövtst:  Hygieniska 
studier  i  kyrkoarkiven.  —  C.  F.  Larsen;  Statistik  över 
Täring.    —    G.    Bentzen:    Dödelighed    af  Lungesvindsot  i  de 


forskellige  Äldre. — Axel  Johannesf.N:  Die  epidemische  Ver- 
breitunt!;  des  Scharlachfieber3  ia  Norwegen.  F.  W.  Wester- 
lund:  Om  spetälskans  förekomst  i  Tyrvis  distrikt.  —  F.  C. 
Faye:  Om  prophylactica  under  Epidemier. 

H.  HiciBEaG:    Lidt  om  legale  Obduktioner.    —    Stadfeld  :  N:r  22  ss.  48 — 50. 
Hiitragtninger    fra   Ret.slägeiis  Ståndpunkt   över  Blödningerne   i 
Legeniets  större  Hulheder  hos  nyfödte  Börn.  —  Eknst  Björk- 
man:   Bör  ftillandesot  utuöra  hinder  för  äktenskap? — Förslag 
till    anordniiisjar    för  anskaffande  af  god  komjölk  i  Stockholm. 

—  N.  P.  Ramberg :  Några  ord  om  likförbriinning.  —  Ernst 
Almquist:  Om  studiet  att  hämma  våra  farsoter  och  särskildt 
koleran.  —  Klas  Linroth  :  Om  lyfoidfebern  vid  Sandarne 
] 878 —1884,  en   hygienisk  undersökning  jiimte   utlåtande. 

N.  Plinut:  Studiet  af  den  legale  Medicin  i  Paris  for  när-  »  30  »  41 — 56. 
värende  Tid.  —  Joh.  Buntzen:  f  P.  L.  Panum.  —  P.  L.  E. 
Smith  og  M.  C.  I.  Cuktius  Bladt  (under  Medvirkning  af  S. 
Ei.vius):  Den  danske  Lägestaud.  Biografiske  Efterretninger 
om  samtiige  nuväreiide  og  de  siden  1  Januar  1872  afdöde 
danske  Läger  med  Fortegnelse  över  de  nulevendes  Anciennitet 
og  Opholdssted  samt  en  Udsigt  över  Landets  i'orsyning  med 
Embedsläger,  Apoteker.  Tandläger,  Jordemödre  og  Sygehuse 
m.  m:  — ^  A.  Skll:  Det  medicinske  Fakultet  og  Doktorgradeii 
(med  Svar  fia  Proff.  Stadfeldt  og  G/Edeken  og  Gensvar  fra 
A.  Sei.l).  —  A.  Sell:  Realismen  i  Medicinen.  —  Den  8:de 
internatiouale  lägevidenskabelige  Kongres.  —  Fk.  Levt  :  Den 
internationale  lägevidenskabelige  Kongres's  8:de  Mode  i  Köben- 
havu   1884.  —  H.   Vilanht:   Et  internationalt  Lägespörgsmål. 

—  F.  Andeksen:  Nogle  Beiuärkninger  om  Betalningen  for 
Lägegerning.  —  En  gratis  Poliklinik  for  ubemidlede  i  Köben- 
havn.  —  Struchmann:  Et  Spörgsmål,  vedrörende  .Tordemode- 
rens Kompetence,  lige  över  for  den  private  Läge.  —  Betänkning 
afgiven  af  den  under  2^>  .Inni  nedsatte  Kommission  til  at  til- 
vejebriiige  Oplysninger  om  mnlige  sanitäre  Mangler  i  Ordnin- 
gen af  Skolevaseiiet,  og  til  at  fremkomme  med  Forslag  til 
sådaunes  fremtidige  Forebyggelse.  —  L.  Schmelk:  Undersö- 
gelse  af  100  Mölkepröver,  indköbt  hos  Handlende  i  Kristiania 
i  Sommermänederne  1884.  —  Th.  Sörensen:  De  ökonomiske 
Forholde  og  Beskäftigelsernes  Indflydelse  på  Dödelighedcn.  -- 
Th.  Sörensen  :  Om  Drankursygdomme,  Selvmord  og  Clykkes- 
tilfälde,  samt  deres  Betydning  for  Dödeligheden.  —  Redakt, 
af  Ugeskrift  for  Läger:  Det  tiltagende  Forbrug  af  bajersk  01 
ber  i  Landet,  betragtet  fra  et  sanitärt  og  nationalökonomisk 
Ståndpunkt.  —  Vogelius:  Hvad  bliver  der  af  den  Alkohol  vi 
nyde'?  —  Vogelius:  Berigtigelse.  —  Joh.  Möller:  Det  kon- 
gelige  SundhedskoUegiums  Arsberetniug  for  1877.  —  EmilMad- 
SEN:  Medicinalberetuing  for  Kongeriget  Danmark  for  1877.  ■ — 
Bekendtgörelse  af  25  Juli  1881  om  et  af  Justitsministeriet  stad- 
fästet Tillag  til  Snndhedsstatistik  for  Köbenhajn  og  Forstäder 
af  26  Oktober  1860.  —  P.  A.  Schleisner:  Arsberetniug  an- 
gående Sundhedstilstauden  i  Köbenhavu  for  188o.  —  Marci^s 
Rubin:  Forelöbig  Opgörelse  af  Folketällingen  for  Köbenhavu, 
Fredriksberg,  Sundbyerue  og  Ullerslev  d.  1  Febr.  1885.  — 
Salomon:  Bidrag  til  en  Sygdomsstatistik  for  Kongeriget  Dan- 
mark. —  Schierbeck:  Bidrag  til  Islands  Nosograti.  -  Jonas 
W^KN:   Om   Difteriens  och  strypsjukaus  uppträdande  i  Sverge. 

—  Ernst  Almqulst:  Wie  enstehen  unsere  Masernepidemien? 
Warum  hören  sie  auf:  —  A.  Thomsen:  Tyfusepidemin  på 
Nörrebro.  —  F.  Trier:  Nogle  lagttagelser  fra  Kommune- 
hospitaiet  angående  den  tyfoide  Febers  Opträden  i  Köbenhavu 
1884.     -   Vore   Desinfektionsanvisninger. 


Militär  hälsovård: 

E.  Edholm:  Om  Sainarilföreniugaruas  verksiunhet  i  utlandet  N:r  7  ss.  50 — 56. 
och  om  bildandet  af  sådana  föreuingar  i  Sverge.  —  R.  Gyl- 
LENCREUTZ:  Sveuska  Spetsbergsexpeditionen  åren  1882 — 83.  — 
G.  WiNTER:  Nylands  tinska  skarpskyttebataljous  kasern.  —  I. 
Nordlund:  Korrespondens  från  Wien.  —  Ur  rapporter  från 
hären  och  flottan  1883.  —  E.  Edholm:  Hygieniska  utställ- 
ningen i  Berlin  1883.  —  E.  Edholm:  Från  läkarekongresaen 
i  Köbenhavn  1884.  G.  Diinkr:  Om  ögonspegelns  använd- 

ning till  bestämmande  af  ögats  refraktionstillstånd.  —  N.  A. 
Edling  :  Några  ord  om  variocele  och  dess  inflytande  på  dug- 
lighet till  krigstjänst.  —  C.  Andersson  :  Till  frågan  om  den 
fibrinösa  lunginflammationens  etiologi. 


Berättelser  frå)i  sjukvärdsanstalter  : 

SÖRENSEN:  Blegdamshospitalet  i  1883.  —  A.  Widk :    Redo-    »      7    »  56 — 57. 
görelse    för    barnbördsanstalten   i  Upsala  år  1883.    —    Johan 
Kellers  Abnormanstalter  1883.  —  V.  Bremer:   Beretning  om 
Sundhedstilstanden  i  de  KELLERske  Anstalter  i  1883. 

C.  Blomberg:  Beretning  fra  Tonsåsens  Sanatorium  »    14        sid.  51. 

O.  F.  Hallin:  Lasarettsväsendet  i  Sverge  1883.  »    22    »  51—52. 

Beretning  om  det  Kongl.  Frederiks  Hospitals  Virksomhed  i  »  30  »  57 — 64. 
Finansåret  fra  Iste  April  1883  til  31te  Marts  1884.  —  R. 
Bergh:  Beretning  fra  Alm.  Hosp.  2den  Afdeling  (for  vener. 
Sygdomme)  for  1883.  —  Haslund:  Kommunehospitalets  4de 
Afdeling  i  1883.  Beretning  om  Kommunehosp.,  Öresundshosp. 
og  Blegdamshospitalet  i  Köbenhavn  for  1883,  1884.  —  E. 
PoNTOPPiDAN:  Beretning  om  Kommunehospitalets  Poliklinik 
for  Hudsygdomme  og  veneriske  Sygdomme.  —  E.  Schmie- 
gelow  :  Förste  Beretning  fra  Kominunehospitaiets  Klinik  for 
Öre-,  Näse-  og  Halssygdomme.  —  Beretning  om  den  Köben- 
havnske  {S:t  Hans),  den  Nörrejyske,  Östifterues  og  den  Vi- 
borgske  Sindssygeanstalt  i  1884.  —  Lehmann:  Beretning  fra 
den  medikopnevmatiske  Anstalt,  1884.  —  Beretning  om  Kong 
Frederik  den  Syvendes  Stiftelse  for  hjälpelöse  og  forladte 
Pigebörn,  isär  af  Almuen  for  Aret  1883.  —  En  og  tyvende 
Beretning  om  den  danske  Diakonisse-Stiftelses  Virksomhed, 
omfattende   Tidsrummet   1   Januar — 31  December   1883. 


Alfabetisk  innehållstorteckninsr. 

(Arkivets  originalupp^^atsier  äro  betecknade  7Tied   en   asterisk.) 


Abnormanstalter:  Johan  Kellers  Abnormanstalter  1883 N:r    7  s.  57. 

Almqvist,  E.:  Hygieniska  studier  i  kyrkoarkiven »     14  "   69. 

»             Om  studiet  att  hämma  svåra  farsoter  och  sär- 
skild! koleran »    22  >>   50. 

»  Wie  enstehen  unsere  Masernepidemien?  Warum 

hören  sie  auf? »     30  »  55. 

Almström,  S.:  Kystoma  ovarii  sin.  (parovarialcysta);  operation: 

död  efter  7  veckor '. •     22  ■■   42. 

Andersen,  F.:  Nogie  Bemerkninger  om  Betalningen  for  Läge- 

gerning :     »     30  -  43. 

Andersson,  C:  Till  frågan  om  den  fibrinösa  lunginiiammatio- 

nens  etiologi »      7  "  55. 

Apoteksprivilegier:  Om  indlösningen  af  de  reelle  Apotekspri- 
vilegier      »      7  »   34. 

Arbo  &  Holst:  Et  Tilfälde  af  tetanus  rheumaticus »     14  »  40. 

Bajerskt   Öl:  Det  tilltagende  Forbrug  af  bajerskt  Öl  i  Dan- 
mark, betragtet  fra  et  sanitärt  og  nationalöko- 

nomisk  Ståndpunkt •■     30  »  48. 

Bång,  B.:  Om  Tuberkulose  i  Koens  Yver  og  om  tuberkulos 

Mälk »     14  »    IG. 

Barselfeber:  Om  Forebyggelse  af  Udbredelse  af  Barselfeber  ved 

Jordmödre ..     14  ■■   54. 

Bekendtgörelse  af  25  Juli  1881  om  et  af  Justitsministeriet  stad- 
fästet Tillag  till  Sundhedsvedtägt  for  Köben- 

havn  og  Forstäder  af  2(3  Okt.  1860 -     30  -  51. 

Bentzen,    g.:    Dödelighed    af  Lungesvindsot  i  de   forskellige 

Aldere .-     14»  70. 

Benzov,  S.  g.:  Ett  fall  af  försenad  och  uteblifven  andra  den- 

tition »     14  "  20. 

Berentsen:  Tab  af  epiglottis  efter  Difterit «    30  »   15. 

Beretning  om  den  Köbenhavnske  (S:t  Hans),  den  Nörrejyske, 
Östifternes  og  den  Viborgske  Sindssygeanstalt 

i  1884 ..     30»   64, 

Beretning   om  det  Kongl.   Frederiks  Hospitals  Virksomhed  i 
Finansåret  fra  l:ste  April  1883  till  31:te  Marts 

1884 ..     30  .   57. 

Beretning  om  Kong  Frederik  den  Syvendes  Stiftelse  (på  Jägers- 
pris)  for  hjälpelöse  og  forladte  Pigebörn,  isär 

af  Almuen,  for  året  1883 »     30  »  64. 

Beretning.  —  en   og  tyvende  —  om   den  danske  Diakonisse- 
Stiftelses   Virksomhed,  omfattende   Tidsrummet 

l:ste  Januar— 31  December  1883 <-     30  »  64. 

Berg,  G.  A.:  Neuralgia  trigemini,  rami  Hl;  nevrektomi,  hälsa    "     22  »  23. 

»  Tarmocklusion.    Hälsa «    22  »  25. 

Berg,  John:  Fall  af  sectio  älta >>     14  »  45. 

Beegh,  R.:  To  själdne  Tilfälde  af  Psevdo-Parasiter  hos  Menne- 

sket »     30  «   33. 

»  Beretning  fra  Alm.  Hosp.  2:den  Afdeling  (for  vene- 

riske  Sygdorame)  for  1883 «     30  »   57. 


Bergman,  Filip:  Främmande  kropp,  uttagen  ur  bukbetäcknin- 
garna  - N:r  30  s.  !29. 

Bergstrand,  A.:  Fall  af  tarmförträngning  (ileus)  med  lycklig 

utgång »       7  »   22. 

»  Bidrag  til  trepanatiouens  kasuistik »     14  "   39. 

Berner,  H.:  2  Tilfälde  af  multipel  Cerebrospinalsklerose <>     14  »  24. 

Betänkniug.  afgivon  af  den  under  23  Juni  1882  nedsatte  Kom- 
mission till  at  tilvejebringe  Oplysninger  om  mu- 
lige  sanitäre  Mangler  i  Ordningen  af  Skolevä- 
sendet, og   til  at  fremkorame  med  Forslag  till 

sådannes  fremtidige  Forebyggelse »    30  »  44. 

Björkman,   Ernst:   Bör  fallandesot  utgöra  hinder  för  äkten- 
skap?      »     22  •>  48. 

Bladt,  M.  c.  D.  CuRTius  og  M.  L.  L.  Smith  (under  Medvirk- 
ning  af  S.  Elvius):  Den  danske  Läge- 
stand. Biografiske  Efterrotninger  om 
samtlige  nulcvende  og  de  siden  1  Ja- 
nuar  1872  afdöde  danske  Läger  med 
Fortegnelse  över  de  nulevendes  Ancien- 
netet  og  Opholdssted  samt  en  Udsigt 
över  Landets  Forsyning  med  Erabeds- 
läger,  Apoteker,  Tandläger,  Jordemödre 

og   Sygehus  m.  m.  —  Femte  Udgave »     30  ■    42. 

Blomberg,  C:  Beretning  fra  Tonsåsens  Sanatorium ■>     14  »   72. 

BoEcK,  C.ä;sAR:  Fortsatte  lagttagelser  över  akut  revraatiskAffek- 

tiou.  fremkaldt  vid  Svälgbetändelser "     14  »  25. 

<>  Et  tilfälde  af  akut  hemorragisk  nephritis  rheu- 

matica,  helbredet  ved  öalicylsyre »     14  >■    30. 

>>  Angiomer,  behandlede  med  Kloralindspröjtning     »     14  »   48. 

>>  Nogle  Bemärkninger  om  Fällesforskningen ■>     14  »   6(3. 

BoKKENHEUSER,  V.:  Om  cu  påtänkt  Mälkekuraustalt  i  Köben- 

benhavn »      7  »  40. 

Bokström:  Tre  fall  af  tarmocklusion »     22  •>  25. 

BoLLiNG,  G.:  Utomkveds  hafvandeskap,  afslutadt  efter  10  år...     »      7  »  30. 

BoRCH,  G.  A.:  Laparatomi  med  ileus;  heldigt  Resultat •     14    »  44. 

Bremer,  v.:  Beretning  om  Sundhedstilstanden  i  de  Kellerske 

Anstalter  i  1883 »      7  •■   57. 

BucH,  Max:  Ueber  Algesimetrie »       7  »  23. 

Buchholz:  Et  Tilfälde  af  cesophagismus "     14  »   20. 

Budde:  Om  forskellige  Former  for  Sukkersygens  Opträden  og 

Udvikling »    30  »   21. 

V.:  Ködpulver -     30  »   38. 

Bugel:  Echinococcus  hepatis.     Operation.     Helbredelse »    30  »   20. 

BuLL,  E.:  En  klinisk  Foreläsning  över  Perikardit »     14   »  25. 

»  Tumör  abdominis >•    14  »  30. 

*      ■)  Albuminuri;  latent  skrumpnyre? N:r  25  ss.  1 — 25. 

»  Sammenvoxninger  af  Hjärteposen N:r  30  s.  13. 

»  Bidrag  till  Belysning  af  Arteriosklerosens  kliniske 

Betydning...-". »    30  «   14. 

»          Om  kunstige  Ernäringsmetoders   Anvendelse   i  Te- 
rapien ... »    30»   16. 

BuLL,  Ole,  b.:  The  Ophthalmoscope  and  Lues »     14  »   39. 

BuNTZEN.  Joh.:  t  P.  L.  Panum ••     30  »  41. 

Böckmann:  Antitonisk  Behandling  af  Sygdomme  i  Öjet »     14  »  37. 

BöDTKER,  Fr.  E.:  Järnsplint  i  Glaslegemet,  fjärnet  ved  Mag- 
net      »     14  •    35. 

Caroe,  k.:  Et  Tilfälde  af  poliomyelitis  anterior  acuta »  30  »   13. 

Caspersen,  Ove:  Et  Tilfälde  af  mus  articularis  genu »  14  »  47. 

Christensen,  o.  t.  og  K.   Pontoppidan:  En  ny  Reaktion  på 

Morfin-Urin »  22  »  44. 


Christmas-Dirckinck-Holmfeld  og  ToRtrp,  Sophus:   Hvorle- 
des  skaffes  god  daglig  Kost  for  den  billigste  Pris  V 

Med  et  Forord  af  Prof.  Panum N:r  7  s.  42. 

»         ogC.  J.  Salomonsen:  Om  Psevdoinfektion  hos  Fröer  »  14  ■>   16. 

Cirkuläre  fra  Direktionen   for  Danmarks  Apoteker förening...  »  22  »  45. 
CoLD,   Dan.:   Nogle  Bemärkninger  om  hygiejniske  Forhold  i 

Köbenhavn »  7  »  42. 

»             Kateterisation  ved  Bläreblödning »  22  »  26. 

*Comtes  rendus  des  traités  originaux  N:os  1—6 N:r    8  ss.  1—10. 

*  »             »        .)         ..             «            «     9—13 »  15  »    1—10. 

*  .,             »        »          ..             ..            ..     16-18  &  20-21     .)  23  »    1—9. 

*  »             ..        ..         »             »            ..     19  etN:os24ä29    »  31  »    1—11. 

Däae,  a.:  Forsnevret  Bäkken;  partus  arte  prsematurns N:r  14  s.  52. 

Dalhopp,  N.:  En  farlig  Ven »  7   »  42. 

Desinfektionsanvisninger,  vore »  30  »  56. 

Dethlefsen,  P.:  Den  alkoholiske  Eklampsi »  30  »   11. 

DttLNER,  Hj.:  Om  globulinerna  i  hönsägghvitan ><  14  »   13. 

Ditlevsen:    Oversigt   över  Sundhedsplejens  Fremskrldt  i  de 

sidste  År.  Nogle  Bemärkninger  om  de  hygiej- 
niske öynspunkter  ved  Omsorgen  for   Affalds- 

stofferne  i  Byerne »  7  »   42. 

Drachmann,  a.  g.:  Skoliosen »  22  »  27. 

Ddnér,  g.:  Om  ögonspegelns  användning  till  bestämmande  af 

ögats  refraktionstillstånd »  7  »   55. 

Edgren,  J.  g.:  Den  elektriska  undersökningen  af  musklerna 
och  de  motoriska  nerverna  från  klinisk  syn- 
punkt betraktad »  14  »  31. 

"               Fall  af  balantidium  coli,  behandladt  med  naf- 
talin   ))  30  .)   16. 

Edholm,  E.:  Om  Samarit-föreningarnas  verksamhet  i  utlandet 

och  om  bildandet  af  sädana  föreningar  i  Sverge  »  7  »   50. 

»           Hygieniska  utställningen  i  Berlin  1883 »  7  »  53. 

»           Från  läkarekougressen  i  Köbenhavn  1884 »  7  »   53. 

Edling,  N.  a.:  Några  ord  om  varicocele  och  dess  inflytande 

på  duglighet  till  krigstjänst »  7  »  55. 

Ekekrantz,  W.,  Fall  af  aorta-anevrism,  som  vållat  död  genom 

perforation  af  oesophagus »  22  »     8. 

Eliasson:  Fractura  cranii,  mejseltrepanation,  hälsa »  22  »  24. 

*Engelskjön,  C:  De  elektriske  strömarters  uligeartede  tera- 
pevtiske  virkemåde  og  den  elektrodiagno- 
stiske  syufeltsundersögelse,  2:den  Afdeling  N:r  19  ss.  1— 34. 

»             Elektroterapi N:r  30  s.  40. 

Engström,  Otto:  Om  expression  af  det  föregående  fosterhuf- 

vudet »  14  >>  53. 

»  Några   iakttagelser   beträffande  prolaps  af 

vagina  och  uterus »  14  »  57. 

»                Tvänne  fall  af  intrauterina  polyper »  14  »  57. 

»  Ett   fall  af  kongenital,  ringformig  stenos  i 

vagina »  14  »   58. 

»                Två  ovariala  dermoidcystor »  14  »   58. 

»  Ett   fall   af  kongenital,  defekt   af  vänstra 

bröstet »  14  »  61. 

Faye,  F.  C:  Spasmus  i  o3Sophagus »  14  »  27. 

»            Notis  angående  Brugen  af  Brändevin »  14  »  f)6. 

»            Om  prophylactica  under  Epidemier »  14  »   71. 

»            Kalomel  som  Öjenmiddel »  14  »  63. 

Finne,  G.:  Kongestionsabsces »  30  »   30. 

Flindt:  lagttagelser  og  Bemärkninger  om  den  tyfoide  Feber  »  30  »     9. 
Flindt,  N.:  Studiet  af  den  legale  Medicin  i  Paris  for  närvä- 

renue  Tid »  30  »  41. 

II 


Frykman:  Vulnus  laceratum  region,  hypochondr.  dextr.  c.  pro- 

lapsu  intestinorum N:r  22  s.  25. 

»          Vulnus  sclopet.  fem.  +  aueurysraa  disseccans;  hälsa  N:r  22  s.  32. 
FiJRST,  Cael,  M.:  Fall    af    hernia    retroperitonealis   vid    em- 
bryonalt hämningsläge  af  tarmarna »      7  »   17. 

Om  Cellen »    14  »     1. 

Förslag   till   anordningar  för   anskaffandet  af  god  komiölk  i 

Stockholm '. »    22»  48. 

Gade,  F.  g.:  Bidrag  til  kundskab  om  klorom  (chlorosarcoma 

cancer,  vert.,  metasterande  periostealt  sarkom)    »      7  »   17. 

Gade:  Om  cellen »     14  »     1. 

G^iEDEKEN:  Om  det  hygiejniske  Selskabs  nuvärende  og  frem- 

tidige  Virksomhed »      7  »   3G. 

Gerner:   Lidt    om    Vandpuden    som   temperaturnedsättende 

Middel »    22  »   47. 

Giersing:  Operation  for  indgroet  Negl »    22  »  33. 

Gjersöe,  N.  W.:  En  Strykninforgiftning,  Helbredelse »     30  »  38. 

GoÉs,  A.:  Medicinen  inför  innevarande  års  riksdag »      7  »  35. 

GoLDKUHL,  A.  E.:  Om  skolhygienen »      7  »  36. 

Gram,  N.:  Et  Tilfälde  af  hernia  obturatoria »      7  »  27. 

Grenänder,  A.:  Polypus  uteri  c.  iuversione;  amputatio  uteri; 

hälsa »     30»   36. 

Greve,  M.:  Lidt  om  Massage : »     30  »   18. 

Groth,  M.:  Ur  årsberättelsen   för   år  1883  från  Södra  barn- 
bördshuset «     22  »  39. 

Grön,  Kristian:  Et  Tilfälde  af  Sklerose  af  arteria  coronaria 
cordis  med  konsekutiv  Myokardit;  piudse- 

1ig:  Död »    14  »  18. 

»  »  Tilfälde   af  fibroma   uteri  kompliceret  med 

Resterne  af  ett  omtr.  18  År  gammelt  Ex- 

trauterinsvangerskab »     14  »  20. 

Grönstad,  L.  L.  H.:    Meddelelser   fra   Rigshospitalets   Hud- 

sygeafdeliug »    22  »  36. 

Guldberg,  G.  A.:   Ueber   das   Centralnervensystem  der  Bar- 

tenwale »    22  »     1. 

Gyllencreutz,  R.:  Svenska  Spetsbergsexpeditionen  åren  1882— 

1883 «      7  »  51. 

Hallager,  F.:   Kritiske   Bidrag   til    Lären   om   uregelmässig 
Epilepsi  med  särligt  Hensyn  til  de  såkaldte 

psykiske  Äkvivalenter »  7  «   18. 

Hallin,  O.  F. :  Lasarettsväsendet  i  Sverige  1883 »  22  »   51. 

Hamberg,  N.  P.:  Några  ord  om  likförbränning »  22  »  49. 

Hammarsten,  Olof:   Bidrag   till  kännedomen  om  mucin  och 

de  mucinliknande  ämnena »  7  »     5. 

Hansen,  g.  a.:  Sopsydomme »  14  »  17. 

*Hansen,  Emil,  Chr.:  Om  Renkulturer  af  Mikroorganismer  N:r  21  ss.  1—5. 

Hansen  Grut,  Edm.:  Oftalmologiske  Meddelelser N:r  30  s.  22. 

*Haslund,  Alex.:  Leucoderma  syphiliticum N:r  17  ss.  1 — 31. 

»                     Kommunehospitiilets  4:de  Afdeling  i  1883  N:r  30  s.  60. 
Hassing,  Joh.:  Trakeotomi  hos  et  2  Måueders  Barn  med  kon- 
genital  Syfilis,  Helbredelse »  22  »  43. 

Heiberg,  H.:  Tuberkulose,  udgående  fra  forskellige  Organer    »  14  »  16. 

»            Om  Septämi  og  Pyämi »  22  »     7. 

»            Lidt  om  legale  Obduktioner «  22  »  48. 

Heiberg,  Jacob:  Ueber  die  Drehung  des  Vorderarms »  7  »     2. 

»  Ueber   die   Drehungen  der  Hand,  historisch 

und  experimertell  bearbeitet »  7  »     2. 

»  Atlas  der  Hautnervengebiete,  ein  Lehrmittel 

fiir  Aerzte  und  Studireude »  7  »     2. 


Heibeg,  Jacob:   Biologiske  Meddelelser N:r    7  s.  2. 

»               Om  et  biologiskt  Laboratorium »  7  »  6. 

Heilmänn,  v.:  Om  chloretum  cocainicum  som  lokalt  ansesthe- 

ticura  i  Öjekirurgien »  22  »  23. 

Heinricius,  g.:  Den  moderna  obstetriken  i  Paris »  14  »  56. 

»  Ett  fall  af  kongenitalt  bildningsfel  i  den  kvin- 

liga  genitalapparaten »  14»  57, 

Helveg,  Kr.-.  Äbent   diverticulum   ilei,  Invagination,  Prolaps, 

Inkarceration »  7  »  26. 

Hennum,  J.  o.:  Om  Herings  Levercellmodell »  14  »  1. 

»               Til  Belysning  af  Cellernes  Former.    I »  14  »  1. 

»                         »                  n                n                  »                      »             II 1)  14    >  6. 

»  Foreläsninger,    holdte   i   Vårsemesteret   1885 

for  Doktorgraden  i  Medicin  «  30  »  4. 

Herba  homeriana.    En  ny  Humbug »  22  »  45. 

Heyman,  E.:  Läkarens   ställning  till  frågan  om  uppvärmning 

och  ventilation  af  offentliga  byggnader »  7  »  38. 

Hirchsprung:  Erfaringer  om  Onani  hos  små  Börn »  22  »  43. 

Hjort,  J.:  Ösofagusstriktur,  behandlet  med  Gastrostomi »  14  »  43. 

»          Fractura  patellse,  behandlet  med  Bensutur »  14  »  48. 

»  Den   kroniske  Konjunktivalhyperämi    og  den  kro- 

niske  follikuläre  Konjunktivalbetändelse  »  22  »  21. 

»          Amputatio  mammse  ved  Brystkräft »  22  »  22. 

»          Extraktion  af  Järnsplint  i  Öjet  med  Elektromagnet  »  30  »  26. 
Hogner,  Rich.:  Några   undersökningar,    beträffande  saltsj^re- 

afsöndringen  vid  magkatarr  och  dilatation.  »  7  »  22. 

Holm,  J.  C:  Nogle  Iakttagelser  af  Bronkostenose »  14  »  26. 

»            Nogle  Vink  og  Meddelelser  om  Laurviks  Bad  .  »  14  »  65. 

»            Ködpulver »  30  »  38. 

Holst  och  Arbo:  Et  Tilfälde  af  tetanus  rheumaticus »  14  »  40. 

Holst,  Erik:  Fortsatte   Meddelelser    fra    den   mediko-Iegale 

Praxis  i  Rinköbings  Fysikat  (1881-1883)  ....  »  7  »  33. 
Holst,  Axel:  Spredte  lagttagelser  om  de  skrofulöse  Processer 

og  Tuberkelbacillers  Förekomst  ved  samme..  »  30  »  7. 
*Holsti,  Hugo  :  Om  förändringarna  af  de  finare  artererna  vid 
den  granulära  njuratrofin  och  deras  bety- 
delse för  denna  sjukdoms  patalogi N:r  4  ss.  1—35. 

»                 »             »            »               »               »            »  N:r  22  s.  10. 
Homén,  E.  a.   och   K.   E.   Linden:   Ett  fall  af  endoteliom  i 

hjärnan »  14  »  18. 

»              Ett  fall  af  ruptura  aneurysm.  arterise  basilaris  »  14  »  18. 

»              Ett  fall  af  testis-atrofi »  14  »  20. 

»  och   F.   Salzman:    Travmatiskt   aneurysma  af 

arteria  mammaria  interna  »  14  »  42. 

Hopstock:  Lystgas  som  ansestheticum »  14  »  49. 

HoRNEMANN,  E.:  Erindriugcr   fra   den  Själlandske  Epidemi  i 

1831 »  7  »  47. 

♦Hallsten,  K.:  Studier  i  väfnadselementens  fysiologi.    Med 

1  träsnitt N:r  29  ss.  1—27. 

Hären  och  Flottan:  Ur  rapporter  från  — N:r    7  s.  52. 

Ingerslev,  E.:  Puerperal   Mortalitetsstatistik  for  de   danske 

Köbstäder  i  de  sidste  Par  År »  14  »  54. 

»              I  Anledning  af  Prof.  Stadfeldts  »Äbent  Brev  etc.»  »  14»  54. 
Ipsen,  Edw.:  Nogle  Bemärkninger  om  »Tröjebehandlingen»  i 
Anledning  af  D:r  S.  Levy's  supplerende  Med- 
delelser Hosp.-Tidende,  N:r  11,  1885 »  30  »  30. 

Israel:  Stetoskopiske    Meddelelser  fra  Kommunehospitalets 

2en  Afdeling »  7»  19. 

»        Om  Antipyrinet »  14  »  31. 


Israel:  Kliniske  Erfaringer  og  lagttagelser  fra  Kommunehos- 
pitalets 2den  Afdeling N:r  '22  s.  20. 

IvERSEN,  Axel:  Nyere  Erfariuger  om  sectio  älta »      7  »  27. 

»  Om  Artrektomien  särligt  af  Knäleddet »     30  »  30. 

Jensen,  o.  S.:  Recherches  sur  la  Spermatogénése »     22  »     3. 

Jervell,  Kr.:  Om  Tuberkulose  i  Ben,  Ledkapsler  och  Sene- 

skeder »    30  »     8. 

Johannesen,  Axel:  Die  epidemische  Verbreitung  des  Schar- 

lachfiebers  in  Norwegen  »    14  »   70. 

*  »  Recidiverende  cancer  S.  Romani;  dobbel- 

sidig  ovarialtumor;  fibromata  uteri..  N:r  20  ss.  1 — 7. 

»  Om  Drövtygning  hos  Mennesket N:r  30  s.  15. 

Johansson,  J.  E.:  Serum-albuminets  förhållande  till  syra  och 

neutralsalter  »     14  »  14. 

*JoHNSON,  Erik  Gustaf:  Kliniska  studier  öfver  borsyrans  och 

borax  inverkan  på  mänskliga  or- 
ganismen äfvensom  deras  elimina- 

tion  ur  den  samma N:r  9  ss.  1—36. 

»  »  »  »  I.  N:r  30  s.  39. 

JuELL,  H.:  Et  Tilfälde  af  morbus  Addisonii »     14  »  30. 

Jäderholm,  Axel:  Studier  öfver  methemoglobin »      7  »     3. 

«  Koloxidförgiftning »     22  »  47. 

Kaarsberg:  Om  Blegsoten »      7  »  18. 

Kaarsberg,  Hans:  Et  Par  praktiske  Notitser  om  Paquelins 
cauterium   i    den   kirurgiske   Hverdags- 

praxis »      7»  28. 

»  Kirurgiske  Notitser  fra  Landpraxis  i  1884    »    22  »  33. 

Kaarsberg,  R.  J.  F.:  Om  den  Emmetske  Ruptur »     14  »  55. 

*Karstköm,  W.:  Försök  med  sublimat-trämassa  såsom  antisep- 
tiskt förbandsmateriel,  anstälda  på  Vexiö 

lasarett N:r  16  ss.  1—43. 

Kaurin,  E.:  Chorea  posthemiplegica N:r  14  s.  24. 

»  Om  Öjenlidelser  hos  de  spedalske »    14  »  36. 

»  Jodkalium  og  Kalomel »     14  »   63. 

Ki.ä;R,  Johan:  Bidrag  till  Bedömmelsen  af  Mekanoterapiens 
Betydning  (Massagebehandlingen)  i  Öjenlä- 

gevidenskaben »    30»  24. 

Kjmr:  Ulovlig  Handel  med  Arsenik »    30  »  39. 

Kongl.  Maj:ts  nådiga  kungörelse  angående  ändring  i  kongl. 
förordningen  d.  7  januari  1876  om  vård  och 
försäljning  af  arsenik  samt  andra  giftiga  äm- 
nen och  varor »    30  »  39. 

Koren,  A.:  Meddelelser  om  Skarlagensfeber »    22  »   11. 

Kreyberg:  Kokumys  i  Barnepraxis »    30  »  37. 

KöSTEB,  H. :  Om  metoderna  att  bestämma  närvaro  af  saltsyra 
i  ventrikeln  och  om  saltsyrans  förhållande  vid 
cancer  ventriculi »    30  »     6. 

Laache,  S.:  Om  anthracosis  pulmonum  og  dens  Fölger »  14  »  19. 

»  Et  Tilfälde   af  tetanus   rheumaticus  med  nogle 

Bemärkninger  om  de  ätiologiske  Forhold  ved 

tetanus  i  det  hele N:r  22  »  17. 

Landelius,  E.:  Belladonna  mot  inklämdt  bråck »  30  »  29. 

Lange,  Victor:   Nogle   Bemärkninger   om  Kokainets  Anven- 

delse »  22  »  23. 

Langgaard,  Chr.:  Hysteri  hos  Börn »  7  »  32. 

Laesen,  c.  F.:  Exautematisk  Tyfus »  14  »  28. 

n              Statistik  över  Täring »  14  »  70. 

»              Febrile  Sygdomme  under  og  efter  Puerperiet.  »  30  »  35. 


Leegaaru,  Chr.:  Om  Behandlingen  af  tetanus N:r  22  s,  18. 

»                  Tre  Foreläsninger  for  Doktorgraden  i  Me- 
dicin      »     22  ..   21. 

Lehmann:  Dödcligheden  af  Lungesvindsot  i  de  danske  Byer 
i   Forhold   til  den  levende  Befolkning  i  de  for- 

skellige  Åldersklasser  och  Kön .     »     14  »   67. 

n  Beretning    fra    den    inediko-pnevmatiske   Anstalt, 

April  1884  til  April  1885 •>    30  »  61. 

Levy,  c.  E.:   Kortfattet  Anvisning  for  unge  Mödre  till  sund- 
hedsmässig  Forplejning  af  deres  späde  Börn     »    30  »  37. 
Levy,  Fk.:  Den  internationale  Lägevidenskabelige  Kongres"s 

8de  Mode  i  Köbenhavn  1884 »     30  »   43. 

Levy,  S.:  Bidrag  till  den  mekaniske  Behandling  af  Ryggens 
Deformiteter.  (Tröjebehandlingen).  Kliniske  Stu- 
dier      »      7»  25. 

»        Om  Tröjebehandlingen »     22»  29. 

LiNDBERGEB,  Valter:  Om  gallans  betydelse  för  förruttnelsen 

i  tunntarmen »      7  »     5. 

Linden,  K.  E.    och   Homén,   E.    A.:   Ett  fall  af  endoteliom  i 

hjärnan »     14  »   18. 

Lindfors,  O.:    Fall    af  vesiko-uterinfistel;    direkt   operation; 

läkning »     22  »  42. 

Lindroth,  Klas:  Berättelse  till  kougl.  medicinalstyrelsen  om 
allmänna  hälsotillståndet  i  Stockholm  un- 
der året  1883  och  om  hvad  i  afseende 
därå  och  för  allmänna  sjukvården  blifvit 
under   samma  tid  åtgjordt  af  Stockholms 

hälsovårdsnämnd »      7  »  43, 

»                 Om  ordnandet  af  epidenaisjuk vården  i  Stock- 
holm      »      7  »   46. 

»  Om   tyfoidfebern   vid   Sandarne  1878—1884, 

en  hygienisk  undersökning  jämte  utlåtande    »     22»  50. 

Lindvall,  J.  W.  :  6  förlossningsfall  »     30  «   33. 

Lov  af  7  Maj  1883   om  Udgifter  ved  Siudssj^geväsenet  og  om 
Oprettelsen  af  en  Anstalt  för  sindssyge 

i  Fyn »      7  »  35. 

*LovÉN,  Chr.:  Bidrag  till  kännedomen  om  det  isolerade  hjärt- 
förmakets  förhållande  vid  direkt  retning  med 
enstaka  induktionsslag.   Med  7  träsnitt...  N:r  2  ss. 
»  »  »  n  n  N:r 

LuND:  Om  Sygdommenes  Ärsager » 

Lundin,  V.  A.:  SuiFokation,  orsakad  af  en  tuberkelvandlad  bron- 

kialkörtel,  som  perforerat  och  tilltäpt  trachea     » 
Lägevidenskabelig  Kongres:  den  8:de  internationale — » 

Måag,  H.:  Tilfälde  af  letal  Hämorragi  fra  art.  carotis  interna  » 
Madsen,  Emil:  Medicinalberetning  for  Kongeriget  Danmark 

for  Året  1877 » 

Madsen,  H.  P.:  Dråbers  Vägt » 

»             Ködpulver » 


;s.  1- 

16. 

22  s. 

5. 

7     « 

17. 

22  » 

44. 

30  » 

43. 

7  » 

28. 

30  » 

49. 

22  >. 

45. 

22  » 

45. 

30  .. 

38. 

30  .. 

10. 

30  .. 

39. 

22  » 

18. 

Madsen,  Sigv.:  Skorbut 

Magelsen,  a.:  Om  nogle  nye  norske  Mineralkilder 

Malmberg,  Mauritz:  Om  lungsotens  klimatiska  behandling... 
Malmsten,  Karl:  Själfmordsförsök  genom  intagande  af  jod- 

tinktur _ »     22  »  46. 

»                Om  lokal  anestesi  vid  intralaryngeala  ope- 
rationer      »    30  »  28. 

Malthe,  a.:  Fra  Rigshospitalets  kirurg.  Afdelning  A.  1.    En 

Svedskesten  i  larynx »     14  »  40. 

»  Jodoform-Lapis »    14  «  50. 


Malthe,  a.:  En  forbedret  Kloroformeringsmaske N:r  30  s.  31. 

Medicinalstyrelsens  förslag  till  stadga  för  apoteksvarors  taxe- 
ring  - »     14  »  65. 

»                  skrifvelse  till  K.  Maj:t  den  22  sept.  1884     »     14  »   65. 
»                  kungörelse  angående  af  K.  Maj:t  i  nåder 
faststälda    grunder    för    apoteksvarors 
taxering,  gifven  i   Stockholm  d.  28  no- 
vember 1884 »     14  »  65. 

»  cirkulär  till  läkare,  apotekare,  tandläkare 

och  veterinärer  i  riket  angående  förän- 
drade bestämmelser  beträffande  förnyad 
expedition  (iteration)  af  recept;  utfär- 
dadt  i  Stockholm  den  1  december  1884     »     14  »  65. 
Meldahl:  Hvad  kan  der  göres  for  at  skaffe  de  private  Skolor 

hedre  Skolelokaler »       7»   36. 

Meyer,  i.  F.:  Spildevandsafledningen   i   vore   Huse,  som  den 

bör,  og  som  den  ikke  bör  vare »      7  »  38. 

Mygge,  Joh.:  Et  par  bemärkninger  til  Dr.  Sell »      7  »  30. 

MtJLLEB,  O.  H.,  Ködpulver »     30  »  38. 

Möller,  F.  A.  C:  Om  Ködkontrolleus  Udvikling  og  Betydning    »      7  »  39. 
Möller,  Joh.:  Det  kongelige  Sundhetskollegiums  Årsberetning 

for  1877 »    30»  49. 

Naumann,  c.  F.:  Ossa  tendinura »      7  »     2. 

Naumann,  g.,  Lithiasis  prostatica.    Två  stensnitt.    Hälsa »    22  »  26. 

»  Ecchinococcus  tibife;  operation,  hälsa »    22  »  32. 

»  Total  ocklusion  af  vargina;  operation;  hälsa....     »     22  »  43. 

*Netzel,  W.:  Fall  af  förgiftning  genom  sublimatinjektion  N:r  11  ss.  1—15. 

N:r  30  s.  36. 
»  Operationer,  verkstälda  å  den  kliniska,  gyneko- 

logiska  afdelningen  af  Sabbatsbergs  sjukhus 

år  1883 »    22»  39. 

*  »  Om  ovarial-myxom N:r  28  ss.  1—28. 

»  och  C.  Wallis.    Fall  af  echinococcus N:r  30  s.  20. 

NicoLAYSEN,  J.:  Ovariotomi;  senere  Svangerskab »     14  »  .58. 

»  Strictura  urethrae,  behandlet  med  Uretrotomi     »    22  »   26. 

»  Tumör  cysticus  abdominis;  Laporötomi;Exstir- 

pation »     30  '-  29. 

»  Fire  irreponible  Luxationer,  operativt  behand- 

lede »    22»  30. 

»  Om  nogle  nyere  Behandlingsmetoder  for  equi- 

novarus »    22  »  31. 

Nielsen,   I.    F.:  Luxation  af  Albuleddet  med  Perforation  af 

humerus  gennem  Huden »    30  »  31. 

*Nordisk  medicinsk  literatur  från  år  1885.    Andra  kvartalet  N:r  30  ss.  1—64. 

Nordlund,  I.:  Korrespondens  från  Wien,  maj  1884  N:r    7  s.  52. 

Nyrop,  C:  Camillus  Nykop  og  det  kirurgiske  Instrumentma- 

geri  i  Danmark »    22  »  33. 

Odenius,  M.  v.:  Skottsår  genom  hjärtat.    Ett  bidrag  till  kän- 
nedom om  det  lefvande  hjärtats  läge »  7  »  17. 

Olsen,  Johan:  Sublimat  som  Desinfektionsmiddel »  14  »  49. 

Om  Forebyggelse  af  Udbredelse  af  Barselfeber  ved  Jordemödre  »  14  »  54. 
Otto,  Jac.  G.:  Om  Blodets  Gehalt  på  Sukker  og  reducerende 

Substants  under  forskellige  Omständigheter.  »  14  »  15. 

»             De  nyere  Undersögelser  över  Blodfarvestoffene  »  22  »  6. 
»             og  Wobm-Muller  :  Medicinsk  kemisk  Prakti- 

cum »  14  »  14. 

*Panum,  P.  L.:  Beklädning  af  udenfor  Bughulen  befästede  og 
fastvoxede  Tarmslyngers  Peritonealflade  med 


epidermis,  ved  Forsög  pä  at  anlägge  Tarm- 

fistler  hos  Hunde.    Med  1  träsnitt N:r  6  ss.  1—5. 

Panum,  L.  P.:  »  ''  »  »  N:r  22  s.  10. 

»  Om  Undersögelser   angående   sunde  og  syge 

Menneskers  Kostratiouer,  särlig  i  Hospita- 
ler,  Stiftelser  och  Fängsler  i  forskellige  Lande     »     14  »  66. 

*Petersen,  Julius:  f  Peter  Ludvig  Panum N:r  24  88.1—14. 

Petit:  Ajaccio  som  klimatisk  Kursted -  N:r  14  s.  64. 

PippiNG,  W.:  Ett  fall  af  trakeotomi  för  croup  med  lycklig  ut- 
gång      »    14  »  40. 

1)  Cerebralaffektion,  beroende  på  heriditär   syfilis     »     14  »   51. 

PippiNGSKöLD,  G.:  Ett  fall  af  tetani  hos  ett  nyfödt  barn »     14  »  55. 

«  L:    Kolloid-degeneration    i    bukhinnan,    såsom 

komplikation,  möjligen  kontraindicerande 
radikaloperation  af  ovarialtumörer;  ova- 

riotomi  å  en  80-åring »     14  »   60. 

»  En  sten  i  bröstvårtan  hos  en  ung  hustru »     14  »  61. 

Poliklinik:  En  gratis  Poliklinik  for  ubemidlede  i  Köbenhavn    »     30  »  43. 
*PoNTOPPiDAN,  Eeik:  På  hvilket  Tidspunkt  blifver  Syfilis  kon- 

stitutionel? N:r 6 ss. 6—11. 

»  ..  »  N:r  22  s.  34. 

»  Subakut  Katarr  af  Blärehalsen »    22  »  34. 

»  Om  Diagnose  og  Behandling  af  den  kro- 

niske  urethritis »    SO  »  32. 

»  Kryzarobin-Travmaticin  mod  psoriasis...     »     30  »   33. 

»  Beretning  fra  Kommunehospitalets  Poli- 

klinik   for    Hudsygdomme    og   vener. 

Sygdomme »    30  »   60. 

PoNTOPPiDAN,  Knud:  Fem  Tilfälde  of  den  THOMSEN'ske  Syg- 

dom  (myotonia  congenita) »      7  »     8. 

»  4  Tilfälde  af  tetannus  med  subkronisk 

Forlöb  och  Udgang  i  Helbredelse »    22  »   15. 

»  Et   Tilfälde  af  Sindssygdom  med  iöjne- 

faldende  psykisk  Lejlighedsårsag »    22  »   33. 

»  og  O.  T.  Cheistensen:  En  ny  Reaktion 

på  Morfin-Urin »    22  »  44. 

»  To    Tilfälde    af   Födemiddelforgiftning 

(Ptomain-Forgiftning) »    22  »   46. 

»  Karbolsyreforgiftning »     22  »  46. 

»  Referat  og  Kritik  af  et  Par  nyere  oftal- 

monevrologiske  Årbejder »    30  »  25. 

Poulsen,    Kr.  :  Om  Faskierne   og    de   interfaskiale  Rum    på 

Halsen »      7  »     1. 

Poulsen,  V.  A.:  Elektrisk  Lys  anvendt  på  Mikroskopet,  samt 
en  Beskrivelse  af  en  af  Instrumentmager  L. 
Nyrop  konstrueret  Lampe »    22  »     6. 

QvisT,  C:  Om  den  mikroskopiska  undersökningen  af  vakcin- 

ämnet »  7  »     7. 

»          Om  artificiel  odling  af  vakcinämnet »  7  »     8. 

»          Ytterligare  om  konstodlad  vakcin »  14  »  66. 

Raavad:  Om  Ventilationsindretningerne  i  en  nyopfört  större 

Bygning »       7  »   38. 

Redakt,  af  tjgeskrift  tor  Läger:  Det  tiltagende  Forbrug  af 
bajersk  Öl  her  i  Landet,  betragtet  fra  et  sani- 
tärt og  nationalekonomisk  Ståndpunkt »    30  »   48. 

Retzius,  Gustaf:  Das  Gehörorgan  der  Wirbelthiere  IL  Das 
Gehörorgan  der  Reptilien,  der  Vögel  und 
der  Säugethiere -    30  »     1. 


Rosborg,  C.  A.:  Dystocia  e  coarctatione  conjugatse;  perforatio 
cranii  c.  excerebratione  et  extractio  foetus; 

hälsa N:r  30  s.  34. 

»  Dystocia  e  coarctatione  pelvis  (aperturse  infe- 

rioris)  +  polypus  muco-fibrosus  uteri;  for- 

ceps;  exstirpatio;  hälsa »    80  »   34. 

RossANDER,  C:   Om  artificiel  starrmognad »     14  »  34. 

»  Om  kokainet  såsom  anestheticum  för  ögat »     14  »  41. 

»  Om  jodbehandling  af  struma »     14  »  41. 

»  Om  massage  af  halssympathicus  vid  tic  dou- 

loureux »     22»   24. 

Rubin,   Marcus:    Forelöbig    Opgörelse  af  Folketällingen  for 
Köbenhavn,    Frederiksberg,     Sundbyerne 

og  Utterslev,  d.  1  Febriiar  1885 »     30  »  53. 

RqwEBERG,  I.  W.:  Kliniska  studier  öfver  transsudationsproces- 
ser  inom  organismen.   I.    Om  albuminhal- 

ten  i  ascitesvätskor »      7  »  20. 

»  Ett  fall  af  cysticercus  cellulosse  i  hjärnan    »    14  »  17. 

Salin,  Mäur.:  Ett  fall  af  supravaginal  ampiitation  af  en  myo- 

matöst  degenererad  uterus »     30  »   36. 

Salomon:  Bidrag  til  en  Sygdomsstatistik  for  Kongeriget  Dan- 
mark  - »     30»  53. 

*Salomonsen,  c.  i.:  Ledetråd  for  Medicinere  i  bakteriologisk 

Teknik.    Med  18  Träsnit.  (forts.)....  N:r  3  ss.  1—38. 

»  »  »  »  »  N:r  22  s.  10. 

Med  12        »  (forts.fr.n:r3)  N:rl0ss.  1-31. 

..  »  »  »  ))  N:r  30  s.    7. 

»  og  I.  Cheistmas-Dirckinck-Holmfeld:  Om 

Psevdo-Infektion  hos  Fröer »     14  »  16. 

Saltzman,  F.:  Ett  fall  af  försvårad  trakeotomi »     14  »   40. 

n  Om  aflägsnandet  af  sköldkörteln  och  dess  följder    »     14»  41. 

»  och  E.  A.  HoLMÉx :  Travmatiskt  aneurysma  af 

arteria  mammaria  interna »     14  »   42. 

»  Ett  fall  af  galactocele »    14  »  43. 

»  En  på  operativ  väg  botad  ärrkontraktion  efter 

brännskada »     14»  48. 

»  Ett  fall  af  myofibroma  cervicis  uteri »     14  »  57. 

»  Cysta  i  lig.  latum »     14  »   5^). 

Sandberg:  Exstirpatio  recti »     14»   45. 

»  Om  nogle  Operationsmetoder  fra  Sygdomme  i  Knä- 

leddet »    14  »  46. 

Santesson,  Carl:  Om  förhållandet  mellan  knäledskapseln  och 

bursa  subcruralis »     14»   47. 

ScH.a:BEL,  Frederik:   Vejledning  i  Receptläsning  med  tillhö- 

rende  glossarium »    22»   45. 

Schierbeck:  Et  Tilfälde  af  echinococcus  hepatis  med  en  Be- 
märkniug   om   Atrofi    af   hepar  som   Fölge  af 

Ekinokokkyste  i  dette  Organ »     30  »  19. 

»  Bidrag  till  Islands  Nosografi »    30  »  54. 

ScHiöTz.  Hj.:  Et  selvregistrerende  Perimeter »    30  »  26. 

ScHLEGEL,  L.:  Två  forlossningsfall  med  perforation  af  hufvudet     »    30  »  34. 
ScHLEisNER,  P.  A.:  Årsberctning  angående  Sundhetstilstandeu 

i  Köbenhavn  för  1883 »     30  »  51. 

ScHMELK,  L.:   Undersögelse  af  100  Mälkepröver,  indköbt  hos 
Handlende    i  Kristiania  i  Sommermånederne 

1884 »    30  »   45. 

ScHMiEGELOw,  E :  Om  Stendannelse  i  Näsehulen »      7  »  25. 

»  Rhino-laryngologiske  Meddelelser »     14»  25. 

»  Lidt  om   Anvendelsen  af  Kokain  ved  Syg- 

domme i  Struben,  Näsen,  Svalget  og  Örerne     »     22  ■■  23. 


*ScHMiEGELOW,  E.:   Reflexncrvemes  Forhold   till   Sygdomme 

i  Näsen  og  Svalget N:r27  ss.  1— 33, 

»  Förste    Beretning.  fra    Kommunehospita- 

lets Klinik  for  Öre-,  Näse-  og  Halssyg- 

domme N:r  30  s.  61. 

ScHou.  Jens  :  Om  den  perifere  marvholdige  Nerveprimitivtråds 

Bygning »     14  »     9. 

ScHULTÉN,  M.  W.  af:  Exstirpation  af  ett  sarcoma  colli  med 
resektion  af  vena  jugularis  commu- 
nis  och  lesion  af  en  större  lymfgång    »     14  »  42. 

•>  Ett  fall  af  mus  articularis  genu »     14  »  47, 

»  Om   Samuel  Gustaf  Crusell  och  be- 

tydelsen af  hans  uppfinningar  på  den 

kirurgiska  teknikens  område »     14  »  51, 

Schweitzerpiller »    22  »  45. 

Sebelin,   John:   Bidrag  til    Kunskaben   om    Mälkens     Ågge- 

hvidestoflFer »    30  »     6, 

Sell,  a.;   Et  Tilfälde  af  eclampsia  gravidarum,  ledsaget  af 
nogle  Bemärkninger  om  Sindsbevägelsernes  äti- 

ologiske  Betydning »      7»  29, 

»         Tilfälde  af  lingua  uigra »    22  »  24, 

»         Det  medicinske  Fakultet  og  Doktorgraden »    30  »  42. 

»         Realismen  i  Medicinen »    30  »   42. 

Selldén,  H.:  Kvicksilfvercyanid  mot  Difteri »    30  »   21. 

Selskabet  for  Sundhedsplejen  i  Danmark.    Modet  den  6  De- 
cember 1883  cDiskussion  om  Centrifugemälk) »      7  »  41. 

Setterblad,  g  :  Ett  fall  af  galvanisk  hypergesthesia  acustica    »      7  »  24. 

Skandinavisk  Tidsskrift  for  Tandläger »     22  »  33. 

Smith,  F.  L.  E.  og  M.  C,  F,  Curtius  Bladt  (under  Medvirk- 
ning  af  S.  Elvius):  Den  danske  Lägestand, 
Biografiske  Efterretninger  om  samtlige  nu 
levende  og  de  siden  1  Januar  1872  afdöde 
danske  Läger  med  Fortegnelse  över  de  nu 
levendes  Anciennetet  og  Opholdssted  samt 
en  Udsigt  över  Landets  Forsyning  med  Em- 
bedsläger,   Apoteker,  Tandläger,  Jordemö- 

dre  og  Sygehus  m.  m »    30  »   42. 

Stabell,  F.:  Herpes  zoster  bilateralis »     14  >>  52. 

*Stadfeldt:  Betragtninger   fra   Retslägens  Ståndpunkt  över 
Blödningerne  i  Legemets  store  Hulheder  hos 

nyfödte  Böru N:r  1  ss.  1—11. 

»  »  ..  ..  »  N:r  22  s.  48. 

»  Åbent  Brev  om  Desinfektion  af  Jordemödre  til 

Dr.  med.  E.  Ingerslew »     14  »  54. 

Stage,  g.  g.:  Tilfälde   af  intussusceptio  intestinalis,  helbredet 

vid  Irrigation »      7  »  32. 

Stockfleth:  Et   Tilfälde  af  extrauterint  Svangerskab »     14  »  53. 

Struckmån:  Et  Spörgsmål,  vedrörende  Jordemoderens  Kom- 
petens lige  överfor  den  private  Läge  »     30  »  44. 

Ström,  H.  :  Et  Tilfälde  af  tumör  carcinomatosus  flexurae  sig- 

moidete  coli;  Operation,  Död >•     14  »  45. 

Sundberg,  Carl:  Bidrag  till  kännedomen  om  pepsinet »     14  »   14. 

Svanberg,  A.:  Utvärtes  bruk  af  kloroform  vid  förlossningar..     »     22  »   38. 

Svensson,  I.:  Sectio  älta »     14  »  46. 

»  Bråckoperationsstatistik  m.  m »    30  »  28. 

*         »  Om  resektioner  af  digestionskanalen N:r  26  ss.  1—34. 

Södermaek,  A.:  Luxation   af  caput  femoris;  resektion;  hälsa  N:r  22  s.  30. 
Söeborg,  E.  H.  Th.:  Diagnosen  af  forskellige  Former  af  Tand- 

smerter  »      7  »  25. 

Sörensen:  Blegdamshospitalet  i  1883 »       7  »  56. 

SöRENSEN,  Th.:  Plejeböm  i  Provinsbyer  og  på  Landet »      7  »  37. 

III 


XXVI 

SöEENSEN,    Th.   De  ökonomiske  Forholds  og  Beskäftigeisens 

Indflydelse  på  Dödeligheden N:r  30  s.  45. 

»  Om  Drankersygdomme,  Sel vmord  og  Ulykkes- 
tilfälde,  samt  deres  Betydnlng  for  Döde- 
ligheden     »    30  »  47. 

SöEENSEK,  William:  Om  Lydorganer  hos  Fiske »    14  »  10. 

*TiGEESTEDT,  RoBERT:  Undersökning   om   muskelryckningens 

latenstid N:r  12  ss.  1-30. 

»  »  »  »  »  N:r  30  s.     5. 

Thomsen,  a.:  Tyfusepidemien  på  Nörrebro »    30  »  56. 

Thoresen:  Nogle   Bemärkninger   om  samtidig  Anvendelse  af 

Kalomel  og  Jodkalium »     14  «  63. 

Thörup,  Sophus  og  J.  Christmas  Dirckinck-Holmfeld:  Hvor- 
ledes  skaffes  god,  daglig  Kost  for  den 
billigste   Pris?   Med  et  Forord  af  Prof. 

Panum »      7  »  42. 

Trier,  F.:  Nogle  lagttagelser  fra  Kommunehospitalet  angående 

den  tyfoide  Febers  Opträden  i  Köbenhavn  1884.     »     30  »  56. 
Tryde,  Chr.:  Om  Infektion  fra  Kloakudtömmelserne  i  Köben- 

havns  Havn  og  Kanaler »      7  »   48 

TscHERNiNG,  E.   A.:  Tuberkelinokulation  hos  et  Menneske....     »     14  »   15. 

»  Kirurgiske  Aforismer »    30  »  31. 

Törnmark,  S.:  5  obstetriska  fall »    30  »  34. 

UcHEHMANN,  V.:  Tuberculosis  veli  palatini »  14  »  25. 

»                   Slappelse  af  Trommehinde »  14  »  39. 

»  Kort   Bemärkning   om    Brugen  af  Karbol- 

glycerin  og  Atropin  i  Öresygdomme »  30  »  27. 

»                   Vore  Dövstumme »  30»  27. 

Ullman,  C.  M.:  Ur  årsberättelsen  från  Göteborgs  barnbörds- 
hus  1883 «  22  "  38. 

UssiNG,  C:  Om  Behandling  af  peritonitis  appendicularis  med 

tidlig  Incision  i  Coecalregionen  og  Dränage....  »  14  »  29. 

Vetlesen,  H.  J.:  Kalomel  som  Öjenmiddel  »  14  »  63. 

Vetlesen,  Unger:  Om  Mavekräft »  22  »  18. 

»                  Om  Behandlingen  af  Mavesår «  22  »   19. 

Vilandt,  H.:  Et  internationalt  Lägespörgsmål »  30  »  43. 

Vogelius,  L.  S.:  Om  Arkana »  22  »  45. 

»                Hvad  bliver  der  af  den  Alkohol  vi  nyde »  30  »  48. 

»                Berigtigelse »  30  »  48. 

Voss,  J. :   Cyster  i  övre  Öjelåg »  30  »  26. 

W.a!EN,  Jonas:  Om   difterins  och  strypsjukans  uppträdande  i 

Sverge »     30')  54. 

Wallis,  C:   Redogörelse  för  obduktionerna  vid  Sabbatsbergs 

sjukhus]  under  tvänne  år  från  den  23  april  1881     »      7  »     9. 
»  och  Warfwinge,  F.  W.:  Fall  af  aneurysma  aortse 

thor.  descendentis  med 
perforation  till  oeso- 
phagus  och  förblöd- 
ning      »     14  »   19. 

»                              »                        Fall   af    akut    fosforför- 
giftning      »     14  »  62. 

»  »  Fall  af  cirrhosis  hepatis     »    22  »     9. 

»  »  Fall  af  cancer  i  pancreas     »    22  »  10. 

»  och  W.  Netzel:  Fall  af  echinococcus »    30  »  20. 

Warfwinge,  F.  W.  och  C.  Wallis:  Fall  af  aneurysma  aortse 

thor.  descendentis  med 
perforation  till  ceso- 
phagus  och  förblödning     »     14  «   19. 


XXVII 

Warfvinge,  W.  F.  "Från  den  medicinska  afdelningen  af  Sab- 
batsbergs sjukhus  1883 N:r  14  s.  21. 

och  C.  Wallis:   Fall    af  akut  fosforför- 

»  »  giftning »     14  »  62. 

»  .)  Fall  af  cirrhosis  hepatis     »    22  »     9. 

»  »  Fall  af  cancer  i  pancreas    »     22  »  10. 

»  Lysgasförgiftning  i  hus  utan  gasledning.     »    22  «   47. 

Wawrinsky,  k.  a.:  Om  mjölkkontroll,  särskildt  med  afseende 

på  Stockholm »      7  »  39. 

Welander,  Edvard:  Har  vår  kännedom  om  gonokokkerna 
ännu  medfört  någon  nytta  vid  behand- 
lingen af  gonorrhé »    45  »  35. 

Westerlxjnd,  F.  W.:  Om  spetälskans  förekomst  inom  Tyrvis 

distrikt »     14  »   71. 

Westermark,  F.:  Ett  fall  af  tubarhafvandeskap;  exstirpation 

efter  inträffad  bristning;  hälsa »    30  »  34. 

Wettergren,  C:  Fall  af  höemothorax  och  empyem »    14  »  26. 

»  Genom  främre  bukväggen  sedan  gammalt 
suppurerande  ovarial  dermoidcysta;  ope- 
ration; hälsa »     22  »  42. 

Wichmänn:  Nogle  Forsög  med  Antipyrin  i  tyfoid  Feber »    14  »  31. 

Wichmann,  J.  v.:  Et  dödeligt  Tilfälde  af  varicellaj »      7  «   18. 

WiDE,  A.:  Redogörelse  för  barnbördsanstalten  i  Upsala  år  1883    »      7  »  56. 
WiDMARK,  Johan:   Bakteriologiska  undersökningar  vid  puru- 
lent   konjunktivit  samt  några  iakttagel- 
ser  om   den   gonorroiska   uretriten  och 

konjunktiviten »      7  »  24. 

'>  Undersökningar   om   bakteriers   förekomst 

vid  dacryocystitis »     14  «  35. 

»  Bakteriologiska  studier  öfver  dakryocystit 

och  ulcus  serpens  cornese »     14  »  36. 

»  Undersökningar  om  gonokokker »     14  »   36. 

»  Ytterligare  några  iakttagelser  om  gonokok- 

kernas  förekomst  vid  purulent  konjunk- 
tivit samt  vid  purulent  vulvovaginit  hos 

minderåriga »    30  >>  26. 

Wiesenee:  Om  de  kroniske  Ventrikelsygdomme  på  Vestlandet    »     14  »   27. 

WiESENER,  I.:  Et  Tilfälde  af  cancer  ventriculi »     14  »  28. 

Wildhagen:  Fibroma  uteri »    30  »     8. 

Winge,  E.:  Hsematocele  retrouterina »    14  »  60. 

»  Fibrosarcoma  epistrophei »     22  »  11. 

Winter,  g.:  Nylands  finska  skarpskyttebataljons  kasern »      7  »  52. 

WisiNG,  P.  J. :  Om  biverkningar  af  antipyrin »    14  »  33. 

*  »  Om  gallstensileus.    Med  2  träsnitt N:r  18  ss.  1—31. 

»  Ett  bidrag  till  frågan  om  de  cerebrala  lokali- 

sationerna  N:r  30  s.  11. 

WoRM-MiJLLBR:  Om  den  kvantitative  Bestemmelse  af  små 
Mängder  Druesukker  i  Urinen  og  om  Ro- 
berts Metode »      7  »     3. 

»  Om  Druesukkerets  Bestemmelse  i  Urinen  ved 
Hjälp  af  Soleil-Ventzke's  Polarimeter  og 
om  de  venstredrejende  Substanser  »      7  «     4. 

»  Om  Sukkerets  Udskillelse  i  Urinen  efter  Ny- 
delsen  af  Kulhydrater,  hos  sunde  Menne- 
sker »      7  »     5. 

*  •'  Om  Sukkerets  Udskillelse  i  Urinen,  efter  Ny- 

delsen   af  Kulhydrater,  ved  diabetes  mel- 

litus N:r  13  SS.  1-33. 

"  »  »  »  »  »        N:r  30  s.    5. 

»  och  Jac.  g.  Otto:   Medicinsk-kemisk  Prak- 

tikum »     14»   14. 


XXVIII 

WoEM-MtJLLER :  Om  Forholdet  mellem"  de  röde  Blodlegemers 
Antal,  Hämoglobingehalt  og  de  torre  Blod- 
legemers Mängde N:r  22  s.    5. 

WuLFSBEEG,  N.:  Om  Kollyrier »     14  »  38. 

»  Kviksölv  og  Jod »     14  »   63. 

»                Om  samtidig  Anvendelse  af  Kalomel  og  Jod- 
kalium       »     14  »   63. 

»                Fremvisning  af  farmakologiske  Preparater..     »     14  »  64. 
»                Vink  til  Besparelser  ved  Forordning  af  Me- 
dicin       »     14  »   64. 

ZoFFMANN,  A.:  Farmakognosi »    30  «  38. 

*Ödmansson,  E.  :  Om  urethritis  externa,  särskildt  hos  mannen, 
och  om  cystabildningar  å  förhuden.    Med 

1  träsnitt N:r  5  ss.  1—11. 

N:r  22  s.  35. 
Örum,  H.  P.  :    Kemiske  Studier  över  Ovariekystevädsker  med 

särligt  Hensyn  til  den  diagnostiske  Punktur    »      7  »  30. 
Östvold:  Epidemisk  Opträden  af  Furunkler  i  Fiskevär -     14  »  49. 


Stockholm  18S5.    Kongl.  Boktryckeriet. 


NORDISKT   MEDICINSKT   ARKIV.     Band.  XVII.     N:r  2. 


Bidrag  till  kännedomen  om  det  isolerade  hj  ärt- 
förmakets förhållande  vid  direkt  retning  med 
enstaka  induktionsslag. 


Af 

Prof.   CHRISTIAN  LOVEN 
i  Stockholm. 


Med  7  träsnitt. 


De  undersökningar,  för  hvilka  i  det  följande  skall  i  korthet 
redogöras,  anstäldes  redan  vintern  1878—79  på  härvarande 
fysiologiska  laboratorium.  Själfva  försöken  utfördes  under  min 
ledning  af  dåvarande  amanuensen  vid  laboratoriet,  nu  mera 
med.  lic.  F.  J.  E.  Westermark.  Deras  offentliggörande  upp- 
sköts emellertid  i  den  förhoppning,  att  fortsatta  försök  i  samma 
riktning  med  förändrade  metoder  skulle  bringa  klarhet  i  åtskil- 
liga dunkla,  med  hjärtats  invecklade  innervationsförhållanden 
sammanhängande  företeelser,  som  vid  undersökningen  kommit 
i  dagen,  men  härvid  mötte,  såsom  det  tycktes,  oöfvervinneliga 
svårigheter,  hvilka  i  förening  med  åtskilliga  andra  omständig- 
heter hafva  förhindrat  mig  att  fortsätta  undersökningen  efter 
den  ursprungliga  planen.  På  den  senaste  tiden  har  emellertid, 
förnämligast  genom  Gaskells,  Heidenhains  och  andras  vig- 
tiga arbeten,  hjärtinnervationens  fysiologi  åter  trädt  i  förgrun- 
den såsom  ett  synnerligen  flitigt  bearbetadt  forskningsfält.  Då 
det  vid  försök  till  lösning  af  så  invecklade  frågor,  som  här 
framställa  sig  till  besvarande,  är  af  vigt  att  hänsyn  tages  till 
hvarje  verkligt,  om  ock  så  obetydligt  faktum,  har  jag  trott  mig 
icke  böra  längre  uppskjuta  offentliggörandet  af  våra  försöks- 
resultat, såsom  ett  litet  bidrag  till  en  för  ögonblicket  lifligt 
debatterad  fysiologisk  fråga. 

Vid  en  på  det  fysiologiska  laboratoriet  i  Leipzig  under 
LuDWiGs    ledning    utförd    undersökning  påvisade  Bowditch  ') 

')  tJber  die  Eigenthiimlichkeiten  '  der  Reizbarkeit,  welche  die  Muskelfasern  des 
Herzens  zeigen.  Arbeiten  aus  der  physiologischen  Anstalt  zu  Leipzig,  6ter 
Jahrgang,  1871. 

Nord.  med.  arkiv.     Bd.  XVII. 


2  Bd.  XVII.  N:r  2.  —  Christian  loven. 

några  hittils  icke  iakttagna  egendomligheter  i  hjärtmuskelns 
retbarhet.  Det  försuksobjekt,  han  därvid  använde,  var  det  iso- 
lerade grodhjärtat,  eller  rättare  endast  den  nedre  delen  af 
hjärtkammaren,  »hjärtspetsen»,  som  matades  med  kaninserum 
och  höls  vid  en  konstant  fyllnadsgrad.  Detta  preparat,  hvilket, 
såsom  bekant,  under  vanliga  förhållanden  icke  visar  några  spon- 
tana sammandragningar,  retades  med  serier  af  induktionsslag. 
Bland  andra  företeelser,  som  därvid  visade  sig,  var  det  i  syn- 
nerhet en,  som  är  af  stor  betydelse  för  uppfattningen  af  hjärt- 
muskulaturens  verksamhet,  nämligen  den,  att  hjärtkammaren  i 
vissa  fall  icke  utföi-de  lika  många  koutraktioner,  som  de  induk- 
tionsslag voro,  hvilka  träffade  det  samma.  En  del  voro  således 
overksamma.  Dessa  företeelser  fingo  till  en  del  sin  förklaring 
genom  försök,  som  anstäldes  af  Marey  ^).  Vid  dessa  fick  det 
i  orubbad  förbindelse  med  kärlsystemet  befintliga  hela  hjärtat 
medels  en  särskild  tillställning,  en  »hjärtpincett»,  uppskrifva 
sina  rörelser  på  en  kringlöpande  cylinder,  under  det  att  då 
och  då  i  ögonblick,  som  bestämdes  af  experimentatorn,  ett  en- 
staka induktionsslag  fick  urladda  sig  genom  organet.  Det  in- 
träffade nu,  att  under  vissa  omständigheter  såsom  följd  af 
induktionsslaget  uppträdde  en  extra  kontraktion,  i  andra  fall 
åter  inträdde  ingen  verkan. 

Denna  olikhet  visade  sig  bero  därpå,  att  hjärtat  under  de 
olika  faserna  af  sin  verksamhet  ej  var  lika  känsligt  för  retning 
och  under  en  viss  kortare  eller  längre  period  till  och  med  als 
icke  reagerade  därför.  För  svag  retning  var  hjärtat  okänsligt 
under  kammarens  hela  systole,  men  ju  starkare  retningen  blef, 
dess  mera  förkortades  denna  refraktära  period,  och  vid  mycket 
starka  retningar  svarade  hjärtat  med  en  ny  systole  under  hvarje 
ögonblick  af  sin  verksamhet. 

Mareys  metod  led  emellertid  af  den  olägenheten,  att  ret- 
ningen icke  kunde  ens  tillnärmelsevis  begränsas  till  en  viss 
punkt  af  hjärtat,  hvarför  det  i  synnerhet  vid  starkare  retning 
•  var  omöjligt  att  draga  några  giltiga  slutsatser  med  afseende 
på  de  olika  hjärtafdelningarnas  förhållande.  Det  kunde  näm- 
ligen antagas,  att  vid  starkare  retning  denna,  ehuru  elektro- 
derna vid  Mareys  försök  hufvudsakligen  berörde  kammaren, 
i  nämnvärd  grad  äfven  träffade  förmaket,  så  att  en  verkan, 
som  \äsade  sig  i  kammaren  under  den  period,  hvilken  vid  svag 

')  Des  excitations    electriques  du  coeur.     Travaux  du  laboratoire  de  M.  Marey. 
2éme  Année,  1876. 


HJARTFORMAKETS    FÖRHÅLLANDE    VID    DIREKT    RETNING.  ö 

retning  för  denna  hjärtafdelning  var  refraktär,  egentligen  här- 
rörde från  en  retning  af  förmaket. 

Med  anledning  af  denna  brist  i  Marets  undersökning,  och 
då  frågan  var  af  fundamental  betydelse  för  läran  om  hjärtats 
innervation,  företog  Hildebrand  '),  då  amanuens  vid  härva- 
rande fysiologiska  laboratorium,  på  min  uppmaning  och  under 
min  ledning  en  serie  försök  på  hjärtat  hos  kanin,  ål  och  groda 
efter  en  metod,  som  i  hufvudsak  öfverensstämde  med  den, 
Marey  användt,  med  den  väsentliga  olikhet  likväl,  att  retnin- 
gen kunde  anbringas  efter  behag  på  hjärtkammaren  eller  på 
förmaket. 

De  kurvor,  som  härvid  erhöllos,  voro  visserligen  i  främsta 
rummet  ett  uttryck  för  hjärtkammarens  rörelser,  men  man 
kunde  likväl  från  dem  utan  svårighet  äfven  sluta  sig  till  för- 
makets förhållande. 

De  resultat,  till  hvilka  Hildebrand  kom,  afveko  i  åtskil- 
liga   hänseenden   från   Mareys  och  voro  i  hufvudsak  följande: 

1.  Vid  retning  af  kammaren. 

Hvar  än  elektroderna  lades  på  kammaren,  var  retningen 
under  hela  dess  systole  utan  verkan;  så  snart  diastole  inträdt 
och  under  större  delen  af  pausen,  svarade  däremot  kammaren 
vid  retning  af  den  samma  med  en  extra  sammandragning,  alltid 
åtföljd  af  en  förlängd  paus. 

2.  Vid  retning  af  förmaket. 

Likasom  kammaren  är  äfven  förmaket  under  en  viss  pe- 
riod, motsvarande  dess  systole,  okänsligt  för  hvarje  retning; 
under  dess  diastole  åter  vid  en  tidpunkt,  som  motsvarar  kam- 
marens systole,  är  retningen  verksam,  förmaket  utför  en  extra 
sammandragning,  som  i  sin  tur  framkallar  en  extra  kammar- 
kontr  aktion. 

Ett  fullt  noggrant  bestämmande  af  den  fas  i  förmakets 
verksamhet,  som  motsvarades  af  en  viss  period  af  kammarens, 
var  emellertid  icke  häller  möjligt  med  den  af  Hildebrand 
använda  metoden,  vid  hvilken  kammarens  rörelser  registrerades. 
I  följd  häraf  kunde  vissa  skenbara  afvikelser  från  det  anförda 
skemat  icke  med  säkerhet  förklaras.  Så  t.  ex.  visade  sig-  en 
retning  af  förmaket  verksam  under  den  första  början  af  kam- 
marsystole   —  ett  förhållande,  som  endast  i  det  fall  skulle  öf- 


')  Nord.  med.  arkiv,  bd  IX,  n:r  15.     1877. 


4  Bd.  XVII.  N:r  2.  —  Christian  loven. 

verensstärama  med  skeraat,  att  man  finge  antaga,  att  förmakets 
systole  fortvarar  ett  ögonblick  efter  kammarkontraktionens  in- 
träde. Vid  slutet  af  förmakets  diastole  kom  åter  en  period, 
då  retningen  var  overksam,  motsvarande  en  del  af  den  tid, 
under  livilken  båda  hj är taf delningarna  befinna  sig  i  hvila.  Att 
noga  bestämma  början  af  denna  period  var  icke  möjligt.  An 
tycktes  den  sammanfalla  med  det  ögonblick,  då  kammarsystole 
just  upphört,  än  åter  inträffa  något  senare. 

De  resultat,  som  vunnos  vid  retningen  af  förmaket,  voro 
för  öfrigt  tämligen  växlande.  Bland  de  omständigheter,  som  i 
detta  hänseende  visad.e  sig  utöfva  inflytande,  spelade  den  punkt, 
där  förmaket  berördes  af  elektroderna,  den  vigtigaste  rollen. 
Voro  de  lagda  i  atrioventrikularfåran  eller  i  dess  närmaste 
granskap,  så  inträdde  verkan  i  följd  af  retningen  ej  blott  under 
kammarens  systole,  utan  äfven  under  största  delen  af  dess  dia- 
stole —  en  företeelse,  som  Hildebrand  var  böjd  antaga  vara 
beroende  på  strömslingor,  hvilka  öfvergingo  på  kammaren  och 
direkt  retade  den  samma.  Lades  elektroderna  däremot  något 
längre  därifrån,  såsom  vid  bulbens  förgrening,  mellan  de  båda 
aortagrenarna  eller  nedåt  vensinus,  så  tycktes  stundom  retnin- 
gen vara  overksam  under  kammarens  hela  diastole,  stundom 
åter  var  den  verksam  under  större  eller  mindre  del  däraf,  utan 
att  man  kunde  angifva  någon  bestämd  orsak  till  detta  förhål- 
lande. Vidare  inträffade  det  ganska  ofta,  att  vid  retning  af 
förmaket  under  den  tid,  som  motsvarar  kammarens  systole,  i 
stället  för  såsom  vanligt  en  extra  kontraktion  med  åtföljande 
förlängd  paus,  blott  denna  senare  visade  sig.  I  ett  och  samma 
försök  kunde  denna  företeelse  inträffa  omväxlande  med  den 
vanliga. 

Dessa  oregelbundenheter  kunna  svårligen  uteslutande  bero 
af  egenskaper  hos  den  kontraktila  substansen,  utan  frambringas 
sannolikt  genom  de  inflytelser,  som  de  särskilda  hjärtafdelnin- 
garna  ömsesidigt  utöfva  på  hvarandra  eller  möjligen  från  så-^ 
dana,  som  utgå  från  hjärtats  gangliesystem.  För  att  kunna 
utforska  hvarje  särskild  hjärtafdelnings  egenskaper  är  det  där- 
för nödvändigt  att,  så  vidt  möjligt,  utesluta  de  nämnda  infly- 
telserna. 

Detta  sökte  vi,  hvad  förmaket  beträffar,  vid  den  undersök- 
ning, för  hvilken  nu  skall  redogöras,  åstadkomma  genom  att 
låta  det  från  så  väl  kammaren  som  vensinus  så  fullständigt 
som   möjligt  isolerade  hjärtförmaket  genom  en  grafisk  tillställ- 


HJÄRTFÖRMAKETS    FÖRHÅLLANDE    VII>    DIREKT    RETNING.  5 

ning  direkt  uppskrifva  sina  kontraktioner,  under  det  att  det 
underkastades  inverkan  af  enstaka  induktionsslag  af  olika  styrka. 
Såsom  försöksdjur  användes  uteslutande  grodan. 

För  att  isolera  förmaket  lades  först  en  ligatur  i  atrioven- 
trikularfåran.  Härigenom  uteslöts  hvarje  inflytelse  från  de  i 
denna  trakt  belägna  ganglierna  (de  »BiDDERska  ganglierna»), 
hvarjämte  en  fast  punkt  vans  för  preparatets  fixering.  Där- 
efter bortkliptes  såväl  kammaren  som  bulbus  aortae  så  fullstän- 
digt som  möjligt.  Efter  ligaturens  anläggande  fyller  sig  för- 
maket med  blod  och  fortfar  att  rytmiskt  sammandraga  sig. 
Detta  förhållande  begagnade  vi  i  de  första  försöken  för  den 
grafiska  uppteckningen  af  förmakets  rörelser  på  det  sätt,  att 
sedan  medelst  en  andra  ligatm*  i  atrium-sinusgränsen  förmaket 
skilts  från  sinus  venosus  och  denna  senare  genomskiu"its,  det 
så  isolerade  förmaket  lindrigt  inklämdes  mellan  en  faststående 
korkskifva  och  en  på  den  omkring  en  vertikal  axel  rörliga 
skrifarmen  fäst  tunn  glasskifva  (ett  rundt  mindre  täckglas). 
På  det  ställe  af  korkskifvan,  som  berördes  af  hjärtförmaket, 
befunno  sig  tvänne  fina  platinaelektroder,  som  genomgingo 
skifvan  och  på  dess  baksida  stodo  i  förbindelse  med  lednings- 
trådarna till  induktionsapparaten.  Den  kraft,  med  hvilken  den 
pä  skrifarmen  fästa  lilla  glasskifvan  tryckte  på  förmaket,  kunde 
regleras  genom  en  på  lämpligt  sätt  fäst  kautschuksremsa. 
Anordningen  motsvarade  sålunda  till  en  viss  grad  de  pincett- 
liknande  tillställningar,  som  användes  vid  Mareys  och  HiLDE- 
BRANDs  försök,  och  visade  sig  äfven  kunna  lemna  en  ganska 
tillfredsställande  uppteckning  af  det  lilla  förmakets  rörelser, 
men  metoden  måste  likväl  öfvergifvas,  emedan  det  med  samma 
blod  ständigt  fylda  förmaket  inom  jämförelsevis  kort  tid  trött- 
nade. Dessutom  var  det  med  denna  metod  omöjligt  att  med 
tillräcklig  noggranhet  bestämma  den  punkt,  i  hvilken  elektro- 
derna berörde  förmaket,  hvilket,  såsom  det  vid  undersökningens 
fortgång  visade  sig,  är  af  stor  vigt. 

Vid  de  senare  försöken  förforo  vi  därför  så,  att,  sedan  den 
första  ligaturen  i  atrio-ventrikularfäran  anlagts  samt  kammare 
och  bulbus  bortklipts,  förmaket  helt  enkelt  med  sax  skildes 
från  det  öfriga  kärlsystemet,  hvarvid  snittet  antingen  —  och 
detta  i  de  flesta  fall  —  lades  omedelbart  utanför  sinusgränsen 
eller  ock  strax  innanför  den  samma,  men  icke  i  själfva  grän- 
sen, emedan  i  sådant  fall  de  spontana  rytmiska  kontraktio- 
nerna,    såsom    bekant,    vanligen  för  en  längre  tid  uteblifva.     I 


6  Bd.  XVII.  N:r  2.  —  Christian  loven. 

de  flesta  fall  var  således  en  helt  liten  del  af  vensinus  fortfa- 
rande i  förbindelse  med  förmaket.  Preparatet  fixerades  nu  på 
det  sätt,  att  atrio-ventrikularligaturens  ändar  fastknötos  vid  en 
i  en  korkskifva  stadigt  instucken  styf  nål,  hvarefter  förmaket 
lindrigt  utspändes  mellan  denna  fasta  punkt  och  skrifarmen 
medelst  en  vid  denna  senare  fastbunden  fin  silkestråd,  hvars 
andra  ände  slutade  med  en  fin  och  spetsig  krok,  som  inhaka- 
des i  den  främsta,  mellan  de  båda  aortagrenarna  framskjutande 
delen  af  förmaket.  Den  mycket  lätta  skrifarmen  var  äfven  vid 
dessa  försök  rörlig  omkring  en  vertikal  axel,  som  stack  upp 
från  samma  korkskifva,  i  hvilken  den  nyss  nämnda  nålen  var 
instucken.  Skrifarmens  längd  var  24,5  cm.  från  axeln  till  den 
fina  spetsen,  och  den  punkt,  där  silkestråden  var  fäst,  befann 
sig  9,5  cm.  från  den  förre.  Förmakets  kontraktioner  uppteck- 
nades sålunda  2,7  gånger  förstorade  på  den  omkring  en  hori- 
sontal axel  roterande  registreringscylinderns  sotade  papper. 
För  att  hålla  preparatet  i  passande  grad  utspändt  och  efter 
hvarje  exkursion  återföra  skrifarmen  till  ursprungsläget  var 
ungefär  6  mm.  från  skrifarmens  axel  anbragt  en  elastisk  mot- 
kraft  i  form  af  en  mycket  tunn  och  tänjbar,  smal  kautschuks- 
remsa. 

Såsom  retningsmedel  begagnades  uteslutande  öppnings- 
slagen från  en  vanlig  Dubois-Reymonds  slädinduktionsapparat, 
hvars  primära  ström  lemnades  af  2  GROVEska  eller  Grenet- 
ska  element.  I  denna  strömbana  var  infogad  en  med  skrif- 
inrättning  försedd  elektromagnet,  som  på  cylindern  upptecknade 
ett  märke  för  hvarje  induktionsslag.  Dessa  tillfördes  preparatet 
medelst  tvänne  såsom  elektroder  tjänande  fina  insektnålar,  hvilka 
voro  stuckna  igenom  ett  litet  stycke  mycket  tunn  kautschuks- 
hinna, så  att  de  helt  litet  framstickande  spetsarna  stodo  ungefär 
1  mm.  isär  från  hvarandra.  Nålarna  voro  fästa  vid  fina  guld- 
trådar, som  hängde  öfver  en  glasstaf,  och  elektroderna  erhöllo 
därigenom  en  sådan  rörlighet,  att  de  utan  att  i  nämnvärd  grad 
trycka  på  preparatet  kunde  följa  det  samma  vid  alla  dess  rö- 
relser. Slutningsinduktionsslagen  afbländades  på  vanligt  sätt 
genom  en  Dubois-Reymonds  nyckel.  Slutligen  markerade  en 
andra  elektromagnetisk  signalapparat,  som  var  satt  i  förbin- 
delse med  en  metronom,  på  det  sotade  papperet  hvarje  half 
sekund. 

De  kurvor,  som  ett  på  ofvan  angifna  sätt  nyss  prepareradt 
förmak    utan    retning    tecknade,    hade    det   utseende,  som  öfre 


HJARTFORM ÅKETS    FÖRHÅLLANDE    VID    DIREKT    RETNING.  i 

raden  i  bild  1  visar.  Kurvlinien  stiger  först  med  tilltagande 
och  till  sist  med  aftagande  hastighet  mot  spetsen  och  återfaller 
sedan  mycket  brant  tillbaka  mot  abskissan.     Det  tidsrmii,  som 


Bild  1.     Retning  med  6  cm.  R.  A.  (rullafstånd)  i  trakten  af  vensinus. 

Kurvorna  läsas,  likasom  alla  de  följande,  frän  höger  till  vänster.  Den  ne- 
dersta liniens  uppstigande  betecknar  retningsögonblicket.  Den  öfre  linien  utmärker 
halfsekunder. 


hela  kontraktionsförloppet  upptager,  utgör  föga  mer  än  0,5  se- 
kund, hvaraf  omkring  0,4  sekund  kommer  på  den  stigande 
energiens  område. 

Antalet  i  tidsenheten  af  de  kontraktioner,  som  utfördes  af 
ett  alldeles  färskt  förmak,  hvilket  icke  varit  utsatt  för  någon 
annan  retning  än  den  oundvikliga  vid  dess  preparation,  var 
vid  våra  försök,  ehuru  något  växlande,  i  flertalet  fall  omkring 
15  i  minuten.  Hvarje  fullständig  revolution  tog  sålunda  i  an- 
språk icke  mindre  än  4  sekunder  —  en  period,  som  i  jämfö- 
relse med  den,  som  vanligen  träffas  hos  ett  oskadadt  grodhjärta 
vid  vanlig  rumtemperatur,  i  medeltal  ungefär  1,4  sekund,  är 
mycket  lång,  Hvilka  de  omständigheter  äro,  som  framkalla 
denna  förlängsamning  af  slagföljden,  måste  lemnas  oafgjordt. 
Att  den  icke  orsakas  af  preparatets  uttröttning,  torde  framgå 
af  det  märkliga  förhållandet,  att  det  icke  behöfves  mera  än  ett 
enda  induktionsslag  i  trakten  af  vensinus,  ja  ofta  blotta  be- 
röringen   af   elektroderna    på  detta  ställe  för  att  framlocka  en 


8  Bd.  XVII.  N:r  2.  —  Christian  loven. 

fortvarande  större  frekvens  af  kontraktionerna.  Detta  förhål- 
lande åskådliggöres  genom  de  båda  kurvraderna  i  bild  1.  Den 
öfre  raden  tecknades  af  ett  alldeles  färskt  preparat;  den  nedre 
af  det  samma,  sedan  det  erhållit  tvänne  induktionsslag  vid  ett 
afstånd  mellan  induktionsapparatens  rullar  af  6  cm.  I  den  se- 
nare är  slagföljden  dubbelt  så  hastig,  som  i  den  förra.  I  en- 
staka fall  kunde  på  detta  sätt  en  ännu  betydligare  påskyndning 
erhållas. 

Den  strömstyrka,  som  måste  användas  för  att  från  förma- 
kets muskulatur  framkalla  tydliga  verkningar,  är  för  öfrigt 
jämförelsevis  rätt  betydlig.  I  allmänhet  hafva  vi  icke  kunnat 
erhålla  något  resultat  vid  större  ruUafstånd  än  13  cm.  (med  2 
GRENETska  eller  GnovEska  element  i  den  primära  ledningen), 
och  hos  mindre  retbara  preparat  har  verkan  visat  sig  till  och 
med  först  vid  10 — 11  cm.  Denna  yttrar  sig  då  genom  en  extra 
kontraktion  med  efterföljande  förlängd  paus.  Då  man  använder 
denna  minimala  retningsintensitet,  visar  sig  likväl  den  nämnda 
företeelsen  blott  under  en  alldeles  bestämd,  mycket  trångt  be- 
gränsad fas  af  hj ärtrevolutionen,  nämligen  endast  under  den 
mellersta  delen  af  förmakets  diastole  (paus);  hvarken  i  början 
eller  slutet  af  denna  fas  kunde  medelst  enstaka  induktionsslag 
vid  så  svag  strömstyrka,  som  den  ofvan  betecknade,  någon 
verkan  framkallas.  Det  är  först  vid  en  strömstyrka,  som  mot- 
svarar ett  rullafstånd  af  åtminstone  5 — 8  cm.,  och  hvilken  kan 
betecknas  såsom  måttlig  eller  (för  att  tala  med  Bowditch) 
otillräcklig»,  som  alla  de  företeelser,  hvilka  grodhjärtats  isole- 
rade förmak  visar  vid  elektrisk  retning,  kunna  framlocka. 

Såsom  en  allmän  regel  kan  uttalas,  att  denna  hjärtafdel- 
ning,  så  snart  den  retas  under  sin  diastole  medelst  ett  öpp- 
ningsinduktionsslag  af  den  nyss  betecknade  styrkan,  utför  en 
extra  kontraktion,  efter  hvilken  i  de  allra  flesta  fall  följer  en 
mer    eller    mindre  förlängd  paus  (bild  2).     Detta  gäller,  hvar- 


Bild  1\     Elektroderna  pä  förmaksspetsens  baksida.     R.  A.^^S  cm. 


HJAUTFORMAKETS    FÖRHÅLLANDE    VID    DIREKT    RETNING.  if 

hälst  på  förmakets  yta  elektroderna  än  må  vara  lagda  med 
undantag  af  atrimn-sinusgränsen,  på  hvilket  sist  nämnda  ställe 
därjämte  äfven  andra  verkningar,  och  särskildt  äfven  under 
preparatets  systole,  kunna  genom  retningen  framkallas. 

Hvad  de  närmare  enskildheterna  af  detta  förmakets  för- 
hållande beträffar,  hafva  försöken,  om  vi  tils  vidare  afse  från 
retningen  af  sinustrakten,  gifvit  följande  resultat: 

Låter  man  ett  induktionsslag  af  den  angifna  styrkan  träffa 
förmaket  i  första  början  af  diastole  eller,  närmare  betecknadt, 
vid  en  tidpunkt,  som  på  kurvorna  motsvarar  ungefär  midten 
af  den  nedstigande  linien,  eller  omkring  0,o5  sekund,  räknadt 
från  kontraktionsvågens  topp,  så  tecknar  preparatet  en  ny  kon- 
traktionskurva,  som  uppstiger  omedelbart  från  änden  af  den 
förutgående  normala  kurvan  och  är  låg,  men  jämförelsevis  lång- 
sträckt samt  åtföljd  af  en  paus,  som  vanligen  icke  är  märkbart 
förlängd    (se  bild  3).      Denna    tidpunkt    är,    räknadt  från  kon- 


Bild  3.     Elektroderna  pä  förmaksspetsens  baksida.     R.  A.  =  S  cm. 

traktionsvågens  spets,  den  tidigaste,  vid  hvilken  en  extra  kon- 
traktion  under  de  nämnda  försöksvilkoren  kan  erhållas.  Nåaron 
gång  är  likväl  retningen  i  detta  ögonblick  utan  verkan.  In- 
träffar däremot  induktionsslaget  något  litet  senare,  så  visar  sig 
under  vissa  förhållanden  en  högst  egendomlig  företeelse  såsom 
verkan  däraf.  Man  erhåller  nämligen  i  sådant  fall  en  dubhel- 
kontraktion,  i  det  att  förmaket  då  utför  två  omedelbart  på 
hvarandra  följande  kontraktioner.  Det  tidsrum,  under  hvilket 
denna  verkan  kan  erhållas,  är  ytterligt  kort.  Efter  hvad  ett 
stort  antal  försök  gifver  vid  handen,  synes  denna  period  be- 
gynna ungefär  0,i  sekund,  räknadt  från  spetsen  af  den  normala 
kontraktionen,  och  dess  längd  är  endast  omkring  0,i  sekund 
eller,  hos  mindre  retbara  preparat,  måhända  något  litet,  men 
högst  obetydligt  längre.  I  följd  af  denna,  man  skulle  kunna 
säga,  »kritiska»  periods  korthet  är  det  i  början,  innan  man  för- 


10 


Bd.  XVII.  N:r  2. 


CHRISTIAN    LOVEN. 


värfvat  den  nödiga  öfningen,  mycket  svårt  att,  då  man  vill 
framkalla  detta  fenomen,  träfta  det  rätta  ögonblicket  för  in- 
duktionsslaget;  kommer  detta  aldrig  så  litet  före  eller  efter 
den  angifna  tiden,  så  får  man  blott  en  enkel  kontraktion. 

Om  retningen  infaller  under  den  första  delen  af  det  nyss 
angifna  tidsrummet,  blir  den  första  kontraktionskurvan  mycket 
låg  och  jämförelsevis  långsträckt,  den  andra  däremot  högre 
och  spetsigare;  kommer  retningen  däremot  närmare  mot  pe- 
riodens slut,  så  blifva  båda  betydligt  högre,  hvarvid  den  första 
än  är  nåo-ot  läo-re  än  den  andra,  än  åter  lika  hö";  som  denna 
(se  bild  4).     Den  tid,  som  förlöper  mellan  de  båda  extra  kon- 


Jitld  -i.     Elektroderna  på   föriiiaksspetsens   baksiJa.     7?.  ^.  =  8  cm. 

traktionerna,  växlar  mycket  till  sin  längd.  An  kan  den  uppgå 
ända  till  0,8  sekunder  eller  mer,  än  åter  är  den  så  kort,  att 
de  båda  kurvorna  mer  eller  mindre  fullständigt  sammansmälta 
med  hvarandra  (se  bild  5). 


Bild  5.     Elektroderna  på  för.naksBpefsens   baksida.     7?.  ^.  =  6  cm. 


I  mera  sällsynta  fall  erhåller  man  i  stället  för  den  nu 
skildrade  dubbelkontraktionen  tre  sammandragningar  efter  hvar- 
andra (se  bild  6).  Denna  företeelse  har  emellertid  endast  iakt- 
tagits   i    sådana    fall,    där    elektroderna    legat    i    själfva  sinus- 


HJÄRTFÖRMAKETS    FÖRHÅLLANDE    VID    DIREKT    RETNING.  11 

atriumgränsen  eller   i  dess  omedelbara  granskap,  och  äfven  då 
endast  undantagsvis. 


Bild  ö.     Elektroderna  vid  veiisinus.     7!*.  .1.   i  öfn;    raden  =  fi  cm. 

1)    »    i  nedre    »      =8  cm. 


Den  ofvan  beskrifna  dubbelkontraktionen  kunde  framkallas, 
hvarhälst  elektroderna  äu  voro  anbragta;  likväl  framträdde  den 
på  olika  ställen  med  olika  lätthet.  På  förmakets  framsida  var 
det  i  allmänhet  svårast  att  framkalla  den  samma,  och  det  vore 
möjligt,  att  fenomenet  äfven  i  sådant  fall  egentligen  härrörde 
från  en  retning  af  sinus-atriumgränsen,  ty  man  kunde  ju  tänka 
sig,  att  strömslingor  utbredt  sig  till  denna  del,  eller  att  elek- 
trodspetsarna möjligen  sänkt  sig  något  djupare  in  än  vanligt  i 
preparatet  och  på  detta  sätt  måhända  uppnått  den  nämnda 
punkten.  Riktigheten  af  ett  sådant  antagande  göres  sannolik 
däraf,  att,  om  elektroderna  voro  anbringade  på  framsidan  af 
förmaket,  dubbelkontraktionerna  endast  visade  sig  i  det  fall, 
att  preparatet  redan  arbetat  tämligen  länge  eller  varit  utsatt 
för  inånga  förutgående  retningar.  I  ett  sådant  försök  visade  sig 
dubbelkontraktionerna  först,  sedan  förmaket  redan  erhållit  mer 
än  60  öppningsinduktionsslag  af  olika  styrka.  Elektroderna  hade 
följaktligen  haft  god  tid  att  sänka  sig  in  i  preparatet.  Voro 
elektroderna  däremot  lagda  på  preparatets  baksida  eller  på 
dess  sidoränder,  så  kunde  dubbelkontraktionen  i  de  flesta  fall, 
under  de  ofvan  angifna  vilkoren,  erhållas  genast  vid  de  första 
retningarna, 


12  Bd.  XVII.  N:r  2,  —  Christian  loven. 

Det  nu  anförda  förhållandet  gör  det  åtminstone  i  hög  grad 
sannolikt,  att  denna  dubbelkontraktion  bör  betraktas  såsom 
framkallad  af  en  verksamhet,  utgående  från  de  i  trakten  af 
atrium-sinusgränsen  belägna  grupper  af  nervceller,  som  efter 
sin  upptäckare  pläga  benämnas  de  REMAKska  ganglierna.  Dess 
värre  medgaf  emellertid  den  använda  metoden  icke  en  till- 
räckligt fin  lokalisering  af  retningen,  för  att  fullt  säkra  resultat 
i  detta  hänseende  skulle  kunnat  vinnas. 

Hjärtmuskeln  afviker,  såsom  bekant,  från  de  vanliga,  vil- 
jans inflytande  underkastade  musklerna,  vitom  i  andra  hän- 
seenden, äfven  däruti,  att  hos  den  förre  hvarje  retning  — 
förutsatt  att  den  med  afseende  på  sin  styrka  öfverskrider  hvad 
man  plägar  benämna  »tröskelvärdet»  (Schwellenwerth),  d.  v.  s. 
den  minsta  retningsintensitet,  vid  hvilken  öfver  hufvud  taget 
verkan  inträder  —  framkallar  en  maximal  kontraktion  eller, 
med  andra  ord,  den  kraftigaste  kontraktion,  hjärtat  under  de 
ffifna  förhållandena  kan  utföra.  Denna  egendomlighet  förnekar 
sig  icke  häller  vid  de  extra  kontraktioner,  hvarom  här  är  fråga, 
ehuruväl  det  vid  ett  flyktigt  betraktande  möjligen  så  skulle 
kunna  tyckas.  Man  finner  nämligen  —  och  detta  har  redan 
ofvan  blifvit  antydt  samt  visas  tillräckligt  tydligt  af  de  här 
meddelade  bilderna  —  att  dessa  kontraktioners  storlek,  bedömd 
efter  kurvans  höjd,  är  mycket  växlande.  Men  en  närmare 
granskning  af  försöksresultaten  visar,  att  denna  olikhet  icke  på 
något  sätt  bestämmes  af  retningens  intensitet. 

Redan  i  det  föregående  har  blifvit  omnämndt,  att  den 
första  extra  kontraktion,  som  kan  framkallas,  är  jämförelsevis 
låg,  och  vidare  att  under  den  korta  period,  vi  betecknat  såsom 
den  »kritiska»,  d,  v,  s.  den,  under  hvilken  dubbelkontraktionen 
kan  erhållas,  den  första  af  de  båda  däri  ingående  enkla  kon- 
traktionerna  vid  en  tidigare  retning  blir  lägre,  vid  en  senare 
däremot  hösrre.  Under  den  återstående  delen  af  förmakets 
diastole  besvaras  i  allmänhet,  såsom  redan  blifvit  nämndt,  hvarje 
tillräcklig  retning  med  en  enkel  extra  kontraktion,  Afven  denna 
är,  om  retningen  inträffar  i  början  af  den  i  fråga  varande  fa- 
sen, tämligen  låg,  men  den  blir  dess  högre,  ju  senare  retningen 
kommer.  De  kontraktionskurvor,  som  framkallas  i  midten  af 
pausen,  hafva  mestadels  redan  samma  höjd,  som  de  spontana, 
och  bibehålla  samma  storlek,  så  länge  de  öfver  hufvud  kunna 
erhållas. 


HJÄRTFÖBMAKETS    FÖRHÅLLANDE    VID    DIREKT    RETNING.  13 

Af  det  nu  anförda  framgår  tydligt,  att  det  är  den  tidpunkt, 
vid  hvilken  förmaket  träffas  af  det  retande  induktionsslaget, 
men  icke  retningens  intensitet,  som  bestämmer  kontraktionens 
storlek.  Då  man  nu  å  andra  sidan  i  allmänhet  är  berättigad 
att  från  kontraktionernas  storlek  vid  oförändrad  intensitet  hos 
retningen  sluta  till  retbarheten,  kan  denna  sats  tydligen  ock  så 
uttryckas:  förmaksmuskulaturens  retbarhet,  som  under  en  viss, 
kort  period,  motsvarande  största  delen  af  deas  systole  samt, 
såsom  redan  skall  visas,  möjligen  en  helt  liten,  den  samma 
omedelbart  föregående  del  af  diastole,  är  noll,  stiger  därpå 
småningom  och  efter  en  lag,  som  ännu  icke  kan  närmare  de- 
finieras, så  att  den  ung-efär  i  midten  af  sist  nämnda  fas  mot- 
svarar  den  normala. 

Med  den  metod,  som  vid  dessa  försök  användes,  var  det 
icke  möjligt  att  åstadkomma  någon  synnerligt  noggrann  be- 
stämning af  dessa  extra  kontraktioners  latenstid.  På  grund  af 
de,  vi  medgifva  det,  tämligen  grofva  mätningar,  som  kunde 
utföras,  synes  den  hos  mycket  retbara  preparat  omfatta  ungefär 
0,08 — 0,1  sekund,  hos  mindre  retbara  något  mera.  Om  latens- 
tidens längd  på  något  regelbundet  sätt  växlar,  alt  efter  den 
olika  tidpunkt,  vid  hvilken  retningen  inträffar,  våga  vi  ej  af- 
göra.  De  många  mätningar,  vi  för  denna  frågas  utredande 
anstalt,  hafva  icke  lemnat  några  otvetydiga  resultat.  Af  dessa 
synes  emellertid  åtminstone  framgå,  att  latenstidens  längd  icke 
är  beroende  af  retningens  styrka. 

Vid  den  diastoliska  fasens  eller  pausens  slut  upphör  ret- 
ningen att  vara  verksam,  om  icke  själfva  sinus-atriumgränsen 
träffas  af  den  samma,  men  det  är  mycket  svårt  att  noggrant 
angifva  den  punkt,  där  denna  »refraktära»  period  börjar.  Om 
retningen  inträffar  mycket  sent,  kommer,  såsom  lätt  inses,  den 
därigenom  framkallade  extra  kontraktionen  (om  öfver  hufvud 
någon  sådan  uppstår)  att  till  tiden  mer  eller  mindre  nära  sam- 
manfalla med  den,  som  skulle  inträdt  spontant  i  följd  af  den 
normala  rytmen,  om  preparatet  icke  blifvit  utsatt  för  retning. 
Det  kan  då  tydligt  vis  i  många  fall  vara  ytterligt  svårt  att  af- 
göra,  huruvida  man  har  att  göra  med  en  genom  retningen 
framkallad  eller  med  en  spontan  kontraktion.  Likväl  visar 
ofta  äfven  i  sådana  fall,  där  vid  första  påseendet  någon  skilnad 
icke  märkes,  en  så  mycket  som  möjligt  noggrann  mätning,  att 
kontraktionen  kommit  någon  liten  bråkdel  af  en  sekund  tidi- 
gare,    än    den    på    grund    af   rytmen  varit  att  vänta,  och  ännu 


14  Bd.  XVII.  N:r  2.  —  chbistian  loven. 

kraftigare  vitnar  då  den  efterföljande  förlängda  pausen  om, 
att  retnino-en  verklio;en  varit  verksam.  Sammanställa  vi  emel- 
lertid  de  erfarenheter,  vi  i  detta  hänseende  vunnit,  så  synes 
det  antagandet  sannolikast,  att  ett  enstaka  induktionsslag  af 
tillräcTdig  styrka  kan  i  förmaket  framkalla  en  kontraktion  un- 
der hela  denna  hj är taf delnings  diastole  (pausen  naturligtvis  däri 
inbegripen),  åtminstone  ända  till  den  punkt,  där  latenstiden 
för  den  närmast  följande  spontana  kontraktionen  iörjar. 

Såsom  redan  blifvit  nämndt,  efterföljes  hvarje  extra  kon- 
traktion i  allmänhet  af  en  förlängd  paus,  d.  v.  s,  en  paus,  som 
är  längre  än  den,  som  åtskiljer  tvänne  normala  kontraktioner. 
Härifrån  svnes  likväl  den  extra  kontraktion  göra  undantag,  som 
framkallas  genom  retning  vid  den  allra  första  början  af  den 
verksamma  perioden,  d.  v.  s.  omedelbart  före  den  tidpunkt,  då, 
såsom  ofvan  nämnts,  en  dubbelkontraktion  under  tjänliga  för- 
hållanden erhålles.  Den  i  fråga  varande  kontraktionen  synes 
i  sådant  fall  fastmera  vara,  så  att  säga,  inskjuten  mellan  två 
spontana,  hvilka  komma  på  i  det  närmaste  normalt  afstånd 
från  hvarandra  (se  bild  3).  Något  alldeles  bestämdt  förhål- 
lande mellan  pausens  längd  och  retningsögonblickets  afstånd 
från  närmast  föregående  systole  hafva  vi  visserligen  icke  kunnat 
finna,  men  likväl  synes  den  förre  i  allmänhet  blifva  längre  efter 
dubbelkontraktionerna  likasom  äfven  efter  dem,  hvilka  fram- 
kallas mot  slutet  af  den  period,  under  hvilken  retningen  är 
verksam.  Stundom  inträffar  ock,  att  icke  blott  den  närmaste, 
utan  äfven  den  därpå  följande  pausen  blir  något  förlängd. 

Såsom  redan  i  det  föregående  blifvit  antydt,  visar  sig  en 
retning  medelst  enstaka  induktionsslag  verksam  äfven  under 
förmakets  systole,  om  elektroderna  beröra  preparatet  i  själfva 
gränsen  mellan  sinus  venosus  och  förmaket;  men  förloppet  är 
då  ett  helt  annat.  Retningen  åstadkommer  nämligen  då  icke  en 
enkel,  utan  flere  kontraktioner,  som  följa  hvarandra  med  längre 
eller  kortare  mellanrum,  men  alltid  hastigare  än  de  spontana 
(se  bild  7).  Den  första  af  dessa  kontraktioner  börjar  icke  förr  än 
efter  en  växlande,  men  relativt  lång  latenstid,  efter  det  att  den 
spontana  kontraktionen,  under  hvilken  retningen  skett,  slutat. 
Deras  antal  och  längden  af  pauserna  mellan  dem  växla  ganska 
betydligt  till  och  med  hos  samma  preparat;  än  erhållas  endast 
två,  än  stiger  antalet  till  12 — 13,  ja  i  några  fall  ända  till  20, 
hvarvid  de  första  följa  tätare  på  hvarandra  än  de  senare,  och 
slutligen  återtager  förmaket  sin  normala  rytm.    Dessa  olikheter 


HJARTFORMAKETS    FÖRHÅLLANDE    VID    DIREKT    RETNING. 


15 


synas  i  väsentlig  mon  bero  af  retningens  styrka,  så  till  vida, 
som  en  starkare  retning  i  allmänhet  framkallar  ett  större  antal 
och  tätare  iiå  hvarandra  följande  kontraktioner,  «n  en  svagare. 


Bild 


Elektroderna   vid  "räuseu   fl':!  vensinus.      Ä.  .-4.  =  5  cm. 


Denna  verkan  är  emellertid  icke  inskränkt  endast  till  för- 
makets systole;  äfven  under  dess  diastole  kan  den  erhållas, 
förutsatt  att  elektroderna  intaga  det  ofvan  angifna  läget,  näm- 
ligen i  själfva  gränsen  mellan  atrium  och  sinus  venosus. 

Af  hvad  nu  anförts  rörande  denna  företeelse  torde  med  tyd- 
lighet framgå,  att  den  samma  bör  betraktas  såsom  en  af  ret- 
ningen framkallad  öfvergående  förändring,  en  acceleration  af 
förmakets  rytm  och  alldeles  icke  får  förblandas  med  de  förut 
beskrifna  verkningarna  af  ett  indiditionsslag,  nämligen  de  enkla 
eller  dubbla  extra  kontraktionerna.  För  denna  uppfattning  talar 
med  bestämdhet  sådana  fall  som  de,  hvilka  åskådlio-p-öras  o-e- 
nom   de  två  nedersta  kurvorna  i  bild  7,  där  man  återfinner  de 


16  Bd.  XVII.  N:r  2.  —  Christian  loven. 

vanliga  extra  kontraktionerna  jämte  den  nyss  omnämnda  ac- 
celerationen. 

Hvad  tolkningen  af  de  nu  skildrade  egendomligheterna  i 
förmakets  förhållande  vid  en  retning  med  enstaka  induktions- 
slag  beträffar,  torde  man  näppeligen  kunna  undgå  att  antaga 
de  senast  omnämnda  företeelserna  såsom  beroende  af  en  verk- 
samhet hos  de  gangliecentra,  som  äro  belägna  i  närmaste  gran- 
skapet  af  gränsen  mellan  atrium  och  sinus  venosus  (de  Re- 
MAKska  ganglierna).  Däremot  är  väl,  såsom  ock  ofvan  antydts, 
i  allmänhet  den  enkla  extra  kontraktionen  att  betrakta  såsom 
en  verkan  af  direkt  muskelretning,  då  ju  samma  verkan  iakt- 
tages  vid  retning  af  den  isolerade  kammarspetsen,  d,  v.  s.  af 
en  hjärtdel,  i  hvilken  man  hittils  icke  kunnat  vid  mikroskopisk 
undersökning  upptäcka  några  ganglieceller. 

Den  egendomliga  egenskapen  hos  hj ärtmuskulaturen,  så 
väl  kammarens  som  äfven  förmakets,  att  under  en  viss  fas  af 
sin  verksamhetscykel  vara  okänslig  för  retning,  gör  utan  tvifvel 
den  åsigten  i  hög  grad  sannolik,  att  orsaken  därtill,  att  denna 
verksamhet  är  rytmisk,  icke,  såsom  man  förr  var  benägen  att 
föreställa  sig,  är  att  söka  i  en  mer  eller  mindre  invecklad 
apparat  af  exciterande  och  hämmande  nervcentra,  utan  just  uti 
denna  egendomlighet  i  hjärtmuskelns  retbarhet.  Ty  det  är 
klart,  att  med  denna  egendomlighet  hvarje  kontinuerlig  eller  i 
tätt  på  hvarandra  följande  slag  upprepad  retning  måste  fram- 
kalla, icke  en  kontinuerlig  eller  rättare  en  af  enstaka  rycknin- 
gar sammansmält  kontraktion,  en  tetanus,  såsom  i  de  vanliga 
viljan  underkastade  musklerna,  utan  en  följd  af  kontraktioner 
åtskilda  genom  tydliga  pauser.  För  ett  djupare  inträngande  i 
tydningen  af  hjärtats  invecklade  innervationsmekanism  lemna 
de  nu  meddelade  försöksresultaten  tydligen  icke  något  tillräck- 
ligt material.  En  del  af  dem  synes  oss  likväl  kunna  betraktas 
såsom  ett  ytterligare  stöd  för  den  tämligen  allmänt  gängse 
föreställningen,  att  den  retning,  som  håller  hj  ärtmuskulaturens 
från  lifvets  början  till  dess  slut  utan  uppehåll  fortgående  ryt- 
miska spel  i  gång  —  vi  må  nu  tänka  oss  denna  retning  såsom 
kontinuerlig  eller  ej  —  åtminstone  hos  de  fullt  utvecklade  rygg- 
radsdjuren utgår  från  de  i  hjärtats  egen  substans  inbäddade 
ganglierna  och  särskildt,  hvad  förmaket  hos  grodan  beträffar, 
från  de  REMAKska  ffansflierna  i  trakten  af  atrium-sinusgränsen. 


Stockholm,  1885,     Kongl.  Boktryckeriet. 


NORDISKT   MEDICINSKT   ARKIV.     Band.  XVII.    N:r  3. 


Ledetråd  for  Medicinere  i  bakteriologisk 
Teknik. 

Af 

Docent,   Dr  C.  J.   SÄLOMONSEN 

i  Köbenhavn. 


Med  30  Träsnit. 


Den  efterfölgende  Fremstilling  er  ikke  bestemt  for  dem, 
der  kunne  arbejde  under  kyndig  Vejledning  i  et  vel  indrettet 
Laboratorium;  ved  dens  Offentliggörelse  har  jeg  haft  til  Hen- 
sigt  at  göre  Propaganda  for  bakteriologisk  Forskning  blandt 
de  Medicinere  og  Veterinärer,  som  ere  henviste  fil  at  arhejde 
i  deres  Hjem  på  ikJce  alffor  Jcosfhare  VilMr,  og  blandt  hvilke 
der  findes  mange,  som  näre  urigtige  og  overdrevne  Forestil- 
linger  om  det  Apparat,  der  kräves  til  Udförelsen  af  de  for 
Lägen  vigtigste  haJderiologiske  Grundforsög.  I  Virkeligheden 
har  nemlig  den  bakteriologiske  Teknik  —  navnlig  under  Rob, 
KoCHs  Indflydelse  —  nået  en  sådan  Grad  af  Simpelhed,  at 
man  nu  til  Dags  med  meget  få  Midler  kan  vove  sig  i  Kast 
med  Opgaver,  som  for  et  Par  Ar  siden  syntes  forbundne  med 
de  störste  Vanskeligheder,  når  man  ikke  havde  et  stort  og; 
kostbart  instrumentelt  Apparat  til  sin  Rådighed. 

Til  de  Grundforsög,  som  det  er  af  Betydning  for  Medi- 
cineren  at  have  udfört  eller  sét  udföre,  regner  jeg:  Eftervis- 
ningen,  Rendyrkningen  og  Indpodningen  af  en  eller  flere  pato- 
gene  Bakterieformer; — den  bakteriologiske  Analyse,  särligt  af 
Jord,  Luft  og  Vand;  —  og  endelig  Experimenterne  över  de 
antiseptiske  og  desinficerende  Midlers  Indvirkning  på  Smit- 
stoffe rne. 

Nord.   med.  arhio.     Bd.   XVII.  1 


2  Bd.  XVII.  N:r  3.  —  c.  j.  salomonsen. 

Jeo;  har  hovedsao-elio;  holdt  mio;  til  de  i  Kocns  Labora- 
toriimi  anvendte  Metoder  og  Instruraenter,  som  jeg  hist  og 
her  efter  Avne  har  sögt  yderligere  at  simplificere,  og  med  Flid 
har  jeg  imdgäet  Anvendelsen  af  sådanne  Redskaber,  som  ahfor 
meget  vilde  fordyre  Indretningen  af  et  »Hjemme-Laboratorium», 
såsom  Iskasse,  Luftpmiipe,  fin  Termoregulator,  flere  af  de  Koch- 
ske  Sterilisationsapparater^)  o.  s.  v.  Derfor  har  jeg  heller  ikke 
raedoptaget  Dyrkningen  af  de  anaérobiske  Former,  Filtration 
gennem   Lerc5'Hndre,  Indpodning  på  större  Forsögsdyr  o.  desl. 

Jeg  har  end  videre  aldeles  ikke  indladt  mig  på  at  give 
nogen  Vejledning  i  den  inihrosliopislce  Undersögelse  af  Bak- 
terier mlen-  og;  indenfor  den  dvriske  Org-anisme;  til  en  sådan 
Anvisning  tiirde  der  näppe  vare  nogen  Träng  siden  Udgivelsen 
af  Friedländees  »mikroskopische  Technik»,  i  hvilken  Under- 
sögelsen  på  Schizomyceter  er  behandlet  med  särlig  Forkär- 
lighed;  med  Benyttelse  af  Friedländers  Bog  og  af  denne 
lille  Ledetråd  i  Förening  tror  jeg,  at  enhver  Begynder  på  en 
forholdsvis  nem  Made  vil  kunne  o-ennemo-å  alle  de  ovenfor 
nävnte  Grundforsög  ^). 

Gängen  i  Fremstillingen  er  den,  som  jeg  har  benyttet  og 
fundet  hensi<Ttsmässio[  ved  de  årlio;e  Kursus  i  medicinsk  Bak- 
teriologi,  der  afholdes  ved  Köbenhavns  Universitet,  hvor  de 
ere  bragte  i  Stånd  ved  Undervisnino-sministeriets  oo-  de  bo- 
taniske  Universitetsläreres,  särligt  Prof.  Didriciisexs,  värme 
Interesse  for  Sägen. 


')  De  der  önske  at  kende  Indretningen  og  Prisen  på  de  af  Koch  konstruerede 
eller  beuyttede  Apparater,  kunne  linJe  dem  sammenstillede  i  to  Fabrikant- 
Kataloger: 

Dr  RoiiERT  MuF.NCKE  (Berlin  N.W.  Louisenstrasse  58),  Preis-Verzeichniss 
iiber  Apparate  und  Utensilien  zur  Untersuchung  von  Mikro-Organismen  nacli 
der  Methode  des  Herrn  Geh.-Rath  Dr  Rob.  Koch.     Berlin  1884. 

Dr  Heumann  Rohrbeck  (Firma  J.  F.  Lulime  &  C:o),  Berlin  N.AV.  Frie- 
drichstrasse  100,  Die  wichtigsten  Apparate  zu  bakterioskopischeu  Unter- 
suchungen  welche  das  Kaiserl.  Deutsche  Reichs-Gesundheits-.\mt  anwendet. 

De  fleste  af  de  i  det  fölgende  oratalte  Glassager  kunne  i  Köbenhavn  fås 
fra  H.  Strlers  kemiske  Laboratorium  (Skindergade  38  St.).  Blikkenslager 
Pers  (Läderstriide  22)  leverer  et  Dampsterilisationsapparat  som  det  Bill.  3 
gengivne  med  tilhörende  lös  Trefod  (uden  Filt)  for  11,50  Kr.;  en  Planta- 
mours  Varniekasse  til  Filtration  (Bill.  11)  for  6  Kr.,  og  en  Varmekasse  som 
den  Bill.  18  afbildede,  hvis  indvendige  Rum  er  24  Cm.  höjt,  bredt  og  dybt, 
for  20  Kr.  (uden  Filt). 
^)  Medens  denne  Afhandl.  var  under  Trykken  udkom  Dr  F.  Hueppes  Die  Me- 
thoden  der  Bakterien-Forschung,  i  hvilken  der  gives  en  med  stor  Sagknndskab 
udarbejdet,  ndförlig  Fremstilling  både  af  den  mikroskopiske  Teknik  og  af 
Dvrkningsmetoderne. 


BAKTERIOLOGISK     TEKNIK. 


Kapitel    I. 

Sterilisation. 

Den  bakteriolocfiske  Teknik  ma  först  osf  fremmest  give  os 
Midler  i  Hände  til  at  adshille  de  forsJcelUge  Balderieformer 
fra  hvcrandre  og  til  at  dyrlie  hver  enkelt  i  fuldJcommen  ren 
Tilstand;  Hendyrliningen  er  en  nödvendig  Forndsätning  for  et 
pålideligt  Studium  af  disse  mikroskopiske  Organismers  Morfo- 
logi og  Fysiologi.  Når  man  ikke  under  Arbejdet  uafbrudt  har 
dette  for  Oje,  ender  man  i  et  sörgeligt  Uföre,  og  Bakteriolo- 
giens  korte  Historie  er  kun  altfor  rig  på  värdiluse  Undersö- 
gelser  og  vrange  Resultater,  som  skyldes  de  anvendte  Dyrk- 
ningsmetoders  Upålidelighed. 

Det  er  bekendt  nok,  at  Rendyrkningen  af  den  enkelte 
Bakterieform  er  omgjärdet  med  ganske  särlige  Vanskeliglieder, 
forårsagede  navnlig  ved  Bakteriernes  uhyre  Lidenhed,  store 
Talrighed  og  overordentlige  Udbredelse  —  man  kunde  sige 
Allestedsnärvärelse.  Enhver  Genstand,  som  henstår  en  kort 
Tid  ubedäkket  i  Luften,  er  jo  udsat  for  at  forurenses  med 
spiredygtige  Kim,  som  med  Stövet  sänke  sig  ned  på  deres 
Overflade;  enhver  Beröring  med  Händer  eller  Kläder  medförer 
samme  Fare.  Denne  tilfäldige  og  lidet  iöjnefaldende  Forurens- 
ning  må  vi  först  af  alt  lare  at  bekämpe  og  forhindre;  ti  det 
er  en  Selvfölge,  at  alle  de  Beholdere,  Instrumenter,  Vädsker 
o.  s.  v.,  som  vi  skulle  benytte  ved  Rendyrkningen,  ikke  blöt 
må  vare  »rene»  i  den  Betydning  af  Ordet,  i  hvilken  Kemi- 
kerne  bruge  det,  men  at  de  tillige  må  vare  rene  i  bakteriolo- 
gisk Forstand,  sterile,  som  det  kaldes,  d.  v.  s.  fri  for  spiredyg- 
tige Kim. 

Höj  Värme  er  det  almindeligst  benyttede  Sterilisations- 
middel;  men  alt  efter  Materialets  Natur  må  Värmen  anvendes 
på  forskellig  Made  og  i  forskellig  Grad.  En  Platintråd  f.  Ex. 
steriliserer  man  bedst  ved  Glödning  i  fri  Flamme  —  et  Knivs- 
blad derimod  eller  en  Sax  vil  man  af  let  förståelige  Grunde 
ikke  udsätte  for  Glödning;  dem  indskränker  man  sig  til  at 
»flambere»,  at  flammerense,  d.  v,  s,  träkke  så  länge  frem  og 
tilbage    gennem    Flammen,  at  man  er  sikker  på,  at  hele  deres 


4  Bd.  XVII.  N:r  3.  —  c.  j.  salomonsen. 

Overflade  har  väret  opvarmet  til  mindst  et  Par  Hundrede  Gra- 
ders Värme  og  således  alle  Kimene  ere  brändte  bort. 

Det  er  dog  kun  undtagelsesvis,  at  Glödning  eller  Flamrae- 
rensning  läder  sig  anvende.  Har  man  med  Glasbeholdere, 
Metalsager,  Vat,  Papir  o.  1.  at  göre,  da  steriliserer  man  dem 
som  oftest  i  varm  Luft  ved  omtr.  150°  C;  ved  Tilberedelsen 
af  de  fleste  flydende  eller  fäste  Näringssubstrater  indskränker 
man  sig  i  Almindelighed  til  at  bruge  Kogevarme,  enten  man 
nu  simpelt  hen  bringer  de  omspurgte  Stoffer  i  Kog,  eller  man 
opheder  dem  til  100°  ved  Hjälp  af  strömmende  Vanddampe, 
og  undertiden  kan  man  endogså  nödes  til  at  benytte  endnu 
lavere  Varmegrader  —  60  til  70'  —  for  at  dräbe  Kimene  (i 
serum  f.  Ex.). 

Foruden  höj  Värme  komme  i  enkelte  Tilfälde  ogsä  desin- 
ficerendc  Oplösninger  til  Anvendelse;  kun  rent  undtagelsesvis 
benyttes  Filtration  (gennem  brändt  Ler  eller  Gips)  som  Ste- 
rilisationsmiddel. 

Det  hele  Instrumentarium,  man  behöver  for  bekvemt  og 
sikkert  at  kunne  sterilisere  alle  de  Apparater  og  Substrater, 
der  anvendes  ved  de  senere  bekrevne  Forsög,  ere  —  foruden  en 
almindelig,  ikke  lysende  Gas-  (eller  Sprit-)flamme  —  fölgende: 

1)  En  Sterilisationshasse,  i  hvilken  Glassager,  Vat,  Papir 
o.  s.  v.  ophedes  til  omtr.  150°  ved  Hjälp  af  varm  Luft.  Man 
kan  let  omdanne  en  af  de  almindelige  (omtr.  24  Cm.  höje, 
22  Cm.  brede,  24  Cm.  dybe)  Kikskasser,  der  sälges  i  Urte- 
boderne  som  brugt  Emballage,  til  en  forträffelig  Sterilisa- 
tionskasse  (se  Billedet  1 — 2).  I  Laget  läder  man  hugge  et 
cirkelrundt  Hul,  hvori  anbringes  en  gennemboret  Korkprop 
som  barer  Termometret,  hvis  Skala  må  nå  op  til  et  Par  Hun- 
drede Grader.  I  Kassen  lägges  et  firkantet  Stykke  stärkt 
Järntvist  (f.  Ex.  galvaniseret  Järutvist  Kir  3  af  Zieglers  Fa- 
brik), hvis  Rande  ere  således  omböjede,  at  det  höides  i  omtr. 
2  Cm:s  Afstand  fra  Bunden,  og  de  Genstande,  der  skulle  ste- 
riliseres,  altså  ej  komme  i  umiddelbar  Beröring  med  denne. 
Kassen  omgives  med  en  slet  Varmeleder,  hvortil  man  bedst 
välger  simpel  Filt^):  Et  Stykke,  der  däkker  Laget  og  i  Midten 
er  forsynet  med  et  Hul,  gennem  hvilket  Korkprop  og  Termo- 


')  Meget  brugbar  er  den  billige  »Fäbårsfilt»,  navnlig  dcii  bedre  Kvalitet,  der 
kommer  i  Handelen  i  rektanguläre  Plader  af  benved  \  Kvadratmeters  Stör- 
relse  a  2  Krouer.     (C.  F.  MACiioi.n,   Hatte-   og  Filtfabrilc,  Köbmagcrgade  49). 


BAKTEHIOLOfilSK    TEKNIK. 


meter  kunne  gå;  et  andet  Stykke,  der  er  långt  nok  til  at  kiinne 
vikles  om  alle  Kassens  fire  Sider,  og  sä  bredt,  at  det  däkker 
de  överste  tre  Fjärdedele  af  disse;  den  nederste  Fjärdedel  bör 
man  lade  vare  udäkkct  for  at  undgå,  at  Filtet  svides  eller  an- 


tv;).vm\wmT!?s"i»i:vv^ 


I 


'^^tzT-My.  WM/;.r»>M;;y> 


Bill.  1. 


Bill.  2. 


Bill.  1.  Sterilisatiouskasse  til  Steriiisatiou  i  varm  Luft  ved  150",  dannet  af 
en  filtbeklädt  Kikskasse  med  Termometer  i  Läget  og  indlagt  Järntvistplade  (smlg. 
GennemsnitstegningeD   Bill.  2). 

tändes;  dette  Filtbälte  fästes  simpelt  hen  ved  nogle  stramt  bundne 
Seglgarnstykker.  Opvarmningen  sker  ved  Hjälp  af  et  (eller 
flere)  Gasblus,  efter  at  Kassen  er  stillet  på  en  (eller  to)  af  de 
almindeligt  benyttede  Järntrefödder.  Mellem  Blussene  og  Kas- 
sens Bund  lägges  en  lös  Blihplade  for  at  forhindre  Gennem- 
bränding  af  Bunden,  I  Mangel  af  Gas  bruges  som  Varmekilde 
et  stöbt  Petroleumskogeapparat  med  1  eller  2  Blus, 

Der  må  alt  efter  Omständighederne  träffes  säregne  For- 
anstaltninger  for  at  heshytte  de  steriliserede  Genstande  mod 
ny  Forurensning,  når  de  tages  ud  af  Sterilisationskassen,  Så- 
danne  Beholdere,  som  ved  Vatpropper  eller  på  anden  Made 
ere  beskärmede  mod  indträngende  Kim,  og  hvis  Yderflade  det 
ej  er  af  Vigtighed  at  holde  kimfri  efter  Sterilisationen  (som  de 
nedenfor  beskrevne  vatlukkedc  Kolher  og  Reagensglas),  kunne 
simpelt  hen,  når  de  have  väret  opvarmede  til  150°,  ätter  udtages 
og  henstilles  uden  anden  Forsi2;ti2;hedsreo;el  end  Tildäknino;  med 


6  Bd.  XVII.  N:r  3.  —  c.  J.  salomonsen. 

eller  Inclsvöbning  i  Papir  for  at  liindre  altfor  stärk  Tilstövning; 
er  Talen  derimod  om  sådanne  Genstande,  livis  Yder fläder  det 
gälder  om  at  sterilisere  absolut,  såsom  Urglas,  OhjcMglas,  större 
Glasplader  o.  s.  v.,  så  må  de,  förend  de  lägges  ind  i  Kassen, 
indsvöhes  omhyggeligt  i  et  Far  Lag  tyndt  og  tät  Tapir,  gen- 
nem  hvilket  Kimene  fra  Luften  ej  kunne  tränge;  Sagerne 
kunne  da  opbevares  länge  i  pålidelig  steril  Tilstand.  Hen- 
sigtmässigt  er  det  först  at  indsvöbe  hver  enkelt  Plade  for  sig 
i  nogle  Lag  tyndt  Papir  og  derpå  ätter  indpakke  dem  samlede 
i  större  Partier. 

Papir  og  Vat  (dog  ikke  det  såkaldte  hygroskopiske  Vat)  antager 
ved  längere  Opvarmuing  til  140 — 150°  en  gullig  eller  brunlig  (sve- 
den)  Farve;  denne  Farvoing  afgiver  derfor  et  af  Termometret  uaf- 
hängigt  Bevis  for,  at  Opvarraningen  i  Sterilisationskassen  har  väret 
tilsträkkelig. 

2)  Dampsterilisationsapparat  efter  Rob.  Koch.  Sterilisa- 
tion  ved  Hjälp  af  Kogevarme  kan  selvfölgelig  foretages  sim- 
pelt hen  ved  Kogning  i  Vand;  men  da  denne  Fremgangsmåde 
ikke  blöt  i  en  Mängde  Tilfälde  er  uanvendelig,  men  altid  er 
långt  besvärligere,  langvarigere  og  usikrere  end  den  af  KocH 
indförte  Sterilisation  ved  Hjälp  af  strömmende  Vanddampe,  så 
benyttes  denne  nu  selvfölgelig  som  Hovedmetode,  når  man 
önsker  at  sterilisere  ved  100°.  Det  halvskematiske  Bill.  3 
viser  det  Kociiske  Dampsterilisationsapparat  i  dets  simpleste 
og  billigste  Form  [i  ^  af  den  natm'lige  Störrelse]  ^).  Det  be- 
står af  en  50  Cm.  höj  Cylinder,  der  er  17  Cm.  i  Diameter. 
Bunden,  der  skal  udsättes  for  Indvirkningen  af  starke  Flam- 
mer,  må  helst  vare  af  noget  tykkere  Blik  end  Sideväggene. 
Foroven  lukkes  Apparatet  med  et  kegleformet  Låg,  i  hvis  Top 
findes  et  kort  Rör  bestemt  til  at  optage  et  Termometer.  Laget 
oo;  det  överste  Afsnit  af  Sideväo-o-ene  indtil  9  Cm.  fra  Bunden 
af  ere  beklädte  med  simpel  Filt  (smlg.  S.  4,  Anm.  u.  Texten). 
På  Indsiden  af  Cylindren  findes  i  henholdsvis  14  og  30  Cm:s  Af- 
stand  fra  Bunden  tre  fremspringende  Knaster,  som  kunne  bäre 
to  löse,  stärkt  gennemhullede  Blikplader;  på  disse  kunne  stilles 
to  cylindriske  Blikspande  af  omtr.  12  Cm:s  Höjde  og  omtr.  14 
Cm:s  Diameter;  deres  Bund  dannes  bedst  af  stormasket  gal- 
vaniseret    Järntvist    (s.  Bill.  3  III),  og  i  dem  stilles  de  Säger, 


')  Så  vel  dea  absolute   Störrelse   som  Forholdet  mellem  Höjde  og  Diameter  kan 
selvfölgelig  varieres   iiidenfor  temmelig  vide  Gränser. 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK. 


der  skulle  dampsteriliseres  (pcå  Bill.  f.  Ex.  vatlukkede  Reagens- 
glas). För  Brugen  anbringes  Apparatet  på  en  stor  Järntrefod. 
Spandene  og  Blikpladerne  udtages  og  der  häldes  Vand  i  Cy- 
lindren  til  en  Höjde  af  omtr.  10  Cm.;   når  Spandene  og  deres 


Bill.  3.      Gennemsnit    af   et   Kociis  Dampsterilisationsapparat  i  dets  sinipleste 
Form  med  2  Blikplader  og  Blikspande.  „ 

I  Bojet  Messingträd  anbragt  i  Sterilisationsapparatets  överste  Abuing  til  Op- 
hängniug  af  länge  Geustande. 

II  Blikspand  med  Bund  af  Järntvist,  fyldt  med  vatlukkede  Reagensglas. 

III  Blikcylinder  til  Forlängelse  af  Apparatet. 

Indliold  ätter  er  sat  ind  og  Läget  med  Termometeret  er  påsat, 
bringes  Vandet  i  Kog.  Efter  nogen  Tids  Forlöb  ville  Dam- 
pene  i  rigelig  Mängde  strömme  ud  längs  Lagets  Rand,  snart 
vil  også  Termometeret  vise  100\  og  alt  efter  Omständighederne 
kan  man  nu  lade   Sagerne  vare  kortere  eller  längere  Tid  ud- 


8 


Bd.  XVII.   N:r  3.  —  c.  j.  salomonsen. 


satte  for  de  strömmende  Dampe.  Tiden  beregnes  fra  det  Öje- 
blik,  Termometret  viser  100\  De  fleste  Säger,  som  der  bliver 
Anledning  til  at  dampsterilisere,  kunne  uden  Vanskelighed 
henstilles  i  de  beskrevne  Kurve  eller  direkte  på  de  gennem- 
Imllede  Blikplader;  längere  Genstande  (f.  Ex.  de  HESSEske 
Aéroskoper,  s.  Kap.  VII)  kunne  0])liänges  i  Apparatet,  efter 
at  Kurve  og  Plader  ere  Ijärnede;  Opliängningen  sker  simplest 
ved  Hjälp  af  tyh  Messingtråd,  der  böjes  og  anbringes  i  Laget, 
som  Telningen  viser. 

Eventuelt  kan  Apparatet  forlänges  ved  Hjälp  af  et  Blikrör, 
der  er  forsynet  med  en  fremspringende  Krave  (s.  Bill.  3  III) 
og  kan  indskydes  mellem  Laget  og  Cylinderens  överste  Rand. 

Således  er  Apparatet  i  sin  simpleste  Form.  Et  Vand- 
standsrör  og  en  Aflöbshane  när  Bunden  fordyrer  det  noget, 
men  gör  det  også  bekvemmere  at  bruge. 

For  övrigt  kan  man  let  indrette  enliver  Gryde  til  et  så- 
dant Dampsterilisationsapparat.  Man  behöver  blöt  ovenpå  den 
at  anbringe  en  efter  Grydens  Diameter  afpasset  og  forneden 
åbcn  Blikcylinder  med  Låg  og  Filtbeklädning;  den  må  desuden 
i  et  Par  Cm:s  Afstand  fra  sin  nederste  frie  Rand  vare  forsynet 
med  en  fremstående  Krave  (smlg.  Bill.  3  III),  som  kan  hvile  på 
Grydens  Kant,  samt  med  et  Par  Oskener,  som  göre  det  mu- 
ligt  at  fastbinde  Cylinderen  til  Grydens  Hanke. 


Bill.  4.  Vaudbad 
(til  Sterilisation  af  se- 
rum o.  a.  ved  lavere 
Temperatur)  med  se- 
rumfyldte  Reagensglas, 
Termometer  og  Järn- 
tvistplade  (skematiak). 


3)  Vandbad  til  Sterilisation  ved  Varme- 
grader under  KogepunMet.  Forskellige  Väd- 
sker  kunne  ikke  tåle  at  steriliseres  ved  100°, 
da  de  ved  så  stärk  Opvarmning  undergå 
kemiske  Forandringer,  som  man  af  en  eller 
anden  Grund  önsker  at  undgå;  i  slige  Til- 
fälde  kan  den  kortvarige  Opvarmning  til  höj 
Varmegrad  erstattes  af  en  långvarig  Opvarm- 
ning til  en  lavere  Temperatur.  Denne  Frem- 
gangsmåde  er  opfunden  af  Pasteur  og  efter 
hans  Råd  anvendt  i  det  store  ved  Vinfabri- 
kationen (»Pasteurisation»)  for  at  opnå  Steri- 
lisation af  Vinene,  uden  at  samtidigt  deres 
Smag  forandres.  Vi  ville  i  det  fölgende  få 
Anvendelse  for  den  ved  Tilberedelsen  af 
Blodserum  efter  Kochs  Angivelse;  Koch 
benytter    hertil    temmelig    komplicerede    og 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK.  \) 

kostbare  Apparater  (s.  Muencke,  a.  St.,  Bill.  10;  Rohrbeck, 
a.  St.,  Bill.  2);  imidlertid  kan  man  godt  hjälpe  sig  med  et 
simpelt  cylindrish  Vandhad  af  Blik  omtr.  20  Cm.  h.  og  14 
Cm.  i  Diameter  (s.  Bill.  4,  S.  8).  Vandets  Temperatur  afläses 
på  et  Termometer,  hvis  Kugle  höides  i  nogle  Cm:s  Afstaud  fra 
Cylinderens  Bund  ved  Hjälp  af  et  lignende  löst  Stykke  Järn- 
tvist som  det,  der  benyttedes  ved  Sterilisationskassen  (s.  ovf., 
S.  5).  Har  Vandet  nået  en  passende  Temperatur,  i  Alm.  60 
til  70%  er  det  let  ved  Hjälp  af  en  lille  Gas-  eller  Spritflamme 
at  holde  det  på  omtrent  samme  Varmegrad  i  läng  Tid,  f.  Ex. 
en  Time;  skönt  et  Spillerum  af  nogle  få  Grader  som  oltest 
kan  tillades,  bör  man  dog  stadigt  vare  i  Närheden  og  holde 
Oje  med  Temperaturen  (se  i  övrigt  nedenfor  under  Tilbered- 
ning  af  serum). 

Anm.  Selv  en  sådan  svag  Opvarmning  fremkalder  ofte  i  Närings- 
vädskerne  kemiske  Forandringer,  som  det  kan  vare  af  Vigtighed  at 
undgå;  man  liar  i  slige  Tilfälde  fjärnet  Kimene  ved  Filtration  gen- 
tiem  brändt  Ler  eller  Gips,  der  tilbageholder  alle  de  i  Vädsker  op- 
sleramede  korpuskuläre  Elementer.  Jeg  skal  her  ikke  närmere  indlade 
mig  på  Beskrivelsen  af  denne  Sterilisationsproces,  der  oftest  kräver 
Anvendelse   af  Luftpumpe. 

Den  i  Pasteurs  Laboratorium  anvendte  Fremgangsmådc  findcs 
beskrevet  af  Almq,uist  i  »Hygiea»  1883;  andre  Apparater  beskriver 
MiQ,UEL  (Les  organismes  vivants  de  Tatmosphére  1883,  S.  160 — 68). 

Det  må  imidlertid  erindres,  at  man  heller  ikke  ved  Filtration 
gennem  Ler  altid  undgår  at  fremkalde  kemiske  Forandringer  af  Väd- 
skerne;  ti  Leret  kan  foruden  Kimene  tilbageholde  en  Mängde  forskel- 
lige  kemiske  Förbindelser.  Vil  man  derfor  have  sine.Näringsvädsker 
absolut  uforandrede  og  dog  kimfri,  nödes  man  til  helt  at  undgå  en- 
hver  6'te7'ilisationsproces  og  opsamle  eller  tilberede  dem  med  sådanne 
Forsigtighedsregler,  at  al  Forurensning  fra  OmgiveJserncs  Side  undgås, 
at  de  ere  oprindelig  kimfri:  Blod  og  Urin  f.  Ex.  opsamles  i  sterile 
Apparater  direkte  fra  Hjärtet,  Aren  eller  Urinblären  under  antiseptiske 
Kavteler  (se  herom  nedenfor  i  Kap.  VIII).  Angående  Tilbereduingen 
af  oprindelig  sterile  Infuser  kan  der  ingen  alraengyldig  Vejledning 
gives;  et  enkelt  oplysende  Exempel,  til  hvilket  her  kan  hen  vises,  af- 
giver  Tilberedelsen  af  kimfri  Jequirityinfuser,  således  som  den  er 
foretagen  af  Forfatteren  og  Christj[as-Dirckinck-Holmfeld  (se  Hosp.- 
Tidende  1884). 


4)  Sublimatoplösning .  Som  Hjälpemiddel  ved  Sterilisatio- 
nen  bör  man  altid  vare  forsynet  med  en  större  Mängde  1  eller 
2  pro  mille  Sublim atoplösning,  der  kommer  til  Anvendelse  ikke 
blöt    ved    Tilbereduingen    af    enkelte    Näringssubstrater    (Kar- 


10  Bd.  XVII.  N:r  3.  — ■  c.  j.  salomonsen. 

tofler,  s.  Kap.  III)  men  ved  en  Mängde  andre  Lejliglieder, 
såsom  ved  Rensning  af  Instrumenter,  Händer,  Kadaverdele 
o.  s.  v. 


Kapitel  II. 


De  almindelige  Dyrkningsapparater. 

De  Hovedfordringer,  der  må  stilles  til  et  Kultiu'apparat,  i 
hvilket  man  bekvemt  og  sikkert  skal  kunne  foretage  Rendyrk- 
uinger,  ere  fölgende :  Foruden  at  vare  holdbart,  simpelt,  hand- 
leligt,  prisbilligt,  ikke  for  omfangsrigt,  må  det  vare  let  at  ste- 
rilisere  med  samt  sit  Indhold  og  end  videre  kunne  åbnes,  tilsås 
og  ätter  lukkes  uden  synderlig  Fare  for  at  form-enses  af  Kim 
fra  Luften;  end  videre  må  det  vare  luJcket  på  en  sådan  Made, 
at  Indträngen  af  fremmede  Kim  er  umuliggjort  samtidigt  med 
at  Luft(Ilt)tilförselen  er  rigelig  (når  man  da  ikke  just  har  med 
anaerobiske  Former  at  göre).  Det  sidste  opnår  man  ved  An- 
vendelsen  af  Vat,  der  tillader  et  tilsträkkelig  livligt  Luftskifte, 
samtidigt  med  at  det  frafiltrerer  alle  Atmosfärens  Kim. 

De  Dyrkningsapparater,  der  kunne  anbefales,  når  det  kun 
gälder  om  simpelt  hen  at  vedligeholde  en  Beuhtdtur,  ere  föl- 
gende : 

1)  Reagensglas  og  koniske  Kolhcr  med  simpel  Vatprop. 

Man  kan  benytte  almindelige  Reagensglas  af  en  hvilken 
som  helst  Störrelse;  Anvendelsen  af  mindre  Glas  (f.  Ex.  13 
Cm.  h.  og  \\  Cm.  vide)  er  at  anbefale,  da  man  derved  sparer 
en  betydelig  Mängde  Näringssubstrat. 

Fint  Vat  trykkes  med  en  Pincet  ned  i  Reagensglassets 
Abning  i  så  stor  Mängde,  at  det  danner  en  fast,  tät  sluttende 
Prop,  der  rager  et  Par  Cm.  ned  i  Glasset,  medens  en  Del  af 
den  når  en  Smule  op  över  Randen  og  flosses  let  ud  över  Kra- 
ven; Proppen  må  vel  vare  fast  og  tätsluttende,  men  dog  uden 
stor  Vanskelighed  kunne  Ijärnes  og  ätter  indsättes.  Når 
Reagensglassene  ere  forsynede  med  Vatpropper,  opstilles  de 
i    en    lille    firkantet  Kurv  af  Järntvist  og  steriliseres  ved  150'. 

Önsker  man  at  rade  över  en  större  Overflade  til  Såning 
end  den,  der  kan  tilvejebringes  i  et  Reagensglas,  benytter  man 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK. 


11 


små  JconisJce  Kogeflasler  af  den  Bill.  5  VII  afbildede  Form  og 
af  omtr.  100  Gm  Rumfang. 


Bill.  5.     Forskellif^e  Dyrkuiugsapparaler  med  simpel  (7,  II,  VII)  og  rörfomiet 
{III— VI)  Vatläs;  fyldte  med  fäste  eJlur  flydeude  {III— IV)  Naringssubstrat. 


2)  Beholdere  med  rörfomiet  Vatläs. 

En  Ulempe  ved  de  med  simpel  Vatprop  lukkede  Reagens- 
fflas  os  Flasker  er  den,  at  deres  Abnino;  er  forholdsvis  stor, 
sä  at  Proppens  Fjärnelse  medförer  större  Fare  for  Forurens- 
ning,  särligt  fra  det  Stöv,  der  sänker  sig  ned  på  Vatpropperne, 
når  de  have  henstået  i  nogen  Tid;  den  sidste  Ulempe  kan 
undgås,  när  man  överbinder  Vatpropperne  med  Filtrerpapir  (s. 
Bill.  5  VII),  hvilket  särligt  er  att  anbefale,  når  man  har  med 
store  Kolber  at  göre.  Bägge  de  nävnte  Ulemper  have  imid- 
lertid  forholdsvis  lidt  at  sige,  når  man  benytter  fäste  Närings- 
stoffer  og  derfor,  inedens  Proppen  fjärnes  og  Såningen  fore- 
tages, kan  vende  Glassets  eller  Kolbens  Bund  opad.  Arbejder 
man  derimod  med  ^'Åxmgs^vädslcer,  ere  de  nävnte  Ulemper 
mere  fölelige.  Vil  man  undgå  dem,  kan  man  benytte  de  af 
mig  angivne  rörformede  Vatlåse,  der  nemmest  laves  af  korte 
Stykker  KaiitsJmlcrör,  i  hvis  ene  Ende  nogle  små  steriliserede 
Vattamponer    ere    anhragte;    de    Beholdere,    der  skulle  lukkes 


12 


Bd.  XVII.  N:r  3. 


c.    J.    SALOMONSEN. 


med  glige  Rörpropper,  må  have  en  kort  og  vid,  let  Jconish, 
med  furholdsvis  snäver^)  (2 — 4  Mm.)  Abning  forsynet  Hals,  över 
livilken  Kautshukrörene  kunne  skydes  ned.  Se  Bill.  5  F  samt 
de  Bill.  5  III  o";  IV  afbildede  ku";leformede  02;  reafjensglas- 
formede  Kulturapparater;  af  disse  udmärke  de  sidste  sig  ved 
kun  at  tage  ringe  Pläds  og  ved  at  kunne  anbringes  i  et  al- 
mindeligt  Reagensglasstativ;  de  först  nävnte  må  derimod  an- 
bringes på  små  Kork-  eller  Papringe  (bedre:  Papäsker), 

Präparationen  og  Sterilisationen  af  en  sådan  Beholder  före- 
går på  fölgende  Made:  De  rensede  Glasbeholdere  lukkes  fore- 
lubigt  med  en  lille  Vatprop  og  steriliseres  ved  150';  nogetVat 
steriliseres  ligeledes  ved  150°.  Et  Antal  6  til  8  Cm.  länge 
Kautsbukrör  indpakkes  i  Filtrerpapir  og  dampsteriliseres;  Rö- 
rene  må  vare  lidt  videre  end  den  överste  og  lidt  snävrere  end 
den  nederste  Del  af  Beholderens  koniske  Hals.  Efter  Afkö- 
lingen  pakkes  Rörene  ud,  og  ved  Hjälp  af  en  lille  Pincet  fyldes 
de  i  deres  lialve  Längde  med  Tamponer  af  det  steriliserede 
Vat,  der  må  vare  så  store  og  fäste,  at  de  hvälve  Rörets  Sider 
svagt  frem  (s.  Bill.  5  V). 

Ved  Hjälp  af  en  gennemboret  Kautshukprop  kan  en  rör- 
formet  Vatlås  anbringes  på  enhver  Kogeflaske  således  som 
Bill.  5  VI  viser. 

Fordelene  ved  Anvendelsen  af 
denne  Vatlås  ere  iöjnefaldende : 
a)  man  har  ved  Abning  og  Lukning 
intet  at  göre  med  Vattet  og  det  Stöv, 
som  er  samlet  derpå;  b)  Apparatet 
åbnes  og  lukkes  på  et  Sted,  hvor 
dets  Overflade  altid  med  Lethed 
kan  befries  for  Stöv;  c)  Abningen, 
gennem  hvilken  der  såes,  er  mindre 
end  på  Reagensglassene. 

De  Kulturfiasker  (»matras^PASTEUR», 

s.  Bill.  7),   der  i  de  senere  Ar  beiiyttes 

meget   i    Pasteurs    Laboratorium,    ere 

også   forsynede  med  en  rörformet  Vat- 

"^^  lås;    Röret    er    på    dem   ikke  af  Kaut- 

shuk,  men  af  Glas,  og  er  ved  Slibning 
nöje  tilpasset  til  Kolbelialseus  slebne 
Udside  (ved  b) ;  de  kunne  derfor  i  Mod- 


n 


Bill.  6.  Bill.  7. 

To  PASTEURske  Kulturapparater. 


')  Äbningeu    ma    ej   vare  for  siiäver,  da  durved  Törauing  og  Rensning  af  Behol- 
deren  i  höj   Grad  vanskeliggöres. 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK.  13 

sätning  til  de  ovenfor  beskrevne  Kolber  steriliseres  i  deres  Hellied  ved 
150",  men  era  også  lang-t  kostbarare  and  bine.  —  Et  andet  af  Pa- 
STEUR  konstrueret  Kulturapparat  er  det  Bill.  6  afbildede;  den  kapil- 
läre  Ende  ved  a  er  tilsmeltet,  ved  b  ar  det  lukkat  med  Yatprop.  Det 
fyldes  med  Näringsvädskan  p°i  föjgende  Måda:  Spidsen  b  bräkkes  af 
det  nedadböjede  Rör;  datte  dyppes  ned  i  Vädsken,  som  nu,  medens 
man  suger  ved  a,  stiger  op  og  fylder  Beholderen;  derpå  tilsmeltes 
ätter  ved  b.  —  Udsåning  af  en  bakterielioldig  Vädske  i  det  fyldte 
Apparat  foratages  på  ganskc  lignande  Made   vad  Opsugning. 


Kapitel  III. 

Näringssubstrater  og  deres  Påfyldning  på  Dyrkningsapparaterne. 

Det  vilde  vare  imyttigt  og  uoverkommeligt  lier  at  anföre 
den  uliyre  Vrimmel  af  Oplösninger,  Infuser  o.  s.  v.,  der  med 
Fordel  have  väret  anvendte  ved  de  forskellige  bakteriologiske 
Undersögelser.  Her  gives  kun  Anvisning  på  Tilberedelsen  af 
sådanne  flvdende  oo;  fäste  Närino-ssubstrater,  der  have  vist  sio; 
särligt  brugbare  ved  de  senere  Ars  Undersögelser  över  pato- 
gene  Mikrooro-anismer.  Tilberednino-en  sker  hensio-tsmässifft  i 
koniske  Kogeflasker  ^),  af  Form  som  den  Bill.  10  afbildede  og 
henholdsvis  af  1500  eller  500  Cm:s  Eumfang,  alt  efter  som  man 
arbejder  med  större  eller  mindre  Mängder. 

A.     Näringsvädsker. 

I  förste  Räkke  blandt  NäringsvädsÅ;er«e  bör  nävnes 

1)  Ködvand  (»Bouillon»). 

Allerede  det  simple  vandige,  sm't  reagerende  Afkog  af  Köd 
afgiver  et  udmärket  Näringssubstrat  for  en  stor  Mängde  Bak- 
terieformer; men  når  det  nevtraliseres  ved  Tilsätning  af  lidt 
kulsurt  Xatron,  får  man  en  Näringsvädske,  i  h vilken  så  vel  de 
forskellige  Forrådnelsesbakterier  som  en  stor  Mängde  af  de 
vigtigste  liidtil  kendte  patogene  Mikrober  (Miltbrands-,  Snive-, 
Tuberkel-Bacil,  Hönsekoleraens  Bakterie,  Kommabakterien 
o.  8.  v.)  trives  forträffeligt.  —  Til  Fremstilling  af  Ködvand  be- 


')  Disse  koniske  Flasker  ville  hyppigt  blive  omtalte  i  det  fölgeiide  og  da  be- 
tegnede  som  »store»,  »mellemstore»  os;;  »små»,  alt  eftersom  de  riimme  omtr. 
1.500,   omtr.  500  og  omtr.  100  Gm. 


14  Bd.   XVII.  N:r  3.  —  c.  j.  salomonsen. 

nyttes  alt  efter  Omständighederne  forskellige  Dyreartcrs  Kod, 
og  den  företages  på  noget  forskellig  Made  i  de  forskellige  La- 
boratorier, livad  der  er  värd  at  notere,  da  vi  med  vor  nu  vä- 
rende  mang-elfulde  Viden  om  Bakteriernes  Ernäringsforhold 
må  vare  forberedte  på,  at  små  Afvigelser  i  Tilberedelsesmåden 
kunne  medföre  Forskelligheder  i  Dyrkningsresultaterne.  Et 
brugbart  Ködvand  kan  tilberedes  på  fölgende  Made: 

Et  halvt  Pmid  magert,  sTtrahet ')  Oxeköd  overhäldes  i  en 
stor  konisk  Kogeflaske  med  1000  Gm  Vand;  Biandingen  koges 
under  Vatprop  i  Löbet  af  et  Kvarterstid,  derpå  filtreres,  nev- 
traliseres  ved  dråbevis  Tilsätning  af  en  kulsur  Natron-Oplös- 
ning;  koges  ätter  i  et  Kvarterstid,  filtreres  på  ny  og  steriliseres 
ved  10  til  15  Minutters  Kogning  i  den  med  Vatprop  lukkede 
oo-  med  Filtrernaiur  omhvfiTffelio-t  tilbundne  Kogeflaske.  Ved 
hvert  nyt  Opkog  bliver  den  klart  filtrerede  Bouillon  ätter  uklar, 
den  klares  imidlertid  på  ny  ved  Afköling,  dog  han  man  hlive 
nödt  til  at  gentage  Kogning  og  Filtration  ficre  Gange,  inden 
man  får  Vädsken  helt  klar. 

Tilsätning  af  |  ^  chlornatrinm  foröger  i  Fölge  Miquel  i 
höj  Grad  Ködvandets  Värdi  som  Näringsvädske  for  en  Mängde 
Bakterieformer. 

Af  andre  Närinsrsvädsker  skal  her  kun  nävnes  fölg-ende, 
hvis  Brugbarhed  er  provet  og  anerkendt: 

2)  Vandige  ÄfJcog  af  Lever,  Lungc  o.  a.  indre  Organer. 

3)  Nevtraliserct  Urin  (i  sin  Tid  benyttet  af  Pasteur  til 
Dyrkning  af  Miltbrandsbaciller). 

4)  Infus  eller  Afkog  af  Hvedehorn,  Hö,  Kälhlade. 

5)  »Gärvand»,  d.  e.  et  filtreret  og  steriliseret  Afkog  af  100 
Dele  Vand  på  10  Dele  Pressegär. 

Til  Dyrkning  af  Gär-  og  Skimraelsvampe : 

6)  Afkog  af  Svedsher,  Rosiner,  törrede  Pärer. 

7)  Afkog  af  Planteädernes  Exkrementer  (särlig  Häste- 
pärer). 

Når  Näringsvädskerne  ere  färdig  tilberedte,  opbevares  de 
i  de  koniske  Kogeflasker,  i  hvilke  de  bleve  definitivt  sterilise- 
rade; disse  må  derfor  vare  särlig  omhyggeligt  tillukkede;  bedst 
opnås    dette,    når    man    anbringer    en   stor  Vatprop  i  Flaskens 


')  Man  sikre  stor,  at.  det  anvendte  Stykke  Köd  ikke  har  väret  behandlet  med 
Borsyre  eller  andre  antiseptiske  Präparater,  der  nu  til  Dags  ofte  aiivendes  af 
SlaKterne  for  at  konservere  Varerne. 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK.  15 

Munding,  en   Vatpölse  omkring  dens  Hals  og  endelig  ombinder 
det  hele  med  flere  Lag  FUtrerpapir. 

B.     Fäste  Näringssubstrater. 

Den  systematiske  Benyttelse  af  fäste  Näringssubstrater,  särligt  af 
Näringsg-elatiuerne  [Rob.  Koch^)  1881],  betegner  et  Veuclepunkt  i 
den  bakteriologiske  Tekniks  Historie. 

Udgangspunktet  for  Kocns  betydningsfulde  Opfindelse  var  den 
länge  vel  keudte  lagttagel  se,  at  Snitfladen  af  en  kogt  Kartoffel,  der 
i  nogen  Tid  henlägges  udsat  for  Luften,  bliver  Sädet  for  större  og 
mindre  Skira  mel-,  Gär-  og  Bakteriekolonier,  af  hvilke  de  to  sidst 
nävnte  oftest  vise  sig  som  små  forskelligt  farvede,  vel  adskilte  sli- 
mede  Dråber;  hver  Koloni  indeliolder  som  Eegel  kun  én  bestemt 
Gär-  eller  Bakterieform,  der  har  udviklet  sig  af  en  fra  Luften  ned- 
faldende  Kim,  som  på  Kartoflen  har  fundet  en  gunstig  Jordbund. 
Tanke  vi  os  nu,  at  disse  Kim  i  Steden  for  at  sänke  sig  ned  på  Kar- 
tofiens  fäste  Överilade  havde  truffet  en  lige  så  stor  Överilade  af  en 
Vädske,  i  hvilken  de  kunde  trives  lige  så  godt  som  på  Kartoflen,  så 
vilde  de  forskellige  Former  efter  kort  Tids  Forlöb  vare  blandede 
sammen,  bevägelige  og  ubevägelige  mellem  hverandre;  flere  af  de  Kim, 
som  kom  til  Udvikling  på  Kartoflen,  hvor  de  faudt  en  Pläds  ufor- 
styrret  af  de  andre  Kolonier,  vilde  jnåske  slet  ikke  komme  til  Ud- 
vikling i  Näringsvädsken,  men  bukkc  under  i  Kampen  for  Tilvärelsen. 
De  samme  Kim,  som  i  den  Jlydende  Näringsvädske  fremkaldte  et  broget 
Virvar  af  saramenblandede  Former,  gav  pä  det  fäste  Substrat  en  Sum 
af  vel  adskilte  Renkulturer. 

Da  KocH  först  havde  fået  Ojet  op  for  de  overordentlige  Fordele, 
som  Dyrkningen  på  fast  Grund  frembyder  fremfor  Dyrkningen  i  Väd- 
sker,  sögte  han  at  give  forskellige  brugbare  Näringsvädsker  en  fast 
Form,  og  han  opnåede  dette  ved  simpelt  hen  at  give  dem  en  Tilsät- 
ning  af  Gelatine,  således  som  det  nedenfor  udförligt  findes  beskrevet. 
De  på  denne  Made  tilberedte  »Näringsgelatiner»  have  fremfor  Kar- 
toflerne  den  Fordel,  at  man  indenfor  vide  Gränser  kan  variere  deres 
kemiske  Sammensätning ,  og  således  tilvejebringe  fäste  Näringssubstrater 
også  for  de  Bakterier,  der  ej  lade  sig  dyrke  på  Kartofler;  —  de 
ere  end  videre  gennemsigtige,  hvad  der  muliggör  Ligttagelseu  af  Bak- 
teriernes  Växt  i  Dybden  af  Gelatinen  samt  Gelatinekulturenes  mikro- 
skopiske  Undersögelse,  —  og  endelig  ere  de  smeltelige  ved  lav  Tem- 
peratur, hvad  der  er  af  afgörende  Betydning  for  deres  Anvendelse  til 
Isolation  af  de  forskellige  Bakteriekim. 

Smelteligheden  ved  lav  Varmegrad  indskränker  imidlertid  i  visse 
Retninger  Gelatinernes  Brugbarhed,  i  det  den  gör  det  umuligt  at  be- 
nytte dem  til  Dyrkningsforsög  ved  Temperaturer  över  nogle  og  tyve 
Grader.     KocH    indförte    derfor    til    Brug:    ved   slie-e  Försök  et  aiidet 


')  BitEFELD,  der  har  sa  store  Fortjiiiiester  af  den  mykulogiske  Metodik,  be- 
iiyttude  allerede  Niiriiigsgelatiner,  dog  väsentlig  kun  for  at  forsinke  Indtör- 
ringen  af  Objektglaskultnrerue. 


16  Bd.  XVII.  N:r  3.  —  c.  j.  salomonsen. 

gelatinerende  Konstituens,  Agar-Agar,  der  holder  sig  stiv  ved  de 
höjeste  Temperaturer,  som  koinme  til  Anvendelse  ved  Dyrkningsforsö- 
gene.  Uet  samme  gälder  om  det  steriliserede  Blodserum,  som  KocH 
angav  en   Metode  til  at  fremstille. 

Det  blev  ovenfor  sagt,  at  Indförelsen  af  de  fäste  Näringssub- 
strater  betegner  et  Vendepunkt  i  Bakteriologiens  Historie,  cg  den  gör 
det  i  to  Henseender:  först  og  fremmest  fordi  vi  derigennem  have 
näet  til  sikkert  og  let  at  kunne  isolere  og  rendyrke  de  forskellige 
Bakterieformer,  således  som  det  allerede  fremgår  af  det  ovenfor  sagte, 
og   som  det  i  näste  Kapitel  vil  blive  närmere  omtalt. 

Men  for  det  andet  har  Indförelsen  af  fäste  Substrater  på  en 
Mängde  Punkter  lettet  det  bakteriologiske  Arbejde,  gjort  det  muligt 
at  arbejde  med  långt  simplere  Apparater  og  dog  under  långt  bedre 
Kontrol  og  med  långt  större  Sikkerhed,  bl.  a.  fordi  enhver  tilfäldigt 
indblandet,  uvedkommende  Kim  lettere  rober  sig,  når  den  danner  en 
begrunset  Koloni  på  eller  i  Gelatinen,  end  når  dens  Afkom  i  en  Vädske 
spredes  og  blandes  mellem  alle  de  övrige  Bakterier. 

Det  må  imidlertid  ikke  glemmes,  at  Dyrkningen  på  fäste  Nä- 
ringssubstrater  også  har  sin  Begränsning,  og  at  den  selvfölgelig  ingen- 
lunde  overflödiggör  Dyrkningen  i  WKnxig?,vädsker,  hvis  Teknik  derfor 
bör  indöves  med  ganske  samme  Omhu  som  forhen.  For  blöt  at  nävne 
et  enkelt  Exempel  blandt  raange,  så  er  det  indlysende,  at  Forsög  över 
Bakteriernes  Stofskifte  og  Ernäring  kunne  kräve  Anvendelse  af  Kultur- 
vädsker,  der  have  en  ganske  bestemt  simpel  kemisk  Sammensätning, 
og  som  ved  Tilsätning  af  Gelatine  eller  Agar-Agar  vilde  blive  for- 
andrede  og  koraplicerede  på  en  höjst  forstyrrende  Made. 

1.    Kogte  Kartofler. 

Opgaven  ved  Tilberedningen  af  Kartoflerne  er  först  og 
fremmest  den,  at  fjärne  eller  sterilisere  den  ved  Skallerne  hän- 
gende  Jord,  der  altid  indeliolder  store  Mängder  särligt  sejg- 
livede  Bacillus-Sporer.  I  den  Hensigt  tidsöger  man  sig  först 
sä  ren-  og  glatskallede  Kartofler  som  muligt;  derpå  shylles  de 
gentagne  Gange  i  Vand,  hvorpå  de  endnu  tilbageblevne  Rester 
af  Jord  omhyggeligt  hörstes  af  (Neglebörste)  i  Vand  eller  Säbe- 
vand.  Nu  fjärnes  med  en  spids  Kniv  de  sygeligt  forandrede 
eller  beskadigede  Dele  af  Skallen  samt  de  underligg-ende  ab- 
norme  Partier  af  Parenkymet.  Således  tilberedte,  henlägges 
Kartoflerne  nogle  Timer  i  en  0,i  %  Suhlimato\)\öBmng  og  läg- 
ges  umiddelbart  derfra,  uden  at  aftörres,  över  i  Dampdesinfek- 
tionsapparatet,  hvor  de  i  \  til  1  Time  udsättes  for  strömmende 
Vanddampe  af  100°.  Endnu  värme,  Möves  de  med  en  flammerenset 
Bordkniv,  og  henlägges  strax  med  Snitfladen  opad  på  en  Glas- 
eller  Porcellänsskäl  under  en  Glasklokke,  eller  endnu  bedre 
mellem.    et   Par   iJcJce   altfor  dyhe  GlassJcåle,  af  livilke  den  ene 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK.  17 

större  kan  sättes  som  Låg  över  den  anden  mindre   (s.  Bill.  9). 
För    Brugen    skylies  de  to  Glastallerkener  med  Sublimatvand; 


Bill.  8.  Bill.  9. 

Bill.  8:  flade;    Bill.  9:  dybe  Glastallerkener  som  parvis  passé  ind  i  hinanden. 

anden  Sterilisation  er  i  Almindeliglied  ej  nödvendig;  vil  man 
vare  särlig  forsigtig,  kan  man  sterilisere  Tallerkenerne  ved  150% 
indpakkede  i  Papir.  Mellem  to  ihlie  altfor  dyhe  (4  til  5  Cm.) 
Glasskåle  ere  Kartoflerne  tilsträkkelig  beskyttede  mod  Indtör- 
ring;  vil  man  yderligere  sikre  dem  derimod,  kan  man  lägge 
et  Stykke  med  Sublimatvand  vädet  Filtrerpapir  i  Bunden. 

På  ganske  lignende  Made  kunne  selvfölgelig  andre  dertil 
egnede  Knolder,  Rödder  (Gulerödder),  Frugter  o.  s.  v.  tilberedes 
og  anbringes. 

En  sådan  kogt  og  klövet  Kartoffel,  heulagt  under  en  Glasklokke, 
er  et  af  de  simpleste  Dyrkningsapparater,  man  kan  önske  sig,  men  er 
dog  altid  udsät  for  nogen  Forurensning  fra  Luftkimenes  Side.  Vil 
man  sikre  sig  derimod,  kan  man  skare  Kartoflerne  i  prismatiske 
Stykker,  anbringa  dera  i  vatlukkede  Reagensglas  og  derpå  definitivt 
dampsterilisere. 

2.     Näring  s-Gelatiner. 

Hertil  benyttes  den  fineste  franske  Gelatine,  der  sälges  i 
tynde  firkantede  Plader  af  omtr.  2^  Gm:s  Vägt;  ved  at  tilsätte 
den  i  passende  Mängde  til  en  eller  anden  Näringsvädske,  fås 
den  tilsvarende  Näringsgelatine.  3 — 5  %  Gelatine  vil  give  en 
passende  Styrke;  undtagelsesvis  —  i  värme  Sommertider  — 
kan  det  vare  hensigtsmässig  at  lade  Gelatinemängden  stige 
til  8  %. 

En  Hovedregel,  der  bör  fölges  ved  Tilberedning  af  Gela- 
tiner,  er  den,  ikke  at  opvarme  dem  längere  eller  stärkere  end 
just  nödvendigt  for  Smekningens,  Filtrationens  og  Sterilisa- 
tionens  Skyld;  ti  en  altfor  länge  fortsat  Kogning  eller  stärk 
Opvarmning  sväkker  Gelatineringsävnen. 

I  övrigt  kräver  kun  Filfrationen  närmere  Omtale.  Den 
må  selvfölgelig  foretages,  medens  Gelatinen  er  varm;  har  man 

Ä^ord.  med.  arhiv,      Bd.  XVII.  2 


18 


Bd.  XVII.  N:r  3. 


c.    J.    SALOMONSEN. 


med  en  ringe  Mängde  at  göre,  behöver  man  kim  at  opvarme 
den  stärkt,  fOrend  man  hälder  den  över  på  Filtret;  den  vil 
da  trods  Afkölingen  under  Filtrationen  holde  sig  flydende, 
indtil  alt  er  löbet  igennem.  —  Tragten  og  Flasken,  som  be- 
nyttes ved  Filtrationen,  må  i  dette  Tilfälde  selvfölgelig  i  For- 

vejen  vare  opvarmet.  Man  kan  raeget 
let  og  simpelt  opvarme  og  sterilisere 
Flaske,  Tras-t  oo;  Filter  samt  väde  dette 
sidste  på  fölgende  Made  (s.  Bill.  10). 
I  Kogeflasken  häldes  et  1  til  2  Cm. 
höjt  Lag  Vand,  Tragt  og  Filter  anbrin- 
ges  på  sädvanlig  Made  i  Flasken,  og 
Traktens  Abnino;  däkkes  med  noo-le  Lag 
Filtrerpapir  og  derover  en  Zink-  (eller 
Asbest-)plade;  når  nu  Vandet  opvarmes 
og  höides  i  Kog  nogle  Minutter,  damp- 
steriliseres,  värmes  og  vädes  Filter, 
Tragt  oo-  Flaske.  Medens  Vandet  endnu 
nästen  er  kogende,  häldes  det  af  Fla- 
sken, og  Filtrationen  kan  begynde;  un- 
man  bedst  Tragten  vare  bedäkket  med 
da  Afkölingen  herved  i  höj  Grad  for- 


Bill.  10. 


der  Filtreringen  läder 
Zink-  (Asbest-)pladen, 
sinkes. 


11.     En  Planta- 

Varmekasse     med 

Väg    (s.   Gennem- 

snitste!ining:en);  til  Filtra- 

tion  af  Gelatine  og  Agar-, 

Agar  ved  höj  Temperatur. 


Når  man  skal 
filtrere  större  Mäng- 
der (f.  Ex.  1  Lit.re) 
Näringsgelatine  på 
én  Gäng,  er  man 
udsat  for  at  Gela- 
tinen  stivner,  förend 
Filtrationen  er  fuld- 
endt,  selv  om  den 
oprindelig  har  vä- 
ret  nästen  kogende. 
Dette  undgås,  når 
man  under  Filtre- 
ringen anbringer 
Tragten  i  en  (s.  Bill. 
11)  tragtformet  dob- 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK.  19 

beltvägget  ^)  Varmekasse,  der  er  forsynet  med  en  cylindrisk 
Udlöber  (h);  gennem  Hullet  a  fyldes  Apparatet  med  Vand, 
der  höides  varmt  under  hele  Filtrationens  Forlöb  ved  Hjälp 
af  en  under  Udlöberen  anbragt  Flamme. 

Exempelvis  fölger  her  en  nöjagtig  Angivelse  af,  hvorledes 
enkelte  af  de  benyttede  Närings-Gelatiner  tilberedes. 

a.     Svedskegelatine. 

Svedskernes  Overflade  renses  ved  gentagne  Afskylninger 
i  Vand;  de  åbnes  derpå  ved  et  Längdesnit  eller  simpelt  hen 
ved  Sönderrivnino;  med  Fingrene,  for  at  Vandet  strax  kan 
komme  i  umiddelbar  Beröring  med  Ködet;  i  en  Kogeflaske 
overhäldes  de  med  deres  firdobbelte  Vägt  Vand  og  koges  i  10 
Minutter;  derpå  filtreres,  og  i  det  endnu  värme  eller  svagt  op- 
varmede  Filtrat  oplöses  en  större  eller  mindre  Mängde  Gela- 
tine;  Oplösningen  filtreres  nu  (efter  de  ovenfor  givne  Regler) 
ned  i  en  steriliseret  Kogeflaske;  denne  lukkes  med  en  stor  og 
tät  Vatprop,  som  end  videre  overbindes  omhyggeligt  med  nogle 
Lag  Filtrerpapir,  og  man  steriliserer  definitivt  ved  Kogning  i 
15  Minutter. 

Svedskegelatinen  er  et  forträffeligt  Näringssubstrat  for 
mange  Gär-  og  Skimmelsvampe.  Det  samme  gälder  om  Ge- 
latiner,  tilberedte  af  de  ovenfor  Side  14  under  A  6  og  7  nävnte 
Näringsvädsker. 

b.     Ködvandspeptongelatine. 

Et  halvt  Pund  magert  skrabet  Oxeköd  overhäldes  i  en 
stor  Kogeflaske  med  1000  Gm  Vand;  denne  Blanding  koges 
under  Vatprop  i  et  Kvarterstid;  derpå  filtreres  över  i  en  pä 
den  ovenfor  angivne  Made  steriliseret  Kogeflaske.  I  det  klare 
Filtrat  oplöses  10  Gm  Pepton  og  5  Gm  Kogsalt,  hvorpå  det 
koges  nogle  Minutter  under  Vatprop.  Nu  först  tilsättes  Gela- 
tinen,  alt  efter  Omständighederne  i  större  eller  ringere  Mängde 
(30,  40  indtil  80  Gm,  se  ovenfor),  og  når  den  er  oplöst,  bliver 
en  Oplösning  af  kulsurt  (eller  fosforsurt)  Natron  dråbevis  tilsat 
Biandingen,  indtil  denne  får  en  amfotér  eller  ganske  svagt  al- 
kalisk   Reaktion;    herved    dannes  et  rigeligt  fnugget  Bundfald, 


';  En  sådan  dobbeltvägget  Varmekasse  kan  let  laves  af  enhver  Blikkenslager, 
den  er  långt  bekvemmere  at  benytte  end  de  enkeltväggede  PLANTAMOURske, 
der  gå  i  Handelen,  og  som  forueden  må  lukkes  med  en  Kautshukprop  (ved  c), 
medens  Vandmassens  iudvendige  Begränsning  dannes  af  Glastragten  selv. 


20  Bd.  XVII.  N:r  3.  —  c.  j.  salomonsen. 

som  frafiltreres  (imder  Anvenclelse  af  den  tragtformede  Varme- 
kasse, Bill.  11).  Endelig  steriliseres  definitivt  ved  et  kortvarigt 
Opkog;  under  Kogningen  bliver  Gelatinen  ätter  uMar,  men  det 
udfaldede  oplöses  på  ny,  når  den  afJcöles.  Skulde  Uklarheden 
dog  ikke  svinde  helt,  må  man  endnu  en  Gäng  opvarme  og  fil- 
trere,  og  Ködvandspeptongelatinen  er  färdig  til  at  tages  i  Brug. 

3.    Närings-Agar-Agar. 

Agar-Agar  er  det  asiatiske  Navn  på  nogle  ejendommelige 
geléao-tio-e  Tang-arter,  der  voxe  i  Havet  längs  det  ostindiske 
Archipelags  Kyster  og  komme  i  Handelen  i  törret  Tilstand 
som  sammenrullede,  bruskhårde,  hvidgule  Trade.  Udkogt  i 
Vand  giver  den  en  stiv  Gelé  og  kan  på  ganske  samme  Made 
som  Gelatinen  tilsättes  de  forskellige  Näringsvädsker.  En 
Styrke  af  1 — 2  %  er  i  de  fleste  Tilfälde  passende. 

Som  allerede  ovenfor  antydet,  blev  dette  nye  gelatinerende 
Konstituens  indfört  af  KoCH,  fordi  det  först  smeker  ved  långt 
höjere  Varmegrad  end  Gelatinen  og  derfor  kan  henyttes  til 
Dyrlming  på  fast  Suhstrat  ved  liöje  Temperatm-er  (30  til  40^ 
eller  derover).  End  videre  har  Agar-Agar  fremfor  Gelatinen 
det  Fortrin,  at  den  kan  tåle  at  koges  i  meget  längere  Tid,  uden 
at  dens  Gelatineringsävne  sväkkes. 

Vil  man  på  den  anden  Side  fremhäve,  i  hvilke  Henseen- 
der  den  er  Gelatinen  underlegen,  da  bliver  det  väsentlig  ful- 
gende:  1)  Da  den  må  opvarmes  så  stärkt,  för  den  smelter, 
bliver  den  mindre  anvendelig  end  Gelatinen  til  den  nedenfor 
i  Kapitel  IV,  B  3  beskrevne  Isolationsmetode.  2)  Den  giver 
aldrig  så  klare  Oplösninger  som  Gelatinen.  3)  Den  er  långt 
vanskeligere  at  filtrere  end  Gelatinen  og  må  derfor  altid  fil- 
treres  i  Varmekasse,  når  man  ikke  har  med  ganske  ubetyde- 
lige  Mängder  at  göre;  i  de  fleste  Tilfälde  kan  man  for  Nem- 
heds  Skyld  indskränke  sig  til  at  filtrere  gennem  fint  Lärred; 
benytter  man  Papirfiltre,  må  de  hyppigt  skiftes. 

4.    Serum. 

Nogle  af  de  store  koniske  Kogeflasker  forsynes  med  Vat- 
prop  og  steriliseres  ved  150\  De  fyldes  til  Halsen  med  Oxe- 
eller  Kalveblod  (Lammeblod  er  ikke  at  anbefale),  der  opsamles 
under  Slagtningen  med  så  stor  Renlighed,  som  det  er  muligt 
at  iagttage  i  et  vSlagtehus;  man  må  omhyggeligt  undgå  at  ryste 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK. 


21 


Flaskerne  og  henstiller  dem  öjehliMeligt  til  Koagulation,  der- 
efter  opbevares  de  i  24  til  36  Timer  på  et  koldt  Sted  (bedst 
i  Isskab);  når  imidlertid  serum  har  udskilt  sig,  överföres  det 
i  mindre  Portioner  i  vatlukkede  Keagensglas  ved  Hjälp  af  en 
omhyggelig  steriliseret  Pipette,  under  lagttagelsen  af  den  störst 
mulige  Forsigtighed;  enhver  Forurensning  vil  nemlig  vare  mere 
skäbnesvanger  her  end  ved  Tilberedelsen  af  de  andre  Närings- 
vädsker,  fordi  den  endelige  Sterilisation  må  foretages  ved  lav 
Temperatur,  altså  på  en  forlioldsvis  ufuldkommen  Made;  navnlig 
bör  man  undgå  at  väde  Reagensglassenes  Indside  med  serum 
på  de  överste  Afsnit,  der  under  den  senere  Opvarmning  ikke 
nå  ned  i  Vandbadet  på  Grund  af  Opdriften.  Man  anbringer 
nu  i  det  ovenfor  (s.  Bill.  4)  beskrevne  Vandbad  så  mange  se- 
rumfyldte  Reagensglas,  som  der  er  Pläds  til,  opvarmer,  indtil 
Termometeret  viser  58%  og  liolder  ved  Hjälp  af  en  lille  Flamme 
Vandbadet  på  denne  Temperatur  i  lidt  över  en  Time.  Dette 
gentages  daglig  i  Lobet  af  en  Uge;  det  således  behandlede 
serum  er  blevet  kendeligt  klarere,  end  det  var  fra  Begyndeisen 
af,  har  end  videre  afsat  et  ringe  hvidligt  Bundfald,  på  dets 
Overflade  svömmer  en  fin  fidtet  Hinde  (af  Cholestearin),  og 
ved  Opvarmningen  ere  alle  de  mindre  resistente  Kim,  som 
fandtes  i  det,  dräbte. 

Denne  af  KocH  anvendte  Fremgangsmåde  er  en  Förbindelse  af 
»Pasteurisationen»  (s.  ovenfor  Kap.  I,  3)  med  den  af  Tyndall  an- 
givne »afbrudte  Opvarmningn  (discontinuous  heating  1877).  Tyndall 
anvendte  denne  Metode  til  Sterilisation  af  Höinfus,  der  som  bekendt 
indeholder  nogle  af  de  mest  resistente  Bacillus-nS^Porer,  hvis  overor- 
dentlige  Sejlivethed  gjorde  det  umuligt  at  sterilisere  Höinfuset  selv 
ved  Kogning  i  nogle  Minutter  (s.  nedenfor  Kap.  IV,  A  2),  og  Tyn- 
dall lededes  nu  til  sin  Sterilisationsmetode  gennem  fölgende  Tanke- 
gång: Når  et  Höinfus  liar  väret  kogt  i  nogle  Minutter,  ere  alle  de 
stavformede  Baciller,  som  ikke  kunne  tåle  denne  Behandling,  dräbte, 
medens  Bacillus-zSporenje  (nöjagtigere:  en  Del  af  dem)  endnu  ere  i 
Livej  giver  man  nu  alle  disse  overlevende  Sporer  Tid  til  at  voxe  ud 
til  Stave  og  koger  så  Infuset  på  ny,  vil  det  blive  fuldständigt  sterili- 
seret; ti  da  det  bragtes  i  Kog,  fandtes  der  jo  ingen  Sporer,  men  kun 
Stave  i  det;  da  man  imidlertid  ikke  kan  göre  Eegning  på,  at  alle 
Sporer  ere  voxede  ud  til  Stave  just  på  samme  Tid,  må  den  beskrevne 
Proces  gentages  oftere. 

Så  meget  til  Förståelse  af  Serumets  Sterilisation. 

Tilbage  står  nu  at  få  Serumet  til  at  stivne  uden  at  tabe 
sin  Gennemsigtighed ;  dette  opnår  Koch  ved  långvarig  Op- 
varmning til  omtr.  66'  C.  Vandbadet  bringes  altså  op  til  denne 


22  Bd.  XVIT.  N:r  3.  —  c.  j.  salomonsen. 

Varmegrad,  som  vedligeholdes  längere  Tid;  alt  efter  de  for- 
skellige  Blodprovers  Ejendommelighed  er  én  eller  flere  (6 — 8) 
Timers  Opvarmning  nödvendig  for  at  bringe  Serumet  til  at 
stivne;  man  bör  derfor  med  Mellemrum  tage  et  Par  Glas  ud 
og  se,  om  Koagulationen  er  begyndt.  Er  den  så  vidt  fremskre- 
den,  at  man  let  kan  vende  Bunden  i  Vejret  på  Reagensglas- 
sene,  uden  at  Indholdet  lösner  sig  fra  Väggen,  standser  man 
med  Opvarmningen.  Serum  danner  nu  en  ravgul  Gelé,  der 
i  alt  Fald  ved  direkte  gennemfaldende  Lys  er  tilsträkkeligt 
klar  til,  at  man  vel  kan  iagttage  Ejendommelighederne  ved  de 
Kulturer,  der  voxe  omkring  Podestikkene  i  dens  indre.  Jo 
färre  röde  Blodlegemer  der  oprindelig  var  tilblandet  serum, 
desto  klarere  og  smukkere  bliver  den  efter  Koagulationen; 
imidlertid  kan  man  ogsä  nok  hjälpe  sig  med  en  noget  blod- 
farvet  serum,  navnlig  når  det  drejer  sig  om  Overfladehulturer. 

Skönt  den  sidste  långvarige  Opvarmning  til  omtrent  70° 
natm-ligvis  yderligere  har  bidraget  til  en  fuldständig  Sterilisa- 
tion,  kan  man  dog  ej  vare  sikker  på  at  have  dräbt  alle  Kimene 
i  serum,  förend  man  har  overbevist  sig  om,  at  Reagensglassene 
vedblivende  holde  sig  baJcteriefri  efter  längere  Henstand  et 
Par  Uger  ved  Stuetemperatur  eller  3  til  4  Dage  i  Varme- 
kassen ved  30°  (s.  Kap.  VI). 

En  Ulempe  ved  Anvendelsen  af  Vandhadet  til  Sterilisa- 
tion  og  Koagulation  af  Serumet  er  det  —  som  alt  ovenfor  an- 
tydet  —  at  de  op  över  Vandspejlet  ragende  Afsnit  af  Glassene 
ikke  udsättes  for  så  höj  Temperatur,  som  Termometret  viser; 
denne  Ulempe  undgås,  når  man  i  Steden  for  Vandbadet  be- 
nytter  en  almindelig  Varniekasse  af  den  Slags,  som  heskrives 
nedenfor  i  Kap.  VI,  og  som  man  i  hvert  Fald  må  vare  i  Be- 
siddelse  af  (til  Brug  som  Drivhus), 

Onsker  man,  at  Serumet  skal  stivne  med  stor  sTcråstillef 
Overflade  (som  gengivet  Bill.  5  II),  f.  Ex.  til  Brug  ved  Dyrk- 
ning  af  Tuberkelbaciller,  så  må  de  lägges  i  skrå,  nästen  hori- 
sontal Stilling  ind  i  Varmekassen;  man  kan  bedst  anbringe 
dem  i  en  flad  Åske,  der  da  stilles  skrat  inde  i  Skabet,  eller 
man  kan,  för  end  den  stilles  ind,  give  hele  Varmekassen  en  skrå 
Stilling  ved  at  lägge  et  Par  Klodser  under  to  af  dens  Ben. 

Hensigtsmässige,  men  långt  kostbarere  Apparater  til  samme 
Brug  ere  angivne  af  Koch  (s.  Muencke,  a.  St.,  Bill.  10 — 11; 
RoHRBECK,  a.  St.,  Bill.  2 — 3). 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK.  23 

Serum  kan  også  anvendes  som  gelatinerende  Konstituens  ganske 
som  Lim  eller  Agar-Agar.  Löffler  har  således  med  Fordel  anvendt 
en  Blanding  af  3  Dele  steriliseret  flydende  serum  og  en  Del  nevtra- 
liseret  Bouillon,  hvori  er  oplöst  1  %  Pepton,  1  %  Druesukker  og  \  % 
Kogsalt.  Blandingcn  bragtes  til  at  stivne  ved  66°  og  gav  således  et 
fast  »Ködvands-Pepton-Druesukker-Serum». 

5.     Ophlödt  Franskbröd. 

Franskbröd  skares  i  Skiver,  og  Krummen  pilles  fra  Skor- 
pen  i  små  Stykker,  der  i  et  enkelt  Lag  henlägges  til  Lufttör- 
ring  mellem  Filtrerpapir  (for  at  undgå  en  altfor  stor  Mängde 
nedfaldende  Stöv).  Når  de  efter  nogle  Dages  Forlöb  ere  knas- 
törre,  males  de  fint  i  en  Kaffemölle,  og  dette  torre  Brödpulver 
opbevares  i  en  kun  med  Papir  tilbundet  Krukke.  Når  det 
skal  benyttes,  afvejes  en  passende  Mängde  af  Pulveret,  som 
derpå  häldes  op  i  en  steriliseret,  vatlukket  Kogeflaske,  således 
at  det  danner  et  jävnt  Lag  på  Bunden  (til  en  af  de  mindste 
koniske  Kogeflasker  anvendes  oratrent  8  Gm)  og  overhäldes 
derpå  langsomt  ved  Hjälp  af  en  Pipette  med  omtr.  2^  Gange 
sin  Vägt  steriliseret  Vand;  den  herved  dannede  ^röA-Gröd 
steriliseres  slutteligen  ved  2  Gange  \  Times  Opvarmning  i 
strömmende  Vanddampe  med  et  Dögns  Mellemrum. 

Franskbrödet  kan  selvfölgelig  også  benyttes  i  simple  Skiver,  som 
{liden  eller  efter  forudgående  Sterilisation  ved  tör  Värme)  opblödes 
med  kimfrit  Vand  og  definitivt  steriliseres  ved  strömmende  Vand- 
dampe. Ved  Pulveriseringen  får  man  imidlertid  et  smukkere,  jävnere 
og  mere  handleligt  Präparat. 

Det  opblödte  Franskbröd  egner  sig  udmärket  til  Dyrk- 
ning  af  SMmmelsvampe ;  også  mange  forskellige  Bakterier  tri- 
ves  forträffeligt  derpå. 


Pdfyldning  af  DyrTcningsapparaterne. 

Påfyldningen  af  serum  og  ophlödt  FransJchröd  på  Kultur- 
glassene  er  ovenfor  omtalt.  Kun  Gelatinerne  kräve  närmere 
Omtale. 

Når  Gelatinen  er  färdig  tilberedt,  opbevares  den  med  samme 
Forsigtighed  som  'Nä.rmgsvädskerne  (s.  ovenfor  S.  14).  Hen- 
sigtsmässigt  er  det  foruden  på  de  store  Flasker,  der  tjäne  som 
Hovedbeholdere,  at  have  Gelatinen  fyldt  på  mindre  Beholdere 


24  Bd.  XVII.  N:r  3.  —  c.  j.  salomonsen. 

(f.  Ex.  store,  helt  fyldte  Reagensglas),  for  at  man  ikke,  når 
man  har  Briig  for  lidt  Gelatine,  skal  nödes  til  at  äbne  en 
stor  Beholder,  hvis  Indliold  man  så,  hver  Gäng  man  har  åbnet 
den,  for  Sikkerheds  Skyld  må  give  et  nyt  Opkog.  —  Når  der 
i  en  större  Gelatinebeholder  under  Opbevaringen  udvikler  sig 
en  eller  nogle  få  forurensende  Bakteriekolonier,  så  gör  man 
bedst  i  först  at  udskäre  disse  af  Gelatinen  og  dernäst  at  ste- 
rilisere  ved  et  nyt  Opkog. 

Fåfyldningen  på  Reagensglas  og  Flasker  med  forholdsvis 
vid  Hals  sker  ved  Hjälp  af  almindelige  Pipetter,  der  renses, 
torres  og  steriliseres,  —  hvis  deres  Störrelse  tillader  det,  i  Ste- 
rilisationsskabet  ved  150°  (indsvöbte  i  Papir),  i  modsat  Tilfälde 
ved  at  träkkes  langsomt  frem  og  tilbage  gennem  en  Gas-  (eller 
Sprit-)flamme  i  Löbet  af  nogle  Minutter.  For  at  undgå  For- 
urensning  af  Pipetten,  når  man  lägger  den  fra  sig,  kan  man 
som  Underlag  benytte  et  Par  af  de  små  Glas-Knivhärere  (Bill. 
12),    der    tidligere  anvendtes  en  Del  i  Husholdningen,  og  hvis 


Bill.  12.     Pipette  hvilende  på  to  Glasbänke  (»Knivstole»). 

smalle  överste  Flade  let  läder  sig  flammerense,  förend  de  bru- 
ges.  I  övrigt  er  der  ved  Påfyldning  med  Pipetterne  ikke 
andet  at  iagttage,  end  at  Beholderen  hurtigst  muligst  ätter 
skal  lukkes,  at  Gelatinelaget  i  Reagensglassene  helst  skal  vare 
mindst  3  Cm.  höjt,  og  at  man  skal  undgå  at  befugte  Glas- 
senes Indside  med  Gelatine  när  ved  den  frie  Rand,  da  i  så 
Fald  Vatpropperne  klistres  fast  til  Väggen. 

På  Kolherne,  hvis  Hals  har  en  forholdsvis  snäver  Abning, 
sker  Påfyldningen  nemmest  ved  Hjälp  af  en  almindelig  —  damp- 
steriliseret  —  Spröjteflaske. 

Efter  Påfyldningen  foretages  den  endelige  Sterilisation  af 
Beholderne  ved  5  til  10  Minutters  Ophold  ved  100°  i  ström- 
mende  Vanddampe.  Har  man  intet  Dampsterilisationsapparat 
til  Rådighed,  kan  man  nöjes  med  at  give  livert  enkelt  Glas 
eller  Kolbe  et  Opkog. 

Når  Gelatinen  er  stivnet,  opbevares  Reagensglassene  bedst 
i  små  Partier,  indpakkede  i  Papir,  da  derved  al  Tilstövning 
af  Overfladen,  navnlig  af  Vattet,  undgås. 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK.  25 

Ved  längere  Henstand  begynder  Näringsgelatinen  at  indtörre;  det 
viser  sig  tydeligst  i  Keagensglassene  derved,  at  deres  Overflade  bliver 
indhuet.  Når  man  förer  en  Podenål  ind  i  en  sådan  Näringsgelatine, 
vil  den  ikke  som  sädvanlig  ätter  lukke  sig  efter  Nålen,  når  denne 
dragés  ud  igen;  men  på  Grund  af  de  forandrede  Spändingsforliold  vil 
Gelatinen  slå  en  Revne,  der  under  eventuel  Bakterieudvikling  fra 
Podestikket  af  i  höj  Grad  kan  forstyrre  Billedet;  för  man  benytter 
slige  Gelatinebelioldninger,  bör  man  derfor  altid  smelte  dem  og  ätter 
lade  dem  stivne. 


Kapitel  IV. 

Ren  Udsäd. 

Af  de  foregående  Kapitler  vil  man  have  set,  at  det  er 
forlioldsvis  let  hade  at  sterilisere  Instrumentarium  og  Närings- 
substrater  og  at  holde  dem  sterile  i  ubegränset  Tid.  Den 
egentlige  Hovedvanskelighed  ved  Rendyrkningen  har  altid  ligget 
på  et  andet  Punkt,  nemlig  i  Tilv ej ebring elsen  af  den  rene  Ud- 
säd. Ätter  her  er  det  Bakteriemes  UhiJcvitet  og  Lidenhed, 
der  har  nödvendiggjort  Anvendelsen  af  ganske  säregne  og 
komplicerede  Fremgangsmäder  på  det  nävnte  Punkt;  deres 
Ubikvitet  gör,  at  vi  så  vanskeligt  kunne  undgå  uvedkommende 
Kim,  og  deres  Lidenhed  forhindrer  os  i  at  udså  en  enkelt  Kim, 
således  som  vi  göre  ved  Dyrkningen  af  höjere  Planter.  For 
visse  Svampeformers  Vedkommende  läder  dette  sig  endnu  gen- 
nemföre.  Således  har  Brefeld  allerede  forlängst  (1874)  stillet 
og  opfyldt  den  Fordring  til  sine  Skimmel-KviltureT,  at  de  skulle 
stamme  fra  en  eneste  under  Mikroskopets  Kontrol  udsået  Spore, 
ogfor  nylig  (1883)  har  Emil  Chr.  Hansen  ved  sine  forBryg- 
gerierne  så  betydningsfulde  Rendyrkninger  af  Olgäret  på  1ig- 
nende  Made  skaftet  sig  Kulturer,  der  bevisligt  stamme  fra  én 
Gärcelle. 

Bakteriernes  forsvindende  små  og  lidet  kar  akteri  stiske  Kim 
lade  sig  derimod  som  Regel  ikke  behandle  på  denne  Made; 
man  har  måttet  gribe  til  andre  Midler  for  at  få  ren  Udsäd  til 
sine  Kulturer,  og  i  de  sidste  Ar  er  det  endelig  lykkedes  KoCH 
på  en  simpel  og  sindrig  Made  at  overvinde  Vanskelighederne 
og  anvise  en  Vej  til  Isolation  af  de  enkelte  Bakteriekim,  der 
sikkert  i  en  uoverskuelig  Fremtid  vil  blive  stående  som  Hoved- 
metoden. 


26  Bd.  XVII.  N:r  3.  —  c.  j.  salomonsen. 

Förend  vi  gå  över  til  en  Skildring  af  den  KoCHske  Frem- 
gangsmäde,  der  med  forskellige  Tillämpninger  uafbrudt  vil 
komme  til  Anvendelse  i  det  fölgende,  må  vi  kortelig  omtale 
de  tidligere  Rendyrkningsmetoder,  ikke  blöt  på  Grund  af  deres 
historiske  Interesse,  men  ogsä  fordi  man  af  og  til,  selv  efter 
Opfindelsen  af  den  långt  fuldkomnere  KoCHske  Teknik,  med 
Nytte  kan  gribe  til  dem. 

Alle  de  Fremgangsmåder,  som  hidindtil  ere  benyttede  til 
at  tilvejebringe  ren  Udsäd,  lade  sig  indordne  i  to  Hovedgrup- 
per;  det  er  dels  A)  sådanne,  ved  hvilke  man  har  benyttet  de 
fysiologishe  Forskelligheder  mellem  de  enkelte  Bakterieformer 
til  at  sondre  dem  fra  hinanden,  dels  B)  sådanne,  ved  hvilke 
Spredning  af  Kimene  er  benyttet  som  Isolationsmiddel. 

A.     Benyttelsen  af  de  fysiologiske  Forskelligheder. 

Når  man  f.  Ex.  i  en  rådden  Vädske  blandt  en  Mängde 
almindelige,  ikke  snyltende  Forrådnelsesbakterier  har  én  viru- 
lent  Form,  så  kan  man  skaffe  sig  denne  i  ren  Tilstand  ved 
Indpodning  på  et  passende  Forsögsdyr ;  i  dets  Blod  vil  nemlig 
kun  den  virulente  Form  komme  til  Udvikling,  medens  de  andre 
ffå  til  Grunde.  På  denne  Made  har  man  fra  råddent  Blod 
fået  ren  Udsäd  af  den  Kocnske  Museseptikämis,  den  Davaine- 
ske  og  den  PASTEURske  Kaninseptikämis  Mikrober.  —  Eller  et 
andet  Exempel:  i  Blodet  af  et  Miltbrandskadaver  finder  man 
i  Fölge  Pasteur,  så  snart  Forrådnelsen  er  begyndt,  foruden 
Anthraxbacillen  også  den  af  ham  såkaldte  vihrion  septique  (der 
er  identisk  med  Kochs  bacillus  cedematis  maligni);  disse  to 
patogene  Former  lykkedes  det  nu  Pasteur  at  adskille  og  ren- 
dyrke  hver  for  sig  ved  Hjälp  af  deres  forskellige  Forhold  över 
for  den  frie  Ilt;  da  vibrion  septique  er  anaérob,  Miltbrands- 
bacillen  derimod  aérob,  og  bägge  kunne  voxe  i  Ködvand,  så 
fik  han  en  Kultur  af  den  ene  eller  af  den  anden,  alt  eftersom 
han  såede  Blodet  i  et  almindeligt  Kulturapparat  eller  i  et  så- 
dant, fra  hvilket  al  Ilt  var  fjärnet  og  holdt  borte. 

Disse  Exempler  kunne  foröges  med  mange  flere  (Dyrk- 
ning  i  sure  og  alkaliske  Substrater;  ved  höj  ere  og  lavere  Var- 
megrad o.  s.  v.),  men  kun  to  af  de  Metoder,  der  må  regnes  til 
Gruppe  A,  skulle  vi  dväle  lidt  närmere  ved,  nemlig: 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK.  27 

1)  Ben  fraJctionerede  Kultur  (Klebs  1873). 

En  Vädske,  i  hvilken  et  större  Antal  forskellige  Bakterie- 
former leve  og  trives  ved  Siden  af  hverandre,  vil  selvfölgelig 
ikke  på  ethvert  Punkt  indeholde  en  ligelig  Blanding  af  alle 
de  tilstedevärende  Former.  Af  de  ubevägelige  Former  ville 
nogle  synke  tilbunds  eller  häfte  sig  på  Kärrets  Sider,  medens 
de  bevägelige  ville  tumle  sio-  överalt  i  Vädsken;  nogle  Former 
ville  danne  Hinder  på  Overfladen,  andre  kun  trives  i  Dybden, 
hvor  Ilttilförslen  er  ringere;  end  videre  ville  alt  efter  Väd- 
skens  Natm-  nogle  Former  brede  sig  i  den  med  stor  Hast  og 
i  Antal  långt  övergå  andre,  som  kun  komme  til  at  före  en 
tilbageträngt  Tilvärelse  i  Vädsken.  Såer  man  nu  en  ganske 
minimal  Mängde  af  en  sådan  bakterierig  Vädske  över  i  et 
Kulturapparat,  vil  man  efter  al  Rimelighed  kun  få  nogle  få 
Former  överfört  i  den  nye  Näringsvädske,  og  disse  ville  ätter 
her  fordeles  mindre  ligeligt  og  udvikle  sig  i  forskelligt  Antal: 
sår  man  dernäst  fra  den  nye,  mindre  formrige  Blanding  igen 
en  yderst  ringe  Mängde  över  i  en  ny  Kultiu*kolbe,  og  fort- 
sätter således  flere  Gange,  vil  man  efter  al  Rimelighed  til  sidst 
komme  til  et  Punkt,  hvor  Udsäden  er  absolut  ren,  d.  e.  kun 
indeholder  én  eneste  Bakterieform. 

Metoden  har  kun  ringe  Värdi;  og  det  må  navnlig  frem- 
häves,  at  man  jo  ved  sådanne  fraktionerede  Kulturer  ingen- 
lunde  kan  göre  Regning  på  til  sidst  at  få  en  Renkultur  af 
denne  eller  hin  hestemte  Form  blandt  dem,  der  fandtes  i  den 
oprindelige  Vädske  —  ja  end  ikke  på  at  få  den  Form,  som 
var  talrigst  repräsenteret  deri.  Endeproduktet  bliver  ofte  kun 
en  af  de  mest  udbredte  almindelige  Forrådnelsesbakterier,  der, 
selv  om  den  oprindelig  kun  er  til  Stede  i  ringe  Mängde,  un- 
der Omdyrkningerne  let  tager  Luven  fra  de  andre  Former.  — 
Som  Hjälpemetode  kan  den  fraktionerede  Kultm*  dog  af  og  til 
göre  sin  Nytte. 

2)  Koyning smetoden  (Cohn  1876). 

Man  havde  länge  vidst,  at  forskellige  organiske  Vädsker 
(Mälk,  Höinfus,  Arteinfus  o.  a.),  trods  temmelig  långvarig  Kog- 
ning  og  samtidig  Udelukkelse  af  Infektion  fra  Luftkimenes 
Side,  dog  blev  Sädet  for  Bakterieudvikling;  og  Tilhängerne  af 
Selvdannelseslären  havde  ätter  og  ätter  taget  denne  Kends- 
gerning    til    Indtägt   for   deres  Doktrin;  men  först  i  1876  viste 


28  Bd.  XVII.  N:r  3.  —  c.  j.   salomonsen. 

CoHN  gennem  en  Räkke  Forsög  på  Höinfus,  at  dette  Forhold 
mätte  bero  på  visse  Bacillus-Sx^orers  över  ordentlige  Mod- 
stmidskraft  imod  höj  Värme.  Kogevarmen  tilintetgjorde  hur- 
tigt alle  de  ikke-sporedannende  og  ikke-sporebärende  Bakte- 
rier; men  Bacillussporerne  (ved  Cohns  Forsög  Sporerne  af  B. 
subtilis)  dräbtes  ikke,  hvad  Brefeld  også  senere  overbeviste 
sig  om  ved  direkte  mikroskopisk  lagttagelse  af  de  kogte  Spo- 
rers Spiringsproces.  Hermed  var  en  Metode  givet  til  at  skaffe 
sig  ren  Udsäd  af  visse  sporedannende  Bacillusformer.  Så- 
ledes kan  man  med  nästen  absolut  Sikkerhed  skaffe  sig  en 
Renkultur  af  bacillus  subtilis  på  fölgende  Made:  man  over- 
hälder  Hö  i  en  Kogeflaske  med  en  ringe  Mängde  Vand  og; 
holder  det  i  nogle  Timer  på  30 — 40°  (det  kan  ske  enten  i  et 
Varmeskab  [s.  Kap.  VI]  eller  över  fri  Flamme,  medens  et 
Termometer  er  stillet  ned  i  Vädsken),  fortynder  det  mörkeröd- 
brune infus  med  destilleret  Vand,  indtil  det  får  en  smuk  guld- 
gul Farve  (en  Vägtfylde  af  1006),  filtrerer,  nevtraliserer  med 
kulsm't  Kali,  fordeler  det  nevtrale  Höinfus  på  flere  vatlukkede 
Beholdere,  koger  dem  i  10  Minutter  og  henstiller  dem  i  Varme- 
kassen ved  omtr.  30 — 40°;  der  vil  da  efter  et  Par  Dages  For- 
löb  i  et  större  eller  mindre  Antal  af  Beholdere  indfinde  sig  en 
Vegetation  af  bacillus  subtilis,  som  giver  sig  tilkende  ved  Dan- 
nelsen  af  en  tät,  stiv  Hinde  på  Overfladen. 

Metodens  Begränsning  er  given  med  det  ovenfor  sagte. 
Det  er  ved  den  kun  muligt  at  udskille  de  Baciller,  som  danne 
meget  resistente  Sporer,  og  en  virkelig  Renkultur  erholder 
man  kun,  når  den  kogte  Vädske  ikke  indeholder  flere  sådanne 
Former,  men  blöt  en  enkelt.  Undtagelsesvis  vil  der  dog  vare 
Brug  for  Kogningen  som  Hjälp  ved  Isolationsforsög. 

Långt  videre  er  man  kommen  med 

B.     Spredningsmetoderne. 

Af  disse  er  den  äldste 

1)  Hårrör  smetoden  (Salomonsen  1876). 

Udgangspunktet  for  denne  Fremgangsmåde  dannede  lagt- 
tagelsen  af  det  rådnende  Blods  Farveforandringer.  Det  ved 
Piskning  defibrinerede,  höjröde  Oxeblod  antager,  som  bekendt, 
under  Forrådnelsen  en  sorteröd  eller  rödbrun  Farve,  der  dels 
skyldes  Oxyhäraoglobinets  Afiltning,  dels  Farvestoffets  Udträ- 
delse    af   Blodlegemernes    stromata,    dels    andre  kemiske  Pro- 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK. 


29 


cesser  (Svovlbrintedannelse).    Når  Blodet  iimiddelbart  efter  De- 

fibrineringen   henstilles   roligt  i  et  Cylinderglas  ved  forholdsvis 

lav  Temperatur,   f.  Ex.  10°  C,  så  ser  man, 

at  Farveforandringen   begynder  pletvis  hist 

og    her  i   Blodmassen,    og  en  närmere  Un- 

dersögelse  viser,  at  det  er  Bakterier  (Skim- 

rael-   og   Gärsvampe),    der  fremkalder  disse 

nForrädnelsesplettery).     Närmest  Bunden  (s. 

Bill.  13  c),  hvor  de  tät  sammenstuvede  sän- 

kede    Blodlegemer    ligesom    danne    et   fast 

Legeme,  i   livilket  Bakterierne  voxe  ligeligt 

til    alle    Sider,    ere    Pletterne    cirkelrunde, 

skarpe,    sorterade;   i  de  liöjere  Lag  (h)  ere 

de  langagtige,  oftest  kölleformede,  liave  des- 

uden    mere    forvisJcede    Konturer    og  ikke 

slet    så    mörk    en    Farve;    i    disse    Lag  ere 

Blodlegemerne    nemlig    suspenderede    i    en         g;]]   i^     Cylinder- 

forholdsvis   stor  Mängde  serum,  og  i  denne    g'»»   med    pisket  Oxe- 

T7-"  7   7        1  T»    1  ,       •  p\         1.  1  blod  hvoriForrådnelses- 

KrtrtSA;^    kunne    Bakterierne  uaibrudt  synke     pietter.      a  Serumlaa;. 

tilbunds  og  betegne  deres  Vej  ved  de  läng-    *  Cmorlag  med  opslem- 
agtige  Pletter  eller  Striber.  ''']tigaXeVML°^ 

Vil  man  nu  benytte  sig  af  de  beskrevne  c  Cruoriag  med  bund- 
Forbold  til  at  skaffe  sig  ren  Udsäd  ai  åe  SSwf  Sr.' "" 
forskellige  Forrådnelsesbakterier,  der  voxe 
i  Blodet,  behöver  man  blöt  at  opsuge  det  defibrinerede,  höj- 
röde  Oxeblod  i  länge  (50 — 60  Cm.)  Glashärrör  af  ^  til  1  Mm:8 
Tykkelse,  anbringe  dem  på  3i  Cm.  brede,  grå  K  arton  strimlar 
ved  Hjälp  af  2  Lakdråber,  der  på  en  Gäng  lukker  for  Hår- 
rörenes  Ender  og  fäster  dem  på  Kartonen;  de  henlägges  derpå 
ved  Stuevarme  til  daglig  lagttagelse,  og  Forrådnelsespletterne 
ville  nu  snart  indfinde  sig,  nogle  kort  efter  Blodets  Udtöm- 
melse,  andre  först  mange  Dage  senere,  —  nogle  bredende  sig 
med  overordentlig  stor  Hastighed,  andre  kun  langsomt  voxende. 
Pletternes  Löbenummer,  Tidspunktet  for  deres  Fremträden  så 
vel  som  deres  Växt  fra  Dag  til  Dag  kan  let  noteres  på  Kar- 
tonen; Växten  angives  bedst  ved  Blyantstreger,  der  hver  Mor- 
gen og  Aften  lineeres  på  den  Bill.  14  (Sid.  30)  angivne  Made. 
Billedet,  som  viser  den  ene  Ende  af  en  Karton  med  fastlakket 
Hårrör,  hvori  tre  Forrådnelsespletter,  gör  enhver  närmere  Be- 
skrivelse  overflödis;. 


30  Bd.  XVII.  N:r  3.  —  c.  j.  salomonsen. 

Forrådnelsespletterne  stamme  fra  de  Bakteriekim,  der  til- 
fäldigvis    ere    tilblandede    Blodet  under  Slagtningen;  man  kan 


Bill.  14.  Den  ene  Ende  af  en  Kartonstrimmel  med  påkläbet  blodfyldt  Hår- 
rör; i  dette  tre  FoiTådnelsespletter.  På  Kartoneu  er  indskrevet  Tiden  for  Plet- 
ternes  Opträden,  deres  Växthastighed  (angivet  med  Streger)  og  deres  Löbennmmer 
(I  II  V). 

derfor  i  det  ene  Individs  Blod  finde  mange,  i  det  andets  fä 
Pletter,  men  i  hver  Plet  finder  man  hun  én  BaMerieform  ud- 
viklet  fra  én  Kim;  når  derfor  Pletterne  ligge  forholdsvis  långt 
fra  hinanden  i  Rörene,  således  at  de  ej  flyde  sammen,  danner 
hver  af  dem  en  lille  Renkultur,  fra  hvilken  man  kan  tage  ren 
Udsäd  af  en  bestemt  Bakterieform,  Ved  denne  Fremgangs- 
made  blev  tillige  for  förste  Gäng  en  broget  Forrådnelsesflora 
oplöst  i  sine  Elementer,  således  at  Kimenes  Antal,  Tiden  for 
deres  Opträden,  deres  Växthastighed  o,  s.  v.  kunde  fremstilles 
rent  tabellarisk. 

2)  For tynding smetoden  (Lister  1878  [Nägeli  1879]) 

består  i  at  förty nde  en  haMerieJioldig  VädsJce  så  stärkt  med 
Jiimfrit  Vand,  at  et  bestemt  Bumfang  af  Biandingen  kun  kom- 
mer til  at  indeholde  én  eneste  Kim,  og  derpå  udså  et  sådant 
Rumfang.  I  Kulturkolben  danner  da  denne  ene  Kims  Afkom 
en  fuldständig  Renkultur. 

Tallingen  af  Kimene  i  den  bakterieholdige  Vädske  foretages 
under  Mikroskopet  ved  Hjälp  af  Instrumenter  af  samme  Art  som 
de,  der  benyttes  til  Blodtälling;  man  beregner  da,  hvor  mange 
Kim  der  findes  f.  Ex.  i  0,0  5  Cm.  af  Vädsken,  og  tilsätter  nu  med 
en  steriliseret,  inddelt  Pipette  det  nävnte  Rumfang  til  en  så  stor 
Mängde  steriliseret  Vand,  at  Biandingen,  når  den  er  omhygge- 
ligt  rystet,  må  indeholde  gennemsnitlig  h  Kim  i  hver  0,o  5.  Når 
man  nu  med  en  steriliseret  Målepipette  udsår  Biandingen  i  en 
Räkke  Kulturapparater,  således  at  der  kommer  0,0  5  Cm.  i  hvert, 
vil  der  i  omtrent  Halvdelen  af  Glassene  ingen  Bakteriekim  ind- 
föres  —  og  altså  ingen  Bakterieudvikling  komme,  i  de  övrige 
Glas  vil  der  indföres  én  Kim,  —  og  altså  udvikle  sig  en  Ren- 


BAKTEUIOLOGISK    TEKNIK.  31 

kultur.  Lister  opfandt  og  benyttede  denne  Metode  til  Ren- 
dyrkning  af  Mälkesyrebacillen;  uafhänglg  af  ham  har  NÄGELI 
ved  Hjälp  af  Fortyndingsmetoden  rendyrket  micrococcus  ureas. 

3)  Rendyrhiing  ved  Hjälp  af  fäste  (särligt  gelatinerende) 

Näring ssuh sirater  (Koch  1881) 

består  i  at  fordele  Kiniene  på  eller  i  fäste  Näringssiibstrater, 

hvor   de    da    senere,    når  de  udviJcle  sig,  hunne  danne  vel  ad- 

sJcilte  Kolonier. 

Når  man  har  en  Kulturflaske  som  den  Bill.  o  VII  afbil- 
dede,  hvis  Bund  er  däkket  med  et  tyndt  Lag  Näringsgelatine, 
og  man  bringer  dette  til  at  smelte  ved  nogle  og  tredive  Grader, 
tilsätter  en  ganske  lille  Dråbe  bakterieholdig  Vädske,  fordeler 
den  omhyggeligt  i  Gelatinen  ved  forsigtig  Rystning  (s.  nedenfor 
Kap.  VII,  A  2),  ätter  läder  Biandingen  stivne  og  henstå  ved 
Stuetemperatur,  så  vil  der  efter  nogen  Tids  Forlöb  rundt  om 
i  Limen  dukke  små  Kolonier  op  —  hver  stammende  fra  én 
Kim  —  og  den  rene  Udsäd  er  tilvejebragt. 

Dette  er  kun  én  af  de  mange  Former,  under  hvilke  den 
KoCHske  Rendyrkningsmetode  kan  komme  til  Anvendelse;  i 
et  fölgende  Kapitel  om  den  bakteriologiske  Analyse  vil  Me- 
toden blive  udförligt  behandlet  i  sine  Enkeltheder  og  Tillämp- 
ninger. 

Med  Benyttelsen  af  de  nävnte  Fremgangsmåder  kan  man 
forholdsvis  let  skaffe  sig  ren  Udsäd  af  alle  de  Bakterieformer, 
som  vi  overhovedet  förmå  at  dyrke;  det  gälder  nu  blöt  om 
på  den  hensigtsmässigste  Made  at  överföre  den  i  Kulturappa- 
raterne. 


Kapitel  V. 


Såning. 

Overförelsen  af  den  rene  Udsäd  til  et  af  de  beskrevne 
Kultm-apparater  er  forholdsvis  let.  Den  uundgåelige  Abning 
af  de  forskellige  Beholdere  og  Udsädens  Transport  gennem 
Luften  medförer  selvfölgelig  Fare  for  en  Forurensning;  men 
denne  Fare  er  raeget  ringe,  og  når  man  arbejder  forsigtigt  og 
hurtigt,  mislykkes  Rendyrkningen  kun  i  et  aldeles  forsvindende 
Antal  Tilfälde. 


32 


Bd.  XVII.  N:r  3. 


c.    J.    SALOMONSEN. 


Bill.  15.  ^  a  Pla- 
tinpodenål;  b~d 
samme  bojet  pä 
forskellig    Made. 


De  tre  Sänings-BedsJcaher,  som  man  altid 
bör  have  til  sin  Rådio-hed,  ere: 

1)  Flatinpodenåle  (Koch),  2)  länge  Glashår- 
rör,  3)  FasteursTie  Fipetter. 

Plafinpodenålen  består  af  en  omtr.  27  Cm. 
läng  og  4 — 5  Mm.  tyk  Glastang,  i  hvis  ene  Ende 
en  omtr.  3  Cm.  läng  Platinträd  er  indsmeltet  på 
den  Bill.  15  gengivne  Made.  Umiddelbart  för 
Brugen  flammerenses  Glasstangens  Overflade,  og 
Platintråden  göres  glödende  i  hele  sin  Udsträk- 
niug;  når  denne  efter  få  Sekunders  Forlöb  ätter 
er  tilsträkkelig  afkölet,  bringes  den  i  Beröring 
med  Udsäden,  og  föres  derpå  hm'tigt  över  i  Dyrk- 
ningssubstratet. 

Man  bör  have  nogle  ganske  tynde  og  nogle 
lidt  tykkere  Platinnåle  til  Disposition;  de  förste 
have  den  Fordel  fremfor  de  sidste,  at  de  afköles 
hurtigere  efter  Glödningen,  de  sidste  derimod  ere 
mindre  böjelige  og  kunne  derfor  benyttes,  når  man 
vil  jage  Nålen  ind  i  et  eller  andet  mere  resistent 
Organ,  som  Lever  eller  Lunge. 

Man  kan  for  de  enkelte  Tilfälde  give  Platin- 
nålen  en  forskellig  Form,  f.  Ex.  slå  små  Kröller 
på  den  (Bill.  15  b),  når  man  vil  sikkre  sig,  at 
större  Mängder  Udsäd  kläbe  fast  ved  den,  give 
den  Form  af  en  Osken  (c),  så  at  den  kan  fånge 
en  stor  Dråbe,  böje  den  i  ret  Vinkel  {d),  når 
man  önsker  at  ridse  Udsäden  ind  på  en  Gelatine- 
flade  (s.  nedenfor  Dyrkning  på  Kartofler,  Objekt- . 
glas  o.  s.  v.). 

Når  Såningen  skal  företages  ffennem  en  for- 
holclsvis  snäver  Abnino;,  som  Glasstangen  kun  van- 
skeligt  eller  slet  ikke  kan  passere,  så  kan  man 
enten  benytte  et  tilsträJcJceligt  långt  StyMe  Pla- 
tinträd, eller  man  kan  bruge  små,  5 — 6  3Im.  länge 
StyJcJcer  Platinträd,  som  man  fatter  med  en  ste- 
riliseret  Pincette,  udglöder,  bringer  i  Beröring 
med  Udsäden  og  läder  falde  ned  gennem  den 
snävre  Abning  i  Kulturkolben. 

For  at  få  Lejlighecl  til  at  fremliäve  de  mange  små 
Håndgreb,  der  ere  nödvendige,  når  man  med  Sikkerhed 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK. 


33 


vil  udföre  en  Eensåning,  gives  her  en  i  det  enkelte  gående  Skildring 
af  A)  en  Såning  med  Podenål  i  et  gelatinefyldt  Reagensglas  og  af 
B)  en  Såning  ved  Hjälp  af  små  Platintrådsstyhker  i  en  vädshefyldt 
Kidturkolhe  med  snäver  Hals. 

A.  Man  udvälger  nogle  (ikke  indtörrede  [s.  Side  25  Anm.])  gela- 
tinefyldte  Reagensglas  og  overbeviser  sig  om,  at  deres  Vatpropper  ikke 
er  fastklistrede  til  Väggene,  ved  gentagne  Gange  at  dreje  Propperne 
rundt.  Podenålen  steriliseres,  i  det  dens  Glasstang  träkkes  flere  Gange 
frem  og  tilbage  gehnem  Flammen,  og  Platintråden  glödes  i  hele  sin 
Udsträkning.  Når  efter  et  Par  Minutters  Forlöb  Nålen  er  afkölet, 
åbner  man  det  Reagensglas,  fra  hvilket  der  skal  sås,  i  det  man  med 
Fingrene  eller  bedre  ved  Hjälp  af  en  Torsionspincet  fjärner  Vatprop- 
pen  under  omdrejende  Bevägelse  og  på  denne  Made  tvinger  de  even- 
tuelt  fastklistrede  Vattråde  til  at  lägge  sig  op  ad  Glassets  Vägge  og 
ikke  forhindre  Nålens  Passage.  Reagensglasset  höides  med  Bunden 
nedad  eller  opad,  alt  eftersom  den  Bakterie,  der  voxer  i  det,  har 
smeltet  Gelatinen  eller  ej.  Vatproppen  höides  således,  at  dens  indad 
mod  Reagensglasset  vendende  Flade  ej  kommer  i  Beröring  med  noget 
kimholdigt  Legeme.  Nålen  föres  nu  hurtigt  ned  (eller  op)  i  Bakterie 
kulturen,  träkkes  ätter  ud,  og  Glasset  lukkes.  Som  Regel  berörer  man 
blöt  Kulturen  med  Nålespidsen,  —  der  vil  altid  hänge  tilsträkkelig 
mange  Kim  ved;  kun  når  man  af  en  eller  anden  Grund  önsker  en 
stor  Masse  Udsäd,  anvender  man  de  Bill.  15  b — c  afbildede  Böjninger 
af  Nålen.  Når  dette  er  sket,  bliver  det  utilsåede  Gelatineglas,  der 
höides  med  Bunden  i  Vejret,  hur- 
tigt åbnet  under  omdrejende  Bevä- 
gelse af  Vatproppen,  og  lige  så  hur- 
tigt stikkes  Podenålen  op  i  Limen 
(på  et  eller  flere  Steder);  Vatprop- 
pen sättes  ätter  i,  derpå  etiketteres 
med  omhyggelig  Angivelse  af  Dato, 
Udsäd  o.  s.  v.  Så  snart  Såningen  er 
tilendebragt,  renses  Podenålen  ätter 
ved  Glödning.  Bill.  16  oplyser  disse 
Håndgreb. 

B.  Kulturkolbens  Overflade  af- 
törres  omhyggeligt,  hvorpå  neder- 
ste Del  af  Kautshukröret  og  det 
tilstödende  blottede  Parti  af  Hal- 
sen flammerenses  i  Gas-(Sprit)flam- 
men;  Kautshukslangen  skydes  nu 
lidt  til  Vejrs,  så  at  den  sidder  gan- 
ske  löst  över  Halsen  og  let  kan 
fjärnes  med  én  Händ.  En  sterili- 
seret  Pincet  anbringes  på  et  Par 
af  de  ovenfor  omtalte  Glasbänke 
eller  henstilles  i  et  lavt  Cylinderglas;  små  Stykker  Platintråd  höides 
beredte  i  en  Glasskål;  en  sådan  lille  Platintråd  fattes  i  den  ene  Ende 
med    Pincetten,   således    at  de  indbyrdes  daune  en  ret  Vinkel;  Tråden 

Nord.  med.  arkiv.     Bd.  XVII.  3 


Bill.  16.      Såning  i  et  gelatinefyldt 
Reagensfflas. 


34 


Bd.  XVII.  N:r  3. 


c.    J.    SALOMONSEN. 


P 


Bill.    17. 
En   »Pa- 

steiirs 
Pipette». 


glödes,  afköles,  dyppes  i  den  Bakteriekoloni,  fra  hvilken  man 
vil  så;  derpå  åbnes  Kulturkolben  hurtigt  med  venstre  Håud; 
man  läder  Platintråden  falde  ned  gennem  den  snävre  Abning, 
sätter  ätter  Rörproppen  fast  på  og  etiketterer. 


2)  Hårrörene  bör  have  en  Längde  af  20 — 25  Cm. 
og  vare  tilsmeltede  ved  bägge  Ender.  För  Brugen 
afbräkkes  Rörets  ene  Ende,  dets  Udside  flammerenses, 
den  åbne  Ende  dyppes  ned  i  den  Vädske,  der  skal 
sås,  og  först  da  afbräkkes  den  anden  Ende.  Vädsken 
stiger  nu  op  i  Röret.  Indlioldet  pustes  ud  i  det  Dyrk- 
ningsapparat,  der  i  det  givne  Tilfälde  skal  benyttes, 
ved  hvilken  Lejlighed  man  må  sörge  for  ihke  at  pustc 
det  helt  tomt,  men  lade  en  lille  Vädskesöjle  blive  til- 
bage  i  Röret  for  at  undo;å  mulio-  Forurensninff  fra  den 
indbläste  Lufts  Side. 

3)  Den  Pasteurslce  Pipette  består,  som  Afbildnin- 
gen  (Bill.  17)  viser,  af  et  Stykke  Glasrör,  hvis  ene 
Ende  er  lukket  med  en  Vatprop,  der  ej  må  nå  uden- 
for  Rörets  Rand,  medens  den  anden  Ende  er  trukken 
ud  i  et  tilsmeltet  Hårrör;  det  bele  steriliseres  ved  150". 
För  Brugen  afbräkkes  den  tilsmeltede  Spids,  og  Hår- 
rörsenden  flammerenses.  Pipetten  fyldes  ved  Sugning 
og  tömmes  ved  Udpustning.  Fremfor  Hårrörene  have 
de  PASTEURske  Pipetter  den  Fordel,  at  de  ere  rum- 
meligere,  samt  at  de  tillige  kunne  bruges  som  Dyrk- 
ningsapparater,  når  den  kapilläre  Ende  på  ny  tilsmeltes 
umiddelbart  efter  Fyldningen  (s.  i  övrigt  om  Pipettens 
Brug  Kap.  VHI). 

Så  vel  Podeuåle  som  Hårrör  og  PASTEURske  Pipetter  kan 
man  let  selv  fabrikere  ved  Hjälp  af  en  almindelig  BuNSENsk 
Gasbränder  eller  en  god  Spritlampe.  (Et  (ilasbläserapparat 
letter  selvfölgelig  Arbejdet,   men  er  ikke  nödvendigt). 

a)  Podenålen.  En  omtr.  4  Mm.  tyk  Glasstang  deles  i 
Stykker  af  25 — 30  Cm:s  Längde.  Der,  hvor  man  önsker 
Stangen  delt,  behöver  man  blöt  med  en  almindelig  fin,  tre- 
kantet Fil  at  filé  en  lille  Tvärfure  af  1 — 2  Mm:s  Längde: 
Stangen  läder  sig  da  uden  Vanskelighcd  bräkke  över  på  det 
indfilede  Sted.  Den  Ende  af  Glasstangen,  i  hvilken  Tråden 
skal  smeltes  ind,  höides  under  stadigt  omdrejende  Bevägel- 
ser  med  venstre  llånd  ind  i  Flammen,  indtil  den  er  glö- 
dende  og  blöd;  samtidigt  fattes  Platintråden  med  en  Pincet 
omtr.  5  iMm.  fra  Enden  af;  dettc  5  Mm.  länge  Stykke  göres 
ligeledes  glödende  og  trykkes  nu  sindigt  ind  i  Glasstangens 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK.  35 

Ende  i  Eetning  af  clens  Axe.  Derpå  läder  man  langsomt  afköle,  i 
det  man  holder  Glasset  nogle  Sekunder  i  Flamraens  Närhed.  Eu- 
dcliff  afrundes  den  skarpe  Iland  ved  Glasstangens  anden  Ende,  i  det 
man  under  omdrejende  Bevägelser  glöder  den  let  i  Flamman,  —  og 
Podenålen  er  färdig. 

b)  Hårrör.  Et  Glasrör  af  6 — 8  Mm:s  Tvärmål  läder  sig  let 
träkke  ud  til  Hårrör  på  fölgende  Made:  Under  stadige  og  hurtige 
omdrejende  Bevägelser  göras  Koret  på  en  kortere  Sträkning  (1 — 2  Cm.) 
glödende  i  Flammen;  når  Stedet  er  ligeligt  opvarmet,  tages  det  ud 
af  Flammen,  og  i  det  man  med  Händerne  träkker  til  hver  sin  Side, 
träkkes  det  sraeltede  Stykke  ud  i  et  långt  Hårrör,  som  derpå  ved 
Hjälp  af  Flammen  afsmeltes  fra  de  uforandrede  Afsnit  af  Glasröret. 
Ligeledes  ved  Hjälp  af  Flammen  kan  man  på  én  Gäng  dele  det  lauge 
Hårrör  i  Stykker  af  den  ovenfor  angivne  Längde  og  tilsmelte  disse 
for  Enderne.  Den  starke  Glödning  og  den  umiddelbart  derefter  sted- 
flndende  Af-  og  Tilsmeltning  garanterar  Körenes  Kimfrlhed.  —  Jo 
videre  det  benyttede  Glasrör  er,  i  jo  större  Udsträkning  det  er  smel- 
tet,  jo  langsommere  og  jo  kortere  det  träkkes  ud,  —  desto  videre 
bliver  også  Hårröret,  og  omvendt.  Når  man  erindrer  dette,  kan  man 
let  pröve  sig  frem,  indtil  man  träffer  den  Vidde  af  Hårrörene,  som 
man  i  det  givne  Tilfälde  önsker. 

c)  Pasteurske  Pipetter.  Et  Glasrör  deles  ved  Hjälp  af  den  tre- 
kantede  Fil  (s.  ovenfor)  i  Stykker  på  15  Cm:s  Längde;  et  sådant 
Stykke  bliver  på  Midten  glödet  i  Flammen  under  stadig  Omdrejning; 
derpå  som  ovenfor  beskrevet  trukket  ud  i  et  omtr.  30  Cm.  långt  ka- 
pillärt  Parti,  som  gennem-  og  tilsmeltes  på  Midten ;  således  får  man 
to  Pipetter.  De  skarpe  Ilande,  der  oragive  dcres  åbne  Ender,  afrun- 
des nu  ved  kortvarig  Glödning  i  Flammen ;  efter  Afkölingen  anbringes 
Vatpropperne,  og  man  steriliserer  detinitivt  ved   150". 


Kapitel  VI. 
Varmekasse. 


De  almindeligt  kondtc  Forrådnelses-,  Gärings-  og  pato- 
gcne  Bakterier  (Miltbrands-,  Museseptikämi-,  Hönsekölera-, 
Kaninseptikänii-  [Davaine],  Rosen-Bakterierne)  trives  godt 
ved  almindelig  Stuetemperatiir  (15 — 20°  C).  Når  man  önsker 
at  dyrke  disse  Former,  behöver  man  altså  blöt  at  så  dem  på 
den  ovenfor  beskrevne  Made  i  et  passende  Kultm^apparat  og 
henstille  dem  i  sit  Varelse.  Efter  en  eller  flere  Dages  Forlöb 
vil  da  Växten  begynde  (i  Reagensglassene  längs  Podestikkene 
[s.  Bill.  30])    og    ikke    själdent  frembyde  karakteristiske  Ejen- 


36 


Bd.  XVII.   N:r  3. 


c.    J.    SALOMONSEN. 


dommeligheder,  som  ofte  i  höj  Grad  lette  den  botaniske  Dia- 
gnose  og  kunne  tjäne  som  Vejledning  ved  Bedömmelsen  af 
Kulturernes  Renhed. 

Imidlertid  er  det  hyppigt  nödvendigt  at  dyrke  Bakterierne 
ved  en  höjere  og  mere  ensartet  Temperatur  end  den,  der  som 
Regel  findes  i  vore  Beboelsesvärelser;  ti  nogle  Bakterieformer 
udvikle  sig  kun  livligt  ved  höjere  Temperatur,  andre  trives 
aldelcs  iMe  ved  Temperaturgrader  under  30%  nogle  Arter 
kräve  höj  Värme  for  at  sätte  Sporer.  Desuden  kan  jo,  som 
Pasteur  först  har  vist,  Dyrkning  ved  höj  Temperatur  forandre 
Bakteriernes  fysiologiske  Karakter  og  benyttes  til  Fabrikation 
af  »Vakciner».     Desuden  kan  det  selvfölgeligt  ofte  vare  önske- 

ligt  at  dyrke  en  Mikro- 
organisme  gennem  län- 
gere  Tid  ved  omtrent 
samme  Varmegrad  — 
aldeles  bortset  fra  den- 
nes Höjde. 

Ilertil  kan  benyttes 
et  ganske  simpelt  Driv- 
hus af  den  Bill.  18  af- 
bildede  Konstruktion: 
det  er  en  firkantet Kasse 
af  Järnblik  anbragt  på 
4  Bändjärnsfödder  af  21 
Cm:s  Höjde;  af  Kassens 
6  Vägge  ere  överste  og 
nederste  samt  de  tre 
Sidevägge  dobbelte,  og 
det  överalt  2—2^  Cm. 
brede  Rum  imellem 
dem  kan  fyldes  helt 
med  Vand  gennem  Ab- 
ningen  a,  som  efter  På- 
fyldningen  lukkes  med 
en  Prop ;  den  4de  Side- 
väg  er  enkelt  og  tjäner 
til  Dör;  midt  i  överste  Väg  er  en  3  Cm:s  vid  Abning,  i  denne 
anbringes  en  Prop  med  et  Termometer  h  som  rager  ned  i 
Kassens  Indre.  Pä  Indsiden  af  de  to  modstående  Sidevägge 
findes    2    eller    3   smalle  fremspringende  Lister  (cc),  på  hvilke 


Bill.  18.     Varmekasse  med  Oljelampe. 


BAKTKRIOLOGISK    TEKNIK.  37 

man  kan  lägge  Glas  eller  Blikhylder  og  således  skaffe  Pläds 
til  et  större  Antal  lave  Genstande.  Kassen  kan  fabrikeres  i 
forskellige  Störrelser;  men  den  må  selvfölgelig  i  det  mindste 
vare  så  stor,  at  de  höjeste  Reagensglas,  man  benytter  til  Dyrk- 
ningen,  bekvemt  kunne  opstilles  i  den.  Kassen  beklädes  pä 
sine  5  Sider  med  slette  Varmeledere  enten  med  firkantede 
i^/!7^stykker  (s.  Kap.  I,  S.  4)  eller  med  flade  VatpudeVy  af  hvilke 
de  fire  kunne  sys  sammen  längs  deres  sammenstödende  Rande; 
den  femte  derimod,  som  däkker  Dören,  fastsys  kun  med  sin 
överste  Rand  til  den  ene  Naboplade,  så  at  den  kan  klappes 
op,  når  Kassen  skal  äbnes;  medens  den  hindes  fast  til  de  to 
andre  Naboplader,  når  Dören  er  lukket. 

Da  Temperaturen  i  Drivhuset  som  oftest  kun  skal  vare 
mellem  30  og  40°,  er  en  forholdsvis  lille  Gas-,  Petroleums-, 
Sprit-  eller  Oljeflamme  tilsträkkelig  til  Opvarnmingen;  kun 
Vedligeholdelsen  af  (omtrent)  samme  Varmegrad  er  förbunden 
med  visse  Vanskeliglieder,  i  det  for  det  förste  Temperatur- 
svingningerne  i  Värelset,  hvor  Termostaten  står,  virker  for- 
styrrende;  dera  må  man  söge  at  modvirke  ved  at  göre  Be- 
klädningen  med  slette  Varmeledere  så  omhyggelig  og  solid 
som  rauligt;  —  for  det  andet  virke  Svingninger  i  Varmchildens 
Styrke  forstyrrende,  og  navnlig  bliver  dette  föleligt,  når  man 
benytter  Gas,  da  Gastrykket  kan  variere  betydeligt  i  Dögnets 
Löb;  man  kan  rade  Bod  derpå  ved  Hjälp  af  Tryhr  cg  idator  er 
og  Varnieregidatorer  af  forskellig  Konstruktion,  og  slige  Appa- 
rater, der  kunne  holde  Vannegraden  så  konstant,  at  den  kun 
varierer  Brökdele  af  en  Grad,  ere  også  uundvärlige  ved  visse 
specielle  Forsög  över  Bakteriernes  Fysiologi  (f.  Ex.  den  oven- 
for  berörte  Vakcinefabrikation);  men  til  de  allerfleste  Dyrk- 
ninger  er  en  Termostat  fuldständig  god  o<r  bruo;elio;,  selv  om 
den  i  Dögnets  Löb  svinger  nogle  få  Grader. 

Stiller  man  ikke  större  Fordringer,  så  kan  man  hjälpe  sig 
med  ganske  simple  Varmeapparater,  og  af  de  fire  ovenfor 
nävnte  Varmekilder  —  Gas,  Sprit,  Petroleum  og  Olje  —  ere 
det  förste  og  det  sidste  ubetinget  at  foreträkke.  Gå  vi  ud 
fra,  at  Termostaten  har  sin  Pläds  i  vört  Arbejdsvärelse,  så  er 
Petroleum  allerede  på  Grund  af  sin  ilde  Lugt  mindre  heldigt, 
aldeles  bortset  fra  dets  Letantändelighed^  Sj^rit  har  fremfor 
Oljen  kun  det  Fortrin  at  give  en  iJcJce  sodende  Flamme;  i 
övrigt  er  Oljen  både  billigere  og  kräver  mindre  Forsigtighed 
i  Behandlingen, 


38  Bd.  XVII.  N:r  3.  —  c.  j.   salomonsen. 

Bekvemmest  er  det  naturligvis  at  bruge  Gas^  hvis  man 
har  den  til  sin  Kådiglied  i  sit  Varelse.  Da  Gasflammen  som 
Regel  kun  behöver  at  vare  lille,  når  en  mindre  Termostat, 
som  henstär  i  et  beboet  Varelse,  skal  höides  pä  30 — 40%  så 
bör  man  helst  undgå  de  BuNSENske  Bränderes  ikke  lysende 
Flammer,  der,  som  bekendt,  let  »slå  ned»,  när  Blusset  Jcun  er 
lille;  man  afsliruer  clerfor  Skorstenen  af  den  Bunsenslce  Brän- 
der og  bruger  den  lille  koniske  Bränder,  som  giver  en  spids 
lysende  Flamme  ^).  Man  prover  sig  i  Löbet  af  nogle  Dage 
frem,  indtil  man  finder  den  passende  Höjde  af  Flammen,  og 
kan,  når  den  omgivende  Lufts  Temperatur  ej  varierer  for  me- 
get,  nöjes  hermed.  —  En  regelmässigt  tilbagevendende  (f.  Ex. 
natlig)  Förändring  i  Gastrykket  kan  man  let  nevtralisere  ved 
at  löfte  eller  sänke  Bränderen  lidt  hvert  Dögn  på  bestemt  Tid. 

Kan  eller  vil  man  ej  bruge  Gas,  er  Olje  at  anbefale,  navnlig 
i  den  Bill.  18  afbildede  Form:  en  temmelig  stor  Kumme  fyl- 
des  indtil  et  Par  Cm.  fra  Randen  med  Vand  (d),  ovenpå  dette 
häldes  forsigtigt  et  Cm.  höjt  Lag  Olje  (e),  og  i  dette  anbringes 
en  af  de  små  Svömmere  (/)  med  dertil  hörende  Väge,  som 
benyttes  til  Natlamper  (»Veilleuser»).  En  sådan  Veilleuse 
giver  en  särdeles  konstant  Värme.  Da  Flammen  ikke  kan 
skydes  op  og  ned,  gälder  det  om  at  finde  den  passende  Äf- 
stand  mellem  Flammen  og  Termostaten,  og  just  fordi  denne 
Afstand  så  vidt  muligt  må  höides  uforandret  hele  Dögnet  igen- 
nem,  bör  man  anvende  en  stor  Kumme  og  et  tyndt  Lag  Olje, 
så  at  Vägen  ved  Oljens  Svund  ikke  fjärnes  for  långt  fra  Var- 
mekassens Rand.  De  små  Väger  bör  helst  fornyes  hver  Morgen 
og  Aften,  om  de  end  kunne  brände  ret  godt  tre  Fjärdedele  af 
Dögnet  i  Träk. 

Önsker  man  eu  fuldkomnere  Keguleriiig  af  Temperaturen  i  Varme- 
kassen, kan  man  let  opnå  en  sådan  ved  Hjälp  af  et  meget  billigt  og 
let  liandleligt  Apparat,  den  REiciiERTske  Termoregulator:  den  an- 
bringes i  Varmekassens  Vand  gennem  Abningen  a,  hvor  den  fast- 
holdes  ved  eu  Korkprop;  en  trykt  Brugsanvisning  plejer  at  fölgc  med 
hvert  Exemplar.  Se  i  övrigt  om  Varmeregulatorer  forudeu  Muencke, 
a.  St.,  S.  4 — 7  og  S.  14.  Gscheidlen:  Physiologisclie  Methodik, 
179  —  88.  WiESNEGG:  Notlce  s.  les  appareils  de  chauffage  employés 
dans  les  laboratoires.     Paris   1881. 


')  Skal    man    uiidtagelsesvis    (sinlg.  Kap.  III,  S.  22)    opva^rne    Kassen    stiirkere, 
brii2;er  man  som  sädvanlig  ilen  BuNSENske  Bränder. 

(Forts.) 

Stockholm,   1885.     Kongl.  Boktryckeriet. 


NORDISKT   MEDICINSKT   ARKIY.     Band.  XVII.     N:r  4. 


Om  förändringarna  af  de  finare  artererna  yid 

den  granulära  njuratrofln  och  deras  betydelse 

för  denna  sjukdoms  patologi. 


Af 


HUOO    HOLSTI, 

Docent  vid  Uiiivevsitetet  i   Helsingfors. 


Frågan  om  sammanhanget  mellan  den  granulära  njiiratrofin 
och  förändringar  af  de  finare  kärlen  har  i  synnerhet  under  det 
sista  decenniet  blifvit  med  mycken  ifver  diskuterad.  Uppslaget 
till  denna  diskussion  blef  hufvudsakligen  gifvet  genom  ett  af" 
de  engelska  patologerna  Gull  och  Sutton  år  1872  publice- 
radt  arbete  ^),  hvari  dessa  forskare  uttalade  den  åsigt,  att  i 
fråga  varande  njurlidande  endast  är  ett  lokalt  uttryck  af  en 
öfver  liela  det  arteriela  systemets  finare  förgreningar  utbredd 
kärlaffektion,  af  dem  kallad  arterio-capillary-fibrosis.  Visser- 
ligen hade  redan  långt  förut  Senk.  Kiekes  -)  och  Johnson  •^) 
uppvisat,  att  vid  detta  njiirlidande  ofta  förekommo  allmänna 
kärlförändringar,  men  deras  uppgifter  blefvo  icke  tillräckligt 
beaktade,  och  det  är  först  efter  Gulls  och  Suttons  arbete 
som  frågan  blifvit  föremål  för  en  så  liflig  behandling.  Angå- 
ende själfva  faktum  råder  bland  nyare  författare  lika  mycken 
meningsolikhet,  ty  on)  man  undantager  enskilda  forskare,  såsom 
CoHNHEiM^)    och    RiNDFLETSCH  •''),    hvilka    bestämdt    förnekat 

')  Med.   Chirurg.  Tvans.     Vol.  55. 

^)  Medic.  Times  and   Gazette  1857.    Citerad  enligt  Wagner,  Morbu»  Brightii,  i 

ZiEMSSENs  Handbiich  der  spec.  Patholog.   iind   Therapie. 
2)  Med.  Chirurg.  Traus.     Vol.  51.     Citerad  enligt  Wagnfr. 
■*)  Vorlesungen  iiber  allgemeine  Pathologie.     Berlin  1882. 
*)  Verhandlungen  des  Congresses  fur  innere  Medicin.     Wiesbaden  1882. 

I<iord.  med.  arkiv.     Bd.  XVII.  1 


2  Bd.  XVII.  N:r  4.  —  hugo  holsti. 

kärlförändringarnas  allmänna  förekomst,  har  ett  så  öfvervägande 
anta]  andra  observatörer  enstämmio;t  uttalat  sig  för  deras  till- 
varo,  åtminstone  i  det  stora  flertalet  fall  af  i  fråga  varande 
njurlidande,  och  man  torde  därföre  få  betrakta  denna  fråga 
såsom  i  det  närmaste  afgjord. 

Däremot  variera  uppgifterna  angående  beskaffenheten  af 
denna  kärlförändring  mera.  Gull  och  Sutton  framhålla,  att 
kärlförändringen  hufvudsakligen  betingas  genom  en  hyalin-fibroid 
aflagring  uti  adventitian,  medan  de  funnit  intiman  mindre  för- 
tjockad  och  muscularis  ofta  atrofierad.  Johnson  ')  uppger 
däremot,  att  kärlförändringen  uteslutande  beror  på  en  hyper- 
trofi  af  muscularis  och  med  honom  har  förenat  sig  Evald  -), 
som  först  bland  tyska  författare  upptog  denna  fråga  till  under- 
sökning. Den  sist  nämnde  framhåller  därjämte  särskildt,  att 
denna  allmänna,  på  en  hypertrofi  af  muscularis  beroende  kärl- 
affektion  väsentligen  skiljer  sig  från  förändringarna  af  njur- 
artererna,  i  hvilka  han  funnit  den  af  Köster,  FriedläNDER 
m.  fl,  beskrifna  endarteriitis  obliterans,  och  hvilken  blott  är  en 
följd  af  den  lokala  inflammationsprocessen.  Thoma^),  Buhl*), 
Wagner  ^),  ZiEGLER  •^)  m.  fl.  ocli  de  flesta  franska  författare 
betona  åter  främst  förändringarna  af  intiman,  hvilken  de  hafva 
fimnit  mest  afficierad. 

Det  visar  sig  sålunda,  att  man  icke  lyckats  komma  till 
någon  enhet  angående  beskaffenheten  af  denna  kärlförändring, 
men  denna  fråga  utgör  i  själfva  verket  icke  hälller  kardinal- 
punkten i  diskussionen,  utan  denna  vänder  sig  hufvudsakligen 
kring  frågan  om  sammanhanget  mellan  kärlförändringarna  och 
själfva  njurlidandet.  Med  afseende  härå  dela  sig  forskarne  i 
två  partier.  En  del,  såsom  Johnson,  Grainger-Stewart  '), 
DiCKiNSON  ^),  BuHL,  Wagner  och  Charcot  ^)  m.  fl.,  betrakta 
njurlidandet  såsom  den  primära  aftektionen  och  förändringarna 
af   kärlen    såsom    sekundärt    betingade    af  detta.     Andra  åter. 


')  Med.  Chirurg.  Träns.     Vol.  56. 
'^)  ViRCHows  Archiv,    bd  71. 
3)  «  »  ..    71. 

*)  JNIittheillungen  aus  dem  patholoj,'.   Institute  zu  Munehen.     Stuttgart  1878. 
*)  Handbuch  der  Krankheiten  des  Hariiapparates.     Ziemssens  Handbuch.     Leip- 
zig 1882. 
")  Dentsches  Archiv   fiir  klin.   Medicin,   bd  35. 
'')  British  Med.  Journal,  sept.  1873. 
«)  ..  ..  »  april   1876. 

^)   Maladie  de   Hright  et  nephrite  iiiterstitielle.     Revne  de  Medeclue  1881. 


BEN  GRANULARA  N.IURATROFIN.  ö 

fåsom  Leyden  '),  Ziegler,  Senator  -),  Mahomed  •''),  Lance- 
REAUX ''),  Martin  •^),  Bull  ^)  och  Heiberg  '')  m.  fl.,  mstämma 
med  GuLL  och  Sutton  däri,  att  de  anse  åtminstone  vissa  for- 
mer af  granulär  njuratrofi  kunna  framkallas  genom  en  arter- 
skleros,  som  ej  är  inskränkt  endast  till  njurarnas  kärl,  utan 
utbredd  öfver  hela  det  arteriela  systemet. 

Det  synes  mig  emellertid,  som  om  man  hittils  behandlat 
frågan  om  kärlförändringarnas  förekomst  vid  den  granulära 
njuratrofin  företrädesvis  såsom  ett  ämne  af  histologiskt  intresse, 
medan  man  däremot  mindre  beaktat  den  betydelse,  som  man 
i  kliniskt  hänseende  måste  egna  åt  deras  närvaro.  Såsom  jag 
längre  fram  skall  söka  ådagalägga,  erhåller  emellertid  frågan 
om  sammanhanget  mellan  kärlförändringarna  och  njurlidandet 
en  klarare  belysning,  om  man  skärskådar  det  samma  från  kli- 
nisk ståndpunkt.  Jag  skall  därföre  i  det  följande  först  lemna 
en  allmän  skildring  af  det  kliniska  förloppet  af  denna  sjuk- 
domsform, grundad  på  iakttagelse  af  20  fall,  hvilka  nästan  alla 
varit  intagna  å  här  varande  universitets  medicinska  klinik.  Af 
de  20  fallen  hafva  15  kommit  till  sektion  och  äfven  i  de  åter- 
stående 5  fallen  voro  symptomen  åf  sjukdomen  så  otvetydiga, 
att  åtminstone,  enligt  min  åsigt,  icke  något  tvifvel  om  diagno- 
sens riktia-het  kan  ega  rum. 

För  undvikande  af  missförstånd  med  uttrycket  granulär 
njuratrofi  vill  jag  framhålla,  att  jag  härmed  afser  endast  den 
primära  njurskrumpningen,  anatomiskt  bäst  karakteriserad  ge- 
nom uttrycket  »den  lilla  röda,  graniderade  njuren».  Det  föl- 
jande hänför  sig  därföre  uteslutande  till  denna  form  och  afser 
als  icke  den  sekundära  njuratrofin,  sådan  den  kan  uppkomma 
af  diverse  olika  orsaker,  såsom  t.  ex.  efter  parenkymatösa  af- 
fektioner,  amyloiddegeneration,  emboliska  processer,  syfilitiska 
nybildningar  m.  fl. 

')  Klinische    Untersuchuugen    liber    Movbus    Brightii.      Zeitsc-hrift   fur  klinische 

Medicin,  bd  11,  h.  1. 
^)  Berliner  klinische  Wochcnschrift  1880,  n:r  29. 
=•)  Med.  Chirurg.   Träns.     Vol.  57. 
■*)  Dictionuaire    encyclopedique    des    sciences    médicales.      Artide    Reiu.      Pari» 

1876. 
')  Revue  de  Medicine,  1881. 
«)  Nord.  med.  arkiv,  bd  XI  och  XIII. 
')  Norsk  Magaz.  for  Lägevidensk.,  R.  3,  Bd  8. 


4  Bd.  XVII.  N:r  4.  —  HUGO  holsti. 

Den  granulära  iijuratrofin  förlöper  i  sina  tidigare  stadier 
så  fullkomligt  utan  några  mera  betydande  symptom,  att  man 
icke  sällan  hos  personer,  som  aflidit  i  tillfälliga  sjukdomar,  och 
hvilka  till  sin  sista  sjukdom  hafva  ansetts  såsom  alldeles  friska, 
kan  finna  den  samma  redan  ganska  utbildad.  Man  kan  där- 
före  taga  för  afgjordt,  att  när  de  af  den  samma  framkallade 
störelserna  nått  den  betydelse,  att  de  sjuka  söka  läkarehjälp, 
så  har  den  smygande  och  i  sin  vidare  utveckling  så  förderf- 
bringande  processen  redan  länge  pågått.  De  tidigare  yttrin- 
garna af  sjukdomen  äro  för  resten  så  växlande  och  månggestal- 
tade,  att  det  faller  sig  svårt  att  gifva  en  allmän,  typisk  skildring 
af  de  samma. 

Det  första  symptom,  som  af  intelligentare  sjuka,  hvilka 
gifva  mera  akt  på  sig  själfva,  vanligen  uppges,  är  en  stegring 
af  urinafsöndringen,  som  i  synnerhet  märkbart  framträder  un- 
der nätterna,  då  de  sjuka  måste  stiga  upp  flere  gånger  och 
kasta  sitt  vatten.  Då  detta  emellertid  icke  är  förenadt  med 
några  smärtor,  och  då  den  afsöndrade  ui'inen  icke  har  någon  i 
ögonen  fallande  abnorm  beskaffenhet,  fästa  de  vanligen  icke 
någon  synnerlig  vigt  därvid.  Man  får  därföre  ofta  på  en  all- 
män fråga  om  huru  urinafsöndringen  förhållit  sig,  i  synnerhet 
af  patienter  från  de  lägre  samhällsklasserna  det  svar,  att  denna 
i  alla  afseenden  varit  normal.  Först  då  man  direkt  frågar,  om 
de  icke  varit  tvungna  att  stiga  upp  om  nätterna  och  urinera, 
bejaka  de  vanligen  detta  men  skylla  det  dels  på  dålig  ^•ana, 
dels  därpå  att  de  samtidigt  begyndt  lida  mycket  af  törst  och 
därföre  dricka  mera  än  vanligt. 

Mera  besvärande  är  ett  annat  symptom,  som  äfven  hör 
till  de  tidigast  uppträdande  och  allmännast  angifna,  nämligen 
en  andtäppa,  hvilken  företrädesvis  inställer  sig  vid  häftigare 
rörelser  och  tyngre  arbeten,  men  hvilken  äfven  stundom  kan 
uppträda  under  form  af  periodiskt  påkommande  anfall,  alldeles 
liknande  de  vid  så  många  olika  sjukdomstillfällen  iakttagna 
anfallen  af  asthma  bronchiale.  Denna  andtäppa  varierar  na- 
turligtvis till  intensitet  i  olika  fall,  men  gör  sig  dock  alltid 
mer  eller  mindre  känbar,  i  synnerhet  för  personer,  som  äro 
sysselsatta  med  tungt  kroppsarbete. 

I  andra  fall  utgöra  svindel  och  benägenhet  för  blodkast- 
ning åt  hufvudet,  långvarig  svår  hufvudvärk,  ofta  under  form 
af  hemikrani,  envisa  dyspeptiska  besvär  samt  störelser  af  syn- 
förmågan det  hvaröfver  patienterna  själfva  mest  klaga. 


DEN  GRANULARA  NJUKATROFIN. 


Vare  sig  uu,  att  det  är  den  ena  eller  andra  af  de  i  det 
föregående  omnämnda  störelserna,  som  förmä  de  sjuka  att 
vända  sig  till  läkaren,  så  finner  denne  dem  vanligen  vid  godt 
hull  och  goda  krafter,  och  den  hufvudsakligaste  objektiva  för- 
ändring, han  såsom  orsak  till  de  af  patienterna  anförda  besvären 
kan  konstatera,  är  en  mera  eller  mindre  tydligt  utpräglad  för- 
storing af  hjärtat,  i  synnerhet  af  den  vänstra  ventrikeln.  Denna 
hjärthypertrofi  är  stundom  så  betydande,  att  hjärtspetsen  kän- 
nes flere  tum  utom  och  nedom  mamillen  och  hjärtstöten  så 
stark,  att  därigenom  en  skakning  af  thoraxväggen  framkallas. 
I  andra  fall  är  den  mindre  betydande,  men  kan  dock  uppvisas 
genom  en  förstoring  af  hjärtdämpningen  företrädesvis  nedåt 
och  åt  vänster,  men  icke  sällan  händer  det  äfven,  att  man  ej 
genom  perkussion  kan  konstatera  någon  hjärthypertrofi,  men 
måste  dock  sluta  till,  att  en  sådan  finnes,  genom  den  visser- 
ligen på  vanligt  ställe  känbara  men  abnormt  starka  hjärt- 
impulsen,  den  starka,  ofta  klingande  karakteren  af  hj ärttonerna, 
i  synnerhet  af  den  diastoliska  aortatonen,  samt  den  härda,  re- 
sistenta pulsen,  som  antyder,  att  en  stegring  af  det  arteriela 
trycket  förefinnes.  Därjämte  befinnas  äfven  de  för  undersök- 
ning tillgängliga  artererna  (såsom  radialis  och  temporalis)  vara 
hårda  och  slingrande,  samt  hafva  förtjockade  väggar,  men  för- 
hårdnaden af  väggen  är  elastisk  och  jämnt  utbredd,  ej  ojämn 
och  knölig,  såsom  vid  den  vanliga  ateromatösa  degenerationen. 

Dessa  cardio-vaskulära  symptom  dominera  fullständigt  hela 
sjukdomsbilden  och  af  den,  om  jag  så  får  säga,  legitima  bilden 
af  en  kronisk  morbus  Brightii  med  sin  betydande  anemi  och 
sina  höggradiga  ödemer  finnes  icke  något  spår.  Om  man  nu, 
hvilket  ofta  är  fallet,  erhåller  nekande  eller  föga  upplysande 
svar  på  frågan  om  några  abnorma  förhållanden  vid  urinafsön- 
dringen  förekomma,  finnes  icke  något  som  skulle  leda  läkaren 
att  rikta  uppmärksamheten  på  njurarna,  så  fullständigt  impo- 
nerar hela  sjukdomsbilden  som  ett  lidande  inom  hjärtat  och 
kärlsystemet.  Erinrar  man  sig  dock  det  redan  af  Traube 
gifna  rådet  att  vid  hypertrofi  af  hjärtat  utan  valvelfel  städse 
tänka  på  en  skrumpnjure  och  företaga  undersökning  af  urinen, 
så  finner  man,  att  denna  är  af  blekare  gul  färg  än  vanligt,  har 
låg  specifik  vigt  (ungefär  kring  l,oio),  afsätter  föga  sediment, 
samt  innehåller  vanligen  något,  ehuru  obetydligt  albumin;  den 
dagligen  afsöndrade  mängden  öfverstiger  betydligt  det  normala 
och   kan   uppgå  till  2  å  3000  kem.  per  dygn,  ja  stundom  ännu 


6  Bd.  XVII.  N:r  4.  —  hdgo  holsti. 

mera.  Albuminurin  är  icke  något  alldeles  konstant  symptom, 
stundom  saknas  den  tidtals  och  uppträder  sedan  åter,  ja  fall 
förekomma  äfven  där  urinen  under  hela  förloppet  af  sjukdomen 
är  alldeles  fri  från  ägghvita. 

Under  en  lång  tid,  sannolikt  till  10  är  och  ännu  längre 
kan  tillståndet  fortfara  på  detta  sätt,  olika  naturligtvis  efter 
de  olika  yttre  omständigheter,  under  hvilka  de  sjuka  lefva, 
efter  deras  konstitution,  samt  beroende  troligen  äfven  mycket 
på  processens  olika  intensitet.  Det  allmänna  närings-  och 
krafttillståndet  håller  sig  jämförelsevis  godt,  och  patienterna 
själfva  hafva  föga  eller  ingen  känning  af  det  svåra  lidande,  som 
för  dem  mot  en  säker  undergång.  Det  händer  därföre  ofta,  i 
synnerhet  med  personer  från  de  lägre  samhällsklasserna,  att  de 
icke  vända  sig  till  läkare  förr  än  i  ett  senare  stadium,  och  denne 
kan  då  blott  ur  deras  anamnestiska  uppgifter  sluta  till,  att  en 
gådan  tidigare  period  af  sjukdomen  förefunnits. 

Förr  eller  senare,  plötsligt  eller  mera  småningom,  ofta  i 
sammanhang  med  akuta  eljest  obetydliga  affektioner  inträder 
dock  en  försämring  af  detta  tillstånd.  Andtäppan  blir  svårare 
och  tvingar  dem  nu  och  då  att  ligga,  en  torr  hosta  sällar  sig 
ofta  därtill,  hullet  och  i  synnerhet  krafterna  aftaga  hastigt, 
matlusten  försämras,  dyspeptiska  störelser,  bestående  i  tryck- 
ning under  bröstet,  sura  uppstötningar,  kväljningar  och  kräk- 
ningar  efter  intagen  föda  inställa  sig  och  förut  befintliga  sådana 
försämras,  synförmågan  å  ena  eller  bägge  ögonen  aftager,  lätta 
ödemer  i  fötterna  och  underbenen  uppträda  om  dagen  och  för- 
svinna åter  under  natten  vid  stillaliggande. 

Vid  undersökning  af  de  sjuka,  finner  man  dem  nu  oftast 
något  afmagrade,  huden  torr  af  en  sjuklig  gulaktig  anstrykning, 
väsentligen  skild  från  den  hvitgråa  hudfärg,  som  man  finner 
vid  vissa  andra  kroniska  njurlidanden  såsom  t.  ex.  vid  amyloid 
njure.  De  förut  omnämnda  förändringarna  af  hjärtat  och  kär- 
len äro  ännu  mera  utpräglade,  men  pulsen  är  mindre  fyld  om 
ock  fortfarande  hård,  och  trycket  inom  det  arteriela  systemet 
är  mindre  högt.  Den  förut  stegrade  urinafsöndringen  har  fallit 
till  normal  mängd  eller  därunder,  men  urinen  bibehåller  sin 
förra  ringa  koncentration,  ödemer  äro  stundom  för  handen,  men 
såsom  redan  nämndes  vanligen  obetydliga.  Vid  oftalmoskopisk 
undersökning  af  ögonen  finner  man  ofta  de  för  retinitis  albu- 
minurica  karakteristiska  förändringarna  af  retina. 


DEN    GRANULARA    NJUUATROFIN.  7 

I  en  del  fall,  där  deu  .sjukliga  processen  ej  avancerat  altför 
långt,  kan  ännu  under  gynsamnia  yttre  förhållanden,  stillhet, 
god  näring  och  toniserande  behandling  tillståndet  för  någon 
tid  och  till  en  viss  grad  förbättras.  Hjärtverksamheten  blir 
kraftigare,  urinsekretionen  ökas  åter,  krafterna  tilltaga,  de 
dyspeptiska  symptomen  och  ödemerna  försvinna,  och  patien- 
terna krmna  för  en  tid  återtaga  sina  vanliga  sysselsättningar, 
om  dessa  icke  äro  altför  betungande  för  att  dock  förr  eller 
senare  å  nyo  förfalla  i  samma  tillstånd. 

Har  åter  den  förstörande  processen  i  njurarna  skridit  till 
den  yttersta  grad,  att  dessa  äfven  under  goda  yttre  betingelser 
icke  kunna  fullgöra  sin  funktion  att  ur  blodet  afskilja  de  i  det 
samma  hopade  exkrementiela  ämnena,  så  inträder  den  kom- 
plex af  symptom,  som  man  med  ett  generelt  namn  kallat 
uremiska. 

Denna  uremi  kan  stundom  uppträda  i  akut  form  och  under 
häftiga  epileptiforma  krampanfall  inom  kort  föra  till  exitus  le- 
thalis.  Vida  allmännare  är  dess  förlopp  däremot  mera  subakut 
eller  kroniskt.  En  ihållande  svår  hufvudvärk  är  vanligen  det 
först  inträdande  och  konstantaste  af  dessa  symptom,  därtill 
sälla  sig  envisa  kräkningar  också  utan  att  någon  föda  intagits, 
diarréer  uppträda  äfven  stundom  ehuru  mindre  ofta  än  kräk- 
ningar. Härunder  aftaga  krafterna  hastigt,  hjärtverksamheten 
försvagas,  munsekretionen  minskas  ytterligare,  vanligen  utan 
att  dock  nedgå  altför  lågt,  men  urinen  bibehåller  fortfarande 
en  ringa  koncentration  och  en  låg  specifik  vigt.  Odemer  in- 
ställa sig  ofta  men  uppnå  sällan  någon  högre  grad,  i  en- 
skilda fall  blifva  de  dock  så  betydande  och  allmänt  utbredda, 
att  det  hufvudsakligen  är  för  deras  skull  som  läkarehjälp 
sökes. 

Till  dessa  störelser  sälla  sig  ofta  två  symptom,  hvilkas 
betydelse  såsom  yttringar  af  uremi  tils  vidare  icke  torde  hafva 
så  ingått  i  det  allmänna  medvetandet  bland  läkare,  som  fallet 
är  med  t.  ex.  hufvudvärk  och  kräkningar,  nämligen  andtäppa 
och  blödningar.  Andtäppan  uppträder  oftast  under  form  af 
periodiskt  återvändande  anfall,  liknande  den  vanliga  asthma 
nervosum,  och  icke  sällan  utgöra  dessa  asthmatiska  anfall  det 
mQst  framstående  draget  i  hela  bilden  af  m-emin.  Stundom 
kan  uremin  äfven  uppträda  under  form  af  en  ihållande  dyspné, 
som  så  förvillande  liknar  den  genom  ett  hinder  i  de  stora  luft- 
vägarna framkallade  andedrägtsnöden,  att  den,  såsom  det  hände 


8  Bd.  XVII.  N:r  4.  —  hugo  holsti. 

i    ett    af    miir  iakttaget  fall,  föranledde  till  verkställande  af  en 
trakeotomi,  efter  livilken  dock  ingen  lättnad  inträdde. 

Äfven  blödningar  uppträda  ofta  vid  uremin,  men  inskränka 
sio-  vanligen  till  obetydliga  sådana  frän  näsan  och  i  huden. 
Stundom  kan  dock  en  verklig  hemorragisk  diates  utveckla  sig 
under  inflytande  af  uremin,  och  vi  finna  då  blödningar  från 
flere  slemhinnor  och  öfveralt  i  huden.  1  ett  af  mig  iakttaget 
sådant  fall  gälde  det  dock  icke  enkla  blödningar  i  huden,  utan 
voro  de  framkallade  genom  en  hemorragisk  infiltration  af  huden 
och  underhudscellväfven  analog  med  hvad  man  iakttager  vid 
gkorbut. 

Samtidigt  med  det  olVan  nämnda  störelser  utveckla  sig, 
inträder  i  de  sjukas  sinnestillstånd  en  märkbar  förändring,  de 
blifva  slöa  och  likgiltiga  för  hvad  som  omgifver  dem  och  för- 
sjunka snart  i  ett  apatiskt  tillstånd,  under  hvilket  de  visser- 
ligen äro  medvetna  af  sig  själfva  och  kunna  svara  redigt,  men 
de  afgifna  svaren  komma  liksom  motvilligt  och  dröjande.  Små- 
ningom omtöcknas  sensoriet  mer  och  mer,  apatin  öfvergår  i 
sopor,  och  döden  inträder  slutligen  i  en  mera  eller  mindre 
fullständigt  coma,  under  hvilken  stundom  partiel  eller  allmän 
kramp  uppträder. 

Detta  tillstånd  af  kronisk  uremi  kan  fortfara  i  veckor  eller 
månader,  och  sedan  det  samma  en  gång  fullt  utbildat  sig,  torde 
någon  anmärkningsvärd  förbättring  ej  mera  inträffa,  icke  sällan 
påskyndas  däremot  den  dödliga  utgången  genom  tillstötande 
inflammatoriska  processer  i  lungorna,  pleura,  pericardium  ra.  fl. 


Såsom  af  förestående,  visserligen  något  skematiserade  fram- 
ställning framgår,  kan  man  i  den  typiska  granulära  njuratrofins 
fullt  utbildade  förlopp  särskilja  två  stadier,  oafsedt  en  sanno- 
likt ganska  lång  period,  där  hvarje  symptom  af  sjukdomen 
fullkomligt  saknas.  I  det  första,  som  man  kunde  kalla  det 
cardio-vaskulära  stadiet,  träda  de  från  förändringarna  af  hjärtat 
och  kärlsystemet  härrörande  störelserna  fullständigt  i  förgrun- 
den, medan  däremot  de  på  ett  njurlidande  tydande  symptomen 
äro  vida  mindre  betydande  och  delvis  inkonstanta,  såsom  fallet 
är  med  albuminm-in.  I  det  andra  stadiet,  det  uremiska,  do- 
minera däremot  de  på  bristande  funktion  af  njurarna  beroende 
symptomen.    Man  bör  emellertid  icke  vänta,  att  dessa  två  sta- 


BEN  GRANULARA  NJURATROFIN. 


dier  i  hvarje  fall  skola  framträda  så  tydligt  och  skarpt  mar- 
keradt  som  i  ofvan  lenmade  skildring.  Det  händer  tvärtom 
ofta,  att  de  af  de  cardio-vaskulära  förändringarna  framkallade 
subjektiva  störelserna  äro  sä  obetydande,  att  läkaren  icke  får 
tillfälle  att  iakttaga  detta  stadium,  utan  blott  ur  de  anamnes- 
tiska  uppgifterna  kan  sluta,  att  ett  sådant  tidigare  förefunnits. 
Ja  icke  sällan  förekommer  det,  att  hela  detta  stadium  förlupit 
så  latent,  att  patienterna  själfva  bestämdt  datera  sin  sjukdom 
blott  några  dagar  eller  veckor  tillbaka  från  inträdandet  af  de 
uremiska  symptomen,  och  dock  visar  den  anatomiska  under- 
sökningen tillvaron  af  en  hjärthypertrofi  och  kärlförändringar, 
hvilka  säkert  erfordrat  åratal  till  deras  utbildande.  Äfven 
gränsen  mellan  de  båda  stadierna  kan  ej  skarpt  uppdragas, 
utan  de  öfvergå  alldeles  småningom  och  omärkligt  i  hvarandra, 
och  i  det  enskilda  fallet  är  det  ofta  ganska  svårt  att  bestämma, 
om  vissa  sj-mptom,  såsom  hufvudvärk  och  kräkningar,  skola 
betraktas  såsom  antydande  en  börjande  uremi  eller  icke. 

Det  naturenliga  slutet  på  den  granulära  njuratrofin  utgöres 
sålunda  af  urämi,  men  sjukdomens  förlopp  afbrytes  dock  icke 
sällan  redan  tidigare  genom  tillstötande  komplikationer,  af 
hvilka  de  vanligaste  äro  inflammationer  af  lungorna  och  de 
serösa  hinnorna,  företrädesvis  pleura  och  pericardium.  Äfven 
blödningar  i  hjärnan  af  den  betydelse,  att  de  framkalla  dödlig 
utgång,  inträffa  icke  sällan,  förr  än  förstörelsen  af  njurväfnaden 
skridit  så  långt,  att  uremi  skulle  framkallats. 

Slutligen  må  jag  äfven  nämna,  att  akuta  njurinflammatio- 
ner stundom  tillstöta  under  förloppet  af  den  granulära  njur- 
atrofin, och  om  denna,  såsom  ofta  är  fallet,  förlupit  alldeles 
latent  intill  dess,  ser  det  ut  som  skulle  nu  i  fråga  varande 
lidande  hafva  tagit  sitt  ursprung  från  en  akut  nefrit.  Att  ett 
sådant  förhållande  verkligen  någon  gång  kan  inträffa,  är  väl 
möjligt,  men  ytterst  sällsynta  äro  åtminstone  dessa  fall.  I  fler- 
talet fall,  där  sammanhanget  synes  vara  ett  sådant,  har  tro- 
ligen redan  förut  en  granulär  atrofi  af  njurarna  bestått,  ehuru 
de  symptom  den  framkallat  varit  så  obetydande,  att  de  icke 
beaktats,  och  det  gäller  blott  en  komplikation  med  en  akut 
njurinflammation.  Så  var  åtminstone  förhållandet  i  två  af  mig 
iakttagna  fall.  I  dessa  hade  man  vid  en  mindre  noggran 
anamnes  kunnat  antaga  en  alldeles  akut  början  af  sjukdomen, 
men  vid  närmare  efterfrågan  visade  det  sig  dock,  att  i  bägge 
fallen  ]-edan  länge  förut  symptom,  tydande  på  en  granulär  atrofi 


10  Bd.  XVII.  N:r  4.  —  hugo  holsti. 

af   njurarna    förefunnitg,    ehuru    patienterna    själfva  icke  fäetat 
någon  vigt  vid  de  samma.  ^ 


Såsom  förestående  skildring  af  sjukdomsförloppet  låter 
vänta,  hänföra  sig  de  patologisk-anatomiska  förändringar,  hvilka 
man  finner  vid  sektion  af  personer,  aflidna  uti  granulär  njur- 
atrofi,  företrädesvis  till  cirkulationsorganen  och  njurarna. 

Inom  de  först  nämnda  ådrager  sig  förstoringen  af  hjärtat 
främst  uppmärksamheten,  och  denna  blir  icke  sällan  så  bety- 
dande, att  man  knapt  vid  något  annat  lidande  (om  ej  möjligen 
vid  insufficiens  af  aortaklafFarna)  möter  en  så  excessiv  hyper- 
trofi.  Förstoringen  beträffar  alltid  hufvudsakligen  den  vänstra 
ventrikeln,  hvars  vägg  icke  sällan  når  en  tjocklek  af  3  cm., 
ja  stundom  ännu  mera,  och  hvars  håla  äfven  ofta  är  dilaterad. 
Afven  högra  ventrikeln  har  af  mig  i  ungefär  hälften  af  fallen 
befunnits  något  hypertrofierad,  men  alltid  i  betydligt  mindre 
grad  än  den  vänstra  ventrikeln. 

Denna  hjärthypertrofi  har  jag  bland  15  fall  funnit  14  gånger 
(93  %  af  fallen)  och  denna  siffra  öfverensstämmer  alldeles  med 
Traubes  uppgifter  öfver  samma  förhållande.  Borttager  man 
3  fall,  där  förstoringen  möjligen  kunde  hafva  varit  beroende 
på  en  utbredd  ateromatös  degeneration  af  aorta,  återstå  12 
fall,  af  hvilka  uti  11  hjärthypertrofi  förefans,  utan  att  någon 
annan  anledning  till  den  samma  kunde  upptäckas.  Af  dessa 
12  fall  var  endast  vänstra  ventrikeln  förstorad  7  gånger,  i  de 
återstående  5  fallen  deltog  äfven  högra  ventrikeln  i  hypertrofin, 
ehuru,  såsom  redan  nämndes,  alltid  i  betydligt  mindre  grad  än 
den  vänstra. 

Utom  denna  hjärthypertrofi  har  jag  vanligen  icke  funnit 
något  abnormt  i  hjärtat,  endo-  och  pericardium,  valvler  och 
aorta  vid  dess  ursprung  voro  oftast  intakta,  och  denna  om- 
ständighet vill  jag  särskildt  framhålla  med  anledning  af  v. 
BuHLs  uppgift,  att  man  vid  i  fråga  varande  hjärthypertrofi 
nästan  alltid  skulle  finna  tecken,  tydande  på  föregående  kro- 
niska inflammationsprocesser  inom  själfva  hjärtat.  Visserligen 
har  jag  tre  gånger  funnit  pericarditis,  men  denna  var  alldeles 
akut  och  uppkommen  kort  före  döden  och  kan  sålunda  ej 
hafva  varit  orsaken  till  hjärthypertrofin.  I  ett  fall  förefans 
äfven  en  kronisk   endokardit  i  mitralvalveln,  men  äfven  denna 


DEN    GRANULÄRA    NJURATROFIN.  11 

kan  icke  anseg  hafva  framkallat  den  sä  betydande  förstoringen 
af  företrädesvis  vänstra  ventrikeln. 

Afven  själfva  hjärtmuskeln  har  förekommit  mig  alldeles 
frisk,  och  jag  har  afgjordt  fått  det  intryck,  att  vi  här  endast 
hafva  att  göra  med  en  ren  rauskelhypertrofi.  Jag  kan  därföre 
ej  instämma  med  Debove  och  Letulle  ^)  uttalade  åsigten, 
att  hjärthypertrofin  vore  beroende  på  en  skleroserande  hyper- 
plasi  af  den  intra-muskulära  bindväfven,  analog  med  den  bind- 
väfshyperplasi,  man  vid  nu  i  fråga  varande  sjukdom  finner 
inom  njurarna. 

Den  enda  förändring  inom  hjärtat,  som  jag  utom  hyper- 
trofin  funnit  alldeles  konstant,  är  en  skleros  af  koronararte- 
rerna,  hvilken  jag  längre  fram  skall  närmare  beröra. 

Hvad  kärlsystemet  vidkommer,  så  har  jag  oftast  funnit 
aorta  alldeles  frisk  å  de  ställen,  där  den  vanliga  ateromatösa 
degenerationen  företrädesvis  plägar  uppträda,  nämligen  i  aorta 
ascendens  och  arcus  aortte.  Af  15  fall  har  jag  blott  3  gånger 
i  dessa  funnit  vanligt  aterom,  och  dessa  fall  beträffade  per- 
soner mellan  55 — 63  år,  således  vid  en  ålder  då  aterom  äfven 
annars  ganska  ofta  plägar  förekomma.  Min  erfarenhet  bestyr- 
ker således  als  icke  det  sä  ofta  uttalade  påståendet,  att  vanlig 
ateromatös  degeneration  allmänt  skulle  förekomma  vid  den 
granulära  njuratrofin. 

Oftare  har  jag  funnit  aorta  abdominalis  skleroserad,  ehuru 
aorta  vid  sitt  ursprung  var  alldeles  intakt,  men  då  jag  först  på 
senare  tider  riktat  min  uppmärksamhet  på  tillståndet  inom  buk- 
aorta,  har  jag  relativt  ringa  erfarenhet  härom  och  kan  ej  med 
säkerhet  säga,  huruvida  en  sådan  skleros  konstant  förekommer 
eller  icke. 

De  hufvudsakligaste  förändringarna  inom  kärlsystemet  fin- 
ner man  emellertid  i  de  mindre  och  minsta  kärlen.  Redan 
vid  den  storlek,  som  kärlen  hafva  vid  t.  ex.  hilus  lienis  och 
renum,  finner  man  dem  med  betydligt  förtjockade  väggar  och 
ovanligt  gapande  lumina.  Förtjockningen  af  väggen  framträder 
mer  och  mer  ju  mindre  kärlets  kaliber  är,  och  i  de  minsta 
kärlen  finner  man  lumen  ofta  alldeles  oblitereradt.  I  denna 
förtjockning  af  väggen  deltaga  alla  de  i  kärlväggens  samman- 
sättning ingående  membranerua,  men  någon  bestämd  regel  med 
hänsyn    till    den    andel    de  olika  lagren  hafva  i  förtjockningen. 


')  Le  progrés  médical  1879,  n:r  52. 


12  Bd.  XVII.  N:r  4.  —  hugo  holsti. 

har  jag  ej  kunnat  finna.  Tvärtom  .synes  detta  lika  väl  eom 
själfva  intensiteten  af  kärlaöektionen  i  sin  helhet  kunna  variera 
inom  vida  gränser  och  detta  icke  blott  i  olika  fall,  utan  äfven 
inom  samma  fall  i  kärl  af  olika  storlek,  och,  såsom  jag  längre 
fram  skall  närmare  utlägga,  äfven  inom  olika  kärlområden.  I 
allmänhet  kan  man  väl  säga,  att  ju  mindre  kärlet  är,  dess  mera 
betydande  är  den  andel  af  förtjockningen,  som  kommer  på  in- 
timans räkning,  och  är  jag  sålunda  mest  böjd  för  att  instämma 
med  de  författare,  som  anse  det  väsentligaste  vid  affektionen 
af  de  minsta  kärlen  vara  en  endo-arteriitis.  Men  detta  är  dock 
icke  utan  undantag,  ty  vi  finna  stundom  fall,  där  äfven  i  de 
minsta  kärlen  intimaförtjockuingen  är  relativt  obetydlig,  medan 
åter  muscularis  eller  adventitia  eller  bägge  dessa  äro  i  hög 
grad  förtjockade. 

I  de  finaste  blott  med  mikroskopet  synliga  kärlen  är  kärl- 
väggen dessutom  ofta  förvandlad  till  en  så  homogen,  hyalin 
massa,  att  man  äfven  efter  färgning  ej  kan  särskilja  de  olika 
lagren,  och  i  sådana  fall  är  det  naturligtvis  alldeles  omöjligt 
att  bestämma  livilken  af  membranerna,  som  hufvudsakligen  bi- 
dragit till  förtjockningen  af  väggen. 

Hvad  den  histologiska  beskaffenheten  af  denna  kärlaffek- 
tion  vidkommer,  sä  kan  man  i  de  nyss  nämnda  hyalint  dege- 
nererade kärlväggarua  icke  upptäcka  någon  struktur  als,  utan 
hela  kärlväggen  är  föi'vandlad  till  en  glänsande  likformig  massa, 
uti  hvilken  här  och  där  enstaka  kärnar  stundom  synas.  Dessa 
kärl  likna  till  utseendet  mycket  amyloiddegenererade  kärl,  men 
skilja  sig  från  dessa  därigenom,  att  de  ej  gifva  de  för  amyloid 
karakteristiska  reaktionerna.  Där  åter  denna  hyalina  degene- 
ration  af  kärlväggen  saknas  och  man  därföre  kan  särskilja  de 
olika  membranerna,  finner  man  den  förtjockade  adventitian 
stundom  bestå  af  en  lös,  cellrik  bindväf,  medan  den  åter  i 
andra  fall  utgöres  af  en  fast,  strimmig  cellfattig  väfnad.  I 
muscularis  har  jag  ej  kunnat  upptäcka  annat  än  en  enkel  hy- 
pertrofi,  och  synes  det  vara  denna  som  i  de  litet  större  kärlen 
mest  bidrager  till  väggens  förtjockning.  Affektionen  af  intima 
betingas  af  en  mellan  lamina  elastica  och  endotellagret  upp- 
trädande bindväfshyperplasi,  hvars  karakter  i  olika  fall  vari- 
erar, så  att  den  samma  stundom  är  mera  lös  och  cellrik,  i 
andra  fall  åter  mera  fast  och  cellfattig.  Icke  sällan  förekom- 
mer det  äfven,  i  synnerhet  i  de  något  större  kärlen,  att  denna 
förtjockning   af  intima  icke  är  jämnt  utvecklad  på  kärlets  hela 


DEN  GRANULÄRA  N.TURATROFIN.  13 

omkrets,  utan  betydligt  starkare  å  ett  ställe,  hvilket  därigenom 
kommer  att  mera  bukta  fram  mot  lumen,  som  förlorar  sin  re- 
gelbundna form  och  blir  mera  eller  mindre  excentriskt. 

Hvad  nu  den  vigtiga  frågan  om  dessa  kärlförändringars 
utbredning  vidkommer,  vill  jag  genast  här  framhålla,  att  kärl- 
förändringen enligt  min  erfarenhet  är  allmänt  spridd  öfver  hela 
det  arteriela  systemets  förgreningar,  ehuru  den  varierar  mycket 
både  till  karakter  och  i  synnerhet  till  sin  intensitet  inom  olika 
kärlområden.  Mest  utpräglad  har  jag  funnit  kärlförändringen 
inom  föroTeninuarna  af  aorta  abdominalis,  och  såsom  en  omstän- 
dighet  af  kardinal  betydelse  vill  jag  framhålla,  att  förändringen 
af  kärlen  i  njm-arna  på  intet  sätt  skiljer  sig  från  dem  som  be- 
träffa tarmkanalens,  lefverns  och  mjältens  kärl,  hvarken  med 
hänsyn  till  karakteren  eller  intensiteten  af  kärlaffektionen.  Ofta 
finner  man  tvärtom  kärlförändringen  starkare  utpräglad  inom 
i  synnerhet  mjältens  kärl,  inom  hvilka  man  afgjordt  oftast  fin- 
ner ofvan  nämnda  hyalina  degeneration  af  kärlväggen,  och 
detta  äfven  i  sådana  fall,  där  denna  icke  förekommer  inom 
njurkärlen. 

I  allmänhet  har  det  förekoriimit  mig,  som  vore  specielt 
intima-affektionen  starkare  utvecklad  inom  förgreningarna  af 
bukaorta  än  å  andra  ställen,  medan  jag  däremot  ej  kunnat 
finna  någon  sådan  olikhet  i  den  muscularis  och  adventitia  be- 
träffande förtjockningen. 

Det  kärlromåde,  som  därnäst  synts  mig  betydligast  affici- 
eradt,  är  området  för  arteria  coronaria  cordis,  där  jag  äfven 
konstant  funnit  en  betydande  skleros,  betingad  företrädesvis 
genom  en  hyperplasi  af  intima. 

Äfven  kärlförgreningarna  i  pia  mäter  befinnas  oftast  be- 
tydligt afficierade,  ehuru  det  har  synts  mig  som  skulle  kärlför- 
ändringens intensitet  här  vara  underkastad  större  variationer 
inom  olika  fall,  än  inom  de  förut  nämnda  områdena.  Enär 
dessa  kärl  särdeles  väl  lämpa  sig  för  studium  af  dessa  för- 
ändringar och  då  det  företrädesvis  varit  på  dem,  som  GuLL 
och  SuTTON  samt  Evald  anstalt  sina  undersökningar,  har  jag 
egnat  en  särskild  uppmärksamhet  åt  dem.  För  att  gifva  en 
ungefärlig  i  siffror  framstäld  föreställning  om  graden  af  denna 
förtjockning  af  väggen,  vill  jag  anföra  nedan  stående  mikrome- 
triska mätningar,  utvisande  förhållandet  mellan  kärlets  lumen 
och  väggens  tjocklek.  Siffrorna  i  sista  kolumnen  angifva  huru 
stort  detta  förhällande  är.  då  lumens  storlek  sättes  —  1. 


14 


Bd.  XVII.  N:r  4. 


HUGO    HOLSTI. 


l:sta  fallet. 
Kärlets    lumen    0,i98   rara.,    väggens    tjocklek    0,090  =  1:0,4.5. 

»  »  0,120  w  «  »  0,078  =  1:0,65. 

»  »  0,0  90  »  »  «  0,06  0  =  1  :0,6  7. 

»  »  0,07?  «  »  w  0,060  =  1  : 0,8. 

»  »  0,060  »  »  »  0.048  =  1  : 0,8. 

2:dra  fallet. 
Kärlets    lumen    0,i92    mm.,    väggens    tjocklek    0,o48  =  1  : 0,2.5. 

))  »  0,1-20         »  »  »  0,036  =  1  :0,3(). 

»  »         0,090       »  »  »  O,o.su  =  1  :0,3:?. 

»  »         0,060       »  »  »  0,024  =^  1  : 0,4. 

»  «  0,0  5  0         »  »  »  0,0  2  5  =  1  : 0,5. 

3:dje  fallet. 
Kärlets    lumen    0,i80    mm.,    väggens    tjocklek    0,042  =  1:0,23. 

»  y>  0,120         y>  »  >)  0,030  =  1:0,25. 

»  »  0,090         »  »  »  0,030  =  1:0,33. 

»  »  0,066         »  »  »  0,030  =  1  :0,45'. 

4:de  fallet. 
Kärlets    lumen    0,i.^o    mm.,    väggens    tjocklek    0,o50  =  1  : 0,33. 

»  »  0,120         »  »  »  0,030  =  1:0,25. 

»  »  0,096         »  »  »  0,024  =  1:0,25. 

»  »  0,072         »  »  »  0,024  =  1  :  0,33. 

.5:te  fallet. 

Kärlets    lumen    0,i50    mm.,    väggens  tjocklek  0,030  =  1  : 0,2. 

»  »  0,120         »  »  »  0,030  =  1  : 0,2  5. 

»  »  0,072         »  »  »  0,024  =  1  : 0,33. 

»  »         0,060       »  »  «  0,018  =  1:0,3. 

Såsom  förestående  siffror  utvisa,  varierar  förhållandet  mellan 
kärlets  lumen  och  väggens  tjocklek  i  olika  fall  betydligt.  Så 
var  t.  ex.  för  ett  kärl  med  ett  lumen  af  0,i20  mm.  detta  för- 
hållande i  fallet  n:r  1  som  1  :  0,6  5,  i  fallet  n:r  2  som  1  :  0,3  och 
i  de  tre  sista  fallen  som  1:0,2  5.  Ännu  större  voro  variatio- 
nerna vid  ett  kärl  af  0,06  0  mm:s  lumen,  där  detta  samma  för- 
hållande växlade  mellan   1  :  0,8  och  1  :  0,3. 

För  att  nu  kunna  bedöma,  huruvida  och  i  hvilken  grad 
detta    förhållande    mellan    lumen   och   väggens  tjocklek  afviker 


DBN    6RANULÄRA    NJURATROFIN-  15 

från  det  som  man  finner  vid  kärl  hos  personer,  som  ej  lidit  af 
granulär  njuratrofi,  har  jag  bestämt  detta  i  fyra  fall,  af  hvilka 
2  beträffade  personer,  som  aflidit  i  tuberkulos  och  2  till  följd 
af  travmatiska  lesioner.  Därvid  har  det  visat  sig,  att  vid  kärl 
af  samma  storlek  som  de  ofvan  anförda  och  på  samma  sätt 
behandlade  (härdade  i  kromsyra  och  sedan  bevarade  i  sprit) 
detta  förhållande  väl  undantagsvis  kan  uppnå  en  storlek  af 
1  :  0,25.  men  vanligen  håller  sig  mellan  1:0, i  och  1:0,2  och  i 
medeltal  af  en  mängd  bestämningar  blef  som  1  :0,i5.  Vi  finna 
sålunda  bekräftad  den  allmänna  uppgiften,  att  kärlen  i  pia 
mäter  vid  nu  i  fråga  varande  sjukdom  halva  tjockare  väggar 
än  kärl  af  samma  storlek  hos  andra  personer,  och  detta  är, 
såsom  jag  särskildt  vill  framhålla,  oberoende  af  åldern,  hvilken 
i  fallen  3,  4  och  5  utgjorde  endast  kring  20  år.  Medan  den 
siffra,  som  utmärker  relationen  mellan  kärlets  lumen  och  väg- 
gens tjocklek,  såsom  jag  redan  nämnde,  hos  personer  som  ej 
lidit  af  granulär  njuratrofi,  i  medeltal  utgjorde  0,i5,  var  samma 
siffra  vid  nu  i  fråga  varande  lidande  i  fallet  n:r  1  0,6  7,  i  fallet 
n:r  2  0,4"  och  nedgick  i  fallen  3,  4  och  5  till  respektive  0,3 1, 
0,2  9  och  0,2  7.  Men  därjämte  bestyrkes  äfven  mitt  påstående, 
att  kärlaftektionens  intensitet  här  är  underkastad  större  väx- 
lingar än  t.  ex.  inom  området  för  bukaorta.  Medan  vi  inom 
förgreningarna  af  aorta  abdominalis  alltid  finna  så  betydligt 
skleroserade  kärl,  att  vi  aldrig  möta  sådana  vid  andra  sjuk- 
domstillfällen och  ännu  mindre  vid  normala  förhållanden,  kan 
det,  om  också  endast  undantagsvis,  förekomma,  att  kärlen  i  pia 
mäter  vid  nu  i  fråga  varande  lidande  endast  hafva  lika  tjocka 
eller  till  och  med  ännu  tunnare  väggar  än  lika  stora  kärl  hos 
personer,  som  ej  lidit  af  granulär  njuratrofi. 

Likasom  äfven  inom  de  andra  kärlområden  deltaga  också 
här  alla  membranerna  i  kärlaffektionen,  i  en  del  fall  mera  den 
ena  membranen,  i  andra  fall  åter  en  annan.  Där  förtjocknin- 
gen  af  väggen  var  starkast  utpräglad,  såsom  i  fallen  n:r  1  och 
n:r  2,  kom  största  delen  af  förtjockningen  på  adventitians  räk- 
ning, och  man  mötte  i  dessa  fall  ofta  bilder,  som  alldeles  öfver- 
ensstämde  med  den  af  Gull  och  Suttox  lemnade  beskrifnin- 
gen  öfver  arterio-capillary  fibrosis.  Evalds  uppgift  att  denna 
adventitiaförtjockning  endast  vore  skenbar  och  beroende  därpå, 
att  det  perivaskulära  lymfrummet  så  tydligt  framträdde  och 
räknades  med  till  adventitian,  är  säkert  ogrundad,  emedan  man 
uti   på   samma  sätt  behandlade  kärl  från  personer,  som  ej  lidit 


16  "Bd.  XVII.  N:r  4.  —  hugo  holsti. 

af  nu  i  fråga  varande  sjukdom  icke  får  sådana  bilder,  ja  man 
ser  dem  icke  ens  i  alla  fall  af  granulär  atrofi  af  njurarna. 

Afven  hudens  kärl  deltaga  i  den  allmänna  kärlsklerosen, 
ehuru  man  åtminstone,  enligt  min  erfarenhet,  mera  sällan  finner 
kärlaffektionen  sä  tydligt  utpräglad  i  dessa  kärl,  som  inom  de 
förut  nämnda  kärlområdena,  och  specielt  har  det  förefallit  mig 
som  intim aförtjockningen  här  vore  mindre  betydande  än  inom 
förgreningarna  af  bukaorta. 

Slutligen  må  jag  nämna,  att  jag  endast  sällan  funnit  skle- 
roserade  kärl  inom  lungorna,  men  detta  beror  sannolikt  på 
svårigheten  att  lyckas  få  förgreningar  af  bronkial-artererna 
inom  de  mikroskopiska  preparaten,  ty  pulmonalarterens  för- 
greningar äro  ej  afficierade  af  denna  skleros.  I  högsta  grad 
osannolikt  vore  det  ju,  att  bronkial-artererna  ensamt  skulle  vara 
undantagna  från  den  allmänna  kärlaffektionen,  utan  torde  de 
negativa    resultaten   få  tillskrifvas  ofvan  nämnda  omständighet. 

Ofvan  beskrifna  kärlaffektion  har  jag  bland  15  undersökta 
fall  funnit  14  gånger.  I  det  femtonde  fallet  blefvo  tyvärr  en- 
dast njurarna  och  lefvern  undersökta,  och  i  dessa  organ,  där 
kärlaffektionen  eljest  plägar  vara  starkast  utpräglad,  inskränkte 
denna  sig  nu  hufvudsakligen  till  en  hypertrofi  af  muscularis? 
medan  intima  och  adventitia  voro  nästan  oförändrade.  Jag 
måste  därföre  anse  det  vara  troligt,  att  i  detta  fall  äfven  i  de 
andra  organen  icke  någon  kärlskleros,  sådan  jag  just  beskrifvit 
den,  förekom.  Detta  fall  skiljde  sig  från  de  andra  fallen  äfven 
därigenom,  att  hjärthypertrofi  saknades  —  en  omständighet, 
hvilken,  såsom  jag  framdeles  skall  närmare  utlägga,  icke  är 
utan  betydelse  för  förklaringen  af  orsaken  till  hj ärtförstoringen. 


Hvad  njurarnas  förhållande  vidkommer,  så  finner  man  dem, 
såsom  redan  sjukdomens  benämning  antyder,  vanligen  mera  eller 
mindre  atrofierade.  Denna  atrofi  beträffar  städse  bägge  nju- 
rarna och  det  enligt  regeln  i  ungefär  lika  hög  grad;  sällan  är 
den  ena  njuren  betydligt  skrumpnad,  medan  den  andra  är  re- 
lativt föga  förminskad.  Stundom  är  skrumpningen  så  höggra- 
dig, att  organet  är  reduceradt  till  hälften  eller  ännu  mindre 
af  sin  normala  storlek,  i  andi-a  fall  är  den  icke  så  starkt  ut- 
präglad. Den  njuren  omgifvande  fettväfnaden  är  rikligare 
utvecklad    än    vanligt,    njurkapseln    förtjockad,    bludrik   och  sä 


DEN    GRANULÄRA    NJURATROFIN.  17 

fastvuxen  vid  njurens  yta,  att  vid  försök  att  afdraga  den  samma 
större  delar  af  njursubstausen  följa  med.  Njurarnas  yta  är 
ojämn  och  granulerad,  med  eu  mängd  sinsemellan  tämligen 
jämnstora  och  regelbundet  strödda,  ungefär  knappnålshufvud- 
stora,  korniga  upphöjningar  af  en  gråaktig  färg  och  skilda  från 
hvarandra  genom  smala  strimmor  af  ett  mera  rödaktigt  ut- 
seende. 

Vid  genomsnitt  finner  man,  att  organets  förminskning  huf- 
vudsakligen  betingas  genom  en  atrofi  af  corticalis,  som  kan 
vara  reducerad  till  en  smal,  ett  par  mm.  bred  strimma,  som 
omger  pyramidernas  baser.  Dessa  deltaga  äfven,  ehuru  i  be- 
tydligt mindre  grad  i  skrumpningen,  blifva  därigenom  kortare, 
medan  njvirbäckenet  utvidgas  i  motsvarande  grad.  Njurens 
normala  strimmiga  textur  är  alldeles  försvunnen,  och  öfveralt 
å  snittytan  synas  af  bindväfssträngar  omgifna  arterförgreningar 
med  förtjockade  väggar  och  gapande  lumina,  konsistensen  är 
mycket  fast,  nästan  läderartad.  Hela  organets  färg  så  väl  å 
ytan  som  inuti  är  öfvervägande  rödaktig  (däraf  den  engelska 
benämningen  »the  little  red  kidney»)  med  en  från  gråröd  till 
djupt  rödbrun  gående  nyansering.  Med  seröst  eller  kolloidt 
innehåll  fylda  cystor  finnas  icke  sällan  så  väl  å  ytan  som  inne 
i  själfva  njursubstausen,  i  synnerhet  i  corticalis.  De  stora  ar- 
tererna  vid  hilus  renum  hafva  förtjockade  väggar  och  gapande 
lumina. 

Sålunda  gestalta  sig  njurarnas  utseende  i  de  typiska  fallen. 
Stundom  möter  man  dock  äfven  fall,  där  njurarna  icke  äro  för- 
minskade och  ej  häller  makroskopiskt  visa  något  tecken  af 
granulation,  men  där  deras  utseende  för  resten  med  den  djupt 
rödbruna  färgen  och  den  nästan  läderartade  konsistensen  i  för- 
ening med  hjärthypertrofi  och  allmän  kärlskleros  göra  det  san- 
nolikt, att  vi  hafva  att  göra  med  i  grunden  samma  sjukdoms- 
process, ett  antagande  som  ännu  mera  bestyrkes  genom  det 
kliniska  sjukdomsförloppet.  Äfven  den  enligt  regeln  så  karak- 
teristiska röda  färgen  sä  väl  å  ytan  som  inuti  organet  kan 
stundom  saknas  och  i  dess  ställe  eu  mera  g-ulaktie-  färo;skift- 
ning  förekomma,  utan  att  vi  dock  blott  på  denna  grund  äro 
berättigade  att  särskilja  dessa  fall  från  de  mera  typiska.  Hvad 
de  histologiska  förändringarna  inom  njurarna  vidkommer,  så 
har  jag  i  likhet  med  andra  observatörer  funnit  såsom  hufvud- 
saklig  förändring  en  i  spridda  härdar  uppträdande  infiltration 
af  lymfoida   celler   så  väl  mellan  kärlslingorna  i  glomeruli  och 

Nord.  med.  arkiv.     Bd.  XVII.  2 


18  Bd.  XVII.  N:r  4.  —  hugo  holsti. 

innanför  de  BowMANska  kapslarna,  som  äfven  mellan  urin- 
kanalerna. Därjämte  förekommer  äfven  en  mer  eller  mindre 
betydande  hyperplasi  af  en  fast,  strimmig  binclväf  med  spar- 
samma här  och  där  inströdda  celler,  och  denna  hyperplasi  kan 
stundom  vara  så  betydande,  att  större  delen  af  njurens  väfnad 
är  förvandlad  till  en  fibrös  massa.  Interstitierna  mellan  urin- 
kanalerna blifva  härigenom  bredare  och  deras  regelbundna 
anordning  blir  betydligt  rubbad.  Kanalernas  lumen  är  ofta 
förträngdt,  ä  andra  ställen  åter  utvidgadt  och  icke  sällan  till- 
stoppadt  genom  fibrincylindrar;  deras  membrana  propria  är 
förtjockad,  epitelcellerna  å  en  del  ställen  väl  bibehållna,  å  an- 
dra åter,  i  synnerhet  där  bindväfshA^perplasin  är  mera  fast  och 
cellfattig,  äro  de  mera  eller  mindre  atrofierade,  stundom  all- 
deles afstötta.  Af  glomeruli  äro  blott  en  liten  del  intakta,  de 
flesta  däremot  skrumpnade,  många  alldeles  fibröst  eller  hvalint 
degenererade  till  en  liomogen  massa,  uti  hvilken  man  äfven 
efter  färgning  ej  kan  upptäcka  några  kärnar,  och  som  icke  äro 
tillgängliga  för  någon  injektion.  Genom  den  betydande  skrump- 
ningen,  som  njurväfnaden  undergått,  dragas  de  närmare  till 
hvarandra,  så  att  man  inom  samma  synfält  kan  se  en  ovanligt 
stor  mängd  af  dem.  Emellan  glomeruli  och  kapseln  ser  man 
stundom  en  riklig  cellinfiltration,  i  andra  fall  är  kapseln  starkt 
förtjockad  genom  koncentriska  aflagringar  af  en  fast  fibrös 
väfnad  och  slutar  sig  tätt  intill  den  skrumpnade  glomerulus. 
Där  åter  den  sist  nämnde  är  starkt  atrofierad,  men  kapseln 
icke  i  samma  grad  förtjockad,  uppstår  emellan  dem  ett  tomrum 
och  det  skrumpnade  kärlnystanet  upptager  blott  en  liten  del 
af  kapselrummet. 

Utom  ofvan  beskrifna  förändringar  af  njurarna,  finner  man, 
att  äfven  njurkärlens  väggar  äro  säte  för  den  af  mig  förut  när- 
mare omtalade  kärlaffektionen.  Vanligen  kan  man  äfven  tyd- 
ligen finna,  att  den  interstitiela  bindväfshvperplasin  är  starkast 
utvecklad  omkring  arterförgreningarna,  ja  stundom  uteslutande 
inskränkt  till  den  närmaste  omgifningen  af  dessa  och  intrycket 
af  att  bindväfshvperplasin  utgår  från  den  förtjockade  kärlväg- 
gen förstärkes  ännu  mera  därio-enom,  att  den  till  sin  histolo- 
giska  beskaifenhet  öfverensstämmer  med  kärlens  adventitia. 
Såkmda  är,  då  den  sist  nämnda  består  af  en  mera  lös  och 
cellrik  väfnad,  äfven  den  interstitiela  hyperplasin  likadan,  me- 
dan då  förtjockningen  af  adventitiau  betingas  af  en  fastare  cell- 


DEN    GRANULÄRA    NJURATROFIN.  19 

fattig  väfnad   äfven   den  interstitiela  bindväfven  företer  samma 
karakter. 


Sedan  vi  nu  lärt  känna  å  ena  sidan  den  kliniska  bilden, 
under  hvilken  den  granulära  njuratrofin  fui'löper  och  å  andra 
sidan  de  vid  den  samma  förekommande  anatomiska  förändrin- 
garna, återstår  det  att  söka  utreda  den  sä  mycket  omtvistade 
frågan  om  uppkomsten  af  och  det  inbördes  sammanhanget 
mellan  denna  komplex  af  förändringar,  bestående  uti  utbredd 
kärlskleros,  lijärthypertrofi  och  atrofi  af  njurarna.  I  detta  hän- 
seende gå,  såsom  jag  i  inledningen  redan  framhållit,  åsigterna 
vidt  åtskildt  från  hvarandra.  En  del  författare  betrakta  njur- 
lidandet som  den  primära  affektionen  och  de  cardio-vaskulära 
förändringarna  såsom  sekundära,  framkallade  af  njuraffektionen, 
och  detta  åskådningssätt  torde  väl  bland  läkare  i  allmänhet 
vara  det  mest  antagna.  Andra  äter  se  i  likhet  med  Gull  och 
SuTTON  i  kärlförändringarna  den  primära  affektionen,  livilken 
betingar  så  väl  hjärthypertrofin  som  äfven  atrofin  af  njurarna. 
För  min  del  vill  iao;  obetina;adt  förena  mio-  med  dem,  som  i 
kärlaffektionen  se  det  väsentligaste  vid  nu  i  fråo;a  varande 
lidande  och  detta  hufvudsakligen  därföre,  att  sjukdomens  kli- 
niska   förlopp    bäst   förklaras  genom  ett  sådant  betraktelsesätt. 

Såsom  jag  vid  skildringen  af  sjukdomsförloppet  redan 
framhållit,  dominera  under  den  o-ranulära  njuratrofins  tidigare 
stadier  de  cardio-vaskulära  förändringarna  afgjordt  hela  sjuk- 
domsbilden och  äfven  de  vid  urinsekretionen  iakttagna  abnorma 
förhållandena  erhålla  sin  naturliga  förklaring  blott  genom  när- 
varon af  dessa  förändringar.  Den  konstantaste  och  mest  bety- 
dande af  dessa  störelser  är  den  ökade  urinafsöndringen,  och 
denna  kunna  vi  omöjligen  förklara,  om  vi  blott  taga  hänsyn 
till  den  lokala  njuraffektionen.  Tvärtom  måste  man  förvåna 
sig,  när  man  vid  anatomisk  undersökning  af  de  granulär- atrofi - 
erade  njurarna  finner,  huru  höggradigt  förstördt  vanligen  njur- 
parenkymet  är,  att  genom  dessa  njurar  icke  blott  en  normalt 
stor  utan  äfven  en  större  mängd  urin  än  vanligt  secernerats, 
men  detta  annars  sä  förvånande  fiirhållande  finner  sin  fysio- 
logiska förklaring  genom  det  inflytande  som  de  cardio-vaskulära 
förändringarna  utöfva  på  urinsekretioneri. 

Den  genom  hjärthypertrofin  framkallade  stegringen  af  det 
arteriela    trycket    måste    naturligtvis    äfven    göra    sig    gällande 


20  Bd.  XVII.  N:r  4.  —  hugo  holsti. 

inom  glomeruli  och  åvägabringa  en  ökad  transsudation  genom 
de  ännu  för  blod  tillgängliga  sådana.  Det  är  dock  osannolikt, 
att  vi  blott  genom  det  stegrade  arteriela  trycket  kunna  för- 
klara en  så  betydande  polyuri,  som  man  ofta  iakttager  i  de 
tidigare  stadierna  af  sjukdomen,  då  urinafsöndringen  kan  vara 
dubbelt  så  stor,  som  den  är  under  vanliga  förhållanden.  På 
sin  höjd  är  det  tänkbart,  att  denna  omständighet  ensam  vore 
tillräcklig  att  förklara  det,  oaktadt  en  så  betydande  förstörelse 
af  secernerande  yta  förefinnes,  en  normal  mängd  af  urin  skulle 
afsöndras,  men  en  så  betydande  polyuri  kan  omöjligen  för- 
klaras blott  därigenbm.  Vid  hjärthypertrofi  af  annan  orsak, 
såsom  t.  ex.  vid  aortavalvelfel,  finna  vi  ju  icke  häller  någon 
sådan  stegring  af  urinafsöndringen.  Orsaken  till  polyurin  måste 
vi  därföre  till  en  stor  del  söka  i  den  genom  Thomas  ')  under- 
sökningar ådagalagda  större  permeabiliteten,  som  njm"kärlens 
väggar  visa  vid  i  fråga  varande  sjukdom.  Blott  genom  en  sam- 
verkan af  dessa  bägge  faktorer,  den  ökade  permeabiliteten  af 
kärlväggarna  och  det  stegrade  arteriela  trycket  erhåller  den 
ökade  urinafsöndringen  sin  tillbörliga  förklaring. 

Men  icke  blott  polyurin,  äfven  den  vid  den  granidära 
njuratrofin  vanligen  forekommande  albuminuriu  erhåller  sin 
naturliga  förklaring  genom  den  ökade  permeabiliteten  af  kärl- 
vässarna,  hvilken  beträffar  icke  blott  vatten  och  salter  utan 
äfven  kolloida  ämnen. 

Sedan  det  sålunda  visat  sig,  att  de  vid  den  granulära  njur- 
atrofin  förekommande  störelserna  inom  urinsekretionen  icke 
kunna  förklaras  genom  ett  lokalt  njurlidande,  utan  att  vi  måste 
anse  dem  vara  beroende  på  de  cardio-vaskulära  förändringarna, 
skall  jag  nu  underkasta  de  andra  vid  denna  sjukdom  uppträ- 
dande subjektiva  och  objektiva  störelserna  en  närmare  analys, 
för  att  utröna,  huruvida  och  i  hvad  mon  dessa  kunna  anses 
vara  framkallade  genom  ett  njurlidande. 

Af  de  under  sjukdomens  tidigare  stadier  uppträdande  symp- 
tomen är  det  i  synnerhet  andtäppa,  hvaröfver  de  sjuka  själfva 
mest  klaga,  och  för  hvilket  de  oftast  söka  läkarehjälp,  och  denna 
andtäppa,  som  företrädesvis  inställer  sig  vid  häftigare  rörelser 
och  tyngre  arbeten,  beror  säkert  på  hjärthypertrofin.  Det  är 
nu  visserligen  sant,  att  en  hypertrofi  af  vänstra  ventrikeln,  så 
länge    hjärtmuskeln    funktionerar,  väl  enligt  regeln  icke  plägar 

')  Zur    Kenntniss    der   Oirkulationsstöiniigeu  iu  den   Niereu  bei  chron.  interstit. 
Nephritis.     Vikchows  Archiv,  bd  71. 


DES    GRANULÄRA    XJURATROFIK.  21 

framkalla  uågon  synnerlig  andtäppa,  såsom  man  icke  sällan  är 
i  tillfälle  att  iakttaga  vid  t.  ex.  aortavalvelfel  med  sekundär 
hjärtförstoring.  Men  förhållandena  gestalta  sig  också  helt  an- 
norlunda vid  ett  aortavalvelfel  än  vid  nu  i  fräoa  varande  Ii- 
dande.  Vid  det  förra  sitter  cirkulationsstörelsen  inom  själfva 
hjärtat,  och  det  finnes  intet  som  försvårar  blodomloppet  i  de 
finare  kärlen,  vid  det  senare  åter  ligger  cirkulationshindret  i 
de  små  kärlen.  Vid  tyngre  arbeten  inträder  nu  genom  den 
utbredda  muskelkontraktionen  och  därpå  beroende  kompression 
af  kärlförgreningarna  i  musklerna  en  betydande  ökning  i  det 
perifera  hinder  för  cirkulationen,  som  redan  förut  förefinnes. 
Det  kan  därföre  lätt  inträffa,  att  om  äfven  det  hypertrofierade 
hjärtat  kunnat  öfvervinna  det  förut  bestående  cirkulationshindret 
och  därigenom  icke  låtit  känna  af  sig,  det  dock  vid  en  plötslig 
stegring  af  detta  hinder  kan  inträda  en  momentan  insufficiens 
af  hjärtverksamheten  och  därpå  beroende  öfvergående  blod- 
fyllnad  i  lungorna  med   andtäppa  såsom  följd. 

Däremot  är  den  andtäppa,  som  uppträder  under  form  af 
periodiskt  återkommande,  utan  märkbar  yttre  anledning  sig  in- 
ställande astmatiska  anfall  ofta  ett  symptom  af  uremi  och  visar 
sig*  därföre  vanligen  blott  under  sjukdomens  senare  stadium. 
Stundom  uppträder  den  dock  så  tidigt  under  sjukdomens  för- 
lopp (ända  till  flere  år  före  den  dödliga  utgången),  att  dess 
uremiska  natur  måste  anses  vara  osannolik,  så  mycket  mera 
som  hvarje  annat  symptom  af  uremi  saknas,  och  i  dessa  fall 
beror  den  sannolikt  på  sklerosen  af  arteria  coronaria  cordis 
och  dess  förgrening-ar. 

Utom  öfver  andtäppa  finna  vi  de  sjuka  ofta  klaga  öfver 
hufvudvärk,  svindel  och  blodkastningar  ät  hufvudet,  och  dessa 
bero  säkert  hufvudsakligen  på  cirkvilationsstörelser  i  hjärnan, 
framkallade  genom  hjärthypertrofin  och  kärlförändringarna.  Äf- 
ven de  icke  sällan  uppträdande  blödningarna  i  hjärnan  måste 
också  tillskrifvas  samma  orsak. 

De  envisa  dyspeptiska  besvär,  af  hvilka  en  del  sjuka  redan 
tidigt  lida,  finna  sin  naturliga  förklaring  i  den  starka  sklerosen 
af  kärlen  inom  bukaortas  förgreningar,  hvarigenom  naturligtvis 
afsöndringen  af  de  för  digestionen  nödvändiga  safterna  måste 
blifva  betydligt  lidande.  Vi  finna  äfven  stundom  vid  sektion 
af  personer,  aflidna  uti  nu  i  fråga  varande  sjukdom,  ulceratio- 
ner  i  magens  uch  tarmarnas  slemhinna,  hvilka  säkert  hafva 
uppkommit  genom  en  anemisk  nekros  af  slemhinnan,  framkallad 


22  Bd.  XVII.  N:r  4.  —  hugo  holsti. 

däraf,  att  genom  de  förträngda  kärlen  en  otillräcklig  blodtill- 
försel ey-t  rum.  Denna  förklarini»-  har  åtminstone  synts  miy; 
antaglig  både  därföre,  att  vi  hafva  en  analogi  härmed  uti  upp- 
komsten af  det  vanliga  ulcus  ventriculi,  och  emedan  hvarje 
annan  anledning  till  en  sådan  ulceratiou  saknats. 

Vi  liafva  åtminstone  ino;en  anlednins;  att  ställa  de  tidijit 
uppträdande  dyspeptiska  symptomen  i  sammanhang  med  någon 
på  en  primär  nefrit  beroende  blodaiteration,  emedan  under 
sjukdomens  tidigare  stadium  det  genom  den  rikliga  diuresen 
icke  bör  kunna  komma  till  någon  retention  i  lilodet  af  urin- 
beståndsdelar. 

Afven  den  till  grund  för  synsstörelserna  liggande  retinal- 
affektionen  synes  mig  med  större  skäl  kunna  tillskrifvas  för- 
ändringen af  retinalkärlen  än  någon  på  en  nefrit  beroende 
blodintoxikation  och  detta  af  samma  grund,  som  jag  just  anförde 
vid  frågan  om  de  dyspeptiska  symptomen,  nämligen  därför  att 
de  ofta  uppträda  så  tidigt  under  sjukdomens  förlopp,  att  det 
då  ännu  icke  kan  blifva  fråga  om  någon  blodaiteration  af  sådan 
art.  Afven  den  omständigheten  att  i  fråga  varande  retinit  of- 
tast  förekommer  vid  den  granulära  njuratrofin,  där  allmänna 
kärlförändringar  förefinnas,  medan  den  mera  sällan  uppträder 
vid  andra  former  af  njurlidanden,  och  vid  hvilka  sådana  kärl- 
föräudrinojar  ej  förekomma,  svnes  mio;  tala  för  ett  sammanhang 
mellan  kärlsklerosen  och  retinalaffektionen. 

Vi  finna  nu  sålunda,  att  alla  de  under  den  granulära  njur- 
atrofins  tidigare  stadier  uppträdande  störelserna  erhålla  en 
enkel  och  naturlig  förklaring  genom  de  cardio-vaskulära  för- 
ändringarna, medan  de  däremot  på  intet  sätt  tyda  på  eller 
kimna  förklaras  genom  ett  lokalt  njurlidande.  Anhängarne  af 
den  åsigt,  som  i  njurlidandet  ser  den  primära  affektionen,  fram- 
hålla nu  såsom  en  förklaring  af  detta  förhållande,  hvilket  icke 
imdgått  äfven  deras  uppmärksamhet,  att  njuraffektionen  ut- 
vecklar sig  så  ytterst  långsamt  och  smygande,  att  den  ej  fram- 
kallar några  synnerliga  störelser,  förrän  de  sekundära  cardio- 
vaskulära  förändringarna  inträdt,  hvarigenom  de  på  dem  beroende 
störelserna  komma  att  så  helt  och  hållet  dominera  sjukdoms- 
bilden. Detja  synes  mig  emellertid  vara  ett  nog  godtyckligt 
sätt  att  resonnera.  Ar  det  ej  ett  naturligare  sätt  att  föreställa 
sig  sjukdomens  utveckling,  om  vi  antaga,  att  de  cardio-vasku- 
lära förändringarna,  som  gifva  sjukdomens  första  stadium  sin 
hela    prägel,    äfven  utveckla  sig  till  först  och  oberoende  af  en 


DEN  GRANULÄRA  NJURATROFIN.  23 

nefrit,  af  hvilken  vi  vid  denna  tidpunkt  ej  finna  något  symptom. 
Vi  hafva  sä  mycket  mindre  skäl  att  betrakta  de  cardio-vasku- 
lära  förändringarna  såsom  sekundära  följder  af  en  njurinflamma- 
tion, som  det  als  icke  är  bevisadt,  att  de  ens  kunna  framkallas 
genom  en  nefrit,  utan  tvärtom  i  hög  grad  osannolikt,  såsom 
jag  i  det  följande   skall  söka  ådagalägga. 

Hvad  först  vidkommer  frågan  om  hjärthypertrofins  sam- 
manhang med  njurlidandet,  så  har  man  trots  det  stora  arbete, 
som  blifvit  uedlagdt  på  lösandet  af  denna  fråga,  icke  lyckats 
att  direkte  ur  njurlidandet  förklara  uppkomsten  af  hjärtförsto- 
ringen.  Den  på  sin  tid  så  allmänt  akcepterade  TiiAUBEska 
teorin  sökte,  såsom  bekant,  orsaken  till  hjärthypertrofin  uti  de 
genom  den  försvårade  cirkulationen  inom  njurarna  framkallade 
mekaniska  hindren  för  det  allmänna  blodomloppet  och  därpå 
beroende  ökadt  arbete  för  hjärtat.  Sedan  vi  emellertid  genom 
Ludvigs  och  Thirys  experiment  veta,  att  man  till  och  med 
kan  underbinda  bägge  artt.  renales,  hvarigenom  dock  ett  vida 
större  hinder  för  den  allmäBna  cirkulationen  måste  uppkomma, 
än  då  blott  en  del  af  njurar terernas  förgreningar  äro  förstörda, 
utan  att  detta  dock  framkallar  någon  stegring  af  det  allmänna 
blodtrycket,  har  Traubes  teori  blifvit  öfvergifven  af  flertalet 
författare.  Äfven  Cohnheims  försök  att  genom  nog  egendom- 
liga deduktioner  söka  retablera  Traubes  teori  i  en  något  för- 
ändrad form,  men  stödjande  sig  på  samma  mekaniska  hinder 
för  cirkulationen  inom  njurarna,  synes  mig  vara  alldeles  förfe- 
ladt.  Öfver  hufvud  taget  torde  det  genom  Ludvigs  ofvan 
anförda  experiment  vara  ådagalagdt,  att  vi  för  förklaringen  af 
hjärthypertrofins  uppkomst  ur  mekaniska  hinder  för  cirkula- 
tionen måste  söka  efter  mera  allmänt  utbredda  hinder,  än  de 
som  uppträda  inom  ett  så  inskränkt  område,  som  njurarterernas 
förgreningar.  Vi  böra  så  mycket  hällre  göra  detta,  som  vi 
genom  Worm-Mullers,  Lessers  m.  fl:s  undersökningar  känna, 
huru  lätt  och  fullständigt  ett  friskt  kärlsystem  adapterar  sig 
för  olika  grad  af  blodfyllnad,  utan  att  detta  inverkar  på  blod- 
trycket. 

Lika  litet  tillfredsställande  som  ofvan  nämnda,  på  meka- 
niska hinder  för  cirkulationen  inom  njurarna  sig  stödjande  teo- 
rier för  hjärthypertrofins  uppkomst,  äro  de  förklaringar,  som 
söka  grunden  därtill  i  det  genom  nefriten  till  sin  kemiska  be- 
skaffenhet förändrade  blodet,  antingen  man  då,  såsom  Bright 


24  Bd.  XVII.  N:r  4.  —  hugo  holsti. 

Malmsten  ^),  Israel  och  Gravitz  -)  m.  fl.,  antager,  att  det 
förändrade  blodet  direkte  retar  hjärtat  till  starkare  verksamhet 
eller  med  DiCKiNSON,  Evald  m.  fl.  söker  grunden  till  hjärt- 
hypertrofi  däri,  att  det  altererade  blodet  möter  större  motstånd 
vid  cirkulationen  genom  de  finare  kärlen. 

Mot  dessa  på  förändringar  af  blodets  kemiska  samman- 
sättnine;  grundade  teorier  kan  först  den  allmänna  anmärknin"!' 
göras,  att  de  utgå  från  en  rent  teoretiskt  konstruerad  förutsätt- 
nino;,    för    hvars  riktighet  ing-a  faktiska  bevis  blifvit  framlagda. 

o"  o  o  o 

Att  blodet  vid  nefriter  till  sin  sammansättning  är  förändradt, 
har  visserligen  blifvit  genom  analyser  ådagalagdt,  men  att  denna 
förändrade  beskaffenhet  af  blodet  skulle  framkalla  hjärthyper- 
trofi,  detta  har  als  icke  blifvit  bevisadt.  I  främsta  rummet  har 
man  naturligtvis  tänkt  på  en  retention  i  blodet  af  de  fasta  urin- 
beståndsdelarna och  specielt  af  urinämne,  såsom  det  vigtigaste 
af  dessa. 

Nu  hafva  visserligen  också  Ustimowitschs  och  Grutz- 
NERs  försök  ådagalagdt,  att  införande  af  urinämne  i  blodet 
framkallar  en  stegring  af  det  arteriela  trycket,  men  denna 
stegring  följer  endast  efter  den  första  insprutningen  af  i  fråga 
varande  ämne,  och  man  kan  ej  genom  vidare  införande  mera 
framkalla  en  sådan.  Lägga  vi  härtill,  att  det  för  att  framkalla 
en  liten,  endast  en  kort  tid  varande  tryckstegring  erfordras  en 
så  stor  kvantitet  urinämne,  att  det  ej  kan  blifva  fråga  om  när- 
varon af  en  sådan  i  blodet  hos  människan,  förefinnes  icke  någon 
anledning  att  härpå  grunda  en  förklaring  öfver  hjärthypertro- 
fins  uppkomst  ens  vid  nefriter  i  allmänhet.  Ännu  mindre  kan 
detta  åskådningssätt  göras  gällande,  när  det  blir  fråga  om  or- 
saken till  den  vid  den  granulära  njuratrofin  förekommande 
hjärthypertrofin.  Vi  finna  nämligen  hj ärtförstoringen  utvecklad 
redan  tidigt  vmder  sjukdomens  förlopp,  då  urinafsöndringen 
ännu  är  mycket  riklig,  och  det  därföre  ej  kan  hafva  kommit 
till  någon  retention  i  blodet  af  urinbeståndsdelar.  Afven  talar 
patienternas  vid  denna  tidpunkt  vanligen  goda  allmänna  väl- 
befinnande afgjordt  mot  antagandet,  att  någon  på  bristande 
funktion  af  njurarna  beroende  förorening  af  blodet  skulle  hos 
dem  förefinnas. 

Vi  hafva  sålunda  funnit,  att  man  ej  kan  förklara  hjärt- 
hypertrofins  uppkomst  ur  njiu-lidandet,  hvarken  på  grund  af  de 

')  Om  den  Brightska  njursjukdomen.     Upaala  1842. 
*)  ViRCHOws  Archiv,  bd  77. 


BEN  GRANULÄRA  NJURATROFIN.  25 

mekaniska  hinder,  som  detta  sätter  för  den  allmänna  cirkula- 
tionen, ej  häller  är  det  sannolikt  och  åtminstone  ej  på  något 
sätt  bevisadt,  att  det  genom  nefriten  till  sin  kemiska  samman- 
sättning förändrade  blodet  är  orsaken  därtill. 

Lika  litet  antaglig  är  den  af  y.  Buhl  uppstälda  och  på 
senare  tider  af  Debove  och  Letulle  m.  fl.  franska  författare 
understödda  teorin,  som  söker  grunden  till  hjärthypertrofin 
vid  nu  i  fråga  varande  sjukdom  uti  kroniska,  inflammatoriska 
processer  inom  själfva  hjärtat.  Flertalet  observatörer  äro  ense 
därom,  att  man  vid  nu  i  fråga  varande  hjärthypertrofi  vanligen 
icke  finner  några  tecken,  tydande  på  föregående  sjukliga  pro- 
cesser inom  hjärtat,  och  sä  har  det  äfven  förhållit  sig  vid  de 
af  mig  iakttagna  fallen.  Hjärtat  gör  tvärtom  i  allmänhet  in- 
trycket af  att  vara  alldeles  friskt  och  förstoringen  beroende  på 
en  enkel  muskelhypertrofi,  som  framkallats  genom  ett  ökadt 
arbete.  Grunden  till  detta  ökade  arbete  kunna  vi,  såsom  jag 
redan  framhållit,  icke  finna  i  de  hinder,  som  den  lokala  njur- 
affektionen  sätter  för  den  allmänna  cirkulationen,  utan  vi  måste 
söka  efter  ett  mera  allmänt  utbredt  cirkulationshinder,  och  ett 
sådant  finna  vi  äfven  i  den  allmänna  kärlsklerosen. 

Redan  S.  Wilks  och  Johnson  framhöllo,  att  i  detta  mo- 
ment orsaken  till  den  vid  nefriter  så  vanliga  hjärthypertrofin 
sannolikt  vore  att  söka,  men  det  är  först  efter  Gulls  och 
SuTTONs  arbete,  som  man  egnat  större  uppmärksamhet  åt  dessa 
kärlaffektioner  och  deras  betydelse  för  hjärthypertrofin.  Den 
erfarenhet,  till  hvilken  jag  kommit,  är  alldeles  öfverensstäm- 
mande  med  denna  åsigt.  Såsom  jag  vid  frågan  om  de  pato- 
logisk-anatomiska förändringarna  redan  framhållit,  har  jag  bland 
15  fall  af  granulär  atrofi  af  njurarna  funnit  hjärthypertrofi  i  14 
fall,  och  i  alla  dessa  förefans  äfven  en  allmän  kärlskleros.  I 
det  enda  fall,  där  hjärthypertrofin  saknades,  blef  visserligen 
icke  någon  undersökning  verkstäld  öfver  tillståndet  inom  de 
finare  arterförgreningarna  i  andra  organ  än  i  njurarna  och  lef- 
vern,  men  då  kärlaffektionen  i  dessa  organ,  där  den  eljest 
plägar  vara  starkt  utpräglad,  nu  var  mycket  obetydlig  och  spe- 
cielt  intima  var  nästan  alldeles  oförändrad,  så  är  det  sannolikt, 
att  äfven  den  allmänna  artersklerosen  var  föga  utvecklad.  En- 
ligt min  ei'farenhet  måste  jag  sålunda  antaga,  att  ett  bestämdt 
sammanhang  förefinnes  mellan  hjärthypertrofin  och  kärlförän- 
dringarna, och  frågan  gäller  blott  hvilken  af  dessa  är  primär 
och  hvilken  sekundär. 


26  Bd.  XVII.  N:r  4.  —  hugo  holsti. 

Några  författare,  såsom  Evald,  Buhl,  Bamberger')  ra.  fl., 
antaga,  att  hjärthypertrofin  är  primär  och  kärlsklerosen  fram- 
kallad genom  den  ovanligt  starka  utspänningen  af  kärlväggarua, 
som  blir  en  följd  däraf,  att  det  hypertrofierade  och  dilaterade 
hjärtat  drifver  en  större  mängd  blod  än  vanligt  och  med  större 
kraft  in  i  artererna.  Det  vore  i  själfva  verket  tänkbart,  om 
kärlsklerosen,  såsom  Johnson  och  Evald  antaga,  bestode  uti 
enkel  hypertrofi  af  muscularis,  att  en  sådan  skulle  kunna  fram- 
kallas däraf,  att  arterernas  ringformiga  muskler  genom  sin  sträf- 
van  att  motsätta  sis;  kärlens  altför  starka  utvidgning:,  råkade  i 
ett  permanent  tillstånd  af  förhöjd  verksamhet  och  därigenom, 
såsom  fallet  är  med  alla  muskler  under  sädana  omständigheter, 
blefve  hypertrofierade.  Det  är  nu  emellertid  icke  fallet,  såsom 
jag  redan  förut  framhållit,  att  kärlaffektionen  beror  på  en  enkel 
muscularishypertrofi,  utan  i  den  samma  deltaga  alla  de  i  kärl- 
väggens sammansättning  ingående  membranerna,  och  hela  kärl- 
affektionen gör  uppenbarligen  intrycket  af  att  vara  af  en  in- 
flammatorisk natur.  Skulle  nu  i  fråga  varande  kärlaffektion 
vara  beroende  på  den  genom  hjärthypertrofin  framkallade  altför 
stora  utspänningen  af  kärlväggen,  borde  vi  finna  den  samma 
mest  utpräglad  i  de  stora  kärlen,  där  utvidgningen  af  kärlväg- 
gen är  betydligast  och  mindre  framstående  i  de  finare  kärlen, 
där  effekten  af  hjärthypertrofin  borde  vara  mindre.  Så  för- 
håller det  sig  äfven  vid  det  vanliga  ateromet,  hvars  uppkomst 
åtminstone  delvis  torde  vara  beroende  på  denna  omständighet. 
Här  finna  vi  emellertid  förhållandet  vara  alldeles  motsatt;  de 
stora  kärlen  äro  ofta  alldeles  intakta,  och  i  hvarje  fall  är  affek- 
tionen  af  dem  betydligt  mindre  framstående  än  i  de  finare 
kärlen,  och  en  sådan  företrädesvis  de  mindre  kärlen  beträffande 
skleros  finna  vi  aldrig  vid  hjärthypertrofi  af  annan  orsak.  Jag 
kan  därföre  icke  anse  det  vara  möjligt,  att  kärlaffektionen  är 
beroende  på  hjärthypertrofin,  utan  måste  tvärtom  hålla  före,  att 
vi  i  kärlsklerosen  halva  att  söka  orsaken  till  förstoringen  af 
hjärtat. 

Det  kan  nu  ej  vara  det  minsta  tvifvel  underkastadt,  att 
ej  en  sådan  öfver  hela  det  arteriela  systemets  finare  förgre- 
ningar utbredd  kärlaffektion,  genom  den  betydande  förträng- 
ningen af  kärlens  lumina  och  deras  delvisa  obliteration,  samt 
måhända  äfven  genom  en  minskning  af  kärlväggarnas  elasticitet 


')  VoMiMÅNS  Samralung  klinischer  Vorträge,  n:r  173.     Leipzig  1879. 


DEN  GRANULÄRA  NJURATROFIN.  27 

mäste  utöfva  ett  betydande  hinder  för  cirkulationen,  därigenom 
framkalla  ett  ökadt  arbete  för  hjärtat  och  en  därpå  beroende 
arbetshypertrofi  af  detta  organ.  Enär  denna  kärlaffektion  en- 
dast uppträder  inom  förgreningarna  af  det  stora  kretsloppet, 
blir  det  blott  den  vänstra  ventrikeln,  som  därigenom  får  ett 
ökadt  arbete,  och  i  öfverensstämmelse  därmed  finna  vi  ofta 
endast  denna  förstorad,  och  äfven  i  de  fall,  där  också  högra 
ventrikeln  är  förstorad,  är  dock  den  vänstersidiga  hyjDertrofin 
den  afgjordt  mera  betydande.  Förstoringen  af  högra  ventri- 
keln kunna  vi  ej  förklara  på  samma  sätt,  enär  förgreningarna 
af  pulmonalarteren  ej  äro  säte  för  en  likartad  kärlaffektion, 
utan  denna  är  sannolikt  sekundär  och  analog  med  hvad  man 
icke  sällan  iakttager  vid  insufficiens  af  aortaklaffarna,  där  först 
en  hypertrofi  af  den  vänstra  ventrikeln  och  sedan  en  sådan  af 
den  högra  inträder. 

Sedan  vi  nu  sålunda  funnit,  att  hjärthypertrofin  med  stor 
sannolikhet  måste  antagas  vara  beroende  på  den  allmänna  kärl- 
sklerosen,  återstår  det  att  söka  utreda  frågan  om  sammanhanget 
mellan  dessa  kärlförändringar  och  njurlidandet.  Först  vill  jag 
likväl  nåffot  närmare  redocjöra  för  naturen  af  denna  kärlaffek- 
tion,  om  hvilken  bland  olika  författare  mycket  skilda  åsigter 
synas  råda.  Såsom  jag  på  ett  annat  ställe  redan  framhållit, 
deltaga,  enligt  min  erfarenhet,  alla  de  i  kärlväggens  samman- 
sättning ingående  membranerna  i  denna  kärlskleros,  ehuru  detta 
varierar  betydligt  i  olika  fall  och  äfven  inom  olika  kärlområden, 
så  att  stundom  den  ena  membranen  är  mera  afficierad,  en  annan 
gång  åter  en  annan,  och  på  detta  varierande  förhållande  beror 
sannolikt  de  olika  uppgifterna  om  kärlförändringens  beskaffen- 
het, som  man  möter  hos  olika  forskare.  Man  får  emellertid 
icke  af  den  omständigheten,  att  kärlförändringen  varierar  till 
sin  histologiska  beskaffenhet,  draga  den  slutsats,  att  det  i  olika 
fall  gäller  till  sitt  ursprung  och  sin  betydelse  olika  processer. 
Vi  känna  ju,  att  äfven  vid  den  luetiska  kärlaffektionen,  med 
hvilken  nu  i  fråga  varande  kärlförändring  har  mycken  likhet, 
de  histologiska  förändringarna  stundom  uppträda  blott  i  in- 
tima, men  i  andra  fall  mera  afficiera  adventitia,  och  dock 
hafva  vi  att  göra  med  i  etiologiskt  afseende  en  och  samma 
process.  * 

Den  histologiska  beskaffenheten  af  kärlaffektionen  antyder, 
att  den  samma  är  uppkonnnen  på  grund  af  inflammatoriska 
processer,  men  att  därföre  förklara,  att  den  endast  är  en  mera 


28  Bd.  XVII.  N:r  4.  —  hugo  iioi.sti. 

ovanlig  form  af  det  vanliga  ateroniet,  såsom  v.  Buhl  m.  fl. 
gjort,  synes  mig  ej  vara  särdeles  upplysande  för  frågan  om 
uppkomsten  och  betydelsen  af  denna  kärlaffektion.  Det  må 
gärna  medgifvas,  att  den  vid  vanligt  ateroni  förekommande  liy- 
perplasin  af  intima  äfven  vid  nu  i  fråga  varande  kärlaffektion 
ofta  är  den  mest  framträdande  förändringen;  äfven  i  histolo- 
giskt  afseende  förefinnas  dock  olikheter  mellan  de  två  proces- 
serna. Så  har  t.  ex.  vid  vanligt  aterom  intimahyperplasin 
afgjordt  större  benägenhet  för  fettigt  sönderfallande  och  kalk- 
inkrustering  än  vid  nu  i  fråga  varande  kärlaffektion.  Ännu 
större  är  olikheten  mellan  de  två  processerna  i  de  fall,  där  en 
betydande  hyperplasi  af  adventitia  förefinnes,  ty  en  sådan  hör 
ej  till  de  vid  vanligt  aterom  förekommande  förändringarna,  och 
slutligen  finna  vi  vid  sist  nämnda  affektion  icke  något  motstycke 
till  den  vid  nu  i  fråga  varande  kärlaffektion  ofta  uppträdande 
hyalina  degenerationen  af  kärlväggen.  Men  dessa  olikheter  i 
histologiskt  afseende  utgöra  dock  icke  den  väsentligaste  skil- 
naden  mellan  vanligt  aterom  och  nu  i  fråga  varande  kärlaffek- 
tion,  utan  denna  betingas  af  deras  så  helt  och  hållet  olika  upp- 
trädande. 

Det  vanliga  ateromet  uppträder  nästan  uteslutande  hos 
äldre  personer,  medan  nu  i  fråga  varande  skleros,  enligt  min 
erfarenhet  visar  sig  tämligen  oberoende  af  åldern,  enär  denna 
i  hälften  af  de  af  mig  iakttagna  fallen  var  omkring  30  år,  ja  i 
två  fall  voro  patienterna  till  och  med  under  20  år.  Afven  de 
delar  af  kärlsystemet,  där  vanligt  aterom  och  nu  i  fråga  va- 
rande kärlförändring  uppträda,  äro  alldeles  olika,  det  förra 
afficierar  främst  de  stora  kärlen,  medan  den  senare  åter  lemnar 
de  stora  kärlen  ofta  alldeles  intakta  och  uteslutande  eller  åt- 
minstone företrädesvis  angriper  de  mindre  kärlen.  Dessa  båda 
omständigheter  lemna,  enligt  min  åsigt,  ett  tydligt  bevis  därpå, 
att  en  väsentlig  olikhet  förefinnes  mellan  de  två  processerna, 
äfven  om  den  histologiska  likheten  mellan  dem  skulle  vara 
ännu  större,  än  den  i  själfva  verket  är. 

Afven  med  den  på  lues  beroende  kärlaffektionen  är  nu  i 
fråga  varande  kärlskleros  ganska  lik  till  sitt  utseende,  men  till 
sin  etiologi  är  den  väsentligen  skild  från  den  samma,  ty  det 
är  endast  i  undantagsfall,  som  man  ens  kan  misstänka,  att  den 
är  beroende  på  syfilis.  Af  de  15  fall  af  granulär  atrofi  af  nju- 
rarna, som  ligga  till  grund  för  den  af  mig  lemnade  skildringen 
öfver  de  patologisk-anatomiska  förändringarna,  hade  syfilis  blott 


DEN    GRANULÄRA    NJURATROFIN.  29 

i  ett  fall  föregått  sjukdomens  uppträdande,  och  äfven  i  detta 
fall  måste  dess  etiologiska  betydelse  anses  mycket  tvifvelaktig, 
enär  hvarken  under  lifvet  eller  efter  döden  några  andra  symp- 
tom af  lues  kunde  iakttagas.  Öfver  hufvud  synes  man  mig 
kunna  säga,  att  en  sådan  kärlskleros,  som  man  finner  vid  den 
granulära  njuratrofin,  möter  man  icke  vid  någon  annan  sjukdom. 

Att  nu  denna  eoendomlio-a  kärlaffektion  skulle  kunna  vara 
framkallad  genom  ett  primärt  njurlidande,  kan  visserligen  icke 
med  säkerhet  bestridas,  men  å  andra  sidan  måste  jag  äfven 
framhålla,  att  icke  ett  enda  bevis  blifvit  framlagdt  till  stöd  för 
denna  åsigt.  Man  synes  icke  ens  hafva  gjort  ett  försök  att 
närmare  utreda,  på  hvad  sätt  en  nefrit  skvdle  kunna  framkalla 
en  sådan  kärlförändring,  utan  blott  utan  vidare  antagit,  att  så 
är  förhållandet.  1  främsta  rummet  har  man  väl  tänkt  på  ett 
retande  inflytande  på  de  finare  kärlen  af  det  genom  njur- 
lidandet till  sin  beskaffenhet  förändrade  blodet.  Häremot  kan 
dock  samma  invändnino;  o-öras,  som  anfördes  vid  frågan  om 
huruvida  hjärthypertrofin  kunde  vara  framkallad  genom  en  på 
nefriten  beroende  blodalteration,  nämligen  att  kärlförändrin- 
garna uppträda  redan  så  tidigt  linder  sjukdomens  förlopp,  att 
det  då  ännu  icke  kan  vara  fråga  om  någon  blodintoxikation, 
beroende  på  bristande  funktion  af  njurarna. 

Under  sådana  omständio-heter  finnes  intet  skäl  att  antaga 
kärlaffektionen  vara  framkallad  af  njurlidandet,  utan  vi  måste, 
för  att  förklara  dess  tillvaro,  gå  till  den  ursprungliga  orsaken 
till  den  granulära  njuratrofin,  och  denna  orsak  torde  vi  för  nu 
i  fråga  varande  njurlidande  likasom  för  nefriterna  öfver  hufvud 
böra  söka  uti  något  i  blodet  cirkulerande  irritament.  Alt  hvad 
vi  känna  om  nefriternas  uppträdande  ådagalägger  nämligen 
tydligt,  att  de  ej  äro  framkallade  genom  några  primärt  lokalt 
verkande  irritament,  utan  där  äro  sekundära,  uppkomna  genom 
förmedling  af  blodet,  i  hvilket  de  retande  ämnena  först  måste 
ingå,  innan  de  kunna  aflficiera  njurarna.  Vi  veta  t.  ex.,  att  vi 
experimentelt  kunna  framkalla  dem  genom  införandet  i  orga- 
nismen af  vissa  ämnen  såsom  cantharidin,  terpentin,  petroleum 
m.  fl.,  hvilka  först  upptagas  i  blodet  och  därpå  sekundärt  affi- 
ciera  njurarna.  Vi  känna  också,  att  vid  alla  s.  k.  infektions- 
sjukdomar, hvilka  vi  på  vårt  vetandes  nu  varande  ståndpunkt 
äfven  måste  anse  vara  framkallade  genom  en  intoxikation  af 
blodet  med  tils  vidare  visserligen  för  det  mesta  obekanta,  orga- 
niserade irritament,  angripas   njurarna  sekundäi't  vida  oftare  än 


30  Bd.  XVII.  N:r  4.  —  hugo  holsti. 

detta  är  fallet  med  de  andra  organen,  ja  vid  en  del  af  dessa 
sjukdomar  höra  nefriter  nästan  till  regeln.  Denna  benägenhet 
hos  njurarna  att  vid  de  flesta  blodintoxikationer,  af  hvad  natur 
dessa  än  månde  vara,  blifva  afficierade,  står  säkert  i  samman- 
hang med  deras  funktion  att  ur  blodet  eliminera  för  det  samma 
främmande  beståndsdelar,  hvilka  icke  äro  af  gasformig  natur. 
Genom  denna  elimination  befrias  visserligen  organismen  åtmin- 
stone delvis  från  de  främmande  ämnena,  men  å  andra  sidan 
försiggår  den  samma  icke  alltid,  utan  att  njurarna  däraf  taga 
skada.  En  del  af  dessa  ämnen  passera  visserligen  njurarna, 
utan  att  därunder  det  minsta  afficiera  själfva  njurväfnaden,  an- 
dra åter  äro  icke  så  oskadliga,  utan  verka  vid  sin  elimination 
irriterande  på  njursubstansen.  I  öfverensstämmelse  med  dessa 
allmänt  bekanta  omständigheter  torde  vi  böra  föreställa  oss 
den  granulära  njuratrofins  patogenes  på  följande  sätt. 

Det  till  grunden  för  sjukdomen  liggande  irritamentet,  hvars 
natur  är  oss  fullkomligt  obekant,  utöfvar  under  sin  cirkulation 
i  blodet  en  irriterande  inverkan  på  kärlväggarna  och  framkallar 
i  de*  samma  en  kronisk  inflammatorisk  process,  hvilken  i  främ- 
sta rummet  naturligtvis  beträffar  intima,  såsom  den  för  irrita- 
mentets  inverkan  närmast  stående.  Oftast  inskränker  sig  denna 
process  dock  icke  till  intima,  utan  den  öfvergår  äfven  på  de 
yttre  lagren  i  synnerhet  på  adventitia,  som  genom  sin  histo- 
logiska byggnad  är  mycket  benägen  att  deltaga  i  en  sådan 
process.  Enär  irritamentets  inverkan  är  starkare  ju  längre  tid 
det  får  vara  i  beröring  med  kärlväggen,  är  det  lätt  förklarligt, 
att  kärlaffektionen  blir  starkare  i  de  mindre  kärlen,  där  blod- 
strömmen är  mindre  hastig  och  minst  betydande  i  de  stora 
kärlen,  där  strömhastigheten  är  störst.  Denna  sålunda  etable- 
rade kroniska  process  i  kärlväggarna  beträffar  hela  det  arteri- 
ela  systemet,  men  varierar  betydligt  till  sin  intensitet  i  olika 
kärlområden.  Starkast  äro  förp-renino-arna  af  aorta  abdominalis 
afficierade,  och  detta  kan  måhända  stå  i  sammanhang  därmed, 
att  cirkulationen  inom  detta  kärlområde  möjligen  försiggår  med 
mindre  hastighet  än  annorstädes. 

Samtidigt  med  det  irritamentet  nu  framkallar  denna  affek- 
tion  af  kärlväggarna,  pågår  emellertid  en  beständig  elimination 
af  det  i  blodet  cirkulerande  främmande  ämnet,  och  denna  eli- 
mination försiggår  genom  njurarna.  Härigenom  kommer  irrita- 
mentet i  intim  beröring  med  själfva  njurväfnaden  och  framkallar 
äfven  i  denna  en  inflammatorisk  process. 


DEN  GRANULÄRA  NJURATROFIN.  31 

Vi  hafva  nu  sålunda  som  resultat  af  irritanientets  inverkan 
tvänne,  samtidigt  pågående  och  af  hvaraudra  oberoende,  kro- 
niska inflammationsprocesser,  den  ena  inom  de  finare  kärlen 
och  den  andra  inom  njm'arna.  Af  dessa  är  det  den  först 
nämnda,  som  är  den  bestämmande  för  sjukdomens  vidare  ut- 
veckling, åtminstone  för  en  lång  tid  framåt,  medan  den  senare 
länge  är  utan  alt  inflytande  på  sjukdomsförloppet.  Visserligen 
är  äfven  processen  i  kärlväggarna  af  ett  ytterst  kroniskt  för- 
lopp och  kan  i  länga  tider  pågå  utan  att  framkalla  någon 
störelse  af  det  allmänna  välbefinnandet.  Möjligen  förefinnes 
dock  redan  under  denna,  annars  fullständigt  latent  förlöpande 
period  någon  stegring  af  urinafsöndringen,  beroende  på  den 
ökade  permeabiliteten  af  njurkärlens  väggar,  men  denna  polyiu-i 
är  säkert  ännu  helt  obetydlig  och  ådrager  sig  i  hvarje  fall  icke 
någon  särskild  uppmärksamhet. 

Smånino;om  blir  dock  den  irenom  den  kroniska  inflamma- 
tionen  framkallade  förtjockningen  af  intima  så  betydande,  att 
kärlens  lumen  därigenom  i  väsentlig  mon  förtränges  och  ett 
liinder  för  cirkidationen  i  de  finare  kärlen  uppstår.  Då  detta 
cirkulatioushinder  är  utbredt  öfver  hela  det  arteriela  systemet, 
blir  följden  däraf,  att  trycket  i  de  stora  kärlen  stiger,  det  blir 
svårare  för  hjärtat  att  drifva  blodet  i  de  redan  förut  fylda 
stora  kärlen,  hjärtats  arbete  förökas,  och  häraf  resulterar  som 
vanligt  en  hypertrofi  af  hjärtmuskeln. 

Utvecklingen  af  denna  hjärthypertrofi  är  af  den  största 
vigt  för  sjukdomens  vidare  förlopp,  ty  genom  den  samma  icke 
blott  kompenseras  det  genom  kärlaifektionen  framkallade  cirku- 
lationshindret, utan  den  utöfvar  äf\en  i  ett  annat  hänseende  ett 
synnerligt  gynsamt  inflytande.  Genom  den  samtidigt  med  pro- 
cessen inom  kärlväggarna  pågående  inflammationen  af  njurarna 
har  nämligen  en  betydande  del  af  den  secernerande  njurväf- 
naden  blifvit  förstörd,  och  faran  af  en  bristande  njurverksamhet 
ligger  därföre  ganska  nära.  Den  af  hjärthypertrofin  framkal- 
lade stegringen  af  det  arteriela  trycket  i  förening  med  den 
ökade  permeabiliteten  af  njurkärlens  väggar  åvägabringa  emel- 
lertid en  så  riklig  urinafsöndring,  att  det  äfven  vid  en  bety- 
dande atrofi  af  njurväfnaden  dock  icke  inträder  någon  retention 
af  urinbeståndsdelar  i  blodet. 

Så  länge  nu  det  hypertrofierade  hjärtat  är  i  stånd  att  full- 
ständigt kompensera  det  af  kärl  affekt  i  on  en  framkallade  cirku- 
lationshindret,  och  så  länge  å  andra  sidan  genom  det  stegrade 


32  Bd.  XVII.  N:r  4.  —  hugo  holsti. 

arteriela  trycket  och  den  ökade  permeabiliteten  af  kärlväg- 
garna en  tillräcklig  iirinafsöndring  kan  åstadkommas,  kan  pro- 
cessen fortfara  utan  att  als  framkalla  några  störelser  af  väl- 
befinnandet, och  vi  möta  därföre  icke  sällan  fall,  där  hela  detta 
stadium  förlupit  fullständigt  latent.  Ett  sådant  alldeles  symp- 
tomlöst förlopp  är  dock  icke  regeln,  ty  vi  kunna  lätt  inse,  att 
om  äfven  det  allmänna  cirkulationshindret  är  fidlkomligt  kom- 
penseradt,  kan  en  så  betydande  hjärthypertrofi  och  sådana 
kärlförändringar  icke  gärna  bestå  utan  att  framkalla  hvarje- 
lianda  lokala  cirkulationsstörelser.  Emedan  nu  kärlförändrin- 
garna, såsom  jag  förut  framhållit,  i  olika  fall  variera  mycket 
till  sin  intensitet  i  olika  organ,  så  uppträda  äfven  dessa  lokala 
cirkulationsstörelser  i  det  ena  fallet  mera  i  ett  organ,  i  ett 
annat  åter  företrädesvis  i  ett  annat  organ,  och  härpå  beror  det 
sannolikt,  att  symptomen  under  detta  stadium  äro  så  växlande 
och  månggestaltade.  Men  oberoende  af  denna  olika  intensitet 
af  kärlaffektionen  i  olika  organ  är  det  själftallet,  att  de  lokala 
cirkulationsstörelserna  skola  göra  sio;  företrädesvis  märkbara 
inom  de  organ,  där  äfven  lättare  funktionsstörelser  väcka  mera 
uppmärksamhet.  Det  är  lätt  insedt,  att  en  lokal  cirkulations- 
störelse  eller  liten  blödning  inom  hjärnan  skall  mera  iakttagas 
och  för  den  sjuke  ega  större  betydelse,  än  om  en  sådan  stö- 
relse  uppträder  i  ett  annat  organ,  och  därföre  möta  vi  så  ofta 
klagan  öfver  störelser,  hänförande  sig  till  sådana  organ  som 
hjärnan  och  retina. 

Förr  eller  senare  inträder  emellertid  antingen  genom  nå- 
gon degeneration  af  hjärtmuskeln  eller  genom  tillstötande  kom- 
plikationer, som  yttermera  försvåra  cirkulationen,  ett  tillstånd 
af  bristande  kompensation  från  det  öfveransträugda  hjärtats 
sida.  Hjärtverksamheten  försvagas,  trycket  inom  det  arteriela 
systemet  sjunker,  urinsekretionen  minskas,  och  då  denna  minsk- 
ning af  urinafsöndringen,  till  följd  af  den  utbredda  atrofin  af 
njurkanalernas  epitelceller,  icke  ersattes  genom  någon  motsva- 
rande stegrinoj  af  urinens  koncentration,  blir  afsöndringen  af 
de  fasta  urinbeståndsdelarna  betydligt  nedsatt,  och  vi  stå  vid 
gränsen  af  sjukdomens  uremiska  stadium.  Lyckas  det  nu  ge- 
nom naturens  egna  eller  konstens  bemödanden  att  åter  stegra 
hjärtverksamheten,  så  stiger  å  nyo  det  arteriela  trycket,  och 
har  icke  njuratrofin  stigit  altför  långt,  ökas  urinsekretionen  åter, 
och  faran  är  för  denna  gång  öfverstånden.  Blir  däremot  hjärt- 
svagheten  länge  bestående,  eller  har  förstörelsen  af  njurväfnaden 


DEN    GRANDLÄRA    NJURATROFIN.  33 

skridit  till  den  yttersta  grad,  att  icke  ens  genom  den  ökade 
permeabiliteten  af  njurkärlens  väggar  och  det  stegrade  arteriela 
trycket  någon  tillräcklig  urinafsöndring  kan  åstadkommas,  så 
inträder  sjukdomen  fullständigt  i  det  uremiska  stadiet. 

Såsom  af  det  ofvan  stående  framgår,  betingas  inträdandet 
af  uremin  till  hufvudsaklig  del  genom  en  försvagning  af  hjärt- 
verksamheten och  ett  därpå  beroende  sjunkande  af  det  arteriela 
trycket.  Detta  visar  sig  i  synnerhet  tydligt  vid  de  visser- 
ligen mera  sällsynta  fallen,  när  uremin  uppträder  alldeles  akut 
hos  personer,  som  intill  dess  hafva  ansett  sig  såsom  alldeles 
friska.  I  sådana  fall  måste  man  antaga,  att  en  plötsligt  in- 
trädande hjärtsvaghet  så  betydligt  nedsatt  det  arteriela  trycket, 
att  en  insufficient  urinafsöndring  därigenom  framkallats,  ty  det 
är  alldeles  omöjligt,  att  den  så  eminent  kroniskt  förlöpande 
processen  i  njurarna  med  ens  skulle  hafva  utbredt  sig,  att  detta 
skulle  hafva  åstadkommit  den  otillräckliga  urinafsöndringen. 
Man  finner  därföre  äfven  ofta,  att  denna  akuta  uremi  uppträder 
i  sammanhang  med  komplikationer  som  utöfva  ett  deprimerande 
inflytande  på  hjärtverksamheten. 

Men  om  också  sålunda  uremin  kan  uppträda  genom  en 
plötsligt  påkommen  hjärtsvaghet  redan  förr,  än  förstörelsen  af 
njurväfnaden  skridit  altför  långt,  så  äro  dock  dessa  fall  af 
plötsligt  inträdande  uremi  sällsynta  vid  nu  i  fråga  varande 
sjukdom.  Vanligen  inträder  uremin  småningom  under  det 
förenade  inflytandet  af  den  till  den  yttersta  grad  fortskridna 
förstörelsen  af  njurväfnaden  och  en  så  småningom  inträdande 
försvagning  af  det  öfveransträngda  hjärtat,  hvars  verksamhet 
ännu  mera  nedsättes  genom  det  toxiska  inflytandet  af  de  i 
blodet  kvarhållna  urinbeståndsdelarna,  och  under  sådana  för- 
hållanden tager  den  äfven  ett  mera  kroniskt  förlopp.  Af  det 
föregående  framgår  äfven,  att  den  akuta  uremin  i  allmänhet 
lemnar  en  något  bättre  prognos,  ty  den  kan  inträda,  innan  ännu 
njuratrofin  skridit  altför  långt;  den  kroniska  uremin  antyder 
däremot  alltid,  att  förstörelsen  af  njurväfnaden  skridit  till  den 
yttersta  grad,  och  när  denna  därföre  en  gång  fullständigt 
etablerat  sig,  är  icke  någon  förbättring  mera  att  vänta. 


Detta  sätt  att  betrakta  den  granulära  njuratrofin  såsom 
framkallad  af  ett  i  blodet  cirkvderande  irritament,  hvilket  affi- 
cierar    kärlsystemet  i  sin  helhet  och  därjämte  vid  sin  elimina- 

Nord.  med.  arlciv.     Bd.  XVII.  3 


34  Bd.  XVII.  N:r  4.  —  hugo  holsti. 

tion  ur  organismen  framkallar  en  kronisk  inflammation  af  nju- 
rarna, ger  oss  äfven  en  föreställning  om  uppkomsten  af  de 
mera  atypiska  fallen  af  denna  sjukdom.  De  enligt  min  erfa- 
renhet sällsynta  fall  (blott  ett  fall  af  15),  då  man  vid  annars 
typisk  granulär  atrofi  af  njurarna  finner  ingen  eller  endast  högst 
obetydlig  allmän  kärlaffektion,  utvisa,  att  irritamentet  stundom 
kan  cirkulera  omkring  i  blodet  utan  att  verka  irriterande  på 
kärlsystemet  och  dock  vid  sin  elimination  genom  njurarna  be- 
tydligt afficiera  dessa.  I  andra  fall  åter  har  irritamentet  nästan 
uteslutande  afficierat  kärlsystemet  och  passerat  njurarna,  utan 
att  synnerligen  angripa  dessa,  ty  vi  finna  i  de  sist  nän\nda  nä- 
stan inga  tecken  af  inflammation,  men  däremot  en  betydande 
allmän  kärlaffektion  i  alla  afseenden  lika  med  den,  som  vi  finna 
vid  de  typiska  fallen  af  nu  i  fråga  varande  sjukdom.  Att  äfven 
det  kliniska  förloppet  i  sådana  atypiska  fall  skall  afvika  från 
det,  som  vi  iakttaga  vid  den  vanliga  granulära  njuratrofin,  är 
själffallet.  Där  kärlförändringarna  alldeles  saknas  eller  äro 
endast  obetydligt  utbildade,  borde,  enligt  min  åsigt  om  orsaken 
till  hjärthypertrofin,  äfven  denna  saknas,  och  det  i  så  många 
hänseenden  karakteristiska  cardio-vaskulära  stadiet  kunna  vi 
naturligtvis  icke  vänta  oss,  men  huru  symptomen  i  sådana  fall 
vanligen  gestalta  sig,  därom  kan  jag  icke  yttra  mig,  emedan 
jag  iakttagit  blott  ett  sådant  fall.  I  detta  fall  förlöpte  sjuk- 
domen alldeles  latent,  ända  till  dess  en  plötsligt  uppträdande 
uremi  inom  några  dagar  ledde  till  dödlig  utgång. 

I  de  fall  åter,  där  vi  hafva  en  allmän  kärlskleros  jämte  hy- 
pertrofi  af  hjärtat  men  als  ingen  eller  endast  obetydlig  egentlig 
njurinflammation,  träder  nog  det  cardio-vaskulära  stadiet  ty- 
piskt fram,  men  när  hjärtverksamheten  börjar  försvagas,  inträder 
ett  tillstånd  mest  motsvarande  det,  som  man  finner  vid  hjärtfel 
i  stadium  af  ofullständig  kompensation,  medan  de  uremiska 
symptomen  alldeles  uteblifva  eller  åtminstone  på  långt  när  icke 
så  dominera  sjukdomsbilden,  som  detta  är  händelsen  i  de  van- 
liga fallen. 

Hvilka  de  omständigheter  äro,  som  betinga,  att  irritamentet 
en  gäng  nästan  uteslutande  afficierar  kärlsystemet  en  annan 
gång  åter  företrädesvis  njurarna,  detta  känna  vi  icke.  Må  hända 
kan  det  bero  på  de  tils  vidare  obekanta  lokala  omständigheter, 
som  betinga,  att  äfven  andra  sjukdomar  i  olika  trakter  uppträda 
under  något  olika  form,  så  otroligt  ett  sådant  antagande  i  detta 
fall    säkert    måste    synas    för    de  flesta.     Det  är  mig  nämligen 


DEN  GRANULÄRA  NJURATROFIN.  35 

svårt  att  pä  annat  sätt  förklara,  huru  en  forskare,  som  Cohn- 
HEIM,  kunnat  komma  till  sä  negativa  resultat  med  hänsyn  till 
förekomsten  af  allmänna  kärlförändringar  vid  nu  i  fråga  va- 
rande lidande,  dä  det  åtminstone  hos  oss  är  ett  undantag,  att 
sådana  icke  förekomma.  Denna  fråga  är  dock  t  ils  vidare  en 
bisak;  hufvudsaken  är,  att  vi  icke  förlora  ur  sigte,  att  vi  vid 
den  granulära  njuratrofin  hafva  att  göra  med  en  primär  allmän 
blodsjukdom,  hvilken  till  sin  hufvudsakligaste  del  förlöper  inom 
kärlsystemet  i  sin  helhet,  såsom  äfven  dess  symptom  antyda. 
Vi  erhålla  säkert  härigenom  en  riktigare  uppfattning  af  denna 
sjukdom,  än  om  vi,  uteslutande  stödjande  oss  på  de  anatomiska 
förändringarna  af  njurarna,  vilja  göra  njuraffektionen  till  hufvud- 
saken. 

Bland  nyare  författare  har  egentligen  blott  Mahomed  ^) 
försökt  att  ur  en  primär  blodförändring  förklara  den  granulära 
njuratrofins  hela  kliniska  förlopp,  och  ehuru  säkert  mycket  kan 
invändas  mot  hans  åsigter,  såsom  t.  ex.  mot  hans  påstående 
att  albuminuri  ej  förekommer  vid  den  granulära  njuratrofin 
annars  än,  när  denna  är  komplicerad  med  en  akut  nefrit,  så 
innehåller  hans  arbete  dock  fl  er  e  från  klinisk  ståndpunkt  be- 
aktansvärda  synpunkter.  Redan  den  af  honom  påpekade  om- 
ständigheten, att  den  granulära  njuratrofin  i  mera  än  70  %  af 
fallen  icke  blifvit  under  lifvet  diagnosticerad  såsom  ett  njur- 
lidande, utan  såsom  affektioner  af  hjärnan,  hjärtat  eller  lun- 
gorna visar,  äfven  om  man  från  hans  fall  måste  afräkna  en 
del,  såsom  må  hända  hörande  till  den  senila  njuratrofin,  huru 
i  stort  taget  denna  sjukdom  mera  gör  intryck  af  en  allmän 
aifektion  än  af  ett  lokalt  njurlidande. 


')  On    Chronic    Brights   disease  and  its  essential  symptoms.     Lancet  1879.     Ja 
nuari  11 — mars  29. 


Stockholm,  1885.     Kongl,  Boktryckeriet. 


NORDISKT   MEDICINSKT   ARKIV.     Band.  XVII.     N:r  5. 


Om  urethritis  externa,  särskildt  hos  mannen, 
och  om  cystabildningar  å  förhuden. 

(Föredrag-  i  Svenska  läkaresällskapet  deu  4  nov.  1884.) 

Af 

Prof.   E.   ÖDMÄNSSON 

i  Stockholm. 


Med  ett  träsnitt. 


De  recesser  i  slemhinnan,  hvilka  ofta  träffas  vid  kvinnans 
urinrör,  hafva  väl  förut  varit  kända,  men  A,  Guerin  ')  har 
först  närmare  riktat  uppmärksamheten  på  de  samma.  »Utanför 
kanalen»,  säger  Guerin,  »men  helt  nära  dess  mynning  finnas 
två  körtelgångar,  den  ena  till  vänster,  den  andra  till  höger, 
uti  hvilka  en  sond  kan  införas  till  ett  djup  af  en  cm.  De  hafva 
ofta  sin  plats  så  nära  urinrörets  mynning,  att  det  fordras  mycken 
uppmärksamhet  för  att  veta,  om  det  slem,  som  ur  dem  vid  tryck 
framträder,  icke  kommer  från  själfva  urinröret.»  Han  fram- 
håller, huruledes  dröppeln  ofta  lokaliserar  sig  i  dessa  körtel- 
gångar, samt  att  den  kan  kvarstå  och  utbreda  smitta,  äfven  sedan 
urethra  och  vagina  blifvit  befriade  från  sjukdomen.  Dröppeln 
i  dessa  gångar  kallar  han  »urethritis  externa»  och  jämför  den 
i  afseende  å  durationen  med  »goutte  militaire»  hos  mannen. 
Efter  Guerin  hafva  åtskillige  författare  omnämnt  dessa  s.  k. 
körtelgångar  i  sammanhang  med  dröppeln,  men  i  allmänhet 
synes  man  därå  icke  hafva  fästat  det  afseende,  som  saken 
förtjänar. 

I  fråga  varande  parti  af  kvinnans  genitalia  —  urinrörets 
mynning    och    dess    närmaste  gräns  mot  vagina  —  erbjuder  så 

')  Maladies  des  orgaues  génitaux  externes  de  la  femme.     Paris  1864. 

Nord.  med.   arkiv.     Bd.  XVII.  1 


2  Bd.  XVII.  N:r  5.  —  e.  ödmansson. 

stora  individuela  olikheter,  att  man  sällan  träffar  två  kvinnor, 
som  förete  fullständig  öfverensstämmelse  i  dess  byggnad,  hvar- 
vid  jag  afser  endast  sådana  kvinnor,  hos  hvilka  icke  af  en 
eller  annan  anledning  denna  kroppsdel  undergått  betydlig  af- 
vikelse  från  sin  ursprungliga  form.  Man  kan  dock,  som  mig 
synes,  skilja  mellan  två  hufvudtyper.  I  den  ena  är  urinrörets 
mynning  fullkomligt  själfständig  och  skild  från  vagina  genom 
en  jämn  och  veckfri  om  också  stundom  mycket  kort  slemhinna, 
medan  i  den  andra  ingen  bestämd  gräns  dem  emellan  finnes, 
utan  vao;inalslemhinnan  öfvero;år  direkte  i  slemhinnan  å  urin- 
rörets  bakre  del.  I  förra  fallet  finnes  eller  har  funnits  en 
cirkulär  hymen  af  olika  bredd,  medan  i  den  senare  typen  labia 
orificii  urethrse  bakåt  divergera  och  på  hvardera  sidan  öfvergå 
i  hymen,  som  de  sålunda  hjälpa  till  att  bilda.  Vid  den  senare 
formen  ligger  urinrörets  mynning  eller  åtminstone  dess  bakre 
del  inom  vaginas  gränser.  Dessa  två  typer  förekomma  i  sin 
rena  form  vida  mindre  ofta  än  fall,  som  mera  närma  sig  än 
den  ena  af  dem,  än  den  andra. 

I  den  andra  af  hufvudtyperna  likasom  mycket  ofta  i  bland- 
formen finnas  kring  urinrörets  bakre  del  på  olika  sätt  gestal- 
tade veck  af  slemhinnan  och  däribland  ofta  väl  begränsade 
säckar  med  rundad  eller  oval  mynning  och  af  olika  storlek 
samt  därtill  om  ock  sällan  finare  gångar,  som  förlöpa  omedel- 
bart under  vaginas  slemhinna.  Dessa  recesser  måste  i  regeln 
anses  tillhöra  vao-ina.  Däremot  träffas  ofta  mvnningen  af  fina 
gångar  å  urinrörets  randdel,  än  närmare  commissura  posterior, 
än  längre  framåt,  än  på  den  ena,  än  på  bägge  sidor,  hvilka 
förlöpa  i  urinrörets  vägg.  Slutligen  förtjäna  på  grund  af  deras 
frekvens  att  särskildt  omnämnas  vanligen  djupa  och  rymliga  re- 
cesser, hvilka  hafva  sin  plats  vid  sidan  af  eller  något  bakom 
commissura  urethrfe  posterior  och  icke  sällan  uppträda  syme- 
triskt,  en  på  hvardera  sidan;  de  förlöpa  åtminstone  i  regeln 
utanför  urinrörets  vägg.  Då  Guerin  endast  säger,  att  körtel- 
gångarna ligga  utanför  men  nära  urinrörets  mynning,  kan  man 
råka  i  någon  tveksamhet  om,  hvilka  af  dessa  recesser  han 
menar,  men  antagligen  böra  dit  räknas  dels  de  finare  gångarna, 
som  utmynna  å  urinrörets  randdel,  och  dels  ofvan  nämnda 
gångar  nära  commissura  posterior. 

I  alla  dessa  gångar  och  säckar,  hvartill  ytterligare  mycket 
ofta  och  kanske  konstant  komma  körtelgångar  å  virinrörets  in- 
sida,   än  nära  ränderna,   än  längre  in,  kan  dröppeln  lokalisera 


OM    URETHRITIS    EXTERNA.  6 

sig,  och  detta  är  också  en  af  de  allra  vanligaste  företeelser  pä 
vår  afdelning  för  prostituerade.  Stundom  förekomma  recesser 
af  olika  slag  hos  samma  individ  och  någon  gång  ända  till  5 — 6 
eller  flere,  då  vid  för  handen  varande  dröppel  varpunkter  träda 
fram  på  flere  ställen  vid  tryck  å  partiet. 

GuERiN  synes  anse  körtelgångar  utanför  urinröret  konstanta 
hos  hvarje  kvinna.  Så  är  ingalunda  förhållandet  åtminstone 
hos  oss,  utan  kunna  de  ofta  saknas,  Utaf  50  unga  kvinnor 
företedde  10  den  första  och  10  den  andra  af  ofvan  antagna 
hufvudtyper  samt  30  blandformer.  Jag  är  dock  ingalunda 
säker  på,  att  detta  är  den  riktiga  relationen  i  stort  taget,  och 
dessutom  kan  man  ej  sällan  vara  tveksam  om  klassifikationen 
i  det  enskilda  fallet.  Hos  33  funnos  recesser  utanför  urinröret 
och  hos  20  af  dessa  GuEEiNska  körtelgångar. 

Recesser  eller,  om  man  vill,  körtelgångar  utanför  men 
invid  urinrörets  mynning  träffar  man  ej  blott  hos  kvinnan  utan 
äfven  hos  mannen,  och  det  är  hufvudsakligen  härpå,  som  jag 
nu  velat  fästa  uppmärksamheten,  då,  så  vidt  mig  bekant  är, 
deras  tillvaro  hos  mannen  förut  ej  blifvit  anmärkt.  Sedan  år 
1876,  då  jag  såg  första,  hit  hörande  fall,  har  jag  funnit  dem 
10  gånger  hos  män.  Uti  3  af  dessa  fall  förekommo  de  på 
bägge  sidor  om  urinrörets  mynning,  i  de  återstående  7  endast 
på  den  ena  sidan.  Vanligen  utmynna  de  nära  commissura 
posterior  å  själfva  randen  af  labia  orificii  urethrsB  stundom 
något  längre  fram  eller  något  utanför  randen  och  förlöpa  i 
urinrörets  vägg.  Uti  ett  icke  hiträknadt  fall  utmynnade  en 
lång  gång  omedelbart  innanför  urinrörets  rand.  De  hafva  en 
olika  men  stundom  så  ringa  diameter,  att  äfven  den  finaste 
BowMANs  sond  ej  kan  föras  fullständigt  in.  Angående  deras 
längd  kan  man  därföre  ej  alltid  skaffa  sig  ett  noggrant  mått, 
men  de  kunna  vara  en  cm.  långa  eller  därutöfver. 

Uti  8  af  de  iakttagna  fallen  hade  den  dröppel,  hvaraf  pa- 
tienterna ledo,  öfvergått  på  körtelgängarna;  i  ett  af  de  öfriga 
hade  patienterna  dröppel,  men  gångarna  voro  fria,  och  i  det 
andra  funnos  de  tillfälligtvis  hos  en  patient,  som  sökte  bot  för 
en  annan  åkomma.  I  de  flesta  fallen  hade  patienterna  redan 
en  eller  annan  dag  efter  uretritens  början  märkt  en  ansväll- 
ning å  det  ena  eller  bägge  labia  urethr»,  och  hade  de  dä  an- 
tingen sett  var  framträda  ur  en  liten  öppning  eller,  och  detta 
vanligen,  hade  en  skorpa  eller  pustelliknande  efflorescens  bildat 
sig,   som  kommit  dem  att  tro  på  närvaron  af  ett  sår.     Ett  par 


4  Bd.  XVII.  N:r  5.  —   e.  ödmansson. 

af  patienterna  hade  förut  iakttagit,  att  urinrörets  mynning  varit 
något  oregelbunden  till  formen  till  följd  af  en  upphöjning  å  den 
ena  läppen.  Ingen  hade,  innan  han  fått  dröppel,  iakttagit  gån- 
gens öppning,  men  tvä  hade  vid  föregående  dröppel  haft  flyt- 
ning    ur    den   samma  och  kände  sålunda  till  sina  körtelgångar. 

Då  patienter,  behäftade  med  dröppel  i  dessa  gångar,  söka 
läkaren,  förete  de  en  större  eller  mindre  ansvällning  å  det  ena 
eller  bäjjo-e  labia  urethra^.  I  midten  af  denna  ansvällning  finnes 
vanligen  en  liten  skorpbildning  med  eller  utan  genomskimrande 
var,  efter  hvars  aflossande  man  ser  den  lilla  öppningen  till 
sånffen.  Längs  urinrörets  vägg:  kännes  en  mer  eller  mindre 
betydlig  och  hård  infiltration  till  olika  djup,  och  vid  tryck  på 
den  samma  framkommer  sekret  ur  öppningen. 

Vid  noggran  undersökning  kan  svårligen  något  diagnostiskt 
misstag  ega  rum,  då  man  har  reda  på  dessa  körtelgångars  exi- 
stens. I  annat  fall  torde  åkomman  stundom  kunna  tagas  för 
en  liten  schanker,  i  synnerhet  om  schankrar  finnas  på  annat 
ställe  af  genitalia.  Ansvällningen  i  urinrörets  vägg  kan,  om 
den  finnes  å  bägge  sidor,  i  någon  mon  simulera  den  infiltration 
i  submokosan,  som  stundom  träffas  äfven  vid  lindrigare  dröppel. 
Då  hårdnaden  är  mera  betydlig,  skulle  den  kunna  hållas  för 
en  syfilitisk  primär affektion. 

Sedan  uretritens  akuta  stadium  aftagit,  känner  man  en 
förminskning  af  ansvällningen,  flytningen  ur  körtelgången  blir 
tunnare  och  slutligen  klar,  men  den  har  lika  som  infiltrationen 
i  urinrörets  vägg  i  de  flesta  fall  fortfarit  längre  än  uretriten. 

I  ett  fall  med  ringa  hypospadiasis,  där  en  djup  ränna  före- 
fans i  glans  ända  till  dess  spets,  fans  å  hvardera  randen  af 
denna  ränna  och  motsvarande  den  vanliga  platsen  för  körtel- 
gångarna  en  sådan  gång,  i  hvilken  en  Bowmans  sond  kunde 
införas  till  mer  än  en  c:ms  djup.  Jag  lemnar  här  en  teck- 
ning af  detta  fall  (se  s.  5). 

Någon  gång  förekomma  dylika  recesser  å  glans  utan  sam- 
manhang med  urinröret.  Sålunda  iakttogs  i  ett  fall  en  gång, 
som,  öppnande  sig  5  mm.  under  urinrörets  mynning  och  i 
medellinien,  sträckte  sig  tätt  under  glans'  hud  12 — 13  mm. 
uppåt.  Patienten  hade  några  dagar  efter  misstänkt  samlag  i 
sept.  1883  märkt  en  flytning  ur  den  lilla  öppningen.  Han  an- 
vände själf  lapislösning  å  fläcken.  Då  han,  som  ambulant,  in- 
fann sig  å  sjukhuset  i  slutet  af  januari  och  i  början  af  februari 
1884,  kunde  ännu  en  liten  varklump  uttryckas  ur  gången,  som 


OM    URKTHRITIS    EXTERNA. 


var  tillgänglig  för  en  medelstor  Bowmans  sond.  Undersök- 
ning på  gonokokker  företogs  desto  värre  icke,  men  med  an- 
ledning af  ett  liknande  fall  ur  d:r  Welanders  praktik,  antager 
jag  som  högst  sannolikt,  att  han  hade  dröppel  i  gången.  I  ett 
annat  fall,  där  patienten  hade  en  måttlig  grad  af  hypospadiasis, 
fans  raidt  emellan  änden  af  glans 
och  uretralmynningen  samt  i  me- 
dellinien  en  gång  af  nära  2  cm:s 
djup.  Flytning  fans  så  väl  ur 
urinröret  som  gången. 

Förutom  dessa  små  gångar 
längs  urinröret  och  under  huden 
af  glans,  i  hvilka  dröppeln  kan 
lokalisera  sig,  har  jag  sedan  1873 
i  6  fall  funnit  liknande  om  också 
till  sin  anatomiska  byggnad  san- 
nolikt olika  gångar  mellan  prje- 
putii  bägge  blad.  Uti  5  af  dessa 
hade  gångens  fria  mynning  sin 
plats  å  insidan  af  praeputium  vid 
eller  strax  öfver  frenuli  fäste,  i 
eller  omedelbart  vid  medellinien 
och  gången  kändes  som  en  liten 
fri  och  rörlig  sträng  under  huden, 
sträckande  sig  till  limbus  prfe- 
putii  eller  därutöfver.  Dess  längd 
varierade  från  1  till  omkr.  3  cm. 
An  tycktes  den  sluta  tvärt,  än 
lika  som  öfvergående  i  en  mju- 
kare väfnad.  Uti  ett  af  dessa 
fall  var  gångens  blinda  ände  icke 
riktad  uppåt,  utan  gången  sträckte 
sig,  småningom  sänkande  sig  på 
djupet,  mellan  frenuli  bägge  blad 

till  glans.  I  det  6:te  fallet  hade  gångens  öppning  sin  plats 
å  själfva  limbus  praeputii  ungefär  i  dennes  horisontala  medel- 
linie,  och  gången,  af  en  cm:8  djup,  låg  mellan  prasputii 
blad.  Alla  dessa  gångar  voro  så  vida,  att  en  Bowmans  sond 
af  medelstorlek  med  lätthet  kunde  införas.  Uti  alla  fallen, 
med  undantag  af  ett,  som  jag  vill  något  närmare  omtala,  fans 
flytning    så    väl    ur    urinröret    som    gången.     Den  senare  hade 


6  Bd.   XVII.  N:r  5.  —  e.  ödmansson. 

vanligen,  tillsamman  med  någon  ansvällning  och  ömhet  å  par- 
tiet, instält  sig  några  dagar  efter  viretritens  början,  i  ett  fall 
först  pä  5:te  veckan. 

En  af  dessa  patienter,  äldre  man,  rådfrågade  mig  ijanviari 
1880  för  en  åkomma,  som  uppstått  ett  par  dagar  efter  miss- 
tänkt samlao;.  Han  hade  å  förut  ansjifna  ställe  en  liten  öm- 
mande  ansvällning  och  sammanhäno-ande  med  denna  en  hård 
sträng,  som  låg  fri  och  rörlig  i  subkutana  bindväfven.  Ytan 
af  det  liUa  ansvälda  partiet  var  betäckt  med  en  tvmn  skorpa, 
som  lätt  aflossades,  hvarefter  nära  dess  midt  visade  sig  en  fin 
öppning,  ur  hvilken  vid  tryck  å  strängen  var  utflöt.  Genom 
öppningen  kunde  en  fin  knappsond  med  någon  svårighet  in- 
föras till  gångens  öfre  ände.  Patienten  hade  förut  ej  märkt 
gången  eller  dess  mynning.  Då  ingen  uretrit  förefans,  och 
jag  dessutom  vid  denna  tid  ej  kände  till  gonokokkerna,  kunde 
någon  diagnos  af  dröppel  icke  göras,  om  den  också  misstänk- 
tes, men  lika  som  i  ett  ofvan  anfördt  fall,  är  det  sannolikt, 
att  den  förefans.  A  den  lilla  ansvällningen  fick  pat.  använda 
karbololja.  Efter  någon  tid  var  ansvällningen  mycket  minskad 
och  sekretet  nästan  klart,  men  det  fortfor  att  visa  sig,  då  pa- 
tienten en  månad  efter  åkommans  början  uteblef.  Strängen 
hade  ej  undergått  någon  annan  förändring,  än  att  den  blifvit 
mjukare. 

En  annan  af  patienterna  hade  i  flere  är  haft  reda  på  en 
liten  öppning  i  huden  vid  frenulum,  och  vid  en  föregående 
dröppel  hade  han  haft  flytning  ur  gången.  Denne  patient  vår- 
dades å  här  varande  kurluis  från  hösten  1883  till  början  af 
sommaren  1884  för  en  mycket  svår  bubon.  Vid  inkomsten 
hade  han  uretrit  och  flytning  ur  gången.  Den  förra  var  vid 
jultiden  försvunnen,  men  ännu  i  mars  kunde  d:r  Welander 
konstatera  närvaron  af,  om  också  fätaliga,  gonokokker  i  det 
ringa  sekretet  från  gången,  som  lemnats  utan  behandling.  Ännu 
i  dag  afsöndrar  gången  en  klar  lymfalik  vätska  i  ringa  mängd, 
hvaruti  dock  sedan  länffe  inga  gonokokker  förefinnas.  Under 
den  länga  observationstiden  kunde  jag  ej  konstatera  någon  för- 
ändring i  gångens  vidd  eller  längd  (öfver  2  cm.),  men  den  blef 
efter  hand  mycket  mjukare  och  skulle  nu  lätt  kunna  förbises 
vid  imdersökning  af  mannens  genitalia.  Denna  f.  d.  patient 
anhåller  jag  att  efter  föredragets  slut  fä  presentera  för  säll- 
skapet. 


OM   TJRETHRITIS    EXTERNA.  i 

Den  patient,  hos  hvilken  öppningen  till  gången  hade  sitt 
säte  längre  fram  ä  limbus  prjeputii,  hade  länge  därstädes  iakt- 
tagit en  liten  upphöjning  men  icke  själfva  öppningen  eller 
strängen,  förrän,  två  dagar  efter  en  dröppels  början,  var  bör- 
jade flyta  ur  mynningen. 

Af  samma  art  och  beskaffenhet  är  d:r  Welanders  förut 
omnämnda  fall,  som  här  med  hans  tillåtelse  meddelas.  W., 
19  år,  infann  sig  hos  d:r  Welander  d.  '"/ii  188.3.  Han  hade 
haft  sitt  sista  samlag  d.  'Vn-  Den  17:de  började  han  känna 
ömhet  och  ansvällning  af  förhuden,  hvilka  symptom  ökades 
mer  och  mer.  Han  klagade  öfver  smärtor  i  främre  delen  af 
penis.  Nedre  delen  af  prteputium  var  ansväldt  och  ömmande 
för  tryck.  Vid  limbus  kändes  en  liten  ömmande  sträng,  tjock 
som  en  vanlig  tändsticka,  hvilken  förlöpte  längs  raphe  uppåt 
i  en  utsträckning  af  ungefär  3  cm.  A  insidan  af  praeputium 
nära  limbus  fans  ett  litet  rundt,  skarpt  begränsadt  hål,  hvarur 
vid  tryck  å  strängen  en  purulent  vätska  framträdde.  Uti  denna 
vätska  träffades  vid  mikroskopisk  undersökning  gonokokker  i 
stor  mängd.  Urethra  fullkomligt  frisk;  ingen  rodnad,  sveda 
eller  flytning  från  den  samma.  Den  V12  hade  strängen  ökats 
något  i  längd  och  vid  dess  öfversta  del  kändes  en  knapt  ärt- 
stor, svagt  fluktuerande  ansvällning.  I  sekretet  från  gången 
funnos  ännu  talrika  gonokokker.  Den  ^^o  hade  den  lilla  an- 
svällningen å  strängen  åter  minskats;  fortfarande  gonokokker 
i  sekretet;  urinröret  friskt.  Den  ^'-^/^^  afsöndrade  gången  en 
mera  klar  vätska,  och  den  22:e  kunde  inget  sekret  därur  fram- 
pressas.    Gången  kändes  nu  vida  mindre  än  förut. 

Jag  såg  denne  patient  två  gånger,  den  -Vn  och  ^^/\o,  och 
fann  däruti  ett  typiskt  fall  af  denna  egendomliga  form  af  gån- 
gar i  prajputium.  Fallet  lemnar  bevis  för,  att  dröppeln  kan 
förekomma  i  gången,  utan  att  någon  uretrit  är  för  handen. 

Dessa  gångar  i  praeputium  imponera  i  allo  som  lymfsträn- 
gar,  och  antagligt  är  väl,  att,  kanske  under  intrauterinlifvet, 
kanske  sedermera,  ett  lymfkärl  af  någon  anledning  här  ansvält, 
blifvit  afstängdt  och  öppnat  sig  ut  genom  huden.  Att  de  ikke 
stå  i  öppen  förbindelse  med  lymfbanorna  i  närheten,  synes  be- 
visadt  därutaf,  att  ingen  af  patienterna  iakttagit  någon  flytning 
ur  dem,  innan  de  fått  dröppel. 

Till  behandling  af  dröppeln  i  körtelgångarna  vid  kvinnans 
urinrör  föreslår  GuERiN  insprutningar  med  tillhjälp  af  en  spruta 


8  Bd.  XVII.  N:r  5.  —  E.  ödmansson. 

med  tillräckligt  fin .  spets.  Tarnowsky  *)  anser  insprutningar 
vara  utan  nytta.  Han  inför  i  »körtelöppningen»  en  fin  bougi 
(af  ;\  ram.  i  diameter),  som  han  bestrukit  med  olja  och  doppat 
i  fint  pulveriserad  lapis.  Dessa  toucheringar  af  säckens  inre 
yta  upprepas  2  till  3  gånger  i  veckan.  I  hårdnackade  fall  an- 
vänder han  i  stället  för  lapis  en  blandning  af  lika  delar  t:ajodi 
och  t:a  gallarum.  För  egen  del  har  jag  vid  behandlingen  af 
dröppeln  i  alla  dessa  gångar  i  allmänhet  gått  så  till  väga,  att 
jag  omvirat  änden  af  en  fin  Bowmans  sond  med  en  helt  ringa 
kvantitet  af  från  fett  väl  rengjord  bomull,  doppat  den  samma 
i  en  lösning  af  sublimat,  lapis  eller  jodtinktur  af  växlande 
styrka  och  därmed  toucherat  gången  några  gånger  i  veckan. 
Denna  metod  har  framför  insprutningarna  bland  annat  den 
fördelen,  att  den  är  vida  mindre  tidsödande,  hvilket  i  synnerhet 
på  en  afdelning  för  prostituerade  är  af  vigt  till  följd  af  åkom- 
mans frekvens.  I  sådana  fall,  där  gången  varit  så  smal,  att 
äfven  den  finaste  sond  ej  gått  in  i  den  samma,  har  jag  nöjt 
mig  med,  att  väl  uttrycka  innehållet  i  gången  och  därefter 
touchera  dess  yttersta  del  med  någon  af  nämnda  vätskor  samt 
för  öfrigt  föreskrifva  sträng  renlighet. 

Förut  framstälde  jag  den  åsigten,  att  de  små  gångarna  i 
praeputium  voro  utåt  öppna  men  inåt  slutna  lymfsträngar.  En 
omständighet,  som  talar  härför  och  som  jag  därför  vill  fram- 
hålla i  sammanhang  med  det  ofvan  anförda,  är  den,  att  på 
samma  ställe,  där  dessa  gångar  hafva  sin  plats,  d.  ä.  vid  eller 
strax  ofvanför  frenuli  preputialfäste,  icke  altför  sällan  anträffas 
små  cystabildningar,  som  uppenbarligen  äro  s.  k.  lymfcystor 
och  uppkommit  genom  tilltäppning  och  ansvällning  af  en  större 
lymfbana.  Klebs  -)  anför  från  Beau  ett  möjligen  hit  hörande 
fall.  I  detta  fans  vid  frenulum  en  lymfvarix  af  1  och  2  cm:8 
genomskärning.  En,  1  till  3  mm.  bred,  varikös  sträng  kunde 
följas  från  den  samma  till  dorsum  penis. 

Sådana  cystor  har  jag  sedan  1878  funnit  7  gånger.  I  alla 
fallen  hade  egaren  iakttagit  sin  cysta  i  flere  år  och  vanligen 
sedan  barndomen.  Cystorna  äro  af  en  ärtas  till  en  liten  bönas 
storlek,  något  platta  och  hafva  än  en  mera  rund  än  en  oregel- 
bunden begränsning.  An  är  deras  yta  jämn,  än  finnes  därå 
en    eller    ett  par  små  insänkningar,  antagligen  efter  de  ojämnt 


')  Venerische   Krunkbeiten.     1872,  s.  363. 
^)  Handbnch   der  pathol.   Anatoniie,   s.  1150. 


OM    URETHRITIS    EXTERNA.  9 

fördelade  elastiska  elementen  i  väggen,  men  möjligen  beroende 
på  en  ursprunglig  delning  af  kaviteten.  Alt  efter  deras  fyllnad 
och  utspänning  äro  de  mer  eller  mindre  genomskinliga.  De 
hafva  sin  plats  omedelbart  intill  raphe  och  så,  att  detta  van- 
ligen löper  öfver  cystans  ena  sidodel.  De  ligga  fria  och  rör- 
liga i  subkutana  bindväfven.  Uti  ett  fall  fans  dock  den  egen- 
domligheten,  att  cystan  öppnade  sig  utåt  genom  två  korta,  fina 
gångar,  en  på  hvardera  sidan  om  raphe. 

Uti  ett  fall  öppnades  en  cysta  medelst  punktion.  Inne- 
hållet utgjordes  af  en  tunnflytande,  gråhvit,  mjölkig,  för  kän- 
seln något  klibbig  vätska.  Under  mikroskopet  visade  sig  en 
Ijuskornig  massa,  som  betydligt  uppklarnade  vid  tillsats  af 
ättiksyra,  samt  kärnar  af  olika  form,  runda  eller  aflånga,  spar- 
samma hela  och  i  allmänhet  rundade  celler  med  stor  kärn- 
kropp  och  därtill  enstaka  fettkornkulor.  Cystan  fylde  sig  åter 
delvis.  Då  patienten  några  månader  därefter  åter  inkom  på 
sjukhuset,  försökte  jag  exstirpera  cystan,  men  denna  brast 
därvid,  och  en  del  af  bakre  väggen  lemnades  kvar.  Uti  inne- 
hållet sågos  celler  af  mycket  olika  form  och  å  väggen  ett  fler- 
lagrigt  epitel,  hvaribland  tydliga  om  också  något  korta  cy- 
linderceller med  stora,  blåsformiga  kärnar.  I  väggen  fans  ett 
rikligt  nät  af  elastiska  trådar  och  kapillärkärl. 

I  det  fall,  där  cystan  stod  i  kommunikation  med  yttre 
verlden,  hade  patienten  länge  iakttagit  svidsten,  och  för  2  år 
sedan  hade  flytning  börjat  visa  sig  ur  den  samma.  Nu  hade 
någon  rodnad  och  ömhet  uppstått  å  partiet,  hvilket  gaf  anled- 
ning till,  att  han  rådfrågade  mig.  Jag  hade  för  afsigt  att 
borttaga  den  lilla  svulsten,  men  patienten,  som  var  ambulant 
och  lofvat  komma  tillbaka,  lät  sig  ej  vidare  afhöra.  —  En 
annan  omtalade,  att  hans  svulst  en  gång  (ikats  till  storleken 
och  ömmat,  men  för  öfrigt  har  cystan  i  inget  af  dessa  fall 
vållat  någon  olägenhet.  Så  var  däremot  förhållandet  i  ett 
fall,  i  hvilket  jag  ej  såg  själfva  cystan  och  som  jag  därföre 
ej  medräknat  i  det  ofvan  nämnda  antalet,  men  som  otvifvel- 
aktigt  hör  till  samma  kategori.  Då  detta  fall  genom  den  för 
handen  varande  lymfangitens  säte  är  ovanligt,  vill  jag  något 
utförligare  redogöra  för  det  samma. 

K.  E.,  23  år,  arbetare,  intogs  på  Stockholms  kurhus  den 
■'^/g  1881.  Sista  samlaget  i  början  af  augusti.  Därvid  brast 
en    liten    blåsbildning    å    förhuden,    som    han  haft  sedan  barn- 

Nord.   med.  arkiv-     Bd.   XVII.  2 


10  Bd.  XVII.  N:r  5.  —  e.  ödmansson. 

domen.  En  sårnad  uppkom,  som  till  en  början  tycktes  arta 
sig  väl,  men  efter  någon  tid  visade  sig  en  svullnad  å  undre 
sidan  af  penis  och  å  scrotum.  A  denna  svullnad  uppstod  efter 
hand  flere  små  sår. 

Händelsen  fogade  så,  att  vid  patientens  upptagande  å 
sjukhuset  i  samma  rum  fans  en  person  med  cysta  å  förhuden. 
K.,  som  fick  se  denna,  förklarade,  att  den  »blåsa»,  som  han 
haft,  hade  fullkomligt  samma  utseende. 

K.  företedde  å  den  nedtill  ödematösa  förhuden,  något 
öfver  frenuli  fäste  och  till  höger  om  medellinien  en  mer  än 
ärtstor  sårnad,  ren  och  granulerande  i  midten  och  med  under- 
minerade ränder.  Frän  dess  tämligen  starkt  infiltrerade  bas 
utgick  en  strängformig  ansvällning  i  subkutana  bindväfven, 
tjock  som  en  vanlig  blyertspenna  men  ojämn.  Den  förlöpte 
uppåt  penis  omedelbart  till  höger  om  raphe  och  utbredde  sig 
å  främre  ytan  och  öfre  delen  af  scrotum  till  en  större  oregel- 
bunden infiltration  i  huden.  Därefter  vidtog  åter  en  mera 
begränsad  ansvällning  längs  raphe,  fortsättande  sig  å  bakre 
ytan  af  scrotum  och  perinajum  till  närheten  af  anus.  På  två 
ställen  å  penis  var  huden  öfver  strängen  perforerad  och  ur 
de  rundade  öppningarna  framkom  ett  tunt  var;  på  en  annan 
punkt  förefans  fluktuation.  För  öfrigt  låg  strängen  längs  hela 
penis  fri  under  huden.  A  bakre  ytan  af  scrotum  visade  sig 
på  ansvällningen  fyra  små  i  rad  stälda  orena  sår. 

Med  var  från  ett  af  de  sist  nämnda  såren  gjordes  prof- 
inokulation,  som  gaf  negativt  resultat.  Under  följande  veckan 
utvecklade  sig  tre  abscesser  å  scroti  främre  yta  och  några 
dagar  därefter  en  abscess  å  perinjeum  till  höger  om  medel- 
linean,  hvilka  alla  öppnades.  Därefter  minskades  ansvällnin- 
o-en  å  scrotum  och  äfven  å  öfriga  delar  o-anska  ansenligt. 
Flytningen  ur  öppningarna  blef  tunnare  och  efter  hand  mera 
lymfalik,  men  fortfor  altjämt.  En  finare  sond  kunde  införas 
genom  större  delen  af  strängen  å  penis,  och  då  vätskor  in- 
sprutades, såsom  karbolsyrevatten  och  utspädd  jodtinktur, 
hvilka  i  och  för  behandlingen  användes,  kommo  de  stundom 
ut  genom  en  af  öppningarna  å  scrotum.  Läkningen  gick 
mycket  långsamt.  I  midten  af  oktober  var  abscessen  i  peri- 
naeum  sluten.  Afven  en  del  af  fistelöppningarna  läktes,  men 
då  patienten  den  '^/jj  på  egen  begäran  utskrefs,  var  han  icke 
fullt  återstäld. 


OM    URETHRITIS    EXTERVA.  11 

Detta  fall  kan  föranleda  frågan,  om  icke  cystabildningen 
kan  hafva  sin  grund  uti  ett  abnormt  förlopp  af  lymfkärlen  å 
membrum  virile  och  scrotum.  I  sammanhang  härmed  vill  jag 
såsom  anmärkningsvärdt  tillägga,  att  hos  två  af  patienterna 
med  cysta  funnos  äfven  så  kallade  körtelgångar  vid  mynningen 
af  urinröret. 


Stockholm,   1885.     Kongl.  Boktryckeriet. 


NORDISKT   MEDICINSKT   ARKIV.     Band.   XVII.     N:r  6. 


Kortare  meddelanden. 


I.    Beklädiiiiig   af  udeufor  Bugliulen  befästede  og  fast- 

voxede  Tarmslyngers  Peritonealflade  med  epidermis,  ved 

Forsög  på  at  aiilägge  Taniifistler  hos  Himde. 


Af 

Prof.   Dr  P.   L.   PANUM 

i  Köbenhavii. 


Med  1  Träsnit. 


For  närmere  at  kimne  undersöo-e  visse  Forhold  ved  Tarm- 
fordöjelsen,  vilde  jeg  hos  Himde  anlägga  Tarmfistler,  som  efter 
Behag,  ved  Hjälp  af  passende  Kanyler,  skulde  kunne  lukkes 
eller  åbnes  med  eller  uden  Tillukning  af  den  överste  eller  ne- 
derste Del  af  Tarmens  lumen.  Herved  kom  det  ved  Fistlens 
Anlag  naturligvis  först  og  fremmest  an  på  med  Sikkerhed  at 
kunne  forebygge,  at  Tarmindholdet  ved  Tarmens  Abning  kunde 
komme  i  Berörelse  med  peritoneum,  da  den  herved  fremkaldte 
peritonitis  i  Regien  vil  medföre  Döden.  For  at  undgå  dette 
vilde  jeg  ikke  åbne  Tarmen,  för  der  var  sket  en  solid  Sammen- 
voxnino;  imellem  den  igennem  et  Sår  i  Busrväffsen  fremtrukne 
Tarmslynge  med  Bugväggens  Sårrande. 

For  at  opnå  dette  åbnede  jeg  hos  en  lille  Hund  Under- 
livshulen  ved  et  5  til  6  Cm.  långt  Snit  på  det  Sted,  der  sva- 
rede  bedst  til  den  Tarmslynge,  på  hvilken  jeg  vilde  anlägge 
Fistlen  —  i  dette  Tilfälde  på  Partiet  tät  under  duodenum. 
Efter  dernäst  at  have  trukket  Tarmslyngen  frem,  anbragtes 
der  imellem  Tarmslyngens  överste  og  nederste  Parti  3  starke 
Ligaturtråde  således,  at  hver  af  dem  omfattede  hele  Bugväg- 
gens Tykkelse  på  bägge  Sider  og  gennemborede  Mesenteriet 
på    to    Steder,    nemlig    såvel    foroven,   tät  under  Tarmen,  som 

N'oril.  med.  ai-kiv.     Bd  XVII.  1 


2  Bd.   XVII.  N:r  6,  I.  —  p.  l.  panum. 

også  dybere,  i  Niveau  med  Bugväggens  Indside.  Ved  at  sam- 
menträkke  og  sammenbinde  disse  Liiraturer  närmedes  Buffväg;- 

CD  O  O  Ö 

gens  Sårrande  således  til  liinanden,  at  kun  Mesenteriet  og  den 
til  samme  tilgränsende  Bagflade  af  Tarmen  kora-  til  at  ligge 
imellem  dem.  Operationsplanen  vil  tydeliggöres  ved  det  her 
aftrykte  Träsnit,  i  hvilket  a  h  c  betyder  Bugväggeu,  de  punk- 
terede  Linier  fff  de  nävnte  starke  Suturer,  ddd  Tarraslyngen 
og  e  e  Mesenterialkarrene,  som  ikke  vare  lukkede  ved  den  svage 
Kompression,  der  var  udövet  ved  Suturernes  lämpelige  Sam- 
mensnörina:. 


Det  lykkedes  at  få  Tarmslyngen  befästet  i  denne  Stilling 
ved  en  solid  Sammenvoxning  imellem  Bugväggens  Sårrande  og 
Tarmens  (tillige  med  Mesenteriets)  Peritonealbeklädning,  så- 
ledes at  Bugliulen  fuldständig  blev  lukket  ved  Tarmslyngen 
og  ved  dens  Adhärenser  med  Bugväggens  Sårrande.  Ved  om- 
liyggelig  Forbinding  af  den  fremtrukne  Tarmslynge  og  af  Såret 
i  Bugväggen  lykkedes  det  ikke  blöt  at  forhindre  peritonitis, 
men  også  at  beskytte  den  udenfor  Bughulen  liggende  Tarm- 
slynge imod  Tryk,  Udtörring  og  Fourensning,  således  at  den 
blev  vedligelioldt  i  normal  og  funktionsdygtig  Tilstand.  Dette 
opnåedes  ved  daglig  at  forbinde  Såret  med  Borsalve,  ströget 
på  renset  Bomuldsvat,  derover  et  Lag  med  Karbololje  vädet 
Vat  og  endelig  et  tykt  Lag  rent  Vat,  og  ved  Hjälp  af  en  Ban- 
dage, som  var  fästet  til  en  Tröje  af  stift  Filt,  som  blev  for- 
färdiget  til  Dyret.  Ved  denne  Behandling  antog  Tarmslyngen, 
som,,  efter  at  den  förste  Forbinding  var  fjärnet,  havde  vist 
nogle  mörke,  misfarvede  Pletter,  der  formodedes  at  hidröre  fra 
nogen  Cirkulationsforstyrrelse,  snart  sit  normale  Udseende. 
Man  kunde  under  Fordöjelsen  se  Tarmindholdet  passere  igen- 
nem  Tarmslyngen,  der  viste  tydelige  peristaltiske  Bevägelser, 
så  vel  spontant,  som  ved  Irritation  fremkaldte.  I  Begyndeisen 
fremkaldte  Födemidlernes  Passage  nogen  Irritation  og  Tilböje- 


TARMFISTLER    HOS    HUNDE.  6 

liffhed  til  Bräknino-,  hvorfor  de  kun  a;aves  i  mindre  Portioner. 
Men  dette  tabte  sig  snart,  således  at  Hunden  omsider  med 
Lethed  kunde  fortare  og  fordöje  500  Gm  skärt  Köd  i  et  eneste 
Måltid,  og  dens  Vägt,  som  oprindelig  havde  väret  henved  7000 
Gm,  og  som  efter  Operationen  var  sunken  ned  til  6000  Gm, 
steg  derved  op  til  8000  Gm,  i  det  Hunden  ved  den  rigelige 
Fodringr  blev  meo-et  fed.  Den  befaudt  sis;  fuldkommen  vel  og 
holdt  sig  meget  munter.  Efter  at  Suturerne  igennem  Bugväg- 
gen vare  bortfjärnede,  trak  Tarmslyngen  sig  efterhånden,  i 
Löbet  af  6  Uger,  så  vidt  tilbage,  at  den  kun  ragede  lidt  frem 
över  Buo-väo-srens  Niveau. 

Iraidlertid  iagttog  man  under  Forbindingen,  at  de  Partier 
af  Tarmslyngen,  som  vare  i  Berörelse  nled  Bugväggens  Hud, 
mere  og  mere  tydeligt  heJdädtes  med  epidermis,  som  udbredte 
sig  videre  og  videre  över  Tarmens  frit  liggende  Peritoneal- 
flade.  Den  övrige  frit  foreliggende  Del  af  den  udenfor  Under- 
livshulen  i  Bugväggen  fastvoxede  Tarmslynge  afsondrede  pus 
og  fremböd  et  livlig  rödt  Udseende,  som  en  suppurerende  Hud- 
flade,  men  uden  kendelig  Udvikling  af  Granulationer.  Den  på 
Tarmen  udbredte  Epidermisrand  blev  stedse  bredere,  og  Epi- 
dermislagene  i  dens  Periferi  tiltoge  i  Tykkelse,  således  at  den 
suppurerende  Flade  omsider  var  reduceret  til  omtrent  1  Cm:s 
Bredde  og  2  Cm:s  Längde. 

På  dette  stadium,  6  Uger  efter  at  Tarmslyngen  var  bleven 
placeret  udenfor  Underlivshulen,  åbnede  jeg  Tarmen  for  at 
applicere  de  Kanyler,  jeg  havde  konstrueret  for  efter  Behag 
at  kunne  åbne  og  lukke  Fistlen,  og  som  skulde  tjäne  til  at 
tilstede  eller  afbryde  Kommunikationen  imellem  den  ovenfor 
Tarmslyngen  liggende  Del  af  Tarmkanalen  med  den  derunder 
liggende  Del  af  samme.  Herefter  blev  Dyret  sygt  og  döde 
efter  få  Dages  Forlöb,  uden  at  det  var  mig  muligt  at  opdagé 
Dödsårsagen,  og  för  det  var  blevet  muligt  at  gennemföre  de 
påtänkte  Forsög  över  den  Andel,  som  den  under  duodenum 
liggende  Del  af  Tarmröret  har  i  Fordöjelsen  af  forskellige 
Födemidler. 

Det  märkvärdige  og,  så  vidt  jeg  ved,  ikke  för  iagttagne 
Fänomen,  at  en  i  6  Uger  udenfor  JBughulen  placeret  Tarm- 
slynge ihJce  hlot  holdt  sig  sund  og  funhtionsdygtig,  men  også 
hlev  beJilädt  w.ed  epidermis  og  trådte  således  i  Förbindelse 
med  den  ydre  Hud,  at  denne  umärkeligt  gik  över  i  Tarmens 
Hinder,    förekommer    mig   at  vare  höjst  interessant.     Tarmens 


4  Bd.  XVII.   N:r  6,  I.  —  p.  L.  PANUM. 

Peritonealbeklädning  undergik  her  åbenbart  en  dobboltMetamor- 
fose,  i  det  den  först  överalt  omdannedes  til  en  suppurerende 
Flade,  som  producerede  Pusceller  i  Steden  for  peritoneums 
oprindelige  Endotelceller,  og  i  det  denne  suppurerende  Tarm- 
overflade  dernäst  fra  Sårrandene  mere  og  mere  beklädies  med 
ejndermis,  ganske  således  som  ved  Helingen  af  et  gammelt 
suppurerende  ulcus  cruris,  der  fra  Randene  beklädes  med  epi- 
dermis.  Denne  Förändring  kan  åbenbart  iklie  opfatfes  som  en 
Mctaplasie  (Virchow),  d.  e.  som  en  Metamorfose  af  perito- 
neums Endotelceller  eller  af  de  Pusceller,  som  Overfladen  frem- 
bragte,  efter  at  de  normale  Endotelceller  vare  forsvundne,  men 
den  må  tydes  som  en  Slags  Transplantation  eller  Udbredehe 
af  Epidermisceller  på  en  Overflade,  der  normalt  og  oprindeligt 
var  beklädt  af  Celler  af  en  ganske  anden  Oprindelse,  i  det 
epidermis  jo  stämmer  fra  det  överste,  Endotelceller  ne  derimod 
fra  det  mellemste  Kimhlad. 

Ved  at  gentage  Forsöget  mislykkedes  det  flere  Gange 
at  opnå  noget  Resultat,  i  det  Dyrene  af  forskellige  Grunde 
döde,  uden  at  det  lykkedes  at  få  tilvejebragt  nogen  solid 
Sammenvoxning  imellem  Tarmen  og  Bugväggens  Sårrande. 
Omsider  lykkedes  det  mig  at  sikre  Resultatet.  Det  viste  sig 
nemlig,  at  det  isär  kom  an  på  at  tUvejebringe  en  Kontald  af 
Peritonealfladerne  med  hinanden  for  at  opnå  en  hurtig  og  solid 
Sammenvoxning,  hvorimod  Tarmens  Peritonealflade  ikJce  kunde 
bringes  til  at  indgå  en  fast  Sammenvoxning  ved  Kontakt  med 
Bugväggens  Muskler  og  Bindeväv,  selv  om  Kontakten  blev 
vedligeholdt  länge,  og  selv  når  det  ved  omhyggelig  antiseptisk 
Forbinding  var  lykkedes  at  forhindre  Udviklingen  af  en  peri- 
tonitis.  Jeg  anvendte  da  fölgende  Fremgangsmåde :  Efter  at 
have  gennemskåret  Bugväggen  indtil  peritoneum  präpareredes 
en  Rand  af  dette  löst,  og  efter  at  have  gennemskåret  denne 
Hinde  med  en  lille  Abning,  som  efterhånden  udvidedes,  an- 
lagdes  Katgutsuturer  imellem  peritoneum  og  Huden,  således 
at  Bugväggens  Sårrande  bleve  overtrukne  med  peritoneum,  för 
Tarmslyngen  blev  trukken  frem,  og  för  de  starke  Katgut- 
suturer {fff  i  Billedet)  bleve  anlagte  igennem  Bugväggen  på 
bägo-e  Sider  og  ig-ennem  Mesenteriet.  Sammenvoxningen  af 
Tarmens  og  Mesenteriets  Peritonealflade  med  Bugväggens  över 
Sårfladen  fremtrukne  Peritonealbeklädning  påfulgte  (i  Over- 
ensstemmelse  med  Erfaringer,  som  ere  gjorte  af  Kirurgerne) 
meget   hurtig,    og    Snitsåret    igennem   Bugväggens  Muskler  og 


TARMFISTLER    HOS    HUNUE.  O 

Bindeväv  voxede  ligeledes  let  og  hurtig  sammen  med  Udsiden 
af  Bugväggens  Peritonealbeklädning.  Derhos  forbedredes  For- 
bindingen  derved,  at  der  i  Fölge  Dr  Blochs  Råd  på  den  i 
Forvejen  raserede  og  med  Karbolvand  vaskede  Bugväg,  efter 
at  Tarmen  var  bleven  beskyttet  ved  en  Plumaceau  med  Bor- 
salve,  blev  anbragt  et  med  Jodoformkollodium  gennemvädet 
Lag  af  engelsk  Charpi.  Jodoformkollodiet  kläber  så  fast  til 
Huden,  at  derved  dannes  et  lufttät  og  pålideligt  Aflukke. 
Ved  dette  forträffelige  Forbindingsmiddel  lettedes  Efterbe- 
handlingen  i  höj  Grad.  Forbindingen  skiftedes  hveranden  Dag, 
og  den  beskyttedes  imod  Dyrets  Besträbelser  for  at  bort- 
fjärne  Bandagen  ved  et  Bind,  som  blev  befästet  ved  Suturer  og 
ved  Slynger  omkring  Dyrets  Forben  for  at  forhindre  Bandagen 
i  at  glide. 

Den  solide  Sammenvoxning  af  Bugväggen  med  Tarmväg- 
gen opnåedes  hurtig  per  primam.  Epidermis  begyndte  allerede 
i  Löbet  af  en  Uge  at  udbrede  sig  över  Tarmen,  og  efter  4  til 
5  Ugers  Forlöb  var  hele  den  foreliggende  Del  af  Tarmväggen 
fuldständig  beklädt  med  Hud,  således  at  slet  ino-en  Forbindinjr 
mere  behövedes.  Tarmen  har  efterhånden  trukket  sio;  således 
tilbage,  at  den  ligger  i  Niveau  med  Bugväggen  og  undertiden 
endog  träkkes  noget  indad,  således  at  det  Parti,  hvor  Tarmen 
ligger  i  selve  Bugväggen,  er  fordybet.  De  peristaltiske  Be- 
vägelser  af  det  på  sit  frit  liggende  Parti  med  epidermis  og  Hud 
beklädte  Tarmstykke  ere  fremdeles  tydelige.  Dyret  befinder 
sig  fuldkommen  vel,  og  Födemidlernes  Passage  igennem  det 
med  Överhud  beklädte  Tarmstykke  er  slet  ikke  generet. 


II.    På  hvilket  Titlspuiikt  bliver  Syfilis  konstitutionel  ? 

Af 

Dr  med.  ERIK  PONTOPPIDAN, 

Keserveliige  ved  Koinmunehospitalets  4de  Afdeling. 


De  senere  Ars  Forsög  med  Excisionen  af  den  primäre 
syfilitiske  Induration  have  givet  Lären  om  denne  Affektions 
Opfattelse  som  et  lokalt  Initialsymptom  eller  som  et  Tegn  på 
allerede  fiildendt  universel  Infektion  en  särlig  praktisk  Betyd- 
ping.  Tilhängerne  af  Excisionsmetoden  have  i  de  Tilfälde, 
hvor  konstitutionelie  Symptomer  ere  udeblevne  derefter,  villet 
se  et  Bevis  på  Sklerosens  lokale  Natur,  medens  omvendt  Me- 
todens Modstandere  i  dens  unägtelig  särdeles  liyppige  Fejl- 
slagning  have  sögt  en  yderligere  Stötte  for  deres  Anskuelse, 
at  Infektionen  allerede  ved  Sklerosens  Opståen  har  väret  uni- 
versel. Således  som  Resultaterne  af  Excisionsforsögene  hidtil 
foreligge  —  et  overvejende  Antal  med,  et  ringere  uden  efter- 
fölgende  konsistutionel  Syfilis  —  kunne  de  med  lige  megen 
eller  rigtigere  med  lige  lidt  Ret  benyttes  som  Beviser  til  bägge 
Sider.  De  Tilfälde,  hvor  Syfilis  ikke  er  opstået  efter  Exci- 
sionen, ere  hidtil  så  forholdsvis  få,  at  de  ikke  förmå  positivt 
at  afkräfte  Påstanden  om  Muligheden  for,  at  Syfilis  også  eliers 
vilde  vare  udebleven,  enten  fordi  Diagnosen  har  väret  usikker, 
eller  fordi  enkelte  Tilfälde  af  utvivlsom  Induration  kunne  for- 
blive  lokale  uden  senere  Tilfälde.  Selv  en  nok  så  frenirasrende 
Avtoritet  som  Diagnostiker  slår  ikke  til  til  at  frembringe  den 
fulde  Stringens  for  et  Bevis,  selv  om  man  personligt  kan  vare 
nok  så  overtydet.  Men  omvendt  kunne  de  Tilfälde,  hvor  Ex- 
cisionen efterfölges  af  Syfilis,  selv  om  de  ganske  vist  ere  de 
långt  overvejende,  ja  selv  om  det  gjaldt  dem  alle,  på  ingen 
Made  benyttes  som  Bevis  for,  at  den  syfilitiske  Infektion  på 
det  Tidspunkt  allerede  er  universel.  De  vise  hverken  mere 
eller  mindre,  end  at  virus  har  bredt  sig  ud  över  det  exstir- 
perede  Parti  —  hvor  långt,  kan  ikke  derved  afgöres. 

For  at  finde  Bevis  for  Sklerosens  Betydning  som  Udtryk 
for    en    universel    Infektion,    må    man    gå    tilbage   til  de  gode, 


PÅ    HVILKET    TIDSPUNKT    BLIVER    SYFILIS    KONSTITUTIONEL?         7 

o-amle  Inokulationsforsög:  Inokulation  fra  en  Induration  til  et 
ikke  syfilitisk  Individ  giver  en  Induration;  Inokulation  fra  en 
Induration  til  et  konstitutionelt  syfilitisk  Individ  giver  negativt 
Resultat;  Inokulation  fra  en  Induration  til  dennes  Barer  giver 
ligeledes  altid  neo-ativt  Resultat:  ergo  er  dette  Individ  allerede 

Ö  o  O 

universel  syfilitisk  inficeret. 

Denne  tilsyneladende  uangribelige  Slutning  har  imidlertid 
adskillige  svage  Punkter.  Selv  om  vi  forelöbia;t  ville  indrömme 
Prämissernes  Rigtighed,  ligger  det  dog  när,  at  der  intet  er 
bevist  for  Inokulationsöjeblikket,  men  i  ethvert  Fald  kun  for 
dette  Tidspunkt  +  Inkubationstiden  for  den  eventuelle  Indura- 
tion N:r  2;  eller  med  andre  Ord,  den  umärkelige  Proces,  som 
föregår  i  de  förste  Uger  efter  Indpodningen,  og  som  kaldes 
den  förste  Inkubation,  kunde  meget  vel  tankes  at  föregå  regu- 
lärt  som  i  enhver  anden  ikke  syfilitisk  Organisine;  men  når 
Organismen  ved  den  Tid,  da  den  stärkere  Proliferation,  In- 
durationen,  skulde  til  at  udvikle  sig,  er  bleven  gennemsyret  af 
Giften,  finder  Sklerosen  N:r  2  ingen  jomfruelig  Jordbund  mere 
til  sin  Udvikling  —  man  får  et  negativt  Resultat. 

I  Fald  dette  Raisonnement  er  rio-tisrt,  ligger  det  när  at 
antage,  at  man  dog  vilde  kunne  träffe  Tilfälde,  hvor  Inokula- 
tionen  var  sket  så  tidligt,  at  en  ny  Sklerose  kunde  få  Tid  til 
at  udvikle  sig  mere  eller  mindre  fuldständigt.  Og  det  er  netop, 
hvad  der  kan  ske.  Wallace,  Puche,  Boeck,  Bidenkap  og 
BuMM  have  offentliggjort  enkelte  Tilfälde,  hvor  Avtoinokula- 
tion  fra  en  Sklerose  har  givet  en  ny  Sklerose.  Når  disse  po- 
sitive Resultater  kun  repräsentere  så  aldeles  enkeltstående 
Undtagelser  i  den  store  Skare  af  Forsög,  kan  dette  muligvis 
til  Dels  forklares  ved  den  Made,  hvorpå  de  i  Regien  ere  an- 
stillede.  Oftest  ere  de  efter  Ricords  Exempel  gjorte  i  dia- 
gnostisk Ojemed:  hvis  Inokulationen  fra  et  ulcus  i  de  förste 
Dage  giver  et  andet  ulcus,  er  et  positivt  Resultat  noteret;  hvis 
Lancetstikket  er  forlöbet  reaktionslöst,  betragtes  Resultatet  efter 
nogle  Dage  som  negativt.  I  en  längere  Räkke  Inokulationer, 
som  jeg  i  Löbet  af  flere  Ar  har  foretaget  som  Reserveläge 
ved  Kommunehospitalets  4de  Afdeling,  gik  det  mig  i  Begyn- 
deisen lige  sådan;  men  ved  at  fortsatte  Observationen  af  Pa- 
tienterne  en  längere  Tid  blev  jeg  opmärksom  på,  at  i  visse 
Tilfälde  levede  de  allerede  forsvundne  Inokulationssteder  efter 
nogle  Ugers  Forlöb  op  igen,  der  viste  sig  knappenålshoved- 
store,    röde    Pletter    eller    Papler,    som   i   nogle   Tilfälde  snart 


8  Bd.  XVII.  N:r  6,  II.    —  e.  pontoppidan. 

ätter  svandt  sammeh  med  Fremkomsten  af  konstitutionelie 
Symptomer,  medens  de  ved  andre,  tidligt  foretagne  Indpod- 
ninger  fik  Tid  til  at  udvikle  sig  til  tydelige,  vel  udtalte  Ino- 
kulationsiudurationer. 

Jeg  skal  i  Resumé  fremsätte  5  af  de  mest  udviklede  Til- 
fälde;  de  ere  alle  iagttagne  på  Hospitalet,  hvor  Patienterne 
dagligt  fuldt  afklädte  må  fremstille  sig  for  Lägerne  til  Under- 
sögelse. 

1.  C.  J.,  Gasvärksarbejder,  indkom  d.  3dje  Februar  1883  på 
Kommunehospitalets  4de  Afdeling.  Smitteu  kan  ikke  bestemt  oply- 
ses,  da  Pat.  indtil  for  8  Dage  siden  jävnligt  havde  celebreret  coitus. 
Den  antoges  dog  at  ligge  omtr.  3  Uger  tilbage  i  Tiden ;  nogen  Tid 
derefter  fremkom  en  lille  Klegn  på  glans,  der  i  de  senere  Uage  ul- 
cererede.  Ved  Indläggelsen  fandtes  et  ärtestort,  lidt  urent  Sår  i  sul- 
cus  coronarius.  Der  föltes  svag,  begyndende  Induration,  dog  noget 
tvivlsom,  ligesom  også  Glandlerne  i  ingvina  vare  lidt  svulne,  dog 
rauligvis  ikke  ud  över,  hvad  der  var  habituelt.  Da  Diagnosen  så- 
ledes var  usikker,  foretoges,  for  at  komme  den  närmere,  den  2den 
Dag  en  Inokulation  (3  Lancetstik  på  abdomen).  Den  5te  Dag  (efter 
Indläggelsen)  noteredes  negativt  Eesultat,  i  det  de  ubetydelige  Spor 
af  Stikkene  vare  reaktionslöse  og  senere  svandt.  Der  dannede  sig 
på  höjre  Side  af  penis  omtrent  på  Midten  en  Pustel,  der  efterlod  et 
ärtestort  exkorieret  Parti,  som  den  lite  Dag  havde  en  infiltreret 
basis.  Såret  i  sulcus  coronarius  var  iraidlertid  blevet  tydeligere  in- 
dureret.  Den  lode  anförtes,  at  Glandlerne  i  den  sidste  Tid  vare 
blevne  större  og  indolente  i  höjre  iugven.  Den  lode  vare  Ulcera- 
tionerne,  også  den  kutaue,  stärkere  indurerede.  På  Inokulations- 
stederne  vare  fremkomne  harapefröstore,  röde,  lidt  ophöjede  Papler. 
Ingen  konstitutionelie  Tilfälde.  Paplerne,  navnligt  den  ene  af  dera, 
tiltoge  nu  jävnt  i  Störrelse,  medens  Ulcerationerne  helede;  den  22de 
Dag,  da  den  ene  af  Paplerne  var  nästen  ärtestor,  tydeligt  hård,  ud- 
skreves  han  på  Forlangende  til  poliklinisk  Behandling.  Den  27de 
fremstillede  han  sig;  Paplerne  havde  holdt  sig  stationäre,  Sårene  vare 
lagte,  men  stärkt  indurerede.  Den  31te:  Paplerne  vare  tiltagne  i 
Störrelse,  den  störste  som  en  lille  Bonne,  og  tydeligt  indurerede  at 
föle  på.  Klagede  över  Hovedpine  og  Mathed.  Den  36te:  alle  Indu- 
rationerne  svundne  lidt,  også  Inokulationspaplerne,  hvoraf  den  störste 
på  ape>;  havde  en  lille  Kruste.  Der  var  fremkommet  makulöse  Sy- 
tilider. 

Pat.  freraböd  således  tre  Indurationer,  opståede  på  forskellig  Tid, 
nemlig  den  på  glans,  som  fandtes  ved  Indläggelsen,  deruäst  den  ku- 
tanc,  som  först  den  lite  Dag  viste  begyndende  Induration  og  den 
I5de  var  tydeligt  indur^ret,  og  endcligt  den  udtalte  Inokulationspapel 
på  abdomen. 

2.  J.  J.  blev  optageu  i  Kommunehospitalet  d.  25de  Juni  1883. 
Sidste    coitus    for    4    Dao:e    siden,  näst  sidste  3  Uger  tilbage.     I   14 


PÄ    HVILKET    TIDSPUNKT    BLIVER    SYFILIS    KONSTITUTIONEL?        9 

Dage  havde  han  bemärket  sinä  Exkoriationer  på  prfeputiura.  Ved 
Indläggelsen  fandtes  et  ärtestort,  dybt,  iirent  ulcus  samt  uogle  mindre 
i  sulcus  coronarius,  som  vare  tvivlsomt  indurerede.  Nogen  Svulst  af 
Ingviualglandlerne.  Den  2den  Dag  blev  der  gjort  tre  luokulationer 
på  abdomen,  der  den  4de  Dag  viste  sig  resultatlöse.  Den  6te  vare 
ulcera  renere,  men  den  hårde  Infiltration  i  Tiltagende.  Den  18de 
var  Indurationen  betydelig  og  strakte  sig  til  Omfånget  af  orificium 
urethrae.  Glandelsvulsterne  tiltoge  i  Störrelse,  ingen  konstitutionelle 
Tilfälde.  Den  23de  bemärkedes,  at  der  på  Inokulationsstederne  frem- 
kom  knappenålshovedstore,  lyseröde,  let  ophöjede  Papler.  Den  31te 
viste  sig  et  makalöst  og  papulöst  Exantem,  Paplerne  vare  imidlertid 
blevne  större,  föltes  tydeligt  hårde.  Den  39te  begyndte  Inokulations- 
paplerne  at  afbleges,  den  40de  institueredes  en  Injektionskur  (hydrarg. 
formamid.).  Den  44de  vare  Inokulationspaplerne  skällende  og  flade, 
de  övrige  Papler  endnu  tydeligt  ophöjede.  Den  58de  Dag  viste  der 
sig  kun  pigmenterede  Pletter  på  Inokulationspaplernes  Pläds.  De 
övrige  Tilfälde  vare  på  en  Rest  af  Indurationen  i  glans  när  fuldstän- 
digt  svundne. 

3.  M.  J.  indlagdes  den  6te  Avgust  1883  i  Kommunehospitalet. 
Infektionen  dateredes  omtr.  1  Måned  tilbage.  Pat.  havde  på  collum 
glandis  til  höjre  uogle  bönnestore,  urene,  temmelig  rigelig  secerue- 
rende  ulcera  med  ubetydelig  Infiltration  i  Omfånget  og  små  Glandel- 
svulster  i  ingvina.  Den  3dje  Dag  foretoges  tre  luokulationer,  der 
den  5te  viste  negativt  Resultat.  Den  9de  vare  Inokulationsstederne 
näppe  synlige.  Den  lite  vare  Ingvinalglaudlerne  svulne,  indolente, 
ingen  yderligere  Tilfälde.  Den  16de  Dag  bemärkedes,  at  der  på 
Inokulationsstederne,  der  hidtil  havde  väret  fuldständig  forsvundne, 
var  fremkommet  to  knappenålshovedstore,  rödlige  Papler.  Den  20de 
var  navnlig  den  ene  af  dem  voxet  og  tydeligt  ophöjet.  Den  23de 
var  den  yderligere  tiltaget  i  Störrelse,  var  omtrent  ärtestor,  föltes  ty- 
deligt hård  og  havde  en  lille  Skälkrave  på  Spidseu.  Ingen  konstitu- 
tionelle Tilfälde.  Den  24de  fremkom  makulöse  Syfilider  på  truncus, 
der  föltes  små  indolente  Glandier  i  ingvina,  ved  condyl.  humeri  og 
på  Halsen.  Den  26de  begyndtes  en  Injektionskur.  Den  27de  vare 
Pletterne  talrige,  Inokulationspaplerne  ärtestore,  föltes  skarpt  begrän- 
sede,  men  vare  fladere  og  skällende  på  Overfladen.  Den  30te  affla- 
dedes  Inokulationspaplerne  yderligere,  Pletterne  endnu  synlige.  Den 
41de  Dag  svandt  Pletterne,  Inokulationspaplerne  kunde  endnu  iagt- 
tages.  Den  42de  viste  sig  overfladiske  Ulcerationer  på  Tonsillerne, 
som  toucheredes  med  lapis.  Den  45de  Dag  fandtes  endnu  betydelig 
Induration  af  glans  samt  Kirtelsvulster;  de  övrige  Symptomer  vare 
svundne;  på  Paplernes  Pläds  var  der  kun  glatte  Pigmentpletter. 

4.  T.  A.  indlagdes  den  20de  Juni  1884  på  Kommunehospitalet 
med  et  tvivlsomt  indureret  ulcus  penis.  Sidste  coitus  for  3  Dage 
siden,  näst  sidste  for  4  Uger  siden.  Strax  samme  Dag  gjordes  tre 
Inokulationer  på  abdomen.  Den  3dje  Dag  noteredes  negativt  Re- 
sultat; derimod  adenitis  ingvinalis  og  tydelig  Induration.     Era  nu  af 

Nord.  med.   arkiv.      Bd.   XVII.  2 


10  Bd.  XVII.  N:r  6,  II.  —  e.  pontoppidan. 

bemärkedes  ingen  särlig  Förändring  för  den  12te  Dag,  da  der  opstod 
knappenålshovedstore,  röde,  näppe  ophöjede  Pletter  på  Inokulations- 
slederne.  Imidlertid  tiltog  Indurationen  og  Adeniten  og  var  den 
19de  nieget  betydelig;  på  Inokulationsstederne  vare  nu  tre  hirsekorn- 
store,  röde,  tydeligt  ophöjede  Papler  voxede  frem.  Ingen  konstitu- 
tionelle  Tilfälde.  Den  26de  udbröd  makulöse  og  papulöse  Syfilider. 
Inokulationspaplerne  vare  ärtestore  og  omdannede  til  Pustler,  som 
däkkede  sig  med  Skorper.  En  Injektionskur  institueredes.  Den  28de 
foretoges  en  Reinokulation  fra  Pustlerne  uden  noget  som  helst  Resultat. 
Efflorescensen  tiltog  og  var  den  32te  Dag  särdeles  betydelig;  også 
Inokulationspustlerne  havde  da  nået  deres  acme  og  aftoge  nu;  den 
36te  vare  Krusterne  faldne  af  og  efterlode  en  skällende,  flad  Indura- 
tion.  Så  vel  disse  som  Efflorescensen  afblegedes  nu  langsomt.  Den 
52de  Dag  (efter  15  Injektioner)  fremstilledes  Pat.  for  den  dermato- 
logiske  Sektion  af  den  internationale  Lägekongres.  Der  fandtes  da 
på  hver  af  de  tre  Pustlers  Pläds  en  rund,  skiferfarvet  Induration  af 
en  10-Ores  Störrelse,  som  selv  på  deres  nu  värende  retrograde  sta- 
dium uden  Betänkning  diagnosticeredes  som  syfilitiske  Chankre  i  Re- 
parationsstadiet med  endnu  persisterende  Induration. 

5.  L.  A.  iudkora  på  Kommunehospitalet  den  12te  Avgust  1884 
med  et  lille  urent  ulcus  i  sulcus  coronarius  og  angav  sig  smittet  for 
10  Dage  siden.  Den  2den  Dag  var  Såret  renere,  men  tiltaget  i 
Störrelse  og  hårdt  infiltreret.  Der  foretoges  tre  Inokulationer  på  ab- 
domen,  som  den  4de  noteredes  som  resultatlöse,  medens  Indurationen 
nu  var  tydelig.  Den  6te  vare  Inokulationsstederne  näppe  synlige. 
Den  11  var  der  opstået  adenitis  ingvinalis.  Den  I3de  var  der  på 
det  ene  af  Stederue  (svarende  til  det  först  gjorte  Lancetstik)  frem- 
kommet  en  lille,  röd,  ikke  ophöjet  Plet.  Den  18de  var  Indurationen 
i  tiltagende,  mere  end  örestor,  Adeniten  ligeså;  ingen  konstitutionelle 
Tilfälde.  Den  röde  Plet  let  ophöjet.  Den  20de  var  Inokulations- 
paplen  tydeligt  ophöjet,  ingen  konstitutionelle  Tilfälde.  Den  22de: 
Inokulationspapleu  tiltager.  Begyndende,  tvivlsomme  Roseolapletter. 
Den  25de:  Paplen  ärtestor,  tydelig  hård  og  ophöjet.  Der  er  frem- 
komraet  pletformige  Syfilider,  Injektiouskur  begyndes.  Den  29de 
Dag:  Paplen  lidt  fladere  og  blegere.  Den  33te:  den  pletformige 
Efflorescens  svunden.  Paplen  röd,  men  nästen  glat.  Den  35te  Dag 
var  Inokulationspapleu  synligt  afbleget,  den  40de  nästen  svunden. 

Disse  Tilfälde  ligne  hverandre  så  meget,  ere  så  typiske, 
at  de  kunne  sammenfattes  under  ét  paradigma:  en  Inokula- 
tion,  der  er  foretagen  så  tidligt,  at  Tidspunktet  falder  sammen 
med  den  förste,  begyndende,  til  Dels  endnu  tvivlsomme  Indura- 
tions  Opträden,  giver  efter  en  Inkubationstid  af  2  til  3  Uger, 
under  hvilken  aldeles  ingen  Reaktion  har  vist  sig,  som  Resultat 
små,  i  Begyndeisen  näppe  fölelige,  röde  Papler,  hvis  Fremkomst 
altid  går  forud  for  Udbruddet  af  de  konstitutionelle  Symptomer, 
og  som   under  en  Udvikling  indtil  Arte-  eller  Bönnestörrelse 


PÅ    HVILKET    TIDSPUNKT    BLIVER    SYFILIS    KONSTITUTIONEL?       11 

indurere  i  basis  med  Ulceration  eller  Afskalning  af  Overfladen 
for  at  begynde  deres  Resolution,  når  den  universelle  Syfilis  er 
brudt  frem. 

Dette  Forlöb  viser  altså,  at  Organismen  i  visse  Tilfälde 
kan  reagere  mod  en  syfilitisk  Avtoinokulation  i  alt  Fald  indtil 
et  vist  Punkt  ganske  på  samme  Made  som  en  sund  (d.  e.  ikke 
syfilitisk)   Organisme. 

Den  vel  udtalte,  reaktionslöse  Inkubationstid  udelukker  i 
disse  Tilfälde  Tanken  om  et  Clercs  Chankroid,  og  den  eneste 
Mulighed  for  at  slippe  for  at  anerkende  disse  her  beskrevne 
Inokulationsresultater  som  legitime  Initialskleroser  synes  at  vare 
den  med  Tarxowsky  at  ville  forklare  dem  som  et  Udslag  af 
en  Tilböjelighed  hos  syfilitiske  Individer  i  den  sekundäre  Pe- 
riode  til  at  lade  Travmer  blive  Udgangspunkt  for  syfilitiske 
Manifestationer  og  särligt  for  en  Art  Psevdoinduration.  Denne 
TARNOwsKYske  Lare  holder  imidlertid  näppe  Stik,  og  når  man 
i  mine  Tilfälde  ser  Inokulationerne  så  prompte  blive  besvarede 
med  indurerede  Papler  efter  reglementeret  Inkubationstid,  måtte 
man  jo  så  også  vänte,  at  Knappenålsrifter  eller  andre  tilfäl- 
dige  Läsioner,  for  hvilke  disse  Individer  dog  umuligt  kunne 
vare  gåede  fri,  havde  medfört  de  samme  Fölger.  Men  sligt 
er  ikke  blevet  observeret. 

Jeg  kan  ikke  se  rettere,  end  at  det  bliver  nödvendigt  at 
opfatte  de  således  opnåede  Inokulationsresultater  som  reguläre 
Initialskleroser,  måske  med  Tilböjelighed  til  abortivt  Forlöb, 
i  det  den  sig  udviklende  universelle  Infektion  ligesom  tager 
Grunden  bort  under  Födderne  på  dem.  I  så  Fald  kunde  der 
vare  en  vis  Sandsynlighed  for  den  Antagelse,  at  Infektionen  i 
Begyndeisen  af  Indurationens  Beståen  vel,  som  det  negative 
Resultat  af  så  mange  Excisioner  viser,  sträkker  sig  ud  över 
dennes  Gränser  og  måske  alt  er  begyndt  at  okkupere  den  näste 
Etape,  de  närmeste  Glandier  f.  Ex.,  men  at  virus  ikke  har 
mättet  Organismen  i  sin  Helhed  för  på  et  Tidspunkt  hen  i 
den  anden  Inkubation,  der  kan  ligge  över  3  Uger  borte  fra 
Indurationens  förste  Opträden,  om  end  Afstanden  i  Regien 
sandsynligvis  ikke  er  så  stor.  Mere  end  en  Formodning,  mere 
eller  mindre  vel  begrundet,  tör  det  dog  näppe  kaldes,  för  en 
Gäng  Erfaringer  fra  Overförelser  på  sunde  Individer  eller 
måske  Påvisningen  af  en  Syfilisbacil  måtte  tillade  at  före  et 
mere  stringent  Bevis. 


Stockholm,  1885.     Kongl.  Boktryckeriet. 


NORDISKT  MEDICINSKT   ARKIV.     Band.  XVII.    N:r  7. 


Nordisk  inediciiisk  literatiir  från  år  1884. 


Tredje  kvartalet. 


Normal  auatomi,  fysiologi   ocU  biologisk  kemi:  Kr.  Poul- 

SKN:  Om  Fascienie  og  de  interfiisciali:  Rum  pä  Halsen.  —  Jacob  Hf.i- 
berg:  Ueber  die  DreLung  des  Vorderarms.  —  Jacob  Heibekg  :  Ueber 
die  Drehungen  der  Hand,  historiseh  und  experimentell  bearbeitet.  —  Jacob 
Heiberg:  Atlas  der  Hautnervengebiete.  —  C.  F.  Naumann:  Ossa  teudi- 
uuni.  —  Jacob  Heiberg  :  Biologiske  Meddelelser.  —  Axel  Jäderholm: 
Studier  öfver  methemoglobin.  —  Worm-MiJller:  Om  den  kvautitative 
Bestemmelse  af  små  Miingder  Drucsukker  i   Urinen  og  om  Roberts  Metode. 

—  WoR5i-Mi'LLEK:  Om  Druesukkerels  Bestemmelse  i  Urinen  ved  Hjälp 
af   Soleils-Ventzke's    Polarimeter,  og  om  de  venstredrejende  Substaulser. 

—  WoRM-MuLLER:  Om  Sukkerets,  Udskillelse  i  Urinen,  efter  Nydelsen  af 
Knlhydrater,  hos  sunde  Meunesker.  —  Valter  Lindberger:  Om  gallans 
betydelse  för  förruttnelsen  i  tunntarmen.  —  Olof  Hammarsten:  Bidrag 
till  kännedomen  om  mucin  och  de  mucinliknande  iimnena.  -  Jacob 
Heiberg :  Om  ett  biologiskt  Laboratorium. 

KR.   POULSEN:   Om  Fascieriie   og  de   iiiterlasciale    Rum   på   Halsen. 

Afh.  f.  Doktorgraden.     Köbenhavn  1884. 

I  Indledningen  gör  Förf.  opmärksom  på  den  hidtil  lierskeude  Usik- 
kerhed  og  Uoverensstemmelse  i  Beskrivelserne  af  Halsens  Fascier,  sär- 
ligt  ogsä  når  Anatomernes  Frenistillinger  sammenholdes  med  de  kli- 
niske  Erfaringer  om  Abscessernes  Löb.  Han  har  derfor  stillet  sig  den 
Opgave  at  undersöge  Spörgsmålet  på  ny  for  at  give  et  anatomisk  Grund- 
lag for  Studiet  at  Sänkningsabscesserne.  Som  Materiale  har  han  be- 
nyttet dels  Sviter  af  Tvärsnit  af  frosne  Kadavre,  dels  Injektion  af 
farvede  Limoplösninger   i  de  interfasciale  llum. 

Arbejdets  Iste  Afsnit  er  en  rent  deskriptiv  anatomisk  Fremstilling 
af  Halsens  Faseier;  ved  Beskrivelsen  af  den  egentlige  Muskelfascie, 
f.  cervicalis,  går  han  ud  fra  dens  Forhold  på  et  Tvärsnit,  taget  i  Höjde 
med  4de  Halshvirvel;  her  findes  et  superficielt  og  et  profund  Fascie- 
blad  og  5  interfasciale  Rum;  disse  Fascieblade  fölger  han  dernäst  indad 
til  Brystkassens  överste  Abning  og  opad  först  til  Tungebenet  og  derpå 
ovenfor  dette.  Det  vilde  före  os  for  vidt  her  at  referere  Enkelthederne, 
der  desuden  kun  kunne  forstås  ved  Hjälp  af  Afbildningerne. 

I  det  näste  Afsnit  beskriver  Förf.  Udbyttet  af  sine  Injektioner, 
i  det  han  omhyggeligt  gennemgår  den  topografiske  Anatomi  af  föl- 
gende  Rum  og  Regioner:  a)  spatium  suprasternale;  b)  trigonum  cer- 
vicale    inferius;    c)    det   retroviscerale    Rum;   d)  det  praeviscerale  Rum; 

Nord.  med.  arkiv.     Bd.  XVJI.  i 


2    Bd.  XVII.  N:r  7.   —  noudisk  medicinsk  literatur   188  4. 

e)  Karspalten;  f)  regio  sulmiaxillaris;  g)  regio  retromaxillaiis  s.  paro- 
tidea;  h)  regio  sternocleido-mastoidea  og  i)  regio  lateralis  colli. 

Endelig  meddeler  Förf.  i  et  sidste  Afsnit  en  detaljeret  Eedegörelse 
for  Eesultatet  af  hver  enkelt  af  de  i  alt  100  Injektioner,  han  har  fore- 
taget  paa   Lig   og   Individer  af  bägge  Kön  og  i  de  forskelligste  Äldre. 

Afliandlingen  er  ledsaget  af  2  delvis  farvetrykte  litografiske  Tav- 
ler,  hvoraf  den  ene  viser  et  Snit  i  Höjde  med  nederste  Del  af  4de 
Halshvirvel,  den  anden  et  Snit  i  Höjde  med  Underkävens  Vinkel.  Bägge 
Tee-ninsrer  ere  gengivne  i  naturlig  Störrelse.  Ditlevsen. 


JACOB  HEIBERG:  Ueber  (lie  Drelmiig  des  Vorderarms.  Kristiania  Vi- 
(leusk.  Selsk.  Forh.  1883.    N:r  8,  30  S.,  med  23  träsnit. 

Forfatteren  leverer  her  for  förste  Gäng  Eesultaterne  af  sine  sä- 
regne  Forsög,  som  förer  ham  til  den  Slutning  1)  at  ulna  beväger  sig 
under  Forarmens  Drejning,  2)  at  denne  Bevägelse  er  regelmässig  og 
tvangslöbende  (zwangläufig),  3)  at  radius  beväger  sig  om  den  almindelig 
ffistsatte  Axe,  som  löber  fra  capitulum  radii  til  capitnlura  ulnre,  men  at 
Axen  selv  er  bevägelig  og  at  hele  Forarmens  Drejning  bliver  gensidig 
vikariende  Funktion  af  bägge  Ben  —  ulna  og  radius. 

(Jfr  Nord.  Med.  Arkiv.    N:r  7.    Bd.  XVI  1884).  Heiberg. 

JACOB  HEIBERG:  Ueber  die  Drelnnigen  der  Hand,  liistoriscli  uiid  ex- 
perimertell  bearbeitet.  Mit  36  in  den  Text  gedmckteu  Holzsehiiitten. 
Wien  1884.     Urban  &  Schwarzenberg.     90  S.  8:o. 

En  Samlet  og  noget  udvidet  Udgave  af  Forfatterens  Forsög  og 
liistoriske  Forskninger  fra  Galen  og  til  vore  Dage  om  Ulnas  Deltagelse 
i  Handens  Drejning.  Heiberg. 

JACOB  HEIBERG:  Atlas  der  Hautnervengebiete,  eiu  Lehrmittel  fiir 
Aerzte  uud  Studireude.  Kristiania  1884  Alb.  Cammermeyer.  X  far- 
beugedruckte  Tafelu   mit  Text.     G  kr. 

Fra  Geografien  er  lånt  den  Metode  med  forskellige  Farver  at  be- 
tegne  de  forskellige  Nervers  Gebeter.  Midt  i  er  Nervens  Navn  trykt  i 
Egyptienne,  hvorved  man  letter  Orienteringen  betydeligt.  Atlasset  er 
bestemt  både  til  pädagogisk  og  klinisk  Brug,  og  i  raange  patologiske 
Tilfälde  vil  Lägen  her  med  ot  Öjekast  kunne  orientere  sig,  hvor  det 
gälder  om  Sygodomraes  nevrotiske  Udspring. 

For  den  Studerende  er  Bogen  bestemt  til  at  lette  Tilegnelsen  af 
det  vanskelige  Stof.  Heiberg. 

C.  F.  NAUMANN:  Ossa  tendiuuiu.     Nord.  med.  arkiv,  bd  XVI,  nn-  20,  IH. 
Se  Comptes  rendus.     Nord.  med.   arkiv,  bd  XVI,   n:r  22. 

JACOB  IIEIBERG:  Biologiske  Meddelelser.  P.  T.  Mallings  Tnrlag,  Itste  og 
2det  Hette. 

Indeholder  dels  Foreläsninger,  dels  Originalarbejder,  dels  Refera- 
ter    över  l)iolooiske  Ämner.     Udgiveren  har  i  temmelig  forkortet   Form 


NORMAL    ANATOMI,    FYSIOLOGI    OCH    BIOLOGISK    KEMI.  3 

behandlet  Muskellären,  cg  går  her  modsat  den  sädvanlige  Vej,  indven- 
dig  fra  udad,  livad  han  kalder  den  syntetiska  Metode,  i  stedet  for  den 
vanlige,  som  benävnes  den  analytiske,  hvor  man  går  lagvis  udenfra 
indad.  Af  Rygmnsklerne  slöjfer  lian  mange  og  lägger  megen  Vägt 
på  den  stereometriske  Form.  Heiherg. 

AXEL  JÄDERHOLM:  Studier  iifver  metliemoglohin.  Nord.  med.  arkiv,  bd 
XVI,  n:r  17. 

Se  Comptes  rendus,  Nord.  med.  arkiv,  bd  XVI,  n:r  22. 

WORM-MuLLER :  Om  den  kTautitative  Besteinmelse  af  små  Mäugder 
Druesukker  i  TJrineii  og  om  Roberts  Metode.  Kristiania  Videnskabs- 
selskabs  Forhaudlinger  1883,  N:r  14. 

Som  bekendt  ere  de  sädvanlige  Metoder  til  Bestemmelse  af  Suk- 
kergebalten  i  Urinen  ikke  tils>räkkelig  nöjagtige,  så  snart  denne  inde- 
liolder  mindre  end  omtr.  0..t  "/o  Druesukker.  Polarisationsapparatet  läder 
her  i  Stikken,  fordi  dets  Fejlgräuser  ligge  omtr.  ved  +  0.3  ^,  og  ved 
Filtreriug,  hvortil  overhovedet  kun  Knapps  Vädske  i  sådanne  Tilfälde 
er  brugbar,  gör  Urinens  övrige  reducerende  Substantscr  (0.05 — 0.4  % 
beregnet  som  Druesukker)  sig  så  stärkt  geldende,  at  Resultatet  for  den 
sande  Sukker  g  elialts  Vedkommende  bliver  alt  andet  end  sikkert.  Förf. 
bestemmer  derfor  direkte  i  hvert  enkelt  Tilfälde  disse  reducerende  Stoffe, 
beregner  dem  som  Druesukker  og  subtraherer  dem  fra  den  samlede 
Mängde  (Sukker  +  reducerende  Substantser)  reducerende  Substants,  be- 
regnet som  Sukker.  Dette  udföres  på  den  Made,  at  man  först  titre- 
rer  den  oprindelige  Urin  med  Knapps  Vädske,  derpå  läder  Urinen 
henstå  med  udvadsket  og  lufttörret  Presgär  i  24 — 48  Timer  ved 
20 — 25°  C  og  så  igen  titrerer.  Differentsen  mellem  de  således  fundne 
Värdier,  beregnet  efter  Druesukker ets  Reduktionsevne  udtrykker  da 
Urinens  virkelige  Sukkergelialt. 

E-OBERTs  har  allerede  for  längere  Tid  siden  uddannet  en  Metode 
til  Bestemmelse  af  Sukker  i  Urinen  ved  Bortgäring  af  dette,  idet  han 
bestemmer  den  sp.  V.  för  og  efter  Gäringen  og  multiplicerer  Diffe- 
rentsen mellem  disse  med  en  konstant  Faktor.  Metoden  er  senere 
benyttet  af  flere  Forskere,  hvoraf  Manassein  hor  har  indfört  en  fra 
Roberts  oprindelige  iioget  forskellig  Faktor. 

WoRM-MiJLLER  leverer  nu  1)  det  experimentelie  Bevis  for  sin 
Fremgangsmädes  Rigtighed,  idet  han  i  en  Forsögsräkke  viser,  at  man 
ad  denne  Vej  får  fuldt  nöjagtige  Resultater  alene  med  den  Indskränk- 
ning,  at  man  ved  meget  lavc  Sukkergehalter  (lavere  end  omtr.  0,0.5  %) 
sädvanlig  får  en  Ubetydelighed  (omkr.  0,0  2  %)  mere,  fordi  der  ved 
Gäringen  også  forsvinder  en  ganske  ringe  Mängde  reducerende  Sub- 
stants som  ikke  er  Sukker.  Endvidere  2)  påviser  Förf.  experimentelt, 
at  Roberts  Metode  endog  med  videnskabelig  Nöjagtighed  giver  Uri- 
nens sande  Sukkergehalt,  hvor  denne  ikke  er  mindre  end  0.4  %,  medens 
den  derimod  ved  lavere  Gehalter  slår  Fejl,  idet  Afvigelsen  allerede 
ved  0.3  %  var  temmelig  stor  i  den  anförte  Forsögsräkke.  Referentens 
Erfarinffer    o-år   og-sä   i    samme    Retning-.      Betiug-elsen    for    at    Roberts 


4       Bd.    XVIII.    N:V    7.    —    NOKDISK    MEDICINSK    LITERATUR    1884. 

Metode  skal  give  gode'  Eesultater  er  imidlertid,  at  der  til  Bestemrael- 
sen  af  den  sp.  V.  auvendes  et  med  Stigeror  forsynet,  fint  Pyknome- 
ter  (eller  endnu  bedre  et  Sprengels-)  eller  säregne  (Antweiler  og 
Breidenbend)  konstruerede  Areometre. 

I  Henhold  till  ovenstående  vil  Referenten  ikke  imdlade  at  be- 
raärke,  at  han  i  temmelig  stor  Udsträkning  har  anvendt  den  af  Worm- 
MiJLiiER  angivne  Metode  til  Bestemmelse  af  Blodets  Sukkergehalt,  og  at 
han  har  anstillet  talrige  Kontrolforsög  med  iidgäret  Blodserura  eller 
Urin  tilsat,  små  afvejede  Mängder  Sukker.  Uesultatet  har  i  alle  Tilfälde 
väret  udmärkt,  så  det  ingen  Tvivl  kan  vare  om,  at  denne  Methode 
er  at  forträkke  for  alle  övrige.  Jac.  G.   Otto. 

WORM-MliLLER:  Om  Di'iiosiikkerots  Bestemmelse  i  Urinen  ved  Hjllli) 
af  SoIeil-Veutzke's  Polarimeter  og  om  <Te  veustredrejeiule  Sub- 

stantser.     Krlsliauia   Videuskabsselskabs  Forhaiidlinger  1884.     N:r  7. 

Polarimetriske  Bestemmelser  af  Druesukkergehalten  i  normal  Urin, 
tilsat  afvejede  Kvantiteter  Sukker  giver,  efter  Förf.  Undersögelser,  i  det 
väsentlige  rigtigc  Resultater,  niedens  dette  ikke  altid  er  Tilfäldet  med 
(liabetisk  Urin.  I  de  i  Afhandlingen  meddelte  Forsögsräkkcr  udförtes 
Bestemmelsen  af  Sukkergehaltcn  fornden  ved  Polarisation  dels  ved 
Titrering  med  Feulings  dels  med  Knapps  Vädske.  Forsögsräkken 
omfattede  212  diabetiske  Uriner,  hvori  Sukkergehaltcn  ikke  var  mindre 
end  0.5  %  (polarimetrisk  bestemt).  I  17  Uriner  erholdtes  samme  Re- 
sultat ved  Titrering  og  Polarisation,  og  i  15  gav  Polarisationen  noget 
(gennemsnitlig  0.19  %)  höjere  Procenttal  end  Titreringen.  Det  långt 
overvejende  Antal  (180)  gik  i  den  Retning,  at  man  ved  Titrering 
fandt  höjere  Värdier  end  ved  Polarisation,  og  denne  Afvigelse  var  i 
Gennenisnit  0.4.3  %  mere  Sukker  ved  Titrering  end  ved  Polarisation, 
så  at  Middeltallet  af  Differcntserne  i  samtlige  212  Forsög  var  0.3.5  % 
Sukker  mere  ved  Titrering  end  ved  Polarisation.  Denne  Forskel  hid- 
rörer  vistuok  for  en  stor  Del  fra,  at  ved  Titreringerne  også  Urinens 
övrige  reducerende  Substantser  (navnlig  Urinsyre  og  Kreatinin)  gör  sig 
geldende  og  derved  angiver  Sukkergehaltcn  noget  (omtr.  0.2  %)  for  stor, 
men  for  en  ikke  uväsentlig  Del  er  den  betinget  af,  at  diabetiske  Uri- 
ner ikke  själden  indeholder  venstredrejende  Substants,  som  i  disse 
Forsög  l)cvirkede,  at  13  Uriner  viste  en  meget  betydelig  Afvigelse  i 
denne  Retning,  idet  de  gav  fra  1 — 2, -i  %  mere  ved  Titrering  end  ved 
Polarisation.  Man  bör  af  denne  Grund  efter  Förf.  polarisere  diabe- 
tiske L^riner  såv(!l  för  som  efter  Bi^haudling  med  (i är  for  at  komme 
til  et  fuldt  pålideligt  Resultat;  men  derved  taber  Polarisationsbesteramel- 
serne  en  stor  Del  af  sin  Sinipelhed.  Eudelig  godtgör  Förf.  ved  andre 
Forsögsräkker  at  man  ikke  med  nogen  som  helst  Sikkerhed  kan 
bestemme  0.4 — 0.2  %  Sukker  eller  mindre  ved  Hjälp  af  Polarimetret 
selv  om  Polarisationsbestcunmelserne  udföres  både  för  og  efter  liehand- 
ling  med  G  är. 

I  det  fölgende  Afsnit  beliandler  Förf.  Urinens  venstredrejende 
Substantser,  idet  han  först  giver  en  kritisk  Oversigt  över  de  sukker- 
holdige  diabetiske  Uriner,  der  har  vist  Venstre  —  istedetfor  Höjre- 
dreiniiig   i  Polarisationsapparatet.     Det  förste  sikkert  iagttagne  Tilfälde. 


NORMAL    ANATOMI,    FYSIOLOGI    OCH    BIOLOGISK    KKMI,  5 

af  denne  Art  er  beskrevet  af  Vkntzke  1842,  det  andet  1876  af 
ZiMMER  og  CzAPEK,  der  en  Gäng  ved  Titrering  fandt  9.8  ^  Druesnk- 
ker,  medens  Urinen  drejede  til  Venstre,  svarende  til  en  Sukkergehalt  af 
2.8  5  %.  Det  tredje  Tilfälde  er  iagttaget  af  Porf.  i  1877,  idet  der  ved 
SoLEiLS  Polarimeter  erholdtes  en  Venstredrejning,  svarende  til  1.4  % 
og  ved  Titrering  med  Fehlings  Vädske  1.4  5  Yo  Druesnkker.  De  fleste 
tidligcre  Forfattere  har  antaget,  at  denne  Venstredrejning  liidrörer  fra 
Levulose,  men  da  den  af  Zi.mmek  og  Czapek  bcliandlede  Patient  ikke 
nöd  noget  Stof,  hvoraf  der  knnde  dannes  Frngtsnkker  og  da  denne 
Snkkerart,  efter  Forf:s  Undersögelser,  liverken  opträder  lios  normale 
Mennesker  eller  hos  Diabetikere  efter  Nydelsen  af  samme,  kan  dette 
ikke  forholde  sig  således.  Den  omtalte  venstredrejende  Substants,  der 
kun  synes  at  opträde  i  större  Mängder  i  den  grave  Form  af  Diabetes, 
er  rimeligvis  identisk  med  den,  der  blev  påvist  i  de  för  nävnte  Uriner. 
og  som  bevirkede  den  större  Forskel  mellem  Eesultaterne  ved  Polari- 
sation og  Titrering.  Hvad  denne  Substants  kemiske  Natur  angår,  har 
Förf.  vist,  at  den  hverken  er  gäringsdygtig  eller  reducerende,  samt  at  den 
rcagerer  stärkt  sur  og  derfor  rimeligvis  er  en  Syre,  hvilket  også  er 
bleven  bekräftet  ved  Undersögelser  af  KiJTz  og  Minkowski,  der  nylig 
har  godtgjort,  at  vedkommeude  venstredrejende  Substants  er  en  Oxy- 
smörsyre,  der  navnlig  förekommer  i  de  diabctiske  Uriner.  som  farves, 
burguiiderröde  af  Klorjärn.  Da  denne  Syre  kan  udskilles  i  betydeligc 
Mängder    har  den  sin  store  Betydning  for  Lären   om  diabetes-mellitus. 

Jac.  G.  Otto. 

WORM  MULLER:   Om   Siikkercts   Udskillclse   i  Urineu  efter  Nydelsen 
af  Kulhydniter,  hos  sunde  Mennesker.   Nord.  med.  arkiv,  bd  XVI,  u:r  18. 

Se  Comptes  rendus.     Nord.  med.   arkiv,  bd  XVI,  n:r  22. 

VALTER  LINDBERGER:  Om  gallans  betydelse  för  förruttnelsen  i  tunn- 
tarmen.    Upsala  Läkarefören.  förhand!.,  bd  XIX,  s.  467. 

Förf.  har  anstalt  sina  försöksserier  med  neutrala  vatteninfusioner 
på  pankreas,  hvilka  försattes  med  varierade  mängder  af  olika  syror 
samt  med  galla  och  användes  till  digestion  af  fibrin  vid  kroppsvärme. 
Han  fann  därvid,  att  förruttnelsens  uppträdande  fördröjdes  af  äfven 
ganska  små  mängder  fri  saltsyra,  i  mindre  grad  af  ättiksyra  och  mjölk- 
syra; vid  närvaro  af  fria  syror  visar  gallan  en  synnerligen  kraftig  för- 
måga att  förhindra  förruttnelsen.  Däraf  drager  han  den  slutsatsen,  att 
i  öfre  delen  af  tunntarmen,  där  reaktionen  är  svagt  sur,  förhindras  A^^- 
hvitans  förruttnelse  genom  gallan;  längre  ned,  där  reaktionen  blifver 
neutral  eller  alkalisk,  kan  gallan  visserligen  ej  förhindra  förruttnelsen, 
men  då  har  redan  större  delen  af  ägghvitan  blifvit  räddad  åt  orga- 
nismen. K.  Mörner. 

OLOF  HAMMARSTEN:   Bidrag   till  kännedomen  om  nuicin  och  de  mu- 

Cinliknande  ämnena.      Upsala  Läkarefören    förhandl.,  bd  XIX,  s.  381. 

Förf.  meddelar  i  denna  uppsats  hufvuddragen  af  sina  undersök- 
ningar öfver  mucinet  hos  helix  pomatia.     Han  har  hos  detta  djur  fun- 


6  Bd.    XVII.    N:r    7.    nordisk    medicinsk    literatur    i  884. 

nit  2  olika  slag  mucia  och  en  proteid,  som  i  vissa  afseenden  liknar 
mucinet.  Ur  sekretet  från  manteln  har  förf.  isolerat  ett  ämne,  som 
genom  lösningarnas  förhållande  till  reagens  samt  genom  deras  fysika- 
liska egenskaper  öfverensstämmer  med  mucin,  men  som  skiljer  sig  från 
det  typiska  mucinet  genom  sin  höga  svafvelhalt  (2.0  4  %),  samt  genom 
att  vara  svårlösligare;  kväfvehalten  i  detta  mucin  var  i  två  preparat 
resp.  13.53  samt  13.60  %;  vid  kokning  med  utspiidda  miueralsyror 
erhöls,  liksom  af  typisk  mucin,  en  reducerande  substans;  genom  in- 
verkan af  alkali  erhöll  förf.  därur  ett  dextrogyr,  ej  reducerande  ämne, 
öfverensstämmandc  med  XiANUAVeiirs  »djuriska  gummi».  Ur  foten  af 
snäckan  isolerade  förf.  ett  annat  mucin,  som  till  sina  reaktioner 
och  fysikaliska  egenskaper  i  allmänhet  öfverensstämde  med  vanligt  mu- 
cin, men  som  skilde  sig  därifrån  genom  större  resistens  mot  alkalier, 
genom  att  ej  lösas  i  utspädd  saltsyra  (hvaraf  förf.  begagnar  sig  för  att 
rena  det  från  ägghvita)  samt  därigenom,  att  dess  lösning  i  alkali  vid 
närvaro  af  koksalt  ej  kunde  neutraliseras  utan  att  fällas;  dess  kväfve- 
halt  var  i  två  olika  preparat  resp.  14.5  6  samt  14.5  7  %;  liksom  man- 
telmucin  var  det  svafvelhaltigt,  gaf  vid  kokning  med  syror  en  reduce- 
rande substans,  och  genom  sönderdelning  med  alkali  kunde  förf.  därur 
framställa  djuriskt  gummi.  Ur  ägghvitekörteln  hos  snäckan  har  förf. 
isolerat  en  proteid,  som  var  löslig  i  alkali,  hvilken  lösning  ej  var  sim- 
mig  såsom  raucinlösningar,  men  hvilken,  i  likhet  med  dessa  för  ättik- 
syra gaf  en  i  öfverskott  olöslig  fällning;  i  kokning  koiigulerade  ej  den 
alkaliska  lösningen;  vid  närvaro  af  koksalt  eller  ferrocyankalium  för- 
höll den  sig  till  ättiksyra  såsom  en  mucinlösning;  vid  kokning  med 
utspädda  mineralsyror  gaf  den  en  reducerande  substans.  Elementara- 
nalys  af  proteiden  visade  en  mycket  låg  kväfvehalt  (i  tre  olika  preparat 
resp.  6.13:  6.09;  6.05  %)  samt  att  den  höll  svafvel  (0.63  ?0  och  fos- 
for (0.4  5  %).  Förf.  framhåller,  att  den  är  en  kemisk  individ  och  ej 
iu"igou  blandning  af  ägghvita  och  kolhydrat  (Landwehrs  akrooglykogen 
har  han  ej  återfunnit).  Vid  behandling  med  alkalilut  sönderdelas  pro- 
teiden och  ger  alkalialluniinat  samt  ett  kolhydrat,  som  förf.  isolerat 
och  funnit  motsvara  formeln  2(fi2^Ao^io^  +  ^^i^  "^^^  tillhöra  samma 
grupp  kolhydrat  som  glykogen  men,  olikt  detta,  ej  färgas  af  jod,  ej  på- 
verkas af  spott  och  vidare  vara  levogyrt.  För  detta  kolhydrat  föreslår 
han  namnet  »animaliskt  sinistrin».  Genom  kokning  af  sinistrin  med  ut- 
spädd svafvelsyra  erhöll  han  en  sockerart,  som  var  jäsbar  och  till 
Moores,  Trommers  och  vismusprofvet  förhöll  sig  såsom  vanligt  drufsocker. 

K.  Mörner. 


JACOB    HEIBERG:    Om    et    biologiskt    Laboratorium.     Norsk    Mac;az.  for 
Läguvid.,  R.  3,   Bd.  XIV,  S.  G5. 

Forfatteren  fremhäver  her  Betydningen  af  at  betragte  Anatomi, 
Zoologi  og  Botanik  som  Beskrivelse  af  de  kvende  Individers  Former 
og  Livsytringer  og  omtaler  Önskeligheden  af  et  säreget  biologisk  Labo- 
torium,  hvor  man  med  blottet  Oje,  Lupe  og  ^likroskop  kan  betragte 
Protister,  de  höjere  Dyrs  Udvikling  og  Levesät;  ti  uden  Laboratorium 
bliver  de  Studerendcs   Kundskabcr  at  betragte  som  en  död  Udenadlärcn 


PATOLOGISK  ANATOMI  OCH  ALLMAN  PATOLOGI.  / 

og   Piigeläsniiig.      Forslag  til    et  sådant  Laboratorium  er  ätter  igen  nu 
foresläet  af  Regeringen  for  Stortinget  1885.  Heiberg. 


Patologisk   uuiitoiiii   och   allmäu   {»atologi:   C.   Qmst:    Om 

den  mikroskopiska  uiulersökniiigeu  af  vakciuämnet.  —  C.  QvisT:  Om 
artificiel  odling;  af  vakciiiämnel.  —  K.  roNTOi>PiDAN:  Fem  Tilfälde  af  den 
THOMSEN'ske  Sygdom  (myotonia  congenita).  -  C.  Waj,lis:  Redogörelse 
för  obduktionerna  vid  Sabbatsbergs  sjnkhiis  under  tvanne  är,  frän  den 
13  april  1884;  1.  patologisk-anatomisk  kasuistik.  —  M.  V.  Odknius: 
Skottsår  genom  hjärtat.  Ett  bidrag  till  kännedomen  om  det  lefvande 
hjärtats  läge.  —  Carl  M.  Furst:  Fall  af  hernia  retropcritonealis  vid 
embryonalt  hämningsläge  af  tarmarna.  —  T.  G.  Gade:  Bidrag  til  Kund- 
skab  om  klorom. 

C.  aviST:   Om  den  mikroskopiska   iiudcrsökuiugen    af  vakciuämnet. 

(Föredrag    vid    Finska  Läk.-.sällsk.  allmänna    möte  den   14  sept.  1883).     PMnska 
läk.-sällsk.  handlingar,   bd.  25,  s.  271. 

Uti  föreliggande  uppsats  berör  förf.  först  sina  tidigare  försök  att 
ympa  med  vätska,  erhållen  genom  maccration  antingen  af  de  exstir- 
perade  pustlerna  eller  af  de  torra  vakcinkrustorna  med  glycerin. 
Därefter  redogör  han  för  sitt  förfaringssätt  vid  framställandet  af  pre- 
paraten för  den  mikroskopiska  undersökningen  af  vakcinalvätskorna. 
Han  har  hufvudsakligen  användt  torrprcparatsraetoden,  ehuru  med  en 
liten  modifikation,  samt  färgat  sina  preparat  oftast  med  gentianaviolett. 
Vid  den  mikroskopiska  undersökidngen  har  Q.  konstant  funnit  grup- 
per af  tvänne  bakterieforraer,  såväl  mikrokocker  som  baciller,  hvilka 
han  dock  tolkar  som  sannolikt  olika  former  af  samma  organism.  Ba- 
cillernas längd  uppgifver  han  till  omkr.  1,.5  ,t^,  bredden  likasom  dia- 
metern för  mikrokockerna  kan  han  ej  uppgifva.  Tillsammans  med  dessa 
förekommer  dock  äfven  större  former  af  såväl  baciller  som  mikrokocker, 
från  hvilka  dock  öfvergångsformer  till  de  subtilare  formerna  ofta  skulle 
förekomma.  De  mindre,  subtilare  formerna  skulle  mest  förekomma 
uti  färsk  vakcin.  de  större  åter  i  äldre,  några  veckor  gammal  lymfa, 
och  skulle  dessa  större  formers  sukcessiva  utveckling  kuuna  äfven  mi- 
kroskopiskt följas  genom  att  på  olika  tider  undersöka  prof  af  på 
samma  gång  från  samma  pustel  tagen  lymfa.  Däraf  att  blott  de 
subtilare  formerna  af  såväl  mikrokocker  som  baciller  förekomma  i  färsk 
lymfa,  sluter  förf.  till,  att  sannolikt  »vakcina-parasitens  utveckling  inom 
organismen  skulle  uteslutande  röra  sig  inom  dessa  subtilare  former.» 
Utom  kroppen  anser  han,  att  vakcinaparasiterna  med  säkerhet  undergå 
en  förändring  uti  den  jämte  dem  från  pusteln  uttagna  lymfan.  För- 
ändringen, som  skulle  försiggå  hastigare  och  mera  genomgripande  vid 
lufttillträde,  och  som  skulle  vara  i  flere  veckor,  anger  förf,  icke  inne- 
bära någon  förstöring  af  vakcinämnet,  utan  bestå  »hufvudsakligen  i 
frambringandet  af  de  större,  så  att  säga  solida  former,  som  tillhöra 
vakcin-parasitens    vidare    utveckling».      Denna  förändring  skulle  kuuna 


8       Bd.    XVII.    N:r    7.    —    nordisk    medicinsk    literatur    i  884. 

följas  äfven  makroskopiskt  uti,  inom  något  lufthaltiga  kapillärrör  för- 
varad lymfa  och  gåfve  sig  tillkänna  genom  en  färgförändring  af  den 
samma.  Konstansen  af  de  iakttagna  mikroorganismerna  anser  Q. 
vara  ett  bevis  för,  att  de  utgöra  vakcineus  verksamma  beståndsdel,  men 
medgifver  tillika,  att  endast  en  renodling  af  de  samma  och  därmed  före- 
tagen ympning  kan  hafva  fullt  bevisande  kraft  i  nämnda  hänseende. 

Victor  Lindberg. 

C.  QVIST:    Om  artiflciel  odling  af  vakcinälimct.    Finska   Läk.-sällsk.  hand- 
liugar,  b.  25,  s.  341. 

Q,.,  som  den  10  november  1883  för  Finska  läkaresällskapet 
anmälde,  att  han  funnit  en  metod  att  utom  djurkroppen  artiticiclt  mång- 
faldiga de  bakterier,  hvilka  han  anser  utgöra  vakcinlymfans  verksamma 
])eståndsdel,  gifver  här  en  kort  redogörelse  öfver  sitt  odlingssätt  och 
öfvcr  sina  vakcinationsförsök  med  odlad  lymfa.  Till  först  konstaterar 
han,  att  vakcinbakterien  för  sin  utveckling  erfordrar  närvaron  af  syre 
och  således  vore  ett  aerobiiim.  De  närlösningar,  förf.  användt  (fast 
närande  botten  har  han  ej  begagnat),  innehålla  hufvudsakligen  ägghvita 
med  någon  tillsats  af  kolsyradt  alkali  och  en  tämlig  mängd  glycerin 
för  att  hindra  afdunstningen,  och  hafva  steriliserats  genom  uppvärm- 
ning till  60"  C.  Samtidigt  med  odlingarna  hafva  kontrollförsök,  för 
ådagaläggandet  af  steriliseringens  tillförlitlighet  anstalts.  Odlingen  har 
skett  vid  19° — 21°  C.  uti  förut  steriliserade  urglas  eller  profrör.  Så- 
väl färsk  lymfa,  som  epidermis  från  8  dagar  gamla  pustler  hafva  an- 
vändts  som  utsäde.  Inom  några  dagar  efter  utsädet  skulle  närvätskan 
hafva  visat  sig  verksam  ss.  ympämne,  men  efter  8  dagar  vore  äfven 
för  blotta  ögat  en  på  baktcricutvecklingen  beroende  förändring  af  den 
samma  märkbar.  Ytan  skulle  synas  likasom  belagd  med  fina  tjäll,  och 
vätskan  under  dessa  innehåller  ett  fint  grått  pulver,  som  senare  slår 
sig  ned  ss.  bottensats.  Redan  tidigt  innehölle  vätskan  mikrokocker  i 
mängd,  och  af  sådana  i  stora  svärmar  skulle  äfven  de  nämnda  fjällen 
och  grumlingarna  bestå.  —  Förf.  refererar  vidare,  såsom  bevis  för 
vätskans  verksamhet  ss.  ympämne,  några  af  honom  gjorda  vakcinations- 
försök därmed  jämte  dessas  resultat.  —  Det  skydd,  de  genom  ympning 
med  odlad  vakcin  uppkomna  pustlerna  kunna  lemna,  medgifver  förf.  ej 
kunna  ådagaläggas  förrän  vid  nästa  koppepidemi,  men  uppgifver  tillika, 
att  enligt  ett  hans  lörsök  att  på  8:de  dagen  omympa  med  naturlig 
lymfa  ett  barn,  förut  vakcineradt  från  odlingarna,  Icmnat  blott  abortiva 
pustler,  såsom  en  andra,  så  tidigt  företagen  ympning,  normalt  plägar 
afföpa.  Victor  Lindberg. 

K.  PONTOPPIDAN:    Fem  Tilfäldc  af   den  Thomseu'skc  Syjjdom  (myo- 
tonia  congenita).    (llosj).  Tidcndu  3  R.,  Bd.  2,  S.  809). 

Förf.  omtaler  först  i  Korthed  denne  Lidelses  llistorie  og  Patologi 
og  meddeler  så  de  ö  Sygehistorior,  som  han  selv  har  haft  Lejlighed  til 
at  samle.  Det  er  to  Par  Söskende  og  et  isoleret,  måske  noget  mindre 
sikkert  Tilfälde.  Det  förste  Tilfälde  var  en  17-årig  Skolediscipel;  en 
Söster  på  7  Ar  havde  samme  Lidelse,   medcns  dennes  Tvilliugsöster  og 


PATOLOGISK  ANATOMI  OCH  ALLMÄN  PATOLOGI.         9 

tre  andre  Söskende  vare  raske.  Funktionsforstyrrelsen  var  raeget  ud- 
talt  både  for  Arinenes  og  Bcnenes.  Vedkommende,  ja  endog  for  de  mi- 
raiske  Musklers.  Lårmuskleriie  vare  iöjnefaldendc  hypcrtrotiske,  ingen 
andre  Muskler.  Knäreflexerne  meget  svage.  Ved  Fradisation  viste 
Musklerne  den  karakteristisk  toniske  Reaktion,  og  deraskal  også  have 
väret  Antydning  deraf  for  den  galvaniske  Ströms  Vedkommende.  Reak- 
tionen for  den  galv.  Ström  syntes  tillige  at  iudträde  ved  meget  ringe 
Strömstyrke. 

Det  2:det  Tilfälde  var  denne  Patients  7-årige  Söster.  Tilfäldene 
vare  mindre  udtalte  end  hos  Broderen ;  men  hos  denne  tiltoge  de  med 
Alderen.  Benenes  Muskulatur  var  uforholdsvis  stärkt  udviklet,  navnlig 
mm  vasti  externi.  Den  mekaniske  og  elektriske  Reaktion  af  Musklerne 
naturlig.     Patellareflexerue  meget  svage. 

Det  3:dje  Tilfälde  var  en  24-årig  Snedker.  Patientens  Fader  og 
Broder  (se  nedenfor)  lede  af  samme  Sygdom,  ligeledes  to  Söstre,  den 
ene  i  ringe,  den  anden  i  höj  Grad.  To  Söskcndebörn  (Farbroders 
Sönner)  skulle  lide  af  samme  Sygdom.  Funktionsforstyrrelsen  meget  ud- 
talt  både  for  Armenes,  Benenes  og  de  mimiske  Musklers  Vedkommende. 
Underextremiteternes  Muskler  herkuliske,  isär  Lårenes.  Mm.  deltoidci, 
sternocleidomastoidei,  cucullarcs  hypertrofiske  i  ringere  Grad.  En 
ved  Harpunering  udtagcn  Bröve  af  h.  vastus  ex.  viste  ingen  sygelig 
Förändring  af  Muskelsubstansen.  Ved  mekanisk  Excitation  partiel,  ved 
stärkere  total  tonisk  Kontraktion  af  Musklerne.  Faradisation  frembringer 
strax  en  betydelig  Kontraktion,  som  langsomt  og  gradvis  resolveres; 
ved  gentagen  Excitation  sväkkes  Fänomenet,  så  at  Musklerne  tilsidst 
slappes  omtrent  lige  så  hurtig  som  normale  Muskler,  Excitabilitets- 
forandringerne  er  stärkest  udtalte  i  Lårmuskleriie.  De  galvaniske  Re- 
aktioner naturlige.     Senereflexerne  svage. 

Det  4:de  Tilfälde  var  en  23-årig  Murer,  Broder  til  öven  nävnte. 
Undersögelsen  viste  nästen  nöjagtigt  samme  Grad  og  Natur  af  Lidelsen 
som    hos   Broderen.     Senereflexerne  vare  naturlige,  ikke  sväkkcdc. 

Det  5:te  Tilfälde  var  en  sindssyg  Patient,  som  led  af  en  udtalt  de- 
generativ  Sindssygdom.  Underextremiteternes  Muskler  vare  Sädet  for 
en  betydelig  Hypertroli,  Gängen  var  vaklende,  og  Pt.  havde  altid  haft 
Vanskelighed  ved  nogle  Bevägelser.  Når  han  faldt,  kunde  han  kun  med 
Besvär  rejse  sig  selv  op.  Musklerne  vare  kraftige,  fäste  at  föle  på. 
Den  mekaniske  og  elektriske  Excitabilitet  blev  ikke  provet. 

Friedenrciiih. 

C.  WALLIS:  Redog-örelse  lör  obduklionenia  vid  Sabbat sbergs  sjukhus 
uuder  tväuue  år  fråu  dcu  13  april  1881.  Hynica  1861,  s.  243,  318, 
471,  541. 

I.     Patologisk-anatomisk  kasuistik. 

Fall  1 — 4.      Fijt-a  fall  af  aortanevrisin. 

I  tvänne  af  dessa  fall  förhöll  sig  hjärtat  så,  att  en  tydlig  och 
höggradig  förstoring  af  vänstra  hjärtkamraaren  utvecklat  sig,  i  de  tvänne 
andra  däremot  förefans  en  tydlig  atrofi.     I  de  tvänne  förra  hade  anev- 


10       Bd.    XVII.    N;r    7.    MORUISK    medicinsk    L1TKK.\TUR     1884. 

risinet  beledsagats  af  aortavalvelfel,  i  de  tvänue  senare  voro  aorta- 
klaflania  oförändrade.  I  de  tvänne  fall,  i  hvilka  valvelfel  förekommo, 
utgjordes  detta  i  det  ena  af  en  stenos,  beroende  på  klaffarnas  samiuan- 
växning,  i  det  andra  af  en  höggradig  insufficiens.  Återverkan  på  hjär- 
tat, i  form  af  kammarens  dilatation  och  hypertrofi  af  dess  muskulatur 
var  i  båda  fallen  ungefär  lika  stor,  och  hade  bedömts  af  noggranna 
mätningar,  utförda  efter  den  af  Axel  Key  använda  metoden.  I  båda 
fallen  måste  klaflarnas  förändringar  uppfattas  såsom  beroende  på  den 
ateromatösa  processens  utbredning  från  aorta  nedåt.  —  I  de  tvänue 
återstående  fallen  —  liksom  de  föregående  utgörande  anevrismer  på 
aortabågen  —  -  förekom  en  hjärtatroii,  fastän  ancvrismerua  voro  stora, 
till  och  med  större  än  i  de  med  hjärthypertrofi  förenade.  Valvlerna  voro 
i  aorta  fullt  fria,  suflicienta,  ostiet  ej  förträngdt;  den  ateromatösa  pro- 
cessen begynte  i  ena  fallet  omedelbart  ofvanom  sinus  Valsalvse  med 
skarp  rand,  i  andra  fallet  flere  centim.  längre  upp,  likaledes  skarpt 
markerad.  Atrofien  var  i  ena  fallet  koncentrisk,  i  andra  fallet  ej  för- 
enad med  någon  väsendtlig  förminskning  af  vänstra  hjärtkammarens 
kavitct;  vid  spetsen  syntes  kammaren  till  och  med  något  dilaterad. 
Öfriga  hjiirtdelar  visade  också  atroii;  någon  utvidgning  af  högra  hjärt- 
kammarcn,  hvilken  man  kunnat  vänta  af  anevrismernas  tryck  på  arteria 
pulmoualis,  förefans  icke;  ej  häller  visade  sig  någon  utvidgning  af  ar- 
teria pnlmonalis  eller  dess  ostium.  I  det  ena  fallet  var  denna  bristande 
dilatation  så  mycket  mer  anmärkningsvärd,  som  tvänne  smärre  anev- 
rismer, ntgåcnde  från  det  stora  aorta-anevrismets  vägg,  skjöto  in  i 
arter,  pnlmonalis'  lumen,  och  ovilkorligen  måste  hafva  betydligt  förträngt 
detta.  —  Förf.  anser  de  fyra  fallen  vara  nya  bevis  på  riktigheten  af 
den  sats,  som  af  Axel  Key  framstälts,  att  aorta-anevrismerna  ej  inverka  på 
hjärtat  till  dess  förstorande,  om  de  ej  uppträda  samtidigt  med  valvelfel  i 
aorta  —  då  naturligtvis  det  senare  momentet  är  tillräckligt  att  för- 
klara hjärtförstoringen.  Förf.  anser,  att  ännu  altjämt  skäl  förefinnas 
att  genom  publikationen  af  noggrant  uppmätta  hjärtan  från  anevrisma- 
fall  Icmna  nya  bevis  för  denna  sanning,  emedan  den  ännu  icke  vunnit 
allmän  ingång  i  literaturen.  Förf.  anmärker,  att  de  senaste  upplagorna 
af  ZiEGLER,  Orths,  Bircii-Hirschfelds  handböcker  i  pathol.  anatomi 
ej  riktigt  beskrifva  hjärtats  förhållande  vid  anevrismer  på  aortabågen, 
utan  upprepa  det  gamla  påståendet,  att  anevrismer  betinga  hypertrofi 
af  vänstra  kammaren.  —  Angående  anevrismernas  orsak  förefans  i  de 
tvänne  fall,  i  hvilka  aortas  valvler  voro  oberörda,  förändringar  som  måste 
anses  bero  på  syfilis;  i  ena  fallet  interstitiel  hepatit,  i  det  andra  in- 
terstitiel  hepatit  och  nefrit,  i  båda  fallen  förenade  med  amyloiddege- 
neration,  till  hvilken  ingen  annan  orsak  kunde  spåras  än  en  syfilitisk 
kakcxi.  I  båda  fallen  voro  de  interstitiela  förändringarna  af  den  vid 
syfilis  i  dessa  organ  vanliga  beskaffenheten.  I  de  två  återstående  fallen 
förefans  ingen  syfilis;  i  det  ena  förekom  kronisk  alkoholism  med 
cirrhosis  hepatis,  i  det  andra  en  allmänt  utbredd  arterskleros. 

Fall  5,   6.      Tvä  fall  af  idlopatisk  hjärthypertrofi. 

I  båda  fallen  förekom  en  betydlig,  dubbelsig  hjärthypertrofi,  hvars 
mått    förf.    meddelar.       I    båda    fallen  saknades  fullständigt  de  vanliga 


PATOLOGISK  ANOTOMI  OCH  ALLMÄN  PATOLOni.         11 

orsaksmomeuten  till  eu  eusidig  eller  dubbelsig  dilatation  eller  hyper- 
troti  af  för  öfrigt  frisk  hjärtinuskulatur  —  hjärtats  muskel  visade  näm- 
ligen i  båda  fallen  mikroskopiskt  normal  struktur.  I  det  ena  fallet  var 
dessutom  hjärtats  muskulatur  insufticient,  sä  att  höggradiga  staser  i  det 
venösa  systemet  utvecklats.  I  dessa  sällsynta  fall  af  idiopatisk  hjärt- 
hypcrtroti  antagas  ofta  som  orsaksraoment:  ökadt,  och  långvarigt  muskel- 
arbete, alkoholmissbruk,  nervös  öfverretning  af  hjärtat.  I  det  ena  fallet 
hade  antagligen  alkoholmissbruk  förefunnits,  i  det  andra  saknades  hvarje 
iakttagligt  orsaksmoment. 

Fall  7 — 17.     El/va  fall  af  may-  och    duodeauni-perforationer. 

Pör  detaljer  hänvisas  till  originalet. 

Fall   18 — 20.      Tre  fall  af  stippurativ  hepatit 

I  det  första  fallet  orsakades  hcpatiten  af  en  smältande  tromb  i  vena 
portae,  orsakad  af  en  phlcgmone  i  gallblåsans  väg.  I  det  andra  fallet 
var  hepatiten  orsakad  af  en  smältande  tromb  i  vena  portte  efter  per- 
foration  af  ett  ulcus  duodeni  in  i  en  af  venens  rötter.  —  I  det  tredje 
fallet  voro  lefverabscesser  en  följd  af  en  i  Texas  förvärfvad  dysenteri. 

Fall   21,   22.      2vä  fall  af  akut  fosforför(jiftni)ig. 

Fall  23,  24.      Två  fall  af  i-etroperitoneall  sarkom. 

Det  ena  är  redan  af  prof.  W.  Netzel  meddeladt  i  Gynekologiske 
Meddelelser  1883.  I  det  andra  fallet  var  svulsten,  af  hvilken  en  bild 
lemnas,    kolossal.     För  detaljer  hänvisas  till  originalet. 

Fall  25,   26.      Två  fall  af  mindre  vanlig  tuberkulosinfektion. 

I  det  första  fallet  hade  ett  exsudat  i  fossa  Douglasii  brutit  igenom 
rectura;  såret  härstädes  hade  tuberkelinticierats,  hvilket  förorsakat  tuber- 
kulos infektion  af  exsudatet  och  en  tuberkulos  peritonit;  öfriga  organ 
tuberkelfria.  —  I  det  andra  fallet  en  tuberkulos  i  urethra,  blåsa,  uterus 
och  njurar;  sannolikhet  syntes  föreligga  för  antagandet  att  infektion  i 
urethra  varit  primär. 

Fall  27 — 31.     Fem  fall  af  maligna  lymfonev. 

I  alla  dessa  fall  förekommo  lymfkörtelsvulster  som  väsendtliga  pa- 
tol. -anatomiska  förändringar.  De  crbjödo  de  kända  karaktcrerna;  i 
nägi"a  fall  mjuka  som  märgkräfta,  voro  de  i  andra  fall  fibrösa  och 
hårda.  I  ett  af  de  senare  voro  de  förenade  med  iitbredda  periadeniter, 
som  sammankittat  körtlarna  omkring  halsen  till  kolossala  sammanhän- 
gande paketer,  som,  liknande  ett  hårdt  pansar,  omgaf  halsen  och 
genom  sitt  tryck  hindrat  deglutitiou  och  respiration  samt  på  rent 
mekaniskt  sätt  föranledt  döden.  —  De  intressantaste  förändringarna  i 
dessa  fall  erbjöd  bensystemet;  i  trenne  fall  var  detta  säte  för  djup- 
gående förändringar.  Granskar  man  de  trenne  fallen  finner  man,  att 
endast  i  tvänne  förändringarna  galt  själfva  benmärgen,  och  att  i  alla 
tre  fallen  fullt  lika,  om  ej  för  lifvet  vigtiga  —  hvarom  är  svårt  att 
yttra    ett    omdöme    —    men   bensystcmet  förstörande  förändringar  före- 


12     Bd.  XVII.  N:r  7.    —  nordisk  medicinsk  litkratur   i 8^4. 

kommit  i  form  af  tumörer.  Man  skulle  därför  kunna  skilja  de  förän- 
dringar, som  träfiat  bensystemet  i  dessa  trenue  fall  i  sädana  som  ut- 
gått från  benmärgen,  och  i  sådana,  som  åstadkommit  lymfomliknaude 
tumörer,  de  senare  utgångna  från  periostet. 

livad  de  förra  beträfi'ar,  kunde,  såsom  i  de  hittills  inom  litera- 
turen skildrade  fallen  nästan  alltid  varit  händelsen,  vara  de  enda,  som 
i  bensystemet  förekomma,  eller  ock  kombinera  de  sig  med  lymfans  i 
bensystemet.  Benmärgsförändringarna  hafva  mest  hört  till  den  lym- 
fadenoida  typen;  endast  i  ett  fall  förekommo  på  många  ställen  i  ske- 
lettet, hufvudsakligen  i  lumbarkotornas  kroppar,  begränsade  ställen,  i 
hvilka  märgen  hade  en  nästan  flytande,  till  färgen  grå,  något  i  gult 
stötande  beskaffenhet.  I  samma  fall  hade  benmärgen  på  öfriga  ställen, 
där  den  var  sjuk,  en  rödgrå,  opak  färg  och  var  ytterst  lös  samt  hörde 
till  den  lymfadenoida  typen.  I  samma  fall  kunna  således  de  två  typerna 
förekomma,  och  den  mikroskopiska  undersökningen  visar  också,  att 
skilnaden  dem  emellan  ej   är  väsendtlig. 

Benturaörerna,  den  andra  formen  af  förändringar  i  bensystemet, 
hafva  i  treune  fall  förekommit,  således  oftare  än  benmärgsförändringarna ; 
i  ett  af  fallen  utan  att  några  märgförändringar  kunde,  vare  sig  raakro- 
eller  mikroskopiskt,  påvisas.  Dessa  tumörer  hafva  i  alla  fallen  visat  den 
fullständigaste  såväl  makro-  som  mikroskopiska  öfverensstämmelse  med 
de  öfriga  tumörer,  som  i  dessa  fall,  vare  sig  i  lymfkörtelsystemet  eller 
i  andra  organ,  förekommit.  I  fall  de  senare  hört  till  den  mjuka  for- 
men, hafva  tumörerna  äfveu  i  bensystemet  visat  en  lös,  märgig  struk- 
tur, ofta  liksom  de  öfriga  tumörerna  innehållande  små  blödningar. 
Hafva  öfriga  tumörerna  hört  till  de  fastare  formerna,  hafva  också  ben- 
tumörerna företett  denna.  Den  mikroskopiska  undersökningen  visar,  att 
skilnaden  mellan  de  båda  formerna  betingas  liksom  vid  lymfkörtelsvul- 
sterna dels  af  större  eller  mindre  grad  af  utveckling  af  stromat  i  den 
lymfadenoida  väfnaden,  dels  äfven  däraf  att  cellerna  i  den  lösare  formen 
äro  större  och  mer  protoplasmatiska.  De  många  cellformer  som  i  den 
sjuka  benmärgen  förekomma  jämte  lymf cellerna,  förekomma  ej  i  dessa 
bentumörer,  lika  litet  som  i  lymfkörtelsvulterna ;  förgäfves  söker  man  i 
dem  efter  färgade  celler,  hvilka  ibland  så  talrikt  förekomma  i  märgen 
i  den  lymfadenoida  formen  af  medullära  levkemien  och  psevdolcvke- 
mien.  Att  tumörerna  ändock  vid  den  lösa  raärgiga  formen  ega  en  röd- 
grå färgton,  beror  på  den  höggradiga  utvecklingen  af  kärlsystemet  och 
på  kapillära  blödningar. 

De  utgå  från  periostet  och  utvecklas  mellan  detta  och  benet. 
Periostet  höjes  från  det  underliggande  benet,  och  de  minsta  bland  dem 
förorsaka  att  börja  med  ingen  substansförlust.  Alt  som  de  växa,  usurera 
de  benet  alldeles  som  ett  anevrism,  och  denna  usur  kan  gå  så  långt 
att  de,  på  det  ställe  de  växa,  fullständigt  ersätta  benet,  så  har  t.  ex. 
ramus  horiz.  osis  pubis  i  ett  af  dessa  fall  i  hela  sin  tjocklek  fullstän- 
digt crsats  af  tumörmassa.  I  de  flesta  fall  är  benet  blott  till 
större  eller  mindre  del  af  sin  diameter  usureradt;  i  förhållande  härtill 
har  dess  hållbarhet  minskats,  och  då  de  i  mängd  finnas  ä  refbenen, 
kunna  frakturer  af  dessa  under  lifvet  eller  vid  obduktionen  knappast 
undvikas.    1  allmänhet  äro  de  adhereuta  genom  sin  kapsel  vid  det  un- 


PATOLOGISK  ANATOMI  OCH  ALLMÄN  PATOLOGI.        13 

clerliggande  benet,  som  efter  deras  borttagande  visar  en  fiunaggad  för- 
djupning. Undersökning  visar,  om  mikroskopet  användes,  att  i  flertalet 
fall  benmärgen  i  närheten  är  fullt  normal.  Någon  gång  perforera  de 
benet  utan  att  als  vid  det  samma  vara  fastvuxna,  såsom  händelsen  var 
med  den  från  duran  utgående  tumör,  som  i  ett  af  fallen  förekom.  Den 
hade  perforerat  venstra  hjässbenet;  vid  kalottens  aflyftande  stannade 
tumören  alldeles  oskadd  kvar  vid  duran. 

Deras  storlek  varierar  från  ärt-  till  dufäggstora  i  de  fall  här  be- 
skrifvits;  i  senare  fallet  kunna  de  fullständigt  ersätta  t,  ex.  ett  stycke  af 
en  ramus  af  os  pubis,  hvilken  då  kan  skäras  som  vax,  eller  är  ännu 
lösare.  I  alla  tre  fallen  hafva  de,  med  undantag  af  tumören  från 
dura,  tillhört  bålens  bensystem,  icke  i  något  enda  fall  hafva  de  före- 
kommit i  extremiteterna.  A  bålen  hafva  de  förekommit  både  i  rygg- 
radens, bröstkorgens  och  bäckenets  ben,  men  med  förkärlek  i  bröst- 
korgens. I  denna  uppträda  de  särskildt  i  stor  kvantitet  i  refbenen, 
och  i  alla  tre  fallen  har  den  märkvärdiga  fördelningen  af  dem  egt  rum, 
att  en  stor  del  varit  symmetriskt  anordnad  på  båda  sidor  om  sternum 
vid  refbenens  öfvergång  till  brosken,   liknande  tvänne  radband. 

I  två  fall  förekommo  de  med  vidsträckta  förändringar  tillsammans 
i  benmärgen.  När  dessa,  hvilket  ej  sällan  händer,  i  de  spongiösa  benen 
l)lifva  mycket  höggradiga,  kunna  märgrummen  så  utvidgas  och  samtidigt 
den  spongiösa  bensubstansen  så  resorberas,  att  af  benet,  i  större  eller 
mindre  omfång  (i  ett  fall  t.  ex,  i  os.  pubis  hade  ram.  horizont.  och 
descendens  i  hela  sin  genomskärning)  endast  en  nästan  fluktuerande, 
svulstliknande  massa  återstår.  Men  att  processen  i  dessa  fall  är  en 
annan  än  den  benresorption,  som  af  tumörerna  åstadkommes,  finnes  dels 
däraf,  att  inne  i  massan  delar  af  den  spongiösa  bensul)stansen  finnas 
kvar,  dels  äfven  af  den  mikroskopiska  undersökningen,  som  visar,  att 
den  svulstliknande  massan  innehåller  likadana  mångfärgade  och  ofta 
färgade  celler  som  den  sjuka  benmärgen.  Dessutom  är  i  omgifningen 
af  en  sådan,  i  benet  liggande,  lös  väfnad,  benmärgen  höggradigt  förän- 
drad och  benets  skörhet  stor  till  följd  af  pågående  benresorption;  pro- 
cessen har  således  icke  någon  bestämd  afgränsning,  såsom  däremot  all- 
tid är  fallet  med  bentumörerna,  utan  den  sammanhänger  diftust  med 
resultaten  af  en  likadan,  men  ej  så  långt  hunnen,  process  i  benets 
öfriga  delar.  I  ryggkotornas  kroppar  förekommer  emellertid  ibland, 
att  benmärgföriindringen  i  spongiosan  ter  sig  särdeles  circuraskript. 
Det  förändrade,  starkt  uppmjukade  partiet  är  rundt  eller  ovalt  liksom 
bentumörerna  och  afsticker  genom  sin  ljust  rödgrå  eller  rent  gröna  färg 
från  den  omgifvande  mörkt  rödgråa  spongiosan.  Men  äfven  i  dessa 
fall  finnas  stora  rester  kvar  af  den  spongiösa  benväfnaden ;  den  ljusare 
starkt  afstickande  färgen  berodde  därpå,  att  beumärgföriindringen  hörde 
till  den  s.  k.  pyoida  formen. 

De  benturaörer,  som  nu  skildrats  äro,  att  döma  af  literaturen 
ytterst  sällsynta,  allra  mest  i  den  stora  utsträckning  de  i  de  tre  fallen 
haft.  Det  är  påtagligt,  att  de  anatomiskt  fullständigt  skilja  sig  trån 
de  hittills  ofta  skildrade  förändringarna  i  benmärgen,  och  att  de 
däremot    visa    en    fullständig  analogi  med  de  lymfomliknande  tumörer, 


14     Bd.  XVII.  N:r  7.  —  nokdisk  medicinsk  literatub.   1884. 

som  i  levkerain  och  psevdoleukemin  förekomma  i  en  mängd  andra 
organ,  och  som  äfven  i  flere  af  de  5  meddelade  fallen  förekommo. 
Difiusa  eellinfiltrationer  i  inre  organen,  som  vid  dessa  sjnkdomar 
ofta  skildrats,  förekommo  blott  i  ett  af  de  beskrifna  fallen  och  detta  i 
ett  organ,  där  de  annars  ej  observerats,  nämligen  lungorna.  De  utgjor- 
des af  en  pä  stora  sträckor  af  lungorna  utbredd  infiltration  af  alveolar- 
cepta  med  lymfoida  celler,  hvarigenom  dessa  lungdelar  blefvo  volumi- 
nösa, egendomligt  degiga,  oelastiska,  gråhvita,  blodfattiga  —  utan  att 
samtidigt  alveolerna  företedde  någon  infiltration  med  lymfoida  celler. 

Fall  32 — .36.     Fem  fall  af  jyeimiciös  progressiv  anemi. 

För  detaljer  hänvisas  till  originalet. 

Fall  37,  38.     Två  fall  af  melanosarkom. 

I  det  ena  var  den  ursprungliga  tumörens  säte  en  naevus,  i  det  an- 
dra rectura. 

Fall  39,  40.  Två  fall  af  metastaser  af  maligna  tnmörer  till  tar- 
marna. 

I  första  fallet  sarkomer  i  magvägg  och  tarmvägg  efter  ett  perio- 
stalt  sarkom  ä  vänstra  lårbenshalsen.  I  senare  fallet  metastaser  i  co- 
lon    från  en  pylorusskirrh. 

Fall  41.  Fall  af  multipla  nevrofibrom,  förenadt  med  sarl^om- 
hildning. 

En  33-årig,  särdeles  klen  mansperson,  visade  under  de  senaste  2 
— 3  månaderna  af  sitt  lif  symptom  af  en  utgjutning  i  vänstra  bröst- 
kaviteten  äfvensom  kraftuttömning  under  kakexi. 

Vid  obduktionen  visade  sig  liket  af  vanlig  kroppsbyggnad  men  starkt 
emacieradt;  ödem  i  underbenen  och  ä  bålens  baksida.  I  huden  å  ar- 
mar och  ben,  men  äfven  litet  hvarstädes  å  bålen,  kändes  små,  högst 
ryskärtstora  tumörer,  förskjutbara  under  huden,  i  allmänhet  af  aflång, 
oval  form,  på  en  mängd  ställen  anordnade  i  rader  efter  hvarandra. 
Vid  närmare  undersökning  visar  sig,  att  nästan  öfveralt  å  bålen 
och  extremiteterna  hudnerverna  äro  säte  för  en  sjuklig  förändring,  be- 
stående i  flertalet  fall  i  en  aflång,  oftast  spolformig  förtjockning  af  ner- 
ven till  2 — 10  gånger  dess  normala  tjocklek  dels  i  en  mera  diffus  på 
långa  sträckor  alldeles  likformig,  på  andra  delar  af  samma  nerv  med 
ojämn  förtjockning.  Dessa  nervförändringar  förekomma  lindrigast  ut- 
preglade  i  ansigtets,  händernas  och  fötterans  nerver.  Ansvällningarna  äro 
något  gråare  än  ncrvsubstansens  färg,  särdeles  fasta  och  hårda.  Det  perife- 
riska nervsystemet  visar  sig  äfven  i  de  djupare  delarna  vara  säte  för 
liknande  förändringar.  Dessa  bestå  mer  i  en  allmän  förtjockning;  i 
synnerhet  äro  de  djupare  nerverna  i  bålen  så  godt  som  alla  diflust 
förtjockade  vanligen  till  4 — 6  gånger  sin  normala  diameter.  Nervi 
intercostalcs  visa  t.  ex.  en  tjocklek,  täflande  med  en  normal  nervus  rae- 
dianus  i  armvecket.  De  stora  nervplexus  visa  samtliga  en  höggradig 
förtjockning,  i  synnerhet  är  plexus  ischiadicus  kolossalt.  Förtjockningen 
är  i    allmänhet  diffus;   men  äfven  mer  circumskripta,    vanligen    spolfor- 


PATOLOGISK  ANATOMI  OCH  ALLMÄN  PATOLOGI.        15 

miga  förtjockningar  förekomma.  Af  de  enskilda  nervenia  är  ischiadicus 
mest  förstorad,  den  är  å  båda  sidor  2 — 3  gånger  tjockare  än  ryggmärgen, 
ännu  långt  nere  å  låret  mäter  den  '/o  centim.  i  bredd,  förtjockniugen 
sträcker  sig  ända  ut  till  förgreningarnas  slut  i  muskler  och  hud.  Ofre 
extremiteternas  nerver  visa  samma  förhållande  som  de  nedres,  n.  me- 
dianus  är  i  armvecket  så  tjock  som  en  vanlig  ischiadicus. 

Båda  nervi  vagi  visa  höggradiga  förändringar  (deras  utseende  är 
aftecknadt  på  tafl.  II).  Ända  från  sitt  utträde  ur  kraniet  visa  de  en 
förtjockning,  hvilken  i  den  öfversta  delen  af  deras  förlopp  ända  ned  till 
jämnhöjd  med  cartilago  thyreoidea  är  mera  diffus;  nerven  är  här  förtjockad 
till  ungefär  samma  volum  som  en  vanlig  ischiadicus.  Nedanför  omta- 
lade punkt  uppträda  på  båda  sidor  i  den  förtjockade  nervstamraen  runda 
eller  aflånga  ansvällningar,  som  i  storlek  växa  nedåt  och  å  ömse  sidor 
ungefär  i  jämnhöjd  med  tracheas  bifiirkation  nå  sin  största  utveckling, 
På  höger  sida  utgöres  denna  förtjockning  af  en  ojämnt  spolformig,  i 
bukter  lagd  tumör,  af  omkring  8  ctm.  längd  och  1  ctm.  tjocklek, 
hvarefter  nervens  volum  minskas  till  sitt  naturliga  omfång.  Pä  vänster 
sida  är  däremot  den  nedersta  ansvällningen  af  (framifrån  sedt)  ett  höns- 
äggs storlek.  Denna  ansvällning  af  nerven,  hvilken  är  i  kontinuerlig 
förtsättning  med  de  öfre,  är  framåt  ägglikt  aflång  och  väl  begränsad; 
bakåt  öfvergår  den  i  sitt  nedre  parti  i  en  tumörmassa,  som  framför 
aorta  descendens  går  ölver  åt  höger  sida  och  här  bildar  en  liknande, 
fastän  något  mindre  tumör.  Den  nedersta  tumören  å  vänstra  vagus 
har  dessutom  utvecklat  sig  inåt  pleurakaviteten  och  står  här  i  konti- 
nuerligt samband  med  stora  tumörmassor,  som  så  utfylla  vänstra  pleu- 
ralkaviteten,  att  lungan  ligger  sammanpressad  vid  hilus  och  hjärta  och 
medianstinalrummet  blifvit  trängda  öfver  åt  höger.  Någon  sorts  be- 
gränsning mellan  vagustnmören  och  dessa  tumörraassar  i  pleura  finnes 
icke;  vagustumörens  bakre  partier  äro  ett  med  tumören  i  pleurakavite- 
ten, och  den  nedersta  i  vagustumörens  hela  storlek  är  sålunda  omkring 
10  gånger  större  än  den  storlek  den  samma  vid  bröstkorgens  öppnande 
synes  presentera. 

Af  öfriga  kranialnerver  visa  opticus  och  olfactorius  inga  förändrin- 
gar; däremot  förekomma  dels  på  hypoglossus  dels  på  lingualis  och 
facialis  spolforraiga  förtjockningar.  De  förtjockade  cerebrospinalnerverna 
visa  förtjockniugen  fortgående  till  foramina  intervertebralia;  inom  dessa 
äro  nervstammarna  normala.  Hela  sympathicus  är  normal.  Hjärna 
och  ryggmärg  oförändrade,  likaså  nervrötterna  inom  cranium  och  rygg- 
radskanal. 

Alla  förtjockningar  å  nerverna  visa  samma  utseende,  som  ofvan 
från  de  afficierade  hudnerverna  beskrifvits,  med  undantag  af  de  cir- 
cumskripta  ansvällningarna  ä  båda  vagusstammarna.  De  öfre  af  dessa 
visa  fibroms  utseende  med  inblandad  myxomatös  väfnad,  likaså  gör  den 
nedersta  på  höger  sida;  den  nedersta  på  v.  sida  är  däremot  lösare;  i 
denna  liknar  substansen  en  medulär  märgkräftas;  i  samma  svulsts  bakre 
partier  är  konsistensen  ännu  lösare,  likaså  i  pleuratumören,  i  hvilken 
väfnaden  är  stadd  i  sönderfall,  här  och  hvar  innehållande  blödningar. 

Den  mikroskopiska  undersökningen  visar  nervförtjockningen  utgöras 
af  vanliga  nervfibrom ;   den   fibrösu   väfnaden   är  i  de  öfre  vaeustumörerna 


16      Bd.    XVII.    N:r    7.    —    nordisk    medicinsk    LITEKATUR   i  884. 

myxomatöst  degenererad.  I  den  nedersta  vagusturaören  på  v.  sida  ut- 
göres  väfnaden  af  ett  rundcellsarkom.  Detta  har  genombrutit  pleura  och 
prolifererat  fritt  i  kaviteten.  Fallet  utgör  ett  af  de  ytterst  sällsynta 
exemplen  på  ett  nervfibrom,  degenererande  till  medullärt  sarkom;  på 
samma  gång  visar  det  en  ytterst  ovanlig  utgångspunkt  för  en  malign 
mediastinalsvulst. 

Fall  42.  Media  stinaisar  kom  med  sarkom  tromh.  i  vena  cava 
superior,  nående  till  botten  af  högra  hj ärtkammaren. 

Sarkomet,  livars  utgångspunkt  ej  kunde  bestämmas  hade  vuxit  in 
i  vena  anonyma  siuistra,  som  den  obturerat,  så  att  vänstra  armen  och 
vänstra  delen  af  halsen  voro  starkt  ödematösa.  Härifrån  växte  tromben, 
utan  att  obturera  venen,  i  form  af  fransar  ned  i  hjärtat  genom  v.  cava 
sup.,   nående   ända  till  kammarens  botten. 

Fall  43.     Binjuretumör. 

I  ett  fall  af  akut  pnevmoni  fans  den  vänstra  lungvenen  i  sin 
inre  hälft  vara  säte  för  en  tumörbildning.  Tumören  var  nästan  klot- 
rund, stor  som  en  liten  valnöt,  af  tämligen  fast  konsistens,  alldeles 
homogent,  ljust  brungul  i  snittytan.  Den  utgick  från  framsidan  af 
organet,  från  dess  kortikalsubstans,  afstack  något  från  denna  genom  lju- 
sare färgton,  men  var  ej  genom  någon  bindväf  skild  från  den  samma. 
Den  mikroskopiska  undersökningen  visade  den  samma  utgöra  en  cirkum- 
skript  hypertrofi  af  binjurens  corticalis. 

Fall  44.     Fall  af  Morbus  Addisonii. 

Den  enda  sjukliga  förändringen  utgjordes  af  en  ostigt-tibrös  dege- 
neration  af  binjurarna;  ingen  tuberkulos  förefans  i  binjurarna,  ej  häller 
i  andra  organ. 

Fall  45,  4G.      Två  mindre  vanliga  fall  af  lipom. 

I  det  förra  fallet  ett  oraental-lipom,  till  storlek  och  form  lik- 
nande en  njure.  I  det  andra  multipla  submukösa  lipomer  i  colon  till 
stort  antal. 

Fall  47,     Fall  af  pachymeningtis  spinalis  acnta  externa. 

En  ung  flicka,  16  år,  hade  efter  en  häftig  förkylning,  fått  feber, 
vänstersidig  plevrit  och  ytterligt  häftiga  smärtor  i  rygg  och  hals  med 
oförmåga  att  röra  armarna.  OlKluktionen  utvisade  utom  dubbelsidig 
seroHbrinös  akut  plevrit,  stora  variga  exsudatnuissor,  lagrade  på  duras 
utsida,  i  synnerhet  hopade  omkring  halsdelen  af  ryggmärgen  och  rötterna 
af  brachialplexus.  Inga  förändringar  å  duras  insida,  ryggmärgens 
fina  hinnor  eller  ryggmärgen. 

Fall  48.  Rens,  förorsakad  af  kvarstående  diictiis  omphalo-mesa- 
raicus. 

Ett  diverticulum  Meckelii  var  genom  en  resterande  i  nästan  hela 
sin  utstriickning  ännu  permeabel  gång  fästad  vid  nafveln.  Kring  denna 
hade    ileisling-or    mellan     divertiklets    fäste    och    valvula  Bauhini  kastat 


SPECIEL    PATOLOGI    OCH    TEKAPI. 


17 


sig  och  genom  sitt  tryck  sammanklämt  ileum;  börjande  peritonit  före- 
fans. 


M.  V.  ODENITIS:   Skottsår  genom  hjärtat.  Ett  bidrag  till  kännedomen 
om  det  lefvaude  hjärtats  läge.     Nord.  med.  arkiv,  bd  XVI,  n:r  20,    II. 

Se  Comptes  rendus.     Nord.  med.  arkiv,  bd  XVI,  n:r  22. 


CARL   M.   FURST:    Fall   af  Iiernia   retroperitonealis   vid   embryonalt 
hämniugsläge  af  tarmarna.     Nord.  med.  arkiv,  bd  XVI,  u:r  15. 

Se  Comptes  rendiis.     Nord.  med.   arkiv,  bd  XVI,  n:r  22. 


T.  G.  GADE:  Bidrag  til  kimdskab  om  klorom  (chlorosarcoma,  cancer 
vert.,  metastaserende  periostealt  sarkom).  Nord.  med.  arkiv,  bdXVl, 
n:r  19. 

Se  Comptes  rendus.     Nord.  med.  arkiv,  bd  XVI,  n:r  22. 


Speciel  patologi  och  terapi:    Lund:  Om  Sygdommeues  Avsäger. 

—  F.  Hallagkk:  Kritiske  Bidrag  til  Lären  om  uregelmässig  Epilepsi 
med  särlig  Hensyn  til  de  såkaldte  psykiske  Akvivaleuter.  —  Kaarsberg: 
Om  Blegsoten.  —  J.  V.  Wichmann:  Et  dödeligt  Tilfälde  af  varicella. — 
Israel:  Stetoskopiske  Meddelelser  fra  Kommunehospitalets  2den  Afdeling. 

—  F.  W.  Runeberg:  Kliniska  studier  öfver  transsudationsprocesser  inom 
organismen.  I.  Om  albuminhalten  i  ascites-vätskor.  —  A.  Bergstrand: 
Fall  af  tarmförträngning  (ileus)  med  lycklig  utgång.  —  Richard  Hognee: 
Några  undersökningar  beträffande  saltsyreafsöndringen  vid  magkatarr  och 
dilatation.  —  Max  Buch  :  Ueber  Algesimetrie. 

LUND:    Om    Sygdommenes  Årsager.     Ugeskrift  for  Läger.     R.  4,  Bd  10,    S. 
107,  145. 

Förf.  opstiller  den  Teori,  at  en  särdeles  stor  Mängde  Sygdomme 
ere  af  parasitär  Natur;  han  deler  dem  i  3  Grupper,  af  hvilke  den  förste, 
til  hvilken  hörer  Influenza,  Pnevmoui  og  forskellige  andre,  for  en  Del 
skulle  vare  afhängige  af  atmosfäriske  Indflydelser  og  skyldes  Indträngeu 
af  Skimmelsvampe  i  Organismen,  den  anden  Gruppe,  hvortil  Difterit, 
Syfilis,  Gonorré,  forskellige  af  de  exantematiske  Febre  o.  s.  v., 
skyldes  efter  hans  Mening  Schizomyzeeter  og  ere  uafhängige  af  atmos- 
färiske Forhold;  endelig  kräver  Tuberkulosen  en  Kombination  af  Skim- 
melsvampe og  Schizomyzeeter. 

Denne  Teori  stöttes  ved  mange  forskellige  Steder  fra  henteds 
Citater,  men  har  dog  et  temmelig  fantastisk  Prag. 

F.  Levison. 

Nord.  med.  arkiv.     Bd.  XVII.  ^ 


18     Bd.   XVII.  N:r  7.  --  nordisk  medicinsk  literatur  i  88-1. 


F.  HALLAGER:   Kritiske  Bidrag  til  Lären  om  uregeliuässig  Epilepsi 
med   särligt  Heusyu   til  de  såkaldte  psykiske  Äkrivaleuter.    Af- 

handliug  for  Doktorsgraden.     Jacobsen,  Viborg  1884.     147  S. 

Forf.  mener,  at  den  kasuistike  Grundvold,  hvorpå  Lären  om  de 
såkaldte  psykiske  Akvivaleuter  liviler,  er  så  mangelfuld,  at  man  er  be- 
rettiget  til  at  nägte  Existensen  af  disse.  Han  mener,  at  de  såkaldte 
Akvivalenter  ere  postepileptiske  Sindsforstyrrelser,  i  det  han  supponerer, 
at  der  altid  er  gået  et  (ubemärket)  lille  Anfald  forud.  Han  fastslår  i 
Indledningeu,  at  det,  som  er  ejendommeligt  for  Epilepsien,  er  det  epi- 
leptiske  Anfald,  og  överalt,  hvor  dette  er  til  Stede,  men  også  kun  der, 
synes  hän  at  ville  anerkende  Tilstedevärelsen  af  Epilepsi.  Han  kriti- 
serar Morels  i  épilepsie  larvée  og  Griesiengers  epileptoide  Tilstaude,  i 
det  disse  ikke  så  meget  skulle  karakteriseres  ved  Anfald,  som  ved  de 
intervalläre  Symptomer,  som  Forf.,  for  at  stötte  sin  Teori,  er  nödt  til 
at  opfatte  som  rent  sekundäre  Symptomer.  Han  mener,  at  Morels 
Beskrivelse  af  épilepsie  larvée  kun  skulde  gälde  den  kroniske  epilep- 
tiske  Sindssygdom.  Kritiken  af  Morels  Kasuistik  göres  på  den  Made, 
at  de  Tilfälde,  hvor  der  ikke  var  konstateret  epileptiske  Anfald,  ikke 
anerkendes  som  Epilepsi;  i  de  Tilfälde,  hvor  sådanne  ere  iagttagne,  og 
hvor  der  ikke  er  andre  Indvendinger  at  göre,  opfattes  de  mentelle 
Forstyrrelser  som  sekundäre  efter  Anfaldene.  Mod  Griesiengers  Til- 
fälde indvendes  i  Regien,  at  de  ufuldständige  Anfald,  der  ere  iagttagne, 
ikke  vare  virkelig  Epilepsi. 

Forf.  omtaler  dernäst  de  uregelrette  epileptiske  Anfald.  Petit  mal 
og  absencer  ere  de  eneste,  der  anerkendes;  Emminghaus's  og  C.  Langes 
Tilfälde  af  epileptisk  Sved  og  Diarré  omtales,  men  forkastes.  Dernäst 
kommer  han  til  Hovedspörgsmålet,  det  epileptiske  Akvivalent.  Her 
refereres  naturligvis  Falrets  och  Sams  Lare,  og  Forf.  kritiserer  disse 
Forfatteres  Kasuistik.  Her  anvendes  samme  Metode  som  ovenfor  om- 
talt;  de  Tilfälde,  hvor  epileptiske  Anfald  ikke  ere  iagttagne,  ere  ikke 
Epilepsi,  i  dera,  hvor  Anfald  ere  iagttagne,  er  der  ingen,  der  kan  inod- 
bevise,  at  der  kort  forud  for  den  mentelle  Forstyrrelse  har  väret  et  kort- 
varigt abortivt  Anfald,  og  så  er  den  mentelle  Forstyrrelse  jo  postepi- 
leptisk.  De  präepileptiske  psykiske  Tilfälde,  som  vilde  genere  Forf:s 
Teori  betydeligt,  må  han  bortforklare,  i  det  han  reducerer  dem  til  en 
enkelt  Hallucination  eller  Idé,  som  rettelig  bör  opfattes  som  en  Del  af 
Anfaldet.  Friedenreich. 


KAARSBERG:  Om  BlegSOten.     Köbenhamn  1884. 

3  populäre  Foredrag  om  Blegsot. 

F.  Levison. 


J.  V.  WICHMAN:    Et  dödeligt  Tilfälde  af  varicella.     Nord.  med.  arkiv,  bd 
XVI,   n:r  20.     I. 

Se  Comptes  rendu,   Nord.   med.  arkiv,  bd   XVI,  n:r  22. 


SPECIEL    PATOLOGI    OCH    TERAPI.  19 

ISRAEL:   Stetoskopiske   Meddelelser  fra   Komiminehospitalets   II  Af- 
deling.     Hosp.-Tidende  K.  3,  Bd  2,  S.  761  og  783. 

1)  Enorm  liypertropMa  cordis,  givende  en  Stetoskopi,  der  skuffende 
lignede  et  perikarditisk  Exsudat. 

Et  67-årig-t  kvindeligt  Almisselem  havde  i  nogle  Ar  lidt  af  Hoste, 
Kortåndethed,  Smerter  i  Sternalegnen,  ortopnoiske  Anfald.  Ved  Ind- 
läggelsen  var  hun  mager,  cyanotisk;  P.  lille,   112,  Resp.   32. 

Intet  Fremissement,  ingen  voussure  i  Hjärteegnen,  Hjärtets  Anslag 
uföleligt.  Hjärtematheden  gik  fra  2det  Eibben  til  Levermatheden,  fra 
höj  re  Papillärliuje  til  mellemste  venstre  Axillärlinje  og  dannede  en  Tre- 
kant med  Spidsen  opad:  Trekantens  höjre  Ben  var  temmelig  lodret,  dens 
venstre  Ben  skrånede  mere  udad.  Midt  på  Dämpningsfiguren,  ved  venstre 
Sterualrand,  hörtes  grove  Gnidningslyd.  Hjärtelydene  vare  fjärne  og 
dumpe;  efter  förste  Hjärtelyd  hörtes  en  Bilyd,  der  strakte  sig  ind  i  lille 
Pavse;  över  Pulmonalarterieklapperne  var  anden  Hjärtelyd  akcentueret. 
Leveren  betydelig  svullen,   i  Urinen  rigelig  Äggehvide. 

Efter  et  Par  Dages  Hospitalsophold  faldt  P:t  sammen,  Hj ärteanslaget 
föltes  nu  i  omtr.  1  Tommes  Bredde  i  5te  Interkostalrum,  nående  til  lidt 
indenfor  venstre  Papil,  medens.  Hjärtematheden  fremdeles  nåede  mel- 
lemste venstre  Axellärlinje. 

Diagnosen  stilledes  på  Mitralinsufficiens  med  et  stort  perikardi- 
tisk Exsudat. 

Den  efter  Pat:s  Död  foretagne  Sektion  viste  imidlertid  en  meget 
betydelig  Hypertrofi  af  Hjärtet,  der  vejede  1000  gram.  Perikardiets  to 
Blade  så  godt  som  överalt  sammenvoxne;  på  Midten  af  Forfladen  fandtes 
friske  fibrinöse  Belägninger;  men  der  var  ikke  noget  flydende  Exsudat 
i  Hj  ärteposen. 

Mitralen  optog  näppe  to  Fingre,  Klappefligene  vare  retraherede  og 
fortykkede,  med  kalkagtige  Aflejringer;  lignende  fandtes  på  intima  aortae. 

2)  Et  ejendommeligt  Tilfälde  af  Höjdeskifte.  Wjntrich  har  på- 
vist,  at  den  tympanitiske  Perkusisonstone,  der  höresover  Lungekaverner, 
blive  höjere  og  stärkere,  når  Pat.  åbner  Munden.  Ligeledes  har  man 
iagttaget,  at  den  bronkiale  eller  amforiske  Respirationslyd,  der  höres 
över  sådanne  Kaverner,  blive  höjere,  når  Pat.  åbner  Munden. 

Dette  er  det  hyppigste  Tilfälde ;  men  Förf.  har  iagttaget  en  Ftisiker, 
der  fremböd  det  omvendte  Fänomeu,  i  det  vel  Perkussionstonen  blev 
höjere,  når  Pat.  åbnede  Munden,  medens  den  amforiske  Respirations- 
lyd  under  samme  Forhold  blev  dybere  og  svagere.  Dette  holdt  sig  ufor- 
andret  således  i  flere  Uger.  Da  Pat.  en  Gäng  undersögtes  udenfor  Sängen, 
var  Förändringen  af  Perkussionstonen  mindre  udtalt,  medens  Respira- 
tionen,  der  ledsagedes  af  store  gurglende  Rallelyd,  oratrent  var  den 
samme,  enten  Pat.  åbnede  eller  lukkede  Munden. 

De  omtalte  Lydfänomenen  havde  deres  Pläds  i  de  överste  2  Inter- 
kostalrum på  höjre  Side.  Ved  Sektionen  fandtes  i  höjre  Lungespids 
en  nästen  barnehovedstor,  glatvägget,  rundagtig  Kaverue  med  mange 
indmundende  Bronkier  af  forskellig  Störrelse. 

3)  Et  Bidrag  til  Belysning  af  »Gerhardts  Höjdskiftes»  diagnostiske 
Betydning. 


20     Bd.  XVII.  N:r  7.  —  nordisk  medicinsk  literatur  is84. 

Gerhardt  har  påvist,  at  Tonen  ved  Perkussion  över  en  Kaverne 
ofte  er  forskellig,  eftersom  Pat.  ligger  ned  eller  sidder  op;  i  nogle  Til- 
fälde  bliver  Tonen  liöjere  i  den  siddende  Stilling,  i  andre  dybere;  det 
sidste  Tilfälde  skal  tyde  på  en  horisontal  Kaverne,  det  förste  på  en 
Kaverne,  hvis  störste  Diameter  går  i  vertikal  Retning. 

Porf.  har  iagttaget  en  Pat.,  der  i  omtr.  h  Ar  havde  lidt  af  Hoste, 
grönligt  Expektorat,  af  og  til  med  Blodstriber,  Kortåndethed,  Afmagring, 
Diarré,  Nattesved,   Ödemer. 

På  Porfladen  hörtes  dämpet  tympanitisk  Perkussionstone  om  bägge 
Nögleben  indtil  andet  Ribben;  stärkest  var  dette  at  höre  på  höjre  Side, 
hvor  Respirationen  var  bronkial,  ledsaget  af  enkelte  Rallelyd.  På  Bag- 
fladen  fandtes  Dämpning  i  höjre  reg.  supraspinata  og  överste  Halvdel 
af  infraspinata ;  den  klaredes  mod  angulus  scapulse,  men  var  ätter  mat 
i  reg.  infrascapul.  På  venstre  Side  var  den  dämpet  til  omtrent  midt 
i  regio  infraspinata,  längere  nede  normal. 

Når  Pat.  sad  oprejst,  blev  Perkussionstonen  i  bägge  Infraklaviculär- 
regionerne  tydelig  dybere,  medens  den  näppe  forandredes  öven  över  clavi- 
culae.  Intet  Wintrichs  Höjdeskifte.  Forholdet  holdt  sig  uforandret  i 
längere  Tid  til  Pat:s  Död. 

Sektionen  viste  en  Cirrose  af  höjr^  Lunge  uden  Spor  af  Kaverne 
i  överste  Lap;  i  nederste  Lap  fandtes  nogle  mindre  Hulrum,  i  hvilke 
sparsomme  Tuberkelbaciller  påvistes. 

Det  viser  sig  altså,  at  Gerhardts  Höjdskrifte  ikke  kan  benyttes 
som  sikkert  Tegn  på  en  tilstedevärende  Kaverne  og  altså  långt  mindre 
som  sikkert  Tegn  på  dennes  Retning  og  störste  Dimension. 

F.  Levts 072. 

J.  W.  RUNEBERG:  Kliniska  studier  öfver  transsiidationsprocesser  inoin 
organismen.  I.  Om  albumiulialten  i  ascitesvätslcor.  Finska  Läk.- 
sällsk.  handl.,  bd.  25,  s.  15. 

Efter  en  längre  undersökningsserie,  beträffande  albuminhalten  i 
hufvudsakligen  ascitesvätskor,  kommer  förf.  först  till  det  resultat,  att  de 
patologiska  transsudatens  albuminhalt  är  beroende:  »1)  af  de  olika 
kapilarmådeu,  där  transsudatiouen  försiggår;  2)  af  tillvaron  eller  från- 
varon af  inflammatoriska  processer  i  kärlväggen;  3)  af  blodets  be- 
skaffenhet och  albuminhalt;  4)  af  transsudatets  ålder  och  spänningen 
inom  det  samma;  5)  af  resorptionsförhållandena  i  transsudatet,  samt 
slutligen  sannolikt,  ehuru  icke  fullt  bevisadt  eller  utredt,  6)  af  blod- 
trycks- och  cirkulationsförhållandena  inom  de  transsuderande  kärlen.» 

Vidare  sammanfattar  han  de  resultat,  hvartill  hans  undersökningar 
Öfver  ascitesvätskornas  albuminhalt  vid  de  olikartade  patologiska  pro- 
cesser, som  framkalla  en  transsudation  till  bukhålan,  ledt,  i  följande 
satser : 

»Vid  en  enkel  hydremisk  ascites  håller  sig  transsudatets  albumin- 
halt vanligen  under  0,3  %.  Den  stiger  knappast  någonsin  upp  till 
0,5  %,  utom  då  resorption  af  transsudatet  inträder.  I  sådan  händelse 
kan  albuminhalten  slutligen  stiga  ända  till  litet  öfver  1   %. 

Vid  en  ascites,  beroende  på  portalstas,  visar  transsudatet  betydliga 
olikheter.     I    äldre    fall,    där    upprepade    punktioner  blifvit  verkstälda. 


SPECIEL    PATOLOGI    OCH    TERAPI.  21 

eller  där  i  följd  af  någon  annan  orsak  en  höggradig  kakeksi  utvecklats, 
kan  albuminhalten  sjunka  till  0,4  %  ocli  till  och  med  litet  därunder. 
I  de  fall,  där  kakeksin  icke  är  betydlig,  håller  sig  albuminhalten  mellan 
1  °/o  och  1,5  %.  Denna  halt  öfverskrides  vid  en  enkel  portalstas,  endast 
då  transsudatet  håller  på  att  resorberas,  eller  då  det  samma  förefunnits 
en  längre  tid  i  bukhålan  under  mycket  stark  spänning.  Dock  torde 
albuminhalten  äfven  under  dessa  förhållanden  knappast  någonsin  uppnå 
3  %. 

Vid  en  ascites,  beroende  på  allmän  venös  stås,  visar  transsudatets 
albuminhalt  ungefär  samma  förhållande  som  vid  portalstasen,  men  är 
vanligen  något  högre,  1,5  till  2  %  eller  obetydligt  däröfver.  Då  buken 
är  mycket  starkt  utspänd  af  transsudat,  eller  då  detta  befinner  sig  i 
resorption,  stiger  albuminhalten  något  högre,  men  torde  äfven  under 
dessa  omständigheter  icke  i  någon  betydligare  mon  öfverstiga  3  %.  Då 
en  höggradig  kakeksi  inträdt,  sjunker  albuminhalten  äfven  vid  allmän 
stås  under  1  %,  men  torde  dock  knajipast  någonsin  blifva  så  låg  som 
under  liknande  förhållanden  vid  portalstas. 

Vid  en  ascites,  beroende  på  karcinom  i  peritoneum,  kan  albumin- 
halten, då  kakeksin  uppnått  sin  höjdpunkt,  sjunka  ända  till  omkring 
2,5  %.  Vanligen  håller  den  sig  dock  mellan  3  och  4  Yo.  Om  kakeksin 
icke-  är  långt  framskriden,  eller  om  transsudatet  under  en  längre  tid 
och  under  stark  spänning  befunnit  sig  i  bukhålan,  kan  albuminhalten 
stiga  upp  till  något  öfver  5  "Å. 

Vid  en  ascites,  beroende  på  enkel  kronisk  peritonit,  håller  sig 
albuminhalten  vanligen  omkring  5  %.  Vid  kakektiska  tillstånd  kan 
den  dock  sjunka  betydligt,  så  att  den  samma  äfven  vid  en  enkel  inflamma- 
tion går  ned  ända  till  2,5  %  liksom  vid  peritoneal-karcinomet.  En 
högre  halt  än  5  %,  dock  knappast  i  någon  betydligare  mon  öfver- 
skridande  6  %,  kan  förekomma  vid  intensivare  inflammationer  med 
seropurulent  transsudat  eller  vid  gamla  transsudat  med  starkt  utspänd  buk. 

Vid  en  ascites,  beroende  på  komplicerade  processer,  påverkas  albu- 
minhalten af  en  hvar  af  de  orsaker,  som  betinga  transsudationen.  Då 
därföre  en  akut  inflammatorisk  process  i  peritoneum  uppträder  hos  en 
pat.,  som  redau  tidigare  haft  en  ascites  af  icke  inflammatorisk  natur, 
ökas  albuminhalten  i  transsudatet  och  kan  sålunda  under  dessa  om- 
ständigheter vara  af  alla  grader,  beroende  af  den  albuminhalt,  som 
förut  förefunnits,  äfvensom  af  det  fönit  i  buken  befintliga  transsudatets 
mängd.  Om  den  inflammatoriska  processen  fortgår,  ökas  transsudatets 
albuminhalt  med  tiden.» 

Slutligen  drager  förf.  af  sina  undersökningar  följande  resultat,  som 
ofta  kunna  tjäna  till  ledning  vid  ställandet  af  diagnosen  i  eljes  tvifvel- 
aktiga  fall: 

»0,3  %  albumin  eller  därunder  betecknar  alltid  en  rent  hydremisk 
ascites. 

0,3 — 0,5  %:  hydremisk  ascites  vid  mindre  höggradig  hydremi, 
eller  vid  pågående  resorption;  portalstas  vid  höggradig  hydremi;  all- 
män venös  stås  vid  mycket  stark  hydremi. 

1 — 1,5  %:  portalstas;  allmän  venös  stås  vid  måttlig  hydremi. 


22     Bd.  XVII.  N:r  7.  —  nordisk  medicinsk  literatub   i 88 a. 

1,5 — 2  %:  allmän  venös  stås;  portalstas  vid  synnerligt  godt  niitri- 
tionstillståud,  vid  gammalt  transsudat  eller  vid  pågående  resorption. 

2 — 2,5  %:  allmän  venös  stås  vid  godt  nutritionstillstånd ;  portal- 
stas i  undantagsfall  vid  gammalt,  buken  starkt  utspännande  transsudat, 
äfvensom  vid  pågående  resorption. 

2,5 — 3  %:  åe  i  föregående  punkt  upptagna  transsudaten  i  undan- 
tagsfall; karcinomatösa  och  inflammatoriska  transsudat  vid  mycket  hög- 
gradig kakeksi. 

3 — 4,5  %:  karcinomatösa  eller  inflammatoriska  processer  i  perito- 
neum  vid  allmän  kakeksi. 

4,5 — 6  %:  inflammatoriska  processer  i  peritoneum  vid  godt  nutri- 
tionstillstånd; karcinomatös  peritonit  i  undantagsfall  vid  gammalt  trans- 
sudat med  stark  spänning  i  buken.» 

Då  afhandlingens  längd  förhindrar  ett  fullständigt  refererande  af 
den  samma,  hänvisas  intresserade  läsare  i  alt  hvad  beträffar  själfva 
undersökningarna  till  själfva  originaluppsatsen. 

Victor  Lindberg. 

A.  KERGSTEÅND:   Fall  af  tariJiförträiigniiig  (lleiis)  mcd  lycklig  iitg-ång. 

Eira  1884,  s.  601. 

Arbetskarlen  P.  M.,  37  år,  från  Malmö,  insjuknade  plötsligt  d. 
17  ang.  med  starka  smärtor  i  buken  och  kräkningar;  hvarken  faeces 
eller  flatus  afgingo,  smärtor  vid  tryck  till  vänster  om  nafveln,  buken 
blef  starkt  uppdrifven  af  symmetrisk  form,  ingen  tumör,  alla  synliga 
bråckportar  fria.  Kräkningarna  fortforo,  genom  rectum  kunde  en  eso- 
fagussond  uppföras  mot  flexura  sigmoidea.  D.  21  aug.  applicerades 
ett  större  vattenlavement  af  mer  än  1\  liter;  lavementet  återkom  utan 
exkrementer  eller  gas.  Nu  blefvo  kräkningarna  illaluktande  och  smär- 
torna häftiga;  opium  (tinct.  theb.,  20  droppar)  och  is  på  buken  ordi- 
nerades. Natten  var  orolig,  kräkningarna  tydligt  fekala.  Under  föl- 
jande dagen  gafs  å  nyo  ett  stort  vattenlavement  (2  liter)  med  detta 
följde  ej  häller  gas  eller  fjeces,  men  pat.  förklarade  sig  mycket  lättare 
efter  det  samma;  ömheten  kring  nafveln  var  försvunnen,  buken  blef  efter 
några  timmar  mjukare,  och  på  aftonen  började  gas  att  afgå;  följande 
morgon  fick  pat.  en  stor  öppning,  förträngningen  hade  då  varat  i  åtta 
dagar.  Edgren. 

RICH.  nOGNER:  Några  undersökningar,  beträffande  saltsyreafsönd- 
ringen  vid  magkatarr  och  dilatation.  Akademisk  afhandlig  för  med. 
graden,  ventilerad  i  Upsala,  tryckt  i  Lund  1883. 

De  olika  metoderna  för  diagnosen  af  magdilatationen  genomgås 
och  särskildt  framhållas  de  af  förf.  själf  begagnade.  En  person  med 
normal  ventrikel  får  en  känsla  af  mätthet  eller  fullhet  om  1,500 — 
2,000  kem.  svag  koksaltlösning  itappas;  behöfdes  nu  för  denna 
känslas  framträdande  en  större  kvantitet  vätska,  antogs  ventrikeldilatation 
föreligga.  Vidare  jämfördes  det  antal  cm.  som  slangen  måste  nedföras, 
räknadt  från  öfverkäkens  framtänder,  för  att  den  itappade  vätskan  500 
kbcm.  skulle  kunna  utrinna,  med  afståndet  från  incisura  thyreoidea  till 


SPECIEL    PATOLOGI    OCH    TERAPI.  23 

nafveln.  Behöfde  slangen  nedföras  längre  än  detta  afstånd,  kan  man 
enligt  förf.  i  allmänhet  antaga  en  dilatation.  Vidare  användes  för 
diagnosen  anamnes,  inspektion,  palpation,  den  ursköljda  vätskans  be- 
skaffenhet, ventrikelns  nedre  gräns  vid  en  belastning  af  1,000  kem. 
vätska.  Arbetets  egentliga  syfte  var  undersökningen  af  aciditeten  i 
ventrikeln  vid  ofvan  nämnda  patologiska  tillstånd.  Mängden  fri  syra 
bestämdes  dels  å  den  magsaft,  som  redan  fans  i  ventrikeln  vid  skölj- 
ningens  början  (den  sjuke  hade  då  fastat  i  12  timmar)  dels  å  den  mag- 
saft, som  under  en  viss  tid  afsöndrades.  Dessa  bestämningar  gjordes 
medelst  titrering.  Dessa  undersökningar  gåfvo  nu  vid  handen,  att 
aciditeten  var  störst  vid  magkatarr  och  relativ  dilatation,  något  mindre 
vid  absolut  dilatation.  I  ett  fall  af  cancer  ventriculi  anser  sig  förf. 
hafva  konstaterat  van  der  Veldens  iakttagelse,  att  fri  saltsyra  sak- 
nas i  ventrikeln  vid  cancer.  I  afseende  på  behandlingen  af  de  under- 
sökta fallen  förordar  förf.  sköljningar  med  borsyra,  2  %  lösning  vid 
svårare  magkatarrer  och  magdilatation,  men  i  ett  tillägg,  i  hvilket  han 
redogör  för  en  förgiftning  med  dödlig  utgång  på  grund  af  dylika  skölj- 
ningar, finner  han  sig  föranledd  att  frångå  sin  i  afhandlingen  uttalade  åsigt. 

Edgren. 


MAX    BUCH:    Ueber    Älgesimetrie.     Finska  läk.-sällsk.  haudl.,  bd  25.  s.  349 

Förf.,  som  för  Finska  läkaresällskapet  förevisat  tvänne  af  honom 
konstruerade  algesimetrar  beskrifver  i  korthet  de  samma.  De  äro  väsent- 
ligen tryckestesiometrar  och  skulle  framför  den  elektriska  algesimetrin 
hafva  den  fördelen,  att  man  med  dem  erhölle  absoluta  tal  med  den 
ena,  kallad  »barestesiometer»  uttryckta  i  gram,  med  den  andra,  som 
alltid  har  samma  belastning  uti  halfva  sekunder,  räknadt  tils  smärta 
förnimmes.  Afven  skulle  dessa  kunna  appliceras  på  hvilket  ställe  af 
kroppen  som  hälst,  hvilket  ej  vore  fallet  med  den  af  Björnström  kon- 
struerade. Victor  Lindberg. 


24    Bd.  XVII.   N:r  7.  —  noudisk  medicinsk  liter.\tur   i 884 


Kirurgi  och  Oftalmiatrik :  Johan  Widmark:  Bakteriologiska  un- 
dersökningar vid  purulent  konjunktivit  samt  några  iakttagelser  om  den 
gonorroiska  uretriten  och  konjunktiviten.  —  G.  Settkrblad:  Ett  fall 
af  galvanisk  hyperaesthesia  acustica.  —  E.  Schmiegelow:  Om  Steudan- 
nelse  i  Näsehulen.  —  E.  H.  Th.  Söeborg:  Diagnosen  af  forskellige  For- 
mer af  Tandsmerter.  —  S.  Levy:  Bidrag  til  den  rnekauiske  Behandling 
af  Ryggens  Deformiteter.  —  Kr.  Helveg:  Abent  diverticulum  ilei,  In- 
vagination,  Prolaps,  Inkarceratiou.  —  N.  Gram.  Et  Tilfälde  af  hernia 
obturatoria.  —  Axel  I  versen:  Nyere  Erfaringer  oui  sectio  älta.  —  H. 
Maag:  Tilfälde  af  letal  Hämorragi  fra  art.  carotis  interna.  —  Hans 
Kaarsberg:  Et  Par  praktiske  Notitser  om  Paquelins  cauterium  i  den 
kirurgiske  Hverdagspraxis. 

JOHAN  WIDMARK :  Bakteriologiska  undersökningar  vid  purulent  kon- 
junktivit samt    några  iakttagelser  om  den  gonorroiska  uretriten 

OCll    konjunktiviten.     Sv.   läkaresäUsk.  förhandl.,  s.   159;  samt  s.  592,  bada 
i  Hygiea  1884,  septemberhäftet. 

I  det  första  meddelandet  redogör  förf.  för  undersökningar  öfver 
18  fall  (29  ögon)  med  purulent  konjunktivit.  Gonokokkerna  hade 
förekommit  dels  fria  i  sekretet,  dels  bundna  \"id  varcellerna.  I  tre 
fall  hos  nyfödda  hade  de  därjämte  funnits  konstant  på  epitelcellerna, 
likaledes  i  ett  fall  hos  en  fullvuxen.  Troligt  är,  att  de  under  inkuba- 
tionsstadiet  utveckla  sig  på  dessa  celler,  för  att  sedan  vandra  vidare. 
Därför  är  också  profylaxen  och  terapin  verksammare,  i  mon  som  den 
tidigare  användes.  Direkt  öfverförande  genom  smitta  kunde  alltid  kon- 
stateras. Af  14  fall  hos  nyfödda  hade  gonokokker  iakttagits  i  8,  i  de 
andra  icke.  De  förra  hade  alltid  varit  svårare  och  envisare,  men  dock 
alla  haft  lycklig  utgång,  hvilket  ej  alltid  varit  fallet  med  de  purulenta 
konjunktiviterna  hos  fullvuxna,  antagligen  af  den  grund,  att  de  senare 
ju  äga  ett  mäktigt  lager  af  lymfoid  väfnad,  i  hvilken  gonokokkerna 
lätt  och  med  förkärlek  innästla  sig. 

I  den  andra  uppsatsen  meddelar  förf.,  att  han  varit  i  tillfälle  att 
undersöka  2  fall  af  purulent  uretrit  hos  flickor  af  omkring  2  års  ålder. 
I  båda  fallen  kunde  gonokokker  påvisas  och  smitta  från  modern  kunde 
konstateras,  troligen  genom  gemensamt  bruk  af  tvättsvampar.  Då  förf. 
med  anledning  häraf  påpekar,  att  renligheten  hos  familjer  i  medeUclas- 
sen  lemnar  mycket  öfrigt  att  önska,  måste  mot  ett  sådant  påstående 
en    allvarlig   protest  inläggas;  troligen  är  meningen  de  lägre  klasserna. 

Sedan  det  förra  meddelandet  gjordes  (april  1884)  har  förf.  ytter- 
ligare undersökt  13  fall,  däraf  1  hos  en  fullvuxen.  I  detta  fall  fun- 
nos  gonokokker  i  början  äfven  på  epitelcellerna.  I  de  12  fallen  hos 
nyfödda  funnos  gonokokker  i  9,  af  hvilka  4  företedde  gonokokker  på 
epitelcellerna  äfven  mot  slutet  af  inflammationen.  Rsr. 

G.  SETTERBLBAD:  Ett  fall  af  galvanisk  hypersesthesia  acustica,  fram- 

stäldt  i   Sv.  läkaresäUsk.     Hygiea  1884,  s.   164. 

Fallet  erbjöd  så  till  vida  intresse  som  det  samma  i  alla  detaljer 
egnade  sig  för  en  bekräftande  demonstration  af  hörselnervens  hos  öron- 


KIRURGI    OCH    OFTALMIATRIK.  25 

sjuka  ofta  höggradiga  lättretlighet  för  galvanisk  ström  utan  ändring  i 
den  af  Brenker  (1868)  uppstälda  normalformeln  för  acustici  stundom 
stegrade  förmåga  att  med  klangsensationer  svara  på  till  och  med  ringa 
strömstyrka.  Effekten  af  de  särskilda  retningsmomenten  framträdde  sär- 
deles tydligt  och  lemnade  jämväl  ett  lifligt  bevis  på  befintligheten  af 
s.  k.  paradox  reaktion.  Den  frekventa  gemensamma  förekomsten  af 
denna  hyperestesi  jämte  nervös  öronsusning,  hvilken  senare  i  detta 
fall  varit  synnerligen  kvalfull,  framhöls,  hvarvid  påpekades  den  prak- 
tiska betydelsen  hos  den  galvaniska  strömmens  dämpande  inflytande  på 
subjektiva  hörselförnimnielser.  Särskildt  betonade  dock  förfar  härvid 
det  otillständiga  i  att,  utan  en  noggrann  objektiv  undersökning  af  hör- 
selorganet och  fullständig  kännedom  af  hvad  elektro-otriatrien  af  läka- 
ren fordrar,  så  väl  i  teknik  som  instrumentutredning  ra.  m.,  i  tera- 
pevtiskt  syfte  tillgripa  den  galvaniska  strömmen  såsom  en  panacé  mot 
öronsusning. 

Då  i  detta  fall  en  med  hyperestesien  liksidig  facialisparalysi  ut- 
gjorde den  närmaste  anledningen  för  pat:n  att  söka  läkare,  föranledes 
förf:n  att  vid  omnämnandet  af  det  gynsamma  inflytande,  den  galvaniska 
strömmen  här  utöfvat  så  väl  på  öronlidandet  som  f.  paralysien,  fram- 
hålla, huruledes  vid  galvanisk  behandling  af  en  f.  paralysi  det  icke 
kan  vara  likgiltigt,  hvilkendera  elektroden  placeras  i  örats  närhet  m.  m. 
och  att  därföre  i  allmänhet  hänsyn  torde  böra  tagas  till  möjligheten  af 
en  skadlig  inverkan  på  nerv.  acusticus  vid  elektrodernas  applicerande 
promiscue   under    den   galvaniska    behandlingen  af  en  paralysia  facialis. 

Zetterblad. 


E.  SCHMIEGELOW:    Om  Stendaniielse  i  Näsehlllen.     Nord.  med.  arkiv,  bd 
XVI,  n:r  16. 

Se  Comptes  rendus,  Nord.  med.   arkiv,  bd  XVI,   n:r  22. 

E.  H.  TH.  SÖEBORG:  Diag-iiosen  af  forskellige  Former  af  Tandsmerter. 

Ugeskrift  for  Mger,  R.  4,  Bd  10,  S.  165. 

Forf.  anbefaler  Sonden  og  Brugen  af  koldt  (eller  varmt)  Vand 
for  at  lare  at  kende,  hvilken  Tand  der  er  Sade  for  Smerterne.  Ved 
disse  Middler  stilles  også  Diagnosen:  sensible  Dentin.  Pulpitis  i  en 
fuldständigt  intakt  Tand  viser  sig  ved,  at  koldt  Vand  og  Perkussion 
give  Smerte,  ofte  er  der  også  en  let  periostitis.  De  samme  Hjälpe- 
midler  i  Förening  med  direkte  Påvisning  af  Defekt  i  en  Plombe  hjälpe 
til  Diagnosen:   Smerte  i  en  plomberet  Tand.  Oscar  BlucJi. 


S.  LEVY:   Bidrag  til  den  mekaniske  Behandling  af  Ryggens  Deformi- 
teter.    (Tröjebehandlingen).    Kliniske  Studier.    138  S.,  4  litografiske 

Tavler.     Gyldendalske  Boghandel,  Köbenhavn  1884. 

Bogens  to  förste  Afsnit,  der  handle  om  Tekniken  for  Anläggel- 
sen  af  de  ved  Behandlingen  af  spondylitis  möderne  fäste  Tröjer  og 
Jakker  samt  om  disse  Bandagers  mekaniske  Virkninger,  ere  Hovedgen- 
standen   for  Forfatterens  Lyst  til  at  udgive  det  smukt  udstyrede  Värk. 


26    Bd.  XVII.  N:r  7.  —  nordisk  iMedicinsk  literatur   i  884. 

Vi  kunne  anbefale  dem,  der  önske  at  läse  en  klar  og  omhyggeligt  ud- 
arbejdet  Freinstilling  af  Hejsningen,  Selvhejsuiugen,  selve  Bandagerin- 
gens Detaljer  o.  s.  v.,  at  benytte  Arbejdet.  Af  nyt  fremhäve  vi  Beskri- 
velsen  af  en  »Gyngesäng»  (afbildet),  der  tjänar  til  at  lade  den  banda- 
gerede  Patient  gradevist  föres  fra  den  lodrette,  hängende  til  den  hori- 
sontale,  liggende  Stilling,  hvori  han  förbliver,  til  Bandagen  er  tör. 
Desuden  beskrives  en  Slags  »Skjoldkorset»  (afbildet),  en  Slags  amovi- 
bel  Tröje  af  Gibs  eller  poroplastisk  Filt,  som  benyttes  i  de  senere 
Stadier  af  Behandlingen  i  Steden  for  den  Patienten  helt  omsluttende 
Tröje. 

I  det  3dje  Afsnit  behandles  Spörgsmålet  spondylitis  og  Tröjebe- 
handlingen. Porf.  mener,  at  denne  kun  gavner,  når  Lidelsen  sidder 
helt  og  holdent  under  vertebra  dorsi  V.  Sayre's  Galgeapparat  er  kun 
indiceret,  hvor  Lidelsen  sidder  ovenfor  6te — 7de  Halshvirvel. 

I  4de  Afsnit  omhandles  scoliosis  habitualis  og  Tröjebehandlingen. 
Her  omtales  Skoliosen  udförligt;  Förf.  beskriver  de  hidtil  ikke  af  andre 
Förf.  omtalte  skoliotiske  Smerter  som  af  stor  Värdi  for  Diagnosen  af 
tidlige  Stadier  og  hävder  bestemt,  at  Holdningsanomalier  i  og  for  sig 
ikke  kunne  fremkalde  Skoliose,  men  at  der  hertil  tillige  fordres  en 
organisk  Förändring  i  Skelettets  Fasthed. 

Förf.  resumerer  Terapien  for  scoliosis  habitualis  således: 

1)  Alle  Ptr.  med  Skoliose  skulle  indexerceres  i  Selvhejsning,  som 
foretages  Morgen  og  Aften;  kan  Pt.  det,  supleres  Hejsningen  med 
Manipulationer  og  Övelser.  2)  Alle  Ptr.  med  scoliosis  lumbalis  be- 
handles desuden  med  Pude  under  (venstre)  nates  og  Forhöjelse  af 
(venstre)  Häl.  3)  Ptr.  med  scoliosis  dorsalis  deles  i  tvende  Grupper 
a)  de  med  fast  (konsolideret)  Deformitet  og  b)  de  med  frisk  (forlö- 
bende).  a)  Disse  Ptr.  få  alle  en  almindelig  Skoliosebandage  (f.  Ex. 
Nyrops  Fjäderstrykmaskiue  Ref.);  b)  disse  Ptr.  behandles  enten  med 
Rygleje  eller  med  fast  Filttröje  eller  med  lös  Tröje  (Skjold)  eller  med 
almindelig  Skoliosebandage.  Valget  af  disse  forskellige  Metoder  af- 
hänger  af  Lidelsens  Intensitet.  4)  Alle  Skoliosepatienter  underkastes 
en  omhyggeligt  individualiseret  hygiejnisk  Behandling. 

I  Anledning  af  öven  nävnte  Bog  meddeler  Drachmann  i  Uge- 
skrift  for  Läger,  R.  4,  Bd  10,  S.  63  og  88  under  en  skarp  Kritik  af 
Levys  Anskuelser  sit  Syn  på  Skoliosens  Behandling  og  drager  her 
navnlig  stärkt  til  Felts  imod  Tröjebehandlingen;  der  udspinder  sig  her- 
efter  en  Polemik  imellem  Lbvy  og  Drachmann,  der  ikke  egner  sig 
til  Referat;  den  findes  i  samme  Tidsskrift  S.  126,  153,  202,  228  og 
237.  Oscar  Bloch. 


KR.  HELVEG:    Ibent  diverticulum  ilei,  Invagination,  Frolaps,  Inkar- 
ceration.     Hosp.-Tidende,  R.  3,  Bd  2,  S.  705. 

4  Måneder  gamrael  Dreng  fremböd,  8  Dage  gammel,  en  Svulst 
på  umbilicus,  som  sagdes  ikke  at  vare  medfödt.  Det  viste  sig  ved 
Operation  og  Sektion  2den  Dagen  efter  denne  at  dreje  sig  om  öven 
nävnte  Lidelse.  Den  er  illustreret  med  to  Träsnit,  egner  sig  ikke  til 
kortere  Referat.  Oscar  Bloch. 


KIRURGI    OCH    OFTALMIATRIK.  27 

N   GRAM :  Et  Tilfålde  af  hernia  obtnratoria.    Hosp.-Tidendc  R.  3,  Bd  2, 
S.  917. 

Beskrivelse  af  et  hernia  foraminis  ovalis  dextra.  der  fremböd 
»lette  Inkarcerationstilfälde»,  der  dog  vege  for  clysma  og  epithema 
tepidum.  Pt.  var  en  kun  28  År  gammel,  gift  Kone,  der  har  födt  2 
Gange  og  aborteret  2  Gange,  og  ikke  var  särligt  mager. 

Oscar  Bloch. 

AXEL  IVERSEN:  Nyere  Erfariuger  om  sectio  älta.    Hosp.-Tidende  R.  3, 
Bd  2,  S.  G97,  713,  737 

Lithotomia  suprapubica  blev  iidfört  1)  hos  en  17-årig  Dreng 
under  Lister'sk  Antiseptik.  Denne  måtte  dog  ved  et  Uheld  fra  en 
assisterendes  Side  opgives.  Stenen  4  Ctm.  i  Diameter,  A}j^  i  Tyk- 
kelse.  Cellulitis  praevesicalis.  Död  8de  Dag  efter  Operationen.  Ny- 
rerne  sunde.     Peritonaeum  uskadt.     (1879). 

2)  73-årig  Mand.  Lister'sk  Antiseptik.  En  Assistent  tränger  med 
2  Pingre  i  Pts.  rectum  den  med  Borvand  udspilede  Blaere  fortil.  Lä- 
sion  af  peritonaeum  med  Tarmprolaps;  Sutur  af  Peritonäalsåret,  antisep- 
tisk Forbinding;  derpå  sectio  lateralis.  Stenen  49  Grammer,  5  Ctm. 
läng,  4  Ctm.  bred.  Död  5te  Dag  efter  Operationen.  Nyrerne  sunde, 
ingen  peritonitis;  i  abdomen  megen  fri  Luft,  kommen  fra  et  1  Ctm. 
långt  Tvärsår  i  forreste  Väg  af  rectum.     (1880). 

Efter  at  have  läst  Guyons  Afhandling  om  sectio  älta  (1882) 
tog  I.  ätter  fat  på  denne  Operation.  De  forskellige.  Operationen  ved- 
rörende  Porhold  skildres  närmere,  og  Porf.  meddeler  derpå  4  nye  Til- 
fälde,    udförte    efter   GuYONs   Poreskrifter    (med   Eektalballon  o.  s.  v.): 

3)  7  Års  Dreng.  Stenen  23  Grammer,  37  Millim.  läng,  30 
Mm.  bred,  20  Mm.  tyk.  Trods  Läsion  af  peritonaeum  med  Tarm- 
prolaps og  peritonitiske  Tilfälde  udskrevs  Pt.  helbredet  omtr.  6  Uger 
efter  Operationen. 

4)  26V2-årig  Pisker.  Ved  Patningen  af  Stenen  gik  den  itu;  de 
udtagne  Masser  vejede  175  Grammer.  Stenens  Kärne  var  55  Mm.  läng, 
47  Mm.  bred,  20  Mm.  tyk.  22  Dage  efter  Operationen  de  förste 
Syraptomer  på  suppurativ  Nefrit;  1  Måned  senere  gjordes  Thomp- 
SONS  perinäale  Uretrotomi  med  Indläggelse  af  Drän  i  Blären;  27  Dage 
herefter  Död.  Höjre  Nyre  forandret  til  en  Säk,  der  indeholdt  pus 
og  en  stor  Sten,  ureter  dilateret.  I  venstre  Nyre  Substanstab  frembragt 
ved  Hydronefrose ;  v,  urethra  dilateret.  Gennem  en  fin  Abning  över  Sym- 
fysen  kan  en  Sonde  föres  ned  i  Blären.     Peritonaeum  forskydelig. 

5)  48-årig  Mand.  Stenen  vejede  95,7  5  Grammer;  53  Mm.  läng,  49 
Mm.  bred,  34  Mm.  tyk.  IJdskrevet  helbredt  omtr.  6  Uger  efter  Opera- 
tionen. 

6)  Sectio  älta  for  tumör  vesicoe.  30-årig  Värtshusholder,  i  2\'2 
År  hyppig  Urinering,  först  i  de  sidste  14  Dage  Smerte  i  vesica,  af 
og  til  Hämaturi;  mager  og  bleg.  Diuresen  1000  ä  1200.  Urin 
indeholder  Blod-  og  Puslegemer.  Höjre  Sidehalvdel  af  vesica  fortykket 
og  hård.  og  Sonden  synes  at  hage  sig  fast  om  en  Prominens.  Bima- 
nuelt  konstateres  intet  tydeligt  abnormt.  Iste  Maj  sectio  älta.  Med 
Reflektor    sås,    at    Operation    ikke   kunde    udföres;    der  fandtes,  tät  til 


28    Bd.    XVII.    N:r    7.    —    nordisk    medicinsk    LITERATUR     i  884. 

hinanden  stillede,  ikke  ulcererede,  ved  Beröring  blödende  Prominenser. 
2  Drän  og  fugtig  Sublimatforbinding.  Udskreveu  18de  Avgust  med 
lille,  Urinpassage  tilladende  Fistel  över  Symfysen. 

Afhandlingen  indeholder  foruden  den  for  sectio  älta  möderne 
Tekniks  Beskrivelse  tillige  kort  Resumé  över  Bläresvulsternes  Terapi  samt 
Beretning  om  et  Tilfälde,  hvor  et  papilloma  vesicce  hos  en  69-årig 
Kvinde  fjärnedes  ved  sectio  vesico-vaginalis,     Pt.  blev  helbredet. 

Oscar  Bloch. 


H.  MAAG:   Tilfälde  af  letal  Hämorragi  fra  art.  carotis  interna.    Uge- 

8krift  for  Läger,  R.  4,  Bd  10,  S.  1. 

En  4^/2-årig  Dreng  gik  med  en  Pilekvist  i  Munden;  lian  stöder 
imod  en  Dör,  så  at  den  hänger  fast  i  hans  Svalg;  da  Kvisten  uddra- 
ges,  mangler  der  et  Stykke  af  den.  Dagen  efter  söges  Lägehjälp;  da 
Barnet  strider  imod,  kan  Undersögelsen  ikke  foretages  nöje;  udvendigt 
var  intet  abnormt.  Först  4de  Dag  Svulst  ved  Udspringet  af  sterno- 
cleido-mastoideus;  5te  Dag  Blödning  per  os,  som  også  den  nu  ätter 
rådspurgte  Läge  så,  så  lenge  Barnet  grad.  Maag  så  Barnet  denne 
Dag,  fölte  under  Narkose  med  en  Finger  det  fremmede  Legeme  og 
extraherede  det;  ingen  Blödning;  men  2Y4  Time  efter  en  letal  Hä- 
morragi. Corpus  alienum  var  5  Ctm.  långt,  2Y2  Ctm.  i  Omfång  på 
tykkeste  Sted,  spidsere  i  bägge  Ender;  det  var  boret  ind  i  Sideväggen 
af  pharynx,  stöttet  imod  og  fasthaget  i  Tonsillen,  som  således  for- 
hindrede  en  let  Extraktion.  I  Löbet  af  de  4  Dage  havde  corpus  dan- 
net  sig  en  hel  Hulhed,  og  denne  stod  ved  en  betydelig  Abning  i  För- 
bindelse med  arteria  carotis  interna.  Oscar  Bloch. 

HANS   KAARSBERG:   Et   Par  praktiske  Notitser  om  Paquelins  cau- 
terium  i  den  kirurgiske  Hrerdagspraxis.  Hosp.-Tidende  R.  3,  Bd  2,  S.  873. 

Förf.  opmuntrer  sine  Kolleger  til  Anskaffelsen  af  Paquelins  Termo- 
kavter  og  omtaler  kort  de  forskellige  i  den  daglige  Praxis  forekom- 
mende  Tilfälde,  hvor  dets  Brug  kan  göre  Gavn,  samt  mere  udförligt  et 
Tilfälde,  hvor  slappe,  svampede  Granulationer  på  ulcera  pedis  et  anti- 
brachii  bleve  livlige,  og  hvor  Sårene  helede  efter  Kavterrisationen. 

I  Anledning  af  denne  Artikel  meddeler  Instrumentmager  Nyrop 
(samme  Tidsskrift  S.  936),  at  Lägen  selv  kan  göre  Instrumentet  brug- 
bart  ved  at  udglöde  Bränderen  fuldständigt  i  en  Vinåndsflarame,  i 
det  man  begynder  bagfra  og  lidt  efter  lidt  närmer  sig  Spidsen,  hol- 
dende  den  glödende  i  omtr.   10  Minutter.  Oscar  Bloch. 


OBSTETRIK    OCH    GYNEKOLOGI.  29 


Obstelrik  och  gynekologi:  A.  Sell:  Et  Tilfälde  af  eclampsia 
gravidarum,  ledsaget  af  iiogle  Bemärkiiinger  om  Sindsbevägelsernes  ätio- 
logiske  Betydning.  —  JoH.  Mygge:  Et  Par  Bemärkuinger  til  Dr  Sell. 
—  G.  BoLLiNG:  Utomkveds  hafvandeskap  afslutadt  efter  10  år.  — 
H.  P.  Orum:  Kemiske  Studier  över  Ovariecystevädsker  ined  särligt  Hen- 
syu  til  den  diagnostiske  Punktur. 

A.  SELL:  Et  Tilfälde  af  eclampsia  gravidaram,  ledsaget  af  iiogle  Be- 
märkninger  om  Sindsbevägelseriies  ätiologiske  Betydning.  Hosp.- 
Tidende,  E.  3,  Bd  2,  S.  830. 

En  34-ång,  förste  Gaug  gravid  Kone,  som  antoges  at  vare  gravid 
fra  medio  Juni,  .fik  den  31te  December  1884  stärk  Smerte  i  car- 
dia,  som.  kom  i  Anfald  med  frie  Mellemrum  og  gentog  sig  de  fölgende 
Dage.  Den  2den  Januar  i  Kontinuitet  med  et  Anfald  af  Kardialgi  stärk 
Hovedpine,  Pt.  klagede  sig  beständig,  sov  ikke,  så  dårlig  ud  og  ka- 
stede  to  Gange  op,  begyndte  at  tale  usammenliängende.  Den  3dje  om 
Morgenen  blev  Förf.  tilkaldt.  Pt.  lå  da  slövt  hen,  var  amavrotisk, 
så  at  hun  ikke  kunde  se  en  Lampe,  der  blev  holdt  tät  hen  föran 
hende.  Pulsen  spändt,  hård,  noget  uregelret,  omtr.  80.  Uterus  til  midt 
mellem  Navlen  och  cardia;  der  föles  ingen  Kontraktioner  i  Uterus. 
Urinen  ikke  undersögt.  Der  ordineredes  en  mod  eclampsia  rettet  Be- 
handling; men  inden  den  kunde  institueres,  fik  Patienten  5  Anfald  af 
uuiverselle,  kloniske  Kramper  med  noget  Skum  og  Blod  for  Munden. 
Den  fölgende  Dag  endnu  en  hel  Del  Slövhed  og  Förvirring,  men 
ingen  Kramper.  Der  var  ikke  Spor  af  Odemer,  ingen  Uterinkontrak- 
tioner.  Explorationen  gav  naturlige  Forhold,  Urinen,  tagen  med  Ka- 
teter,  var  klar,  koncentreret,  indeholdt  meget  rigeligt  Albumin. 

D.  6  Januar  var  hun  klar.  Hjärtelyd  og  Bevägelse  af  Fosteret 
iagttoges.  Den  7  var  Albuminmängden  kun  halvt  så  stor  (efter  Skön) 
som  ved  den  tidligere  Undersögelse.  De  fölgende  Dage  Kardialgi  og 
let  Hovedpine.  Den  2  Februar  var  hun  fri  for  disse  Symptomer,  og 
Albuminuri  var  ganske  svunden.  Först  den  6te  Februar  födte  hun  et 
dödfödt  Barn,  som  efter  Jordemoderens  Oplysninger  antoges  at  vare  i 
Begyndeisen  af  8de  Måned  og  at  have  väret  dödt  i  3 — 4  Dage.  Epi- 
dermis  var  aldeles  lösnet  og  Hovedet  sammenfaldet.  Den  16  Febr. 
fandtes  i  Morgenurinen  (Kateter)  Spor  af  Albumin,  i  Urinen  efter 
Middagsmaden  noget  mere. 

I  sin  Diskussion  af  Tilfäldet  fremhäver  Förf.  de  Ejendommelig- 
heder,  der  udmärke  hans  lagttagelse.  Det  er  et  Exempel  på  tidligt 
opträdende  Eklampsi,  og  det  er  märkeligt  ved  at  vare  et  Tilfälde  af 
Eklampsi  uden  Vevirksomhed.  Desuden  er  det  et  af  de  temmelig 
själdne  Exempler  på,  at  Svangerskabet  ikke  afbrydes  ved  et  Anfald  af 
Eklampsi;  Fosteret  levede  en  Måned  efter  Anfaldet.  Förf.  mener,  at 
Tilfäldet  er  et  Bevis  mod  Traube-Rosensteins  Teori.  Han  mener 
tillige,  at  Urämi  kan  udelukkes,  i  det  Urinen  blev  fri  for  Aggehvide 
nogen  Tid  efter  Anfaldet,  og  han  synes  at  opfatte  Albuminurien  som  i 
alt  Fald  väsenligt  sekundär  efter  Eklampsien.     Förf.  har  selv,  som  han 


30     Bd.    XVII.    N:r    7.    NORDISK    MEDICINSK    LITERATUR     1884. 

i  et  särskilt  Arbejde  har  udviklet,  den  ejendommelige  Teori,  at  Ar 
sägen,  i  alt  Fald  den  foranledigende  Arsag,  til  Eklampsi  altid  eller  i 
Regien  skal  vare  en  Sindsbevägelse,  og  han  maner  i  närvarande  Til- 
fälde  at  finde  an  Stötte  for  sin  Teori,  hvad  vist  ingen  Läser  vilde  falde 
på.  Hans  Argument,  som  han  synes  at  anse  for  uigandriveligt,  er,  at 
der  foreligger  enkelte  lagttagelser,  hvor  en  Sindsbevägelse  har  fremkaldt 
et  Anfald  af  Eklampsi.  I  Regien  gör  Födslen  dette;  men  Födslen 
ledsages  af  Sindsbevägelse.  I  dette  Tilfälde  havde  Pt.  Kardialgi,  inden 
Anfaldet  kom;  men  Kardialgi  kan  også  frembringe  depressiv  Sindsbe- 
vägelse, ergo  Sindsbevägelse  ar  den  fälles  Faktor  og  egenlige  Arsag(!) 

Freidenreich. 


JOH.  MYGGE:   Et  Par  Bemiirkuiuger  til  Dr  Sell.    Hosp.-Ticknde,  R.  3 
Bd  2,  S.  903. 

Förf.  kritiserer  Dr  Sell'3  Opfattelse  af  dan  ovenfor  gengivne 
Sygehistoria  og  viser.  at  Tilfäldet  läder  sig  opfatte  som  urämisk  under 
Forudsätning  af,  at  der  har  väret  en  Nyrelidelse  (Sklerosa),  der  på  et 
Tidspunkt  ikke  gav  nogen  iagttagelig  Albuminuri,  som  blev  komplice- 
ret  med  udbrcdt  epitelial  Lidelse  under  Svangerskabets  Indvirkning  og, 
madens  denne  Lidelse  var  på  sit  Höjdepunkt,  frambragte  et  urämisk 
Anfald.  Da  Urinundersögalsen  för  Anfaldet  så  val  som  enhver  mikro- 
skopisk Undersögelse  mangler,  kan  Tilstedevärelsen  af  en  sådan  ne- 
phritis  hverkan  med  Sikkerhed  påstås  eller  nägtes.  Kardialgien  op- 
fatter  M.  naturligvis  som  et  Prodromalsymptom.  Friedenreich. 


G.   BOLLING:   Utomkveds  hafvandeskap  afslutadt  efter  10  år.    Upsala 

läkarefören.   förliandl.,  Bd  19,  s.  426. 

Tio  år  efter  ett  diagnosticeradt  extrauterint  hafvandeskap,  hvar- 
under  pat.  haft  ständiga  och  svåra  lidanden,  utkom  att  fosterben  genom 
anus.  Efter  forcerad  dilatation  uttogs  resten  af  fostarbanen  ifrån  rectum 
och  den  stora  granulationsklädda  hålan  spolades  med  borsyra,  hvareftar 
jodoform  infördes.     Pat.   åtarstäldes  inom  kort  tid. 

Förf.  sammanställer  51  fall  af  utkomkveds  hafvandeskap,  af  hvilka 
28  lämnats  åt  naturens  ägan  åtgärd  med  påföljd  att  18  dött.  Af  23 
opererade  dogo  12.  Björken. 


H.  P.  ÖRUM:  Kemiske  Studier  över  Ovariekysteviidsker  med  särligt 
Hensyu  til  den  diagnostiske  Puilktur.  Afh.  f.  Doktorgraden  i  Medicin. 
Köbenhavn  1884. 

Förf.  har  stillet  sig  den  Opgave  at  undersöge,  hvilke  Slutninger 
man  kan  dragé  af  en  kemisk  Analyse  af  den  udtömta  Vädske  med 
Hensyn  til  Diagnosen  af  Vädskeansamlinger  i  Underlivet,  särligt  hvad 
angår  Diagnosen  af  Ovariakyster. 

Til  de  kemiske  Undersögalser  er  kun  anvendt  Vädsker,  hvor  Svul- 
stens eller  Vädskeansamlingens  Natur  er  godtgjort  vad  den  anatomiska 
UndarsÖ2-else. 


OBSTETRIK    OCH    GYNEKOLOGI.  31 

Afhandlingen  falder  i  2  Hovedafsnit,  hvoraf  det  förste  går  ud  på 
at  undersöge,  om  der  findes  nogen  for  Ovariekystevädsker  ejendommelig 
kemisk  Bestanddel;  audet  Afsnit  omfatter  en  speciel  Beskrivelse  af  de 
forskellige  Underlivsvädskeansamlingers  kvalitative  og  kvantitativa  Sam- 
mensätning  og  den  mulige  Anvendelse,  (Judersögelsen  af  disse  kunna 
få  i  Diagnosens  Tjäneste. 

I  det  förste  Afsnit  behandler  Förf.  först  indgående  de  i  Litera- 
turen foreliggende  Undersögelser  över  Metalbumin  og  Paralbumin  (Ham- 
marstens Psevdomucin),  särlig  de  Forsög,  der  i  denne  Henseende  ere 
foretagne  af  Hammarsten,  til  hvis  Opfattelse  af  nävnte  Stoffers  Natur 
Förf.  fuldt  slutter  sig.  Hvad  angår  Metoderne  for  Påvisning  af 
Psevdomucinet,  forkaster  Förf.  den  af  Hoppe-Seyler  som  Reaktion  an- 
givne Fäldning  med  Kulsyre  så  vel  som  den  af  Scheker  anvendte 
Reaktion:  Vinåndbundfaldets  Oplöselighed  i  Vand,  i  hvert  Fald  såle- 
des som  disse  Reaktioner  i  Regien  ere  benyttede;  den  af  Scherer  an- 
givne ufuldständige  Koagulation  med  Eddikesyre  er  derimod  meget 
karakteristisk.  Förf.  har  selv  til  de  fleste  Undersögelser  anvendt  Re- 
duktions-Proven efter  Hammarsten;  för  end  Förf.  blev  bekendt  med 
denne  Metode,  har  han  anvendt  den  af  Hiippert  benyttede  Fremgangs- 
måde,  dog  noget  modificeret. 

Med  Hensyn  till  Psavdomucinets  Förekomst  i  Organismen  angiver 
Förf.,  at  han  ikke  kan  slutte  sig  til  den  tidligere  Opfattelse  af  Psevdo- 
mucinets  normale  Förekomst  i  Ovariet;  det  er  ikke  lykkedes  Förf. 
hverken  i  Vädsker  fra  Grafske  FoUikler  eller  i  Infus  af  Ko-Ovarier  at 
finde  Psevdomncin;  heller  ikke  i  Vädsker  ved  hydrops  folliculi  Graa- 
fiani  har  Förf.  i  to  af  ham  undersögte  Tilfälde  fundet  Psevdomucin. 
Derimod  gör  Förf.  opmärksom  på,  at  der  i  samtlige  efter  Hammarstens 
Metode  hidtil  undersögte  Vädsker  fra  kolloide  Ovariekystomer  (40  Ana- 
lyser af  Hammarsten,  11  egne)  er  påvist  Psevdomucin;  da  nu  tilmed 
Psevdomucin  ikke  med  Sikkerhed  er  påvist  i  Ovariesvulster,  hvor  ingen 
kolloid  Degeneration  har  fundet  Sted,  medens  nävnte  Stof  er  truffet  i 
kolloid  degenererede  Svulster  udenfor  Ovariet  (således  i  et  af  Förf. 
undersögt,  Side  45  anfört  Tilfälde  af  kolloid  Degeneration  af  processus 
Meckelii),  tror  Förf.  sig  berettiget  til  at  slutte,  at  Psevdomucinet  ikke 
skyldes  Ovariet,  men  er  et  Produkt  eller  en  Ledsager  af  den  kolloide 
Degeneration ;  en  ikke  ringe  diagnostisk  Betydning  beholder  dog  Psevdo- 
mucinet derved,  at  de  kolloide  Kystomer  ere  da  i  långt  overvejende 
Grad  hyppigsta  af  alle  Ovarikyster,  medens  dan  kolloide  Degeneration 
yderst  själden  förekommer  i  Underlivshulen  udenfor  Ovariesvulster. 

I  andet  Afsnit  af  Afhandlingen  beskriver  Förf.  nöjagtig  den  af 
ham  anvendte  Fremgangsmåde  til  kvantitativ  og  kvalitativ  Analyse  af 
de  undersögte  Vädsker  og  behandler  dernäst  for  sig  de  enkelte  Under- 
livsansamlingers  fysikalske  og  kemiske  Beskaffenhed.  Den  her  fore- 
liggende Beskrivelse  af  de  enkelte  Vädskeansamlinger  er  särdeles  fuld- 
ständig  og  ledsaget  af  tabellariske  Saramenstillingar  så  vel  af  tidligere 
Undersögeres  Resultater  som  af  Forf.'s  egne  Analyser;  af  disse  sidste 
findes  i  Särdeleshed  talrige  vedrörende  Ovariekyster  (omtr.  25)  og  Peri- 
tonealvädsker  (omtr.  23).  Christian  Bohr. 


32    Bd.  XVII.  N:r  7.  —  nordisk  medicinsk  literatur   i 884. 


Pediatrik:    G.    G.    Stage:    Tilfälde    af   Intussusceptio  intestinalis, 
helbredet  ved  Irrigation.  —  Chr.  Langgaard:  Om  Hysteri  hos  Börn. 

G.  G.  STAGE:   Tilfälde   af  Intussusceptio   intestiualis,   helbredet    ved 
Irrigation.     Hosp.-Tidende,  R.  3,  Bd  2,  S.  893. 

Hos  et  4  Måneder  gammalt  Börn  optrådte  Symptomerne  med  stor 
Voldsomhed.  Omtrent  18  Timer  efter  at  Intussusceptionen  kunde  antages 
at  vare  opstået,  udförtes  Irrigation  af  colon  med  betydeligt  Tryk  og  uden 
Kloroform.  Repositionen  foregik  med  en  gurglende  Lyd  uden  rigelig 
Afgang  af  flatus.  Bräkning  indtrådte  ikke  mere.  3Y2  Time  efter 
Afgang   af  fseces,    först   blodblandede,    senere  normale.     Velbefindende. 

G.   G.  Stage. 

CHR.    LANGGAARD:    Hysteri  hos  Börn.     Hosp.-Tidende,  R.  3.  Bd  2,  S.  894. 

Förf.  giver  först  en  Oversigt  över  tidligere  i  Literaturen  meddelte 
Tilfälde  af  denne  Art.  Derefter  meddeler  han  et  af  ham  selv  iagt- 
taget  Tilfälde,  hvor  der  hos  en  7årig  Pige,  under  Indvirkning  af  et 
psykisk  Moment,  optrådte  en  Räkke  Symptomer  af  nervös  Natur, 
der  synes  at  måtte  henföres  til  denne  Klasse:  först  klonisk  Krampe  i 
Ansigt  og  Extremiteter ;  dern<äst  udstrakt  Parese  af  Extremiteterne, 
medens  der  af  og  til  endnu  sporedes  Träkninger  i  Ansigtsmusklerne; 
derefter  häftige  Paryngospasmer,  krampagtige  liosteanfald  og  endelig 
fuldstäudig  Afoni,  samt  under  hele  Porlöbet  Ömhed  i  regiones  iliaccC. 
Nätterne  vare  rolige,  hun  var  feberfri.  Bevidstheden  viskadt.  Brom- 
kalium  övede  ingen  Virkning,  Kloral  kun  ringe;  derimod  syntes 
Faradisation  i  Förbindelse  med  roborantia  at  virke  heldigt,  og  hun 
restitueredes  forholdsvis  hurtigt  og  fuldständigt.  G.   G.  Stage. 


RÄTTSMEDICIN,  UNDERVISNINGSFRÅGOR,  MEDICINALVÄSENDET  O.  S.  V.    33 


Rättsmedicin,    undervisningsfrågor,    mediciualTäsendet, 
hygien,  statistik  oeli  epidemiologi:     Erik  Holst:   i  ortsatte  Med- 

delelser  fra  deu  iiiediko-legale  Praxis  i  Ringköbiug.  —  Om  ludlösiiingen 
af  de  reelle  Apoteker-Privilegier.  —  Lov  af  7  Maj  1884  om  Udgifter 
ved  Siudssygeväsenet  og  om  Oprettelsen  af  en  Anstalt  for  siudssyge  i 
Fyn.  —  A.  Goes:  Medicinen  inför  innevarande  års  riksdag.  —  G^edekkn  : 
Om  det  hygiejniske  Selskabs  uuvärende  og  fremtidige  Virksomhed.  —  A.  E. 
GoLDKUHL:  Om  skolhygieneu ;  inledningsföredrag  vid  diskussionen  under 
läraremötet  i  Stockholm  1884.  — •  Meldahl  :  Hvad  kan  der  göras  for  at 
skafie  de  private  Skoler  bedre  Skolelokaler.  —  Tii.  Sörensen:  Plejebörn 
i  Provinsbyer  og  pä  landet.  —  E.  Heyjian:  Läkarens  ställning  till  frågan 
om  uppvärmning  och  ventilation  af  offentliga  byggnader.  —  Raavad: 
Om  Ventilations-iudretningeriie  i  eu  nyopfört,  större  Bygniug.  —  J.  F. 
Meyer:  Spildevandsaflednlngen  i  vore  Huse.  som  den  bör,  og  som  den 
ikke  bör  vare.  —  F.  C.  A.  Möller:  Om  Ködkontrolleus  Udvikling  og 
Betydning.  —  R.  A.  Wawrinsky:  Om  mjölkkontroll,  sarskildt  med  af 
seende  på  Stockholm.  -  -  V.  Bokkenheusek:  Om  en  pätäukt  Mälkekur- 
austalt  i  Köbenhavu.  —  Selskabet  for  Sundhetsplejen  i  Danmark.  Modet 
den  6  December  1883  (Diskussion  om  Centrifugemälk).  —  N.  Dalhoff  : 
En  farlig  Ven.  —  Sophus  Thorup  og  I.  Christmas — Dirckink-  Holm- 
feld:  Hvorledes  skaffes  god,  daglig  Kost  for  den  billigste  Pris?  —  Dit- 
LEVSEN:  Oversigt  över  Sundhedsplejens  Fremskridt  i  de  sidste  Af.  —  D. 
CoLD:  Nogle  Bemärkuinger  om  hygiejniske  Forbold  i  Köbenhavu.  — 
Klas  Linrotu:  Berättelse  om  allmänna  hälsotillståndet  i  Stockholm  1883. 
—  Klas  Linroth:  Om  ordnandet  af  epidemisjukväsendet  i  Stockholm. — 
E.  Hornemann:  Eriudringer  fra  den  själlandske  Epidemi  i  1831.  —  Chr. 
Tryde  :  Om  Infektion  fra  Kloakudtömmelserue  i  Köbenhavns  Havn  og 
Kanaler. 

ERIK  HOLST:  Fortsatte  Meddelelser  fra  den  mediko-Iegale  Praxis  i 
Ringliöbings  Fysikat  (1881—1883).  Hospitals-Tidende,  R.  3.  Bd  2, 
S.  529. 

En  Fortsättelse  af  Forfrs  tidligere  Meddelelser  (se  Nord.  med. 
Arkiv,  Bd.  XIII,  N:r  21,  S.  26).  Der  anföres  et  Par  Tilfälde  af 
kafaleptisk  Dödsstivhed,  uemlig  hos  en  beruset  Fisker,  hvis  Lig  fandtes 
i  en  sunken  Pråm,  stående  oprejst  i  denne  og  klamrende  sig  fast  til 
Masten  1  x\len  under  Vandspejlet,  samt  hos  en  periodisk  Dränker,  der 
fandtes  hängt  med  Handen  fast  omklamrende  den  ene  Ende  af  Rebet; 
Förf.  opfatter  den  kataleptiske  Dödsstivhed  i  disse  to  Tilfälde  ikke  som 
en  lynsnart  efter  Döden  indträdende  rigor,  men  som  en  Kontiuuation 
af  en  läugere  Tid  för  Dödsöjeblikket  vedvarende  vital  Mnskelaktiou. 
—  Som  Bidrag  til  Belysning  af  Uängningsprocessen  nävnes  Tilfälde 
af  hängte  i  ejendomraelige  Stillinger,  således  liggende  på  Knä  og 
Födder  med  Fingerspidserne  stöttede  mod  Gulvet,  eller  liggende  bekvemt 
i  Knä-  og  Albustillingen,  eller  i  Sängen  med  Hovedet  räkkende  kortere 
eller  längere  udenfor  denne,  så  at  kun  Hovedets  Vägt  har  trykket  mod 
Strikken ;  en  Selvmorder  stöttede  endog  Panden  imod  et  Bord  under 
Hängningen.  Der  anföres  3  Tilfälde  af  Selvmord  ved  Hängning  hos 
Dreuge  af  Kådhed,  af  Lyst  til  at  pröve,  hvorledes  det  var  at  hänge 
sig.  —  Med  Hensyn  til  Död  ved  Druhnimi  anföres  ikke  få  Tilfälde  som 
foregåede    i  så  lavt  Vand,  at  Baghovedet  ikke  blev  vådt  (lios  4  stärkt 

Nord.  med.  arkiv.     Bd.  XVII.  O 


34       Bd.    XVII.    N:r    7.    —    nordisk    medicinsk    literatur    1.984. 

berusede,  4  Epileptikere  og  et  lille  Baru).  —  Eiul  vidare  omtales  fiere 
Tilfälde  af  Kvälning,  E'orgiftiiing,  Kontusion  af  Hovedet  og  Drab  ved 
Lynild.  Joh.  Möller. 

Om  Indlösuingen   af  de  reelle  Apotekerprivilegier  (af  w.  Schakung, 

C.  A.  Jacobsen  og  Redakt,  af  Ugeskr.   f.   Liigei).      l'gt'ski-ift  for  Läj^er,   R.  4, 
Bd.  9,  S.  425,  445,  497,  499,  514. 

Til  Diskussionen  om  dette  Spörgsraål,  der  tidligere  liar  väret  under 
Forhandling  i  Ugeskrift  for  Lager  (se  Nord.  med.  Arkiv,  Bd.  XV,  N:r 
12,  S.  44  og  N:r  21,  S.  41),  giver  den  juridiske  Prof.  W.  Sch.\rling 
i  Nationalökonomisk  Tidsskrift  1884,  H.  1  et  Bidrag,  af  h vilket  et 
Udtog  tindes  på  det  förste  af  de  ovfr.  anförte  Steder  i  Ugeskriftet.  S. 
anbefaler  stärkt  de  reelle  Apotekerprivilegiers  Indlösning,  hvilken  han 
raener  vil  vare  både  i  Publikums,  Apotekerstandens  og  i  selve  Privi- 
legiernes  Interesse.  Han  udtaler  sig  derimod  bestemt  så  vel  mod  en 
Frigivelse  af  Apotekernäringen  som  mod  at  göre  Apotekerne  til  lönnede 
Statsembedsmänd  og  drive  Medicinalhandelen  for  Statens  llegning.  Med 
Hensyn  til  Måden,  hvorpå  denne  Indlösning  af  de  reelle  Apoteker- 
privilegier  skal  ske,  hnder  S.  det  mindre  hensigtsmässigt  at  lade  Staten 
indköbe  Privilegierna  for  därefter  at  bortforpagte  dem  mod  an  bestemt 
årlig  Afgift.  Han  foreträkker  långt  hellere  den  i  Sverige  anvendte 
Fremgangsmåde,  at  lade  de  fremtidige  Besiddere  af  de  pågäldande 
Apoteker  indlöse  Privilegierne  ved  at  amortisere  disses  Värdi  geuneni 
en  längere  Arräkke,  altså  ud  af  den  löbende  Indtägt,  samtidig  med, 
at  de  nuvärende  Besiddere  strax  fuldt  ud  fä  Beltaliug  for  Privilegiernes 
öjeblikkelige  Värdi.  Denne  dobbelte  Opgave  er  löst  ved  at  danue  en 
Art  Kreditförening  af  de  fremtidige  Besiddere  og  på  deres  forenede 
Kredit  rejse  de  til  Indlösuingen  fornödne  Summer  ved  Lån,  nemlig  ved 
Udstedelsen  af  Hypotek-Obligationer,  som  sälges  på  Lånemarkedat  og 
forrentes  og  amortiseres  ved  årliga  Bidrag  af  de  nye  Besiddere  af  Apo- 
tekerne (hvad  de  nuvärende  Besiddere  have  Fortrinsret  til  at  blive). 
Idet  S.  anbefaler  en  lignende  Fremgangsmåde  for  Danmarks  Vedkora- 
mande,  mener  han  dog,  at  Staten,  i  Betragtning  af  den  Interesse.  en 
heldig  Ordning  af  disse  Forhold  har  for  Samfundet,  bör  trade  noget 
mere  hjälpende  til,  end  Tilfäldet  har  väret  i  Sverig,  dels  ved  at  ind- 
römrae  en  Rentegaranti  for  Obligationerne,  dels  ved  at  övertaga  en  vis 
Del  af  disse,  f.  Ex.  \,  navnlig  såfremt  Indlösniugan  af  Privilegierne 
skulde  gennemföres  på  en  Gäng;  de  85  danske  reelle  Apotekerprivi- 
legiers samlede  Värdi  anslår  S.  efter  en  löselig  Beregning  til  raindst 
10  Miil.  Kröner. 

Redaktionen  af  Ugeskr.  f.  Läger,  der  i  det  väsentlige  slutter  sig 
til  ScHARLlNGS  Udtalelser  om  den  omhandlade  Reforms  Hensigtsmäs- 
sighed,  mener  dog,  at  man  for  Danmarks  Vedkommende  ikke  ganske 
kan  fölge  det  svenske  System  for  Indlösuingen,  selv  med  de  af  Schar- 
LiNG  anbefalede  Modifikationer,  og  fremdrager  enkelte  Forhold  ved 
Indlösningen,  som  kräve  särlig  Opmärksomhed.  Red.  framhäver  så- 
ledes, at  Apotekerne  bör  have  en  Kompensation  for  den  Byrde,  der  i 
Form  af  forögade  Udgifter  pålägges  dem  ved  Indlösningen,  og  påvisar, 
at    en    sådan   Kompensation   vil   vare  given,  såfremt  de  bestående  Apo- 


RÄTTSMEDICIX,  UNDERVISNINGSFRÅGOR,  MEDICINALVÄSENDET  O.  S.  V.      35 

tekernäringer  i  Fremtiden  iiyde  den  samme  Beskyttelse  mod  Konkur- 
rence,  som  hidtil  er  bleven  dem  til  Del,  uemlig  derved,  at  Anläggelsen 
af  nye  Apoteker  indskränkes  til  de  Tilfälde,  hvor  Befolkningens  og 
Samfundets  Tarv  kräver  det,  og  ikke  tilstedes  alene  af  den  Grund,  at 
et  nyt  Apotek  vil  kunne  antages  at  få  en  for  dets  Beståen  tilsträkkelig 
Afsätuing.  Eed.  gör  fremdeles  opmärksom  på,  at  der  i  Fölge  det 
svenske  System  ved  Udlöbet  af  Amortisationsperioden  (der  i  Sverig 
er  fastsat  til  45  Ar)  vil  tilfälde  de  davärende  Ihändehavere  af  Privile- 
gierne  en  aldeles  uberettiget  Fordel,  hvis  de  pludselig  befries  fra  de 
meget  betydelige  Afgifter,  der  hidtil  havde  påhvilet  dem  under  Amor- 
tisationsperioden (til  Forrentning  og  Amortisation  af  Indlösnings- 
summerne  og  til  Administration  af  Amortisationsfonden);  Eed.  mener 
derfor,  at  Staten  må  forbeholde  sig  Ret  til  at  göre  disse  Afgifter  per- 
manenta også  efter  Amortisationsperiodens  Udlöb,  og  Staten  vil  herved 
få  en  betydelig  årlig  Indtägt  disponibel,  hvorfor  der  vil  kunne  findes 
god  Anvendelse  i  Apotekerväsenets  Interesse  (f.  E.  til  Understöttelse 
af  mindre  Apoteker  med  ringe  Omsätuing  og  til  Formindskelse  af  Medi- 
cinalvarernes  Pris). 

Jacobsen  udtaler  sig  imod  den  i  Ugeskr.  f.  Läger  omtalte  Begräns- 
ning af  nye  Apotekers  Anläggelse  og  söger  at  påvise,  at  Köbstäderne 
lige  så  vel  tränge  til  sådanne  som  Landdistrikterne.  —  Ugeskriftets 
Redaktion  advarer  fremdeles  mod  den  forcerede  Anläggelse  af  nye 
Apoteker.  Joh.  Möller. 

Lov   af  7.  Maj  1884  om  Udgifter  yed  Sindssygeväsenet  og  om  Opret- 
telsen  af  en  Anstalt  for  siudssyge  i  Fyn. 

Denne  Lovs  förste  Del  indeholder  Bestemmelse  om,  at  Udgifterne 
ved  de  danske  Sindssygeanstalter  med  L'ndtagelse  af  Köbenhavns,  altså 
ved  Anstalterne  ved  Arhus  og  Vordingborg  samt  i  Viborg,  hvilke  tid- 
ligere  kun  forskudsvis  afholdtes  af  Staten  og  derpå  fordeltes  på  Kom- 
munerne,  fremtidig  skulle  övertages  af  Statskassen,  som  tillige  skal  yde 
Staden  Köbenhavns  Sindssygeanstalt,  S:t  Hans  Hospital,  en  årlig  Godt- 
görelse.  Lovens  anden  Del  bestemmer,  at  der  skal  oprettes  en  ny 
Anstalt  for  sindssyge,  så  vel  helbredelige  som  uhelbredelige,  beliggende 
i  Omegnen  af  Middelfart  og  beregnet  til  et  Antal  af  400  syge,  dog 
at  den  indrettes  således,  at  den  senere  kan  udvides  til  at  optage  i  alt 
700  syge.  Joh    Möller. 

A.  GOÉS:    Medicinen  inför  innevarande  års  riksdag.    Eira  1884.  s.  493. 

I  anledning  af  uttalanden  vid  senare  riksdagar  i  saraband  med 
förslag  till  förbättring  af  provinsialläkarnes  existensvilkor,  hvilka  ut- 
talanden visa,  att  man  helt  och  hållet  förbiser  den  vigtiga  uppgift,  som 
i  första  rummet  borde  åligga  den  i  statens  tjänst  anstälde  läkaren,  att 
sörja  för  hälsovården,  framhåller  förf.  denna  angelägenhets  stora  vigt 
och  inlägger  en  kraftig  gensaga  mot  påståendet,  att  denna  verksamhet 
kan  utöfvas  vid  sidan  af  sjukvården,  som  för  närvarande  tager  läkarens 
hela  tid  i  anspråk.  Förf.  antyder,  att  i  fall  riksdagen  låtit  pensions- 
rätten   för   provinsialläkare    inträda  vid  fylda   55  år  i  st.  f.,  såsom  nu 


36       Bd.    XVII.    N:r    7.    NORDISK    medicinsk    LITERATUK     1884. 

beviljats,  vid  60  år,  »skapandet  af  en  högst  erfaren  reserv  med  skyldighet 
att  understödja  det  profylaktiska  arbetet»  skulle  ha  möjliggjorts. 

E.  Heyinan. 

G^DEKEN:    Om   det   hygiejiiiske   Selskabs   nuvärende  og  freiutidige 

Virksomhed.     Hygiejniske  Meddelelser,   R.  3,  Bd.  2,  S.  273. 

Efter  nogle  ahnindelige  Bemärkninger  om  Hygiejnens  Stilliug  og 
Opgaver  og  särlig  om  Nödvendighedeu  af  at  träkke  en  Gränse  mellera 
den  egentlige  Hygiejne  og  den  hygiejniske.  Teknik,  dog  således  at 
der  mellera  bägge  fiuder  et  Samarbejde  Sted,  fremhäver  Förf.,  at  Sel- 
skabet  for  Sundhedsplejeu  freratidig  bör  tage  ligeligt  Hensyn  til  bägge 
Eetninger.  Som  Selskabets  väsentligste  Opgaver  nävner  han :  1)  at 
få  gennerafört  sådanne  praktiske  Undersögelser,  som  have  videnskabelig 
Betyd  ning,  og  som  ikke  udföres  hverken  af  Staten  eller  af  Korarau- 
nerne  (som  Ex.  nävnes  de  Undersögelser  af  Grundvandsstanden  og  af 
Grundluften  i  Köbenhavn,  som  Selskabet  er  i  Färd  med  at  foretage); 
2)  genneui  Foredrag,  Diskussioner  og  trykte  Afhandlinger  at  bearbejde 
de  videnskabelige  Spörgsmål,  som  interessere  FagmändeÄe,  og  3)  at 
beläre  det  store  Fublikum  om  Nytten  og  Nödvendigheden  af  de  hygi- 
ejniske Foranstaltninger.  Joh.  Möller. 


A.  E.  GOLDKUHL:     Om    skolliygieneu ;    inledningsföredrag  vid  diskussionerna 
under  läraremötet  i  Stockholm  den  17 — 19  juui  1884.     Eira  1884,  s.  425. 

Behandlar  dels  frågan  om  skolläkarens  ställning  och  maktbefogenhet 
inom  Sverges  allmänna  läroverk,  dels  fordringar  på  läraren  med  hänsyn  till 
insigter  i  skolhygien.  —  Ehuru  enligt  1878  års  läroverksstadga  anställandet 
af  en  skolläkare  vid  statens  .skolor  är  föreskrifvet,  hvilkeu  läkare  jämte 
åliggandet  att  vårda  medellösa  sjuka  lärjungar  har  till  uppgift  att  vaka 
öfver  skolans  sanitära  förhållanden  samt  vara  rektors  hygieniska  råd- 
gifvare,  är  dock  skolläkarens  ställning  sådan,  att  det  siat  nämnda  ända- 
målet föga  vinnes.  Dels  innehåller  denna  föreskrift  en  klausul,  som 
gör  anställandet  af  skolläkare  beroende  pä,  »om  erforderliga  medel  för 
sådant  ändamål  finnas»,  dels  saknar  den  vid  läroverket  anstälde  läkaren 
maktbefogenhet  att  verksamt  kunna  ingripa,  då  han  ej  har  säte  och 
stämma  i  skolstyrelsen.  På  denna  rättighet  yrkar  förf.,  liksom  att  skol- 
läkaren ordentligt  må  aflönas  för  sitt  arbete,  i  motsats  till  hvad  f.  n. 
är  fallet.  —  Frågan  om  man  har  rätt  att  fordra  af  skolläraren  insigter 
i  skolhygienen  besvaras  jakande.  E.   Heyman. 

MELDAHL:    Hyad  kaii  der  göres  for  at  skaffe  de  private  Skolerbedre 

Skolelokaler 2     Hygiejniske  Meddelelser  R.  3,  Bd.  2,  S.  65. 

Indeholder  Referat  af  en  Diskussion  i  Selskabet  for  Sundhedsplejeu, 
indledet  af  Meldahl,  der  väsentlig  fastholdt  og  närmere  udviklede  sine 
i  et  tidligere  Foredrag  (se  Nord.  med.  Arkiv,  Bd.  X,  N:r  13,  S.  31) 
fremsatte  Anskuelser  vedrörende  Tilvejebriugelseu  af  gode  Skolelokaler 
for  de  private  Skoler,  uemlig  at  det  offentlige  —  Stat  eller  Kommune 
—    burde  trade  hjälpende  til  i  denne  Sag  enten  ved  at  tage  den  helt 


RÄTTSMEDICIN,  UNDERVISNINGSFRÅGOR,  MEDICINALVÄSENDET   O.  S.  V.    37 

i  sin  Hand  eller  ved  ut  udlägge  hensigtsmässig  beliggende  Grunde  i 
passende  Afstande  og  i  velbebyggede  Kvarterer  eller  ved  måske  tillige 
at  give  Kapital.  —  En  sådan  Understöttelse  fra  det  offentliges,  uavnlig 
Kommunens  Side  antoge  flere  af  de  i  Diskussionen  deltagende  for 
uopnåelig,  ja  ikke  engang  for  önskelig  (Jul.  Thomsen,  Holbech,  C. 
Lange,  der  gav  de  private  Skolebestyrere  Anvisning  på  Forhöjelse  af 
Ökolelönuen  og  mente,  at  en  sådan  burde  fremtvinges  ved  strängere 
hygiejniske  Fordringer  til  Ökolerne  fra  Statens  Side),  medens  Hertel 
og  Klein  ansa  Hjälp  fra  Statens  og  Kommunens  Side  for  nödvendig, 
hvis  Skolerne  skulde  sättes  i  Stånd  til  at  skaffe  sig  gode  Lokaler  og 
overhovedet  göre  Nutidens  hygiejniske  Fordringer  Fjddest. 

Joh.  Möller, 


TH.  SÖRENSEN:    Plejebörn  i  Provinsbyer  og  på  Landet.    Ugeskrift  for 
Läger,  R.  4,  Bd.  9,  S.  434. 

Til  at  få  Oplysning  om  Plejebörnenes  Dödelighed  udenfor  Hoved- 
staden  har  Förf.  (i  Tilslutniug  til  Fr.  Levys  Undersögelser  om  de 
köbenhavnske  Plejebörn,  se  Nord.  med.  Arkiv  Bd.  XVI,  N:r  21,  S. 
35',  da  et  statistisk  Materiale  for  Plejebörn  mangler,  benyttet  de  fore- 
liggende  data  angående  uägtefödte  Börn,  i  det  han  går  ud  fra,  at  det 
overvejende  Flertal  af  disse  hörer  til  Plejebörnenes  Kategori.  Medens 
Levy  fandt,  at  der  i  Tidsrummet  1870 — 78  i  Iste  Leveår  döde  af  1000 
Plejebörn  fra  Födselsstiftelsen  i  Köbénhavn  423,  og  medens  Förf.  selv 
for  Kristianshavns  Vedkommende  for  Tidsrummet  1850 — 79  fik  det 
Resultat,  at  der  af  1000  uägtefödte  Drengebörn  döde  446  i  Iste  Leveår, 
af  1000  uägtefödte  Pigebörn  404,  viste  det  sig,  at  der  i  Provinsbyerne 
af  1000  uägtefödte  Drengebörn  i  Iste  Leveår  döde  189,  af  1000  uägte- 
födte Pigebörn  171,  og  i  Landdistrikterne  henholdsvis  169  og  142  blandt 
1000  uägtefödte  Drenge-  og  Pigebörn.  Som  Undersögelsesmateriale 
benyttede  Förf.  7  mindre  Provinsbyer  med  1837  i  Tidsrummet  1850 
— 79  uägtefödte  Börn,  samt  for  Landdistrikternes  Vedkommende  25 
Landpastorater  med  2307  uägtefödte  Börn  i  samme  Tidsrum.  Den 
betydelig  mindre  Dödelighed  blandt  uägtefödte  Börn  udenfor  end  i 
Hovedstaden  skyldes  vel  for  en  Del  den  gennemsnitlig  mindre  Börne- 
dödelighed  i  det  hele  i  de  mindre  Provinsbyer  og  på  Landet;  men  det 
viser  sig  dog,  at  også  i  Forhold  til  ägtefödte  Börn  er  Dödelighedeu 
blandt  de  uägtefödte  i  Provinserne  betydelig  mindre  end  i  Hovedstaden 
(Kristianshavn),  hist  som  1,4  :  1,  her  som  2,3  :  1,  om  det  först  anförte 
Forholdstal  end  på  Grund  af  de  i  Provinserne  hyppigere  Legitimationer 
af  uägtefödte  Börn,  som  derved  i  Tilfälde  af  Dödsfald  henföres  under 
ägtefödte,  vist  nok  må  göres  noget  större.  Som  mulige  Arsager  til  de 
uägtefödte  Börns  forholdsvis  mindre  Dödelighed  udenfor  Köbénhavn 
anförer  Förf.  deres  hyppig  bedre  Pleje  her,  hvor  de  ofte  anbringes  hos 
Moderens  Foräldre,  samt  den  långt  själdnere  Förekomst  af  heriditär 
Syfilis  i  Provinserne.  —  Dödelighedeu  blandt  uägtefödte  Börn  i  Provins- 
byerne og  Landdistrikterne,  skönt  mindre  end  i  Hovedstaden,  er  efter 
Forf:s  Mening  dog  stor  nok  til  at  väkke  Opmärksomhed. 

Joh.   Möller. 


38     Bd.  XVII.  N:r  7.  —  nordisk  medicinsk,  literatur   i 834. 

E.  HEYMAN:  Läkarens  ställning-  till  frågan  om  uppvärmning  och  Ten> 
tilation  af  offentliga  byggnader,    Hygiea  1884,  s.  429. 

Orsaken  till  att  dessa  anordningar  alt  som  oftast  ej  motsvara 
hygienens  fordringar  finner  förf.  ligga  däri,  att  teknikern,  vid  mot- 
tagandet af  sitt  uppdrag  ej  får  ett  i  detalj  utarbetadt  program,  inne- 
hållande alla  de  fordringar,  som  det  speciela  fallet  och  byggnadens 
ändamål  kräfva.  Förutsättningen  att  teknikern  skall  vara  fullt  hemma- 
stadd i  dessa  är  oberättigad,  åtminstone  för  närvarande,  då  han  ej 
erhåller  någon  hygienisk  underbyggnad  för  sitt  särskilda  fack.  Läkaren 
åligger  det  därför  att  fästa  hans  uppmärksamhet  på  dessa  fordringar. 

E.  Heyman. 

RA AVAD :  Om  Ventilationsindretniugerne  i  en  nyopfört,  större  Bygning. 

Hygiejniske  Meddelelser,   R.  3,   Bd.  2,   S.  84. 

Forf.  (Arkitekt)  tager  Ordet  for  en  nöjere  Samvirken  mellem  Arki- 
tekter og  Ingeniörer,  särlig  med  Hensyn  til  Ventilationsindretninger  i 
Bygninger,  hvilke  Indretniuger  man  må  sträbe  at  give  en  tiltalende 
Form,  så  at  de  kuune  pryde  og  ikke  (som  ofte  nu)  skämme  Husene 
og  Värelserne;  ti  ellers  ville  Besträbelserne  for  at  före  Erkendelsen  af 
Luftfornyelsens  Betydning  ud  i  Folket  ikke  få  nogen  Fremgang.  Förf. 
beskriver  dernäst  de  efter  et  sådant  Synspunkt  udförte  Ventilations- 
indretninger i  en  af  ham   opfört  större  Bygning. 

Joh.   Möller. 

J.  F.  MEYER:    Spildeyandsafledningen   i  Yore  Hiise,  som  den  bör,  og 
som  den  ikke  bör  vare.     Hygiejniske  Meddelelser,  R.  3,  Bd.  2,  S.  101. 

Förf.  gennemgår  de  forskellige  Fordringer,  der  må  stilles  til  fyl- 
destgöreude  Spildevandsafledninger  fra  Husene,  og  viser,  hvorledes  disse 
Fordringer  bör  tilfredsstilles.  Alt  Spiidevandet  må  så  hurtig  som  muligt 
fjärnes  fra  vore  Boliger  og  deres  närmeste  Omegn;  Ledningernes  Dimen- 
sioner, Fald,  Retning,  Materiale  m.  m.  må  derfor  nöje  overvejes,  og  Förf. 
fremstiller  de  derhen  hörende  tekniske  Momenter.  —  Dernäst  må  Luften 
i  Ledningerne  höides  så  ren  som  muligt;  Förf.  foreträkker  derfor  at 
ventilere  Husledningerne  gennem  Friskluftsåbningei'  nede  ved  Jorden 
samt  tillige  aflukke  dem  mod  Gadeledningeu  (og  dennes  Kloakluft)  ved 
gode  Vandlåse  og  derved  sikre  Husene  mod  Infektion  fra  Kloaken, 
fremfor  at  lade  Husledningerne  i  åben  Förbindelse  med  Gadens  Kloak- 
ledning og  således  lade  dem  vare  Ventilatorer  for  denne.  Han  på- 
viser  Nödvendigheden  af,  at  Husleduingens  Faldrör  föres  op  över  Taget 
og  höides  åbent  foroven  (uden  at  ende  i  Skorstenen).  Han  fremhäver 
de  Ulämper,  som  Spildevandets  Fedt  kan  medföre,  i  det  det  ved  Af- 
köling  gennem  Ledningsrörene  stivner  og  tilstopper  disse,  og  angiver 
de  Måder,  hvorpå  denne  Ulämpe  kan  undgås.  —  Som  tredje  Fordring 
til  Spildevandsledningerne  opstiller  Förf.  fuldständig  at  forhindre  Kloak- 
luften (der  ikke  alene  kan  tränge  ind  fra  Gadeledningeu,  men  også 
dannes  i  selve  Husledniugen)  fra  at  fiude  Vej  til  Huslejlighederne,  og 
dette  kan  kun  ske  ved  en  betryggende  Vandlås  for  hver  e?ikelt  Aflöb 
(Kökkenvask,    Badekumme)    i    Bygningen.     Förf.    beskriver   forskellige 


RÄTTSMEDICIN,  UNDERVISNINGSFRÅGOR,  MEDICINALVÄSENDET  O.  S.  V.       39 

Former  af  Vaudlåse,  af  bvilke  den  meget  auvendte  Klokkevandlås  bör 
forkastes  eg  S-Låseue  absolut  foreträkkes  som  de  sikreste.  Endelig  på- 
viser  han  Nödvendigheden  af,  at  alle  Vaudlåse  ventileres  ved  Luftrör, 
der  samle  sig  til  et  Hovedluftrör  längs  Siden  af  Faldröret. 

Joh.  Möller. 


F,  A.  C.  MÖLLER:  Om  Ködkontrollens  Udvikling  og  Betydningr.  Hvgi- 
ejniske  Meddelelser,  R.  3,  Bd.  2,  S.  243. 

Den  1  Oktober  1883  åbnedes  i  Köbenhavn  et  af  Kommunen  op- 
fört,  heldig  beliggende  og  vel  indrettet  Slagtelius,  og  samtidig  udstedte 
Magistraten  et  Eeglement,  der  bl.  a.  giver  Regler  for  Undersögelsen  af 
de  i  Slagteliuset  indförte  Dyr  og  af  de  slagtede  Dyrs  Köd.  I  en  särlig 
Bygning  slagtes  alle  de  sygfundne  Dyr,  og  her  tages  Bestemmelse  om 
deres  Anvendeliglied.  Endnu  mangler  dog  for  Köbenhavus  Vedkom- 
raende  et  väsentligt  Moment  i  Ködkontrollen,  nemlig  en  Slagtetvangs- 
lov.  For  at  fremme  Interesse  for  en  sådan  meddeler  Förf.  de  Erfa- 
ringer,  han  pä  en  Rejse  i  Udlandet  har  indsamlet  angående  Anord- 
ningen af  Ködkontrollen,  og  anförer  som  Mönster  de  desangående  i 
Staden  Hannover  i  Novbr.  1876  givne  Anordninger  og  Reglementer. 
I  Danmark,  hvor  Tuberkulosen  blandt  Kväget  er  så  almindelig,  anser 
Förf.  en  betryggende  Ködkontrol  for  påträngende  nödvendig.  Til  Slut- 
ning  omtaler  Förf.  de  sygelige  Forandringer,  der  frembringes  hos  Slagte- 
kväget  ved  Tuberkulosen,  og  deres  Iiidflydelse  på  Ködet  som  Handels- 
vare,  så  vel  som  andre  sygelige  Tilstande  hos  Kväget  og  de  Forandringer, 
de  bevirke  i  Ködet.  Joh.   Möller. 

R.  A.  WAWRINSKY,  Sundhetsinspektör  i  Stockholm:  Om  mjölkkoutroll,  sär- 
Skildt  med  afseende  på  Stockholm.  Bihang  till  Stockholms  stads  hälso- 
vårdsnämnds årsberättelse  1883.     Stockholm   1884. 

Efter  en  redogörelse  för  den  hygieniska  betydelsen  af  god  mjölk, 
särskildt  med  afseende  på  det  inflytande  detta  näringsämnes  beskaffenhet 
iitöfvar  på  barnens  hälsotillstånd,  och  efter  att  hafva  lemnat  en  öfver- 
sigt  af  de  åtgärder,  som  i  åtskilliga  länder  vidtagits  i  ändamål  att  be- 
reda städerna  tillgång  till  god  och  oförfalskad  vara,  underkastar  förf. 
mjölkens  beskaffenhet  och  mjölkhandeln  i  Stockholm  en  genomgående 
granskning.  Oaktadt  den  sedan  1879  pågående  af  hälsopolisen  utförda 
torgkontrollen,  visar  dock  erfarenheten,  att  den  försålda  mjölken  i  all- 
mänhet är  af  underhaltig  beskaffenhet,  och  detta  hufvudsakligen  på 
grund  af  bristande  lagbestämmelser,  som  medgifva  förbud  mot  en  under- 
haltig varas  försäljning  och  säljarens  ställande  under  åtal. 

På  hälsovårdsnämndens  laboratorium  hafva  36  mjölkprof  analyse- 
rats, direkt  tagna  från  ladugårdar  inoui  och  i  närheten  af  Stockholm, 
af  hvilka  analyser  framgår,  att  mjölk  härrörande  af  kor,  som  hufvud- 
sakligen utfodrats  med  dränk,  i  medeltal  innehöll  11,91  ^  fasta  ämnen 
och  2,6  7  %  fett,  under  det  den  från  djur,  som  hufvudsakligen  fått 
torrfoder  innehöll  13,14  %  fasta  ämnen  och  3,8  6  %  fett.  Oaktadt 
mjölken  här  ej  undergått  någon  förfalskning,  afgifver  således  redau 
arten    af  fodret   en  anledning  till  mjölkens  ringare  värde.     Vidare  för- 


40       Bd.    XVII.    N:r    7.    nordisk    medicinsk    literatur    i  884. 

sämras  mjölken  lios  försäljarne  genom  spädning  med  vatten  eller  genom 
skumning,  eller  blandas  en  bättre  med  en  sämre  vara.  På  mer  än 
hälften  af  de  s.  k.  mjölkmagasinen,  hvilkas  antal  år  1881  uppgick  till 
794,  försäljes  ej  annan  mjölk  än  skummad,  och  detta  företrädesAds  i 
stadens  fattigaste  kvarter.  En  mängd  prof  af  skummjölk,  tagna  å  mjölk- 
magasinen och  på  de  allmänna  saluplatserna,  jämförda  med  skummad 
mjölk,  tagen  från  ladugårdar,  visar  för  de  förra  en  fetthalt  af  i  medeltal 
0,5  3  %,  för  den  senare   1,6  9   %. 

Äfven  det  otillfredsställande  skick,  i  hvilket  flertalet  af  minuterings- 
lokalerna  befinna  sig,  utöfvar  ett  menligt  inflytande  på  mjölkens  be- 
skaffenhet. Dels  lemna  renhållning  och  utrymme  mycket  öfrigt  att 
önska,  dels  bedrifves  jämte  mjölkförsäljningen  handel  med  åtskilliga 
andra  varor  (i  några  t.  o.  m.  med  petroleum,  lump,  tobak  och  dylikt), 
och  slutligen  få  mjölkmagasinen  ofta  nog  göra  tjänst  som  sofrum 
och  kök. 

För  att  råda  bot  på  nämnda  missförhållanden,  och  då  hälsovårds- 
stadgans föreskrift  härtill  är  otillräcklig,  enär  den  endast  medgifver  ett 
ingripande  i  sådana  fall,  då  ett  födoämne  kan  anses  hälsoskadligt,  lemna r 
förf.  ett  fullständigt  utarbetadt  motiveradt  förslag  till  lag  rörande  mjölk- 
handeln, ur  hvilken  lag  följande  vigtigare  bestämmelser  må  framhäfvas. 

Rättighet  till  handel  med  mjölk  i  mjölkmagasin  måste  sökas  hos 
hälsovårdsnämnden,  som  rörande  lokalens  beskaffenhet,  renlighet  m.  m. 
eger  att  meddela  nödiga  föreskrifter,  och  kan  förbjuda  försäljningen  i 
sådana  fall,  då  smittosam  sjukdom  yppas  i  de  till  försäljningslokalen 
stötande  boningsrummen. 

De  olika  rajölksorterua  (oskummad,  skummad  genom  afsättning  och 
medelst  separator,  grädde  fet  och  halffet)  måste  hållas  noga  afskilda 
hvar  för  sig  med  på  kärlen  påsatta  tydliga  etiketter. 

Oskummad  mjölks  speciela  vigt  måste  vid  15°  C.  ligga  mellan 
1,0-29  och  1,034  och  dess  fetthalt  ej  understiga  3  %;  den  halfskum- 
made  mjölkens  speciela  vigt  bestämmes  till  1,031 — 1,03  6,  minimifett- 
halt  till  1,5  %;  den  mera  fullständigt  skummade  sp.  v.  1,035 — 1,038, 
fetthalten  ej  under  0,2  5  %. 

Förf.  redogör  slutligen  för  ett  af  honom  konstrueradt  laktoskop 
—  i  hufvudsak  en  efterbildning  af  Donnés,  men  med  användande  af 
en  konstant  ljuskälla  —  för  att  skyndsamt  och  för  ändamålet  tillräck- 
ligt noggrant  bestämma  mjölkens  fetthalt.  E.  Heyman. 


V.   BOKKENHEUSER:    Om   en  påtänkt  Mälkekuranstalt  i  EöbenbaTn. 

Ugeskrift  for  Läger     R.  4,  Bd.  9,  S.  529. 

Den  nävnte  Anstalt,  hvis  Opgave  skal  vare  at  levere  friskmalket 
Mälk  uraiddelbart  fra  Koen,  således  at  Bedriften  stadig  stilles  under 
sagkyndig  Kontrol,  påtänkes  anlagt  i  Overensstemmelse  med  lignende 
Anstalter  i  Udlandet,  navnlig  deu  i  Frankfurt  a.  M.,  hvis  Indretning 
og  Drift  närmere  beskrives.  Anstaltens  Köer  skulle  ligesom  i  Frank- 
furt höides  stadig  på  Stald :  med  Hensyn  hertil  anförer  Förf.  Erfaringer 
fra  sidst  nävnte  Stad,  i  Fölge  hvilke  den  således  producerede  Mälk  hos 
Börn  viste  gunstig  Indvirkning  så  vel  på  Fordöjelsesorganerne  som  på 


RÄTTSMEDICIN,  UNDERVlSNlNGSf^RAGOR,  MEDICINALVÄSENDET  O.  S.  V.    41 

Ernäringen  og  Sundhedstilstandeu  i  det  hele,  ligesom  der  heller  ikke 
hos  Köeriie  bemärkedes  nogen  skadelig  Indflydelse  på  Helbredstilstan- 
den,   når  de  holdtes  på  Stald.  Joh.  Möller. 


Selskabet  for  Sundhedsplejen  i  Danmark.  Modet  den  6.  December 
1883  (Diskassion  om  Centrifn^emälk).  Hygitjniske  Meddelelser,  R.  3, 
Bd  2,  S.  204. 

I  Anledning  af  nogle  på  det  i  Avgust  1883  i  Roskilde  afholdte 
almindelige  Danske  Lägeiuöde  faldne  Udtalelser  om  den  med  Centri- 
fuge  skummede  Mälks  ringe  Näringsvärdi  i  Sammenligning  ved  skum- 
met Mälk  fra  det  gamle  Böttesystem  gjorde  Fjokd  Eede  for  Sammen- 
sätningen  af  de  forskellige  Sorter  Mälk.  Efter  43  (af  Stokch)  fore- 
tagne x\ualyser  af  söd  Mälk  fra  forskellige  danske  Mejerigårde  jnde- 
holdt  denne  Sort  Mälk  genuemsnitlig  3,4  6  %  Fedt,  3,7  2  %  Ägge- 
hvidestoffer,  4,4  2  %  Mälkesukker,  0,7  6  %  Aske  og  87,6  4  %  Vand.  I 
den  skummede  Mälk  var  Fedtmängden  selvfölgelig  betydelig  mindre 
end  i  söd  Mälk,  og  den  viste  sig  ganske  vist  en  Del  mindre  i  Ceutri- 
fugeraälken  (genuemsnitlig  0,2  %)  end  i  Mälk,  skummet  ved  Bötte- 
systemet  (geunemsnitl.  0,5  8  %)  eller  ved  Issystemet  (maximum  =  1,5  4 
%,  minimum  0,21  %;  et  Gennemsnitstal  blev  ikke  beregnet  på  Grund 
af  de  store  Forskelligheder  i  denne  Mälks  Fedme).  Derimod  var 
Mängden  af  x\ggehvidestoflFer  og  MälkQsukker  deu  samme  i  alle  Sorter 
skummet  Mälk  og  lige  så  stor  som  i  söd  Mälk.  Forskellen  meilem 
Centrifugemälk  og  andre  Sorter  skummet  Mälk  reducerade  sig  således 
til,  at  1  Pot  af  hin  indeholdt  4  Gram  mindre  Fedt  end  1  Pot  af 
disse;  men  denne  Forskel  kunde  efter  F:s  Formening  ikke  berettige  til 
at  anse  den  ene  Slags  Mälk  for  brugbar,  den  anden  for  ubrugbar 
Föde,  forudsat  at  bägge  Slags  förekom  i  frisk  Tilstand;  den  mang- 
lende  Fedtmängde  kunde  fås  ad  andre  Veje  end  gennem  Mälken.  Da 
det  stedse  blev  vanskeligere  for  den  fattige  Landarbejder  at  få  anden 
skummet  Mälk  end  den  centrifugerede,  burde  man  efter  de  foreliggende 
Analyser  vare  varsom  med  at  erkläre  denne  for  udskikket  til  Föde,  da 
Fölgen  let  vilde  blive,  at  Befolkningen  slet  ikke  fik  Mälk. 

CoLD  mener,  at  Misligheden  ved  den  centrifugerede  Mälk  ikke 
alene  ligger  i  dens  mindre  Fedtmängde,  men  endnu  mere  i  dens  ringe 
Holdbarhed  (muligvis  fordi  dens  molekuläre  Sammensätning  forandres 
ved  Centrifugeringen) ;  og  dette  er  så  meget  uheldigere,  som  der  dels 
ofte  hengår  nogen  Tid,  navnlig  hvor  der  kun  centrifugeres  én  Gäng 
daglig,  inden  Mälken  kommer  i  Centrifugen,  dels  ätter  nogen  Tid, 
inden  den  kommer  Konsumenterne  i  Hätide.  For  at  få  den  centri- 
fugerede Mälk  til  at  liolde  sig  må  man  enten  strax  afköle  den  med 
Is,  hvilket  vanskeliggör  dens  Transport  och  Salg,  eller  koge  den.  livor- 
ved  Folk  i  Almindelighed  synes  mindre  godt  om  den. 

Panum  fremhäver  ligesom  Fjord,  at  det  kun  er  i  Mängden  af 
Fedt,  at  Centrifugemälken  adskiller  sig  fra  andre  Sorter  skummet 
Mälk;  den  kan  selvfölgelig  ikke  benyttes  som  udelukkende  Föde  for 
Mennesket,  men  er  et  fortrinligt  Näringsmiddel  ved  Siden  af  andet 
og  derhos  noget  när  det  billigste  Näringsmiddel,  som  overhovedet  kan 


42    Bd    XVII.  N:r  7.  —  ::oiidisk  medicinsk  litekatur   i  884. 

fås,  hvilket  Hensyn  särlifj;  må  tfiges  i  Betragtniug.  Til  Opamning  af 
Patteböni  duev  Centrifugemälkeu  ganske  vist  ikke;  men  det  samme  er 
Tilfäldet  med  de  andre  Arter  skummet  Mälk;  det  vilde  derfor  v<äre 
uforsvarligt  at  gennemföre  Ceutrifugesystemet  så  liensynslöst,  at  den 
til  Pattebörnene  fornödne,  forholdsvis  ringe  Mängde  söd  Mälk  ikke 
skulde  kunne  fås  for  rimelig  Betalning.  Joh.   Möller. 


N.  DALHOFF:   En  "farlig  Ven.     Köbenhavn.     88  S. 

Et    i    det    väsentlige    populärt   skrevet  Indläg  i  Brändevinsspörgs- 
målet  med  Påvisning  af  de  Farer,  Brändevinsnydelsen  raedförer. 

Joh.   Möller. 


SOPH.  THORUP  og  I.  CHRISTMAS-DIRCKINCK-HOLMFELD:  Hvorledes 
skaffes  god,  daglig  Kost  for  den  billigste  Pris?   Med  et  Forord  af 

Professor  Pauum.     Köbenhavn  1884.     H.  Hagernps   Forlag. 

Oven  nävnte  Arbejde,  der  indeholder  en  almenfattelig  Fremstilling 
af  Hovedsätniugerne  for  eu  foruuftmässig  Ernäring,  er  oprindelig 
fremkommen  som  en  Räkke  Foredrag  över  Sunhedsläre  holdte  for  Köben- 
havns  Arbejdere. 

Efter  en  populär  Fremstilling  af  de  fysiologiske  Hovedsätninger 
angående  Ernäring  og  Levnedsmidlernes  Näringsvärdier,  giver  Bogen  en 
Eäkke  af  Förf.  ndarbejdede,  särdeles  oversigtlig  och  liensigtsmässig  ord- 
nede  Spisetabeller,  iudeholdeude  for  hver  Dag  i  Ugen  et  passende 
sammensat  Middagsmåltid  for  Familier  med  henhoidsvis  1200,  900  og 
700  Kroners  årlig  Indtägt.  Christian   Bohr. 

UITLEVSEN.  Oversigt  över  Suudliedsplejens  Fremskridt  i  de  sidste  Ir. 
Nogle  Bemärkniuger  om  de  hygiejuiske  Synspunkter  ved  Omsor- 
gen for  ÅffaldsstolFerne  i  Byerne.  Hygiejniske  Meddelelser,  R.  3, 
Bd  2,  S.  146. 

En  populär  Oversigt,  hvori  omtales  de  forskellige  Afialdsstoffer 
fra  Byerne  og  deres  Beskaffenhed,  de  Farer,  som  de  kunne  medföre, 
samt  de  forskellige  Måder,  livorpå  de  kunne  fjärnes  fra  Husene  (Klo- 
aker, Töndesystem,  Liernurs  System,  Kanalisation).  Joh.   Möller. 

D.  COLD.  Nogie  Bemärkniuger  om  liygiejniske  Forliold  i  Köbenh.iYn. 

Ugeskrift  for  Läger,  R.  4,  Bd  9,  S.  465,  485. 

Förf.  underkaster  de  forskellige  Momenter  i  Köbenhavns  offentliga 
SundLiedsväsen  en  skarp  Kritik  og  fremhäver  navnlig  fölgende  Mang- 
ler.  Hvad  Jordbundsforholdene  angår,  hviler  den  störste  Del  af  den 
gamle  By  og  af  Kristiansliavn,  samt  en  Del  af  Nörrebro,  på  en  i  hy- 
giejnisk  Henseende  ulieldig  GruJid,  dannet  af  Opfyldning  med  til  Dels 
endnu  forrådnende  Affaldsstoffer  fra  tidligere  Tider.  —  Skönt  Byens 
Beliggenhed  er  meget  åben  og  fri,  er  T^uften  i  det  indre  af  Byen  dog 
mange  Steder  slet  på  Grund  af  tät  Bebyggelse,  utilsträkkelig  Fjärnelse 
af  Aifaldsstoifer  m.  m.  —  Vandforsy ningen  sker  kun  for  en  Del  fra 
artesiske    Brönde,  for  en  stor  Del  fra  en  större  Sö,   Söndersö,  som  får 


RÄTTSMEDICIN,  UNDEUVISNINGSFRAGOII,  MEDICINALVÄSENDET  O.  S.  V.    43 

Tillöb  fra  gödede  Marker:  den  leverede  Vandmängde  er  utilsträkkelig 
til  Overrisling  af  Gaderne  og  Udskyluing  af  Kloakerne.  —  I  Hen- 
seende  til  Bebyggelsen,  Gaderues  Retning  og  Bredde,  Huseues  Höjde, 
det  ubebyggede  Areals  Störrelse  og  lign.  tager  Köbenhavns  Bygnings- 
lov  altfor  lidet  Hensyn  til  Hygiejnens  Fordriuger;  mange  Lejligheder, 
isär  i  Baghuse,  ere  derfor  udelukkede  fra  Sol,  Lys  og  Vind;  Bestem- 
melserne  for  Tilladelse  til  Indflytniug  i  ny  opförte  Huse  ere  meget 
mangelfulde.  —  Med  Hensyn  til  Bortskaffelsen  af  Affaldet  fra  Befolk- 
ningens daglige  Liv  og  Färden  finder  Förf.  raeget  tilbage  at  önske. 
Der  savnes  Vand  i  den  offentlige  Renligheds  Tjäneste  (Vandforbruget 
pr  Dögn  og  Individ  er  kun  63  Liter);  Dagrenovationen  er  meget  pri- 
mitiv (men  en  Forbedring  er  i  Gäng) ;  Exkremeiiterne  opsamles  i  Tön- 
der;  men  disse  ombyttes  kun  1  Gäng  ugentlig,  de  ere  af  Trä  og  blive 
ikke  rensede  ved  Ombytuingen.  Spildevaud  så  vel  som  flydende  Ga- 
desmuds  og  Regnvand  optages  i  Kloaksystemet;  men  Spildevandets  Af- 
ledning  fra  Husene  er  meget  mangelfuld,  og  i  Kloakerne,  der  ikke 
udskylles  og  bave  temmelig  ringe  Fald,  samler  der  sig  efterliånden 
ikke  ubetydelige  forrädnende  Masser,  der  afgive  stinkeude  Luft  gennem 
Kloakernes  Gadeåbninger  og  til  Kökkerene  gennem  mangelfulde  Vand- 
låse;  hertil  kommer,  at  Kloakernes  Lidhold  udtömmes  i  Havnen,  fra 
hvilken  (navnlig  fra  de  i  Förbindelse  med  denne  stående  Kanaler) 
Strömmen  ikke  altid  fjärner  Indholdet,  som  i  höj  Grad  forurenser 
Vandet  og  på  enkelte  Steder  afsätter  stinkende  Masser.  —  Med  Hen- 
syn til  Köbenhavns  Kirkegårde  antager  Förf.  ikke,  at  de  volde  Byen 
nogen  Men  i  hygiejnisk  Henseeude.  —  Derimod  omtaler  Förf.  som  en 
väsentlig  Mangel  ved  Byens  Forsynnig  med  LevnedsmkUer,  at  der 
mangler  en  alvorlig  og  i  Detalj  gående  Koutrol  med  disse;  de  dertil 
sigtende  Lovforslag  ere  ikke  gåede  igennem  i  Rigsdagen;  der  er  vel 
oprettet  et  nyt  Kvägtorv  med  Slagtehuse;  men  Slagtetvang  existerer 
ikke,  Torveforsyningen  er  höjst  primitiva,  og  navnlig  savnes  lukkede 
Centralhaller.  —  End  videre  meddeler  Förf.  uogle  siatistiske  data,  af 
hvilke  fremgår,  at,  medens  Dödeligheden  for  hele  Kongeriget  Danmark 
fra  2,00  %  i  Tiåret  1860-69  er  aftageu  til  1,9  2  r»  i  Tiåret  1870—79, 
er  den  för  Köbenhavns  Vedkommende  ikke  formindsket,  men  endog 
stegen  lidt,  i  det  den  sidste  Tiår  udgör  2,4  9  mod  2,4  7  "A  \  det  förste; 
Mortalitets-Kvotienten  er  altså  i  det  hele  ikke  ringe.  —  Sluttelig  frem- 
häver  Förf.  det  som  meget  uheldigt,  at  Styrelsen  af  Sundhedstjäneste7i 
i  Köbenhavn  ikke  er  överdragen  en  enkelt  Mand,  men  derimod  en 
Sundhedskommission,  bestående  af  4  Medlemmer,  blandt  hvilke  Byens 
Politidirektör  er  Formand,  medens  Stadslägen  kun  er  almindeligt  Med- 
lem. Joh.  Möller. 

Klas  Liuroth,  förste  stadsläkare:  Berättelse  till  koug^L  mediciualstyrel- 
sen  om  allmänna  hälsotillståndet  i  Stockholm  under  året  1883  och 
om  livad  i  afseende  därå  och  för  allmänna  sjukvården  blifvit  under 
samma  tid  åtgjordt  af  Stockholms  hälsovårdsnämnd.  Sjette  årgången. 
Stockholm  1884. 

I.     Hälsovården. 

Markens  renhållning  och  dränering.   Systemet  för  afträdes  renhåll- 
ningen   har    ej    undergått  någon  väsentlig  förändring,   om  än  åtskilliga 


44      Bd.  XVII.  N:r  7.  —  nordisk  medicinsk  literatur   18  84. 

förbättringar  genom  hälsopoliseus  försorg  blifvit  vidtagna  med  hänsyn 
till  afträdenas  beskaffenhet.  Vattenklosetter  hafva  under  året  i  några 
enskilda  fall  för  första  gången  inrättats  uti  hus,  belägna  nära  intill  ström- 
men. Uti  ett  infordradt  utlåtande,  angående  lämpligheten  af  denna  åt- 
gärd, framlägger  förste  stadsläkaren  de  skäl,  som  tala  för  den  samma  i 
fråga  om  boningshus  belägna  nära  Norrström  och  föreslår,  att  staden 
må  tillsätta  en  komité  med  uppdrag  att  närmare  undersöka,  om  och  i 
hvad  utsträckning  vattenklosetter  må  medgifvas  äfven  för  hus  belägna 
på  andra  ställen  inom  staden.  Teckningar  af  nu  inrättade  (vattenklo- 
settanordningar,  hvilka  afse  uppsamling  af  fast  exkremeut,  innan  det 
utkommer  i  vattendragen,  åtfölja  nämnda  utlåtande).  —  Kloaknätet  har 
utvidgats  med  5,327  meter  rör  och  435  meter  af  granit  murade  ka- 
naler; dess  sammanräknade  vidd  utgör  57,750  meter,  hvaraf  11,988 
meter  af  sist  nämnda  slaget.  —  En  af  hälsovårdsföreningen  i  Stockholm 
till  stadsmyndigheterna  gjord  framställning  om  behöfligheten  af  regle- 
mentering  för  och  kontroll  af  tomt-  och  husleduingar  har  af  hälsovårds- 
nämnden blifvit  understödd;  men  verkställigheten  af  denna  åtgärd  låter 
ännu  vänta  på  sig. 

Bostäder.  Den  lifliga  byggnadsverksamheten,  som  varit  rådande 
under  senare  år,  har  fortsats.  Tillökningen  å  rum  oeh  kök  för  1883 
utgör  6,524.  Hälsovårdsnämndens  hörande  i  frågor,  som  röra  nybygg- 
naders hygieniska  anordning,  börjar  få  insteg:  såväl  konstruktiva  anord- 
ningar af  boningshus  som  luftväxlingsanordningar  för  skolbyggnader 
hafva  varit  föremål  för  nämndens  granskning. 

Dricks-  och  fnrbruksvatlen.  Vattenverket  har  utvidgats  och  vatten- 
ledningens rörnät  under  året  fått  utsträckning  af  ytterligare  omkring 
5,5  kilometer  (totallängden  vid  årets  slut  126,3  kilometer).  Vatten- 
förbrukningen per  dygn  och  individ  i  medeltal  65,5  liter  (maximum 
110  liter  d.  27  juni,  minimum  33  liter  d.  1  januari).  Omkring  7ii 
af  hela  åtgången  beräknas  komma  på  »hushållsförbrukningen. »  Vatten- 
analyser för  kontroll  af  vatten  ledningsvattnets  renhet  och  den  omsorg, 
hvarmed  filtreringen  sker,  hafva,  såsom  förut,  utförts  på  hälsovårds- 
nämndens laboratorium   2  gånger  i  hvarje  månad. 

Tillsyn  o/ver  födoämnen  och  dryckesvaror.  Ordningsstadgar  för 
slagterierna  och  korftillverkningslokalerna  i  stadens  närhet  hafva  blifvit 
antagna,  hvarjämte  sundhetspolisen  af  närliggande  kommuners  styrelser 
erhållit  bemyndigande  att  vaka  öfver  denna  stadgas  efterlefnad.  Nämn- 
dens förslag  om  obligatorisk  besigtning  af  svinkött  har  af  stadsfullmäk- 
tige ej  bifallits,  men  den  frivilliga  besigtningen  har  fortgått  i  ej  obe- 
tydligt ökadt  omfång.  Antalet  undersökta  hela  fläsk  var  34,232,  halfva 
2,325,  mindre  stycken  9,996.  Däraf  befunnos  trikinhaltiga  7  hela,  2 
halfva  och  1  mindre  stycke.  Af  948  undersökta  amerikanska  fläsk- 
stycken voro  10  trikinhaltiga.  Från  utrikes  ort  importeradt  salt  häst- 
kött har  i  många  fall  förbjudits  till  försäljning.  —  Mjölkundersöknin- 
garna visa,  att  den  till  salu  utbjudna  mjölken  i  allmänhet  är  af  under- 
haltig beskaffenhet,  hvadan  påyrkas  strängare  bestämmelser  och  kontroll 
rörande  mjölkhandeln  än  dem  nu  gällande  lag  raedgifver.  — 

Fabriker.  Den  från  olika  håll  uttalade  farhågan,  att  tillämpningen 
af    förordningen    angående  minderåriges  användande  i  arbete  vid  fabrik 


RÄTTSMEDICIN,  UNDERVISNINGSFRÅGOR,  MEDICINALVÄSENDET  O.  S.  V.    45 

och  handtverk  skulle  medföra  en  stor  raängd  barns  afskedande,  i  följd 
hvaraf  mången  arbeturefamilj  skulle  blifva  beröfvad  ett  ej  ringa  bidrag 
till  försörjning,  har  visat  sig  ogrundad.  Dock  har  antalet  barn  i  åldern 
12 — 14  år,  för  hvilken  ålderskategori  förordningens  föreskrifter  med 
hänsyn  till  arbetstid  m.  m.  äro  strängare,  i  åtskilliga  fabriker  minskats 
och  ersats  af  sådana  af  ålderskategorien   12 — 18  år. 

Anordningar  till  smittosamma  sjukdomars  förekovimande.  En  sjuk- 
barack  med  26  sängplatser  för  mottagande  af  epidemiskt  sjuke  är  upp- 
förd under  året.  Fullständig  I)eskrifning  åtföljd  af  ritningar  öfver  bygg- 
naden och  ventilationsanordningar  m.  m.  meddelas.  För  att  så  vidt 
möjligt  förekomma  bruket  att  forsla  smittosjuka  i  allmänna  åkdon  har 
särskildt  för  ändamålet  konstruerad  sjuktransportvagn  anskaffats.  — 
Läkarnes  af  lag  ålagda  skyldighet  att  anmäla  fall  af  smittosamma  sjuk- 
domar »synes  alt  fullständigare  iakttagas».  — ■  Desinfektionshärberget, 
afsedt  för  friska  personer,  hvilkas  hem  till  följd  af  inträfiadt  fall  af 
smittosam  sjukdom  behöfver  desinfekteras,  »har  vid  flerfaldiga  till- 
fällen visat  sig  af  en  ovärderlig  nytta».  —  I  fråga  om  desinfektion 
af  bostäder,  som  medelst  svafvelrökning  genom  hälsopolisens  försorg 
under  året  verkstälts  i  141  lägenheter  med  sammanlagdt  279  rum, 
yttras,  att  denna  åtgärd  medfört  stor  nytta,  hvilket  man  kan  sluta 
däraf,  att  endast  uti  några  få  fall  samma  sjukdom  på  nytt  uppträdt  uti 
de  desinficierade  lägenheterna,  och  i  dessa  fall  har  detta  antingen  in- 
träffat så  långt  efter  det  föregående  sjukdomsfallet,  att  något  samband 
med  det  samma  knappast  synes  antagligt,  eller  ock  hafva  lägenheternas 
innehafvare  ej  velat  fullständigt  ställa  sig  gifna  råd  och  anvisningar  till 
efterrättelse».  —  Ett  utbrott  af  exautematisk  tyfus,  hvilken  sjukdom  an- 
gripit flere  personer  i  samma  hus,  kväfdes  genom  i  tid  företagna  kraf- 
tiga desinfektions-  och  isoleringsåtgärder.  —  Särskilda  åtgärder  mot  be- 
farad invasion  af  kolera  ha  vidtagits,  i  det  nödig  sjukvårdsattiralj  iord- 
ningstälts  och  ett  sjukfartyg  iståndsats  för  att  mottaga  möjligen  sjöledes 
kommande  kolerasjuka.  De  vakcinerade  barnens  antal  utgör,  såvidt 
kändt  är,  3,527.  Alla  öfver  2  år  gamla  barn,  angående  hvilka  uppgift 
om  undergången  vakcination  saknats,  hafva,  såsom  föregående  år,  i  fall 
de  ej  varit  vakcinerade,  underkastats  denna  skyddsåtgärd.  —  Antalet  be- 
sigtningar  af  prostituerade  kvinnor  har  varit  20,680;  remisser  till  kur- 
hus hafva  förekommit  505  gånger,  hvaraf  196  för  syfilis;  vid  årets  slut 
utgjorde  antalet,  besigtning  underkastade,  451. 

II.     Sjuklighet  och  Sjukvård. 

Af  epidemiska  sjukdomar  har  skarlakansfebern  varit  mest  gängse, 
men  visat  ett  mildt  skaplynne.  Enär  sjukdomens  frekvens  under  som- 
marmånaderna varit  lika  stor  som  under  den  öfriga  tiden  af  året,  visar 
detta,  att  skolgången  ej  utöfvat  så  stort  inflytande  på  sjukdomen,  som 
eljes  är  vanligt,  hvilket  åter  antagligen  beror  därpå,  att  i  de  flesta 
skolor  barn,  som  bo  saraman  med  skarlakansfebersjuka,  ej  tillstädjas 
besöka  skolan.  Andra  förekommande  epidemiska  sjukdomar  af  nämn- 
värd utbredning  hafva  varit:  mäsling,  kikhosta  och  difteri,  hvilka  senare 
bägge  visa  en  stigande  sjukdomsfrekvens  från  år  1882.  Frossan  synes 
vara    i    aftagande.     Hos  Sv.   läkaresällskapet  anmälda  ffdl   under  de  se- 


46        Bd.    XVII.    N:r    7.    nordisk    medicinsk    literatur    i  884. 

naste  tre  åren  voro  resp.  2,058,  1,486  och  961.  Det  samma  gäller 
om  barnsängsfebern,  som  för  åren  1880 — 83  enl.  samma  statistiska  upp- 
gifter visar  en  frekvens  af  resp.  53,  58,  36  och  19  anmälda  fall;  döds- 
fallen enligt  dödsbevisen  voro  under  samma  tidrymd  resp.  45,  36,  22 
och  17.  Bland  öfriga  sjukdomar,  som  anmärkas  vara  i  ständigt  afta- 
gande,  framstå  tarmtyfus  och  alkoholsjukdomar;  diarrésjukdomarna  hafva 
under  året  visat  en  jämförelsevis  ringa  utbredning.  —  På  stadens  sjuk- 
hus vårdade  under  året  utgjorde  5,254  (dödsprocent  9,04)  hvartill 
komina  931  på  öerafimerlasarettet  vårdade,  tillhörande  Stockholms  kom- 
mun; dagi.  medelkostnaden  för  hvarje  sjuk  var  1  kr.  44  öre.  —  Bland 
1,076  på  Södra  barnbördshuset  vårdade  barnföderskor  förekommo  endast 
3  fall  af  barnsängsfeber,  af  hvilka   1   med  dödlig  utgång. 

III.      Befolkningen  och  dödligheten. 

Folki, längden  vid  slutet  af  året  utgjorde   190,114,   tillväxten  under 

året    var    8,382.      Förhållandet  mellan  bägge  könen  var  44,6  8  %  män, 

55,3  2  %    kvinnor.     Under  året  föddes  6,157  lefvande  barn  eller  33,8  8 

'  p.    m.    af   folkmängden.     Af  dessa  voro    29  %  utom  äktenskapet  födda. 

De  dödfödda  utgjorde  4,81  %  af  samtliga  födda. 

Dödligheten  under  året  (4,311  dödsfall)  var  23,7  2  p.  m.  Medel- 
raortaliteten  för  de  senare  5  åren  är  24,8  3,  för  de  senare  10  åren 
27,8  3  och  för  sist  förflutna  24  år,  för  hvilka  uppgifter  finnas,  30,2  1 
pro  mille.  —  Uti  infektionssjukdomar  afledo  554  (12,8  %  af  alla  döds- 
fall och  3,04  p.  m.  af  befolkningen).  Största  bidraget  härtill  lemna 
skarlakansfeber  med  155,  difteri  med  141,  mäsliug  med  84  och  kik- 
hosta med  61  dödsfall.  Tyfoidfebern  har  orsakat  42  dödsfall  =  0,23 
på  1000  inv.  den  minsta  dödlighet,  som  någonsin  antecknats.  —  Uti 
^andedrägtsorganens  sjukdomar  afledo  1467  (34,03  %  af  samtl.  dödsfall)  af 
dessa  i  lungsot  638  (3,51  på  1000  lefvande  och  i  akut  pnevmoni  494 
(2,7  2  på  1000  lefvande).  —  Af  sjukdomar  i  digestionsorganen  dogo 
728  (16,8  9  %  af  samtl.  dödsfall),  häraf  i  diarrésjukdomar  501  (11,6  2  % 
af  alla  dödsfall  och  2,7  6  p.  m.  af  befolkningen.  Af  dessa  senare 
komma  307  på  första  lefnadsåret.  —  Samtliga  dödsfall  af  barn  i 
första  lefnadsåret  utgjorde  1,127  och  i  de  5  första  lefnadsåren  1,841 
eller  resp.  24,9  och  30,1  %  af  dödsfallen  i  alla  åldrar.  Dödlighets- 
procenten för  barnen  i  första  lefnadåret,  beräknad  af  medeltalet  för 
detta  och  föregående  år  födda,  är  18,70  (mot  21,28,  år  1882  och  19,3 
1881).  E.  Heyman. 

Klas  Liuroth,  förste  stadsläkare:   Om   orduandet  af  epidemisjukvårdeu  i 

Stockholm.     Bihaug  till  Stockholms  stads  hälsovårdsnämnds  årsberättelse  1883. 
Stockholm   1884. 

Enligt  epidemistadgan  af  1875  åligger  det  hälsovårdsnämnderna 
att  vid  inträffade  sjukdomsfall  af  kolera,  smittkoppor,  tyfus,  tyfoidfeber, 
skarlakansfebei',  difteri  och  dysenteri  bereda  de  insjuknade  vård  på  sär- 
skildt  sjukhus,  såvida  deras  isolering  i  hemmet  ej  anses  betryggande, 
samt  att,  då  flere  af  dessa  sjukdomar  samtidigt  på  en  ort  förekomma, 
anordna  särskild  .sjukvårdsinrättning,  eller,  där  sådant  ej  kan  ske,  full- 
ständigt skild  afdelning  inom  denna  för  hvarje  slag  af   sjukdom. 


RÄTTSMEDICIN,  UNDERVISNINGSFRÅGOR,  MEDICINALVÄ.SENDET  O.  S.V.     47 

Under  det  i  24  af  Sverges  städer  epideinisjukhiis  antingen  redan 
äro  uppförda  eller  äro  under  byggnad,  eger  hufvudstaden  för  näranda 
ändamål  endast  provisoriska,  förhyrda  lokaler.  Förf.  anför  från  dessa 
provisoriska  sjukvårdsinrättningar  flere  fall,  som  visa  omöjligheten  att 
uti  dem  ordna  sjukvården  på  ett  för  de  sjuka  betryggande  sätt  och  så, 
att  de  af  en  sjukdom  angripna  under  vistandet  på  sjukhuset  ej  angripas 
af  en  annan ;  endast  för  vården  af  sjuka  i  tyfus  exanthematicus  och 
variola  ha  lokalerna  varit  så  beskaffade,  att  en  någorlunda  fullständig 
isolering  varit  möjlig.  Den  lyckliga  omständighet,  att  under  senare  år 
ingen  epidemi  af  dessa  sjukdomar  utlirutit  i  staden,  oaktadt  flere  tillbud 
ej  saknats,  tillskrifves  »till  stor  del  de  kraftiga  åtgärder,  som  vidtagits 
att  förmå  alla  insjuknade,  oberoende  af  stånd,  ålder  och  vilkor  att  låta 
vårda  sig  på  sjukhus,  hvarigenom  smittokällan  kommit  under  tillförlitlig 
kontroll  och  de  smittades  bostäder  i  tid  kunnat  underkastas  erforder- 
liga desinfektions-  och  reningsåtgärder.  Denna  gynsamma  erfarenhet 
innebär  en  uppfordring  att  ordna  epidemisjukvården  äfven  i  fråga  om 
andra  smittosamma  sjukdomar  och  att  sörja  för  uppförandet  af  perma- 
nenta sjukhus,  så  inrättade  och  belägna,  att  de  fullt  motsvara  nutidens 
fordringar.  Förf.  förordar,  med  hänvisande  till  Blegdamshospitalet  i 
Köbenhavn  och  Moabitsjukhuset  i  Berlin,  paviljongs-  eller  »barack-» 
systemet  —  smärre  envåningsbyggnader  för  de  olika  sjukdomarna  — 
och  anser,  att  de  böra  förläggas  i  stadens  utkant,  men  ej  så  långt  bort, 
att  de  anhöriga  däraf  afskräckas  att  låta  >dit  föra  sina  sjuka.  Då  Stock- 
holm har  stor  utsträckning  åt  olika  håll,  föreslås  att  jämte  ett  större 
sjukhus  låta  uppföra  ett  mindre  i  motsatt  del  af  staden.  Med  hänsyn 
till  antalet  sjukplatser  för  hvarje  särskild  sjukdom  och  deras  fördelning 
på  de  olika  sjukhusen  uppgifvas  följande  plan  motsvara  de  mest  trän- 
gande liehofven:  1)  ett  hufvudsjukhus  med  en  byggnad  för  hvardera  af 
följande  sjukdomar:  för  smittkoppar  (20  sängar),  fläckfeber  (20  s.), 
skariakansfeber  (35  s.),  difteri  (28  s.),  mäsling  (35  s.);  därjemte  10 
observationsrum  med  hvardera  1  säng,  ekonomibyggnader  o.  s.  v.;  2)  ett 
filialsjukhus  i  motsatt  del  af  staden  mot  hufvudsjukhuset  med  en  bygg- 
nad för  skarlakansfeber  (30  sängar),  en  för  mäsling  (25  s.)  och  2  ob- 
servationsrum samt  ekonomibyggnad.  En  anstalt,  liggande  på  lämpligt 
ställe  i  skärgården  för  vård  af  sjövägen  ankoramande  fall  af  smitto- 
samma sjukdomar,  bestående  af  en  sjukhusbyggnad  med  15  sängar, 
jämte  desinfektionsanstalt.  Slutligen  föreslås  inrättandet  af  4)  en  des- 
infektionsanstalt  för  friska  personer  och  misstänkta  kläder  ra.  ra.  inuti 
staden.      Saramanlagda  sängantalet  blir  således  220. 

E.  Heyman. 

E.  Horneman:   Erindringer  fra  den  själlaudske  Epidemi  i  1831.  Hvgiej- 
Tiiske  Meddelelser,  R.  3,  Bd.  2,  S.  175. 

Under  den  alvorlige  Epidemi,  der  hjemsögte  det  sydlige  Själland 
i  Efteråret  1831,  fungerede  Förf.,  der  da  var  medicinsk  Student,  som 
Hjälpeläge.  Epidemien  betegner  han  som  »en  Intermittens  af  mer  eller 
mindre  ondartet  (perniciös  malariaagtig)  Natur  med  et  Forlöberstadiura  af 
nogle  Dages  gastriske  Febertilfälde  og  ofte  indledet  af  en  remitterende 
Feber,  som  kunde  vare  i  flere  Dage  med  kortere  eller  längere  Reraissio- 


48      Bd.  XVII.  N:r  7.  — nordisk  medicinsk  literatur   1884. 

ner,  för  der  viste  sig  tydelige  Intermissioner.»  Som  fremträdende  Symp- 
tomer,  navnlig  under  Exacerbationerue,  anförer  Förf.  stärk  Feber,  Smer- 
ter  i  Hoved,  Eyg  og  Lemmer,  Galdebräkniug,  träg  Abning  eller 
Diarré,  påfaldende  Matlied,  hyppig  stärk  Tilböjelighed  til  Sövn,  der 
ofte  udviklede  sig  til  udtalte  karöse  Paroxysmer,  nästen  altid  under  Form 
af  fb.  tertiana  duplicata.  Disse  sidste  var  det  fortrinsvis,  der  gav  Syg- 
dommen  dens  farlige  Karakter;  Döden  indtraf  i  enkelte  Tilfälde  under 
det  förste  Anfald,  oftest  dog  under  det  andet,  i  hvert  Fald  under  det 
tredje,  når  ikke  Paroxysmen  i  Tide  var  forebygget  ved  Kinin.  I  de 
Tilfälde,  der  endte  med  Helbredelse,  var  Rekonvalescensen  langsom, 
med  stort  Krafttab  og  dårligt  Udseeude;  Recidiver,  Miltsvulst  og  Odemer 
var,  ikke  själdne ;  i  enkelte  Tilfälde  gik  Sygdommen  över  i  en  tyfoid 
Feber.  Dödeligheden  angaves  til  10^;  blandt  de  af  Förf.  behandlede 
239  syge  döde  dog  kun  13,  deraf  9  af  den  karöse  Feber.  I  det  eneste 
Tilfälde,  hvor  Förf.  fik  Lejlighed  til  at  foretage  Sektion,  fandtes  tyfoide 
Tarmsår  (Pt.  havde  väret  syg  i  längere  Tid,  sandsynligvis  altså  af  ty- 
foid Fölgesygdom).  Af  Medikamenter  benyttedes  navnlig  Kinapulver  og 
svovlsurt  Kinin  (der  först  var  indfört  få  Ar  i  Forvejen),  det  sidste  med 
afgjort  lieldig  Virkning;  desuden  —  i  Overensstemmelse  med  Tidens 
terapevtiske  Anskuelser  —  Tartras  natricus  og  Blodudtöramelser.  — 
Med  Hensyn  til  Atiologien  fremliäver  Förf.  isär  to  Momenter,  dels  de 
meteorologiske  Forhold  (den  store  Fugtigbed  i  1830  og  i  Forsommeren 
1831  aflöstes  ved  Midsommerstid  af  stärk,  nästen  tropisk  Värme  og 
stille,  meget  tört  Vejr,  og  umiddelbart  för  Epidemiens  Udbrud  i  de 
sidste  Dage  af  Juli  iagttoges  8  Dage  i  Träk  en  stärk  og  ildelugtende 
Brådtåge),  —  dels  den  Omständighed,  at  Sygdommen  väsentlig  augreb 
Landbefolkningen,!  men  holdt  sig  borte  fra  Byerne  og  de  större  Herre- 
gårde,  altså,  som  det  synes,  fra  alle  Steder,  hvor  Jorden  var  beskyttet 
ved  Brolagning;  allerede  under  Epidemien  antog  man  Sygdommen  frem- 
bragt  ved  et  Sumpmiasme,  udviklende  sig  fra  den  fugtige  Jordbund. 
Sygdomen  viste  sig  ikke  smitsom. 

Under  den  ved  nävnte  Afhandlings  Foredrag  i  Selskabet  for  Sund- 
liedsplejen  foranledigede  Diskussion  gjorde  M.  Salomonsen  opmärksom 
pä  Ligheden  mellem  den  her  omtalte  Epidemi  og  den  af  Aaskov  i  Acta 
soc.  med.  Hafn.  I  beskrevne  märkelige  Form  af  Koldfeber,  som  i  1779 
grasserede  i  og  udenfor  Köbenhavn  og  optrådte  som  en  fb.  tertiana  du- 
plex med  meget  häftige  Symptomer  under  Paroxysmerne,  i  Eegel  endö- 
deligt  Udfald  under  3.  eller  4.  cyclus  og  under  sopor  og  nervöse 
Symptomer.  Også  forud  for  denne  Epidemi  var  der  gået  afvexlende 
fugtigt  og  koldt  Vejr  og  höj  Värme;  Kina  i  store  Doser  var  også  her 
Kedningsmidlet.  Joh.  Möller. 

CHR.  TRYDE:   Om   Infektion   fra   Kloakudtömmelserne   i  Köbenhayns 
Havn   og   Kanaler.     Köbenhavn  1884.     26  S.,  2  Tavler,    1  Kort  og  3  Tegn. 

Forf.  påviser  Faren  ved,  at  Köbenhavns  Havn  og  de  i  Förbin- 
delse med  denne  stående  Kanaler  modtage  Byens  Affaldsstoffer  (med 
Undtagelse  af  Befolkningens  Exkrementer,  der  bortskaffes  i  Tönder) 
gennem  Kloakerne,  som  udmunde  i  de  nävnte  Vandlöb.  Den  samlede 
Mängde     fäste     Stofier,     der    udtömmes    i    Havneii   og  Kanalerne,    auslår 


RÄTTSMEDICIN,  UNDERVISNINGSFRAGOK,  MEDICINALVÄSENDET  O.  S,V.     49 

Forf.  til  7V2  Mill.  Kilo  årlig  (30  Kilo  pr.  Individ).  Til  Bortfiärnelsen  af 
disse  Masser  har  inan  gjort  Regning  dels  på  Strömsätniugen  gennem 
Havnen,  dels  på  den  kunstige  Oprensning;  men  Strömmens  Virkning  for- 
mindskes  betydelig  dels  ved  dens  idelige  Vexel,  dels  derved  at  Havnen 
mod  Syd  er  lukket  ved  et  stärkt  grundat  Farvand.  Der  finder  derfor 
også  betydelige  Ophobninger  af  Mudder  Sted,  cg  disse  Mndderbanker 
blive,  navnlig  i  Kristianshavns  Kanal,  som  Förf.  särlig  har  gjort  til 
Genstand  for  sine  Undersögelser,  ved  lav  Vandstand  jävnlig  lagte  torre. 
Dette  Mudder  og  det  derover  stående  Vand,  der  ved  Förf.  Undersögel- 
ser befandtes  at  indeholde  en  stor  Mängde  Bakterier  af  forskellige  For- 
mer, derimellem  spiredygtige  Kim,  hvis  Udvikling  forfalgtes  efter  Ind- 
podning  på  Näringsgelatine,  måtte  således  befrygtes  at  kunne  inficere 
Luften  —  Grundluften  eller  Luften  ovcr  Kanalen  —  med  patogene 
Mikroorganismer.  Förf.  omtaler  de  Måder,  hvorpå  en  sådan  Luftin- 
fektion kan  fiude  Sted.  Han  anser  det  for  utvivlsomt,  at  Bakteriekim 
kunne  överföres  til  Luften  fra  den  iudtörrede  og  pulveriserede  Mudder- 
masse,  fremdeles  at  de  ved  Gasarters  Bobling  op  gennem  Mudderraassen 
kunne  mekanisk  rives  med  og  spröjtes  ud  i  Luften;  men  Spörgsmålet 
er,  om  Luften  ved  simpelt  hen  at  stryge  hen  över  Overfiaden  af  Mud- 
deret  eller  det  mudrede  Vand  kan  optage  Kim  fra  dette,  hvilket  tidli- 
gere  Författare  have  benägtet.  Dette  sidste  Punkt  har  Förf.  särlig  gjort 
til  Genstand  for  Undersögelser,  angåande  hvis  Enkeltheder  må  henvises 
til  Afhandlingan.  Resultatet  af  disse  Undersögelser  var,  at,  medens  fulständig 
kimfri  Luft,  når  den  ved  sädvanlig  Temperatur  strög  han  över  en  fugtig, 
rådnende  Masse,  ikke  fra  denne  madförte  spiredygtige  Kim,  bleve  så- 
danne  optagne  af  Luftströmmen,  når  Forsögsapparatet  opvarmedes  til 
omtr.  40'.  Da  Förf.  dernäst  önskede  at  anstille  lignende  Forsög  med  en 
patogen  Bakterieform,  valgte  han  Tuberkelbacillen,  hvis  mikrokemiske 
Farvereaktion  er  af  en  så  fremträdende  og  ejendommelig  Beskafifenhed, 
at  den  let  kendes  og  genfindes  blandt  Forrådnelsesorganismer.  Det 
viste  sig  da,  at  en  tör,  kimfri  Luft,  der  strög  hen  över  et  tubarkulöst, 
sporeholdigt  Expektorat,  opvarmat  til  37 — 40%  formåede  fra  Väd- 
skens  Overflade  tillige  med  Fugtighaden  fra  denne  at  optage  spiredyg- 
tige Kim,  som  kunde  föres  länge  Sträkninger  med  Luften,  endog  passera 
flydende  Medier  sammen  med  den,  og  derefter  genfindes  i  det  ved  Fug- 
tighedens  Förtätning  dannede  Vand.  Også  den  i  Kanalvandet  spontant 
udviklede  Luft,  der  bestod  af  Kulbrinte,  Svovlbrinte  og  Kulsyre,  viste 
sig  i  de  anstillede  Forsög  at  medföre  spiredygtige  Kim,  der  kunde  tvin- 
ges  til  at  afsätte  sig  med  Luftens  Fugtighed;  men  for  at  der  skulda 
udvikla  sig  en  Vegetation,  måtte  det  medium,  i  hvilket  de  skulda  tri- 
vas, undergå  en  vis  kemisk  Förändring. 

Förf.  antager  altså,  at  det  betydelige  Kloakindhold,  der  daglig  ud- 
tömmes  i  Köbenhavns  LIavn  og  Kanaler,  ikke  kan  betragtes  som  gjort 
uskadeligt  med  at  fjärnes  på  denne  Made.  Trods  Ström  og  Opraudring 
henligger  det  länge  nok  til  at  fremkalde  en  Infektion  af  Vandet  i  Lö- 
bene  og  derfra  af  Grundvandet,  og  ad  bägge  Veje  er  dar  rig  Lejlighed 
til  Infektion  af  Luften  med  Kim,  blandt  hvilke  der  må  antagas  at  fin- 
des,  eventuelt    at  kunne  udvikle  sig  Former  med  patogene  Egenskaber. 

Nord.  med.   arkiv.     Bd.   XVII.  4 


50    Bd.  XVII.  N:r  7.   —  nordisk  medicinsk   literatdr   1884. 

Denne  Fara  kan  kun  fjärnes  ved  at  före  Kloakindholdet  andensteds  hen, 
o,^  dette  vil  kunue  ske  derved,  at  det,  samlet  gennem  en  Ledning- 
under Havnen,  föres  över  til  Amagersiden  og  lierfra  med  Christians- 
havns  Kloakindhold  pumpes  ud  til  dybt  Vand  Öst  for  Araager.  En 
sådan  Foranstaltning  vilde  tillige  göra  dat  muligt  at  påbyde  Indretnin- 
gen  af  Water-Closets  og  udskylle  disses  Indhold  i  Kloakerna. 

Joh.   Möller. 


Militär  hälsovård:  E,  Edholm:  Om  Samaritföreningavnas  verk- 
samhet i  utlandet  och  om  bildandet  af  sådana  föreningar  i  Sverge.  — 
R.  Gyllencreutz  :  Svenska  Spetsbergsexpeditionen  åren  1882 — 83.  — 
G.  WiNTER;  Nylands  finska  skarpskyttebataljons  kasern.  —  I.  NoRni.UND: 
Korrespondens  från  Wien.  —  Ur  rapporter  frän  hären  och  flottan  1883. 
—  E.  Edholm:  Hygieniska  utställningen  i  Berlin  1883.  —  E.  Edholm: 
Frän  läkarekongressen  i  Köbenhavn  1884.  • —  G.  Dunék:  Om  ögonspe- 
gelns  användning  till  bestämmande  af  ögats  refraktionstillständ.  —  N.  A. 
Edling:  Några  ord  om  Varicocele  och  dess  inflytande  på  duglighet  till 
krigstjänst.  —  C.  Andersson:  Till  frågan  om  den  fibrinösa  lunginflam- 
mationens etiologi. 


E.  EDHOLM:  Om  Samarit-föreiiiiigarnas  rerlisamliet  i  utlandet  och  om 
bildaudet  af  sådana  föreningar  i  Sverge.  Tidskrift  för  militär  hälso- 
vård, bd  10,  s.  1. 

Uppsatsen  börjar  med  en  återblick  på  Samarit-föreningarnas  upp- 
komst och  utveckling.  Af  ålder  har  den  engelska  Johaniterorden  ut- 
vecklat en  vidsträckt  verksamhet  i  människokärlekens  tjänst.  1877  be- 
slöts att  ytterligare  utvidga  ordens  verksamhet  genom  inrättandet  af  au 
ambulans-förening,  afsedd  att  bispringa  sårade  och  sjuka  vid  plötsliga 
olyckstillfällen.  Den  nya  institutionen  upptogs  med  största  deltagande, 
och  redan  efter  sex  månader  hade  rörelsen  utbredt  sig  öfver  hela  Stor- 
britanien.  I  Wolwich  bildades  den  första  centralskola  för  undervis- 
ning i  anläggande  af  första  förband  m.  m.  under  ledning  af  militär- 
läkara,  som  genom  den  vana,  de  ega  att  undervisa  befäl  och  trupp  i 
hälso-  och  förbands-lära,  särdeles  lämpa  sig  för  den  gren  af  undervis- 
ning här  är  i  fråga.  Tjänstemän  i  polisens,  järnvägarnas  och  post- 
verkets tjänst,  fabriksarbetare,  grufarbetare,  sjömän,  brandsoldater  ut- 
gjorde de  flesta  lärjungarna,  dock  saknades  ej  medlemmar  från  sam- 
hällets mest  bildade  och  föriinade  klasser. 

Generalläkaren  Esmarch  åvägabragta  en  dylik  förening  i  Kiel  år 
1881,  han  skänkte  föreningen  ett  nytt  betecknande  namn  »Samarit- 
förening». Föreningens  hufvudsakliga  ändamål  är  att  genom  inrättan- 
det af  Samarit-skolor,  utbreda  kännadom  om  dan  hjälp,  som  innan 
läkarens  ankomst  fordras  vid  plötsliga  olyckshändelser.  Såsom  af  nam- 
net framgår  bör  Samariten  lemna  sin  hjälp  utan  ersättning.  Esmarch 
har  försett  skolorna  med  lämplig  undervisnings-matariel,  hvilken  utgöres 
af  en  lärobok,  omfattande  5  föreläsningar,  6'  st.  väggtaflor  till  förtydli- 


MILITÄR    HÄLSÖVAKD.  51 

srande  af  bokens  innehåll,  en  samarit-kista,  innehållande  för  undervis- 
ningen behöflig  förbandsutredning.  Han  har  äfven  anordnat  ett  s.  k. 
samarit- apotek  samt  utgifvit  en  katekes  för  samariter,  innefattande  en 
kort  repetitions-kurs. 

För  hvarje  år  har  denna  tyska  samarit-förening  gjort  nya  fram- 
steg. Särskilt  för  sjukvården  i  fält,  där  olyckshändelserna  utgöra  nor- 
maltillståndet och  kroppsskador  uppträda  som  epidemi,  har  Samarit- 
institutionen en  djup  betydelse  och  lemnandet  af  hjälp  vid  olyckshän- 
delser i  fredstider  är  nödvändigt  för  en  lifskraftig  förberedande  utveck- 
ling för  kriget. 

Vårt  lands  frivilliga  sjukvårds-förenings  verkställande  utskott,  har 
därför  åt  samaritfrågans  lösning  i  Sverge  egnat  tid  och  omtanke. 

Förslaget  om  inrättandet  af  en  svensk  samarit-föreuing  och  dess 
införlifvande  med  frivilliga  sjukvårdsföreningeu,  framstäldes  och  an- 
togs vid  denna  förenings  sammankomst  den  12  december  1883,  hvar- 
vid  äfven  stadgar  för  Svenska  samarit-föreningen  faststäldes. 

Sedan  undervisningsmaterial  införskrifvits  och  aftal  träffats  med 
åtskilliga  militärläkare,  som  voro  villiga  meddela  undervisning,  började 
i  januari  1884:  Svenska  samarit-föreningen  sin  verksamhet  med  anord- 
nandet af  undervisningskurser,  helt  och  hållet  inrättade  efter  Esmarchs 
mönster.  Allmänheten  synes  med  särdeles  intresse  hafva  omfattat  kur- 
serna, hvilka  också,  enligt  EsMARCH'ska  lärometoden  erbjuda  mera,  än 
hvad  man  skulle  föreställa  sig  under  den  korta  tiden  kunna  med- 
hinnas. Thomceus. 

R.  GYLLENCREUTZ :  Svenska  Spetsbergs-expeditionen  åren  1882— 1883. 

Tidskrift  för  militär  hälsovård,  bd  10,  s.   109. 

Expeditionen  utgjordes  af  sammanräknadt  12  personer.  Dess 
ändamål  var  att  vid  Spetsbergens  nordkust  under  ett  års  tid  anställa 
meteorologiska  och  fysikaliska  observationer,  då  isförhållanden  nödgade 
den  samma  slå  sig  ned  i  det  hus,  som  Svenska  ishafsbolaget  uppfördt 
1872  vid  Is^orden.  Med  afseende  på  boningsrummen  därstädes  klagar 
författaren  särskildt  öfver  inrökning  i  rummen,  beroende  på  kaminrö- 
rens beskaffenhet,  vidfogande  ett  råd  åt  kommande  expeditioner  att  med- 
hafva  sådana  färdiga  och  ändamålsenliga. 

I  särskilda  afdelningar  redogör  författaren  för  proviant,  beklädnad, 
lefnadsordning,  sjukvårdsutredning,  klimat  och  sjukdomar.  Expeditionen 
hade  i  dessa  afseenden  sökt  att  taga  Vega-färdens  utrustning  till 
mönster. 

En  gammal  erfarenhet  besannades,  att  man  vid  mycken  utspisning 
af  konserver  lätt  ledsnar  vid  dem.  Chokolad  var  ett  omtyckt  närings- 
medel äfvensom  den  preserverade  mjölken,  hvilken  författaren  tror  vara 
mer  att  förorda  än  de  stora  kvantiteter  kött-extrakt,  man  brukar  med- 
taga på  arktiska  färder.  Paltbröd  hade  de  flesta  en  afgjord  motvilja 
för.  Strängt  taget  var  expeditionen  aldrig  utan  färskt  kött,  enär 
renar,  gäss  och  ripor  skötos  i  tämligen  stort  antal.  Författaren  på- 
pekar, hurusom  vid  en  expeditions  utrustning  stor  uppmärksamhet  bör 
egnas  åt  kock,  kökssaker  och  utrednings-artiklar. 


52    Bd.  XVII.  N:r  7.  —  nordisk  medicinsk  literatdr   i  884. 

Den  lättretlighet  i  lyuuet  man  iakttagit  vid  föregående  öfvervint- 
ringar  iakttogs  äfven  hos  deltagarna  i  denna,  under  och  strax  efter 
den  mörka  tiden  förenad  med  sömnlöshet  och  matleda.  Promenader 
och  finska  bad  utgjorde  rekreationsmedel. 

Klimatets  hårdhet  utgjorde  aldrig  någon  egentlig  sjukdomsanled- 
ning, och  under  hela  expeditionen  var  ingen  för  sjukdoms  skuld  för- 
satt ur  tjänstgöring.  llwmteus. 


G.  WINTER:    Nylauds  finska   skarpskyttebaljons    kasern.      Tidskrift   i 
militär  hälsovård,  bd  10,  s.  117. 

Nylands  bataljons  kasern  i  Helsingfors  utgöres  af  2:ne  bygg- 
nadsgrupper, af  hvilka  den  ena  är  afsedd  för  officerskåren  och  den 
andra  för  underbefäl  och  manskap.  Den  senare  byggnadsgruppen 
beskrifves  först  och  utförligast  såväl  till  läge  som  öfriga  detaljer.  Bo- 
städerna bestå  af  2:ne  tvåvåningshus  af  lineär  typ  med  korridorer  längs 
ena  sidan.  Uppvärmningen  af  byggnaderna  sker  centralt  med  varm- 
vatten, belysningen  med  gas,  vattenledning  är  anlagd  öfveralt,  där 
sådan  är  af  nöden,  ventilationen  försiggår  medelst  ett  förenadt  propul- 
sions  och  aspirationssystem.  Den  3:e  byggnaden  uti  komplexen  består 
af  ett  2-vånings  stenhus,  innehållande  i  öfre  våningen  en  större  mat- 
sal och  i  nedre  våningen  kök  med  tillbehör. 

Matkokning  och  vattenvärraning  sker  medelst  ånga.  Den  4:e 
byggnaden  uti  komplexen  utgöres  af  ett  badhus,  där  finska  bad  (imbad) 
och  dusch  serveras.  Den  förra  byggnadsgruppen  utgöres  af  3:ne  sten- 
hus, som  detaljbeskrifvas.  Thomceus. 


I.   NORDLUND:   Korrespondans   från   Wien,  Maj   1884.    Tid.skrift  i  mili- 
tär hälsovård,  bd  10,  s.  122. 

Bland  företeelser  inom  det  österrikiska  sanitetsväsendet,  som  under 
de  sista  åren  framträdt  såsom  förtjänta  af  uppmärksamhet,  namnes  i 
första  rummet  den  storartade  verksamhet,  som  utvecklas  af  där  befint- 
liga, enskilta  föreningar,  hvilka  gjort  till  sin  uppgift  att  bidraga  till 
sjukvården  i  fält,  och  hvilka  stält  såväl  sin  personal  som  ock  sin  högst 
betydande  materiel  till  regeringens  förfogande  i  händelse  af  krig. 

Korrespondenten  beskrifver  noggrant  en  uppvisning  med  eu  af  de 
i  Wien  förlagda  kolonnerna  i  förening  med  några  afdelningar  sanitets- 
manskap,  hvilket  senare  anskaffas  och  utbildas  af  olika  här  existerande 
»Invalideu-Vereine». 

Från  tillförlitligt  håll  liade  korrespondenten  erfarit,  att  hvad  orga- 
nisation af  militärläkarekåren  beträifar,  en  genomgripande  förändring  i 
den  närmaste  framtiden  lär  vara  att  förvänta.  Thomceus. 


Ur  rapporter  från  hären  och  flottan.    Tidskrift  i  militär  hälsoviud,  bd  10, 
8.  194,  347. 

Från    åtskilliga    fält-    och    regementsläkare    har   ingått    berättelser 
om    gjorda  förbättringar    och    anordningar  till  hälsovårdens  fromma  på 


MILITÄR    HÄLSOVÅRD. 


53 


de  olika  lägerplatserna.  Sålunda  har  på  Ljungby  hed  uppförts  4  nya 
baracker  af  trä,  rymmande  hvardera  i  tvänne  våningar  femhundra  man; 
å  Hultsfreds  mötesplats  har  blifvit  uppfördt  ett  prydligt,  ändamålsenligt 
sjukhus;  Bohusläns  regemente  har  för  första  gången  varit  förlagdt  på 
nj  lägerplats;  likaså  har  Norrbottens  fältjägarekårs  nyanlagda  läger- 
plats, Notviken,  för  första  gången  blifvit  använd  samt  synts  vederbö- 
rande så  väl  i  afseende  på  läge  som  andra  anordningar  i  sanitärt  hänseende 
motsvara  alla,  äfven  högt  stälda  fordringar.  Från  Skaraborgs  rege- 
mente omtalas  fall  af  epidemisk  hjärninManimation. 

Rapporterna  från  flottan  omtahi  några  smärre  expeditioner. 

TJiomcBus. 


E.   EDHOLM:   Hygieniska  utställniugren  i  Berlin  1883.    Tidskrift  i  mili- 
tär hälsovård,  bd  9,  s.  45,  126. 

Författaren  lemnar  en  utförlig  öfversigt  af  utställningsartiklarna 
med  särskild  hänsyn  till  de  vigtigare  i  militär-hygieniskt  afseende. 
Uppsatserna,  som  genomgå  3  häften,  äro  försedda  med  åtskilliga  teck- 
ningar öfver  transportmedel,  DöcKERska  tält  m.   m. 

Förf.  afslutar  artiklarna  med  följande  slutsats:  aldrig  förr  har  en 
så  fullständig  utställning  af  till  hygienen  hörande  föremål  egt  rum, 
och  man  kan  ej  annat  än  erkänna,  att  Tyskland  f.  n.  står  främst  inom 
hygienens  område  samt  äfven  energiskt  verkar  för  dess  fortsatta  prak- 
tiska tillämpning.  •  Thomceus. 


E.   EDHOLM:    Från   läkarekongressen   i    Köbenhavn   1884.    Tidskrift   i 

militär  hälsovård,  bd  10,  i^.  324. 

Författaren  lemnar  några  spridda  drag  från  Kongressens  sektion 
för  militär  medicin. 

Måndagen  den  11  augusti  började  denna  sektion  sin  verksamhet 
som    sedan    dagligen    pågick    under    8   till    5  timmar  hvarje  förmiddag. 

Ordförande  var  danske  stabsläkaren  Salomon,  de  antecknade  leda- 
möterna uppgingo  till  96,  hvaraf  34  danskar,  20  svenskar,  4  norrmän 
och  3  tinnar. 

Bland  de  inom  sektionen  hållna  föredrag  anföras  följande:  »om 
extemporerade  transportmedel  för  sårade»,  framstälda  medelst  modeller; 
»om  det  hygieniska  skyddet  för  en  opererande  armé»  dess  ockupations- 
område  och  hemland,  hvarvid  framhöls  lämpligheten  af  särskilta  lagar 
till  förekommande  af  fältsjukdomar,  samt  bestämmande  af  vissa  försig- 
tighetsreglor  vid  arméernas  upplösning:  »om  militär  medicinsk  stati- 
stik såsom  den  enda  egentliga  basis  för  en  internationel  medicinsk 
statistik»;  »om  spritdryckers  ingående  i  arméns  och  flottans  rationer», 
i  diskusionen  hvarom  framhöls  obehöfligheten  för  soldaten  både  till 
lands  och  sjös  af  spirituösa,  hvilka  böra  ersättas  af  kafie  eller  bäst  té; 
»om  solstygn»,  hvars  olika  former  genomgingos;  »om  tyfoid  och  ente- 
risk  feber  hos  europeiska  soldater  under  tropikerna»;  »om  pnevmato- 
metri  som  hjälpmedel  vid  bedömandet  af  tvifvelaktigt  hälsotillstånd 
hos  soldater»;  »om  periostit,  förorsakad  af  öfveranstränguing»,  såsom  en 


54     Rd.  XVII.  N:r  7.  —  nordisk  medicinsk  literatur   i 884. 

ofta  förekommande,  nästan  uteslutande  tibia  angripande,  vanligen  efter 
långvariga  marscher  och  andra  tröttande  öfningar  uppträdande  sjukdom 
hos  företrädesvis  unga  soldater. 

Sektionens  vigtigaate  öfverläggningsämne  utgjordes  af  »antiseptiken 
i  fält»,  såväl  i  allmänhet  som  särskildt  med  afseende  på  användningen 
af  säkert  verkande  och  enkla  förband,  hvilka  till  följd  af  den  ringa 
volum  de  intaga,  företrädesvis  äro  användbara  i  fält. 

Hela  den  såväl  högre  som  lägre  sanitets-personalen  bör  ega 
kännedom  om  antiseptikens  grundregler  och  kunna  lägga  antiseptiska 
förband. 

Tillräcklig  utredning  af  antiseptiskt  förbandsmaterial  bör  såväl  i 
allmänhet  vara  lätt  åtkomlig,  genom  ändamålsenlig  placering,  som  ock 
hvarje  soldat  i  fält  medföra  ett  antiseptiskt  skyddsförband. 

Alla  förbandsämnena  böra  vara  inpackade  så  kompendiöst  som 
möjligt  samt  finnas  färdiga  af  olika  storlek.  Sublimat  lärapar  sig  bäst 
till  inpreguering  af  förbands-ämnen.  S.  k.  sublimatmoU  —  förbands- 
moll (blekt  gas)  inpregnerad  med  1  p.  m.  sublimatlösning  —  svarar 
såsom  förbands  material  bäst  mot  alla  fordringar  och  bör  användas  så- 
väl till  betäckning  af  såren  i  form  af  korapresser,  som  till  fixering  af 
dessa,  såsom  bindor. 

Till  desinfektering  af  instrumenter  och  händer  kan  en  karbolsyre- 
lösning  ej  undvaras,  äfven  jodoformpulver  är  för  några  slags  sår  knapt 
umbärlig.  Sublimat-katgut  af  olika  styrka  och  dränrör  af  olika  kaliber 
böra  äfven  finnas. 

I  stället  för  svampar  användas  bollar  af  sublimatvadd,  omlindade 
med  gas,  hvilka  före  användningen  doppas  i  sublimatlösning  och  efteråt 
förstöras. 

Med  undantag  för  lifsfarliga  blödningar,  som  man  genast  måste 
söka  att  hämma,  bör  man  underlåta  all  undersökning  af  sär  med  fingrar 
eller  instrumenter,  som  icke  dessförinnan  äro  kirurgiskt  rena.  Utdra- 
gande af  kulor  utan  antiseptiska  försigtighetsniått  bör  äfven  under- 
låtas. 

Blott  i  de  fall,  då  läkarehjälp  ej  finnes  i  närheten  eller  intet  för- 
bandsmaterial mer  finnes  att  tillgå,  böra  de  »första  förband»,  som 
soldaterna  bära  på  sig  användas.  Dessa  böra  bestå  af  ■2:ne  subli- 
matmoUkouipresser,  1  sublimatmollbinda  samt  en  trekantig,  Esmarchs 
duk. 

Om  blodstillande  i  krig  och  fred  höls  slutligen  ett  föredrag.  Så- 
som blodstillaude  medel-  på  slagfältet  förordades  i  första  rummet  kom- 
pression medelst  elastiska  bindor,  hvilken  metod  förordades  äfven  bland 
andra  af  Esmarch,  som  förevisade  en  ny  modell   till  konstriktor. 

Från  utställningen  af  danska  arméns  och  flottans  medicinal-,  in- 
strumental- och  förbands-utredning,  som  förevisades,  omförmäles  den 
reglementerade  danska  sjuktransportvagnen,  den  danska  båren,  de  nya 
bataljons-förbinderivagnarna  samt  de  DöcKERska  tälten. 

Uppsatserna  afslutas  med  en  redogörelse  för  kongressfestligheterua 
och  exkursionerna  till  åtskilliga  kaserner  och  railitär-sjukhus. 

Thomceus. 


MILITÄR    HÄLSOVÅRD.  55 

G.  DUNÉR:   Om   ögonspegelns   användning  till  bestämmande  af  ögats 

refraktionstillstånd.     Tidskrift  i  militiir  hälsovård,   bd  10,  s.  2G. 

Uppsatsens  hufvuduppgift  är  att  gifva  praktiska  anvisningar  om 
ögonspegelns  användning  i  ofvan  nämnda  syfte.  Approbations-  och 
kassations-reglementet  af  den  11  november  1881  förutsätter  förmåga 
hos  besigtniugsläkaren  att  med  tillhjälp  af  ögonspegel  afslöja  simule- 
rade ögonsjukdomar.  Att  på  objektiva  grunder  kunna  göra  detta  är 
af  största  vigt,  då  en  utsträckt  värnepligt  snart  sagdt  öfver  alt  bland 
de  värnpligtige  framkallat  talrika  svekfulla  försök  att  genom  föregifna 
refraktionsfel  söka  undandraga  sig  krigstjänsten. 

Alla  andra  hittills  föreslagna  medel  att  afslöja  dessa  försök  hafva 
visat  sig  opålitliga  och  i  hvarje  fall  underlägsna  undersökning  med 
ögonspegel.  Det  föreliggande  ämnet  genomgås  för.st  teoretiskt,  hvarvid 
äfven  de  tre  hufvudtyperna  af  ögonspeglar,  konstruerade  för  detta  ända- 
mål beskrifvas  och  till  deras  relativa  värde  bedömas.  Vidare  lemnas 
praktiska  anvisningar,  huru.  de  tekniska  svårigheterna  lättast  skola  kunna 
öfvervinnas,  Slutligen  redogöres  för  de  lämpliga  anordningarna  vid 
denna  undersökning.  Thomwus. 


N.   A.  EDLING:   Några  ord  om  varicocele  och  dess  inflytande  på  dug- 
lighet till  krigstjänst.     Tidskrift  i  militär  hälsovård,  bd.*  10,  s.  14. 

Författaren  yttrar  först  några  ord  om  varicocele  i  allmänhet,  på- 
minnande om  dess  orsaker,  symptom,  prognos  och  behandling. 

Bland  författarne  finnes  en  stor  divergens  i  åsigter,  i  det  somliga 
ringakta  varicocele  under  det  andra  däremot  anse  det  samma  som  en 
allvarsam  åkomma,  som  aldrig  bör  försummas.  Författaren  anser  för 
sin  del  tydligt,  att  åkomman  ej  bör  ringaktas  och  särskildt,  att  den  kan 
utgöra  ett  väsentlig-t  hinder  för  duglighet  i  krigstjji^nst.  Såvidt  författa- 
ren känner  är  åkomman  uti  alla  andra  länders  approbations-  och  kassa - 
tionsreglementen  upptagen  bland  kassationsorsaker.  Uti  vårt  sist  ut- 
komna approbations-  och  kassationsregleraente  heter  det,  att  varicocele 
utgör  orsak  till  kassation,  endast  för  så  vidt  rörelseförmågan  därigenom 
väsendtligen  inskränkes,  genom  hvälken  bestämmelse  också  åkommans 
betydelse  väsentligen  förringats.  Förf.  skulle  vilja  såsom  kassationsor- 
sak  för  värnepligiige  eller  beväringsskyldige  uppställa  »större  varicoce- 
ler  som  äro  åtföljda  af  bestämda  olägenheter  vid  marscher  eller  an- 
strängningar», däremot  för  rekryter  och  volontärer  »större  varicoceler» 
i  allmänhet.  Författaren  angifver,  hvad  som  bör  anses  karakterisera  ett 
s.  k.  större  varicocele.  ThomcBue. 


C.  ANDERSSON:   Till   frågan   om   den   fibrinösa  lunginflammationens 

etiolOgi.     Tidskrift  i  militär  hälsovård,   bd  10,  a.  343. 

Asigterna  i  afseende  på  denna  etiologi  menar  författaren  ännu  ej 
vunnit  tillbörlig  klarhet.  Kroppens  afkylning  anses  såsom  ett  vigtigt 
allmänt  förekommande  sjukdomsväckande  moment.  Den  förbindande 
länken  emellan  afkylningen  och  sjukdomen  antager  författaren  utgöras 
af    den    rubbning   i  lilla  cirkulationens  område,  som   framkallas  a'enom 


56     Bd.    XVII.    N;r    7.    —    nordisk    medicinsk    LITERATDR    1884. 

en  stark  afkylning  af  kroppen  i  dess  helhet  eller  något  större  parti  af 
den  samma.  Denna  rubbning  skulle  bestå  uti  ett,  genom  hastigt  ökad 
tillströmning  af  blod  till  högra  hjärthalfvan  framkalladt,  ökadt  tryck  i 
lung-arteren.  Som  följd  häraf  utträda  blodbeståndsdelar  i  alveoli  och 
infundibula,  hvarigenom  dessa  komma  att  innehålla  för  dem  främmande 
ämnen,  Imlka  reta  till  den  inflammation  som  framträder  i  den  s.  k. 
grå  hepatisationeu.  Lung-kapilärernas  elasticitet  samt  möjligen  äfven 
det  subkutana  fettlagrets  olika  värmeledande  förmåga  skulle  betinga 
sjukdomens  olika  frekvens  inom  olika  åldrar  samt  dess  lättare  upp- 
komst under  en  del  andra  sjukdomstillstånd.  Författaren  anför  fakta 
från  sin  erfarenhet  som  militärläkare,  på  hvilka  han  stöder  denna  sin 
åsigt,  dock  vill  han  därför  ej  bestrida  möjligheten  af  andra  moment, 
som  kunna  hafva  en  liknande  verkan. 

Ehuru  den  af  förf:n  uttalade  mening  om  den  fibrinösa  lunginflam- 
mationens etiologi  står  i  strid  med  under  senare  tider  alt  mera  allmänt 
erkända  åsigter,  har  red.,  oaktadt  den  ej  delar  förf:s  mening,  likväl 
ej  velat  motsätta  sig  införandet  af  denna  uppsats,  som  äfven  innehåller 
iakttao-elser  fråa  det  militärmedicinska  området.  Thomceus. 


Berättelser    fråu    sjukvårdsanstalter:   Sörenskn:   Blegdams- 

hospitalet  i  1883.  —  A.  Wide:  Redogörelse  för  barnbördsanstalteu  i 
Upsala  år  1833.  —  Johan  Kelt.ers  Abiinrniaustalter  1883.  —  V.  Bre- 
MEK:  Beretning  om  Sundhedstilstandeu  i  de  KEi.i.ERske  Austalter  i 
1883. 

SÖRENSEN:  Blegdailishospltalet  i  1883.     Hosp.-Tideude,  R.  3.  Bd  2,  S.  561. 

Ved  Arets  Begyndelse  faudtes  52  syge,  i  Arets  Löb  indkom  342, 
udskreves  352,  döde  21,  således  at  21  vare  tilbage  ved  Arets  Slut- 
ning.  Af  de  udgåede  (udskrevne  og  döde)  havde  9  väret  under  Be- 
handling for  Kopper,  159  for  Skarlagensfeber  (af  hvilke  9  döde;  af 
Komplikationer  förekom  diphtheritis  faucium  62  Gange,  diphth.  nasi  4, 
Revmatisme  33,  nephritis  37,  abscessus  og  adenitis  colli  5  Gange, 
128  af  diphtheritis  (deraf  8  döde;  af  Komplikationer  förekom  Alburai- 
nuri  i  30  Tilfälde),  6  af  Dysenteri  (1  död).  De  övrige  71  syge 
(med  3  döde)  lede  af  andre  Sygdomme;  störste  Delen  af  dem  vare 
indlagte  til  Observation  for  en  af  de  ovenfor  nävnte  epidemiske  Syg- 
dorae,  der  doo-  ikke  befandtes  at  vare  til   Stede.  Joh.  Möller. 


A.  WIUE:  Redogörelse  för  barubördsaustalten  i  Upsala  år  1883.    Ups. 

läkarefören.  förhandl.,  bd  19,  s,  407. 

Intagna  under  året  voro  94.  Tång  användes  5  ggr,  vändning 
gjordes  4  ggr  och  blodig  dilatation  af  modermunnen  1  gång.  2  fall  af 
puerperalfeber    förekommo,    det    ena    med    dödlig  utgång.     En  förstfö- 


BERÄTTELSER  FRÄN  SJUKVÅRDS ANSTALTER.  O  t 

derska  hade  vid  inkomsten  eclampsia,  förlöstes  efter  blodig  dilatation  af 
moderraminen  och  tillfrisknade.     Af  barnen  voro  2  dödfödda. 

Björken. 

Johan  Kellers  Åbnormaiistalter  1883.    Köbenhavn  1884.    45  S. 

v.  6REMER:   Beretuing  om   Suudhedstilstanden  i  de  Kellerske  An- 
stalter i  1883.     Köbenhavn  1884.     13  S. 

Joh.  Möller. 


Stockholm,  1885.    Kongl.  Boktryckeriet. 


NORDISKT  MEDICINSKT   ARKIV.    Band.  XVII.     hl 


Comptes-rendus  des  traités 

publié3  au 

Torne  XVII,  N««  1  ä  6. 


N«  1. 


A.  STADFELDT:  les  liémorrhagies  des  grandes  cavités  chez  les  en- 
fauts  uouveau-nés  au  point  de  vue  de  la  médecine  legale. 

L'hémorrliagie  des  gicindes  cavités  cliez  les  enfants  iiouveau-nés 
a  été  tres  peu  traitée  par  les  auteurs  qui  se  sont  occupés  de  méde- 
cine legale.  Appelé  å  donner  un  rapport  dans  une  affaire  crirainelle, 
Tauteur  de  ce  mémoire,  M.  le  professeur  Stadfeldt,  de  Copenhague, 
entreprit  Texamen  des  journanx  des  naissances  et  des  autopsies  k  la 
Maternité  de  cette  ville  pendant  les  vingt  derniéres  aimées,  espace  de 
teraps  dans  lequel  environ  25,000  naissances  ont  eu  lieu  å  Fétablisse- 
ment  précité. 

Dans  ce  mémoire,  Tauteiir  rend  compte  des  hémorrliagies  (ecchy- 
moses)  des  pouraons  et  du  péricarde  chez  les  nouveau-nés.  Il  signale 
qu'elles  se  produisent  fréquerament  ä  la  naissance,  et  que,  comme  elles 
peuvent  durer  un  assez  long  espace  de  temps,  il  y  a  lieu  de  ne  les 
considérer  qu'avec  une  extreme  prudence  comme  des  indices  d'étoufife- 
ment  apres  la  naissance. 

Les  hémorrliagies  de  la  cavité  crånienne  peuvent  bien  étre  con- 
sidérées  par  la  médecine  legale  comrae  les  resultats  d'une  suffocation 
ä  la  naissance,  mais  elles  sont  principalement  dues  å  des  effets  trau- 
matiques  pendant  Taccouchement.  L'enfant  peut  parfaitement  vivre 
avec  ces  pertes  de  sang,  surtout  quand  elles  sont  circonscrites  ä  la 
surface  du  cerveau,  et  méme  avec  des  hémorrhagies  considérables, 
Tenfant  peut  se  trouver  assez  bien  quelque  temps  apres  la  naissance. 
(Exemples  constatés  å  l'autopsie.) 

L'auteur  s'attache  aUx  ruptures  de  la  colonne  vertébrale  et 
principalement  aux  hémorrhagies  le  long  de  ladite  colonne,  surtout 
dans  la  region  des  reins.  Il  cite  3  cas  d'épanchements  graves  de 
sang  autour  du  rein  et  dans  la  capsule  surrénale  sans  eudommage- 
ment    des    vertébres    et    sans    que  la  source  de  Fhémorrhagie  ei\t  été 

Nord.  med,  arkiv.     Bd  XVII.  ^ 


2  Bd.  XVII.  N:r  8.  —  comftes-rendus 

reconnue.  Le  sang  se  trouvait  épanché  rétropéritonéalement  sur  toute 
Tétendue  du  diaphragme  jusqu'au  bassin.  On  avait  du  procéder  dans 
les  3  cas  (presentations  de  Textréraité  pelvienne)  ä  Fextraction  par 
les  pieds,  extraction  qui  avait  été  difficile  å  un  tres  haut  degré.  Ces 
hémorrliagies  ont  probablement  été  produites  pendant  Topération  de 
la  délivrance,  soit  par  une  tension  trop  grande  du  tissu  des  lombes, 
soit  par  une  pression  directe  avec  les  pouces,  soit  enfin  par  leliausse- 
ment  trop  considérable  du  corps  au  dégagement  des  brås.  L'auteur 
ne    croit   pas    qu'on   puisse  les  attribuer  ä  Tasphyxie  comme  le  pense 

MiLRAY. 

N«  2. 

CHRISTIAN  LOVEN:  Contributions  ä  la  connaissance  des  effets  pro- 
duits  sur  les  oreillettes  du  cceur  par  1'excitation  directe  arec  des 
courants  induits  de  rupture. 

Dans  ses  remarquables  expériences  sur  les  excitations  électriques 
du  cceur  de  la  grenouille  (voir:  Travaux  du  laboratoire  de  M.  Marey, 
2™®  année,  1876),  M.  Marey  avait  trouvé  qu'aux  dififérentes  pliases 
de  son  activité,  le  coeur  ne  se  montre  pas  également  sensible  k  Fex- 
citation  par  des  courants  induits.  Ainsi,  cet  organe  était  générale- 
meut  insensible  pendant  le  teraps  de  sa  systole,  tandis  que,  pendant 
la  diastole,  chaque  excitation  produisait  au  contraire  une  contraction 
extra  du  ventricule.  Toutefois,  M.  Marey  avait  souvent  obtenu  des 
resultats  différents,  qu'il  croyait  dépendre  de  Tintensité  de  Texcitation 
et  de  la  température. 

Dans  des  expériences  faites  sous  la  direction  de  Tauteur  au  la- 
boratoire de  Stockholm,  M.  Hildebrand  (voir  ces  Archives,  Vol.  IX, 
N°  19,  1877)  put  démontrer,  par  Temploi  d'une  méthode  plus  exacte, 
que  ces  différences  étaient  fort  probablement  attribuables  ä  la  circon- 
stance  que,  dans  les  expériences  de  M.  Marey,  Fexcitation,  surtout 
avec  des  courants  intenses,  n' était  pas  limitée  au  ventricule,  mais  qu'elle 
se  propageait  aussi  aux  oreillettes. 

Le  resultat  des  reclierclies  de  M.  Hildebrand  peut  se  formuler 
comme  suit:  Pendant  une  certaine  période  répondant  ä  leur  systole, 
les  oreillettes,  comme  le  ventricule,  sont  insensibles  ä  toute  excitation; 
pendant  leur  diastole,  au  contraire,  Fexcitation  est  active,  les  oreil- 
lettes subissent  une  contraction  extra,  qui,  å  son  tour,  araéne  une 
contraction  extra  du  ventricule;  le  moment  de  Fexcitation  répond  alors 
ä  la  systole  du  ventricule. 

Méme  dans  ces  expériences,  il  se  montra  cependant  des  irrégu- 
larités  tres  difficiles  ä  expliquer  tant  que  les  différentes  parties  du 
coeur  restérent  en  communication  Fune  avec  Fautre.  Par  cette  raison, 
Fauteur  entreprit,  pendant  Fhiver  de  1878 — 79,  en  collaboration  avec 
son  éléve,  M.  Westermark,  une  nouvelle  serie  d'expériences  dans 
lesquelles  les  oreillettes  du  coeur  de  la  grenouille,  parfaitement  sé- 
parées  de  toute  communication  avec  les  autres  parties  du  corps,  étaient 
souraises  k  Fexcitation  par  des  courants  induits  de  rupture.  Cette 
recherche    lui    perrait    de    constater   en    plein    la   loi   énoncée  ci-haut. 


DES    TRAITÉS    N^s     1     å    6.  3 

savoir  que  les  oreillettes  sont  en  general  insensibles  pendant  leur  sy- 
stole,  et  quelles  répondcnt,  pendant  leur  diastole,  å  chaque  excitation 
par  une  contraction  extra.  Il  se  produisit  en  outre,  dans  qiielques 
circonstances,   d'autres  phénoménes  assez  intéressants. 

Ainsi,  pendant  une  certaine  période  du  commencement  de  la  dia- 
stole, Texcitation  provoqua,  dans  certains  cas,  Hon  pas  une  seule,  mais 
deux  ou  quelquefois  méme  trois  contractions  extra  tres  rapprochées. 
Gette  période  est  excessivement  ecurte.  Elle  commence  environ  0,1 
seconde  apres  la  culmination  de  la  contraction  spontanée  normale,  et 
ne  dure  guére  plus  de  0,1  seconde  (voir  les  figures  4,  5  et  6  du 
mémoire  suédois). 

Plusieurs  circonstances,  entré  autres  celle  que  le  phénoméne  en 
question  se  produit  avec  la  plus  grande  facilité  quand  les  électrodes 
sont  appliqués  au  voisinage  du  sinus  veineux,  rendent  au  raoins  tres 
vraisemblable  que  cet  efiet  est  du  ä  une  excitation  directe  des  centres 
ganglionnaires  (les  ganglions  de  Eemak)  situés  ä  cet  endroit. 

Une  autre  particularité  distingue  au  surplus  Texcitation  de  la 
region  précitée.  Gette  particularité,  c'est  que  ladite  region  est  active 
méme  pendant  la  systole  de  Torgane,  contrairemeut  å  ce  qui  se  passé 
cliez  les  autres  parties  des  oreillettes.  Get  effet  ne  se  manifeste  ce- 
pendant  pas  par  une  seule  contraction  extra,  mais  par  tout  une  serie 
de  contractions  plus  fréquentes  que   les  normales    (voir  lig.  7). 

La  preraiére  de  ces  contractions  difiPére  d'une  contraction  extra, 
telle  qu'en  produit  Texcitation  des  autre  parties  de  Torgane  pendant 
sa  diastole,  en  ce  que  la  période  latente  de  la  premiére  contraction 
mentionnée  est  beaucoup  plus  longue  que  celle  de  la  derniére.  La 
différence  essentielle  entré  ces  phénoménes  devient  du  reste  parfaite- 
ment  évidente  quand  Texcitation  de  la  region  en  cause  se  fait  pen- 
dant la  diastole  des  oreillettes.  On  observe  alors,  en  effet,  ä  la  méme 
lois  la  contraction  extra  simple  ou  double*  et,  apres  elle,  la  serie  de 
contractions  plus  fréquentes  qu'ä  Fordinaire.  Suivant  Topinion  de  M. 
Loven,  ces  contractions  sont  leffet  d'une  action  accélératrice  véritable, 
qui,  elle  aussi,  devrait  étre  attribuée  å  Texcitation  des  centres  nerveux 
susdits  de  Eemak. 


No  3. 
c.  J.  SALOMONSEN:  Technique  élémentaire  de  bactériologie  médicale. 

Guide  élémentaire  pour  exécuter  les  expériences  bactériologiques 
offrant  une  importance  spéciale  dans  la  pathologie.  L'exposé  est 
notarament  destiné  aux  médecins  et  aux  étudiants  obligés  de  travailler 
ä  domicile  sans  les  ressources  d'un  laboratoire  bien  outillé.  Il  ne 
traite  que  les  expériences  bactériologiques  fondamentales  et  les  mé- 
thodes  les  plus  simples,  décrites  dans  les  neuf  chapitres  suivauts: 
I.     Stérilisation. 

II.     Appareils  de  culture. 

III.  Préparations  des  railieux  de  culture. 

IV.  Gulture  des  organismes  ä  Tétat  de  pureté. 


4  Bd.  XVII.  N:r  8.   —  comptes-renuus 

V.  Ensemencement. 

VI.  Thermostate. 

VII.  Analyse    bactériologique    des    liquides,    des   corps   solides  et 
de  Fatmosphére. 

VIII.  Expériences  d'inoculation. 

IX.  Examen  des  désinfectants. 


N«  4. 

H.  HOLSTI:  Sur  les  altérations  des  petites  artéres  dans  la  cirrliose 
des  reins,  et  sur  leur  iniportance  dans  la  patliologie  de  eette 
maladie. 

L'auteur,  M.  le  Dr  Hugo  Holsti,  de  Helsingfors,  Einlande,  entré 
en  matiére  par  la  remarque  que  la  question  du  rapport  entré  les 
altérations  des  petites  artéres  et  la  cirrliose  des  reins  a  été  vivemeut 
discutée  apres  la  publication  du  remarquable  ouvrage  de  MM.  Gull 
et  SuTTON  sur  »the  arterio-capillary-fibrosis».  L'auteur  est  cepeudant 
de  Topinion  que  Ton  a  vu  en  general  dans  laffection  vasculaire  de 
préférence  un  objet  d'intérét  histologique,  tandis  que  Ton  a  fait  moius 
attention  å  son  iniportance  clinique,  quoiqu'il  n'y  ait  pas  matiére  ä 
doute  que  la  question  de  la  corrélation  entré  les  altérations  des  vais- 
seaux  et  la  maladie  réuale  ne  soit  mieux  éclaivée  si  on  la  considére 
au  point  de  vue  clinique. 

L'auteur  fait  ensuite  la  description  du  tableau  clinique  de  la 
maladie,  se  fondant  sur  Tobservation  de  20  cas,  dont  la  plupart  ont 
été  traités  å  Thopital  de  lUniversité  de  Helsingfors.  Selon  cette 
description,  il  est  possible  de  distinguer  deux  périodes  dans  le  déve- 
lopperaent  de  la  cirrhose  des  reins,  non  compris  un  temps  assez 
long  pendant  lequel  la  maladie  est  totalement  latente.  Dans  la 
premiére  période,  les  symptömes  dépendant  d'une  hypertrophie  du 
coeur  et  des  altérations  des  vaisseaux  sont  les  dominants  dans  le 
tableau  morbique,  tandis  que  dans  la  seconde  les  symptömes  uré- 
miques  sont  les  priucipaux.  On  ne  peut,  cependant,  pas  s'attendre 
ä  ce  que  ces  deux  périodes  soient  nettement  marquées  dans  chaque 
cas;  il  arrive  au  contraire  souvent  que  les  dérangements  subjectifs 
dus  aux  altérations  cardio-vasculaires  sont  tellement  insignifiants,  que  les 
målades  ne  s'adressent  au  médecin  que  dans  une  période  plus  avancée, 
d'oii  il  suit  que  Ton  ne  peut  juger  d'une  premiére  période  que  par 
les  renseignements  anamnestiques. 

L'auteur  passé  ensuite  aux  lésions  anatomiques  quil  a  observées 
a  Fautopsie  de  15  cas.  Chez  ces  15  cas,  il  constata  14  fois  Fhyper- 
trophie  du  cocur.  Cette  "hypertrophie  s'accusait  surtout  au  ventricule 
gauche,  si  méme  dans  å  peu  prés  la  moitié  des  cas  le  ventricule 
droit  y  participait  aussi,  quoique  å  un  degré  bien  moins  sensible. 

Les  grands  vaisseaux  étaient  le  plus  souvent  intacts,  et  1'auteur 
n'a  observé  Tathérome  coramun  que  trois  fois,  chez  des  personnes  entré 
55  et  60  ans.  Les  petits  vaisseaux  étaient  au  contraire  forteraent  sclé- 
rosés,  leurs    parois  épaissies,   leurs  cavités  rétrécies,  parfois  compléte- 


DES    TRAITES    Nos    1     a    6.  O 

ment  oblitérées.  A  répaississement  des  parois  participaient  tontes 
les  membranes,  qiioique  k  des  degres  fort  variables,  suivant  les  cas. 
Ainsi,  parfois  cétait  la  tunique  intenie  qui  était  la  plus  altérée;  å 
iine  autre  occasion,  Tépaississeinent  affcctait  davantage  les  couches 
extérieures. 

Lauteur  est  iiéanmoins  de  ropinion  que  c'était  dans  les  plus 
petits  vaisseaux  que  Tépaississement  de  la  tunique  interne  était  d'ordi- 
naire  le  plus  considérable.  Cette  affection  vasculaire  s'éteudait  sur 
tout  le  systérae  artériel,  mais  elle  était  le  plus  marquée  dans  les 
branclies  de  laorte  abdominale,  et  M.  Holsti  fait  resortir,  comme 
une  circonstance  d'une  iraportance  cardinale,  que  les  altérations  des 
vaisseaux  des  reins  ne  différaient  point  des  changements  rencontrés 
dans  les  artéres  de  la  råte,  du  foie  et  des  intestins,  aussi  peu  par 
rapport  å  la  nature,  quau  point  de  vue  de  Tintensité  de  Taltération. 
L'auteur  constata  Faltération  vasculaire   14  fois  dans   15  cas. 

Apres  la  description  des  lésions  anatomiques,  Tauteur  passé  ä 
la  question  de  la  corrélation  entrc  les  altérations  cardio-vasculaires 
et  la  maladie  rénale.  A  cet  égard,  M.  lioLSTi  raontre  d'abord  com- 
ment  les  symptomes  observés  dans  la  preraiére  période  de  la  maladie 
tendent  ä  un  état  morbide  du  systéme  circulatoire  plutot  qua  une 
affection  des  reins.  La  polyurie  considérable'  qui  se  produit  dans 
la  premiére  période  de  la  maladie,  dépend  ainsi,  d'un  coté,  de  Taug- 
mentation  de  la  pression  artérielle,  provoquée  par  Thypertropliie  du 
coeur,  tandis  que  de  lautre  elle  est  due  å  la  pevméabilité  plus  grande 
que,  suivant  les  recherches  de  Thoma,  les  parois  des  vaisseaux  rénaux 
offrent  dans  cette  maladie.  Les  autres  troubles  pathologiques  ob- 
servés dans  la  raéme  maladie,  tels  que  Tasthme,  les  congestions  au 
cerveau,  les  troubles  de  la  vue,  etc,  reijoivent  leur  explication  phy- 
siologique  des  altérations  cardio-vasculaires,  tandis  qu'ils  ne  peuvent 
pas  étre  suffisamment  expliqués  par  une  maladie  rénale.  Il  est  donc 
plus  probable,  au  point  de  vue  clinique,  que  les  altérations  cardio- 
vasculaires  qui  dominent  le  tableau  de  la  maladie  pendaut  la 
premiére  période,  constituent  les  altérations  primaires,  et  cette  pré- 
somption  est  dautant  plus  legitim ée,  qu'on  ne  peut  pas  cliercher 
Torigine  de  ces  altérations  dans  une  maladie  des  reins.  A  cet  égard, 
Tauteur  mentionne  d'abord  qu'il  est  impossible  d'expliquer  Thyper- 
trophie  du  coeur  par  les  obstacles  mécaniques  que  Taffection  des  reins 
oppose  ä  la  circulation  générale,  car  nous  savons  raaintenant,  par  les 
expériences  de  Ludvig,  que  Ton  peut  opérer  la  ligature  méme  des 
deux  artéres  rénales  sans  provoquer  une  augmentation  de  la  pression 
générale  du  sang.  Il  est  tout  aussi  peu  probable  quil  faille  cliercher 
la  cause  de  Thypertrophie  du  coeur  dans  une  altération  de  la  compo- 
sition  chiraique  du  sang  provoquée  par  une  néphrite,  car  nous  trou- 
vons  rhypertropliie  déjä  développée  de  tres  bonne  heure,  lorsque  la 
sécrétion  urinaire  est  si  abondante,  qu'elle  ne  peut  pas  provoquer 
une  rétention  des  matiéres  excrémentitielles  dans  le  sang.  L"opinion 
énoncée  par  v.  Buhl,  Debove,  Latulle  et  d'autres  honiraes  de  Fart, 
que  rhypertropliie  du  coeur  dépend  des  processus  morbides  du  coeur 
raéme,  n"est  pas  admissible,   la  plupart  des  observateurs  ayant  trouvé, 


6  Bd.  XVII.  N:r  8.  —  comptes-rendus 

coranie  Tauteur  lui-méme,  le  coeur  agrandi  ovdinairement  tout  å  fait  sain, 
et  le  plus  souvent  il  ne  s'agit  que  d'une  simple  hypertrophie  du  muscle. 
L'auteur  arrive  donc  ä  la  conclusiou  quil  faut  chercher  la  cause  de 
riiypertrophie  du  coeur  dans  Taltération  des  vaisseaux,  comme  Wilks 
Johnson,  Gull  et  Sutton  lönt  déjå  fait.  Les  14  cas  ou  lauteur 
constata  des  altérations  des  vaisseaux,  étaieut  aussi  corapliqués  d'hy- 
pertrophie  du  coeur.  Dans  le  seul  cas  oii  les  vaisseaux  se  trouvérent 
intacts,  le  coeur  netait  pas  agrandi,  et  Tauteur  en  conclut  quil 
existe  un  rapport  défini  entré  Taltération  vasculaire  et  Thypertrophie 
du  coeur. 

Arrivé  ä  ce  resultat,  M.  Holsti  rend  compte  de  la  nature  de 
Taltération  vasculaire  mentionnée,  et  fait  particuliérement  ressortir  la 
grande  différence  existant  entré  Taflfection  en  question  et  Fathérorae 
comraun,  la  preiniére  attaquant  principalement  les  petits  vaisseaux, 
tandis  que  le  second  se  rencontre  de  préférence  dans  les  grands. 

Quant  c'i  la  question  du  rapport  entré  Taltération  des  vaisseauK 
et  la  maladie  rénale,  Tauteur  ne  croit  pas  que  la  preiniére  dépende 
d'une  modification  de  la  composition  chimique  du  sang,  causée  par 
une  néphritej  en  effet,  elle  se  montre  déjä  de  bonne  heure  dans  le 
cours  de  la  maladie,  lorsque  la  sécrétion  urinaire  est  abondante,  et 
par  conséquent  il  ne  pourrait  pas  survenir  une  rétention  des  matiéres 
de  Turine  dans  le  sang. 

Suivant  Fauteur,  la  patliogénie  de  la  cirrliose  des  reins  serait 
la  suivante:  L'origine  de  la  maladie  est  un  irritant  encore  inconnu, 
qui  circule  dans  le  sang,  et,  pendant  cette  circulation,  exerce  une  in- 
fiuence  irritante  sur  les  parois  des  vaisseaux,  y  occasionne  une  in- 
flammation chronique,  le  plus  forte  dans  les  petits  vaisseaux,  car  le 
sang  y  circule  avec  moins  de  rapidité,  et  Firritant  entré  par  cette 
raisou  dans  un  contact  de  plus  longue  durée  avec  les  parois.  En 
me  me  temps  que  Firritant  provoque  cette  inflammation  pendant  sa 
circulation  dans  le  sang,  il  est,  comme  en  general  tous  les  corps 
étrangers,  continuellement  éliminé  du  sang;  quand  cette  élimination 
s'opére  par  les  reins,  Firritant  entré  en  contact  intime  avec  le  tissu 
rénal,  et  y  occasionne  aussi  une  inflammation.  Nous  avons  donc 
deux  affections  inflammatoires  simultanées,  mais  indépendantes  Fune 
de  Fautre,  Fune  se  passant  dans  les  parois  des  vaisseaux  et  Fautre 
dans  les  reins.  De  ces  deux  inflammations,  c'est  la  premiére  qui 
détermine  pour  un  long  espace  de  temps  le  développement  de  la 
maladie.  Par  Finflaramation  chronique  de  leurs  parois,  les  petits 
vaisseaux  se  rétrécissent  tellemeut,  qu'il  en  résulte  un  obstacle  ä  la 
circulation,  et  que  le  coeur  s'hypertrophie  dans  ses  efi'orts  pour  le 
surmonter.  L'hypertrophie  du  coeur  survenue  de  la  sorte,  exerce  å 
deux  égavds  une  influence  salutaire:  d'abord,  elle  compense  Fobstacle 
causé  par  Faffection  des  vaisseaux,  puis  elle  provoque  une  augmenta- 
tion  de  la  sécrétion  urinaire,  de  sorte  que  méme  une  grande  atrophie 
des  reins  n'occasionne  pas  une  rétention  des  matiéres  excrémentitielles 
dans  le  sang.  Mais  lorsque  Fénergie  cardiaque  faiblit,  la  pression 
artérielle  s'abaisse,  la  sécrétion  urinaire  diminue,  et  Fon  a  a  craindre 
une  urémie.    Si  Fon  réussit  ä  augmenter  Faction  du  coeur,  et  si  Fatro- 


UE8    THAITÉS    NOS     1     å    6. 


phie  des  reins  n'est  pas  encore  trop  avancée,  la  pvession  artérielle 
s'accroit,  la  sécrétion  de  rurine  augmente,  et  le  danger  a  cessé  pour 
cette  fois-ci.  Si,  au  contraire,  la  faiblesse  du  coeur  persiste  ou  que 
Tatrophie  rénale  ait  déjä  fait  trop  de  progrés,  la  målad ie  arrive  défiui- 
tivement  å  la  période  urémique. 


N»  5. 

E.  ÖDMANSSON:  Sur  l'uréthrite  externe,  principalement  cliez  1'houime, 
et  sur  les  formations  kysteuses  du  prépuce. 

(Conférence  donnée  par  Taufeur  ä  la  Soci(5té  des  médecins  suédois,  le  4  uo- 
vembre  1884.) 

Partant  de  lexposé  de  M.  A.  Guérin  ^)  sur  les  formations  aux- 
quelles  cet  homme  de  Tärt  a  doniié  le  nom  de  »conduits  glanduleux», 
et  qui  se  rencontrent  fréquemment  en  deliors  de  luréthre  de  la  femme, 
quoique  dans  son  voisinage  immédiat,  M.  le  professeur  Odmansson,  de 
Stockholm,  signale  que  Ton  constate  aussi  parfois  cliez  riiomme  la  présence 
de  conduits  de  Tespéce.  Il  en  a  pour  sa  part  trouvé  dans  10  cas. 
Dans  3  de  ces  derniers,  ces  conduits  se  présentaient  des  deux  cotés 
de  Furéthre,  dans  les  7  restants  seulement  ä  Tun  des  cotés.  Ils 
s'onvrent  d'ordinaire  au  voisinage  de  la  commissure  postérieure  de  Tu- 
réthre,  au  bord  méme  de  la  lévre  de  Forifice,  parfois  plns  antérieure- 
ment,  ou  un  peu  plus  en  deliors  de  ce  bord.  Ils  sont  situés  dans  la 
paroi  de  Furéthre,  laqnelle,  dans  les  inflammations  de  ces  conduits, 
offre  une  inliltration  parfois  considérable.  Ils  sont  en  general  tres 
étroits,  mais  peuvent  avoir  un  centimétre  et  plus  de  longueur.  Dans 
8  cas,  la  blennorrhagie  dont  souffraient  les  målades  s'était  étendue  au 
conduit. 

Outre  ces  conduits  de  Turétlire,  il  en  existe  parfois  chez  Thomme 
encore  d'autres  dans  lesquels  la  blennorrhagie  peut  se  localiser.  Ils 
ont  leur  place  entré  les  deux  couches  du  prépuce,  s'ouvrent  d'ordinaire 
a  son  coté  intérieur,  ä  Tattache  du  frein  ou  immédiatement  au-dessus, 
et  s'étendent,  sous  la  forme  de  minces  cordes  sous-cutanées,  jusqu'aii 
lirabe  ou  au  dela.  M.  Odmansson  a  observé  6  Cf\s  pareils.  L'un 
d'eux  se  différenciait  des  autres  en  ce  que  le  conduit  s'ouvrait  au 
lirabe  du  prépuce,  dans  sa  ligne  médiane  horizontale.  Un  autre  cas 
présentait  aussi  cette  différence,  que  le  conduit  passait  entré  les  deux 
couches  du  frein  et  se  terminait  au  gland.  Les  conduits  avaient  une 
longueur  de  1  ä  prés  de  3  centimétres,  et  offraient  une  largeur  assez 
grande  pour  permettre  facileraent  Tentrée  d'une  sonde  de  Bowman  de 
grandeur  moyenne.  Dans  5  de  ces  cas,  Fauteur  constata  aussi  bien 
une  uréthrite  qu'un  écoulement  du  conduit,  écoulement  qui  survenait 
d'ordinaire  quelques  jours  apres*  le  premier,  dans  un  cas  seulement  å 
la  5™®  seraaine.  Le  6^^  cas  ne  présentait  pas  d'uréthrite,  mais 
seulement  un  écoulement  du  conduit,  lequel  s'était  montré  quelques 
jours    apres    un    coit    suspect.     Il   ne  peut  pas  étre  considéré  comme 


')  Maladies  des  organes  génitaux  externes  de  la  femme.     Paris  1864. 


8  Bd.  XVII.  N:r  8.  —  comptes-rendus 

prouvé  que  ce  målade  souifrit  de  blennorrhagie ;  mais,  dans  un  cas 
analogiie  observé  par  M.  le  Dr  Welander  apres  que  Ton  eut  eu  cou- 
naissance  de  Texistence  des  gonococcus,  ce  dernier  avait  coustaté  la 
présence    en    nombre  de  ces  corps   dans  la  sécrétion  du  petit  conduit. 

Ces  conduits  ont  Tapparence  de  cordes  lymphatiques  ordinaires, 
et  Tauteur  considére  corame  probable  qu'un  vaisseau  lymphatique,  en- 
gorgé  par  une  raison  ou  par  une  autre,  aura  été  obturé  et  se  sera 
frayé  une  issue  å  travers  la  peau.  Il  donne,  comme  preuve  de  cette 
maniére  de  voir,  qu'au  point  mérae  ou  ces  conduits  ont  d'ordinaire 
leur  place,  on  rencontre  parfois  de  petits  kystes  lymphatiques  de  la 
grandeur  d'un  pois  å  celle  d'une  petite  féve,  et  d'une  forme  légére- 
ment  variable,  qiie  leurs  propriétaires  ont  généralement  observé  depuis 
Fenfance.  L'auteur  a  constaté  la  présence  de  ces  kystes  dans  7  cas, 
et  simultanément,  dans  deux  d'entre  eux,  des  conduits  glanduleux  ä 
Turétlire. 

Dans  le  traitement  blennorrhagique  de  ces  diverses  espéces  de 
conduits  tant  chez  Thomme  que  chez  la  femme,  Fauteur,  quand  ils 
n'ont  pas  été  trop  étroits,  les  a  touches  au  moyeu  d'une  fine  soude 
de  BoWMAN,  entourée  d'une  tres  petite  quantité  de  coton  bien  dégraissé, 
et  plongée  ensuite  dans  une  solution  d'azotate  dargent,  de  sublime, 
ou  dans  de  la  teinture  d'iode. 


N»  6,  I. 

P.-L.  PANUM:  Remplaceiuent  spontane  de  l'épithélium  péritonéal  de 
1'intestin  par  l'épidernie  de  la  peau  aux  anses  de  l'intestin  g:réle 
placées  en  dehors  de  1'abdomen,  observé  ä  1'occasion  d'expériences 
faites  sur  les  chiens  dans  le  but  de  leur  appliquer  des  flstules 
intestlnales. 

Voulant  appliquer  des  fistules  å  1'intestin  gréle  des  chiens  en 
vue  de  certaines  recherches  sur  la  digestion  qui  serent  communiquées 
plus  tärd,  et  désirant  éviter  les  conséquences  funestes  du  contact  des 
matieres  contenues  dans  Fintestin  avec  la  cavité  abdominale,  Fauteur 
a  opéré  de  la  maniére  suivante: 

Il  a  pratiqué  une  iucision  dans  la  paroi  intestinale  pour  faiie 
sortir  une  anse  spéeiale  de  Fintestin  gréle.  Celle-ci  a  été  fixée  dans 
la  plaie  par  des  sutures  solides,  de  maniére  que  la  surface  de  la  tu- 
nique  péritonéale  de  Fintestin  et  du  mésentére  reståt  en  contact  in- 
time  avec  la  surface  interue  (ou  naturelie)  de  la  tunique  péritonéale 
de  la  paroi  abdominale,  tandis  que  la  surface  externe  (ou  artificielle) 
de  cette  membrane  avait  préalablement  été  mise  en  contact  intime 
avec  la  surface  de  la  plaie  par  des  sutures  fines  qui  en  unissaient 
les  bords  ä  ceux  de  la  peau. 

Apres  avoir  obtenu  d'abord  une  agglutination  et  enfin  une  réu- 
nion  solide  et  organisée  de  la  surface  de  Fintestin  et  du  mésentére 
avec  les  bords  de  la  plaie  produite  par  Fincision,  Fanse  de  Fintestin 
placée  en  dehors  de  Fabdomen  s'est  recouverte  peu  ä  peu  d'une  couche 
de  Fépiderrae  de  la  peau,   tout  en  conservant  ses  fonctions  normales. 


DES    TRAITÉS    N^s    1    ä    6.  9 

Gette  couche  épidermique,  partant  des  hords  périphériques  de  la 
peau,  était  d'abord  tres  mince,  pendant  que  le  reste  de  la  surface  de 
l'intestin  visible  au  dehors  de  rabdoraen  préseiitait  uiie  suppuration 
bénigne.  Ven  å  peu  la  surface  suppurante  a  diniinué,  tandis  que  la 
partie  annulaire  couverte  par  Tépiderme  s'est  élargie  de  plus  en  plus, 
et  enfin,  au  bout  de  quelques  seraaines,  toute  la  surface  visible  de 
rintestin  se  trouva  recouverte  d'une  couche  solide  d'épiderme.  Le 
procédé  était  parfaitement  serablable  a  la  cicatrisatiou  ordinaire  d'un 
ulcére  invétéré  de  la  peau  par  ravancement  de  Tépiderrae  des  bords 
vers  son  centre.  Le  reniplacement  des  oellules  épithéliales  de  la  sur- 
face de  rintestin  située  au  dehors  de  rabdonien  par  des  cellules  de 
pus.  et  le  remplacement  subséquent  de  ces  derniéres  par  les  cellules 
épiderraiques,  est,  ä  ce  qu'il  me  parait,  tres  remarquable:  d'abord, 
parce  que  je  crois  que  cette  transformation  n'a  pas  été  observée  jusqu'ici; 
ensuite,  parce  que  les  cellules  épidermiques  primitives,  formées  pen- 
dant le  développement  embryonal,  dérivent,  comme  on  sait,  de  la 
feuille  supérieure  du  gerrae  embryonal,  tandis  que  les  cellules  de 
pus,  aussi  bien  que  celles  de  Tépithélium  (ou  endothélium)  péritoneal 
dérivent  de  la  feuille  intermédiaire  de  ce  méme  germe.  Mon  ob- 
servation, que  les  cellules  épidermiques  s'avancent  des  bords  de  la 
peau  en  occupant  de  plus  en  plus  toute  la  partie  de  Tintestin  ex- 
posée  au  contact  de  Tair,  prouve  évidemment  qu'il  ne  s'agit  pas  ici 
d'une  transformation  de  cellules  ou  cVune  viétaplasie  dans  le  sens  de 
ViRCHOW,  mais  d'un  remplacement  ou  de  Toccupation  d'un  terrain 
étranger  par  une  invasion  de  cellules  épidermiques  diie  k  la  propaga- 
tion  de  celles  de  la  peau  environnante. 

La  digestion,  d'abord  quelque  peu  géuée  par  Topération,  se  ré- 
tablit  aussitot  que  les  adhérences  entré  Tintestin  et  les  bords  de  la 
plaie  abdominale  eurent  acquis  la  solidité  nécessaire.  Les  mouve- 
ments  péristaltiques  de  Tintestin  étaient  toujours  tres  visibles,  méme 
lorsque  la  paroi  intestinale  externe  était  recouverte  par  Tépiderme,  et 
Ton  pouvait  toujours  observer  les  mouveraents  péristaltiques  spontanes 
lors  du  passage  des  aliments.  L'anse  sortie  de  Tabdomen,  laquelle, 
immédiatement  apres  Topération,  s'élevait  au-dessus  de  la  paroi  de 
cette  cavité,  se  mit  peu  ä  peu  ä  son  niveau,  sldentifiant  de  plus  en 
plus  avec  la  paroi  abdominale  comme  partie  intermédiaire  entré  les 
muscles  abdominaux  des  deux  flancs.  Enfin,  cette  partie  occupée  par 
Tanse  intestinale  était  méme  légérement  enfoncée  au-dessous  du  niveau 
de  la  surface  de  Tabdomen. 

Le  poids  des  chiens,  considérablement  réduit  apres  Topération, 
se  rétablit  bientot.  Ils  purent  alors  prendrc  et  digérer  sans  aucune 
géne  un  repas  suffisant  pour  toute  la  journce,  et  continuérent  ä  se 
bien  porter,  leur  poids  augmentant  méme  au  dela  de  ce  qu'il  avait 
été  dans  leur  état  de  santé  originaire. 

La  condition  indispensable  pour  obtenir  ces  resultats  est  cepen- 
dant  que  Topération  ait  été  faite  de  maniére  ä  produire  un  contact 
intime  entré  le  péritoine  de  Tintestin  et  du  mésentére  avec  celui  de  la 
paroi  abdominale;  en  effet,  Ton  ne  parvieutjaraais  å  une  réunion  solide 

Nord.  med.  arkiv.     Bd.  XVII.  2 


10  Bd.  XVII.  N:r  8.  —  comptes-rendus 

par  le  contact  de  la  plaie  des  muscles  et  du  tissu  cellulaire  de  la 
paroi  intestinale  avec  la  surface  de  Tintestin  et  du  mésentére. 

Le  succés  dépend  cependant  aussi  beaucoup  du  soin  avec  lequel 
on  fait  le  pansement.  Il  est  tres  utile  de  se  servir  de  ligatures  de 
catgut  et  de  préparer  ropération  en  rasant  toute  la  partie  abdomi- 
nale  et  en  lavant  bien  avec  une  solution  dacide  phénique  ou  de  bi- 
chlorate  de  raercure. 

L'onguent  borique  est  tres  bon  pour  le  pansage  de  Tintestin  et 
de  la  plaie,  et  la  charpie  anglaise  trerapée  dans  du  collodion  iodo- 
formé,  est  un  excellent  inoyen  pour  protéger  Tintestin  et  la  plaie 
contre  Tair  et  contre  les  irnpuretés,  le  collodion  iodoformé  s'atta- 
chant  d'une  maniére  extrémement  solide  ä  la  peau.  Il  est  cependant 
toujours  utile  et  méme  nécessaire  de  protéger  le  pansement  contre 
les  dents  et  les  griffes  de  Tanimal  par  une  enveloppe  convenable 
autour  de  Tabdomen. 

N«  6,  II. 

E.   PONTOPPIDAN:    A  quelle  époque  la  syphilis  deYient-elle  constitn- 
tioniielle2 

Kauteur  fait  d'abord  la  critique  des  expériences  mödernes  con- 
cernant  la  question  de  savoir  si  la  sclérose  initiale  doit  étre  regardée 
comrae  une  maladie  purement  locale,  ou  plutöt  comme  un  syraptome 
de  la  syphilis  constitutionnelle,  et  démontre  que  Texcision  de  la  partie 
målade  n'a  pas  fourui  jusqu'ä  present  de  resultats  décisifs.  Méme 
linoculation  et  surtout  l'autoinoculation,  généralement  si  sures,  se 
montrent  ici  parfois  trorapeuses,  car  un  resultat  en  apparence  négatif 
peut,  apres  quelque  temps,  donner  lieu  å  une  eruption  de  signes 
caractéristiques  de  syphilis.  La  seconde  inoculation  a,  elle  aussi,  be- 
soin  d'un  certain  temps  d'incubation,  et  si  Ton  pratique  cette  inocula- 
tion avant  que  la  sclérose  initiale  ait  eu  le  temps  d'empoisonner  Tor- 
ganisme  tout  entier,  il  arrive  que  le  resultat  de  Tautoinoculation  reste 
d'abord  négatif,  mais,  apres  que  Tépoque  de  Tincubation  est  arrivée  ä 
terme,  fait  éclore  uue  sclérose  nouvelle  ou  des  papules.  Un  grand 
nombre  d'expériences,  entreprises  en  ce  sens  ä  Fhopital  communal  de 
Copenhague,  et  dont  cinq  sont  relatées  en  détaii,  prouvent  lajustesse 
de  Topinion  de  Tauteur  sur  ce  poiut. 


Stockholm    1885.     Kongl.  Boktryckeriet. 


Inbjudning 

till 

allmänt  svenskt   läkaremöte. 


Inom  alla  områden  af  mänsklig  kultur  gör  sig  i  våra  dagar 
behofvet  af  sammanslutning  och  samarbete  mellan  dess  idkare 
känbart.  Att  inom  en  vetenskap  af  den  omfattning  och  stora 
sociala  betydelse,  som  medicinen,  en  dylik  sammanslutning 
mellan  dess  idkare  äfven  är  behöflig,  kan  icke  bestridas. 

Redan  länge  har  man  i  de  stora  kulturländerna  äfven  in- 
sett  nödvändigheten  af,  att  läkarevetenskapens  idkare  förena 
sina  krafter.  De  praktiska  och  vetenskapliga  resultat,  som 
därigenom  vunnits,  äro  icke  häller  obetydliga.  Detta  sam- 
arbete har  äfven  skett  genom  kongresser,  hvilka  —  särskildt  i 
Tyskland  —  såväl  lifvat  läkarnes  intresse  för  sin  vetenskap 
genom  den  personliga  beröringen  dem  emellan,  som  ock  verkat 
till  vetenskapens  utveckling  genom  de  samfälda  arbeten,  som 
däraf  blifvit  en  frukt.  Senast  har  den  internationela  kongres- 
sen i  Köbenhavn  beslutit  åvägabringa  ett  allmänt  internationelt 
samarbete  för  den  medicinska  forskningen,  och  äfven  hos  oss 
har  vidtagits  åtgärder  för  detta  besluts  genomförande. 

Vända  vi  nu  blicken  till  vårt  lands  läkare,  finna  vi  väl, 
att  de  genom  grundliga  studier  söka  bereda  sig  att  värdigt 
uppbära  vetenskapens  fordringar.  Men  dock  måste  vi  erkänna, 
att  den  vetenskapliga  verksamheten  inom  vår  kår  icke  är  så 
lifaktiff,  som  man  af  de  omfattande  förstudierna  kunde  hafva 
skäl  att  vänta.  Säkert  är  en  af  orsakerna  härtill  att  söka  i 
brist  på  sammanhållning  inom  kåren  och  i  brist  på  den  upp- 
muntran, som  alstras  genom  personligt  umgänge  mellan  läke- 
konstens utöfvare.  Väl  hafva  här  och  där  läkareföreningar 
bildat  sig,  men  ännu  saknas  mellan  dem  egentlig  sammanslut- 
ning. Man  torde  ock  kunna  säga,  att  tillbörlig  samverkan 
saknas  såväl  mellan  våra  tre  medicinska  högskolor  inbördes 
som  mellan  dem  och  landets  praktiserande  läkore. 


Om  man  undantager,  att  gemensamma,  hufvudsakligen 
ekonomiska,  intressen  åtskilliga  gånger  samlat  våra  provinsial- 
läkare till  allmänna  möten,  har  icke  ens  något  allvarligt  försök 
blifvit  gjordt  att  förena  vår  kårs  spridda  krafter  till  enig  sam- 
verkan. Många  äro  dock  redan  de  personliga  band,  som  äro 
egnade  att  knyta  samman  de  svenska  läkarne;  talrika  äro  äfven 
de  rent  vetenskapliga  uppgifter,  hvilka  för  sin  lösning  kräfva 
deras  samarbete;  vigtiga  äro  slutligen  de  många,  i  det  sociala 
lifvet  ingripande  frågor  och  reformer,  som  påkalla  hela  kårens 
initiativ,  och  som  endast  därigenom  kunna  bringas  till  en  nöj- 
aktig praktisk  lösning. 

Frågor  af  sist  nämnda  slag  äro  exempelvis  de,  som  beröra 
vår  medicinallagstiftning,  våra  provinsial-,  distrikts-  och  stads- 
läkares embetsställning,  den  allmänna  hälsovården,  sundhets- 
inspektion  i  stad  och  på  land,  dryckenskapens  motverkande 
o.  m.  dyl.  —  Bland  frågor  af  synnerligt  intresse  för  själfva 
läkarekåren  vilja  vi  påpeka  frågan  om  de  medicinska  studiernas 
ändamålsenliga  ordnande,  om  möjligheten  af  studietidens  för- 
kortande, om  de  medicinska  läroverkens  utveckling,  om  vår 
inhemska  tidskrifts-literatur  samt  om  bästa  sättet  att  bland 
oss  främja  vetenskapligt  lif  och  intresse. 

Undertecknade,  som  äro  öfvertygade  om,  att  allmänna 
svenska  läkaremöten  skulle  kraftig-t  befordra  nödig  samverkan 
inom  kåren  i  nu  antydda  syften,  inbjuda  härmed  vårt  lands 
läkare  till  ett  svenskt  läkaremöte  att  hållas  i  Jönköping  under 
tre  dagar  i  början  af  näst  instundande  september  månad.  A 
detta  möte  skall  främst  diskuteras  frågor  rörande  den  all- 
männa hälsovården,  våra  embetsläkares  uppgift  och  ställning, 
vårt  undervisningsväsende,  frågor  och  förslag,  som  afse  närmare 
sammanslutnino;  mellan  kårens  medlemmar,  och  som  äro  egnade 
att  väcka  lifligare  vetenskapligt  intresse  eller  främja  praktiska 
frågors  lösnino-.  Däremot  skola  ekonomiska  frågor  icke  komma 
att  upptagas  vid  detta  möte.  Med  afseende  på  yttre  anord- 
ningar skall  mötet  ega  en  enkel  prägel,  och  skola  följaktligen 
inga  större  festligheter  anordnas. 

Då  det  är  af  vigt,  att  de  ämnen,  som  skola  vid  mötet  af- 
handlas,  äro  på  förhand  beredda  af  kompetenta  personer,  upp- 
manas de  läkare,  som  vilja  inlemna  frågor  och  förslag,  att 
snarast  möjligt,  och  senast  före  den  26  maj,  insända  dessa  till 
Redaktionen  af  Eira,  Göteborg.  Och  förbehåller  sig  den  komité, 
som    bildat    sig    för    mötet,    att   afgöra,   hvilka  af  dessa  frågor, 


som  komma  att  i  främsta  rummet  afhandlas,  och  att  öfver- 
lemna  deras  föregående  behandling  till  dem,  som  komma  att 
å  mötet  inleda  diskussionen  om  de  samma. 

De,  som  ämna  deltaga  i  mötet,  behagade  ju  förr  desto 
hällre  och  senast  inom  juli  månads  utgång  därom  underrätta 
Red.  af  Eira.  —  Vidare  upplysningar  om  mötet  skola  fram- 
deles meddelas  i  våra  medicinska  tidskrifter. 

Stockholm  den  15  april  1885. 


S.  E.  Henschen. 
N.  G.  Kjellberg. 

Fr.  Holmgren. 
01.  Hammarsten. 
Gust.  Bergman. 

Kl.  Linroth. 
F.  E.  v.  Sydow. 
E.  J.  G.  Hjertström. 
C.  L.  Wettergren. 
J.  E.  Bergvall. 
Ax.  Eckerbom. 
L.  G.  Dovertie. 


Ax.  Key. 

O.  Medin. 

Ax.  Jäderholm. 

El.  Heyman. 

John  Berg. 

C.  Curman. 

F.  W.  Warf vinge. 

G.  Dunér. 

Ax.  Goés. 

A.  E.   Goldkuhl. 

C.  Bokström. 

H.  v.  Unge. 


C.  J.  Ask. 

M.  V.  Odenius. 

Sev.  Ribbing. 

A.  O.  Lindforss. 

Sv.  Ödman. 
E.  B.  Almqvist. 

Air.  Lindh. 

P.  R.  Schultz. 

Maur.  Malmberg. 

H.  Nordenström. 

P.  Söderbaum. 

E.  M.  Vretlind. 


Stockholm,  1885.    Kongl.  Boktryckeriet. 


NORDISKT  MEDICINSKT  ARKIV.     Band  XVII.     N:r  9. 


Kliniska  studier  öfver  borsyraiis  och  Iborax'  in- 
verkan på  mänskliga  organismen  äfvensom 
deras  elimination  ur  den  samma. 

Af 

Med  d:r  EKIK   GUSTAF   JOHNSON. 

Stockholm. 


Redan  länge  halva  borföreningar  varit  använda  som  läke- 
medel. Borsyran  framstäldes  först  af  Becker  samt  sedermera 
af  HoMBERG  1702,  hvilken  senare  tillskref  den  samma  sedativa, 
anodyna  och  antispasmodiska  egenskaper.  Den  skulle  enligt 
honom  med  fördel  kunna  användas  vid  feber,  delirier,  nervösa 
affektioner,  konvulsioner  m.  m.,  en  uppfattning  som  af  erfaren- 
heten väl  icke  sedermera  bekräftats.  Cullen  gaf  borsyran  i 
stora  doser,  utan  att  däraf  observera  någon  verkan  på  mänsk- 
lio;a  organismen. 

BiNSWANGER  (1847)  fann,  att  borsyran  i  små  doser  är  in- 
different;  i  större  doser  t.  ex.  12  grm,  tagna  i  tre  afdelningar 
pä  12  timmar,  framkallade  den  hos  människan  känsla  af  be- 
klämning  i  magen,  uppstötningar,  kväljningar  och  kräkningar. 
Han  uppgifver,  att  borsyran  i  små  doser  lätt  resorberas,  samt 
att  den  i  form  af  natriumborat  hufvudsakligen  elimineras  ge- 
nom njiu^arna,  därvid  i  doser  af  2 — 8  grm  gifvande  anledning 
till  förökad  urinsekretion.  Vid  en  dos  af  3,7  5 — 4,6  grm  åter- 
fann han  inom  10  minuter  borsyran  i  urinen.  Binswanger  upp- 
gifver borsyran  hafva  samma  verkan  som  kolsyran,  med  hvilken 
han  anser  borsyran  vara  analog.  Vid  intagande  af  borax  i  större 
doser  fann  Binsw anger  ungefär  liknande  symptom  som  vid  större 
borsyredoser  och  uppgifver,  att  borax  äfven  elimineras  genom 
njurarna.     Vid  en  dos  af  3,7  5 — 4,6  grm  återfans  borax  inom  15 

Nord.  med.  arlciv,     Bd.  XVII.  1 


2  Bd.  XVII.  N:r  9.  —  e.  g.  Johnson. 

minuter  i  urinen.  Binswanger  återfann  borsyran  (såsom  na- 
triumborat)  äfven  i  portåderblodet,  gallan  och  saliven  och 
ansåg  den  därför  vara  af  betydelse  för  kymifikationen.  Vid 
större  doser  skulle  härvid  borföreningarna  åstadkomma  samma 
skadliga  verkan  som  alkalier  i  allmänhet  d.  v.  s.  indigestion, 
sedermera  mag-  och  tarmkatarr,  samt  slutligen  skorbutisk  kon- 
stitution. Själf  erhöll  Binswanger  vid  intagande  af  borax  en 
impetiginös  eruption.  Han  vill  ej  vid  invärtes  bruk  tillerkänna 
borsyran  någon  inverkan  på  nervsystemet  eller  sexualorganen. 
Såsom  lithonlyticum  för  urinstenar  anser  han  borax  nyttigare 
än  de  flesta  andra  medel  utom  litheonkarbonatet.  Natriumbor- 
atet  skulle  verka  på  urinsyran  genom  att  till  den  samma  lemna 
en  del  af  sin  natronhalt.  På  grund  af  sina  undersökningar 
förklarar  Binswanger  borföreningarna  ej  vara  af  någon  större 
betydenhet  såsom  läkemedel. 

MiTSCHERLiCH  (1847)  anstälde  försök  med  borsyra  och  fann, 
att  en  dos  af  3,7  5  grm  borsyra  dödar  en  kanin  inom  17  timmar 
genom  uppkommen  gastroenteritis.  Döden  följde  från  hjärta  och 
lungor   utan  föregående   kramp   eller  paralysi  efter  lång  agoni. 

Noggranna  experimentela  studier  öfver  borsyrans  verknin- 
gar äro  utförda  af  J.  Neumann  (1879).  Denne  har  bestämt 
borsyrans  maximala  och  letala  doser  hos  olika  djur,  äfvensom 
dess  fysiologiska  och  patologiska  verkningar.  Försöksdjurens 
temperatur  observerades  sorgfälligt.  Experimenten  utfördes  på 
hästar,  hundar,  kaniner,  svin  och  höns.  Under  de  närmaste  10 
timmarna  före  hvarje  experiment  fingo  djuren  intet  att  äta. 
Vid  injektion  af  borsyrelösningar  uppvärmdes  dessa  till  kropps- 
temperatur. Hufvudsakliga  resultatet  af  Neumanns  undersök- 
ningar innehålles  i  följande  resumé: 

1.  Maximaldosen  af  borsyran  per  os  utgör  hos  de  an- 
vända djuren  på  1  kilograms  kroppsvigt  1,2  4 — 2  grm  pro  dosi. 

2.  Letala  dosen  hos  samma  djur  utgör  på  1  kilograms 
kroppsvigt  4 — 5  grm. 

3.  På  1  kilograms  kroppsvigt  åstadkommer  2, 1 7  grm  bor- 
syra kräkning  och  diarré. 

4.  0,9 — 1,2  4  grm  borsyra  gifven  på  1  kilograms  kroppsvigt, 
nedsätter  temperaturen. 

(Alla  de  angifna  talen  äro  att  betrakta  som  medeltal.  I 
slutet  på  hvarje  försöksserie  lemnar  Neumann  noggrannare 
uppgifter). 

5.  På  huden  utöfvar  borsyran  ingen  irriterande  inverkan. 


KLINISKA    STUDIER.  å 

6.  Inflammation  framkallar  borsyran  blott,  om  den  gifves  i 
stor  dos,  vare  sig  i  substans  eller  i  mycket  koncentrerad  lösning. 

7.  Döden  vid  letala  doser  af  borsyra  följer  genom  affek- 
tion  af  nervsystemet,  och,  som  det  tyckes,  nedsättes  äfven 
rauskeltonus. 

8.  Till  insprutning  i  kroppshålor  är  en  2  %:s  lösning  bäst. 
Hästar  fördraga  hvarken  i  plem-a-  eller  peritonealhålan  dessa 
insprutningar.  Likväl  kan  på  dem  utan  större  fara  en  1  %:8 
lösning  insprutas  i  lederna, 

9.     Kött  och  mjölk  kunna  genom  borsyra  konserveras. 

10.  Borsyran  utskiljes  genom  njurar  och  tarmkanal  i  form  af 
borsyrade  salter.  (Han  återfann  borsyran  i  urinen  efter  4  timmar). 

11.  Kotz  kan  genom  borsyra  ej  botas,  men  genom  dess 
användning  kan  sjukdomsprocessen  hållas  något  tillbaka. 

12.  Vid  sår  och  mugg  ^)  hos  hästar  är  borsyran  ett  ut- 
märkt läkemedel.  Författaren  rekommenderar  slutligen  borsy- 
ran till  vidsträcktare  användning  för  dess  goda  egenskapers 
och  dess  billighets  skull. 

ViGiER  (1882)  erhöll  2  timmar  efter  en  dos  af  2,5  grm 
borsyra  reaktion  i  urinen,  hvilken  reaktion  erhöls  ännu  efter 
24  timmar.  Han  visar  äfven,  att  borsyran  öfvergår  i  spotten 
och  använder  för  sina  undersökningar  de  spektroelektriska  rören 
af  Lachanal  och  Mermet.  Härvid  erhöls  med  en  lösnino;  af 
1  d.  på  1,000  d.  borsyrespektrum.  För  att  få  borsyrereaktion 
i  spott  behöfdes  från  Vigier  själf  150 — 200  kem.,  från  hundar 
80—100  kem. 

Undersökningar  öfver  borsyrans  antiseptiska  och  antifer- 
mentativa  egenskaper  hafva  gjorts  af  C.  Nyström,  särskildt 
med  afseende  på  Gahns  aseptin  (borsyrelösning  samt  nejlike- 
dekokt)  samt  den  dubbla  aseptinen  (lösning  af  2  delar  borsyra 
samt  1  del  alun)  och  har  han  därvid  funnit,  att  borsyra  hämmar 
invandring  af  bakterier  i  vätskor,  som  annars  äro  lämpliga  för 
deras  lif,  hindrar  således  uppkomst  af  förruttnelse,  dödar  bak- 
terier, hämmar  deras  förökning,  hindrar  således  inträdd  för- 
rutnelse.  Vidare  fann  han,  att  borsyran  hastigt  dödar  verkliga 
infusorier,  i  många  fall  äfven  leddjur. 

WiDMARK  fann  vid  beredning  af  jequirityinfusion  me- 
dels 4  %:s  borsyrelösning,  att  vätskan  ovanligt  länge  rill  och  med 
ett  år  höll  sig  fri  frän  förruttnelsebakterier. 

')  Mugg    eller    lera    består   af  sprickor   och   sår  på   hästens   ben    med  ödematös 
omgifning. 


4  Bd.  XVII.  N:r  9.  —  e.  g.  johnsok. 

En  del  liknande  iakttagelser  hafva  förskaffat  borförenin- 
garna  stor  användning  som  konserveringsmedel.  Bekant  är 
t.  ex.  den  fördelaktiga  användningen  af  borsyra  för  bevarande 
af  anatomiska  preparater  samt  tillsaramans  med  karbolsyra  och 
glycerin  vid  balsameringar. 

Vidsträckt  användning  har  borsyra  vid  konservering  af 
födoämnen  såsom  fisk  (vid  Nordsjökusten)  och  kött.  I  Ame- 
rika göres  ofta  på  djur  före  slagtningen  insprutning  af  bor- 
syrelösning  i  halsvenerna. 

Baeff  (1882)  har  medels  lösning  af  borsyra  i  glycerin 
1  d.  på  50  d.  bevarat  köttprof  under  läng  sjöfart.  Eulen- 
BURG  förklarar  borsyra  för  ett  synnerligen  godt  konserverings- 
medel. 

Mot  denna  uppgift  har  framstälts  den  anmärkning,  att  efter 
intagande  af  borsyra  och  borater,  äfven  i  mindre  mängder, 
lätt  oordningar  i  tarmens  funktion  inträdt,  hvilka  oordningar 
kunnat  stegras  till  verkliga  diarréer.  I  synnerhet  har  Forster 
uttalat  sig  mot  borsyrans  användning  såsom  konserveringsmedel. 
Huruvida  de  konserverade  födoämnena  äro  nyttiga  eller  skad- 
liga bedömmer  Forster  enligt  följande  synpunkter: 

1)  Om  vid  borsyrans  bruk  förhållandena  i  människans 
tarmkanal  förändras  till  det  bättre  eller  sämre; 

2)  I  hvilken  mängd  de  tillsatta  antiseptika  farmakodyna- 
miskt  inverka  på  människan,  och  hvilken  inverkan  i  sådant  fall 
deras  fortsatta  användning  har. 

Lemnande  bestämmandet  af  borsyrans  maximaldos  åt  kli- 
niska undersökningar,  har  han  sökt  experimentelt  utforska,  om 
näringsämnen  i  människans  tarmkanal  på  annat  sätt  än  vanligt 
utnytjas  vid  tillsats  af  så  stor  mängd  antiseptiska  konserverings- 
medel, som  finnes  i  konserverna.  Experimenten  hafva  verk- 
stälts genom  D:r  Schlenker,  som  själf  förtärt  vissa  afvägda 
mängder  födoämnen  försatta  med  borsyra.  För  att  fullkom- 
ligt isolera  de  återstoder,  som  matsmältningsprocessen  lemnat, 
har  tillvägagåts  på  följande  sätt. 

Första  dagen  förtärdes  föda,  som  ej  var  borsyrehaltig  och 
särskildt  1,500  grm  mjölk  jämte  6  hårdkokta  ägg,  en  föda  som 
lemnade  Ijusgula,  fasta  exkrementer,  hvilka  således  med  lätt- 
het kunde  skiljas  från  de  följande  borsyrehaltiga  födoämnenas 
mörkare  exkrementer.  Dessa  födoämnen  utgjordes  för  hvarje 
dag  af  200  grm  kött,  500  grm  mjölk,  2:ne  ägg,  120  grm  smör,  200 
grm  potatis  502,  grm  kål,  300  grm  bröd,  350  grm  Bordeauxvin 


KLINISKA    STUDIEB.  5 

500  grm  Emservatten,  250  grm  vanligt  vatten.  Efter  intagande 
af  denna  mängd  födoämnen  tre  dagar  ä  rad,  afgränsades  de 
däraf  uppkomna  exkrementerna  genom  diet  af  mjölk  och  ägg, 
i  den  mängd,  som  angifvits  för  första  dagen.  Därefter  följde 
åter  en  tredagsperiod  med  förr  omtalade  animaliska  och  vege- 
tabiliska näringsämnen,  denna  gång  under  tillsats  af  3  grm 
borsyra,  hvarefter  följde  isolering  af  exkrementerna  genom  en 
dags  mjölk  och  äggdiet.  Sedan  förtärdes  under  3  dagar  de  ani- 
maliska och  vegetabiliska  födoämnena  utan  borsyretillsats,  hvar- 
efter följde  isolering  af  exkrementerna  genom  mjölk  och  äggdiet. 
Urinen  uppsamlades  i  perioder  af  24  timmar  och  märktes  under 
de  dagar  borsyra  togs  jämte  födan  minskning  i  urinänmets  af- 
gång,  däremot  ökning  af  de  fasta  beståndsdelarna  särskildt  af 
fosforsyran.  Afven  var  under  den  tid,  då  borsyrehaltig  föda 
intogs,  mängden  af  friska  exkrementer  30  %  större,  af  torkade 
20  %  större,  än  exkrementmängden  på  motsvarande  dagar,  då 
icke  borsyra  togs  jämte  födan.  Fekalmassornas  vattenhalt  var 
under  hvarje  tredagsperiod  ungefär  den  samma.  Försök  gjordes 
sedermera  att  skiftesvis  förtära  borsyrefri  och  borsyrehaltig 
föda,  bestående  af  mjölk  och  ägg,  hvarvid  de  uppkomna  exkre- 
menterna afskildes  genom  ofvan  nämnda  torrare  vegetabiliska 
och  animaliska  födoämnen.  Afven  vid  dessa  försök  visade  sisr 
exkrementmängden  större  vid  borsyretillförsel,  än  tvärtom  och 
desto  större,  ju  större  mängd  borsyra  intagits  jämte  födan. 
Exkrementernas  kväfvehalt  samt  återstoden  efter  inaskninof  var 
äfven  större  under  de  dagar  borsyra  tillblandades,  och  var  1 
grm  borsyra  i  den  af  mjölk  och  ägg  bestående  födan  tillräckligt 
för  att  åstadkomma  denna  förökning,  hvilken  kommer  till 
stånd  antingen  1)  genom  ökad  saftsekretion  (hvilket  dock  ej 
är  troligt,  ty  då  skulle  ju  matsmältningsresultatet  och  möj- 
ligen uppsugningen  varit  bättre)  eller  2)  genom  minskad  upp- 
sugning samt  tillblandning  af  epitel  m.  m.  från  tarmens  väggar. 
Om  detta  vore  förhållandet,  så  vore  borsyreblandning  till  födan 
på  längden  skadlig. 

På  grund  af  sin  analys  anser  Forster,  att  borsyra,  blan- 
dad till  födan,  hindrar  uppsugningen  af  en  del  näringsbestånds- 
delar och  gifver  borsyran  därvid  äfven  upphof  till  epitelial- 
afstötning  och  ökad  slemproduktion  i  tarmen.  Om  än  borsyran 
i  så  måtto  verkar  gynsamt,  att  den  hindrar  jäsning  och  för- 
ruttnelse i  tarmkanalen,  så  är  det  å  andra  sidan  anmärknings- 
värdt,   att  borsyrans  ogynsamma  inverkan  uppträder  redan  vid 


6  Bd.  XVII.  N:r  9.  —  e.  g.  johnsox. 

mycket  liten  dos  på  ett  sätt,  som  antagligen  står  i  förhållande 
till  den  upptagna  borsyremängden,  samt  att  den  ej  genast  upp- 
hör vid  afbrytande  af  borsyretillförsel,  hvilket  i  förening  med 
resultatet  af  exkrementundersökningen  talar  för  en  ogynsam 
inverkan  på  tarmslemhinnan.  Slutligen  framträder  borsyre- 
verkan  vid  borsyrans  intagande  samtidigt  med  de  mest  lättsmälta 
och  als  icke  retande  födoämnen  särskildt  mjölk  och  ägg.  Till 
födan  bör  enligt  Forstee  borsyra  ej  sättas,  emedan  äfven  en 
ringa  borsyretillsats  kan  åstadkomma  skada  och  borsyran  pas- 
sar ej  så  väl,  som  förr  antagits,  till  konservering  af  födoämnen 
allra  minst  till  konservering  af  mjölk,  som  skall  användas  till 
näring  ät  små  barn.  Möjligt  vore  ju,  att  de  sjukliga  företeel- 
ser, som  under  varma  årstiden  uppkomma  hos  barn,  som  födas 
med  köpt  mjölk,  delvis  kunde  bero  på  mjölkens  halt  af  kon- 
serveringsmedel särskildt  borsyra. 

Äfven  borax  har  blifvit  mycket  användt  såsom  konserve- 
ringsmedel. Enligt  KoSEGAETEN  vcrkar  borax  i  vätskor  häm- 
mande på  utveckling  af  jästceller  och  trådplantor. 

Bedoix  uppgifver,  att  vid  genomdränkande  af  marken  på 
slagfält  med  boraxlösning  kadaver  hållit  sig  friska  i  månader. 
Cyon  uttalar  sio;  för  oskadlio-heten  af  borax  såsom  konserve- 
ringsmedel  och  har  vid  experiment  på  hundar  funnit,  att  daglig 
införsel  af  12  grm  ej  medför  sjukliga  fenomen  samt  att,  då 
koksaltet  i  köttet  ersattes  med  borax,  stark  vigtsförökning  kan 
följa  äfven  om  till  föda  endast  sådant  kött  användes.  Till 
konservering  använder  Cyon  1 — 2  grm  borax  på  1,000  grm  kött. 

Max  Gruber  har  i  motsats  mot  Cyon  funnit,  att  hos 
hundar  gödda  med  kött,  som  försats  med  borax,  finnes  ett  af- 
skiljande  af  kväfvehaltiga  ämnen  större  än  normalt,  emedan 
borax  liksom  klornatrium  och  andra  neutrala  salter  ökar  vat- 
tenafskiljandet  och  följaktligen  äfven  afskiljandet  af  kväfve- 
haltiga ämnen. 

Le  Bon  varnar  för  bruket  af  födoämnen  till  hvilka  för 
konservering  sats  borax,  emedan  detta  salt  äfven  i  små  doser 
skulle  hafva  en  ogynsam  inverkan  på  tarmkanalens  funktion. 

Angående  natriumboratets  fysiologiska  verkningar  har  Vi- 
GiER  (1882)  anstalt  undersökningar.  Hos  honom  själf  verkade 
2 — 2,5  grm  borax  snarare  befordrande  än  störande  på  matlusten: 
vid  insprutning  af  1,5 — 5  grm  i  venerna  på  hundar  förmärktes 
ingen    intoxikation.     Spotten  blef  såväl   vid  intagning  af  borax 


KLINISKA    STUDIER.  7 

hos  människa,  som  vid  intravenös  injektion  däraf  hos  djur  mera 
alkalisk  och  flöt  rikligare  än  normalt. 

Terapevtisk  användning  erhöll  för  antiseptiskt  ändamål 
borsyran  bland  flere  genom  Nordenström,  som  med  borsyrelös- 
ning  (aseptin)  gjorde  sköljningar  vid  empyem.  Sedermera  har 
borsyran  en  tid  varit  ett  mycket  användt  antisepticum,  men 
iakttagelser  af  Lister,  Crédé,  Munnich  m.  fl.  gifva  vid  han- 
den, att  dess  värde  som  antisepticum  ej  är  så  stort,  som  först 
antogs.  Emellertid  användes  den  ännu  med  furdel  på  det  kirur- 
giska området  såsom  vid  hudtransplantationer,  på  brännsår,  på 
gamla  indolenta,  dåligt  varbildande  sår,  på  friska  öppna  sår  af  stor 
utsträckning,  vid  sköljning  af  kroppskaviteter  t.  ex,  plevrahålan 
urinblåsan  m.  m.  efter  omständis;heterna  dels  i  lösning;  dels 
som  pulver  eller  salva  med  eller  utan  jodoform.  Vid  ovario- 
tomier  användes  merendels  borsyrelösning  till  spray.  Såsom 
skydds-  och  läkemedel  har  borsyran  användts  vid  ögonblenorré 
(Ewerbusch  m.  fl.).  Bezold  rekommenderar  dess  användning 
vid  varbildning  i  ytter-  och  mellanörat.  Thin  förordar  borsy- 
rans  användning  vid  fötid  fotsvett.  Greexe  m.  fl.  förorda  dess 
användning  vid  katarrala  affektioner  af  blåsan  med  söuderdel- 
ning  af  urinen.  Han  har  äfven  anbefalt  dess  användnincr  till 
sköljning  af  mun  och  näskaviteten  i  allmänhet  och  särskildt 
vid  difteri,  vidare  vid  erytem,  erysipelas,  eczem,  acne,  tinea 
samt  slutligen  invärtes  vid  dyspepsi  med  abnorm  sönderdelning 
af  födoämnen  äfvensom  utvecklins:  af  förrutnelseo-aser,  till  mag- 
sköljning  samt  till  sköljningar  af  groftarmen  vid  inflammatoriska 
tillstånd,  balantidium  coli,  febris  typhoides  (så  äfven  Bruzelius 
och  Wisixg)  samt  slutligen  vid  septikemi. 

Greexe  steg  i  invärtes  dos  för  fullvuxen  till  20 — 30  grm 
dagligen  i  vattenlösning.  "Wertheimer  har  äfven  användt  bor- 
syrelösning till  gurgling  vid  difteri,  betonar  dock,  att  större 
mängd  däraf,  nedkommen  i  magen,  åstadkommer  smärta  och 
kräkning.  Atkinsox  har  gifvit  borsyra  invärtes  vid  zymotiska 
sjukdomar,  i  synnerhet  eruptiva  febrar,  och  tycker,  att  verkan 
däraf  varit  god  särskildt  vid  puerperalfeber  och  difteri.  Mul- 
ler har  förordat  inandning  af  pulveriserad  borsyrelösning  vid 
tuberkulos.  Såsom  skyddsmedel  mot  febersjukdomar  t.  ex. 
mjältbrand  har  värdet  af  borföreningarne  visat  sig  vara  illuso- 
riskt, (Feser),  i  synnerhet  som  de  mycket  snart  aflägsnas  ur 
organismen. 


8  Bd.  XVII.  N:r  9.  —  e.  g.  johnson. 

Borax  har  användts  med  fördel  vid  stomatitis  aphtosa,  sto- 
matomykosis,  ptyalismus,  glossitis  och  angina  (Kosegarten  m.  fl.) 
CORSAN  omförmäler,  att  vid  plötslig  heshet  eller  stämförlust 
hos  talare  och  sångare  lättnad  för  en  timme  eller  mera  åstad- 
kommits genom  att  man  låter  ett  ärtstort  stycke  borax  långsamt 
lösas  i  munnen  och  sedan  nedsväljer  det  upplösta,  hvarvid 
uppkommer  en  stark  vattenhaltig  afsöndring  i  mun  och  svalg. 
Liksom  borsyra  har  borax  användts  till  klystir  (Bouciiut),  till 
insprutningar  vid  levkorré,  cystiter,  gonorré,  vid  stagnerande 
sekret  i  näshålan,  till  omslagsvatten  vid  en  del  ögonsjukdomar, 
vid  åtskilliga  hudsjukdomar  o.  s,  v. 

POLLI  har  användt  borsyra  4 — 5  grm  dagligen  och  borax  15 
— 20  grm  dagligen  och  betecknar  dem  i  sina  verkningar  såsom 
liknande  sulfiter  och  hyposulfiter. 

Allmän  är  borföreningarnas  användning  utvärtes,  något 
sällsyntare  deras  användning  invärtes  åtminstone  per  os. 

Becker  (1868)  väntar  af  boraciten,  hvilken  skall  vara  iden- 
tisk med  Paracelsi  hemliga  medel  mot  sten,  och  den  så  kallade 
magnesia  boracocitrica  mycket  vackra  resultat  genom  njurste- 
nars upplösning,  om  medlet  tages  längre  tid. 

KÖHLER  (1879)  har  äfven  mot  stenplågor  vid  af  urinsyra 
bestående  stenar  och  grus  förordat  användning  af  borsyrade 
alkalier  och  alkaliska  jordarter  samt  borsyrad  magnesia,  i  syn- 
nerhet den  nyss  nämnda  magnesia  boracocitrica,  som  ter  sig 
under  formen  af  ett  hvitt,  luktlöst  pulver.  Det  samma  blandas 
med  dubbla  mängden  socker  och  1  tesked  tages  3  gånger 
dagligen.  Köhler  anför  5  sjukdomshistorier  och  anser  medlet 
särskildt  vid  njurstenar  —  och  i  ett  fall  äfven  vid  mindre  blås- 
stenar —  vara  af  nytta  såsom  minskande  stenarna  och  gynnande 
deras  afgång.  Medlet  skulle  äfven  hindra  bildandet  af  nya 
stenar  samt  upphäfva  den  sjukliga  dispositionen  för  stenbildning. 

Att  borsyran  kan  hafva  en  skadlig  inverkan  på  organismen 
är  tydligt  genom  iakttagelser,  som  gjorts  af  en  del  ofvan  an- 
förda kliniska  och  experimentela  forskare.  Några  egendom- 
liga förhållanden  vid  behandling  med  borsyra  iakttog  jag  själf 
under  min  assistenttid  vid  Prof.  "VVisings  klinik  i  följande  fall. 

Fall  1.  En  dalkarl  A.  L.,  31  år,  hade  under  sommaren  1881 
någon  tid  för  balantidium  coli  behandlats  med  stora  lavement  af  4  '/o-.s 
borsyrelösning.  Efter  några  dagars  alhnäiit  iHamående,  slapphet,  tyngd 
i  hnfvudet,  kväljningar  o.  s.  v.  uppstod  plötsligen  ett  öfver  hela  krop- 
pen utbredt  erytem,  hvilket  kvarstod  några  dagar  och  tämligen  hastigt 
försvann,    då   borsyrelavementen    borttogos.      Då   år  1882  en  noggrann 


KLINISKA    STLDIER.  V 

beskrifning  öfver  ett  fall  af  otvifvelaktig  borsyreförgiftning  lemnades  af 
prof.  Bkuzelius,  kunde  jag  ej  anuat  än  tänka  på  borsyreförgiftning  så- 
som anledning  till  illamåendet  och  erytemet  i  nyss  omförmälda  fall. 

Fall  2  (prof.  Bruzelius).  En  23-årig  man  hade  i  aug.  1881  un- 
der en  resa  till  Ostindien  ådragit  sig  ett  diarré  med  2 — 3  lösa,  ej  blo- 
diga öppningar  dagligen  ända  till  hans  ankomst  till  sjukhuset  d.  18 
nov.  1881.  D.  23  nov.  börjades  behandling  medels  stora  lavement 
(1,400 — 1,500  kem.)  af  4  %:s  borsyrelösning.  Till  d.  28  nov.  gåfvos 
två  lavement  dagligen,  sedan  ett  till  och  med  d.  4  dec.  Då  märkte 
pat.,  att  lavementen  ej  helt  och  hållet  kommo  ut.  9  dagar  efter  be- 
handlingens början  visade  sig  retningsfenomeu,  nämligen  sveda  i  svalget 
och  näskaviteten,  hvilka  företedde  en  lindrig  rodnad.  10:de  dagen  ut- 
sattes borsyrelavementen.  På  ll:te  dagen  pat.  altjämt  illamående,  fe- 
bern 39°  i  rectum.  12:te  dagen  hufvudvärk,  somnolens,  utmattning, 
rodnad  i  ögonens  bindehinnor.  På  morgonen  feber  39,8°,  på  aftonen 
40^  14:de  dagen  syntes  pä  pat:s  kropp  några  akneliknande  pustler 
och  15:de  dagen  ett  lifligt  erytem  utbredt  på  ansigtet,  halsen,  bålen 
och  extremiteterna.  Efter  en  dags  förlopp  började  erytemet  något  att 
blekna,  och  efter  3 — 4  dagar  var  det  nästan  försvunnet,  lemnande  här 
och  där  en  lätt  affjällning.  Nästan  samtidigt  uppkom  en  utbredd  urti- 
caria,  som  försvann  efter  3  dagars  förlopp,  hvarjämte  visade  sig  några 
petekier.  Urinen  undersöktes  vid  feberns  början  ll:te  och  12:te  da- 
gen, innehöll  då  borsyra,  som  fortfor  att  afgå  9  dagar,  sedan  man  upp- 
hört med  borsyrelavementen.  Redan  från  början  hade  i  urinen  iakt- 
tagits en  ringa  mängd  ägghvita,  dock  ej  större  än  vid  febersjukdomar 
i  allmänhet.  Pulsen  höll  sig  mellan  76 — 80,  en  gång  112  slag  i  mi- 
nuten. Pat.  blef  så  pass  frisk,  att  han  kunde  utskrifvas  d.  23  dec. 
1881.  Diarréet  hade  upphört  och  ej  återkommit  under  sista  dagarna 
pat.  var  på  sjukhuset. 

Fall  3  (MoLODENKOw).  Ett  tre  veckor  gammalt  plevritiskt  ex- 
sudat  punkterades  och  plevrahålan  sköljdes  med  5  %:s  borvatten.  Skölj- 
ningen  fortsattes  energiskt  under  en  timmes  tid,  hvarvid  30  "5  borvat- 
ten förbrukades.  En  del  af  lösningen  fick  stanna  kvar.  Efter  opera- 
tionen äckel  och  mot  aftonen  ohejdbara  kräkningar.  Temperaturen 
steg  till  38,4°.  Följande  dag  allmän  svaghet,  klen  hastig  puls  jämte 
oupphörliga  kräkningar  och  hicka.  Mot  aftonen  samma  dag  erytem 
i  ansigtet.  Dagen  därpå  utbredde  sig  erytemet  till  hals,  bröst  och  buk. 
Kräkningarne,  hickan  och  febern  fortforo,  pulsen  blef  knapt  märkbar, 
kraftlösheten  ytterlig.  På  4:de  dagen  uppstodo  i  ansigtet  och  på  halsen 
små  blåsor  af  perlemorliknande  utseende,  och  pat.  afled  med  altjämt 
bibehållet  medvetande. 

Fall  4  (MoLODENKOw).  En  stor  kongestionsabscess  i  lumbal- 
vegionen  utspolades  energiskt  under  en  timmes  tid  med  5  %:s  borvatten, 
af  hvilket  en  del  lemnades  kvar.  \  timme  senare  kommo  äckel  och 
oupphörliga  kräkningar,  temperaturen  på  aftonen  39,2°.  Dagen  därpå 
hicka,  pulsen  knapt  känbar,  130  slag  i  minuten.  På  3:dje  dagen 
erytem  samt  lätt  ödem  kring  ögonlocken.  Pat.  afled  med  bibehållet 
medvetande  samma  da?. 


10  Bd.  XVII.  N:r  9.  —  E.  g.  johxson. 

Fall  5  (d:r  Warfvinge).  En  62  års  gammal  enka  vårdades  från 
d.  ^/jo  82  för  kronisk  intestiualkatarr  och  proktit  med  ljumma  bor- 
syrelavement  (300  grm  af  2i  %:s  lösning  åt  gången)  2  gånger  dag- 
ligen. Härmed  fortsattes  livarje  dag  till  d.  ^*/i2-  Tillståndet  hade 
betydligt  förbättrats  till  d.  '^^/]2)  ^^  V^^-  'j^^f  sämre.  Matlusten  upp- 
hörde, stor  matthet  inträdde,  den  under  sista  14  dagarna  normala  tem- 
peraturen steg  på  aftonen  d.  ^^/j,  till  38,6°.  D.  -^/jo  var  pat.  blek, 
kollaberad  och  apatisk,  klagade  öfver  hufvudvärk,  sråidel,  öronsusning, 
stor  matthet,  torrhet  i  halsen,  äckel,  svår  sveda  i  maggropen,  ibland 
grönfärgade  kräkningar.  Tungan  blef  styf,  torr,  belagd,  svårrörlig.  I 
urinen  lindrig  ägghvitehalt  och  vacker  borsyrereaktion.  Intet  hudut- 
slag. Temperaturen  morgon  och  afton  38°.  Upphördes  med  borsyre- 
lavementen.  Symptomen  fortforo  under  de  följande  dagarna.  D.  ^^,,0 
fortfarande  borsyrereaktion  i  urinen,  som  nu  var  äggh vitefri.  D.  ^'/,2 
pat.  fullt  återstäld;   otydlig  borsyrereaktion  i  urinen. 

Fall  6  (d:r  Hogner).  En  26-årig  kvinna  hade  för  sjukdom  i 
blåsan  behandlats  med  blåssköljning  af  4  %:s  borsyrelösning  2  gånger 
dagligen.  Pat.  undvek  urinkastning  så  länge  som  möjligt  efter  hvarje 
sköljning.  Tillståndet  förbättrades,  men  urinen  höll  sig  grumlig,  hvar- 
för  en  gång  en  vätskemängd  innehållande  6  grm  borsyra  kvarlemna- 
des  i  blåsan.  På  natten  sjuknade  pat.  med  ouphörliga  trängningar 
till  urinkastning  äfvensom  diarré.  Under  lämplig  behandling  förbättra- 
des tillståndet,  och  sköljningar  af  blåsan  med  2 — 3  %:s  borsyrelösning 
återtogos.  Diarré  instälde  sig  å  nyo  jämte  lindrig  hufvudvärk  och  yrsel. 
Af  skölj  vattnet  kTarlemnades  merendels  sista  trattens  innehåll  i  blåsan. 
Pat.  sjuknade  å  nyo  med  samma  symptom  som  förut  jämte  svår  hufvud- 
värk, yrsel,  svindel,  upphörande  matlust,  äckel,  kräkningar,  torrhet  i 
munnen.  Ögonen  sjönko  in,  blefvo  betydligt  injicierade,  och  hastig  af- 
niagring  inträdde.  Efter  tvänne  dagar  tillståndet  bättre,  men  kraftlös- 
het, bristande  matlust  och  kräkningar  kvarstodo  länge.  Under  använd- 
ning af  stimulantia  och  narcotica  förbättrades  småningom  tillståndet, 
men  blåskatarren  kvarstod.  Tvänne  enstaka  gånger  försöktes  å  nyo  bor- 
syresköljningar,  hvarvid  för  hvarje  gång  i  blåsan  kvarlemuades  vätska, 
innehållande  omkring  1  grm  borsyra.  För  hvarje  gång  framträdde 
samma  symptom,  som  nyss  omtalats,  ehuru  lindrigare,  men  hjärtverk- 
samheten blef  den  ena  gången  så  svag,  att  flitiga  eterinsprutningar  an- 
sågos  vara  af  nöden  för  att  rädda  pat:s  lif. 

Fall  7  (D:r  Hogner).  En  63  års  man  med  dilatatio  ventriculi 
sköljdes  under  20  dagar  med  borsyrelösning.  Sista  dagen  och  den  därpå 
följande  natten  klagade  han  öfver  mattighet,  värk  i  kroppen  och  i  syn- 
nerhet i  hufvudet,  bristande  matlust,  svarade  oredigt,  ville  rusa  upp  ur 
sängen.  Öfver  hela  kroppen  syntes  ett  utslag,  påminnande  i  ansigtet 
om  erysipelas,  å  kroppen  om  purpura  rheumatica.  Temperaturen  var 
förhöjd.  Följande  dag  afgingo  urin  och  faeces  ofrivilligt,  ymniga  kräk- 
ningar och  sopor  instälde  sig,   och  pat.  afled. 

Fall  8.  (D:r  Hogner)  En  annan  af  höggradig  magdilatation  ned- 
satt 63  års  man  sköljdes  3 — 4  gånger  med  tillsammans  300  kem.  bor- 
syrelösning  af  2 — 2,5    %:s   styrka,  var  följande  morgon  betydligt  matt, 


KLINISKA    STUDIEK. 


11 


klagade  öfver  yrsel  ocli  ytterlig  kraftlöshet.  Pulsen  blef  särdeles  svag; 
pat.  afmagrade  hastigt.  På  3:dje  dygnet  efter  sköljniugen  observerades 
små  petekier  här  och  där  i  huden.  Tillståndet  försämrades  hastigt, 
urin  och  ffeces  afgingo  ofrivilligt,  afmagriugen  framskred  altmera,  och 
på  7:de  dagen  afled  pat.  utan  att  hans  medvetande  någon  gång  varit 
stördt. 

D:r  GowERS  anför  några  fall,  där  psoriasis  uppkommit  till 
följd  af  boraxintagning. 

Fall  9  handlar  om  en  man  med  epilepsi,  som  i  nära  2  år  tagit 
borax  först  i  doser  af  90  cgm,  sedermera  1,2  5  grm  3  gånger  dagli- 
gen. En  eruption  af  psoriasis  uppkom  under  några  få  veckor  i  stor 
utsträckning  på  bål  och  extremiteter.  Fem  droppar  arseniklösning  la- 
des till  hvarje  boraxdos,  och  eruptionen  försvann. 

I  fallen  10  och  11  förefans  utslaget  på  både  bål  och  armar,  men 
mest  på  de  senare,  och  både  på  flexors-  och  extensorsidorna.  Fläckarna 
voro  till  utseendet  olika,  växlande  från  \ — 1  cm.  i  diameter,  voro  till 
utseendet  som  karakteristisk  psoriasis,  men  fjällen  mindre  tjocka  än  vid 
vanlig  psoriasis.  I  ett  af  fallen  kunde  syfilis  uteslutas,  i  de  andra  fal- 
len als  icke  spåras. 

I  de  anförda  fallen  af  borsyreförgiftning  visar  sig  i  huf- 
Yudsak  sjukdomsbilden  ej  synnerligen  skiftande.  I  det  af  prof. 
Bruzelius  beskrifna  fallet  hafva  symptomen  rikligast  framträdt. 
Här  framkommer  först  allmänt  illamående,  feber,  lindrig  albu- 
minuri,  efterföljande  sveda  i  näsan  och  svalget,  hvars  slem- 
hinna var  lindrigt  injiclerad.  Därtill  kom  stark  hufvudvärk, 
injektion  i  ögonens  bindehinnor,  dåsighet,  svindel,  stor  mattig- 
het,  svag  puls  merendels  af  vanlig  hastighet,  blott  en  gång 
iakttogs  112  slag  i  minuten  och  slutligen  eruption  af  aknelik- 
nande  pustler,  ett  lifligt  rödt,  vidt  utbredt  erytem,  som  efter- 
följdes af  spridda  petekier  och  betydlig  urticaria,  borsyrehal- 
tig  urin  (an.  st.)  I  Molodenkows  tvänne  fall,  i  hvilka  för- 
giftningen synes  hafva  varit  starkare,  finnas  en  del  andra 
symptom,  såsom  äckel,  kräkningar,  hicka,  ödem  i  ögonlocken. 
Den  svaga  pulsen  uppnådde  en  hastighet  af  130  slag  i  minuten. 
I  ett  af  HoGNERs  fall  finnas  delirier  samt  förlamning  af  slut- 
musklerna, så  att  urin  och  exkrementer  afgingo  ofrivilligt. 

Exantemet  finnes  i  fallen  af  Molodenkow  såsom  erytem, 
i  HoGNERs  ena  fall  liknade  det  i  ansigtet  erysipelas,  på  krop- 
pen purpura  rheumatica,  i  Hogners  andra  fall  endast  petekier, 
i  Bruzelii  fall  fans  utom  nyss  nämnda  former  äfven  urticaria, 

I  Warfvinges  fall  saknas  exantemet  helt  och  hållet. 

Det  diarré,  som  i  ett  af  Hogners  fall  anföres  samtidigt 
med    andra    förgiftningssymptom,    kunde   ju,    isynnerhet  sedan 


12  Bd.  XVII.  N:r  9.  —  e.  g.  johnson. 

FoRSTERs  undersökningar  konstaterat,  att  borsyran  pä  sådant 
sätt  kan  inverka  pä  tarmkanalen,  införas  bland  legitima  symp- 
tom af  borsyreförgiftning,  men,  såsom  Hogner  framställer  det, 
synes  det  ej  med  säkerhet  kunna  anses  vara  en  följd  af  bor- 
syrans  inverkan.  Arten  af  pat:s  blässjukdom  har  ej  tydligt 
kunnat  ådagaläggas,  men  författaren  anser,  att  den  samma  möj- 
ligen varit  af  tuberkulos  natur.  En  del  andra  symptom  i  samma 
fall,  såsom  svår  hufvudvärk,  yrsel,  svindel,  upphörande  matlust, 
kräkningar,  torde  däremot  kunna  ski-ifvas  på  borsyrans  räkning, 
emedan  de  så  tydligt  och  konstant  alltid  uppträdde,  efter  det 
att  borsyrelösning  kvarlemnats  i  blåsan. 

De  af  HoGXER  a^nförda  symptomen  af  delirier,  d.  v.  s.  att 
pat.  svarade  oredigt,  ville  rusa  upp  ur  sängen  o.  s.  v.,  passar 
ej  tillsammans  med  Molodenkows  fall,  ej  häller  med  förhål- 
landet i  ett  annat  fall  af  honom  själf,  där  patienterna  afledo 
med  alltjämt  bibehållet  medvetande.  Möjligen  kunna  dock 
dessa  delirier,  samt  den  följande  förlamningen  af  slutmusklerna 
varit  beroende  på  borsyreförgiftning  så  mycket  intensivare,  som 
förgiftningen  haft  så  lång  tid  och  sä  godt  tillfälle  att  utveckla  sig 
(20  dagars  borsyresköljning  af  ventrikeln  hos  en  af  dilatatio  ven- 
triculi  nedsatt  63-årig  man).  I  Warfvinges  fall  förekomma, 
jämte  af  de  andra  författarne  iakttagna  symptom,  öronsusning 
samt  lindrig  albuminm'i  (förekom  äfven  i  Bruzelii  fall),  hvar- 
jämte  han  liksom  Bruzelius  iakttagit  närvaro  af  borsyra  i  urinen 
och  fans  den  samma  kvar  i  Warfvinges  fall  på  den  8:de,  i 
Bruzelii  fall  på  den  9:de  dagen  efter  upphörande  med  bor- 
syrelavementen.  I  de  flesta  fall  uppgifves,  att  borsyrehaltig 
vätska  lemnats  kvar  inom  organismen,  och  man  kan  med  skäl 
antaga  detta  vara  orsaken  till  föro-iftnino-en.  Den  snart  öfver- 
gående  kollaps,  d:r  Almqvist  iakttagit  vid  ventrikelsköljning 
med  borsyra,  kan  ju  möjligen  vara  ett  fenomen  af  borsyreför- 
giftning, men  betonas  bör,  att  liknande  kollapser  ibland  före- 
komma hos  nervösa  personer,  då  ventrikelsköljning  göres  en- 
dast med  ljumt  vatten.  Naturligt  är  för  öfrigt,  att  symptomen 
af  borsyreförgiftningen  något  växla,  allt  efter  som  den  samma 
varit  starkare  eller  svagare  samt  motståndskraften  hos  patien- 
ten större  eller  mindre.  De  af  Gowers  anförda  fallen  af 
psoriasis  efter  bruket  af  borax  äro  egendomliga  nog,  då  det 
visar  sig,  att  äfven  borax,  infördt  i  människans  organism  kan 
gifva  anledning  till  hudaffektioner,  hvilka  affektioner  i  dessa 
fall    äro    af  ett  annat  utseende,  te  sig  mera  kroniska,  än  hud- 


KLINISKA    STUDIER.  13 

affektionerna  i  borsjrefalleu,  hvilket  dock  har  sin  motsvarighet 
i,  att  smärre  doser  af  medlet,  0,9 o — 1,2  5  grm,  3  gånger  dagli- 
ofen  o-ifvits  under  tvänne  års  tid. 


I  Februari  1883  företog  jag  mig  att  verkställa  en  del  un- 
dersökningar angående  borsyrans  och  borax'  inverkan  på  mänsk- 
liofa  orsranismen  samt  deras  elimination  ur  den  samma.  Under 
gifvande  af  borsyra  eller  borax  per  os  i  refrakta  doser  har  jag 
dagligen  iakttagit  patienternas  tillstånd  samt  ofta  (för  vissa 
pat.  nästan  dagligen)  undersökt  urinen  samt,  ehuru  ej  så  ofta, 
svett  och  exkrementer.  Uti  några  fall  har  äfven  spotten  un- 
dersökts och  i  ett  fall  upprepade  gånger  ascitesvätska.  Urin- 
mängden för  hvarje  dygn  har  samlats,  hvarefter  dess  specifika  vigt, 
reaktion  samt  öfriga  anmärkningsvärda  förhållanden  undersökts. 
På  detta  exkret  har  i  de  flesta  fall  största  uppmäi-ksamheten 
riktats,  i  synnerhet  som  det  samma  alltjämt  och  rikligast  af  alla 
från  oro-anismen  härstammande  vätskor  innehöll  borsvra.  Exkre- 
menterna  hafva  mindre  ofta  och  ej  så  regelbundet  undersökts. 
Regelbundnare  däremot  svetten.  För  att  erhålla  sådan  i  större 
mängd  användes  ett  tillvägagående,  som  jag  sett  i  Kiel  på 
prof.  QviNCKEs  klinik,  hvarest,  för  att  bringa  pat.  i  svettning 
och  möjligen  för  att  uppsamla  svett,  tillvägagicks  på  följande 
sätt.  Under  pat.  lades  ett  rent,  hela  sängen  betäckande  stycke 
kautschukstyg.  Ofver  pat.  och  från  sängens  ena  ände  till  den 
andra  lades  spjälar  af  träd,  ofvanpå  dessa  å  nyo  ett  hela  sän- 
gen täckande  stycke  rent  kautschukstyg,  hvarpå  sedan  utbred- 
des ett  par  filtar.  Pat.  låg  nu  inne  i  ett  slutet  rum,  i  hvilket 
inleddes  uppvärmd  luft  från  en  eller  två  spritlampor,  stående 
vid  undre  mynningen  af  ett  knäböjdt  rör,  hvars  öfre  ände  myn- 
nade in  i  sängen  i  det  luftrum,  i  hvilket  pat.  låg,  samt  i  när- 
heten af  hans  fötter.  Detta  järnrör  löpte  genom  den  centrala 
delen  af  en  träram,  som  dels  tjänade  till  att  fästa  hela  appa- 
raten vid  sängkanten,  dels  hindrade  kautschukstyget  och  filtarna 
att  förderfvas  af  järnröret,  öfver  hvars  inom  sängen  varande, 
ungefär  V2  ^^^  långa  del  dessutom  var  utspänd  en  halfcirkel- 
formig  järnplåt,  för  att  ej  kautschukstyg  och  filtar  skulle  sjunka 
ned  på  röret.  Försöken  att  bringa  pat.  i  svettning,  då  han  full- 
komligt naken  låg  inne  i  nyss  beskrifna  uppvärmda  rum  ut- 
fullo  att  börja  med  ej  fullt  lyckligt,  hvarjämte  det  var  svårt 
att  uppsamla  svetten.  För  att  i  bäggedera  fallen  komma  till 
målet    tvättades    ett    rent    lakan    väl  i  såpa    och    vatten    samt 


14  Bd.  XVII.  N:r  9.  —  e.  g.  johnson. 

sköljdes  sedermera  väl  i  rent  vatten,  hvarefter  lakanet  urvreds, 
och  det  urvridna  vattnet  tillvaratogs.  I  detta  fuktiga  lakan 
invecklades  pat.  väl,  hvarefter  det  gick  lätt  att  medels  inle- 
dande af  varm  luft  försätta  honom  i  svettning.  Genom 
detta  fuktiga  lakan  bortföll  äfven  möjligheten  att  genom  för 
stark  hetta  åstadkomma  brännskador  på  pat:s  ben.  Efter  1 — 2 
timmar  borttogs  det  kring  pat.  liggande  lakanet,  urvreds  och 
sköljdes  i  rent  vatten,  med  hvilket  samma  vatten  pat.  själf  och 
det  undre  kautschukslakanet  bespolades.  Detta  vatten  använ- 
des till  undersökning  pä  borsyra.  Det  vatten,  i  hvilket  lakanet 
sköljdes  före  proceduren,  undersöktes,  och  i  intet  fall  kunde  i 
det  samma  borsyrereaktion  erhållas.  De  reaktionsmedel,  som 
anväudts  för  upptäckande  af  borsyra,  hafva  varit  curcumapap- 
per,  hvilket,  doppadt  i  med  klorvätesyra  tydligt  surgjorda  bor- 
syrehaltiga  vätskor  samt  intorkadt  vid  vattenbadstemperatur, 
får  en  röd  eller  rödgul  färo-  hvilken  färg  öfvergår  från  blå- 
svart  till  brunsvart  vid  tillsats  af  svag  sodalösning.  Den  svarta 
färgen  öfvergår  åter  till  rödt  vid  tillsats  af  klorvätesyra  (Fre- 
SENius).  En  annan  reaktion  var  begjutning  af  den  substans, 
som  skulle  undersökas  med  koncentrerad  svafvelsyra  samt  till- 
sats af  sprit.  Efter  påtändning  erhålles  genom  den  utvecklade 
borsyreetern  grönfärgning  af  spritlågan  (Fresenius).  En  tredje 
reaktion  på  borsyra  verkstäldes  genom  blandning  af  1  del  af 
den  substans,  som  skulle  undersökas,  med  3  delar  af  en  bland- 
ning, bestående  af  flusspat  1  del  och  kalibisulfat  4  delar  under 
tillsats  af  en  droppe  vatten.  Då  medels  platinatråd  ett  korn 
infördes  i  Bunsens  gaslåga,  erhöls  en  några  ögonblick  varande 
ljusgrön  färg  genom  uppkomst  af  fluorbor  (Fresexius).  Dessa 
reaktioner  hafva  pröfvats  genom  lösningar  af  borax  eller  borsyra 
i  vatten,  urin,  mjölk,  svettvatten,  och  reaktionerna  hafva  utförts 
dels  i  vätskan  själf,  dels  efter  inaskning  af  den  samma.  Vid 
indoppning  af  curcumapapper  i  en  borsyre-  eller  boraxlösning 
erhöls  redan  vid  en  styrka  af  O, o  5  %  tydlig  reaktion,  således 
vid  intorkning  en  ljust  tegelröd  färgning,  som  öfvergick  till 
grönbrunsvart  eller  grönsvart  vid  tillsats  af  sodalösning.  Reaktio- 
nen  med  koncentrerad  svafvelsyra  och  sprit  kunde  ej  i  lösningar 
af  denna  styrka  åvägabringas.  Däremot  lyckades  reaktionen  i 
Bunsens  gaslåga  efter  inaskning  af  ett  par  kem.  vätska  och  till- 
blandning af  flusspat  och  kalibisulfat.  Uti  lösningar  af  0,i  % 
erhöls  reaktion  äfven  med  koncentrerad  svafvelsyra  och  sprit. 
Dessa  reaktioner  framträdde  eller  uteblefvo  altefter  koncentra- 


KLINISKA    STUDIER.  15 

tionsgradeu  lika  väl  i  enkla  vattenlösningar,  som  då  borsyra  lösts 
i  mjölk,  svettvatten  eller  urin.  Ej  häller  har  tillsats  af  fettsyror 
kunnat  hindra  reaktionen  med  sprit  och  koncentrerad  svafvelsyra, 
om  den  kunnat  erhållas  i  lösningen,  innan  fettsyrorna  tillsattes. 
Reaktionen  med  curcumapapper  var  den,  som  alltid  först  och  bäst 
ådagalade  närvaron  af  borsyra,  ty  blott  genom  den  lilla  vätske- 
mängd, som  fastnade  på  papperet  efter  1 — 2  indoppningar  i 
en  lösning  af  0,05  %,  framträdde  tydlig  borsyrereaktion.  Vid 
reaktion  i  Bunsens  gaslåga  genom  bildning  af  fluorbor  använ- 
des  alltid  2  kem.  af  vätskan  till  inaskning,  hvarföre  vid  reak- 
tionens utförande  antagligen  litet  mera  borsyra  var  med  än  i 
föregående  reaktion.  Minst  känslig  stälde  sig  reaktionen  med 
sprit  och  koncentrerad  svafvelsyra;  den  kom  fram  först  då 
borsyremängden  i  vätskan  blef  större  än  som  fordrats  för  de 
bägge  första  reaktionernas  framträdande.  Reaktionen  med 
curcumapapper  är  således  känslig,  emedan  den  framträder  re- 
dan vid  en  förtunning  af  1  på  2,000,  känsligare  än  de  af  Vigier 
använda  spektroelektriska  rören,  som  upgifvas  vid  en  koncen- 
trationsgrad af  1  på  1,000  lemna  borsyrespektrum.  Curcuma- 
reaktionen  är  äfven  säker,  ty,  så  vidt  jag  vet,  gifver  intet  ämne 
den  nyss  omtalade  reaktionen  med  dess  modifikationer  utom 
borsyran.  Den  erhöls  häller  aldrig  i  någon  pat:s  urin,  innan 
han  erhållit  borsyra  eller  borax.  I  de  bägge  andra  reaktio- 
nerna kan  närvarande  koppar  gifva  en  reaktion  lik  borsyrans 
och  kopparens  närvaro  måste  då  genom  lämpliga  medel  t.  ex. 
vätesvafla  i  svagt  ättiksur  lösning  ådagaläggas.  Skulle  koppar 
härvid  visa  sig  vara  närvarande,  så  är  i  detta  fall  endast  reak- 
tionen  med   curcumapapper  pålitlig. 

Försöken  hafva  om  möjligt  anordnats  så,  att  först  pat.  och 
särskildt  hans  urin  några  dagar  iakttagits,  därefter  har  börjats 
med  intagning  af  borsyra  eller  boraxhaltig  medicin  (pulv.  scillae 
boraxat.).  I  en  del  fall  har  urin  tagits  efter  10  minuter,  i 
andra  efter  V2  thume,  i  andra  åter  efter  ett  par  timmar,  i  de 
flesta  fall  har  undersökning  verkstälts  af  urin  från  samma  dag, 
då  borsyra  började  intagas.  Sedermera  har  de  följande  dagar- 
nas urinmängd  successivt  och  efter  behof  undersökts,  hvartill 
kommit  undersökning  af  exkrementer,  svett,  spott  och  i  ett  fall 
såsom   ofvan  nämnts,   äfven  af  ascites. 

För  urin  har  undersökningen  i  de  flesta  fall  verkstälts  ge- 
nom afdunstning  af  hela  mängden  för  ett  dygn,  därvid  alltid 
med  iakttagande  af  att  neutralisera  den  merendels  sura  urinen 


16  Bd.  XVII.  N:r  9.  —  e.  g.  Johnson. 

genom  barytvatten  (2  d.)  under  samtidig  tillsättning  af  salpeter- 
syrad  baryt  (1  d.)  fur  att  åstadkomma  fastare  borsyreföreningar, 
på  det  att  af  borsyran  intet  skulle  förflyktigas.  Detta  försigtig- 
hetsmått  torde  i  månget  fall  ej  varit  af  nöden,  då  borsyran  i 
urinen  och  andra  kroppens  vätskor  antagligen  mest  förefinnas 
under  form  af  natriumborat  eller  natriumbiborat.  Flere  gånger 
användes  äfven  neutralisering  med  kali  eller  talk,  någon  gång 
har  företagits  inasknino-  af  en  mindre  mäno;d  urin,  hvarefter 
reaktionerna  företagits,  dock  ej  i  tvifvelaktiga  fall,  där  t.  ex. 
fråga  varit,  om  borsyran  nyss  försvunnit  ur  urinen  eller  ej.  I 
sådana  fall  har  afdunstning  af  hela  massan  företagits  dels  med 
baryt  och  salpetersyrad  baryt,  dels  med  kali  eller  talk,  hvar- 
efter i  flere  fall  inaskning  företagits,  Alla  förfaringssätten  hafva 
gifvit  tillfredsställande  resultat.  På  samma  sätt  har  borsjTans 
när-  eller  frånvaro  ådagalagts  i  svetten.  Exkrementerna  hafva 
först  utdragits  med  klorvätesurt  vatten,  och  sedermera  har  fil- 
tratet behandlats  som  urinen.  Spott  och  ascites  hafva  efter 
afdunstning  direkt  inaskats.  Då  till  urinen  sattes  baryt,  utdrogs 
efter  afdunstning  återstoden  först  med  alkohol,  hvarefter  i  åter- 
stoden baryten  aflägsnades  med  svafvelsyra.  Därefter  verkstäl- 
des  undersökningen  på  halt  af  borsyra  uti  filtratet,  som  afdun- 
stades  efter  neutralisering  med  kali  eller  talk.  Då  urinen  från 
början  direkt  neutraliserades  med  kali  eller  talk,  stälde  sig  för- 
hållandena enklare,  alldenstund  endast  en  afdunstning  med  eller 
utan  inaskning  behöfdes,  och  slutresultatet  af  undersökningen 
förlorade  dock  ej  därpå. 

Ofta  användes  alla  tre  reaktionerna  på  borsyra,  ibland 
blott  tvänne;  därvid  dock  alltid  reaktionen  med  curcumapapper. 
Keaktionen  i  Bunsens  gaslåga  kunde  ibland  ej  skönjas,  i  syn- 
nerhet om  det  undersökta  var  starkt  natronhaltigt. 

Fall  1.  L.  J.,  25  år,  man.  Klinisk  diagnos:  Sclerosis  cerehro- 
spinalis  disseminata.  Pat.  företedde,  med  undantag  af  de  till  sjuk- 
domsbilden hörande  symptomen,  intet  ovanligt.  D.  ^^/o  börjades  med 
intagning  af  0,3  0  grm  borsyra  3  ggr  dagligen.  Frcån  d.  ^Vo  84  tyd- 
liga borsyrereaktioner  i  urinen  altintill  d.  "^^U,  då  undersökning  ej  verk- 
stäldes;  de  tre  följande  dagarna  åter  tydliga  reaktioner.  Fullkomligt 
tydlig  var  ej  alltid  reaktionen  med  koncentrerad  svafvelsyra  och  sjDrit. 
Urinen  alltid  sur,  till  färgen  efter  koncentrationsgraden  något  växlande 
från  ljusgul  till  mörkgul,  innehöll  ej  abnorma  beståndsdelar.  Från  1,800 
kem.  d.  ^^2  i^edgick  urinmängden  under  följande  dagarna,  så  att  d.  ^^i^ 
uppmättes  blott  500  kem.,  steg  d.  ^"^j^  till  2,100,  hvarefter  urinmängden 
höll  sig  \\å  1,200 — 1,700  kem.  (sp.  v.  1,022 — 1,014).    Under  hela  tiden 


KLINISKA    STUDIER.  17 

borsyra  togs  observerades  på  pat.  ingen  annan  förändring  än  en  akne- 
pustel  på  ena  kinden,   8  dagar  efter  försökets  början. 

Fall  2.  W.  A.  J.,  50  år,  kvinna.  Klinisk  diagnos:  Hydroihorax 
bilateralis,  ascites,  oedema  extremitatum  inferiorum.  Urin  sur,  höll  0,5  ?^ 
albumin.  D.  -^/j  84  börjades  med  intagande  af  0,60  grm  borsyra  4 
gånger  dagligen.  Urinen  d.  '^'^/^  84  innehöll  borsyra;  all  ägghvita  var 
försvunnen.  D.  ^/g  förefans  åter  en  lindrig  albuminhalt.  Urinen  un- 
dersöktes dagligen  på  borsyra  med  positivt  resultat  till  och  med  d.  ^/g. 
Från  och  med  d.  ^%  till  och  med  d.  ^/^  voro  urinmängderna  för  dygn 
2,000,  1,400,  1,600,  1,100,  900,  600,  400  kem.  Under  den  lifligare 
diuresen  minskades  ödemet  i  benen  samt  ascitesvätskan,  likaså  utgjut- 
ningen  i  pleurae.  Efter  d.  ^/j  höll  sig  urinmängden  på  låga  siffror,  och 
ascites  jämte  ödemet  ökades  efter  hand,  under  det  att  exsudatet  i  plevra- 
hålorna  försvann.  Borsyran  lemnade  d.  -"/g  plats  för  digitalis.  En 
månad  senare  var  tillståndet  enahanda. 

Fall  3.  J.  A.,  50  år,  kvinna.  Klinisk  diagnos:  Arthritis  chro- 
nica.  Mest  angripna  äro  pekfingrets  leder  mot  mellanhanden  och  vän- 
stra fotleden,  hvilka  alla  äro  svulna  och  stela.  Stela  men  ej  ausvälda 
äro  äfven  axellederna,  i  synnerhet  den  vänstra,  äfvensom  armbags-  och 
knäleder.  Från  d.  '*/g  84  till  och  med  d.  ^j^  togs  borsyra  0,6  0  grm  3 
ggr  dagligen.  Under  denna  tid  undersöktes  urinen  11  gånger  på  halt 
af  borsyra,  alltid  med  positivt  resultat.  Efter  d.  V;  blefvo  borsyrereak- 
tionerna  svaga;  d.  ^/^  fans  borsyra,  ehuru  mindre  än  förut,  i  urinen. 
D.  13,  17,  20,  23  juni  samt  1  juli  gjordes  försök  med  svettning.  Pat. 
fick  hvar  och  en  af  dessa  dagar  omkr.  3  grm  borsyra,  innan  hon  vid 
middagstiden  lades  in  i  förr  beskrifna  svettningsapparat,  där  hon  hvarje 
gång  låg  två  timmar.  Genom  afspolning  af  pat.  och  urvriduing  samt 
sköljning  af  det  kring  pat.  liggande  lakanet  uti  ljumt  rent  vattenled- 
ningsvatten erhöls  omkring  4,000  kem.  gråaktig,  grumlig  vätska,  sp.  v. 
1,000,  som  på  förut  omnämndt  sätt  undersöktes  på  borsyra.  Alla  da- 
garna erhöls  svag  borsyrereaktion  med  curcumapapper,  D.  ^Yg  erhöls 
reaktion  i  Bdnsens  gaslåga.  Med  koncentrerad  svafvelsyra  och  sprit  er- 
höls reaktion  endast  d.  Vt-  ^-  Vt  undersöktes  pat:s  exkrementer, 
men  ingen  borsyra  kunde  i  dem  upptäckas.  Urinen  alltid  sur,  inne- 
höll aldrig  ägghvita  eller  socker.  D.  Ve  ^^i*  urinmängden  1,500  kem. 
(sp.  v.  1,01 1).  Några  dagar  senare  var  urinmängden  omkring  1,100  kem. 
(sp.  v.  1,017).  Efter  och  under  en  del  svettningsdagar  var  urinmäng- 
den minskad,  t.  ex.  d.  ^Ve  (föregående  dag  svettning)  urinmängden  800 
kem.  (sp.  v.  1,026).  D.  Vt  (svettningsdag)  urinmängden  850  kem.  (sp.  v. 
1,016).  Dagarna  efter  upphörandet  med  borsyra  förekommo  ovanligt  små 
mängder  urin,  från  d.  Vt— Vt  resp.  600,  600,  300,  900  kem.  Under  den 
tid  borsyra  och  svettning  användes,  förbättrades  pat:s  leder,  som  blefvo 
mindre  styfva.  (Anmärkas  bör,  att  pat.  under  den  förflutna  tiden  ett 
par    särskilda   gånger   fått  en  och  annan  matsked  salicylsyradt  natron.) 

Fall  4.  S.  J.,  50  år,  man.  Klinisk  diagnos:  HyyertvopMa  cordis 
c.  degeiieratione  aut  myocarditis  clironica,  nephritis  chronica.  Pat:s 
lefver  betydligt  ansväld,  benen  starkt  ödematösa,  lindrig  ascites.  Från 
d-  Ve — 'Vt  S4  erhöll  pat.  5  grm  pulv.  scillae  boraxat.,  d.  v.  s.  0,5  0  grm 
borax  3  gånger  dagligen.     I  urinen  erhöls  hvarje  dag  alt  intill  d.  ^Vt 

Nord.  med.  arkiv.     Bd.  XVII.  2 


18  Bd.  XVII.  N:r  9.  —  e.  g.  jobnson. 

tydliga  borsyrereaktioner.  Reaktion  med  koncentrerad  svafvelsyra  ocli 
sprit  uteblef  redan  d.  ^'^j^.  Urinen  sur,  gulbrun  med  tämligen  betyd- 
lig ägghvitehalt,  var  d.  ^^6  ^^0  kem.  (sp.  v.  1,020),  d.  ^^/^  IJOO  (sp. 
v.  1,015),  töll  sig  sedermera  vid  denna  mängd  under  observationstiden. 
D.  '^^I-T  undersöktes  exkrementerna,  men  borsyra  kunde  i  dem  ej  upp- 
täckas. Ingen  inverkan  på  pat:s  tillstånd  kunde  skönjas  af  det  intagna 
läkemedlet.  Pat:s  tillstånd  förbättrades  sedermera  högst  betydligt  ge- 
nom långvarig  intagning  af  inf.   digitatis. 

Fall  5.  J.  A.,  52  år,  man.  Klinisk  diagnos:  Cirrhosis  hepatis. 
Pat.  började  d.  ^/^  taga  pulv.  scillse  boraxat.  5  grm  3  gånger  dagli- 
gen, d.  v.  s.  0,5  0  grm  borax  3  gånger  dagligen,  hvarmed  fortsattes  till 
d.  "Vt-  Sedermera  tog  pat.  borsyra  0,6  0  grm  6  gånger  dagligen  till  d.  Vg. 
Pat.  har  betydlig  ascites,  hvilken  i  juni  1884  tvänne  gånger  tappats, 
en  gång  medj  erhållande  af  11,000,  andra  gången  med  erhållande  af 
13,000  kem.  vätska.  D.  ^/^  aftappades  å  nyo  9,000  kem.  (sp.  v.  1,00  9) 
ascitesvätska,  d.  ^\/^  12,000  kem.  (sp.  v.  1,009),  d.  '\\  15,000  kem. 
(sp.  v.  l,oio),  d.  */g  16,000  kem.  (sp.  v.  l,oio).  Ascitesvätskan  var 
hvarje  gång  till  reaktionen  alkalisk.  I  ascitesvätskan  från  d.  ^/-j  er- 
höls  ingen  borsyrereaktion,  som  dock  kunnat  väntas,  emedan  pat.  tagit 
pulv.  scillae  boraxat.  från  d.  */g — */■;.  I  ascitesvätskan  från  d.  ^Y?  ^^' 
höls  efter  vederbörlig  afdunstning  och  inaskning  af  den  alkaliska  mas- 
san en  mycket  svag  reaktion  med  curcumapapper.  Ascitesvätskan  från 
d.  ^/g  gaf  däremot  en  tydlig  vacker  reaktion  med  curcumapapper,  äf- 
vensom  vacker  reaktion  med  koncentrerad  svafvelsyra  och  sprit.  Såle- 
des halten  af  borax  i  denna  något  större.  Urinen  pröfvades  första 
gången  d.  ^/-j  och  var  då  borsyrefri.  Under  intagningen  af  borax  un- 
dersöktes urinen  d.  10,  18,  21  juli  och  erhöllos  alltid  tydliga  och  vackra 
borsyrereaktioner.  Efter  d.  ^V?»  då,  såsom  ofvan  nämnts,  borsyra  togs, 
undersöktes  urinen  på  närvaro  af  borsyra  d.  ^^/j,  ^/g,  ^/g.  Sedermera 
undersöktes  ej  urinen  förr  än  d.  ^*/g  (14  dagar  efter  upphörande  med 
borsyra)  och  den  samma  var  då  borsyrefri.  D.  ^^/^  företogs  undersök- 
ning af  exkrementer,  men  resultatet  var  negativt  angående  halt  af  bor- 
syra. Under  tagande  af  pulv.  scillae  boraxat.  var  urinmängden  de  två 
första  dagarna  relativt  stor,  omkr.  1,000  kem.  på  dygnet  (sp.  v.  1,017), 
gick  sedan  ned  till  500  kem.  (sp.  v,  1,02  2)  för  dygn  och  höll  sig  un- 
gefär därvid.  Under  den  tid  borsyra  togs,  steg  urinmängden  något 
och  var  under  7  dagar  omkr.  700  kem.  (sp.  v.  1,020)  för  dygn,  min- 
skades därefter  och  var  under  hvart  och  ett  af  de  sista  dygnen,  då  bor- 
syra togs,  omkring  500  kem.  (sp.  v.  1,02  3).  Efter  upphörande  med 
borsyra  var  urinmängden  omkr.  400  kem.  för  dygn  (sp.  v.  1,022),  steg 
efter  några  dagar  till  600  kem.  Utom  tillväxt  af  ascitesvätskan  samt 
ringa  ikterus  från  d.  -^j-,  några  dagar  framåt  höll  sig  pat:s  tillstånd 
under  observationstiden  tämligen  oförändradt. 

Fall  6.  A.  J.  A.,  34  år,  man.  Klinisk  diagnos:  Nephritis  chro- 
nica.  Det  vid  inkomsten  betydliga  ödemet  i  benen  mycket  reduceradt 
och  scrotum  nästan  normal,  då  pat.  d.  %  S4  började  taga  borsyra  0,60 
grm  3  gånger  dagligen.  Urinen  sur,  ljusgul,  innehöll  rätt  mycket  albu- 
min,  undersöktes  d.  18,  19  och  26  juli,  och  erhöllos  i  den  samma  vackra 
borsyrereaktioner.     Svett  undersöktes  d.  18,  19,  21,  23  juli,  och  erhöllos 


KLINISKA    STUDIER.  19 

hvarje  gång  vackra  borsyrereaktioner,  dock  endast  med  curcumapapper. 
D.  ^Vt  undersöktes  patis  exkrementer  med  negativt,  d.  ^V?  ^^^^  posi- 
tivt resultat  på  halt  af  borsyra.  Urinmängden,  som  d.  9  varit  900 
kem,  steg  under  de  följande  dagarna  småningom,  så  att  den  samma  d.  19 
var  1,800  kem.  (sp.  v.  1,0 17),  föll  åter  d.  -^/^,  då  pat.  svettades,  till 
800  kem.  (sp.  v.  1,016),  hvarefter  gafs  0,60  grm  borsyra  6  gånger  om 
dagen,  och  urinmängden  höll  sig  sedermera  mellan  1,400 — 1,100  kem. 
(sp.  v.   1,014 — 1,019)  dagligen. 

Fall   7.     S.  F.   G.,    42  år,    man.      Klinisk   diagnos:    Insufficientia 

c.  stenosi  valvulce  mitralis  +  crjstitis.  Pat.  erhöll  från  d.  '^/^  0,6  0 
grm  borsyra  4  gånger  dagligen  till  och  med  d.  ^^/\.  Den  altjämt  sura 
urinen  gaf  vackra  borsyrereaktioner  d.  15,  18,  23  juli.  D.  ^^7  ännu 
tydlig  borsyrereaktion,  men  svagare  än  förut.  Exkrementerna  under- 
söktes på  borsyra  d.  20  och  22  juli,  altså  bägge  gångerna  efter  afslu- 
tande  af  borsyreintagningen.  I  bäggedera  fallen  erhöllos  vackra  reak- 
tioner på  borsyra. 

Fall  8.  L.  K.,  53  år,  kvinna.  Klinisk  diagnos:  Nephritis  chro- 
nica,  hyjiertropMa  cordis.  Pat.  vid  inkomsten  betydligt  nedsatt,  hade 
rätt  mycket  ödem  i  benen,  hufvudvärk,  sveda  i  maggropen  och  värk  i 
njurtrakten.  D.  ^V;  på  morgonen  börjades  med  intagning  af  borsyra 
0,30  grm  4  gånger  dagligen.  Mellan  kl.  5 — 6  e.m.  gaf  urinen  tydlig 
borsyrereaktion;  d.  ^^/^  och  -/g  undersöktes  den  åter,  bägge  gångerna 
med  positivt  resultat.  Efter  d.  ^/g,  då  borsyrau  utsattes,  undersöktes 
urinen  d.  ^/g,  med  positivt  resultat,  och  d.  ^^/g,  då  ingen  borsyra  längre 
kunde  upptäckas.  Svetten  undersöktes  d.  26,  28,  31  juli  samt  6,  8, 
11  aug.  Blott  sista  gången  kunde  ingen  tydlig  borsyrereaktion  erhål- 
las; i  de  andra  fallen  kunde  med  curcumareaktion  borsyrans  närvaro 
ådagaläggas.  Exkrementer  undersöktes  d.  ^'/^  på  borsyra  med  negativt 
resultat.  Urinen  höll  sig  hela  tiden  starkt  sur,  var  att  börja  med  till 
mängden  ringa,  d.  -^/^ — -^^  mellan  500  och  600  kem.  för  dygn, 
sedermera  omkring  1,500.  Efter  upphörande  med  borsyra  föll  den 
redan  då  i  nedgående  stadda  urinmängden  till  500 — 600  kem.  för  dygn, 
steg  sedan  åter  under  månadens  lopp  till  1,200 — 1,300  kem.  för  dygn. 
De  dagar,  då  pat.  svettades,  var  urinmängden  mindre  än  under  när- 
liggande dagar,  då  pat.  ej  svettades.  Pat:s  tillstånd  förbättrades  under 
behandlingen,  med  undantag  af  hjärthypertrolien.  Öfriga  symptomer 
försvunno,  till  och  med  ägghvitan  i  urinen. 

Fall  9.  A.  E.  V.,  28  år,  man.  Klinisk  diagnos:  Pleuritis  ex- 
sudat.  sin.  Exsudatet  stod  på  ryggen  upp  till  ett  par  cm.  under  spina 
scapulae,  framtill  upp  till  tredje  refl^ensbrosket  respektive  2  cm.  ofvan 
bröstvårtan.  Hjärtdämpningeu  2  cm.  utom  högra  sternalranden.  D. 
^*/7  84  börjades  med  intagning  af  borsyra  1,2  grm  3  gånger  dagligen. 
Samma    dags    afton  i  urinen  lifiiga  och  vackra  borsyrereaktioner,  likaså 

d.  ^Vt-  D.  -/g  kände  sig  pat.  tung  i  hufvudet,  var  röd  i  ansigtet,  på 
halsen  och  nedåt  bröstet,  mådde  i  öfrigt  ej  illa.  D.  %  pat.  rätt  röd 
i  ansigtet  och  i  svalget.  På  axlar,  armar,  klinkor,  lår,  ben,  händer  och 
fötter  ett  utslag,  bestående  af  tätt  intill  hvarandra  sittande,  delvis  kon- 
fluerande  papler,  pomphi  och  maculte.  Mest  och  talrikast  förekommo 
de    öfver    acromion,    m.   deltoideus,   armarnas   sträcksidor,  lårens  fram- 


20  Bd.  XVII.  N:r  9.  —  e.  g.  johnso.v. 

sida,  samt  kliukonia,  å  Iivilket  ställe  pomphi  voro  större  och  mera  kon- 
fluerande,  så  äfven  å  tibicB.  På  scrotum,  händer  och  fötter  solitära  papler 
och  smärre  pomphi.  Utslagets  färg  i  allmänhet  lifligt  röd,  på  lårens 
framsida  purpurröd,  på  klinkor,  händer  och  fötter  cinnoberröd.  Den 
röda  färgen  försvinner  öfveralt  vid  tryck.  Utslaget  lifligt  kliande,  i  syn- 
nerhet öfver  trakten  af  acromion,  på  armar  och  händer  samt  på  tibiae. 
På  aftonen  frysningar,  temp.  38°.  Borsyran,  af  hvilken  under  dagen 
tagits  0,6  0  grm  4  gånger,  utsattes.  D.  */g:  pat.  har  under  den  förflutna 
natten  frusit,  morgontemperaturen  38°,  aftontemp.  38°,  pat.  har  hufvud- 
värk.  Puls  80 — 90  i  minuten,  företer  intet  ovanligt.  Ingen  matlust. 
Till  det  bronchiela  respirationsljudet  till  vänster  baktill  har  kommit  en 
del  gröfre  och  finare  rassel.  Pektoralfremitus  ofvan  angulus  scapulae 
kännes  något  starkare,  än  de  föregående  dagarna.  Utslaget  har  blifvit 
något  blekare  öfver  axlarna  och  har  öfveralt  antagit  en  mera  utbredd 
erytematös  form.  Största  utbredningen  på  undre  hälften  af  öfverarmarna 
omkring  armbågsleden  och  öfre  hälften  af  underarmarna,  kring  hand- 
lederna och  altjämt  mest  på  sträcksidorna.  Afven  betydlig  erytematös 
utbredning  af  utslaget  på  hela  framsidan  af  lårbenen,  omkring  knäna 
samt  på  klinkorna.  De  d.  ^/g  omtalade  pomphi  på  vänstra  underbe- 
net minskade  i  storlek,  på  högra  benet  har  rodnaden  blifvit  lifligare 
med  ej  synnerligen  framträdande  pomphi.  Vådorna  rodnade,  dock 
mindre  än  ofvan  omtalade  kroppsställen.  På  fötterna  mellan  paplerna 
en  jämnt  utbredd  rodnad.  Utslaget  fortfarande  lifligt  kliande,  i  syn- 
nerhet på  de  d.  ^/g  anmärkta  ställena.  Där  utslaget  stått  längre 
bleknar  det  ofullständigare  vid  tryck.  D.  ^/g  morgontemp.  37°.  Ut- 
slaget nästan  förbleknadt  på  armarna  och  vänstra  benets  framsida;  på 
händer  och  fötter  försvunnet.  På  klinkorna  och  högra  benets  framsida 
är  det  ännu  lifligt  kvarstående.  Eespirationsljudet  framträder  tydligare 
öfver  vänstra  lungans  baksida.  Under  de  följande  dagarna  försvann 
utslaget  altmera  utan  affjällning,  så  att  d.  ^/g  nästan  intet  syntes  däraf. 
Urinen,  som  altjämt  höll  sig  starkt  sur,  företedde  ännu  d.  ^/g  spår  af 
borsyra,  hvilken  under  de  följande  dagarna  försvann  därur.  D.  ^^^/^ 
undersöktes  med  negativt  resultat  exkrementer  på  borsyra.  Urinen  höll 
sig  före  borsyrans  utsättande  vid  en  mängd  af  omkring  1,200  kem.  (sp. 
v.  1,016 — 1,018)  för  dygn,  var  alltid  fri  från  ägghvita  och  socker. 
D.  ^/g  steg  urinmängden  till  1,500  kem.  (sp.  v.  1,0 is),  höll  sig  de 
följande  dagarna  omkr.  700  kem.  (sp.  v.  1,024)  till  d.  ^/g,  då  1,600 
kem.  kastades,  hvarefter  urinmängden  höll  sig  omkring  1,600  kem.  (sp. 
v.    1,015). 

Fall  10.  B.  A.,  26  år,  man.  Klinisk  diagnos:  Pleuritis  exsudat. 
dext.  Exsudatet  stod  d.  Yg  i  jämnhöjd  med  inre  änden  af  spina  sca- 
pulae. Börjades  med  intagning  af  0,6  0  grm  borsyra  4  gånger  dagligen. 
Borsyrereaktion  erhöls  första  dagen  i  urinen,  som  var  starkt  sur,  mät- 
tadt  gul,  fri  från  ägghvita  och  socker  och  afgick  de  3  närmaste  dagarna 
efter  börjad  borsyreintagning  med  800  kem.  (sp.  v.  1,0  2  4)  för  dygn. 
Med  borsyra  upphördes  d.  -"/g.  D.  ^^/'g  urinen  borsyrefri,  dess  dag- 
liga mängd  på  sista  tiden  hade  varit  omkring  1,000  kem.  (sp.  v.  1,022). 
Exsudatet  tillbakagånget,  respirationsljudet  sträft  men  tämligen  normalt. 
Pat.  kraftlös,  men  för  öfrigt  frisk. 


KLINISKA    STUDIER.  21 

Fall  11.  A.  W.,  43  år,  man.  Klinisk  diagnos:  Nephritis  chro- 
nica.  Ödem  i  benen,  värk  i  ryggen,  litet  kväljningar  och  kräkningar. 
D.  ^%i  84  börjades  med  intagande  af  borsyra  0,60  grm  5  gånger  dag- 
ligen, h  timme  efter  första  intagningen  kastades  470  grm  urin,  i  hvil- 
ken  erhöllos  tydliga  och  vackra  borsyrereaktioner.  D.  ^%2  upphördes 
med  borsyra.  I  urinen  erhöls  dock  borsyrereaktion  d.  15,  16,  17  dec. 
D.  ^Vj2  däremot  borsyran  försvunnen.  D.  ''{■^^  på  aftonen  utspolades 
munnen  flere  gånger  med  rent  vatten,  som  tillvaratogs.  Pat.  hade  två 
timmar  förut  tagit  borsyra.  Kl.  7,4  0  e.m.  insprutades  1  cgm  chloretum 
pilocarpinicum.  Efter  5  minuter  liflig  spottafsöndring,  efter  10  minuter 
rodnad  i  ansigtet,  svettning  i  pannan,  hastig  puls,  litet  kväljningar, 
fuktighet  på  kroppen.  Kl,  8  kräkning.  Spotten  före  kräkningen  var 
alkalisk  och  tillvaratogs  särskildt.  Den  gaf,  inaskad,  tydlig  borsyrereak- 
tion med  curcumapapper.  Det  vatten,  med  hvilket  munnen  utspolats, 
fritt  från  borsyra.  Den  uppkräkta  sura  vätskan  undersöktes  på  borsyra 
med  positivt  resultat.  D.  '' j^^  gjordes  exkrementundersökning.  De  svagt 
surt  reagerande,  pä  vanligt  sätt  behandlade  exkrementerna  gåfvo  en 
svag,  men  tydlig  borsyrereaktion.  Urinen  till  färgen  ljusgul,  sur,  inne- 
höll rätt  mycket  ägghvita.  Under  de  närmaste  21  dagarna  före  bor- 
syreintagningeu  var  dess  mängd  omkr.  2,700  kem.  för  dygn.  Under 
de  dagar,  borsyra  togs,  var  urinmängden  merendels  omkr.  2,200  kem. 
(sp.  v.  omkr.  1,012),  var  dock  från  d.  ^/j2  kontinuerligt  i  aftagande, 
så  att  mängden  d.  %2  '^^^  1,200  kem.  (sp.  v.  1,0 12),  steg  sedermera 
och  var  d.  'Vjj  3,200  kem.,  hvarefter  den  höll  sig  mellan  2,500 — 3,000 
kem.,  alt  intill  början  af  jan.  1885,  då  pat.  befann  sig  rätt  väl  samt 
var  fri  från  hufvudvärk  och  kväljningar.    Urinens  ägghvitehalt  som  förut. 

Fall  12.  H.  K.,  42  år,  man.  Klinisk  diagnos:  Nephritis  cliro- 
nica  c.  exacerbatioae  acuta.  Pat.  dricker  mycket  (2  kannor  vatten 
dagligen).  Diastoliska  pulmonaltonen  accentuerad.  Systoliska  tonen 
vid  hjärtspetsen  suddig,  puls  80  slag  i  minuten.  Obetydligt  ödem  i 
vänstra  benet;  öfver  vänstra  tibia  ett  stort  ärr  efter  en  läkt  komplice- 
rad fraktur.  Pat.  hade  litet  kväljningar  under  första  tiden  borsyra 
togs,  men  sådana  hafva  äfven  förekommit  före  pat:s  intagning  på  sjuk- 
huset. Pat.  började  d.  ^,2  ^^  att  intaga  borsyra  0,6  0  grm  6  gånger 
dagligen.  10  minuter  efter  första  intagningen  fans  ännu  ej  borsyra 
i  urinen,  däremot  erhöllos  tydliga  och  vackra  reaktioner  under  dagens 
lopp.  Borsyra  togs  från  d.  ^/j2  till  och  med  d.  ^Vi2-  Undersökning 
på  borsyra  i  urinen  gjordes  sedermera  ej  förr  än  d.  "^'j-^^  och  då  fans 
ännu  borsyra  i  urinen.  D.  ^Vj2  ^  urinen  spår  af  borsyra.  Sedermera 
erhöls  i  urinen  ingen  borsyrereaktion.  D.  '%2  hade  pat.  tagit  1,2 
grm  borsyra.  Kl.  8,5  0  e.m.  pat:s  puls  80  slag  i  minuten;  gjordes 
subkutan  insprutning  af  1  cgm  chloretum  pilocarpinicum;  kl.  8,5.5 
svett  i  pannan,  på  bröst,  buk  och  lårben,  kl.  8,5  9  spottning  (spott 
sp.  v.  1,00  5  alkalisk).  Kl.  9,9  öfveralt  rikligt  med  svett,  pulsen  alt- 
jämt 80.  Kl.  9,3  5  spottningen  minskad.  I  det  vatten,  med  hvilket 
pat.  före  spottningen  sköljt  sig  i  munnen,  kunde  ingen  tydlig  borsyre- 
reaktion erhållas.  I  den  inaskade  spotten  erhöls  endast  en  svag  bor- 
syrereaktion med  curcumapapper.  Under  de  på  pilocarpininsprutnin- 
gen    följande    dygnen   hade  pat.  kväljningar  och  dålig  sömn.     D.    '^/j2 


22  Bd.  XVII.  N:r  9.  —  e.  g.  johnson. 

undersöktes  exkrementer  och  erhöls  svag  borsyrereaktion  med  curcuma- 
papper.  Urinen  svagt  sur  eller  neutral,  starkt  gulröd,  innehöll  obetyd- 
lig mängd  ägghvita.  Dess  mängd  höll  sig  frän  d.  ^^/jj — ^j^^  mellan 
4,000 — 5,000  kem.  (sp.  v.  omkr.  1,0 13).  Under  den  tid  borsyra  togs, 
minskades  urinmängden,  var  d.  ^^/j2  3,000  kom.  (sp.  v.  1,01 1)  och  höll 
sig  ungefär  vid  denna  mängd  till  d.  ^Yj,  då  4,000  kem.  (sp.  v.  1,0 10) 
antecknades,  vid  hvilken  mängd  urinen  höll  sig  intill  utskrifningen  d. 
^%2-  Efter  upphörande  med  borsyreintagningen  kände  pat.  sig  rätt 
frisk  i  alla  afseenden.  Ödemet  i  vänstra  benet  var  försvunnet  d.  ^Vi'>- 
Urinen  hade  hela  tiden  reagerat  svagt  surt,  nästan  neutralt,  innehöll 
obetydlig  mängd  ägghvita. 

Fall  13.  P.  C,  21  år,  man.  Klinisk  diagnos:  Rheumatismiis 
articularis  chronicus.  Hj ärtdämpningen  normal.  Öfver  hjärtspetsen 
och  aorta  systoliskt  blåsljud.  Knä-  och  fotleder  styfva  och  obetydligt 
ansvälda.  Ansvällningen  ökas,  då  pat.  går  mycket  uppe.  D.  Yjj  84 
börjades  med  intagning  af  borsyra  0,6  0  grm  4  gånger  dagligen  (dosen 
ökades  sedermera  till  0,6  0  grm  5  gånger  dagligen).  Tio  minuter  efter 
första  dosen  erhöls  vacker  borsyrereaktion  i  urinen.  Sex  dagar  efter 
börjad  borsyreintagning  märktes  litet  sveda  i  maggropen,  litet  sämre 
matlust,  klåda  kring  höfterna.  Samtidigt  iakttogs  på  bröstet  och  om- 
kring höfterna  ett  delvis  förut  befintligt,  men  efter  borsyreintagningen 
något  ökadt,  akneartadt  utslag.  D.  ^^ In  klåda  kring  fötterna.  I  svetten 
erhöls  vacker  borsyrereaktion  d.  ^Vi2-  ^  exkrementerna  från  d.  ^Yi2 
kunde  borsyra  ej  upptäckas.  Med  intagning  af  borsyra  upphördes  d. 
^Vi2-  Urinen  gaf  borsyrereaktion  till  och  med  d.  ^Vi2-  D.  ^^2  g^fs, 
sedan  pat.  väl  sköljt  sig  i  munnen,  kl.  8  e.m.  en  insprutning  af  chlo- 
retura  pilocarpiuicum  2  cgm.  Efter  10  minuter  spottning,  rodnad  i 
ansigtet,  hastig  puls,  svettning  i  pannan,  krypningar  öfveralt  i  huden 
och  efterföljande  svettning.  Kl.  8,35  ännu  svettning.  Kl.  8,40  upp- 
hörde spottningen.  I  spotten  svag,  men  tydlig  reaktion  med  curcuma- 
papper.  Urinen  var  fri  från  ägghvita  och  socker,  dess  mängd  de  när- 
maste 9  dagarna  före  borsyreintagningens  början  var  för  dygn  1,500 
— 1,600  kem.  (sp.  v.  l,oi5 — 1,024).  Så  höll  den  sig  ungefär  äfven 
sedermera,  var  altjämt  under  borsyreintagningen  starkt  sur  och  tegel- 
färgad.  Under  ett  par  svettningsdagar  var  urinmängden  något  minskad. 
Ingen  synnerlig  förbättring  annat  än  den,  som  kunde  skrifvas  på  hvilan 
å  lasarettet,  märktes  vid  pat:s  utskrifning. 

Fall  14.  L.  O.,  37  år,  man.  Klinisk  diagnos:  Pleimtis  exsudat. 
dext.  Hjärtstöten  kännes  1  cm.  utom  vänstra  mamillen.  Öfver  högra 
lungan  baktill  öfveralt  matt  ton,  framtill  dämpadt  tympanitisk  ton  till 
undre  randen  af  3:dje  refbenet,  därefter  matt  ton  nedåt.  Respirations- 
Ijudet  knapt  hörbart  öfver  dämpningsområdet,  under  clavicula  dextra 
hypersonort.  Pulsen  liten,  omkr.  100  slag  i  minuten.  Från  d.  -^n 
— Vi2  temp.  blott  en  gång  39°,  annars  omkring  38,5°.  Morgontemp. 
i  allmänhet  37,5°.  Från  d.  Y12 — "V12  aftontemp.  38°,  morgontemp. 
37°,  sedermera  temp.  tämligen  normal.  D.  ^%j  ^^  börjades  med  in- 
tagning af  borsyra  0,60  grm  6  gånger  dagligen.  Följande  dag  gaf 
urinen  vackra  borsyrereaktioner.  D.  *'^/j2  kände  pat.  litet  sveda  i  ma- 
gen, märkbar  i  synnerhet  vid  hastig  inandning  och  hastiga  lägeförändrin- 


KLINISKA    STUDIER.  23 

gar.  Sedan  d.  Y12  började  dämpningen  öfver  högra  lungan  att  klarna 
upp  i  dess  öfre  del,  respirationsljudet  hördes  öfver  hela  högra  lungan, 
och  hjärtstöten  drog  sig  inom  mamillen.  Pulsen  liten,  höll  sig  alt- 
jämt omkring  100  i  minuten.  D.  'Y12  ^^^  P^^-  ^^  abscess  nära  anal- 
öppningen. Innehållet  bestod  af  vanligt  var,  i  hvilket  ingen  borsyre- 
reaktion  erhöls.  Abscessen  sköljdes  d.  21,  23  och  25  dec.  med  4  %:s 
borsyrelösning.  D.  ^^,2  var  respirationsljudat  tydligt  bättre  än  förut, 
doft  vesikulärt  fast  något  svagt,  blef  vid  nyårets  början  alt  bättre,  ehuru 
ej  lika  bra  som  den  friska  sidans.  D.  --/j2  84  togs  sist  borsyra,  d. 
2^/, 2  börjades  med  intagning  af  jodkalium.  Under  de  följande  dagarna 
iakttogs  tydlig  borsyrereaktion  i  urinen,  men  d.  '^/^n  befans  reaktionen 
starkare,  än  någon  af  de  föregående  dagarna.  Sedermera  visade  sig 
urinen  hålla  borsyra  till  och  med  d.  Vi  85.  D.  ^^/\n  hade  pat.  fått 
en  mängd  små  papler  och  fläckar  i  pannan,  omkring  öronen  och  nedåt 
halsen;  erytematös  rodnad  kring  midjan,  rodnad  och  afifjällning  på  pe- 
nis.  D.  -/i  ^^^  utslaget  försvunnet.  D.  '^/jj  hade  företagits  exkre- 
mentundersökning.  Resultatet  positivt,  men  borsyrereaktionen  svag.  D. 
^Vi2  gjordes,  sedan  pat.  väl  sköljt  sig  i  munnen,  subkutan  insprutning 
af  1  cgm  chloretum  pilocarpinicum  kl.  8  e.m.  Efter  tre  minuter  puls 
113  i  minuten,  stark  spottafsöndring,  rodnad  i  ansigtet  samt  svettning 
därstädes,  fuktighet  på  bålen.  Kl.  8,15  svett  på  armar,  bål  och  ben. 
Kl.  8,28  puls  108,  kl.  9,10  spottningeu  upphörd,  svettningen  ännu 
liflig.  Puls  88  i  minuten,  synnerligen  mjuk.  I  spotten  erhöls  en 
svag  reaktion  med  curcumapapper.  Dagarna  innan  pat.  började  att 
taga  borsyra,  var  urinmängden  600 — 700  kem.  (sp.  v.  1,02  5).  4:de 
dagen  efter  börjad  borsyreintagning  urinmängden  2,000  kom.,  hvarefter 
den  samma  höll  sig  omkring  1,200 — 1,300  kem.  (sp.  v.  l,oi  8 — 1,014) 
för  dygn  ända  till  tvänne  dagar  efter  upphörande  med  borsyra.  Se- 
dermera ökades  urinmängden  något,  så  att  den  samma  höll  sig  ungefär 
mellan  1,400—2,000  kem.  dagligen  ända  intill  d.  19  jan.  1885. 

Ej  blott  om  borsyra  gifves  pr  os,  kan  den  samma  återfinnas 
i  kroppens  vätskor  eller  i  exkreten.  Bevis  härför  lemna  föl- 
jande fall: 

Fall  15.  S.  E.,  10  år,  gosse.  Klinisk  diagnos:  Eczema  chroni- 
cum.  Urinen  d.  20  jan.  1885  borsyrefri.  Samma  dag  börjades  med 
insmörjning  af  pat:s  hela  kropp  medels  en  salva  af  följande  samman- 
sättning : 

Rec.  Acidi  borici 
Cerge  albae 
Paraffini 

ää  Grm  10 
01.  olivarum  Grm  30. 
Denna  blandning  höls  flytande  på  vattenbad  \  timme  för  att  få  bor- 
syran  så  intimt  som  möjligt  förenad  med  fettet.  D.  "Yj  erhöls  svag 
borsyrereaktion  i  urinen,  d.  ^^/j  var  reaktionen  starkare,  och  dess  styrka 
ökades  ännu  mera  under  de  följande  dagarna,  så  att  d.  -"^ j\  reaktion 
på  borsyra  erhöls  med  sprit  och  koncentrerad  svafvelsyra.     D.  ^Vi  i'^" 


24  Bd.  XVII.  N:r  9.  —  e.  g.  johnson. 

smordes  pat.  för  sista  gången.  Först  d.  ^/o  var  borsyran  försvunnen 
ur  urinen.  Borsyremängden  i  den  under  11  dagar  förbrukade  salve- 
mängden 20  grm.  Urinen  alltid  sur.  Fallet  företedde  i  öfrigt  inga 
ovanligheter. 

Fall  16.  S.  T.  N.,  48  år,  man.  Klinisk  diagnos:  Pruritus 
cntaneus.  D.  -^/o  urinen  borsyrefri.  Samma  dags  afton  insmordes 
pat.  med  en  salva  af  1  del  borsyra  på  10  delar  axungia  curata,  som 
en  halftimme  bållits  flytande  på  vattenbad.  Sedermera  insmordes  pat. 
med  samma  salva  2  gånger  dagligen.  Redan  d.  -'^j^  tydliga  och  vackra 
borsyrereaktioner  i  urinen,  hvilka  bibehöllo  sig  under  den  tid  pat. 
smordes.  Urinen  höll  sig  altjämt  starkt  sur.  Klädan  minskades  något. 
I  öfrigt  intet  anmärkningsvärdt. 

Försök  gjordes  äfven  för  utrönande  af,  huruvida  den  såsom 
bekant  något  flyktiga  borsyran  kan  upptagas  i  mänskliga  orga- 
nismen genom  varma  fotbad. 

Fall  17.  S.  J.,  65  år,  man.  Klinisk  diagnos:  Chorea  posthe- 
tiiiplegica.  I  en  vätska  mätande  12,500  kem.,  innehållande  borsyra 
till  3,4  "/o  samt  af  45°  C.  temperatur,  nedsattes  d.  '^^/^  85  kl.  11,30 
f.m.  pat:s  fötter  och  underben  till  midt  på  vaden.  Pat.  fann  nyss 
nämnda  temperatur  särdeles  behaglig  och  satt  med  fötterna  i  badet  en 
timmes  tid,  hvarunder  temperaturen  småningom  sjönk  till  37°.  Urin, 
som  lemnats  under  dygnet  före  fotbadet,  fri  från  borsyra.  Urinen 
under  dygnet  efter  fotbadet  innehöll  borsyra,  hvilket  tydligt  kunde 
ådagaläggas  med  curcumapapper  samt  med  sprit  och  svafvelsyra  på 
förut  omnämndt  sätt.  Följande  dygn  erhöls  ingen  borsyrereaktion; 
urinen  under  hela  tiden  sur. 

Uti  tre  andra  fall,  där  patienterna,  två  män  och  en  kvinna,  lik- 
som S.  erhållit  fotbad  (af  4  %:%  borsyrehalt  och  42°  C.  temperatur) 
söktes  i  urinen  under  det  på  fotbadet  följande  dygnet  förgäfves  efter 
borsyra. 

Då  dessa  försök  utfallit  negativt  gjordes  ännu  en  gång  ett  försök 
med  pat.  i  fall  17,  S.  D.  -^2  urinen  borsyrefri.  Pat.  erhöll  å  nyo 
ett  borsyrehaltigt  fotbad  på  sätt,  som  förr  beskrifvits.  Kärlet,  i  hvilket 
pat.  höll  sina  fötter,  var  under  hela  tiden  betäckt  med  en  handduk, 
på  det  att  vattnet  mindre  hastigt  skulle  afkylas  och  all  möjlighet  för- 
svinna för  borsyran  att  tillika  med  uppstigande  vattenångor  förflyktigas 
och  inkomma  i  pat:s  lungor.  D.  -%  kunde  en  svag  men  tydlig  bor- 
syrereaktion med  curcumapapper  erhållas  i  urinen. 

I  ofvan  anförda  12  fall,  där  borsyra  gifvits  per  os,  har  dosen 
växlat  från  grm  0,9 o  (fall  1)  till  grm  3,6  dagligen  (fallen  9, 
12,  14).  Af  borax  har  gifvits  grm  l,r>  dagligen  i  form  af  pulv. 
scillje  boraxatus.  I  de  flesta  fall  har  pat:s  allmänna  välbefin- 
nande föga  påverkats  af  medikamentet  under  intagningen.  I 
fall  11  (dos.  3  grm  dagl.)  hafva  förekommit  kväljningar,  kräk- 
ningar    och    hufvudvärk.     I   fall  14  (dos.  grm  3,6  dagl.)  kvälj- 


KLINISKA    STUDIER.  25 

ningar  och  smärtor  i  magen.  I  fall  12  (dos.  grm  3,6  dagl.) 
litet  kväljningar,  som  dock  ej  säkert  kunna  anses  bero  på  bor- 
syran.  Beträffande  fall  11,  så  kunde  kväljningarna  m.  m.  möj- 
ligen varit  af  uremisk  natur.  Samtidigt  minskades  nämligen 
den  dagliga  urinmängden  från  omkring  3,000  kem.  till  2,000,  och 
fråga  är,  om  detta  varit  en  följd  af  borsyreintagningen  eller  af  en 
exacerbation  af  pat:s  kroniska  nefrit.  I  intet  af  nyss  nämnda  fall 
är  någon  förökning  af  pulsens  hastighet  eller  annan  ovanlighet 
iakttagen.  En  verklig  borsyreintoxikation  förefinnes  blott  i  fall 
9,  till  hvilket  jag  längre  fram  skall  återkomma. 

I  alla  fall,  där  borsyra  eller  borax  tagits,  har  borsyrereak- 
tion  i  urinen  inom  kort  erhållits,  i  ett  fall  efter  10  minuter 
(fall  13),  i  fall  11  efter  I  timme,  i  ett  par  andra,  ofvan  ej  an- 
förda fall,  efter  2\  timmar.  I  hvarje  fall  har  borsyran  visat 
sig  finnas  i  urinen  redan  under  första  dygnet  efter  börjad  in- 
tagning, och  så  länge  vare  sig  borsyra  eller  borax  dagligen  in- 
tagits, har  urinen  dagligen  gifvit  borsyrereaktion,  och  denna  har 
fortfarande  erhållits,  äfven  sedan  pat.  upphört  att  intaga  medi- 
kamentet.  I  ett  ej  upptaget  fall,  där  endast  en  dos  af  1  grm 
borsyra  togs,  försvann  borsyran  ur  urinen  först  efter  tvänne 
dagar.  Där  medlet  tagits  längre  tid,  har  det  fordrats  en  an- 
senligare tidrymd,  innan  eliminationen  varit  fullständigt  försig- 
gången, efter  8  dagar  i  fallen  8,  9,  10,  11  och  13,  efter  6  dagar 
i  fall  12,  efter  15  dagar  i  fall  14. ,  I  fall  4,  där  borax  togs, 
erhöls  reaktion  i  urinen  intill  den  9:de  dagen  efter  upphörande 
med  medikamentet. 

Äfven  i  de  fall,  där  pat:s  hud  bestrukits  med  borsyresalva, 
visar  sig  borsyra  inom  kort  i  urinen  i  fallen  15  och  16  dagen 
efter  kurens  början  och  försvann  ur  urinen  i  fall  15  först  på 
3:dje  dagen  efter  upphörande  med  smörjningen. 

Bland  de  pat.,  som  tagit  borsyrehaltiga  fotbad,  erhöls  en- 
dast i  ett  fall  positivt  resultat,  men  däremot  i  detta  fall  tvänne 
särskilda  gånger  med  en  veckas  mellanrum.  Borsyrereaktion 
erhöls  endast  i  den  urin,  som  lemnats  under  dygnet  närmast 
efter  fotbadet.  Då  pat:s  fötter  voro  fullkomligt  oskadda,  synes 
borsyran  resorberats  genom  huden,  såsom  äfven  kan  ske  med 
en  del  ännu  flyktigare  ämnen  i  fotbad,  t.  ex.  fri  jod.  Sanno- 
likt är  ej,  att  borsyran  i  detta  fall  resorberats  genom  lungorna 
till  följd  af  borsyrans  förflyktigande  tillsammans  med  vatten- 
ångor från  fotbadet,  dels  emedan  det  samma  under  största  delen 
af  tiden  ej  var  mer  än  omkring  42°  C.  varmt,  så  att  föga  ångor 


26  Bd.  XVII.  N:r  9.  —  e.  g.  johnsok. 

bortgingo,  dels  var  äfven  i  senare  försöket  det  kärl,  i  hvilket  pat. 
höll  sina  fötter  under  badets  tagande,  betäckt  med  en  handduk. 
En  viss  disposition  synes  äfven  nödvändig  för  resorption  af  bor- 
syrelösning  genom  huden,  då  blott  hos  en  pat.  af  fyra  borsyra 
resorberats. 

Såsom  af  ofvan  stående  visar  sig,  har  i  de  fall,  där  borsyra 
eller  borax  tagits  per  os,  efter  medikamentets  utsättande  eli- 
minationstiden  något  varierat.  I  fallen  af  fotbad  har  borsyran 
visat  sig  i  urinen  blott  under  de  närmaste  dagarna  efter  fot- 
badet och  den  resorberade  borsyremängden  var  väl  härvid  rätt 
obetydlig.  Särdeles  stor  synes  den  ej  häller  hafva  varit  i  in- 
smörjningsfallen,  då  efter  10  dagars  insmörjning  urinen  blott  2 
dagar  bibehållit  sin  borsyrehalt.  I  de  fall,  där  borsyra  tagits 
per  os,  bero  väl  växlingarna  i  eliminationstidens  längd  dels  på 
den  större  eller  mindre  dosen,  dels  på  andra  förhållanden.  I 
de  fall,  där  undersökning  gjorts  på  urinens  borsyrehalt  efter 
intagning,  har  dosen  varit  från  3,6  till  1,2  grm  dagligen.  Blott 
i  fall  13  har  en  dos  af  3  grm  dagligen  intagits.  Emellertid  ter 
sig  elimationstiden,  8  dagar,  relativt  lång  i  detta  fall  mot  i  fall 
12  (dos  3,6  grm  dagl,),  där  den  var  6  dagar.  Möjligen  kunde 
ju  en  större  dos,  såsom  åstadkommande  en  lifligare  diures, 
hastigare  elimineras  än  en  mindre  dos.  Men  ej  ens  detta  kan 
tasas  i  betraktande  i  fallet  12,  där  diuresen  minskades  efter 
börjad  borsyreintagning.  Likväl  hade  denne  pat.  ännu  altjämt 
större  urinmängder  än  normalt,  3,500 — 4,500  kem.  för  dygn, 
under  det  att  i  fall  13  pat:s  urinmängd  var  omkring  1,500  kem. 
för  dygn.  Antagas  kan  väl  med  skäl,  att  vid  större  urinafgång 
pat:8  väfnader  hastigare  utlakades  och  därför  större  daglig  bor- 
syremängd  förefans  i  urinen,  hvarföre  väl  borsyran  i  fallet  12 
hastigare  försvann.  En  större  urimuängd  än  normalt  2,700 — 
3,000  kem.  fans  äfven  i  fall  11,  men  här  fordrades  8  dagar, 
innan  efter  borsyrans  utsättande  den  samma  uteblef  ur  urinen. 
Den  dagliga  dosen  i  detta  fall  var  lika  stor  som  i  fall  12. 
Urinmäno^den  däremot  var  nåo;ot  mindre  än  i  fall  12,  men  så- 
som  nyss  visats  större  än  i  fall  13,  där  med  mindre  urinmängd 
borsyran  eliminerades  på  8  dagar.  Att  eliminationen  ej  gick 
hastigare  i  fall  11,  än  i  fall  13,  torde  väl  bero  på  den  hos  den 
nedsatte  pat.  möjligen  störda  resorptionen  af  medikamentet  från 
tarmen.  Eliminationen  i  fall  14  fortfor  15  dagar  efter  slutad 
borsyreintagning,  således  ojämförligt  längre,  än  i  öfriga  nyss 
anförda    fall.      Borsyredosen   var  här  3,6  grm  dagligen.     Patrs 


KLINISKA    STUDIER.  27 

urinmängd  var  liten,  600 — 700  kem.  för  dygn,  steg  sedermera 
till  1,200 — 1,300  kem.,  ökades  ännu  något  litet  efter  upp- 
hörande med  borsyra.  Emellertid  torde  ej  blott  den  i  för- 
hållande till  urinmängden  relativt  stora  borsyredosen  varit  enda 
anledningen  till  den  långvario-a  borsvreafgåno;en.  Eo-endomlig-t 
är  nämligen  det  faktum,  att  samtidigt  med  plevraexsudatets 
uppsugande  och  respirationsljudets  klarnande  blef  borsyrereak- 
tionen  starkare  i  urinen.  Detta  förhållande  tyckes  göra  det 
antagligt,  att  den  efter  hand  försiggående  uppsugningen  af  det 
antagligen  borsyrehaltiga  exsudatet  gifvit  anledning  till  längre 
tids  borsyreafgång  genom  urinen.  Att  en  liknande  aflagring  i 
exsudater  är  möjlig,  veta  vi  genom  fallet  5,  där  borax  åter- 
fans  i  ascitesvätska.  I  tvänne  andra  fall  (9  och  10)  med  pleu- 
ritiska  exsudat  var  borsyran  redan  efter  8  dagar  försvunnen 
ur  urinen,  men  exsudaten  gingo  där  äfven  raskare  tillbaka,  och 
de  voro  nästan  helt  och  hållet  resorberade  strax  efter  bor- 
syrans  utsättande.  I  ett  fall  af  nefrit  (8)  var  dagliga  bor- 
syredosen ringa,  1,2  grm;  ringa  var  äfven  urinmängden  och  däraf 
torde  det  kunna  förklaras,  att  eliminationen  af  borsyran  tog  lika 
lång  tid  (8  dagar),  som  i  fall  med  större  borsyredos  och  större 
urinmängd.  I  de  flesta  af  ofvan  anförda  fall  har  urinen  således 
efter  8  dagar  varit  borsyrefri.  De  fall,  där  borax  tagits,  er- 
bjuda gent  emot  borsyrefallen  inga  särskilda  egendomligheter. 

I  svetten  har  borsyrans  närvaro  ådagalagts  i  fall  3  på  9:de, 
13:de,  16:de,  19:e  och  26:te  dagen,  i  fall  6  på  10:de,  ll:te,  13:de 
och  15:de  dagen,  i  fall  8  på  2:dra,  4:de,  7:de,  13:de  och  15:de 
dagen,  i  fall  13  på  den  22:dra  dagen.  I  fall  8  återfans  bor- 
syran i  svetten  de  tvänne  sista  af  nyss  nämnda  undersöknings- 
dagar, oaktadt  den  näst  sista  undersökningen  företogs  en  dag, 
den  sista  3  dagar  efter  upphörande  med  borsyreintagning.  I 
detta  fall  var  den  dagliga  dosen  1,2  grm.  Reaktion  erhöls 
alltid  med  curcumapapper,  blott  någon  gång  i  spritlågan.  På 
de  dagar  patienterna  svettats,  har  borsyrereaktionen  i  urinen 
föga  förändrats. 

Närvaro  af  borsyra  i  spetten  har  visats  i  fall  11  på  ll:te 
dagen,  i  fall  12  och  13  på  10:de  dagen,  i  fall  14  på  20:de  dagen. 
I  hvart  och  ett  af  dessa  fall  har  endast  gjorts  ett  försök  och 
det  är  troligt,  att,  liksom  i  urinen,  borsyran  i  dessa  fall  mycket 
tidigare  än  på  ofvan  nämnda  dagar  varit  tillstädes  äfven  i  spotten, 
hvarest  den  återfans  endast  med  curcumareaktion. 


28  Bd.  XVII.  N:r  9.  —  e.  g.  johkson. 

Undersökning  af  exkrementer  har  under  det  pat.  intagit 
borsyra  verkstälts  i  fall  3  på  26:te  dagen,  i  fall  6  på  ll:te  och 
13:de  dagen,  i  fall  8  på  7:de  dagen,  i  fall  9  på  6:te  dagen,  i 
fall  11  på  ll:te  dagen,  i  fall  12  på  7:de  dagen,  i  fall  13  på 
17:de  dagen,  i  fall  14  på  17:de  dagen.  Blott  i  fall  7  hafva 
exkrementerna  undersökts  efter  medlets  utsättande,  den  ena 
gången  på  l:sta.  andra  gången  på  4:de  dagen.  I  fallen  4  och 
5,  där  borax  gifvits,  hafva  exkrementundersökningar  äfven  verk- 
stälts, i  förra  fallet  en  dag  efter  upphörande  med  borax,  i 
senare  fallet  på  4:de  dagen  efter  börjad  intagning. 

Exkrementerna  företedde  i  allmänhet  i  det  yttre  intet  ovan- 
ligt, utom  i  fall  5,  där  de  voro  mera  gulhvita,  emedan  pat. 
samtidigt  hade  lindrio;  icterus.  Reaktionen  var  svagt  alkalisk 
utom  i  fall  11,  där  den  var  svagt  sur.  Ehuru  urinen  vid  tiden 
för  undersökningen  gifvit  borsyrereaktion,  har  borsyran  i  dessa 
11  undersökningar  ej  mer  än  6  gånger  kunnat  återfinnas  i  ex- 
krementerna: de  öfriga  5  gångerna  voro  de  fria  därifrån.  I 
bägge  fallen,  där  borax  tagits,  voro  exkrementerna  äfven  bor- 
syrefria.  I  fallet  6,  där  tvänne  undersökningar  gjordes,  voro 
första  gången  exkrementerna  borsyrefria,  andra  gången  bor- 
syrehaltiga.  I  fallet  7  erhöls  i  exkrementerna  bägge  gångerna 
borsyrereaktion,  i  trots  af  att  undersökningen  företogs  efter 
upphörande  med  borax.  Exkrementerna  förete  således  med 
afseende  på  borsyrehalten  ett  fullkomligt  oregelbundet  för- 
hållande gent  emot  urinen,  som  konstant  gifvit  reaktion,  så  länge 
borsyra  eller  borax  intagits  och  ännu  längre.  Det  förhållande, 
att  borföreningarna  varit  mera  sällsporda  i  exkrementerna,  tyder 
på,  att  dessa  medel  lätt  resorberas  i  tarmkanalen,  Qvincke 
har  iakttagit,  att  borföreningarna  ej  öfvergå  i  tarmsaften,  ett 
förhållande  som  äfven  inskränker  möjligheten  för  deras  när- 
varo i  exkrementerna,  om  tarmens  resorptionsförmåga  är  god. 
Om  åter  tarmens  resorptionsförmåga  vore  nedsatt,  desto  lif- 
ligare  borsyrereaktion  skulle  erhållas  i  exkrementerna  under 
intagningen  och  desto  hastigare  skulle  eliminationen  försiggå, 
såvida  pat.  dagligen  har  öppning.  Då  emellertid  borföreningarna 
i  exkrementerna  i  fall  7  ej  kunna  leda  sitt  ursprung  från  tarm- 
saften, och  då  eliminationen  ur  tarmen  ej  var  afslutad  4  dagar 
efter  sista  boraxintagningen,  sä  passar  ej  detta  tillsammans  med 
pat:s,  som  det  tyckes,  tämligen  goda  resorptionsförmåga,  ty,  om 
denna  varit  god,  borde  rimligtvis  borsyrereaktion  i  exkremen- 
terna på  4:de  dagen  efter  slutad  intagning  knapt  hafva  erhållits. 


KLINISKA    STUDIER.  29 

Anledningen  till  borfureningens  närvaro  uti  exkrementerna  i 
'  detta  fall  måste  därföre  sökas  på  annat  håll.  En  förklaring 
finnes  äfven  därför:  den  kunde  nämligen  hafva  kommit  in  i  tarm- 
kanalen med  gallan.  Såsom  ofvan  nämnts,  har  redan  Binswanger 
återfunnit  borsyra  i  gallan  tillsammans  med  natron  såsom  na- 
triumborat.  Att  borsyran  i  förening  med  natron  jämte  en  mängd 
andra  salter  kan  inkomma  i  gallblåsan  och  därstädes  hålla  sig 
kvar  längre  eller  kortare  tid  är  väl  tämligen  säkert,  liksom  att 
den  äfven  jämte  gallan  sedermera  kan  å  nyo  uppträda  i  tarmen. 
Detta  sista  förklaringssätt  synes  i  fall  7  mera  tillfredsställande 
än  den  ofvan  nämnda  möjligheten,  att  resorptionen  i  jDatrs  tarm- 
kanal varit  nedsatt,  i  hvilket  fall  för  öfrigt  vid  daglig  öppning 
eliminationen  skulle  försio-o-ått  hastigare.  Dessutom  kunde  re- 
sorptionen  i  detta  fall  ej  varit  mera  nedsatt  än  t.  ex.  i  fall  5, 
hvarest  förefans  lefvercirrhos  jämte  betydlig  ascites  eller  i  fall 
4,  hvarest  fans  ett  svårt  hjärtfel  jämte  ascites  och  betydliga  öde- 
mer,  och  likväl  kunde  ej  vid  undersökningen  i  dessa  fall,  ännu 
då  borax  togs,  borsyrereaktion  erhållas  i  exkrementerna.  Att 
nyss  nämnda  fall  (4  och  5)  äro  jämförliga  med  fall  7,  ehuru 
borax  i  dem  gifvits,  är  tydligt,  emedan,  då  fri  borsyra  gifves, 
den  samma  inkommen  i  tarmen  alltid  bindes  vid  alkali. 

I  ascitesvätska  (fall  5)  erhöls  tvänne  särskilda  gånger  med 
14  dagars  mellanrum  tydliga  borsyrereaktioner.  Senare  gången 
framträdde  reaktionen  till  och  med  ganska  starkt. 

I  de  fall,  där  borsyra  tagits,  var  urinen  i  allmänhet  starkt 
sur,  endast  i  fallet  12  var  den  samma  svagt  sur  eller  ibland 
neutral.  I  detta  fall  innehöll  urinen  stundom  blod.  Med  un- 
dantag af  detta  fall  företedde  i  de  öfriga  urinens  färg  just  inga 
ovanligheter.  I  sex  fall,  där  borsyra  tagits,  ökades  den  före 
intagningen  låga  urinmängden  särskildt  i  ett  fall  högst  betyd- 
ligt, under  det  att  samtidigt  ödemet  i  benen,  ascites  och  plev- 
ritiska  exsudater  aftogo.  I  hvarje  af  dessa  fall  iakttogs  äfven, 
att  urinmängden  å  nyo  minskades  efter  borsyrans  utsättande.  I 
ett  fall  steg  urinmängden,  blef  sedan  stående  vid  en  myckenhet 
lägre  än  den  normala,  steg  sedan  å  nyo  vid  höjning  af  borsyre- 
dosen.  I  ett  annat  fall  förefinnes  ingen  höjning  af  urinmängden 
under  den  tid  borsyra  togs,  men  däremot  minskning  vid  bor- 
syrans utsättande.  I  fall  9  var  urinmängden  minskad  under 
den  tid  pat.  hade  sitt  exantem.  I  tvänne  fall  (11  och  12),  där 
urinmängden  vid  börjad  intagning  var  synnerligen  stor,  antag- 
ligen   till  följd  af  interstitiel  nefrit,  minskades  under  borsyre- 


30  Bd.  XVII.  N:r  9.  —  e.  g.  johnson. 

intagningen  urinmängden  mycket,  för  att  åter  höja  sig  från  den 
tid,  dä  borsyra  ej  längre  kunde  iakttagas  i  urinen.  I  ett  af  de 
fall,  där  borax  togs,  ökades  urinmängden  först  betydligt,  föll 
sedan  tämligen  mycket  under  den  fortsatta  intagningen  och 
höjde  sig  ej  ens,  då  pat.  i  stället  för  borax  erhöll  en  daglig 
dos  af  3,6  grm  borsyra,  efter  hvars  utsättande  urinmängden  ännu 
mera  minskades.  Under  borsyreintagningen  förekommer  dess- 
utom i  urinmängdens  förhållanden  en  del  växlingar,  till  hvilka 
jag  ej  kan  lemna  motsvarande  förklaring. 

I  fall  12  minskades  under  borsyreintagningen  urinens  al- 
buminhalt  rätt' betydligt,  i  fall  8  försvann  albuminet  ur  urinen 
för  huru  lång  tid  ej  veterligt,  emedan  pat.  efter  utskrifningen 
från  sjukhuset  ej  kunnat  anträffas.  I  en  del  fall  förbättrades 
pat:s  tillstånd  rätt  mycket,  så  att  börja  med  i  fall  2;  äfven  i 
fallen  3  och  8,  där  mera  ihållande  men  mindre  påfallande,  och 
är  det  möjligt,  att  i  synnerhet  svettningen  i  dessa  bägge  sista 
fall  verkat  välgörande  på  pat.,  ehuru  väl  både  i  dessa  och  i 
en  del  andra  fall,  där  pat.  kände  sig  bättre  vid  utskrifningen, 
och  där  förbättringen  ej  framträdde  på  ett  mera  markeradt  sätt, 
det  är  svårt  att  afgöra,  huru  stor  del  borsyreintagningen  kunnat 
hafva  i  den  samma,  då  en  viss  bättring  naturligen  infinner  sig 
hos  hvarje  pat.,  som  från  torftiga  och  hårda  omständigheter 
förflyttas  till  för  honom  i  afseende  på  föda  och  hvila  bättre 
sådana. 

Med  undantag  af  den  ökade  diuresen  framträder  i  de  flesta 
af  mina  fall  för  öfrigt  ej  någon  synnerligt  markerad  inverkan 
af  borsyra,  delvis  åtminstone  beroende  på,  att  dosen  i  allmänhet 
var  låg.  Dock  var  den  i  flere  fall  lika  stor  som  i  fall  9  (grm  3,6), 
hvarest,  såsom  förr  nämnts,  förekommo  symptom  af  borsyre- 
förgiftning.  Dessa  utgjordes  hufvudsakligen  af  feber  (38°  C), 
hufvudvärk,  allmänt  illamående  och  bristande  matlust  samt  ett 
universelt  exantem,  bestående  af  fläckar,  papler  och  pomphi 
äfvensom  en  dessa  förbindande  erytematös  rodnad.  Slemhinnan 
i  halsen  betydligt  rodnad;  att  bronkialslemhinnan  äfven  lindrigt 
aflficierats,  antydes  genom  samtidigt  uppträdande  gröfre  och 
finare  rassel  i  vänstra  lungan.  Exantemet  var  rikligast  på  ex- 
tremiteternas  sträcksidor  och  omkring  ledgångarna  samt  lifligt 
kliande  i  synnerhet  på  armarna.  Den  i  början  cinnoberröda 
färgen  öfvergick  småningom  i  en  bläaktig  färgton,  som  efter  4 
dagar  var  nästan  förbleknad,  hvarefter  exantemet  försvann  utan 
affjällning.      Detta    utslag,    företeende    urticaria  samtidigt  med 


KLINISKA    STUDIER.  31 

ett  erytema  papulatum,  synes  både  till  följe  af  dess  atypiska 
form,  det  akuta  af  feber  åtföljda  uppträdandet,  dess  hastiga 
försvinnande  vid  borsyrans  utsättande,  det  samtidiga  uppträ- 
dandet af  hyperemi  i  mun,  svalg  och  bronkialslemhinna,  kunna 
antagas  vara  ett  medikamentöst  utslag,  beroende  på  dynamisk 
inverkan  af  borsyran,  en  inverkan  som  Behrend  m.  fl.  ej  vilja 
tillskrifva  medikamentet  själft,  d.  v.  s.  i  mitt  fall  den  i  svetten 
öfvergående  borsyran,  utan  inverkan  af  andra  ämnen,  antag- 
ligen af  kemisk  natur,  som  vid  det  beträffande  läkemedlets  när- 
varo i  blodet  bildas.  En  sådan  uppfattning  har  ett  visst  skäl 
för  sig  i  den  omständighet,  att  många  ämnen  inkomna  i  orga- 
nismen dels  snart  ingå  kemiska  föreningar  —  t.  ex.  borsyran 
förenar  sig  med  alkali  —  dels  inverka  ökande  eller  minskande 
på  utskiljande  af  urinämne,  urinsyra  m.  m.  I  flere  bland  mina 
fall,  där  dagliga  borsyredosen  var  3,6  grm,  som  togs  under  längre 
tid,  uppträdde  likväl  intet  exantem,  såsom  i  fall  9.  Andra 
forskare,  t.  ex.  Polli,  hafva  för  öfrigt  gifvit  5  grm,  Greene  ända 
till  20  a  30  grm  dagligen,  utan  att  exantem  uppträdt. 

Ofta  uppträda  utslag  af  samma  utseende  och  form,  dels 
efter  läkemedel,  dels  efter  retande  föda,  till  och  med  efter  re- 
sorption  af  sårsekret,  och  denna  omständighet  har  fästat  upp- 
märksamheten därpå,  att  formen  för  exantemet  är  tämligen  obe- 
roende af  det  verkande  medlets  farmakologiska  beskalBfenhet 
och  fysiologiska  verkan,  och  därför  har  man  kallat  denna 
verkan  i  fall  liknande  de  ofvan  nämnda,  dynamisk,  och  det 
fordras  en  viss  predisposition  hos  individen  för  framkallande  af 
detta  slags  exantemer  (Behrend). 

I  Bruzelii  fall  uppträdde  på  pat:s  kropp  en  dag  före  ery- 
temet  några  akneliknande  pustler,  och  det  är  svårt  att  afgöra, 
om  dessa  berott  på  utskiljande  af  medikamentet  samt  uppkomst 
af  follikulära  inflammationer  (liksom  vid  jod-  och  bromakne) 
eller  om  de  orsakats  genom  en  dynamisk  inverkan  af  medlet, 
liksom  det  strax  efterföljande  erytemet,  urticarian  m.  m.  Formen 
för  det  först  uppkomna  utslaget  (pustel)  öfverensstämmer  med 
den  vid  utskiljande  af  läkemedel  vanliga  formen,  då  ofta  in- 
flammation af  körtlarna  uppétår.  Men  den  akuta  uppkomsten 
och  den  omständighet,  att  det  pustulösa  utslaget  direkt  följdes 
af  det  exsudativa  erytemet,  tyder  på,  att  pustlerna  möjligen 
endast  varit  förelöpare  till  detta  erytem.  Afven  i  de  öfriga 
från  literaturen  hemtade  ofvan  anförda  fallen,  där  ett  exantem 
förekommit,  synes  det  samma  bero  på  en  dynamisk  inverkan  af 


32  Bd.  XVII.  N:r  9.  —  e.  g.  johnson. 

läkemedlet,  så  den  purpura  och  erysipelas  medikamentosa, 
som  finnes  i  ett  af  Hognees  fall.  Svårt  är  däremot  att 
på  tillfredsställande  sätt  förklara  uppkomsten  af  den  diffusa, 
psoriasisliknande  exantemformen  i  Gowees  fall,  hvilken  väl 
står  i  sammanhang  med  intoxikation  genom  borax.  Utom  i 
GowERS  fall  har  i  de  iakttagna  fallen  exantemet  varit  ej  blott 
af  en  hastigt  uppkommande,  utan  äfven  af  en  tämligen  flyktig 
natur.  Däremot  har  det  merendels  visat  sig  rätt  sent,  så  i 
Bruzelii  fall  på  14:de  dagen,  i  mitt  på  den  10:de,  i  Hogners 
fall  på  2r.sta  dagen,  hvilket  annars  just  icke  är  fallet  med  de 
medikamentosa  exantemen.  Endast  i  Molodenkows  bägge  fall 
kom  det  tidigt,  på  2:dra  resp.  3:dje  dagen.  Ett  exantem  upp- 
trädde äfven  i  fall  14,  dock  ej  förr  än  8  dagar  efter  slutad 
borsyreintagning  och  var  det  samma  helt  säkert  beroende  på 
intagande  af  jodkalium. 

Blott  i  ett  fall  har  vid  borsyreintoxikationen  förekommit 
delirier  (Hogners  fall  7),  och  det  är  ju  ej  omöjligt,  att  dessa 
förorsakats  genom  direkt  inverkan  på  nervcentra  af  i  blodet 
befintliga  borföreningar.  Emellertid  kunde  ju  symptomen  från 
hjärnan  i  detta  fall  uppkommit  genom  andra  anledningar,  som 
ej  anmärkts  af  iakttagaren.  Uppkomsten  af  exantem  vid  in- 
tagande af  borax  omnämnes  redan  af  Binswanger,  som  därvid 
fick  en  impetiginös  eruption.  Han  anmärker  äfven  uppkomst 
af  indigestion  och  tarmkatarr  samt  skorbutisk  konstitution  vid 
intagande  af  borföreningar  och  flere  forskare  hafva  i  senare  tid, 
särskildt  Forster,  visat  att  borsyra  vid  längre  bruk  skadligt 
inverkar  på  tarmkanalen. 

Då  man  betänker  den  stora  användning  borax  och  i  syn- 
nerhet borsyra  haft  under  det  sista  årtiondet  och  egentliga  för- 
giftningsfall sällan  antecknats,  så  framgår  väl  ej  däraf,  att  icke 
sådana  förekommit,  fastän  symptomen  varit  svagt  framträdande 
och  kanske  mest  yttrat  sig  under  form  af  obestämdt  allmänt 
illamående.  Att  blott  i  jämförelsevis  få  fall  exantem  uppträdt 
torde  väl  till  en  del  bero  på,  att  såsom  ofvan  nämnts,  för  dess 
uppkomst  antagligen  fordras  en  individuel  disposition.  Att  en 
intensiv  borsyreförgiftning  kan  vara  farlig,  känna  vi  genom  fallen 
af  Molodenkow,  där  döden  följde  af  den  samma.  Borförenin- 
garna  kunna  således  ej  behandlas  som  indifferenta  utan  måste 
handhafvas  med  försigtighet. 

Angående  terapien  vid  borsyreförgiftning  är  att  ihågkomma, 
att  borsyra  lätt  afskiljes  ur  organismen  genom  exkreten,  och  att 


KLINISKA    STUDIER.  33 

således  alt,  som  befrämjar  dessas  afgång,  minskar  borsyremäng- 
den  i  organismen.  Lämpligt  vore  således,  om  medlet  i  mycket 
stora  doser  införts  i  tarmkanalen,  att  genom  uttömmande  be- 
handling befordra  borsyrans  afgång  så  hastigt  som  möjligt,  innan 
den  hinner  att  resorberas.  Dessutom  synes  det  vara  skäl  att 
så  mycket  som  möjligt  befordra  pat:s  vid  borsyreintagning  mer- 
endels redan  ökade  diures,  och  om  detta  ej  vill  lyckas,  försätta 
pat.  i  svettning,  ehuru  den  mängd  borsyra,  som  pä  detta  sätt 
afskiljes  ur  organismen,  ej  torde  blifva  synnerligen  stor. 

Vid  särdeles  intensiv  förgiftning  tillkommer  naturligtvis 
nödvändigheten  af  att  använda  stimulantia.  I  lättare  fall  be- 
höfves  ingen  direkt  terapi,  dä  förgiftningen  helt  visst  inom  kort 
försvinner  af  sig  själf  genom  borsyrans  elimination. 

Såsom  läkemedel  torde  borsyra  och  borax  vid  utvärtes 
bruk  komma  att  bibehålla  den  ställning,  de  nu  intaga,  t.  ex. 
till  applikation  pä  sär,  vid  brännskador,  hudtransplantationer, 
hudsjukdomar  o.  s.  v.  efter  omständigheterna  i  lösning  eller 
salva.  Att  borsyra  eller  borax  applicerade  pä  sår  komma  att 
resorberas  är  tämligen  säkert.  Hiu'uvida  en  låno-vario;  använd- 
ning  härvid  skulle  kunna  åstadkomma  förgiftning  är  väl  knapt 
antagligt,  kunde  dock  ligga  inom  möjlighetens  gräns  t.  ex.  vid 
utbredda  brännskador,  hvarom  dock  ino;en  erfarenhet  förelio-ofer. 

För  öronsjukdomar  användas  borföreningarna  altjämt  och 
torde  de,  efter  hvad  specialisterna  påstå,  här  bättre  än  i  många 
andra  sjukdomsformer  kunna  försvara  sin  plats.  Helt  visst  äro 
borsyra  och  borax  äfven  af  värde  vid  behandling  af  en  del  i 
mun,  svalg,  näsa  och  ögon  lokaliserade  sjukdomar. 

Användning  af  borsyra  till  ventrikel  och  tarmsköljning  torde 
nog  i  vissa  fall  vara  indicerad,  men  kan,  såsom  Forsters 
undersökningar  och  de  iakttagna  förgiftningsfallen  utvisa,  vara 
farlig,  om  koncentrationen  är  stor,  eller  om  sköljningarna  längre 
tid  fortsättas,  så  att  borsyran  länge  får  inverka  pä  digestions- 
kanalen.  Försigtighet  är  därför  af  nöden,  och  man  måste  så 
vidt  möjligt  söka  att  vid  hvarje  sköljning  åter  få  ut  den  an- 
vända borsyremängden.  Bruzelius  förordar  vid  tarmsköljning 
att  använda  endast  2  %:s  borsyrelösning  samt  att  befordra  bor- 
syrans afgång  genom  att  efter  sköljningen  gifva  ett  stort  lave- 
ment.  Till  sköljande  af  plevrahålan  torde  en  liknande  borsyre- 
lösning med  framgång  kunna  användas  under  iakttagande  af 
öamma  försigtighetsmätt,  d.  v.  s.  att  ej  fortsätta  sköljningen  för 
länge    samt    söka  få  ut  den  inspolade  vätskan  fullkomligt  och, 

Xord.  med.  arkiv.     Bd.  XVII.  3 


34  Bd.  XVII.  N:r  9.  —  e.  g.  johnsox. 

om  detta  ej  skulle  lyckas,  utspola  den  t.  ex.  med  nyberedd 
svag  koksaltlösning  (0,5 — 0,6  %). 

De  i  månget  fall  välgörande  sköljningarna  af  urinblåsan 
med  borsyra  få  naturligtvis  äfven  handhafvas  med  försigtighet, 
om  grundad  misstanke  finnes,  att  blåsslemliinnan  någonstädes 
är  beröfvad  sitt  epitel,  i  hvilket  fall,  såsom  bekant,  resorp- 
tionen  af  sköljningsvätskan  försiggår  med  rätt  stor  hastighet. 

Efter  hvad  Forstees  undersökningar  ådagalägga,  kan  man 
ej  vänta  synnerligen  mycket  af  borsyran,  gifven  invärtes  vid 
mao--  och  tarmsjulvdomar,  liälst  om  den  gifves  längre  tid.  Så- 
som diureticum  har  den  en  bestämd  och  tydlig  verkan,  livilken, 
såsom  af  mina  undersökningar  framgår,  inträder  äfven  vid  smärre 
doser,  och  torde  den  såsom  sådant  lika  väl  som  månget  annat 
medel  förtjäna  en  viss  uppmärksamhet. 

Aumärkning.  Då  afhandlingen  redan  höll  på  att  tryckas 
erhöll  jag  kännedom  om  följande  fall: 

Gossen  G.  J.  G.,  2  år,  intogs  d.  ^*/^  85  på  prinsessan  Lovisas 
barnsjukhus.  Diagnos:  Gombustio  regionis  gluteal.  et  inguinal.  et  fe- 
mor.  amb.  Förbränningen  var  af  l:sta  och  2:dra  gradens  intensitet. 
Pat.  fick  förband  af  borsyrevaselin  1  :  10,  applicerad  på  såret  medels 
borvadd,  samt  prolongerade  bad.  Efter  4  dagar  blef  han  dåsig  och 
ville  ej  äta;  efter  6  dagar  började  omkring  brännsåret  ett  utslag  och 
ett  liknande  utslag  visade  sig  strax  därefter  i  paunan  och  spred  sig 
sedermera  öfver  hela  kroppen.  Det  bestod  af  ett  konfluerande  erytem 
jämte  stora  papler,  hvilka  voro  af  mörkare  färg  än  utslaget  i  öfrigt. 
Utslaget  kvarstod  till  pat:s  död,  försvann  sista  dagarna  ej  fullkom- 
ligt för  tryck  utan  lemnade  en  gul  pigmentering.  Efter  9  dagar 
upphördes  med  borsyresalvau ;  två  dagar  före  döden  temp.  i  axillen 
41,2°.  36  timmar  före  döden  konvulsioner,  olikhet  i  pupillerna.  Urin, 
tagen  under  sista  dygnet,  visade  stark  borsyrereaktion  med  curcuma- 
papper.  Pat.  afled  d.  ^^s-  Obduktionen  \isade  en  imrident  vieningitis 
convexitatis  med  trombos  i  sinus  longitudinalis. 

Af  fallet  framgår,  att  borsyran  resorberats  genom  såret. 
Huruvida  utslaget  berott  på  resorption  af  septiska  ämnen  eller 
af  borsyra,  kan  under  för  handen  varande  omständigheter  ej 
affföras. 


Literatur. 

Atkinson.  The  uses  of  boracic  acicl,  ref.  Virch.-Hirsch  Jalires- 
bericht  f.  1880,  Bd  I,  s.  441.  —  Baeff.  Borgiycerin  als  Conser 
wiruugsmittel,    ref.  Virsch.-Hirsch  Jahresbericht  f.   1882,  Bd  I,  s.  571. 

—  Beckeu.  Der  Boracit  das  Geheimmittel  des  Paracelsus  gegen  den 
Stein.  Miihlhauseu  1868.  —  Bedoin.  Contributions  ä  Fétiide  de  la 
médicatiou  antiseptique.  Experieiices  sur  le  borax,  ref.  Virch.-Hirsch 
Jahresbericht  f.  1877,  Bd  I,  s.  399.  Sur  les  propriétés  autiseptiques 
du  borax,  ref.  Virch.-Hirsch  Jahresbericht  f.  1876,  Bd  I,  s.  513.  — 
Behrend  g.  Lehrbuch  der  Hautkrankheiten.  Berlin  1883.  —  Be- 
ZOLD.  Zur  antiseptische  Behandlung  der  Mittelohreiterungen,  ref.  Virch.- 
Hirsch  Jahresbericht  f.  1879,  Bd  II,  s.  488.  —  Binswanger.  Pharma- 
kologische  Wilrdigung  der  Borsäure.  Milnchen  1847.  —  Bruzelius. 
Om  borsyreförgiftning.  Hygiea  Bd  XLIV,  s.  548.  —  Corsan.  Borax 
aud  the  uitrat  of  potass  in  the  locs  of  voice  from  colds  etc,  ref.  Virch.- 
Hirsch  Jahresbericht  f.  1874,  Bd  I,  s.  242.  —  Crédé.  Borsäure  als 
Verbandmittel,   ref.  Virch.-Hirsch  Jahresbericht  f.   1877,  Bd   II,  s.  294. 

—  Gyox  de.  Sur  Faction  physiologique  du  borax.  Compt.  rendus, 
Bd  LXXXVII,  s.  845.  Sur  Tinnocuité  du  borax  employé  dans  la 
conservation  des  viandes,  ibid.  s.  1091.  —  Ewerbusch.  Ueber  die 
Anwendung  der  Antiseptica  in  der  Augenheilkunde,  ref.  Virch.-Hirsch 
Jahresbericht  f.  1882,  Bd  II,  s.  417.  —  Feser.  Arbeiten  der  ober- 
bayrischen  Milzbrandversuchsstation  in  Lenggries-Miinchen,  ref.  Virch.- 
Hirsch  Jahresbericht  f.  1877,  s.  587.  —  Forster  J.  Ueber  die 
Verwendbarkeit  der  Borsäure  zur  Conserwirung  von  Nahrungsmitteln. 
Arch.  f.  Hygiene  1884,  Bd  II,  s.  75.  —  Gowers.  Psoriasis  from  borax. 
Laucet  1881,  Bd  II,  s.  546.  —  Greene.  Boracic  acid  in  surgery, 
ref.  Virch.-Hirsch  Jahresbericht  f.  1880,  Bd  II,  s.  284.  —  Gruber 
Max.  Ueber  den  Einfluss  des  borax  auf  die  Eiweiszersetzung  in  Or- 
ganismus. Zeitschr.  f.  Biologie  Bd  XVI,  s.  198.  —  Hogner.  Eör- 
giftningsfall  genom  borsyresköljningar.  Eira  1884,  s.  389.  —  Kose- 
GARTEN.  Der  Einfluss  des  Kali  chloriciim  und  des  Borax  auf  niedere 
pflauzliche  Organismen  etc,  ref.  Virch.-Hirsch  Jahresbericht  f.  1878, 
Bd  I,  s.  384.  —  KöHLER.  Magnesia  boracocitriea  gegen  Harnsteine. 
Berl.  Klin.  Wochenschrift  f.  1879,  s.  661.  —  Le  Bon.  Sur  les  dangers 
de  Temploi  du  borax  pour  la  conservation  de  la  viande.  Compt.  rendus, 
Bd  LXXXVII,  s.  936.  —  Molodenkow.  Zwei  Vergiftungsfälle  durch 
Borsäure.  Centralbl.  f.  Chirurgie  1881,  s.  621.  —  MiJLLER.  Zur  Te- 
rapie  der  Tuberculose,  ref.  Virch.-Hirsch  Jahresbericht  f.  1880,  Bd  II, 
s.    180.    —   MtNNiCH.     Untersuchungcn    ueber  den  Werth  der  sebräu- 


36  Bd.  XVII.  N:r  9.  —  e.  g.  johnson. 

lichsten  antiseptischen  Materialien  filr  Militärärtzliche  Zvvecke,  ref.  Virch.- 
Hirsch  Jahresbericlit  f.  1880,  Bd  II,  s.  322.  —  Neumann.  Experi- 
mentelie Untersucliungen  iiber  die  Wirkung  der  Borsäure.  Dorpat  1879. 

—  NoRUENSTRÖM.  Tvänne  fall  af  empyem  behandlade  med  antisep- 
tiska injektioner.  Hygiea  Bd  XXXIII,  s.  140.  —  Nyström.  Om  aseptin. 
Upsala  läkare  förenings  förhandlingar.  Bd  VII,  s.  382.  —  Polli.  Appli- 
cazione  terapeutiche  dell'  acido  borico,  ref.  Virch.-Hirsch  Jahresbericlit 
f.  1877,  Bd  I,  s.  399.  —  Qvincke.  Ueber  die  Ausscheidung  von  Artz- 
neistoffen  durch  die  Darmschleimhaut.  Arch.  f.  Physiologie  1866,  s.  150. 

—  Thin.  Boracic  acid  as  an  antiseptic  in  ccrtain  skin  afifektions,  ref. 
Virch.-Hirsch  Jahresbericlit  f.  1881,  Bd  I,  s.  108.  —  Waufvinge. 
Pall  af  borsyreförgiftning.  Svenska  läkaresällskapets  förhandlingar,  Hygiea 
Bd  XLV,  s.  10.  —  Wertheimer.  Zur  Behandlung  der  Schlunddifterie, 
ref.  Virch.-Hirsch  Jahresbericlit  f.  1877,  s.  151.  —  Vigier.  Note 
préliminaire  sur  raction  physiologique  du  borate  du  sonde,  ref.  Virch.- 
Hirsch  Jahresbericht  f.   1883,  Bd  I,  s.  400. 


Stockholm,  1885.    Kongl.  Boktryckeriet. 


NORDISKT   MEDICINSKT   ARKIV.     Band.  XVII.    N:r  10. 


Leåetråd  for  Medicinere  i  bakteriologisk 
Teknik. 

Af 

Docent,   Dr   C.   J.    SALOMONSEN 

i   Köbeuhavn. 


Med  11  Träsnit. 


(Forts.  fr.  N:r  3,  S.  38). 


Kapitel  VII. 


Den  bakteriologiske  Analyse  af  flydende,  fäste  og  luftformige  Le- 
gemer  (särligt  af  Vand,  Jord  og  atmosfärisk  Luft). 

Den  mikrosJcopisJce  Undersögelse  giver  kun  meget  mangel- 
fulde  Oplysninger  om,  hvilke  spiredygtige  Kim  der  findes  i  et 
Präparat.  Tilsyneladende  forskellige  Mikroorganismer  kunne 
vare  Udviklingstrin  af  samme  Art,  og  Bakterier,  som  se  ganske 
ens  ud,  kunne  tilhöre  helt  forskellige  Arter;  desuden  kunne 
ing-enlunde  alle  Bakteriekim  diao-nosticeres  som  sädanne  under 
Mikroskopet,  og  de  levende  ikke  med  Sikkerhed  skelnes  fra 
de  döde.  Gälder  det  blöt  om  at  fä  afgjort,  om  denne  eller 
hin  hestemte  virulente  Bakterieform  findes  i  en  Vand-  eller 
Jordpröve,  og  er  det  en  af  de  ])å  Dyr  inokuldble  Former,  sä 
er  Indpoclning  det  närmest  liggende  Middel  til  at  fä  Spörgs- 
målet  besväret.  Vandet  indspröjter  man  subkutant  pä  et  pas- 
sende  Forsögsdyr;  Jorden  lägger  man  ind  i  en  med  Kniv  og 
Pincet  frembrao;t  lille  Poche  i  det  subkutane  Väv.  Pä  denne 
Made  er  det  f.  Ex.  lykkedes  at  eftervise  Miltbrandsbacillen 
og  det  maligne  Ödems  Bacil  i  forskellige  Jordpröver  (Pasteur). 
Men  en  tilfredsstillende  bakteriologisk  Analyse  kan  nu  til  Dags 
umuligt  anstilles  uden  Anvendelse  af  passende  DyrJcningsme- 
toder.  Disse  Dyrkningsmetoder  er  det  af  särlig  Interesse  for 
Lägen  at  kende;  de  have  jo  allerede  länge  väret  det  betyd- 
ningsfuldeste  Led  i  den  hygiejniske  Vand-,  Jord-  og  Luft- 
undersögelse,  og  de  ere  for  nylig  efter  Kommabakteriens 
Opdagelse    blevne    medoptagne    blandt    de    vigtigste    kliniske 

Nord.  med.  arkiv.      Bd.   XVII.  1 


2  Bd.  XVII.  N:r  10.  —  c.  j.  salomonsen. 

Undersugelsesmetoder.  —  Til  en  udtömmende  bakteriologisk 
Analyse  hörer  foruden  Artsbestemmelsen  af  de  tilstedevärende 
Organismer  Bestemmelsen  af  deres  Mängde;  men  af  let  för- 
ståelige Grunde  er  så  vel  ved  de  hygiejniske  som  ved  de 
kliniske  Uudersögelser,  hvortil  der  ovenfor  hentydedes,  den 
kvalitatwe  Analyse  oftest  af  ganske  overvejende  Betydning  i 
Sammenligning  med  den  kvantitative. 

Når  Dyrkningsanalyserne  hidindtil  have  givet  Hygiejnen 
så  ringe  Udbytte,  så  ligger  Grunden  vist  nok  for  en  stor  Del 
deri,  at  man  först  i  de  allersidste  Ar  har  benyttet  på  en  Gäng 
simple  og  hensigtsmässige  Metoder. 

Disse  er  det,  som  navnlig  ville  blive  skildrede  i  det  föl- 
gende,  således  at  Undersögelsen  af  Vädsker,  fäste  Legemer 
og  atmosfärisk  Luft  behandles  hver  for  sig. 

A.     Vädsker  (med  särligt  Hensyn  til  Drikkevandsanalysen). 

1)  En  af  de  Fremgangsmåder,  som  KoCH  först  anvendte 
til  bakteriologisk  Analyse  af  Vädsker,  var  fölgende :  steril  Nä- 
ringsgelatine  opvarmes  til  liät  över  Smeltepunktet,  opsuges  i 
en  ved  150°  steriliseret  Pipette  og  udbredes  ved  Hjälp  af  den 
i    en    langagtig    Dråbe    (s.  Bill.  19)    på    et    ligeledes  ved  150' 


Bill.  19.  Objektglas  med  Näriugsgelatine,  hvori  14  Podestriber  med  talrige 
Bakteriekolonicr.  Ved  b  en  Skiiiimelkoloni,  der  skyldes  tilfäldig  Forureasning  fra 
Luflen.     (Halvskematisk.) 

Steriliseret  Objektglas,  som  först  umiddelbart  för  det  skal  be- 
nyttes, udpakkes  af  Papiret.  Gelatinen  må  ej  vare  for  stärkt 
opvarmet  og  må  udbredes  lancjsomt  og  forsigtigt,  for  at  den 
ikke  skal  flyde  helt  ud  til  Glaspladens  Rand.  På  lignende 
Made  präpareres  flere  Objektglas,  som  dernäst  iildäJcJces  med 
en  Glasklokke,  indtil  Gelatinen  er  stivnet.  Når  dette  er  sket, 
lägges  de  mellem  to  flade,  ved  150°  steriliserede  Glastallerkner 
(Bill.  8;  mest  passende  er  et  Tvärmål  af  15 — 16  Cm.  og  en 
Dybde  [udvendig  Mål]  af  1^  Cm.).  Såningen  foretages  nu  med 
en    retvinklet    bojet    Platinnål    (Bill.  15  d),    som  dyppes  i  den 


BAKTERIOLOGISK   TEKNIK.  O 

kimholdio-e  Vädske,  oo;  med  hvilken  man  dernäst  ridser  en 
Räkke  Tvärfurer  hen  över  Limdråben,  således  som  Billedet 
viser  ^).  Var  der  tilsträkkelig  talrige  Bakterier  til  Stede  i  den 
iidsåede  Vädske,  ville  Bakteriekolonier  snart  i  stort  Antal 
dukke  op  i  Podefurerne;  tättest  og  ofte  helt  sammenflydende 
i  de  först  ridsede  (ved  a),  sparsomraere  og  vel  adskilte  i  de 
sidste.  En  Fordel  ved  dette  primitive  »Kulturapparat»  er,  at 
det  let  läder  sig  anhringe  under  Mihroshopet  og  imdersöge 
ved  femmcUg  stärk  Forstörrelse.  Naturligvis  er  man  ved  den 
angivne  Fremgangsmåde  udsat  for  tilfäldige  Forurensninger  fra 
Luften  (desto  mere,  jo  hyppigere  Objektglassene  tages  ud  af 
Tallei-kenerne  til  Undersögelse  med  blötte  Oje  eller  Mikro- 
skopet); men  en  god  Hjälp  til  at  kende  de  fra  Luften  ind- 
blandede  Kim  er  det,  at  de  nästen  altid  ville  falde  melleni 
Podefurerne  (som  antydet  ved  den  Bill.  19  fe  afbildede  Skimmel- 
koloni).  Disse  Forurensninger  virke  derfor  ikke  synderligt 
forstyrrende,  dog  bör  man  ved  disse  —  og  de  analoge  i  dette 
Kapitel  beskrevne  Forsög  —  aldrig  undlade  også  at  danne 
sig  et  Skön  om  den  tilfäldige  Forurensnings  Omfång  gennem 
Kontrolplader-tallcrJiener  o.  s.  v. 

Man  kan  selvfölgelig  også  hälde  Limen  ud  pä  Urglas  eller 
andre  små  Glasshåle,  der  ere  lave  nok  til  at  få  Pläds  mellem 
Glastallerkenerne.  I  så  Fald  behöver  man  ej  at  anvende  samme 
Forsigtighed  som  ved  Objektglassene;  man  kan  uden  videre 
hurtigt  hälde  den  smeltede  Lim  ud  i  Beholderne  lige  fra  Rea- 
gensglasset  af;  men  den  senere  mikroskopiske  Undersögelse  af 
Kulturerne  vanskeliff^öres. 

Et  Par  sådanne  Tallerkener  er  det  hensigtsmässigste  »fug- 
tige  Kammer»,  man  kan  få  til  at  beskytte  Gelatinen  mod  For- 
urensning  og  Fordampning.  Deres  lille  Rumfang  gör  det  på 
en  Gäng  let  at  sterilisere  dem  ved  150°  og  överflödigt  at  ved- 
ligeholde  Luftens  Fuo-tighed  i  dem  ved  säreo;ne  Foranstaltnin- 
ger,  —  Når  man  benytter  större  Glaskloklcer,  må  de  steriliseres 
ved  Udskylning  med  Sublimatvand  og  Fugtigheden  i  dem 
höides  vedlige  med  vädet  Filtrerpapir. 

2)  Långt  smukkere  og  pålideligere  Resultater  giver  den 
senere  af  KoCH  angivne  Fremgangsmåde,  der  forelöbig  om- 
taltes  i  Kap.  IV:  först  at  hlande  den  kimholdige  Vädske  om- 
hyggeligt  med  Näringsgelatinen  og  derpcl  udhrede  Biandingen 
i  et  tyndt  Lag. 

')  Podefurerne  ere  ved  en  Fejl  fra  Träskärerens  Side  ikke   antydede  pä  Bill.  19; 
de  skulde  ses  som  liue  Liaier  löbende  srennem  de  enkelte  Koloniräkker. 


4  Bd.  XVII.  N:r  10.  —  c.  j.  salomonsen. 

Biandingen  foretages  i  et  af  de  Bill.  5  /  og  VII  afbildede 
Kulturapparater;  man  kan  enten  först  så  Vädsken  deri  efter  de 
Kap.  V  givne  Regler  og  derefter  smelte  i  Vandbad  ved  omtr. 
30°,  eller  man  kan  först  smelte  og  derefter  så.  Vädsken  og 
Gelatinen  må  hlancles  omhyggeligt,  men  ihke  rystes  sammen, 
så  at  de  shiimme;  for  at  undgå  Skumningen  holder  man  Rea- 
gensglasset (eller  Flasken)  lodret  og  läder  det  gentagne  Gange 
beskrive  en  stor  Cii*kel  i  samme  vandrette  Plan;  ved  Centri- 
fuo-alkraften  sättes  da  Indholdet  i  en  så  livlig  Bevägelse,  at 
Biandingen  bliver  fuldständig,  uden  at  der  rystes  Luftblärer 
ind  i  Gelatinen. 

Gelatineblandingen  kan  nu  uähredes  i  et  tyndt  Lag  på  en 
noget  forskellig  Made  alt  efter  de  särlige  Formål,  som  man 
har  med  Analysen.  For  Exempel:  er  det  Opgaven  nöjagtigt 
at  bestemme  Mängden  af  de  i  en  Vädske  tilstedevärende  Kim, 
så  kan  det  vare  hensio-tsmässigt  at  udbrede  Gelatineblandingen 
på  en  plan,  horisontal  Flade  i  et  överalt  lige  tykt  Lag  for 
således  at  kunne  indskränke  sig  til  Tällingen  af  Kimene  i  et 
mindre  Afsnit  (således  f.  Ex.  ved  den  kvantitative  Vandana- 
lyse);  gälder  det  om  at  undersöge,  hvor  vidt  en  Vädske  er 
kimfri  eller  ej  (f.  Ex.  ved  Undersögelsen  af  normale  Organis- 
mers Blod  eller  Sekreter),  så  kommer  det  först  og  fremmest 
an  på  at  anvende  Apparater,  der  sikre  mod  indträngende 
Kim;  er  kun  en  omtrentlig  kvalitativ  Analyse  Opgaven,  eller 
vil  man  vide,  om  en  bestemt  Form  er  til  Stede  eller  ej  i  den 
undersögte  Vädske  (f.  Ex.  Kommabakterier  i  Exkrementer), 
så  er  hverken  Lagets  Jävnhed  eller  den  absolute  Sikkerhed 
mod  Forurensning  af  Betydning. 

Tre  sådanne  noget  forskellige  Modifikationer  af  Freragangs- 
måden  ere: 

a)  Udhredning  på  Glasplade  med  Fipette. 

Glaspladerne  ere  fir-  eller  otte-kantede,  ikke  större,  end  at 
de  let  kunne  få  Pläds  i  en  af  de  flade  Glastallerkener  (Bill.  8); 
de  steriliseres,  indpakkede  i  Papir  ved  150°;  Pipetterne  ligeså 
(s.  N:r  3,  S.6);  Glaspladen  udpakkes,  lägges  på  en  med  Sublimat- 
vand  omhyggelig  renset,  större  Glasplade  (s.  Bill.  20)  og 
däkkes  derpå  strax  med  en  flad  Glastallerken,  i  hvis  Midte 
der  er  boret  et  omtr.  7  Mm.  vidt  Hul,  der  er  lukket  med  en 
Vatprop;  også  denne  som  Glasklokke  benyttede  Tallerken  må 
vare  steriliseret  ved  150°. 


i 


BAKTBRIOLOGISK    TEKNIK. 


Nu  udpakkes  Pipetten;  dens  Overflade  flammeren^e?  hur- 
tigt til  yderligere  Sikkerhed,  og  Blandingen  af  den  kiniholdige 
Vädske  og  Gelatinen  opsu- 
ges  i  Pipetten;  Vatproppen 
i  den  däkkende  Glastaller- 
ken  fjärnes,  og  gennem 
Hullet  läder  man  som  Bill. 
20  viser,  Gelatineblandin- 
gen  flyde  ned  på  Glaspla- 
den,  der  således  under 
Påhäldningen  og  den  se- 
nere  Stivnen  stadig  er  be- 
skärmet  mod  Luftens  Kim, 
Viser  Limen  Tilböjeliglied 
til  at  flyde  hen  til  enaf  Glas- 
pladens  Rande  på  Grund 
af  dennes  ikke  helt  hori- 
sontale    Leje,   så  kan  man 

let  ved  at  beväge  den  store 

1      ,.  1  /-n         1     -,  Bill.  20.     Den   smeltede    Gelatitie    häldes 

underhggende      Glasplade    f,.,  p^^^^^  .^  „,,,.  ,„  Gksplade,  so,„  er  lagt 

hjälpe     derpå.      Når    Gela-     P»    en    större    Glasplade    og    däkket    af    en    i 

^        ,..  Midten  gennemboret  flad  Tallerken. 

tmen     er     stivnet,     Jagges 

Pläden  hurtigt  ind  mellem  to  flade,  ved  150"  steriliserede  Glas- 
tallerliener,  og  man  afvänter  Kimenes  Udvikling. 

Til  at  stille  Glaspladen  horisontalt  benytter  Koch  det 
Bill.  21  afbildede  Nivellérstativ.  En  trekantet  Träramme  med 
to  Stilleskruer  (a  a)  og  på  denne  en  lös  Glasplade  og  Vand- 
pas  (b).  Mellem  Rammens  tre  Sider 
anbringer  han  da  en  Glasshål  ined 
Isvand,  der  når  så  höjt  op  som 
muligt  mod  den  store  Glasplades 
Underflade;  herved  påskyndes  Gela- 
tinens Stivnen.  Når  Gelatineblan- 
dingen  ikke  breder  sig  jävnt  og 
ligeligt  ud  över  Glaspladen,  kan 
man  hjälpe  til  med  en  flammerenset 
Glasstans:. 


Bill.  21.  Nivellér^faliv  med 
Däsclibelle  (6),  Plade  og  flad  Glas- 
klokke  til  horisontal  Indstilling  af 
Glaspladeroe  för  de  overhäldes 
med  Gelatine. 


Det  er  deu  beskrovne  Fremgangsmåde,  som  Koch  aubefaler  til 
Drikkeoandsanalyser.  Vaiulet  opsamles  i  vatlukkede,  steriliserede  Glas- 
flasker.  livis  det  tages  fra  en  Hane  eller  Post,  läder  man  det  först 
et  Par  Minutter  strömrae  ud,  inden  man  opsamler  det;  niedens  Fla- 
sken  er  åben,  må  man  holde  Vatproppen  således,  at  den  Del  af  dens 


6  Bd.  XVII.  N:r  10.  —  c.  j.  salomonsen. 

Overflade,  som  rager  ned  i  Flasken,  ej  forurenses  med  Kim  ved  tilfäl- 
dig  Beröring  med  omgivende  Genstande.  Fra  en  let  tilgängelig  Vand- 
rade tages  Pröverne  med  steriliseret  Pipette  og  häldes  strax  över  i 
vatlukkede,  steriliseredc  Flasker.  Til  dybere  liggende,  vanskeligt  til- 
gängelige  Vandflader  må  man  hejse  en  steriliseret  med  et  tungt  Le- 
geme  ombunden  Flaske  ned,  og  umiddelbart  efter  at  den  ätter  er 
hej  set  op  fordele  forskellige  Prover  med  steriliseret  Pipette  på  vat- 
lukkede steriliserede  Flasker.  Flaskerne  bringes  forsigtigt  til  Under- 
sögelsesstedet,  således  at  Vandpröverne  ikke  häldes  eller  skvulpe  gen- 
nem  Vatpropperne. 

Önsker  man  nu  at  tälle  de  Kim,  der  findes  i  et  bestemt  Rum- 
fang  Vand  (man  kan  passende  som  Mål  välge  AntaUet  i  1  Kora),  så 
tilsätter  man  med  en  omhyggelig  steriliseret,  inddelt  Glaspipette  en 
bestemt  Mängde  Vand  til  en  afmålt  Mängde  Gelatine;  de  blandas 
med  de  ovenfor  omtalte  Forsigtighedsregler,  og  med  en  anden  sterili- 
seret Målepipette  bliver  et  bestemt  Eurafang  af  Biandingen  udbredt 
på  en  Glasplade,  der  först  er  horisontalt  indstillet  på  Nivellérstativet. 
Efter  et  vist  Antal  Dages  Forlöb  tälles  de  udviklede  Kolonier,  og 
deraf  läder  sig  let  beregne,  hvor  raange  Kim  der  findes  i  en  Kom. 
af  Vandet.  Tällingen  lettes  betydeligt,  når  man  under  Gelatinepladen 
lägger  en  anden  Glasplade,  i  hvilken  der  er  indslebet  en  Kvadrat- 
centimeter-Inddeling,  og  anbringer  dem  bägge  på  en  mat  sort  Grund. 
Hvis  Kolonierne  ere  så  talrige,  at  en  Tälling  under  de  givne  Forhold 
ej  läder  sig  udföre,  må  Uudersögelsen  gentages  under  Tilsätning  af 
en  rrmidre  Mängde  Vand  til  Gelatinen.  Den  passende  Mängde  kan 
variere  fra  en  hel  Kcra.  for  raeget  kimfattigt  Vand  til  en  enkelt 
Dråbe  af  et  flere  tusende  Gange  fortyndet  Vand  (til  Fortynding  bruges 
selvfölgelig  Vand,  der  er  omhyggeligt  steriliseret  ved  Kogning  eller 
Opvarmning  i  Darapsterilisationsapparatet).  Det  er  derfor  hensigts- 
mässigt  ved  nogle  forelöbige  Forsög  at  undersöge,  om  det  Vand,  der 
skal  analyseres,  er  kimrigt  eller  kimfattigt;  dette  kan  simpelt  hen  ske 
ved  at  sätte  en  Dråbe  af  Vandet  til  et  vatlukket  Reagensglas  med 
smeltet  Näringsgelatine,  blande  omhyggeligt,  lade  stivne  og  afvänte 
Kimenes  Udvikling.  Således  får  man  et  meget  godt  omtrentligt 
Billede  af  Vandets  Kimholdighed  og  kan  derefter  indrette  sig  ved  de 
definitive  Tällingsforsög. 

b)  Udhredning  på  Glastallerkcncr. 

Da  det  kun  i  de  själdneste  Tilfälde  gälder  om  at  få  Ge- 
latineblandingen  udbredt  i  et  överalt  Hge  tykt  Lag,  kan  man 
komme  lettere  til  Målet  ved  at  liäläe  den  iid  på  en  af  de 
Bill.  8  afbildede  flade  GlastallerJcener.  Man  sparer  da  Opsug- 
ningen  i  Pipette  og  behöver  ikke  at  hälde  så  langsomt  og  for- 
sigtigt. De  to  steriliserede  Tallerkener  pakkes  ud  af  Papiret, 
umiddelbart  för  de  skulle  bruges;  den  störste,  överste  skydes 
lidt  til  Side,  og  Biandingen  af  Näringsgelatinen  og  den  V.ädske, 
der  skal  undersöges,  htäldes  nu  direkte  fra  den  Beholder,  i 
hvilken    de  ere  sammenrystede,  hurtigt  ud  i  den  mindre  Tal- 


BAKTERIOLOGiSK    TEKNIK. 


lerken,  som  derpå  strax  ätter  däkkes  med  den  större.  Taller- 
kenbundene  ere  aldrig  plane,  derimod  altid  lidt  opadhvälvede 
i  Midten;  men  den  derved  frembragte  Forskel  i  Gelatinelagets 
Tykkelse  har  også  sine  Fordele;  ti  når  der  i  den  analyserede 
Vädske  findes  mange  Kim  og  de  ligge  for  tät  i  de  tykke, 
perifere  Afsnit  af  Gelatinen,  finder  man  dem  mere  spredte  i 
det  centrale,  tynde  Gebet.  Til  mikroskopisk  Undersögelse 
egne  disse  Tallerkenanalyser  sig  selvfölgelig  ikke. 

c)  Udbredning  i  Bunden  af  koniske  Kogeflasker. 

Den  pä  en  Gäng  simpleste  og  sikreste  Fremgangsmåde 
er  den  ovenfor  S.  31  kortelig  beskrevne.  En  mellemstor  konisk 
Kogeflaske  med  Vatprop  og  tyndt  Gelatinelag  opvarmes,  indtil 
Limen  just  er  smeltet;  ved  Hjälp  af  Nål  eller  Pipette  tilsätter 
man  derpå  med  störst  mulig  Forsigtighed  en  ringe  Mängde  af 
den  Vädske,  der  skal  analyseres;  man  blander  på  den  ovenfor 
S.  41  angivne  Made  og  läder  stivne.  Således  sparer  man  Om- 
häldning  og  er  nästen  sikret  mod  Foriirensning  fra  Luften; 
derimod  er  den  mikroskopiske  Undersögelse  selv  med  svag 
Forstörrelse  umuliggjort. 

I  serum  lade  Bakterierne  sig  ej  fordele  pä  den  beskrevne 
Made,  da  Koagulationen  kun  kan  fremkaldes  ved  lano-vari"; 
Opvarmning  til  en  så  höj  Varmegrad,  at  Kimene  derved  kunne 
tilintetgöres.  —  Ägar-Agar  läder  sig  på  Grund  af  sin  Tung- 
smeltelighed  og  sin  Uigennemsigtighed  heller  ikke  synderlig 
godt  anvendc  pä  denne  Made.  Nödes  man  til  at  anvende  et  af 
disse  Substrater,  må  man  oiten  med  Nål  fordele  Vädsken  i  dem 
pä  den  S.  40  angivne  Made,  eller  man  kan  lade  en  lille  Vädske- 
dråbe  flgdc  hen  över  deres  Overflade  i  Kulturapparater  som 
Bill.  5  //  og  VII.  Dog  må  man  altid  erindre,  at  dette  er  en 
Undtagelse smetode,  der  ikke  giver  en  när  sä  fuldständig  Spred- 
ning  af  Kimene  som  den  omhyggelige  Fordeling  i  smeltet 
Gelatine. 

B.    Paste  Legemer  (med  särligt  Hensyu  til  Jordundersögelsen). 

Efter  den  udförlige  Omtale  af  Vädskeanalysen  er  den  bak- 
teriologiske Analyse  af  fäste  Legemer  hurtigt  beskreven.  Den 
kan  nemlig  for  det  förste  foretages  nöjagtigt  som  Vädskeana- 
lysen, i  det  det  omspurgte  fäste  Legeme  hurtigt  1)  kastes  ned 
i  den  smeltede  Näringsgelatine,  i  hvilken  man  da  söger  at  af- 
skylle  og  fordele  Kimene  ganske  som  ovenfor  under  Vandana- 
lysen angivet.     Eller  ogsä  kan  man,  når  Legemet  er  i  fin  fordelt 


8  Bd.  XVII.  N:r  10.  —  c.  j.  salomonsen. 

Tilstand,  hälcle  Näringsgelatinen  efter  de  ovenfor  givne  Regler 
ud  pä  Glasplader,  Glastallerkener  o.  >s.  v.,  og  efter  at  den  er 
stivnet,  2)  sprede  eller  drysse  Legemet  ud  över  Gelatinens 
Overflade. 

Särlig  for  Jordhundsanalysen  er  denne  sidste  Freragangs- 
måde  let  anvendelig.  Näringsgelatinen  udbredes  i  et  tyndt  Lag 
enten  pä  en  mellem  to  flade  Glastallerkener  anbragt  Plade 
eller  direkte  i  Bunden  af  en  flad  Tallerken.  Jorden  opsamles 
i  vatlukkede  sterile  Reagensglas  eller  Flasker  med  de  sädvan- 
lige selvfölgelige  Forsigtighedsregler.  Umiddelbart  för  Såningen 
skal  foretages,  fjärnes  Proppen,  og  Glasset  tilbindes  hurtigt  med 
et  Lag  ved  150°  steriliseret  Filtrerpapir;  heri  stikkes  nu  med 
en  udglödet  Knappenål  en  Mängde  Huller,  og  gennem  disse 
drysses  Jorden  ud  pä  Gelatineoverfladen,  således  at  de  små 
Partikler  ikke  komme  til  at  liffse  altfor  tät. 

Nogeu  sikker  og  (jrimdig  Spredning  af  de  enkelte  i  Jorden  inde- 
holdte  Kim  opnås  naturligvis  ikke  på  denne  Made;  men  man  får  et 
forträffeligt  Overblik  över  de  Bakterie-  og  Svarapeformer,  som  Jord- 
pröven  rummer,  og  et  godt  Udgangspunkt  for  videre  gående  Analyser 
og  Rendyrkninger. 

C.     Luft. 

Undersögelsen  af  de  Mikroorganismer,  der  sväve  rundt  i 
Atmosfären  og  udgöre  en  vigtig  Bestanddel  af  Luftens  säkaldte 
yyStöv»,  har  väret  dreven  i  läng  Tid  efter  mange  forskellige 
Metoder  og  med  större  Iver  end  både  den  tilsvarende  Vand- 
og  Jordanalyse,  —  på  den  ene  Side  af  Hensyn  til  Lären  om 
generatio  a^quivoca,  —  på  den  anden  Side,  fordi  man  lagde  en 
overdreven  Vägt  på  Luftens  Betydning  som  Transportmiddel 
for  nästen  alle  Smitstoffer,  Den  anvendte  Tid  og;  de  anvendte 
Krafter  står  imidlertid  i  et  sörgeligt  Misforhold  til  det  ringe 
Udbytte  for  Lären  om  de  patogene  Bakterieformers  Levesät 
og  Transportmåde. 

I  det  fölgende  skulle  Typer  af  de  forskellige  aeroskopiske 
Instrumenter  blive  beskrevne;  men  kun  enkelte  af  de  simpleste 
og  bedste  ville  finde  udförligere  Omtale. 

Til  Opsamling  af  Luftens  Stöv  med  de  deri  indeholdte 
Organismer  anvender  man  to  forskellige  Fremgangsmåder. 
Man  kan  lade  Stövet 

1)  ved  sin  egen  Tyngde  aflejre  sig  eller 

2)  ved  en  Äspirator  suges  ind  i  passende  Apparater. 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK. 


Aspiratorer. 

a)  En  simpel  og  let  transportabel  Aspirator  er  den  Bill. 
22  afbildede:  to  store  koniske  Kogeflasker  (I — II)  forsynes 
med  Kautshukpropper  med 
dobbelt  Boring,  den  ene 
stilles  (eller  hänges)  med 
sin  Bund  noget  höjere  end 
den  andens  Munding;  i  hver 
af  Propperne  anbringes  et 
kort  Glasrör,  der  kun  når 
lidt  ned  under  Proppens 
Underflade,  og  Flaskerne 
forbindes  på  den  i  Billedet 
angivne  Made  ved  Hjälp  af 
Glas-  eller  Kautshukrör; 
på  Midten  af  den  således 
dannede  Hävert  anbringes 
en  Klemmehane  (c),  og  den 
höjst  stillede  Flaske  I  fyl- 
des  med  Vand.  Abnes  nu 
Klemmehanen,  og;  suger  man 
et  Ojeblik  ved  a,  indtil  Häverten  er  fyldt,  vil  Vandet  strömme 
uafbrudt  fra  Flaske  I  ned  i  den  tomme  II,  og  der  vil  frem- 
bringes  en  jävn  og  stadig  Luftsugning  ved  b  indtil  I  er  tömt. 
Hälder  man  nu  Flasken  II:s  Indhold  ätter  över  i  I,  kan  man 
begynde  Sugningen  igen.  Kender  man  den  benyttede  Vand- 
masses  Rumfang  og  den  Tid,  som  medgår  til,  at  det  strömmer 
fra  den  ene  Flaske  över  i  den  anden,  så  ved  man  ogsä,  hvor 
megen  Luft  der  i  en  given  Tidsenhed  indsuges  af  Apparatet. 
Den  Hastighed,  med  hvilken  Vandet  flyder  fra  Flaske  til 
Flaske,  kan  reguleres  dels  ved  Hjälp  af  Klemmehanen,  dels 
ved  Hjälp  af  ulige  vide  Glasrör,  som  kunne  indskydes  i  Kaut- 
shukslangens  Forlöb.  Man  forskafier  sig  et  Antal  sådanne 
Stykker  Glasrör  af  forskellig  Vidde,  bestemmer  for  hvert  en- 
kelt af  dem  Gennemströmningstiden  for  1  Liter  Vand,  ind- 
ridser  Resultatet  med  Skrivediamant  pä  Glasset  og  benytter 
alt  efter  Omständig-hederne   et  videre  eller  snävrere  Rör. 

b)  Bill.  23  (S.  48)  viser  en  Dryp- Aspirator ,  ved  hvilken 
den  kontinuerlige  Ström  fra  en  Vandhane  på  en  hensigtsmässig 
Made    kan    benyttes    som    Sugemiddel.      I    det    Vandet  i  små 


Bill.  22.     Aspirator. 


10 


Bd.  XVII.  N:r  10.  —  c.  j.  salomonsen. 


Portioner  falder  fra  Vandhanen  ned  genneni  Rörene  a  og  b, 
rive  de  små  Vädskesöjler  större  og  mindre  Luftsöjler  med 
imellem  sig  og  frembringe  således  ved  c 
en  kraftig  Sugning,  der  dog  ikke  er  så 
jävn  som  i  den  forrige  Aspirator.  Heller 
ikke  angiver  Apparatet  selv  den  gennem- 
sugede  Luftmasse  således  som  det  forrige. 


Skönt  den  direkte  mikroskopiske  Un- 
dersögelse  af  Luftens  »Stöv»  ikke  oplyser 
noget  som  helst  om  de  Bakteriekim,  der 
föres  om  i  Atmosfären,  så  danner  den  dog 
et  så  naturligt  Led  i  hele  den  aeroskopi- 
ske  Undersögelse  og  har  desuden  i  andre 
Henseender  så  stor  hygiejnisk  Interesse, 
at  vi  kortelisr  må  beröre 


Opsamlingen  af  Stövet  til  direkte  mikro- 
skopisk Undersögelse. 

Man  kan  natvu'ligvis  simpelt  hen  op- 
samle  det  på  forskellige  Steder  tilfäldigt 
aflejrede  Stöv,  der  jo  undertiden  danner 
meget  tykke  Lag.  Er  Laget  kun  tyndt, 
kan  det  let  med  Pennefjäder  opfejes  på 
Papir.  Små  Portioner  af  det  således  op- 
samlede  Stöv  udröres  da  med  en  Dråbe 
Glycerin  eller  anden  Vädske  på  et  Objekt- 
glas, og  den  mikroskopiske  og  mikrokemi- 
ske  Undersögelse  af  Präparatet  foretages 
efter  de  sädvanligc  Eegler. 

Vil  man  opsamle  Stövet  fra  bestemt 
Tid  og  Sted,  sker  det  bedst  ved  Hjälp  af 
et  såkaldt  Aeroskop  (Pouchet  1859).  Af 
de  forskellige  Modeller  skal  her  kun  om- 
tales  den  ScHÖNAUERske,  som  let  kan 
sammensättes  i  ethvert  Laboratorium.  Det 
består  (Bill.  24,  S.  49)  af  en  simpel  Glas- 
klokke  (a)  med  planslebeu  Rand  og  kort 
Hals  (en  Flaske,  hvis  Bund  er  afsprängt,  og  hvis  Rand  derpå 
er  plansleben,  kan  göre  samme  Nytte);   i  Halsen  anbringes  en 


i 


Bill.  23.     Dryp-Aspirator. 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK. 


11 


Bill.  24.     ScHÖNAUERs  Aeroskop. 


Kautshukprop  med  dobbelt  Boring,  cg  i  den  ene  af  disse  et 
kort  Glasrör  (d),  i  den  anden  det  i  en  Bue  böjede  Rör  (e), 
hvis  ene  Ende  er  trukket  ud  i  en 
Spids  med  omtr.  1  Mm:s  vid  Ab- 
ning.  Klokkens  planslebne  Rand 
indsmöres  med  Vaseline  og  trykkes 
lufttät  fast  til  Glaspladen  b.  Un- 
der Klokken  er  anbragt  et  Objekt- 
glas (c)  og  pä  dette  en  lille  Dråbe 
af  en  steriliseret  Oplösning  af  1 
Del  DruesuJcJcer  i  2  Dele  Glycerin 
(Miquel);  Röret  e  stilles  derpå 
således,  at  dets  Spids  står  i  omtr. 
1  Mm:s  Afstand  fra  Dråbens  Over- 
flade,  og  Röret  d  sättes  i  Förbin- 
delse  med   en  Aspirator.     Så  snart 

Sugningen  begynder,  strömmer  Luften  og  det  deri  suspende- 
rede  Stöv  gennem  det  buede  Rör  lige  ind  imod  Glycerin- 
dråben,  hvor  Luftströmmen  frembringer  en  lille  Fordybning 
på  Overfladen,  og  hvor  en  stor  Del  af  Stövet  höides  tilbage 
(en  Del  bliver  siddende  i  det  temmelig  länge  Glasrör,  der 
imidlertid  må  have  den  beskrevne  buede  Form). 

Når  Sugningen  er  endt,  udtages  Objektglasset.  Ved  Hjälp 
af  en  steriliseret  Nål  fordeles  Stövet  ligeligt  i  Glycerindråben, 
som  derpå  vmder  Däkglas  bliver  mikroskopisk  og  mikrokemisk 
undersökt. 

På  de  således  indvundne  Präparater  kan  man  forträfteligt 
orientere  sig  med  Hensyn  til  mange  af  de  uorganiske  og  or- 
ganiske  Smålegemer,  der  i  uhyre  Masser  sväve  rundt  i  Luften, 
såsom  KuJ-  og  Kiselstöv,  Småkry ställer  af  forskellige  Salte, 
uldne  og  linnede  Trade,  Hår,  Stivelsehoru  Brudstykker  af 
Planteväv,  Stövhorn  o.  s.  v.  —  Også  mango  SvamjJesporer  erc 
kendelige,  men  Bakteriekimene  ere  for  små  og  for  lidet  karak- 
teristiske  til  at  kunne  diagnosticeres  i  slige  Präparater.  Mäng- 
den og  Ärten  af  de  til  en  given  Tid  i  Luften  svävende  Bak- 
teriehim  får  man  först  Oplysning  om,  når  man  på  en  Gäng 
opsamler  og  tidsår  Stövet  i  passende  Kultur  apparater. 


Opsamling  af  Stövet  i  Dy rknings apparater. 
Ethvert    omhyggeligt  steriliseret,  med  Näringsvädske  fyldt 
Kulturapparat,    der    i    kortere    eller  längere  Tid  höides  åbens. 


12 


Bd.  XVII.  N:r  10. 


c.    J.    SALOMONSEN. 


således  at  Luftens  Stöv  kan  falde  ned  i  det,  er  et  aeroskopisk 
Apparat,  der  giver  Oplysning  om  Luftens  Bakteriekim. 

Heraf  har  man  dog  kun  undtagelsesvis  benyttet  sig  ved 
systematiske  Luftundersögelser;  som  oftest  har  man  suget  Luften 
ind  i  Apparaterne  og  da  enten  ved  Hjälp  af  Aspirator  ladet 
Luften  a)  boble  igennem  Näringsvädsken  eller  benyttet  b)  selv- 
sugende  Kulturkolber. 

Den  först  uävnte  Frcragangsmåde  benyttede  FonoR  til  en  lang 
Räkke  bakteriologiske  Luftanalyser  i  Buda-Pest:  vatlukkede  Eeagens- 
glas  mod  Näringsvädske  henstilledes  på  et  Sted,  livor  Luften  skulde 
undersöges ;  Vatproppen  fjäriiedes  i  nogeu  Tid,  indsattes  ätter,  og 
den  senere  Bakterieudvikling  i  Glassene  iagttoges. 

Gennemboblingsapparaterne  ere  enten  konstruerede  efter  samme 
Princip  som  de  almindelige  »Vaskeflasker»  (s.  Bill.  26)  eller  som  de 
LiEBiGske  og  VViLL-WARRENTRA.Pske  Kugleapparater.  Til  denne  sidste 
Gruppe  höre  de  Kulturbeholdere,  som  ere  benyttede  ved  de  meget 
omfattende  Luftanalyser  i  Montsouris-Laboratoriet  (MiauEL). 

Den  selvsugende  Kolbe  blev  först  be 
nyttet  af  Pasteur  (1860).  En  sådan  findes 
afbildet  Bill.  25  og  forener  i  sig  Dyrk- 
ningsapparat,  Aspirator  og  Gasmåler.  Den 
består  af  en  kugleformet  Beholder  med 
lang,  i  en  kapillär  Spids  udtrukken  Hals; 
den  fyldes  og  benyttes  på  fölgende  Made: 
den  kapilläre  Spids  tilsmeltes,  og  Kolben 
steriliseres  ved  150';  efter  Afkölingen  åb- 
nes  Spidsen  ätter,  Luften  i  Kolben  opvar- 
mes  lidt  över  en  fri  Flamme,  og  Spidsen 
dyppes  i  den  steriliserede  Näringsvädske; 
under  den  påfölgende  Afköliug  stiger  uoglc 
Dråber  Vädske  op  i  Kuglen;  disse  bringes 
forsigtigt  i  Kog  över  fri  Flamme,  og  me- 
dens  Vauddampene  fuse  ud  geunera  Spid- 
sen, dyppes  denne  på  ny  ned  i  Närings- 
vädsken; nu  stiger  en  större  Mängde  Vädske 
op,  og,  når  Kuglen  er  oratrent  halvfuld, 
löftes  Spidsen  ätter  op  af  Vädsken;  denne 
bringes  dernäst  forsigtigt  i  (ikke  altfor 
voldsomt)  Kog  över  en  Gasflamme;  når  den  har  kogt  et  Par  Mi- 
nutter og  Vanddampeue  med  en  hvislcnde  Lyd  jages  ud  af  den  fiue 
Spids,  fjärnes  Flammen,  og  endnu  raedens  Vanddampeue  slrömme  ud, 
tilsmeltes  Spidsen  omhyggeligt.  Apparatet  er  nu  färdigt  til  at  tages 
i  Brug,  livilket  sker  således:  man  holder  Kolben  så  långt  bort  fra 
sig  som  muligt  i  den  Retning,  fra  hvilken  Vinden  kommer  (for  at 
Kim  ej  skulle  föres  fra  ens  Legeme  lien  imod  den).  Med  en  flamberet 
Tång  eller  Sax  åbnes  Spidsen,  og  Luften  strömmer  med  Hvislen  ind 
og  fylder  den   lufttomme  Beholder;  den   tilsmeltes  ätter  og  rystes,  for 


Bill.  25. 


Bill.  26. 


Bill.  25.  Selvsugende  Kolbe 
til   Opsamling  af  Luftens  Kim. 

Bill.  26.  Apparat  til  Op- 
äainlinK  af  Luftens  Kim. 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK.  13 

at   alle    Kimene  kvinne  blive  afskyllede  af  Väggen  ned  i  Vädsken,  og 
man  afvänter  Udviklingen   af  Mikroorganismer  i   Näringsvädsken. 

Alle  slige  Apparater  ere  imidlertid  temmellg  mangelfulde. 
Hver  Analyse  kräver,  når  den  skal  give  nogenledes  tilfreds- 
stillende  Resultater,  et  stort  Antal  Kulturapparater  og  bliver 
herved  både  besvärlig  og  kostbar;  under  Gennemboblingen 
tilbageholdes  desuden  kun  en  forlioldsvis  ringe  Del  af  Luftens 
Kim,  og  hertil  komme  endelig  alle  de  Uläniper,  der  kläbe 
ved  Anvendelsen  af  det  flydenäe  Substrat.  Også  på  dette  Om- 
råde har  Indförelsen  af  Näringsgelatinerne  skabt  bedre  og;  nem- 
mere  Undersögelsesmetoder. 

1)  Ved  simpelt  hen  at  lade  Luftens  Kmi  aflejre  sig  på  en 
Gelatineoverflade  får  man  meget  smuMe  og  hrugbare  Resul- 
tater. 

Fremgangsmåden  er  fölgende:  Flere  Par  flade  Glastaller- 
kener  (Bill.  8)  steriliseres  ved  150%  livert  Par  indpakket  for 
sig  i  Papir;  Näringsgelatinen  (som  oftest  Ködvandspepton- 
gelatine)  häldes  i  et  tyndt  Lag  forsigtigt  og  hurtigt  op  i  de 
mindre  Tallerkener,  der  öjeblikkelig  tildäkkes  med  de  större 
(s.  ovenfor  under  Vädskeanalyse).  Når  Gelatinen  er  stivnet, 
indpakkes  Tallerkenparrene  ätter  og  bringes  hen  til  det  Sted, 
hvor  de  skulle  benyttes.  Her  pakkes  de  ätter  ud,  Lågene 
(d.  e.  de  överste  däkkende  Tallerkener)  tages  af,  og  man  läder 
de  gelatinefyldte  Tallerkener  henstå  udsatte  for  Luften  i  nogen 
Tid,  I — ^  Time  og  längere;  Lågene  sättes  nu  ätter  på,  og  Tal- 
lerkenparrene henstilles  til  Observation  ved  Stuetemperatur; 
efter  nogle  Dages  Forlöb  ville  så  Kimene  begynde  at  spire. 

Hensigtsmässigt  er  det  at  bruge  det  steriliserede  Indpak- 
ningspapir  til  at  indsvöbe  Lågene  i,  medens  de  gelatinefyldte 
Tallerkener  ere  udsatte  for  Luften,  og  når  Lågene  ätter  ere 
påsatte,  da  igen  at  indsvöbe  Tallerkenparrene  i  Papiret,  inden 
de  transporteres  tilbage  til  Laboratoriet. 

Selvfölgelig  kan  man  i  Steden  for  at  hälde  Gelatinen  di- 
rekte ud  i  Glastallerkerner  brede  den  ud  på  en  Glasplade^ 
som  derpå  henlägges  mellem  et  Tallerkenpar. 

Hvor  simpel  og  primitiv  den  beskrevne  Fremgångsmåde 
end  er,  så  giver  den  som  sagt  meget  brugbare  Resultater; 
man  kan  let  overbevise  sig  derom  ved  at  lade  en  hel  Del  ge- 
latinefyldte Tallerkener  henstå  samtidigt  og  lige  länge  på  et 
Par    forskellige    Steder.      Arts-    og    Mängdeforskellighederne 


14 


Bd.  XVII.  N:r  10.  —  c.  J.  salomonsen. 


-^ 


mellem    Luftens    Kim    på    de    forskellige    Lokaliteter  ville  da 

trade  tydeligt  frem. 

Om    Liiftkimenes    absolute    Mängde    på    et  givet  Sted  får 

man  imidlertid  på  denne  Made  ingen  Oplysninger.  Til  så- 
danne  kvantitative  Luftanalyser  har  Hesse  (i 
KoCHs  Laboratorium)  konstrueret  det  Bill.  27 
afbildede  Apparat,  der  vel  hidindtil  ej  har 
väret  benyttet  i  synderligt  stort  Omfång,  men 
om  hvilket  man  dog  allerede  nu  kan  sige,  at 
det  i  enhver  Henseende  står  över  de  tidligere 
anvendte. 

Det  består  (s.  Bill.  27)  af  et  50  Cm.  långt 
og  4  Cm.  vidt  Glasrör,  hvis  ene  Ende  er  for- 
synet  med  en  ganske  svagt  fremspringende 
Krave  og  lukket  med  en  gennemboret  Kaut- 
shukprop  (d);  gennem  denne  går  et  10  Mm. 
vidt  kort  Glasrör,  i  hvilket  en  Vattampon  (&) 
er  anbragt;  ved  den  anden  Ende  af  det  store 
Glasrör  findes  en  noget  stärkere  fremsprin- 
gende Krave,-  og  her  er  Röret  lukket  ved  to 
över  hinanden  udspändte  Kautshukmembra- 
ner,  der  hver  for  sig  er  bunden  vandtät  fast 
om  Kraven.  I  den  inderste  af  disse  Mem- 
braner  er  udklippet  et  rundt  Hul,  omtrent 
10  Mm.  i  Diameter  (smlgn.  den  hosföjede  Pro- 
filtegning  Bill.  27).  Röret  indeholder  stivnet 
Näringsgelatine,  hvis  Niveau  ej  må  nå  op  över 
nederste  Rand  af  det  lille  Glasrör  eller  Hidlet 
i  den  inderste  Kautshukmembran. 

Apparatet  tilberedes  på  fölgende  Made: 
Glasröret,  Kautshukproppen  og  Kautshuk- 
membranerne  renses  omhyggeligt  og  afskylles 
sluttelig  med  udkogt  Vand,  den  inderste  Kaut- 
shukmembran  bindes  fast  med  tyndt  Sejlgarn, 
uden  at  spändes  synderligt,  og  dens  Vandtät- 
hed  pröves,  i  det  Röret  fyldes  halvt  med  Vand 
og  höides  lodret;  derpå  udklippes  med  en  spids 
Sax  det  runde  Hul  (f  og  f\)  i  Membranens 
Midte.     Den   yderste   Membran   fastbindes   på 

lignende  Made,  men  i  stärkere  spändt  Tilstand.    Vandtätheden 

pröves   på  ny;    Kautshukproppen  med   det  vatlukkede  Glasrör 


Hesses  Aéroskop. 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK.  15 

Sättes  ind  i  den  åbne  Ende,  cg  Apparatet  hänges  med  Vandet 
i  ind  i  Dampsterilisationsapparatet,  som  af  den  Grund  even- 
tuelt  må  forlänges  (s.  Bill.  3  iii)  Ophängningen  sker  simplest 
ved  Hjälp  af  en  tynd  omvunden  Ståltråd  (Bill.  27  c)  på  den 
Bill.  3  I  afbildede  Made.  Efter  at  Apparatet  i  et  Kvarterstid 
har  väret  ophängt  i  strömmende  Vanddamp  till  100%  udtages 
det  ätter,  og  når  det  er  noget  afkjölet,  afhäldes  Vandet.  Den 
sterile,  smeltede  Näringsgelatine  häldes  nu  på  med  Pipette 
eller  Spröjteflaske  under  lagttagelsen  af  alle  mulige  og  selv- 
fulgelige  Forsigtighedsregler.  Derpå  hänges  Apparatet  ätter  ind 
i  Dampsterilisationsapparatet,  og  efter  10  Minutters  Ophold 
derinde  i  100°  udtages  det  og  henlägges  til  Afköling  i  hori- 
sontal Stilling. 

Når  Apparatet  skal  tages  i  Brug,  anbringes  det  på  et  pas- 
sende  Stativ  der,  hvor  Luften  skal  undersöges.  Hesse  anven- 
der  et  lignende  trebenet  sammenklappeligt  Stativ  som  det,  Land- 
målere  og  Fotografer  oftest  benytte;  det  barer  en  Plade,  på 
hvilken  Aéroskopet  kan  spändes  fast,  og  på  Stativets  Ben  kan 
Aspiratorens  to  Flasker  (Bill.  22)  ophänges  i  forskellig  Höjde. 
Enhver  kan  imidlertid  let  indrette  sig  simple  Stativer,  der  gjöre 
lige  så  god  Gavn.  Er  Apparatet  opstillet,  sättes  det  i  Förbin- 
delse med  Aspiratorerne,  dets  Overflade  vaskes  omhyggeligt 
med  0,1  %  Sublimatvand;  den  yderste  Kautshukmembran  fjär- 
nes,  og  Aspiratoren  sättes  i  Gäng  (Häverten  må  vare  suget 
fuld  för  Forsögets  Begyndelse  for  at  undgå  en  pludselig  stöd- 
vis Sugen,  når  Klemmehanen  åbnes). 

Den  Mängde  Luft,  som  Hesse  råder  til  at  lede  gennem 
Apparatet,  er  i  beboede  Rum  1 — 5  Liter,  i  det  frie  10 — 20  Li- 
ter; dog  kan  alt  efter  Omständighederne  i  visse  Tilfälde  både 
långt  större  og:  lang-t  mindre  Mängder  vare  at  anbefale.  Som 
en  passende  Hastighecl  for  Luftströmmen  anbefaler  han  1  Li- 
ter pr.  2—3  Minutter  i  beboede  Rum  og  pr.  3—4  Minutter  i 
det  frie. 

Er  Luften  suget  igennem,  tilbindes  Apparatet  ätter  med 
den  (i  Sublimatvand  afskyllede)  Kautshukmembran,  og  det  hen- 
lägges ved  Stuetemperatur.  I  Löbet  af  de  fölgende  8 — 10  Dage 
voxe  nu  Svampe  og  Bakteriekolonier  frem  på  Gelatinens  Over- 
flade, fra  hvilken  de  kunne  bentes  frem  til  Undersögelse  og 
Dyrkning  ved  Hjälp  af  en  läng  Glasstang  med  indsmeltet  Pia 
tinnål. 


16  Bd.    XVII.    N:r    10.    c.    J.    SALOMONSEN. 

Når  Sugningen  har  väret  udfört  tilsträkkeligt  jävnt  og  med 
passende  Hastighed,  så  at  alle  Kimene  fra  den  gennemström- 
mende  Luft  have  fået  Lejlighed  til  at  sänke  sig  ned  på  Gela- 
tinen,  så  skulle  Kolonierne  vare  lejrede  i  störst  Antal  henad 
Indströmningsåbningen  til,  derfra  jävnt  aftagende  i  Mängde  hen- 
iraod  Apparatets  anden  Ende,  og  den  närmest  Udströmnings- 
åbningen  liggende  Tredje-  eller  Fjärdedel  af  Gelatineoverfla- 
den  skal  vare  helt  fri  for  Kolonier.  —  Det  er  imidlertid  ind- 
lysende,  at,  selv  om  alle  de  Kim,  der  indeholdtes  i  den  gen- 
nemledede  Luft,  havde  aflejret  sig  på  Gelatinen,  så  fölger  heraf 
ikke,  at  Vegetationen  i  Apparatet  giver  os  fuldständig  Oplys- 
ning  om  dem;  ti  hvis  de  enten  ikke  kunne  voxe  på  det  be- 
nyttede  Näringssubstrat ')  eller  udvikle  sig  så  langsomt,  at  de, 
inden  de  blive  synlige,  overvoxes  og  kväles  af  de  almindelige 
Skimmelsvampe  og  Forrådnelsesbakterier,  der  som  oftest  hur- 
titjt  brede  sig,  —  så  ville  de  slet  ikke  give  sig  tilkende. 


Kapitel  VIII. 
Indpodningsforsög. 

Vi  komme  nu  til  den  Gruppe  af  Forsög,  mod  hvilke  på  en 
vis  Made  alle  de  foregående  Kapitler  stile  hen.  —  de  Forsög,  som 
skulle  levere  Beviset  for,  at  virkelig  en  stor  Del  af  vore  mest 
bekendte  Smitsoter  fremkaldes  af  Bakterier,  og  som  skulle 
muliggöre  et  nöjere  Studium  af  Vexelforholdet  mellem  disse 
Bakterier  og  den  dyriske  Organisme.  I  Overensstemmelse  med 
Planen  for  denne  Ledetråd  skal  her  kun  gives  Anvisning  til 
Udförelsen  af  de  allervigtigste  Grundforsög  på  dette  Område. 
Det  må  i  den  Henseende  fremhäves,  at  det  afgörende  Bevis 
for,  at  en  bestemt  given  Infektionssygdom  skyldes  en  bestemt 
Bakterieform,  er  leveret,  når  en  morfologislc^  kemish  eller  fy- 
siologisk vel  karaJcteriseret  Bakterie  ved  Mikroskop  og  ved  Dyrk- 
ning  altid  kan  påvises  i  Organerne  ved  denne  Sygdom,  og  kun 
ved  den;  når  end  videre  denne  Bakterie  efter  i  flere  Genera- 


')  Ved  alle  de  bakteiiologiske  Luftanalyser,  enten  de  nu  udföres  med  det  ene 
eller  det  andet  Ap])ai'at,  gälder  det  som  Regel,  at  man  må  anvende  /?«?•« /or- 
skellige  Näriugssubstrater,  när  nian  önsker  et  sä  fiildständigt  Billede  som  mu- 
ligt  af  de  Kim,  der  ere  tilstede  i  Luften.  —  Som  Hoved-Näringssubtrat  er 
også  ved  Luftanalyserne   Kjödvaudspepton-gelatine  at  anbefale. 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK. 


17 


tioner  at  vare  chjrJcet  i  ren  Tilstand  udenfor  Organismen  og 
derpå  indpodet  på  et  Individ  af  den  Dyreart,  fra  hvilken  den 
oprindelig  toges,  hos  dette  fremkalder  samme  Sygdoni  og  ätter 
ved  MiTirosliop  og  Fiendyrhning  lian  eftervises  i  dets  Väv. 

Det  träffer  sig  nu  så  helcUgt,  at  alle  disse  Grundforsög 
ikke  blöt  for  en  enkelt,  men  for  en  hel  Räkke  vigtige  Infek- 
tionssygdommes  Vedkommende  lade  sig  udföre  på  et  af  de  let- 
test tilgängelige,  billigste,  mindste  og  frugtbareste  Pattedyr: 
Ben  hvide  Mus  er  mere  eller  mindre  modtagelig  for  Miltbrand, 
Hönsekolera,  malignt  Ödem,  flere  Former  af  Septikämi,  en- 
kelte »pyämiske»  Lidelser,  Snive  o.  s.  v.  o.  s.  v.  Jeg  skal 
derfor  her  indskränke  mig  til  at  give  de  nödvendige  Anvisnin- 
ger  til  Indpodningsforsög  på  hvide  Mus. 

Musestalde.  Efter  mange  forskellige  Forsög  kan  jeg  i  höj 
Grad  anbefale  Brugen  af  de  ovenfor  S.  5  omtalte  Kikskasser 
til  Musestalde.  I  Läget  af  en  sådan  Kikskasse  hugges  en  ri- 
gelig  Mängde  omtr.  10  Öre  store  Huller  f.  Ex.  9  Räkker  med 
9  Huller  i  hver  (Ere  Hullerne  ikke  tilsträkkelig  talrige  eller 
store,  kan  Fordampningen  fra  Kassens  Indre  ikke  gå  livligt 
nok  for  sig,  og  den  derved  bevirkede  Fugtighed  kunne  Mu- 
sene  ikke  tåle).  Den  fyldes  derpå  nästen  halvt  med  Savspåner, 
noget  simpelt  Vat  lägges  ned  deri,  —  og  Stalden  er  färdig  til 
at  modtage  Musebesätningen.  Foderet  består  af  i  Vand  op- 
blödt  Franskbröd  samt  Havrekorn.  Savspånerne  bidrage  i  höj 
Grad  til  at  formindske  Stanken,  og  i  Förbindelse  med  Vattet, 
Kornskallerne  og  Dyrenes  Udtömmelser  danne  de  en  varm, 
blöd,  tör  Masse,  i  hvilken  Musene  grave  deres  Gange  og  Re- 
der, samt  trives  og  yngle  forträffeligt.  —  10^-15  voxne  Mus 
kunne  leve  bekvemt  i  en  sådan  Kasse;  Unger  i  et  endnu 
större  Antal.  Tömning  af  Stalden  samt  Förnyelse  af  Savspå- 
ner og  Vat  er  kun  nödvendig  hver  eller  hver  anden,  tredje 
Måned,  alt  efter  Besätningens  Störrelse. 

Isolations-glas.  Til  Isolation  af  de  ind- 
podede  Mus  benyttes  bedst  de  Bill.  28  afbil- 
dede  almindelige  Glas-Syltekrukker  af  2  Li- 
ters Rumfano;.  Disse  Beholdere  ere  lette  at 
desinficere  efter  Brugen,  og  Dyrene  kunne  i 
dem  let  iagttages;  de  fyldes  indtil  en  Tredje- 
del af  deres  Höjde  med  Savspåner  og  lukkes 
med  et  kvadratisk  Stykke  fintm asket  Järn- 
tvist, der  er  så  stort  samt  så  blödt  og  böje- 

Nord.  med.  arkiv.      Bd.   XVII. 


18  Bd.  XVII.  N:r  10.  —  c.  j.  salomonsen. 

ligt,  at  det  med  Lethed  kan  smöges  om  Krukkens  Rand  og  tryk- 
kes  ind  i  den  underliggende  Rille  (Bill.  28  a);  på  denne  Made 
er  det  fästet  så  godt,  at  Dyret  ej  kan  löfte  det  i  Veji'et  og 
undlöbe;  det  er  end  videre  meget  let  at  tage  af  og  sätte  på,  og 
kan  let  desinficeres  i  Flammen. 

Når  man  til  Stadighed  benytter  livide  Mus  som  Forsögsdyr,  står 
man  sig  ved  selv  at  drive  Museavl.  At  få  denne  i  Gäng  er  ikke  al- 
tid  let,  da  Musene  som  bekendt  er  et  lidet  fredeligt  Folkefärd,  og  da 
navnlig  Hanner,  der  ikke  ere  opvoxede  sammen,  ofte  bekämpa  og  mis- 
liandle  hverandre,  ligesom  de  også  ere  tilböjelige  til  at  dräbe  og  äde 
Ungerne.  Man  begynder  da  helst  med  nogle  få  Musepar,  der  höides 
indbyrdes  adskilte;  når  en  Hun  er  drägtig  og  snart  skal  fode,  fjärnes 
hun  fra  Hannen  og  anbringes  i  et  af  de  nysnävnte  »Isolationsglas», 
hvor  den  da  laver  Eede  til  Ungerne  og  förbliver  sammen  med  dem, 
indtil  de  blive  behårede  og  seende;  så  bringes  hun  först  med  sine 
Unger  över  i  en  af  de  ovenfor  omtalte  Musestalde,  hvor  man  som 
Regel  trygt  kan  iudsätte  to  Hunner  med  deres  tilhörende  Kuld,  når 
disse  ere  nogenlunde  jävnaldrende.  Her  läder  man  nu  Ungerne  voxe 
til;  og  Livet  i  Kolonien  går  da  i  Almindelighed  så  fredeligt  hen,  at 
man  ikke  behöver  at  isolere  de  drägtige  Hunner,  så  länge  der  er  Pläds 
i  Stalden  til  deres  Kede  oa:  Ungrer. 

Vinh  angående  Indpodning  på  Mus. 

a)  Kutan  Indpodning  foretages  bedst  ved  at  ridse  i  Mu- 
senes  Öre  med  en  i  Podestoffet  dyppet  Vakcinenål,  men  kan 
selvfölgeligt  foretages  överalt  på  Legemets  Overflade,  efter  at 
Hårene  der  ere  fjärnede. 

b)  SiihJcutan  Indpodning  foretages  bedst  lige  ovenfor  Hale- 
roden  under  Ryghuden  på  fölgende  Made:  Dyret  anbringes  i 
en  af  de  Bill,  28  gengivne  Glaskrukker.  Man  fatter  dets  Hale 
mellem  venstre  Håncls  Tommel-  og  Pegefinger  og  träkker  den 
indtil  Roden  frem  över  Glassets  Rand,  medens  Kroppen  hän- 
ger ned  i  Glasset;  dettes  Abning  däkkes  med  en  lille  Träplade, 
der  med  venstre  Hands  3 — 5  Finger  trykkes  fast  mod  Glassets 
Rand,  således  at  der  just  er  Pläds  nok  for  Haleroden  til  at 
passere.  Hårene  närmest  Hälen  klippes  bort  på  et  lille  Parti, 
her  frembringer  man  med  en  Vakcinenål  eller  en  Sax  et  lille 
Hudsår  og  eventuelt  en  lille  Poche  under  Huden,  og  Pode- 
stoffet föres  nu  ind  i  denne  Poche  alt  efter  Omständighederne 
med  Vakcinenål,  Pincet  eller  et  af  de  tre  i  Kapitel  5  beskrevne 
Såningsinstrumenter.  Glaspipet  og  Härrör  bruges  selvfölgelig 
kun,  når  man  önsker  at  indspröjte  en  forholdsvis  stor  Mängde 
flydende  Podestof  under  Huden. 


^k 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK.  19 

Fra  flydende  Bakteriekulturer  og  fra  kraftige  Overfladekulturer 
på  fast  Grund  kan  Podematerialet  let  hentes  op  af  Eeagensglassene 
med  Pipette  eller  Platinösken.  Når  derimod  deu  Bakterie,  som  skal 
indpodes,  voxer  i  en  fin,  tynd  Koloni  längs  Podestikket  i  et  llea- 
gensglas,  og  man  önsker  at  sikre  sig  en  forholdsvis  rigelig  Mängde 
Indpodningsmateriale,  så  raå  man  hellere  udskäre  hele  Kolonien  og 
indpode  den  i  fast  eller  smeltet  Tilstand.  Dette  sker  på  en  lidt  for- 
skellig  Made,  alt  eftersom  den  voxer  i  a)  Gelatine,  b)  Agar-Agar 
eller  c)  serum. 

a)  Gelatinen  dyppes  i  varmt  Vand  eller  opvarmes  över  fri  Flamme, 
således  at  dens  yderste  Lag  smelter  og  liele  Gelatinecylinderen  lösnes 
og  kan  rystes  ned  mod  Vatproppen,  derpå  fjärnes  denne  forsigtigt,  og 
Gelatinecylinderen  häldes  ud  på  et  steriliseret  Uhrglas,  hvor  man  med 
en  steril,  svagt  värmet  Kniv  afskärer  og  fjärner  alle  de  perifere,  ube- 
voxede  Afsnit  af  Gelatinen,  såat  kun  et  lille  prismatisk  Stykke  med 
den  indlejrede  Bakteriekoloni  bliver  tilbage  på  Urglasset. 

b)  Agar-Agar,  der  dels  ikke  adhärerer  til  Glassets  Vägge  så- 
ledes som  Gelatinen,  dels  ikke  smeller  ved  så  svag  Opvarmning  som 
denne,  udtages  på  fölgende  Made:  En  opvarmet  Glasstang  (f.  Ex. 
Haandtaget  på  en  Platinpodenål)  föres  längs  Reagensglassets  Väg 
gennem  Agar-Agar'en  ned  til  Bunden,  således  at  den  ej  kommer  i  Be- 
röring med  Bakteriekolonieu.  Såsnart  Glasstangen  er  afkölet,  kan 
man  let  ved  Hjälp  af  trykkende  og  träkkende  Bevägelser  lede  Agar- 
Agarcylinderen  ud  på  et  steriliseret  Urglas,  hvor  det  behandles  på 
samme  Made  som  Gelatinen. 

c)  Serum  er  långt  vanskeligere  at  beliandle,  da  det  både  adhärerer 
stärkt  til  Glasset  og  ikke  läder  sig  lösne  ved  Smeltning;  man  må 
derfor,  så  godt  det  läder  sig  göre,  udskäre  Kolonien  med  en  lang- 
skaftet spids  Kniv,  medens  den  endnu  ligger  i  Eeagensglasset. 

c)  Intraperitonäal  Fodning  kan  nemmest  foretages  med  en 
steriliseret  Pravaz's  Spröjte. 

Da  de  alraindelige  Pravaz's  Spröjter  på  Grund  af  den  til 
Befästelse  af  Beslao:et  anvendte  Lak  ikke  egne  sig;  til  at  ud- 
sättes  for  höj  Vai-me,  har  Koch  ladet  konstruere  Pravaz's  Spröj- 
ter, hvis  Beslag  skrues  fast  i  et  Gevind  i  selve  Glasröret,  og 
hvis  Metalstempel  ved  hvert  Forsög  omvikles  med  steriliseret 
Silketråd  (fås  hos  Instrumentmager  Thamm,  Berlin). 

Man  kan  imidlertid  lige  så  godt  (når  det  ikke  drejer  sig  om 
fin  Afmåling)  puste  Vädsken  ind  gennem  et  vatlukket  Glasrör, 
hvis  ene  Ende  er  förbundet  med  en  Kanyle  af  samme  Art  som 
den,  der  hörer  til  den  PRAVAz'ske  Spröjte:  En  sådan  Kanyle 
kan  ved  Hjälp  af  et  lille  Stykke  tynd  Kautshukslange  bindes 
fast  til  den  ene|_Ende  af  et  c.  10 — 15  Cm.  långt  Glasrör  af 
passende  Vidde;  en  Vatprop  er  anbragt  i  Rörets  anden  Ende,  og 
över  denne   sky  des  end  videre  et  4  Cm.  långt  Kautshukrör,  der 


20  Bd.  XVII.  N-.r  10.  —  c.  j.  salomonsen. 

kan  lukkes  hermetisk  med  en  Klemme,  sä  at  Vädsken,  når 
den  er  suget  op  i  Röret,  ej  ätter  kan  flyde  ud  gennem  Spidsen. 
—  Hvad  Sterilisationen  angår,  så  kunne  jo  Glasrör,  Kanyle  og 
Vat  steriliseres  ved  150%  og  det  sammensatte  Apparat  damp- 
steriliseres  för  Brugen  (Dampsterilisationen  kan  simplest  före- 
tages i  en  af  de  koniske  Kogeflasker;  i  denne  häldes  en  ringe 
Mängde  Vand,  den  lukkes  med  en  Korkprop,  som  er  forsynet 
med  et  Par  Huller  til  Udgang  for  Dampen  og  eventuelt  til 
Anbringelsen  af  et  Thermometer;  Spröjten  opliänges  lidt  över 
Vandspejlet  ved  Hjälp  af  en  i  Proppen  anbragt  Ståltråd,  og 
Vandet  höides  i  Kog). 

Musen  bedöves  med  ^ter,  Bugväggen  löftes  i  hele  sin 
Tykkelse  op  i  en  Längdefold,  tvärsigennem  hvilken  Kanylen 
jages  ind,  således  at  den  kommer  ud  på  den  anden  Side,  man 
slipper  nu  Folden  og  träkker  Kanylen  forsigtigt  så  långt  til- 
bage,  at  Spidsen  kommer  indenfor  Bugväggen;  således  er  man 
sikker  på  ej  at  lädere  Indvoldene,  särligt  Tarmene. 

Injektion  kan  også  udföres  med  kapillär  Glaspipet;  man 
må  da  gjöre  Indstikket  på  den  beskrevne  Made  med  Vakcine- 
nål,  og  på  denne  som  Konduktör  föres  da  Pipetten  ind  i  Un- 
derlivshulen. 

d)  Fodrings-InfeJction:  Mus  ene  höides  en  Dag  på  Inani- 
tion,  derpå  tilblandes  Smitstoffet  omhyggeligt  til  en  af  deres 
Yndlingsspiser,  som  da  bydes  dem  i  ikke  altfor  stor  Mängde. 

e)  Indåndings-Infektion.  En  Renkultur  af  den  Bakterieform,  mau 
önsker  indåndet,  blandes  med  steriliseret  Vand,  og  ved  Hjälp  af  en 
Spray  rettes  Biandingen  i  en  fin  fordelt  Tilstand  lige  imod  Snuden 
af  Forsögsdyret,  som  til  den  Ende  opstilles  i  en  Beholder,  i  hvilken 
den  ikke  kan  dreje  sig,  dog  ikke  således,  at  det  er  bundet,  eller  at  Ande- 
drättet  er  generet.  Musene  kunne  anbringes  i  et  tilsträkkeligt  vidt 
Glasrör.  —  Arbejder  man  med  Bakterier,  som  det  kan  vare  farligt  for 
Mennesker  at  indånde  (särligt  Tuberkelbaciller),  må  Beholderen  med 
Forsögsdyret  vare  opstillet  i  fri  Luft  og  Sprayens  Flaske  ved  en  mange 
Alen  läng  Slange  vare  förbundet  med  Kautslmkballonerne,  for  at 
Experiraentator  kan  tage  Pläds  i  tilsträkkelig  Afstand  fra  den  infek- 
tiöse  Sky. 

Ved  sine  Forsög  över  pneumonoraycosis  aspergillina  (A.  furai- 
gatus)  hos  Småfugle  benyttede  Scliiitz  med  Held  den  långt  simplere 
Fremgangsraåde  at  torre  og  pulverisere  store  Aspergilluskulturer  og 
derpå  anbringe  Pulveret  og  Fuglene  under  en  stor  Glasklokke;  Fug- 
lenes  flagrende  Bevägelser  ere  da  tilsträkkelige  til  at  fordele  Sporerne 
i  Luften,   og  efter  få  Minutters  Forlöb  ere  deres  Lunger  inticerede. 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK.  21 


Vinh  angående  Rendyrkning  af  BaMerier  fra  Lig. 

Når  man  fra  Blodet  eller  Organerne  af  Dyr,  som  ere  döde 
af  en  Infektionssygdom,  vil  sä  og  rendyrke  den  Mikroorganisme, 
som  er  Sygdommens  Arsag,  bör  man  foruden  at  fölge  de  oven- 
for  i  Kapitel  I — III  og  Kapitel  V  givne  Regler  tillige  märke 
sig  fölgende:  Dyreues  mere  eller  mindre  smudsige  Hår  og  Fjä- 
dre  indeholde  selvfölgelig  en  Fare  for  Forurensning  af  Kultu- 
rerne,  man  gör  derfor  bedst  i  at  flå  eller  plukke  Kadaverne, 
förend  de  åbnes;  man  kan  også  väde  alle  de  behårede  Dele 
med  Subtimatvand  eller  indsvöbe  og  bedäkke  dem  med  i  Su- 
blimatvand  opblödt  Filtrerpapir. 

Alle  Instrumenter,  der  benyttes  til  Präparation  af  Liget, 
iuden  Udsäden  er  taget,  må  vare  omhyggeligt  steriliserede.  Da 
hyj)pigt  gentagen  og  stärk  Opvarmning  i  Flammen  imidlertid 
som  bekendt  virker  ödeläggende  på  Knivene,  Saxene  og  Pin- 
cetterne,  gör  man  bedst  i  at  have  to  S(it  af  diese  Instrumen- 
ter, Det  ene  vSät  benyttes  da  til  den  grovere  Präparation  og 
er  beregnet  på  at  kunne  ophedes  stärkt  i  Flammen  og  at 
skulle  bruges  til  de  Snit  og  Klip,  der  helst  skulle  göres  med 
så  värme  Instrumenter,  at  Organerne  hvisle  under  dem;  —  det 
andet  Sät  benyttes  til  den  finere  Präparation,  steriliseres  för 
Obduktionen  v.  150'  indpakkede  i  Papir  (eller  i  Metalkasse)  og 
blive  kun  hurtigt  flammerensede  umiddelbart  för  Brugen. 

Foruden  Gas  (Sprit)  flammen  må  altid  en  med  Sublimat- 
vand  (0,1  %)  fyldt  Skål  haves  i  Beredskab  til  Desinfektion  af 
Händer  og  Instrumenter, 

Instrumenterne  anbringes  for  at  undgå  Beröring  med  kim- 
holdige  Genstande  på  de  ovenfor  omtalte  Glasbänke  (s,  Bill, 
12)  eller  opstilles  i  lave  Cylinderglas  med  Spidserne  ragende 
frit  op  i  Luften, 

Medens  man  blotter  de  Organer,  fra  hvis  Hulhed  eller  Sub- 
stans man  önsker  at  tage  Udsäd,  gör  man  en  passende  Brug 
af  stärlit  opliedede  Instrumenter  og  undgår  så  vidt  muligt  at 
heröre  Organernes  Overflade  med  dem,  I  den  Henseendc 
kunne  ingen  bestemte  Regler  gives. 

Når  man  vil  foretage  en  Såning  fra  I)  den  i  en  Hulhed 
indeholdte  Vädshe,  så  er  det  hensigtsmässigt  först  at  svide 
Väggens  Udside,  förend  man  med  Kniv  eller  Såningsapparat 
tränger  gennem  Väggen  f.  Ex: 


22  Bd.  XVII.  N:r  10.  —  c.  j.  salomonsen. 

Vil  man  så  fra  en  plevritisli  Ansamling,  blotter  man  först 
ptå  sädvanlig  Made  Ribben  og  Interkostalmuskler,  frembringer 
derpä  ved  Hjälp  af  en  i  Flammen  ophedet  Glasstang  en  over- 
fladisk  Brandskorpe  i  et  af  Interkostalrmiimene;  gennem  Brand- 
skorpen åbnes  nu  Plevralhulen  med  en  glödende  Nål  eller  et 
stärkt  ophedet  smalt  Knivsblad,  og  gennem  dette  lille  gabende 
Sår  indföres  Podenål,  Hårrur  eller  Pipette  —  alt  eftersom  man 
önsker  at  udså  mindre  eller  större  Mängder  af  Plevravädsken. 

På  ganske  lignende  Made  tager  man  Hjärteblod  fra  et  af 
Forkamrene;  når  dets  Udside  er  kavteriseret  med  Glasstangen, 
kan  man  som  oftest  uden  videre  jage  Hårröret  eller  Pipetten 
ind  gennem  den  tynde  Väg  uden  forudgående  Perforation  med 
Kniven;  denne  er  kun  nödvendig,  når  en  tynd  og  böjelig  Pla- 
tinnål  skal  indföres. 

Efter  nöjagtig  samme  Regler  opsamler  man  Blod,  Urin 
o.  s.  v.,  som  man  önsker  at  benytte  til  Näringssubstrat  uden 
forudgående  Sterilisation  (smlg.  Kap.  I  Slutng).  Kun  suger 
man  det  op  i  et  af  de  Bill.  6  afbildede  Pasteurske  Kultur- 
apparater (smlg.  Kap.  H)  i  Steden  for  i  Pipetten. 

Skal  Udsäden  tages  II)  fra  solide  Organers  Substans,  be- 
nytter  man  en  af  de  tykJcere  og  mere  stive  Podenåle;  man  kan 
da  a)  först  med  omhyggelig  flammerenset  (eventuelt  glödende) 
Sax  klippe  Organet  igennem  og  fra  den  kimfri  Snitflade  af  bore 
Platinnålen  ind  i  dets  Substans;  eller  man  b)  sönderriver  Or- 
ganet (med  flammerensede  Fingre  eller  Pincetter)  og  får  såle- 
des en  af  alle  Instrumenter  uberört  Brudflade,  gennem  hvilken 
Podenålen  kan  bores  ind.  (Er  det  pä  udskårne  Organer  eller 
Organstykker,  at  denne  Sönderrivning  foretages,  må  Overfladen 
först  desinficeres  ved  at  hele  Stykker  kastes  i  Sublimatvand 
0,1  ^  og  omröres  deri  1  a  2  Minutter  [Löffler]). 

c)  Man  kan  også  med  en  flamberet  (ikke  for  stärkt  op- 
varmet)  Krumsax  udklippe  små  Stykker  af  Organet  og  lägge 
dem  på  Näringssubtratet,  eventuelt  efter  at  de  ere  Jcnuste  mel- 
lem  to  steriliserede  Ohjektglas  (denne  Metode  anbefaler  Koch 
ved  Såning  af  Tuberkler). 

Da  den  Jivide  Mus  er  det  Forsögsdyr,  som  er  forudsat  be- 
nyttet ved  Udförelsen  af  de  fundamentale  Podningsforsög,  skal 
her  også  gives  en  kort  Redegörelse  for,  hvorledes  man  bedst 
foretager  Såninger  fra  dette  Dyrs  Hjärteblod. 

Når  den  udvendige  Undersögelse  af  Dyret  (särligt  af  Ind- 
podningsstedet)  er  foretaget,  bliver  Kadaveret  ved  Hjälp  af  4 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK.  23 

Shawlsnåle,  en  gennem  hvert  af  Lemmeme,  udspändt  pä  en 
lille  Träplade,  som  passende  kan  däkkes  först  med  et  Stykke 
Voxpapir,  og  dernäst  med  et  Par  Lag  Filtrerpapir  til  Opsug- 
ning  af  Blod  o.  s.  v.  —  Eventuelt  fixeres  også  Hovedet  ved 
en  femte  Nål  gennem  Snuden.  —  Huden  dissekeres  lös  över 
Brystkassen  og  Baglivet  i  så  stor  Udsträkning  som  muligt  og 
bortklippes  derpå  helt;  ved  samme  Lejlighed  undersöges  de 
axilläre  og  ingvinale  Lyrafekertler,  og  man  kan  tillige,  livis 
der  er  Anledning  dertil,  tage  Blodprover  til  forelöbig  mikro- 
skopisk Undersögelse  fra  väsa  axillai'ia.  Man  fatter  nu  den 
tydeligt  fremspringende  processus  ensiformis  med  en  sterili- 
seret  Pincet;  löfter  den  stärkt  i  Vejret,  og  med  en  lille  flamme- 
renset spids  Sax,  hvis  ene  Branclie  stikkes  ind  under  Ribbens- 
randen,  udklipper  man  et  så  stort  Stykke  af  Brystkassens  for- 
reste  Väg,  at  Hjärtet  med  sit  pericardium  blöttes;  således  får 
man  intet  at  göre  med  Tarmene,  og  Instrumenterne  komme  da 
ikke  i  Berörino;  med  denne  farlige  Infektionskilde.  Under 
Ivlipningen  undgår  man  at  beröre  Hjärtets  Forflade  med  Saxen. 
Med  to  små  flammerensede  Pincetter  sönderrives  derpå  det 
tynde  pericardium,  og  i  det  nu  fuldständigt  blottede  Hjärte 
gör  man  et  lille  Klip;  som  oftest  pibler  strax  så  meget  Blod 
frem  gennem  Klipsåret,  at  man  kan  väde  Platiunålen  dermed; 
i  modsat  Fald  indföres  den  gennem  Såret  i  Hjärtets  Hulhed, 
hvorpå  Såningen  foretages. 

Derefter  fortsattes  Obduktionen  efter  de  almindelige  Reg- 
ler, dog  med  en  särlig  Forsigtiglied  og  Renliglied  for  ikke  at 
vanskeliggöre  eller  nmuliggöre  den  pälidelige  Rendyrkning  fra 
OMdre  Organer,  i  hvilke  man  senere  måtte  stöde  på  sygelige 
Forandringer. 

Når  Obduktionen  er  fuldendt,  og  de  nödvendige  Präparater 
tagne  og  opbevarede,  indsvöbes  Kadaveret  i  det  underlagte 
Filtrerpapir  og  brändes  på  Skorstenen. 

Alt  efter  det  Organ,  fra  hvilket  Rendyrkningen  skal  ud- 
föres,  forandres  naturligvis  Fremganosmåden  ved  Obduktionen 
på  en  passende  Made,  i  det  man  fölger  den  Regel  strax  at  gå 
Jige  lös  pä  det  Organ,  fra  hvilket  den  vigtigste  Rendyrkning 
skal  foretages;  er  det  således  af  särlig  Vigtighed  at  så  fra 
Miltpulpaen,  anbringes  Musen  i  Sideleje,  så  at  Milten  ligger 
lige  for,  og  man  uden  at  tumle  for  meget  med  de  andre  Un- 
derlivsorganer  kan  blötte  den  o.  s.  v. 


24  Bd.  XVII.  N:r  10.  —  c.  j.  salomonsen. 

Kapitel  IX. 
Deslnfektionsforsög. 

Når  man  vil  imdersöge,  om  et  Desiufektionsmiddel  tilin- 
tetgör  dette  eller  hint  Smitstof,  er  den  naturligste  Fremgangö- 
måde  den,  at  udsätte  Smitstoffet  eller,  hvis  dette  ej  kendes 
i  ren  Tilstand,  så  Smitstoffet  med  samt  dets  Barer  for  Midlets 
Indflydelse,  og  derefter  indpode  det  på  en  passende  Organisme. 

Men  de  Vanskeligheder,  der  stille  sig  i  Vejen  for  en  sådan 
Prövelse  af  de  forskellige  Desinfektionsmidlers  Indvirkning  på 
de  forskellige  Smitstoffer,  ere  iöjenfaldende:  ofte  drejer  det 
sig  om  Smitstoffer,  for  hvilke  vore  Forsögsdyr  slet  ikke  ere 
modtagelige,  og  selv  når  ludpodninger  på  Dyr  lade  sig  udföre, 
så  ere  slige  Forsög  altfor  omständelige  og  dyre  til  under  al- 
mindelio;e  Forhold  at  kunne  udföres  efter  en  större  Målestok. 
Derfor  har  man,  länge  förend  man  kunde  rendyrke  patogene 
Bakterier  —  ledet  af  Ligheden  mellem  de  infektiöse  Sygdoms- 
processer  og  Forrädnelses-  eller  Gäringsprocessen  —  benyttet 
Forrådnelsesbakterier  os;  andre  Mikroorganismer  som  Sitrro- 
gater  for  de  egenlige  Smitstoffer  ved  Undersögelserne  över  de 
desinficerende  Stoffers  Virksomhed. 

Nu  til  Dags  kunne  vi  med  ulige  större  Ret  anvende  ikke 
patogene  Bakterieformer  som  Reagenser  på  de  forskellige 
Midlers  desinficerende  Avne;  thi  dels  vide  vi  nu,  at  en  stor 
Del  af  Smistofferne  virkelig  ere  Bakterier  —  dels  har  vor  be- 
dre  Kendskab  til  Bakteriernes  Naturhistorie  gjort  det  muligt 
for  os  at  undgå  en  Mängde  Fejl,  som  kläbe  ved  tidligere  Un- 
dersögelser  og  Resultater:  man  ved  nu  til  Dags,  at  en  bevägelig 
Bakterie  ikke  har  ophört  at  leve,  fordi  dens  Bevägelser  stand- 
se,  man  kender  de  forskellige  Bakterieformers  overordent- 
ligt  forskellige  Modstaudskraft,  särligt  Sporernes  overraskende 
Sejlivethed,  og  ved  altså,  at  man  ikke  fra  tilfäldige  Bakterie- 
blandingers  Forhold  uden  videre  kan  dragé  Slutninger  til  alle 
Bakteriers  og  fra  disse  til  alle  Smitstoffers  Forhold  o.  s.  v, 
Også  med  Hensyn  til  Desinfektions-Forsögene  ville  her  Kochs 
Anvisninger  blive  fulgte.  KoCH  er  nemlig  den,  som  i  den  nyeste 
Tid  på  dette  Område  bedst  har  präciseret  Opgaverne  og  an- 
givet de  simpleste  og  fortrinligste  Midler  til  deres  Lösning; 
ligesom  det  jo  også  er  bekendt  nok,  at  hans  Undersögelser  på 
raange  Punkter  have  virket  omskabende  på  den  gängse  Des- 
infektionsteknik. 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK.  25 

De  Regler,  maii  bör  fölge,  og  de  Metoder,  man  hensigts- 
mässigst  kan  anvende,  när  man  vil  pröve  et  Desinfehtionstnid- 
dels  himdrähende  Avne,  ere  i  Korthed  fölgende: 

1)  Som  Reagenser  skal  man  henytte  Renhulhirer  af  vel 
Jcendte  BaJderieformer,  ikke  Bakterieblandinger  af  ubekendt 
Indhold. 

Blandt  disse  Renkulturer  bör  der,  for  at  man  kan  få 
et  fyldigt  Billede  af  Midlets  Virkeävne,  findes  Repräsentanter 
for  de  forsJcellige  Grupper  af  Milcr  o  organismer,  som  spille  en 
Rolle  ved  patologiske  og  Gäringsprocesser,  altså  1)  SMmmcl- 
svampe,  2)  Gärsvampe,  3)  Bakterier. 

2)  Blandt  de  anvendte  Bakterier  må  der  ätter  findes  Re- 
präsentanter for  de  ikke  sporedannende  Former  og  for  de 
mest  resistente  Bacillusformer  (f.  Ex.  Höbacillen,  s.  ovenfor 
Kap.  IV).  Når  det  ikke  kommer  an  pä  närmere  at  studere 
et  bestemt  Desinfektionsmiddels  Indvirkning  på  de  forskellige 
Mikroorganismer,  og  man  kun  vil  vide,  om  det  under  de  givne 
Forhold  kan  tilintetgöre  alt  organisk  Liv,  altså  tillige  alle 
»contagia  animata»,  så  kan  man  indskränke  sig  til  Brugen  af 
disse  Bacillussporer  alene,  der  ere  de  mest  modstandskraftige 
af  de  hidindtil  kendte  levende  Väsner. 

3)  De  som  Reagenser  benyttede  Former  bör  vare  sädanne, 
hvis  karakteristiske  Udseende  gör  det  let  at  genkende  dem  ved 
den  simple  makroskopiske  Undersögelse ;  i  den  Henseende  ere 
navnlig  de  farvede  Former  at  anbefale,  såsom  den  sorte  asper- 
gillus  niger,  den  lyseröde  Rosagär,  den  hlodfarvede  micrococcus 
prodigiosus  og  mange  andre  mere  eller  mindre  let  kendelige, 
pigmentdannende  Former. 

4)  Tilstedevärelsen  eller  Tabet  af  Bakteriernes  Spireävtie 
tjäner  som  Bevis  for  deres  Liv  eller  Död,  efter  at  de  have  väret 
udsatte  for  Desinfektionsmidlets  Indvirknino-. 

5)  De  Former,  under  hvilke  Renkulturerne  hensigtsmäs- 
sigt  kunne  benyttes  ved  slige  Forsög,  ere  fölgende: 

a)  Som  törrede  og  ituskårne  Kartoffelkulturer,  der  tilbe- 
redes  på  fölgende  Made.  Med  en  flammerenset  Kniv  udskäres 
hurtigt  den  rene,  isolerede  Bakteriekoloni,  i  det  man  medtager 
så  lidt  af  Kartoffelens  Väv  som  muligt  (er  hele  Kartoffelens 
Snitflade  bedäkket  af  Renkulturer,  fjärner  man  altså  en  ganske 
tynd  Skive),  og  de  udskårne  Stykker  henlägges  nu  hurtigt  til 
Lufttörring  i  en  flad  steriliseret  Glastallerken,  der  i  Steden  for 
at   däkkes    med   Låg  indsvöbes  i  et  dobbelt  Lag  Filtrerpapir; 


26  Bd.  XVII.  N:r  10.  —  c.  j.  salomonsen. 

dette  forhindrer  da  Tilstövning  af  Präparaterne,  samtidigt  med 
at  det  tillader  en  så  livlig  Fordampning,  at  Törringen  efter 
et  Par  Dages  Forlöb  er  fuldständig;  de  törrede  Kulturer  op- 
bevares,  indtil  de  skulle  bruges,  i  vatlukkede  steriliserede 
Reagensglas. 

b)  Indtörrede  på  Filtrerpapir.  Små  Stykker  ved  150' 
steriliseret  Filtrerpapir  gnides  med  omhyggeligt  steriliserede 
(sublimatvaskede  og  derpå  flammerensede)  Fingre  hen  över 
de  Kartoffelkulturer,  man  vil  benytte,  henlägges  til  Törring  og 
opbevares  på  den  under  a)  beskrevne  Made  efter  först  med  ste- 
riliseret Sax  at  vare  klippede  i  snialle  Strimler.  Disse  kunne 
da  ätter  klippes  i  mindre,  kvadratiske  Stykker,  når  de  skulle 
benyttes  til  Forsögene.  —  Har  man  med  flydende  Kulturer  at 
göre,  kan  man  lade  Papiret  imbiberes  med  dem  —  dog  be- 
nytter  man  i  så  Fald  hellere  den  under  c)  beskrevne  Frem- 
gangsmåde. 

c)  Indtörrede  på  Silketråd.  Hvid  Silketråd  klippes  i  små 
Stykker  af  8 — 10  Mm:s  Längde  og  steriliseres  ved  150°  i  vat- 
lukkede Reagensglas.  Skönt  de  vel  på  lignende  Made  som 
Filtrerpapiret  kunne  indgnides  med  fäste  Kulturer,  egne  de 
sig,  som  ovenfor  bemärket,  navnlig  til  flydende  Kulturer;  i 
disse  kastes  de  ned  i  rigelig;  ]Mäno;de;  efter  kraftiar  Omrvstnino- 
henstilles  de  i  kort  Tid,  tages  ätter  op  og  torres  på  den  oven- 
for angivne  Made;  man  agte  på  at  lägge  de  enkelte  Småtråde 
vel  adsJcilfe  på  Glastallerkenen,  da  de  navnlig,  når  de  liave 
ligget  i  flydende  Limkulturer,  ere  meget  tilböjelige  til  at  kläbe 
samraen;  de  opbevares  som  de  foregående. 

Det  må  erindres,  at  disse  Reagenser  (bortset  måske  fra 
Bacillussporerne)  ikke  liolde  sig  brugbare  i  ubegränset  Tid, 
men  at  de  som  oftest  efter  kortere  eller  längere  Tids  Forlöb 
dö;  man  må  derfor,  hvis  de  allerede  ere  äldre,  altid  overbevise 
sig  om  deres  Spireävne,  förend  de  tages  i  Brug;  sikrest  er 
det  selvfölgeligt  at  benytte  frisk  tilberedte  Präparater. 

Fremgangsmåden,  når  den  desinficerende  Virkning  af  en 
Oplösning  skal  undersöges,  er  nu  meget  simpel:  steriliserede 
Beholdere  fyldes  med  Oplösninger  af  Stoffet  af  forskellig  Kon- 
centration; i  disse  nedlägges  Reagenserne  (Silketråde,  Papir- 
stykker  o.  s.  v.);  efter  kortere  eller  längere  Tid  optages  de 
ätter  ved  Hjälp  af  en  steriliseret  Platintråd,  befries  for  de 
vedhängende  og  imbiberende  Mängder  af  Desinfektionsmidlet, 
og  sås  på  et  passcnde  Näringssubstrat.     Til  Kontrol  henlägges 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK. 


27 


samtidig  Prover  i  destilleret  Vand  eller  i  andre  eventuelt  be- 
nyttede  Oplösningsmidler. 

Fjärnelsen  af  JDesinfeläionsmidlet  sker  bedst  ved  Hjälp 
af  små  Stykker  steriliseret  Filtrerpapir,  5  Cm.  i  Kvadrat,  sam- 
menfoldede  som  et  Ark  Skrivepapir;  mellem  Bladene  af  et 
sådant  lille  sterilt  Ark  trykkes  Silketrådene  og  desl.,  even- 
tuelt efter  först  at  vare  afskyllede  med  steriliseret  Vand. 

Såningen  og  lagttagelsen  af  dens  Resultat  er  yderst  let, 
takket  vare  Anvendelsen  af  fäste  Näringssubstrater  og  af  let 
hendelige  Former.  Man  kan  uden  Risiko  benytte  de  simplest 
mulige  Kulturapparater,  nemlig  KartoffelsJciver  og  gelatine- 
fyldte  Ur-  eller  Ohjektglas,  henlagte  mellem  Glastallerkener. 
Når  man,  som  på  Bill.  29  angivet,  grupperer  Trådene  eller 
Papirstykkerne  forskelligt  for  hver  Koncentration,  kan  man  let 
på  samme  Objektglas  anstille  en  hel  Räkke  Såningsforsög  uden 
at  afstedkomme  Förvirring,  og  uden  Vanskelighed  iagttager 
man  nu,  om  Bakterierne  udvikle  sig  langsommere  eller  spar- 
sommere  end  normalt  o.  s.  v.  Til  Sammenligning  tjäne  Så- 
nino;er  fra  Kontrolfflassene. 


Bill.  29.     Objektglas  med  Näringsgelatine,  hvorpå  er  lagt  4x3  bakterie- 
fyldte  Silketråde.     (Desinfektionsforsög.) 


Denne  Slags  Forsög  oplyser  bedre  end  noget  andet,  i 
hvilken  uhyre  Grad  Indf öreisen  af  Gelatinerne  have  lett  et  det 
bakteriologiske  Arbejde  (aldeles  bortset  fra  dens  endnu  långt 
vigtigere  Betydnicg  for  Isolationen  af  de  enkelte  Kim);  ti  på 
det  Bill.  29  afbildede  ene  Objektglas  udföres  i  Virkeligheden 
ikke  mindre  end  12  indbyrdes  uafhängige  Forsög,  som,  hvis 
man  havde  benyttet  et  flydende  Näringssubstrat,  vilde  have 
kravet  12  särskilte  Kulturkolber. 

Ved  fortsatte  Forsög  finder  man  således  let,  i  Löbet  af 
hvilketi  Tid  en  Oplösning  af  bekendt  Styrke  dräber  en  bestemt 
Bakterie-  eller  Svampeform. 


28  Ed.  XVII.  N:r  10.  —  c.  j.  salomoksen. 

Når  man  arbejder  med  patogene  Organismer,  bör  man  ej 
blive  stående  ved  de  blötte  Kulturforsög,  men  tillige  foretage 
nogle  Indpodningsforsög,  så  meget  mere  som  vi  vide,  at  visse 
patogene  Bakterielbrmer  under  Indvirkning  af  antiseptiske 
Stofter  kimne  bevare  deres  Spireävne,  samtidigt  med  at  deres 
Vimlens  sväkkes  betydeligt. 

Multatis  mutandis  pröves  de  luftformede  Desinfektions- 
midlers  og  de  höje  Varmegraders  Indvirkning  på  de  forskellige 
Bakterieformer  på  samme  Made. 

Når  vi  ved  de  beskrevne  Forsög  liave  overbevist  os  om, 
at  dette  eller  hint  Desinfektionsmiddel  virkelig  hurtigt  og  sik- 
kert  dräber  denne  eller  bin  patogene  Bakterie,  så  er  dermed 
Midlets  Brugbarhed  i  Praxis  lige  över  for  dette  Smitstofingen- 
lunde  givet.  Förend  vi  kunne  anbefale  et  sligt  Middel,  må  vi 
först  og  fremmest  vide,  om  det  foruden  at  tilintetgöre  Smit- 
stofferne  på  vore  Silketråde,  Papirstrimler  og  Kartofler  tillige 
kan  ramme  dem  under  de  Forhold,  i  livilke  de  forekomme  i 
Naturen,  i  Klädningsstykker,  i  Exkrementer,  i  Expektorat  o.s.v. 
Det  kraftigste  Desinfektionsmiddels  Virksomhed  kan  ber  blive 
nevtraliseret  ved  kemiske  Omsätninger  eller  ved  de  smittebärende 
Stoffers  Uigennemträngeligbed  (derfor  er  f.  Ex.  Sublimatvand 
uanvendeligt  til  Desinfektion  af  Klosetter  og  af  ftisisk  sputum). 
Hvorledes  man  skal  gå  frem  for  at  få  dette  Spörgsraål  be- 
sväret, ligger  implicite  i  det  föregående.  Enten  udsätter  man 
selve  de  smitteförende  Exkrementer,  Opspyt,  Klädningsstykker 
for  Desinfektionsmidlet  og  foretager  derpå  Indpodningsforsög 
(f.  Ex.  indpoder  det  sublimat-  eller  karbolbehandlede  tuberku- 
löse  Expektorat  på  Marsvin;  giver  sunde  Mennesker  de  ved 
Värme  eller  Kemikalier  desinficerede  Klädningsstykker  at  bäre), 
eller  man  benytter  de  o  venfor  nävnte  Mikroorganismer  som 
Reagenser,  blander  dem  omhyggeligt  med  Exkrementerne  eller 
Expektoratet,  lägger  dem  i  Klädningsstykkernes  Lommer  eller 
indenfor  Föret,  desinficerer  og  prover  på  sädvanlig  Made,  om 
de  have  mistet  deres  Spireävne. 

Endelig  står  det  tilbage  at  besvare  en  hel  Räkke  Spörgs- 
raål, som  ere^  af  klinisk,  teknisk,  ökonomisk  og  anden  Natur, 
og  som  ligge  helt  udenfor  dette  Arbejdes  Område:  Spörgs- 
målene  om  Midlets  Farlighcd  for  Sundheden,  om  dets  Ind- 
flydelse  på  de  Brugsgenstande,  der  skulle  desinficeres,  om  det 
gör  dem  sköre  eller  affarver  dem,  om  dets  Indvirkning  på 
Sanserne    (Stank),    dets    Dyrhed  o.  s.  v.    —    og    da    först    ere 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK.  29 

Forudsätninorerne  orivne  til  en  Dom  om  Midlets  Brus;barhed 
i  Praxis, 

Som  ovenfor  fremhävet,  bör  man  vel  vogte  sig  for  at  for- 
vexle  et  Desinfektionsmiddels  Avne  til  at  hämme  eller  umuliy- 
göre  BaJcteriernes  Växt  med  dets  Avne  til  at  drähe  dem;  fordi 
et  Stof,  når  det  tilsättes  i  en  vis  Mängde  til  en  let  rådnende 
Vädske,  forhindrer,  at  denne  går  i  Forråduelse,  behöver  den 
ino;enlunde  at  have  dräbt  de  Bakteriekim,  der  findes  i  Väd- 
sken;  måske  har  den  kun  umuliggjort  deres  Udvikling  og  For- 
plantning;  måske  ville  Kimene  vise  sig  yderst  livskraftige  og 
spiredygtige,  når  de  bringes  över  på  en  ny  gunstig  Jordbund. 
Denne  ganske  selvfölgelige  Ting  er  det  ikke  överflödigt  at 
fremhäve;  den  överses  ofte  og  giver  ätter  og  ätter  Anledning 
til  Fejlslutninger  på  Desinfektionslärens   Område. 

Önsker  man  at  kende  den  Koncentration,  ved  hvilhen  et 
givet  Stof  hegynder  at  virTce  kendelig  hämmende  på  de  for- 
skellige  Mikroorganismers  Växt  —  og  den  Koncentration,  ved 
hvilket  det  helt  umiiliggör  deres  Växt,  da  er  Fremgangsmåden 
fölgende : 

Som  Keagenser  benyttes  Bakterie-  og  Svampeformer,  valgte 
efter  de  ovenfor  S.  63  udviklede  Principer. 

Et  passende  Antal  Kulturglas  fyldes  med  Näringssubstrater 
(helst  Gelatiner),  der  afgive  en  god  Jordbund  for  de  til  For- 
sögene  benyttede  Organismer;  nogle  af  disse  Glas  lades  urörte 
og  bruges  som  Kontrolg-las,  til  Resten  sättes  större  eller  min- 
dre  Mängder  af  det  Stof,  hvis  Virkning  undersöges,  så  at  man 
får  en  hel  Skala  af  forskellige  Koncentrationer,  Ved  de  ind- 
ledende  og  orienterende  Forsög  indretter  man  sig  bedst  så- 
ledes, at  man  fylder  Reagensglassene  med  nöjagtig  lige  store 
Mängder  Xäringsgelatine,  og  sä  med  en  fint  (i  0,0  5  Cm.)  ind- 
delt  Glaspipette  tilsätter  forskellige  Mängder  af  en  stärk 
Oplösning  af  Stoffet,  hvis  Koncentration  er  bekendt;  den  pro- 
centiske  Mängde  af  Stoffet  i  hvert  Kulturglas  kan  da  nemt 
beregnes. 

I  de  således  tilberedte  Kulturglas  udsås  den  Bakterieform, 
på  hvilken  man  önsker  at  pröve  jNIidlets  Virkning.  Udsäden 
til  alle  Glassene  tages  fra  samme  Kultur  med  samme  Nål; 
også  den  Mängde,  der  udsås,  og  den  Made,  på  hvilken  Pode- 
nålen  föres,  bör  så  vidt  muligt  vare  nöjagtig  den  samme  for 
alle  Glassenes  Vedkommende.  Disse  iagttages  nu  daglig,  og 
man    noterer    sig    den    laveste   Koncentration,  ved  hvilken  der 


30 


Bd.  XVII.  N:r  10.  —  c.  j.  salomonsen. 


ingen  Växt  kommer  omkring  Podestikket,  og  den  laveste  Kon- 
centration, ved  hvilken  Stoffets  hämmende  Indvirkning  på 
Bakteriernes  Växt  giver  sig  tilkende;  denne  viser  sig  först  og 
fremmest  på  to  Måder,  dels  ved  a)  Forsinkelse  af  UdviMmgen, 
dels  ved  b)  Förändring  af  Bakteriekoloniernes  ydre  hahitus. 
Bill.  30  tjäner  til  at  illustrere  dette  Forhold.  Det  forestiller 
3  Reagensglas  med  Ködvandspeptongelatine,  til  hvilken  der  er 
tilsat  forskellige  Mängder  Karbolsyre,  således  at  der  i  det  ene 
findes  0,05,   i   det  andet  0,4  og  i  det  tredje  0,7  %  Karbolsyre: 


Bill.  30.     Tre  syv  Dage  gamle  Kulturer  af  Miltbrandsbacil  sSet  i  Ködvandspepton- 
gelatine  med    Tilsätning  af  henholdsvis  0,05,  0,dO  og  0,70  %  Karbolsyre. 

i  alle  tre  Glas  blev  der  samtidigt  sået  den  samme  Bacillus- 
form, og  8  Dage  senere  fremböde  de  det  pä  Billedet  gengivne 
Udseende.  I  först  nävnte  Glas  var  Kulturens  Udseende  nöj- 
agtigt  det  samme  som  i  det  karbolsyrefri  Kontrolglas:  överst 
en  stor,  tät,  uregelmässig  formet  Bacillusfilt  svömmende  i  et 
Lag  smeltet  Gelatine,  i  den  dybere  liggende,  endnu  stive  Lim- 
masse  längs  Podestikket  en  Räkke  punktformede  Kolonier,  og 
fra  nogle,  navnlig  de  överste  af  disse  fine,  blöde,  bölgende  Ba- 
cillusfilt  strålende   ud   til   alle  Sider.     I  den  anden  Kultur  var 


I 


BAKTERIOLOGISK    TEKNIK.  31 

i  Löbet  af  samme  Tid  Bacillusfilten  närmest  Overfladen  ikke 
en  Gäng  nået  ud  til  Glassets  Vägge;  Smeltning  fandtes  kun 
pä  et  lille  Parti,  hvor  den  viste  sig  som  en  halvkugleformet 
Indsänknino;  närmest  omkrino;  Podestikket;  af  de  fine  Udlöbere 
fra  de  dybere  liggende  Kolonier  (der  ikke  nåede  så  långt  ned 
mod  Bunden  som  i  förste  Glas)  fandtes  intet  Spor.  I  tredje 
Glas  ingen  rigelig  Overfladeväxt,  ingen  Smeltning,  kun  en  tät, 
liort,  omvendt  kegleformet  Bacilluskoloni  längs  Podestikket  i 
den  överalt  stive  Gelatine.  —  Ganske  lignende  Forskelligheder 
finder  man  hos  bacillus  septicffiiiiije  muris  (Koch),  alt  efter 
som  den  voxer  i  karbolsyreholdig  eller  i  almindelig  Ködvands- 
peptongelatine.  De  ejendommelige,  skylignende,  fine  Filt  komme 
aldrig  frem  i  de  stärkt  karbolholdige  Kulturglas;  i  disse  voxer 
Bacillen  som  små,  tätte,  punktformede  Kolonier. 

Hertil  kommer,  at  man  må  vare  forberedt  på  ved  den 
milcroskopisJie  Undersögelse  at  finde  c)  morfologiske  Foran- 
dringer  af  de  således  dyrkede  Bakterier,  ligesom  det  også  må 
erindres,  at  man  i  et  enkelt  Tilfälde  under  slige  Forhold  har 
fremkaldt  en  blivende  å)  fysiologisk  OmdcumeJse  af  Bakterierne 
(Sväkkelse  af  Miltbrandsbacillens  Virulens  ved  Dyrkning  i  Kar- 
bolsyre  [Toussaint,  Chamberland  &  Roux])  —  et  Resultat, 
der  o-iver  denne  Slags  Forsös;  särlig;  Interesse. 


Stockholm,  1885.     Kongl,  Boktryckeriet 


NORDISKT   MEDICINSKT   ARKIV.    Band.  XVII.    N:r  11. 


Fall  af  förgiftning  genom  snblimatinjektion. 


meddeladt  af 

Prof.   W.   NETZEL 
i  Stockholm. 


Sedan  det  genom  Kochs  undersökningar  blifvit  bevisadt,  att 
förut  i  kirurgisk  och  obstetrisk  praxis  begagnade  antiseptiska 
medel  äro  sublimatet  ofantligt  underlägsna,  dröjde  det  icke 
länge  förr  än  sist  nämnda  medel  bland  kirurgerna  vann  en  ut- 
bredd användning.  Det  är  rätt  naturligt,  att  man  icke  genast 
vågade  införa  bruket  däraf  i  den  obstetriska  praktiken,  men 
sedan  kirurgerna  med  sublim atlösningar  vunnit  ytterst  gyn- 
samma  resultat  och  visat,  att  det  i  riklig  mängd  kunde  an- 
vändas till  spolning  och  irrigation,  så  började  man  för  omkring 
2  år  sedan  att  äfven  vid  förlossningar  flerestädes  införa  dess 
bruk  i  stället  för  karbolsyran.  Alla  som  började  att  använda 
sublimatlösningar,  prisade  dess  verkan,  iakttogo  förminskning  i 
morbiditeten  efter  förlossning,  hastig  läkning  af  därunder  upp- 
komna sårnader  och  viste  i  allmänhet  icke  att  omtala  några 
ogynsamma  biverkningar  med  undantag  af  helt  obetydliga  och 
snart  öfvergående  förgiftningssymptom. 

Till  följd  häraf  blef  snart  sublimatbruket  alt  mera  allmänt 
på  förlossningsafdelningar.  Vid  den  obstetriska  kliniken  här- 
städes  hafva  äfvenledes  sublimatlösningar  blifvit  använda  sedan 
mer  än  ett  år,  men  till  en  början  icke  uteslutande,  utan  för- 
nämligast till  desinfektion  af  händer  och  yttre  genitalia  samt 
delvis  till  vaginalsköljningar. 

Från  d.  1  juli  förlidet  år,  då  jag  öfvertog  kliniken,  började 
vi  att  ensamt  använda  sublimatlösning  med  undantag  af  till 
instrimients   desinfektion.     Till  yttre   bruk   användes  lösning  af 

Nord.  med.  arkiv.     Bd.  XVII. 


2  Bd.  XVII.  N:r  11.  —  w.  netzel. 

1  :  1000 — 1500,  till  vaginal-  och  uterinsköljningar  1  :  3000,  un- 
dantagsvis när  kraftigare  verkan  ansågs  erforderlig  1  :  1500. 

Äfven  hos  oss  syntes  sublimatbehandlingen  vara  särdeles 
fördelaktig,  i  det  under  följande  4  månader  bland  öfver  200 
födande  intet  dödsfall  af  sepsis  förekommit  och  morbiditeten 
varit  särdeles  ringa. 

Då  lindriga  diarréer  i  ett  fåtal  fall  uppträdde,  upphörde 
vi  med  sublimatsköljningar,  och  diarréet  afstannade  snart  under 
lämplig  behandling.  Huruvida  dessa  diarréer  voro  symptom  af 
intoxikation,  är  naturligtvis  ovisst.  Stomatit,  salivation  eller 
andra  symptom  af  kvicksilfverförgiftning  förekommo  icke. 

Men  hos  en  patient  iakttogo  vi  beklagligen  ett  förlopp, 
som  utan  tvifvel  visade,  att  kvicksilfverförgiftning  egt  rum,  och 
detta  till  den  grad,   att  pat.  däraf  afled.     Fallet  var  följande: 

En  ogift,  31-årig  förstföderska  inkom  på  Barubördshuset  d.  13 
aug.  på  aftonen  efter  att  under  ett  dygn  hafva  varit  i  förlossnings- 
arbete. Spontan  förlossning  i  första  kronbjudning  intnäffade  4  timmar 
efter  inkomsten  utan  perinealruptur.  Efterbörden  afgick  fullständig 
efter  en  half  timme,  livarvid  en  blödning  af  omkring  750  gram 
egde  rum. 

Pat.  hade  före  och  under  bafvandeskapet  varit  frisk.  Urinen 
undersöktes  vid  intagningen  och  höll  icke  albumin. 

Under  de  5  första  dygnen  efter  förlossningen  var  pat.  fullkom- 
ligt frisk,  men  d.  19:de  på  aftonen  kände  hon  lindriga  frossbrytningar 
och  hufvudvärk.  Följande  f.m.  befann  hon  sig  åter  väl,  men  på  e.m. 
fick  hon  svår  hufvudvärk,  allmänt  illamående,  någon  ömhet  i  hypo- 
gastrium;  temp.  40%  puls  100. 

Samma  tillstånd  fortfor  följande  dag  d.  21;  temp.  39,5.  Hon 
flyttades  då  till  sjukafdelningen  och  erhöll  en  intrauterin  sublimat- 
injektion.  Denna  verkstäldes  af  amanuensen,  som  fann  cervikalkanalen 
väl  öppen,  så  att  röret  lätt  kunde  införas  i  uterus.  Under  och  ome- 
delbart efter  sköljningen  klagade  pat.  öfver  smärtor  i  buken  samt 
begärde  bäckenet  och  fick  en  stor  halffast  öppning,  hvarvid  några 
blodlefrar  medföljde  —  förmodligen  ur  vagina. 

Då  temp.  därefter  icke  sjönk  och  tillståndet  i  öfrigt  var  oför- 
ändradt,  erhöll  hon  på  aftonen  en  andra  intrauterin  sublimatinjektion, 
hvilken  denna  gång  hvarken  vållade  smärtor  eller  blödning. 

Under  påföljande  natt  hade  hon  8  till  10  tunna,  blodblandade 
afföringar  samt  imder  följande  dag  ytterligare  4  till  5  lösa,  mindre 
blodfärgade  öppningar.  Därjämte  hade  hon  kräkningar  och  hicka; 
kände  någon  ömhet  i  munnen;  tungan  var  gråaktigt  belagd,  tand- 
köttet lindrigt  ansväldt.  Temp.  38,8;  38  (rektal temperatur).  Puls 
104,  100. 

D.  23.  Diarréet  fortfar,  utan  blodinblandning,  likaså  kräkningar 
och    hicka.     Temp.  38,5;    38,4.     P.  96,  88.      Urinen,   som   afgick  i 


FÖRGIFTNING    GENOM    SUBLIMATINJEKTION.  6 

sparsam  mängd,  var  grumlig  men  svagt  gulfårgad.  En  portion  däraf 
undersöktes  af  d:r  Mörnee,  som  däri  fann  tydlig  reaktion  för  kvick- 
silfver,  hvilket  dock  endast  i  ringa  mängd  var  närvarande. 

D.  24.  Intet  diarré.  Kräkningar  och  hicka.  Temp.  38;  37,8. 
P.  84,  80.  Urinen  starkt  grumlig,  endast  300  kem.  under  dygnet. 
Den  innehåller  stor  mängd  ägghvita.  I  den  rikliga  bottensatsen  synes 
lymfoida  celler,  en  och  annan  epitelialcell  samt  sparsamma,  korniga 
tubularafgjutningar. 

D.  25.     Temp.  37,6;  38.     Urinmängd  300  kem. 

D.  26.  Temp.  37,7;  38.  Urinmängd  400  kem.  Hickan  har 
upphört,  kräkningen  fortfar.     Stark  hufvudvärk  och  dåsighet. 

Urinmängden  ökade  sig  följande  dygn  till  550  kem.,  höll  sig 
under  de  följande  dygnen  omkr.  500.  Temp.  var  på  morgonen  och 
aftonen  omkr.  37,5.  Kräkningen  fortfar  trots  all  däremot  riktad  be- 
handling, hufvudvärken  var  oförändrad,  men  pat.  blef  alt  mera  dåsig 
och  apatisk. 

D.  1  sept.  tillkom  näsblod.  Urinmängden  aftog,  var  under  detta 
och  följande  dygn  400  kem.,  det  därpå  följande  endast  200.  Urinen 
hade  altjämt  samma  beskaffenhet,  sedimentet  ökade  i  mängd. 

D.  Vg-  Krafterna  äro  betydligt  nedsatta.  Pat.  ligger  halfslum- 
rande,  är  slö,  men  svarar  redigt  på  frågor.  Hon  klagar  icke  öfver 
andra  plågor  än  ständig  hufvudvärk.  Från  näsans  och  munnens  slem- 
hinna ringa  blödning.  Tungan  är  torr  och  belagd,  tandköttet  lindrigt 
sväldt,  Inga  sår  upptäckas  på  tungan,  i  munnen  eller  svalget.  På 
höfterna,  insidorna  af  låren  och  i  ansigtet  synes  ett  erytematöst  ut- 
slag. Temp.  fortfar  att  vara  normal.  Pulsen  har  under  veckan  varit 
regelbunden,  omkr.  70,  liten. 

D.  ^/g.  Allmäntillståndet  försämras,  blödningarna  fortfara.  Kräk- 
ning  efter  medecin. 

D.  Vg-  På  morgonen  tycktes  hon  vara  obetydligt  bättre,  men 
försämrades  hastigt  frampå  dagen,  föll  i  komatöst  tillstånd  med  lång- 
sara respiration  och  afled  på  middagen,  22  dygn  efter  förlossningen 
och  14  dygn  efter  de  intrauterina  sublim atinjektionerna. 

Behandlingen  bestod  i  oljeraulsion  och  lavement  med  opium. 
Dovers  pulver,  isvatten,  emuls.  hydrocyanta,  sinapism  i  epigastrium, 
morfin-  och  eter-injektioner,  kamfer,  vin,  konjak  m.  m. 

De  kvantiteter  sublimatlösning,  som  i  detta  fall  användes,  voro 
följande:  under  förlossningen  sköljdes  vagina  3  gånger,  efter  under- 
sökningar, hvarje  gång  med  Ii  liter  lösning  af  1  :  3200  samt  en  gång 
efter  förlossningens  slut  med  samma  kvantitet  af  samma  koncentra- 
tion. Under  puerperiet  utsköljdes  vagina  2:ne  gånger  dagligen  lika- 
ledes med  1^  liter  af  samma  lösning.  De  tvänne  intrauterina  skölj- 
ningarna  gjordes  h vardera  med  omkring  en  liter  sublimatlösning  af 
1  :  1500.  Sedan  diarréet  natten  därpå  uppstått,  användes  icke  vidare 
sublimat  vid  hennes  skötsel. 

Hr  Key-Aberg  hade  godheten  att  verkställa  obduktionen, 
och  har  däröfver  meddelat  följande: 


4  Bd.  XVII.  N:r  11.  —  w.  netzel. 

Liket  är  måttligt  afmagradt.  Likstelhet  i  käk  och  extremiteter. 
Svaga  likblånader.     Inga  blödningar  i  huden,  ingen  svullnad. 

Hjärnan  är  ovanligt  blek.  Något  förökad  mängd  subaraknoidal- 
vätska. 

Intet  abnormt  innehåll  i  den  öppnade  peritonealhålan.  Perito- 
neum  så  väl  i  buk  som  bäcken  af  normal  glans.  Könsorganen,  sedda 
från  bäckenhålan,  erbjuda  förändringar,  hvilka  nedan  skola  beskrifvas, 
endast  med  hänsyn  till  uteri  storlek  och  blodfördelningen. 

Pericardium  utan  förändringar.  Högra  hjärtkammaren  är  mått- 
ligt utvidgad  och  innehåller  förutom  en  liten  kvantitet  mörkt  röd  blod 
ett  tämligen  stort,  affärgadt,  icke  smutsigt,  fibrinkoagel,  som  fort- 
sättes  in  i  arteria  pulmonalis  och  dess  större  grenar.  I  vänstra 
förmaket  finnes  ett  mindre  sådant  koagel,  som  fortsätter  ned  i  kam- 
maren. Hjärtat  tillsammans  med  början  af  de  stora  kärlen  väger 
295  gm.  Vänstra  kammarens  vägg  förefaller  lindrigt  förtjockad.  1 
mediansnittet  af  den  samma  äro  måtten  intill  trabeklerna,  på  gränsen 
mellan  öfre  och  ^mellersta  tredjedelen  12  mm.,  mellan  mellersta  och 
nedre  11  mm.  A  lateralsnittet  fås  samma  mått.  Endocardium  täm- 
ligen starkt  diffust  förtjockadt.  Ingen  imbibition.  Inga  valvelfel. 
Muskulaturen  är  i  hela  hjärtat  något  slapp.  Högra  kammarväggen 
har  på  snittet  en  smutsigt  rödgrå  färg  med  lätt  flamning  i  gult.  A 
snitt  genom  vänstra  kammarväggen  visa  papillarmusklerna  och  den 
inre  hälften  af  väggen  samma  smutsiga,  i  gult  gående  färg,  som  högra 
kammaren.  I  de  yttre  lagren  har  muskulaturen  en  mera  frisk,  rödgrå 
färgton. 

Slemhinuau  i  de  medelstora  och  finare  bronkerna  är  svullen,  lif- 
ligt  röd  och  injicierad  samt  belagd  med  varigt  sekret.  I  båda  lun- 
gornas nedre  lober  finnas  talrika,  större  och  mindre,  till  konsistensen 
ökade,  lufttomma,  sköra  härdar  af  röd  färg  och  nästan  glatt  snittyta. 
Deras  omgifning  ödematös.  Pleurae  har  öfver  alt  vanlig  glans.  En- 
dast på  utsidan  af  högra  lungan  synas  ett  par  knappnålshufvudstora, 
svartröda  blodutådringar. 

Tandköttet  är  blekt,  närmast  tänderna  något  uppluckradt;  inga 
ulcerationer  eller  slemhinneblödningar.  Submaxillar-  och  sublingval- 
körtlarna  måttligt  svullna.  Tungans  papiller  allmänt  svalda.  Ingen 
etsning  af  tungan.  Slemhinnan  å  velum  och  gombågarna  har  en 
spindelväfstunn,  matt,  gråaktig  beläggning,  bestående  af  afstött,  kor- 
nigt  epitel.  Genom  denna  beläggning  skimrar  en  liflig  rodnad.  Slem- 
hinnan i  pharynx  har  samma  matta  yta,  en  brunröd  färg  och  mycket 
tät,   fingrenig  kärlinjektion. 

Oesophagus  är  kontraherad;  i  öfre  delen  ej  tjockare  än  ett  smalt 
lillfiuger.  Redan  i  jämnhöjd  med  cartilago  cricoideas  öfre  rand  börjar 
i  slemhinnan  en  förändring,  som,  med  nedåt  något  aftagande  inten- 
sitet, fortsätter  rundtom  genom  hela  esofagusröret.  Denna  förändring 
består  väsentligen  uti  en  mer  eUer  mindre  fullständig  afstötning  af 
den  epiteliala  beklädnaden  och  en  stark  injektion  af  slemhinnan.  I 
öfre  tredjedelen  är  sålunda  insidan  af  oesophagus  behängd  med  grå- 
bruna, opaka,  af  epitel  bestående  slamsor,  hvilka  här  och  hvar  löst 
häfta  vid  underlaget.     Detta  senare  är  rödbrunt  och  till  största  delen 


FÖRGIFTNING    GENOM    SUBLIMATINJEKTION.  Ö 

beröfvadt  sitt  epitel.  I  mellersta  tredjedelen  synas  rödbruna,  med 
längdriktningen  af  oesopliagus  förlöpande,  i  allmänhet  helt  smala,  något 
insänkta  stråk,  å  hvilka  epitelet  är  afstött.  Emellan  dessa  förlöpa 
andra,  smalare  och  bredare,  något  prominerande  stråk  af  en  matt, 
smutsigt  grå  färg.  Med  lätthet  aflossas  dock  å  dessa  senare  långa 
slamsor,  bestående,  såsom  mikroskopet  visar,  af  uppluckradt  och  starkt 
kornigt  epitel.  I  nedre  tredjedelen  är  afstötningen  mindre  men  före- 
kommer äfven  här,  och  epitellagren  äro  svalda  och  lätt  aflossbara. 
Med  cardia  upphöra  de  beskrifna  förändringarna.  Ventrikeln  är  nä- 
stan tom.  Dess  slemhinna  är  i  allmänhet  men  särskilt  på  slemhinne- 
vecken af  en  intensivt  rödbrun  färg.  Endast  i  lilla  kurvaturen 
framträder  en,  för  öfrigt  ej  stark,  fingrenig,  röd  kärlinjektion.  Inga 
blödningar;  inga  sår.  I  duodenum  och  en  liten  del  af  jejunum  är 
slemhinnan  liksom  i  ventrikeln  fortfarande  rödbrun,  men  företer  för 
öfrigt  i  tunntarmarna  inga  förändringar.  Endast  i  översta  delen  af 
jejunum  äro  de  solitära  folliklarna  något  svalda.  PAYERska  fläckarna 
oförändrade.  I  colon  finnas  ytliga,  såriga  förändringar.  På  några 
ställen  är  slemhinnan  på  begränsade,  smala,  1 — 2  cm.  långa,  mot 
tarmens  längdaxel  vinkelrät  stälda  områden  svullen  och  blåröd  samt 
visar  på  höjden  af  dessa  svullnader  gulgrå  missfärgning,  motsvarande 
hvilken  slemhinnan  är  torr  och  af  skör  konsistens.  På  andra  ställen 
finnas  smala,  tvärstälda,  ensamt  slemhinnan  intresserande  substans- 
förluster med  skarpa  kanter  och  mer  eller  mindre  fullständigt  rena 
bottnar.  I  en  och  annan  af  dessa  substansförluster  iakttages  en,  syn- 
bart från  kanterna  utgående,  till  läkning  tenderande  bindväfsbildning. 
På  flere  ställen  synes  denna  läkningsprocess  fullbordad,  i  det  att  nå- 
gon substansförlust  icke  förefinnes  men  väl  en  lindrig,  ljust  skiffer- 
grått  färgad  insänkning,  omkring  hvilken  omgifningen  är  lindrigt  re- 
traherad.  De  beskrifna  förändringarna,  som  synbarligen  utgöra  olika 
stadier  i  samma  såriga  process,  iakttagas  snart  sagdt  vid  sidan  af 
hvarandra.  I  flexura  coli  dextra  äro  förändringarna  i  någon  mon 
hopade  men  förekomma  eljes  med  tämligen  långa  mellanrum  i  colon 
ascendens  och  transversum.  I  colon  descendens  äro  de  sällsynta.  I 
flexura  sigmoidea  och  rectum  träffas  inga  substansförluster  men  väl 
flere  af  de  beskrifna,  ljust  skiffergråa  insänkningarna. 

Mjälten  väger  150  gm.  Kapseln  är  lindrigt  förtjockad  och  rän- 
derna trubbiga.     Konsistensen  den  vanliga.     Friskt  rödblå  färg. 

Lefvern  har  vanlig  storlek,  är  något  sladdrig.  Förökad  blodhalt. 
Den  rödbruna  färgen  af  parenkymet  har  en  något  smutsig  tinte. 
Acini  dock  tämligen  tydligt  tecknade. 

Pancreas  påfallande  blodrik. 

Njurarna  äro  i  det  allra  närmaste  lika  stora,  lika  tunga  samt  af 
enahanda  utseende.     Obetydliga  fettkapslar. 

Den  högra  njuren  är  ansenligt  förstorad.  Han  är  15  cm.  lång, 
6  cm.  i  största  bredd,  3^  cm.  i  största  tjocklek  och  väger  213  gm. 
Konsistensen  är  sladdrig.  Snittranden  sväller.  Kapslarna  lossa  lätt. 
Barken  är  förtjockad,  mäter  8 — 10  mm.^  har  en  något  späckig,  ljust 
rödgrå  grundfärg,  å  hvilken  såväl  på  njurens  fria  yta  som  på  snitt- 
ytan   märkas    synnerligen    talrika   och  tättstående,  olikstora,  små  gul- 


6  Bd.  XVII.   N:r  11.  —  w.  netzel. 

hvita  punkter.  A  ytan  iagttages  ingen  regelbundenhet  i  deras  anord- 
ning, men  å  snittytan  ses  de  på  mänga  ställen  tydligt  ordnade  i  täm- 
ligen parallela  rader,  vinkelräta  mot  njurens  konvexa  yta.  Några  fylda 
kärl  ses  hvarken  på  ytan  eller  inuti  barken.  Pyramiderna  äro 
högröda.  I  dem  synas,  ehuru  fåtaliga  och  oftast  endast  i  de  öfre  bre- 
dare delarna,  smala,  gråhvita  strimmor,  hvilka  konvergera  mot  spet- 
sarna. 

I  båda  njurbäckena  finnes  en  ringa  kvantitet  starkt  grumlig, 
tunt,  varliknande  vätska,  innehållande  förutom  varceller  och  röda 
blodkroppar  betydliga  mängder  epiteliala  bildningar.  Slemhinnorna 
äro  rosafärgade  och  starkt  injicierade.  Rodnaden  fortsätter  genom 
uretererna. 

Blåsan  innehåller  ingen  urin,  men  slemhinnan  är  belagd  med 
ett  tunt  lager  af  en  gräddtjock,  varliknande  vätska,  hvilken  lätt 
sköljes  bort.  Slemhinnan  har  inga  ulcerationer,  ingen  difteritisk  be- 
läggning, är  rodnad  och  lifligt  injicierad. 

Mikroskopisk  undersökning  af  njurarna  berättiga  till  att  uppfatta 
förändringarna  såsom  en  häftig,  diffus  nefrit.  Frånsedt  de  vanliga 
förändringarna  i  den  interstitiela  väfnaden  och  epitelet,  är  en  hög- 
gradig och  utbredd  omvandling  af  epitelet,  särskilt  i  de  slingriga  ka- 
nalerna,   till   rundade,    glänsande    skoUor,  det  mest  i  ögonen  fallande. 

Den  senare  företagna  mikroskopiska  undersökningen  af  de  i  Mul- 
lers lösning  bevarade  njurarna  ådagalägger  i  hufvudsak  följande: 

Organen  förete  endast  motsvarande  de  makroskopiskt  iakttagna 
gråhvita  punkterna  och  strecken  förändringar,  som  afvika  från  de  för 
en  akut  diffus  nefrit  legitima  sådana.  Det  visar  sig  nämligen,  för 
att  först  tala  om  barken,  att  de  därstädes  förekommande  talrika,  grå- 
hvita punkterna  bestå  af  i  de  slingriga  kanalerna,  aldrig  i  de  Mal- 
pighska  kropparna,  liggande  samlingar  af  nästan  genomskinliga,  ofär- 
gade, glänsande,  kulformiga,  skarpt  konturerade,  i  omkretsen  oftast 
något  ojämna,  tämligen  likstora  kroppar  af  ungefär  samma  storlek 
som  epitelceller  från  detta  område.  De  äro  än  tydligt  skilda  från 
hvarandra,  än  ha  de  sammansmält  till  stora  konglomerat,  som  bland 
andra  former  stundom  ha  ett  om  en  drufklase  erinrande  utseende. 
Några  andra  formade  element  förekomma  icke  inblandade  i  dessa  sam- 
lingar, och  de  utfylla  vanligen  på  inskränkta  ställen  helt  och  hållet 
sina  respektive  kanalers  lumina,  hvilka  åter  motsvarande  dem  äro 
tämligen  betydligt  utvidgade.  —  Det  är  så  väl  på  grund  af  bilder, 
hvilka  inom  en  och  samma  kanal  visa  en  tydlig  öfvergång  från  de 
nu  beskrifna,  i  gyttringar  liggande,  genomskinliga  kropparna  till  alt 
mer  korniga  och  svalda  epitelceller,  som  också  pä  grund  af  de  förras 
storlek  och  likformighet  jämte  frånvaron  af  andra  cellelement  pä  de 
ställen,  där  de  förekomma,  högst  sannolikt,  att  de  utgöras  af  egen- 
domligt omvandlade  epitelceller. 

Den  mikroskopiska  undersökningen  af  dem  lemna  följande  re- 
sultat: De  gifva  ej  amyloidreaktion.  Mot  alkohol  och  eter  så  väl 
som  mot  öfverosmiumsyra  förhålla  de  sig  indifferenta.  Vid  inverkan 
af  utspädd  ättiksyra  under  längre  tid  märkes  ingen  förändring,  framför 
alt  ingen  gasutveckling.     Utspädd  klorvätsyra  visar  ingen  märkbar  in- 


FÖRGIFTNING    GENOM    SUBLIMATINJEKTION.  / 

verkan.  20  %  natronlut  gör  kropparna  mera  genomskinliga,  glaslik- 
uande  och  efter  lång  inverkan  cläraf  förefalla  de  något  tunnare  och 
liksom  frätta,  men  lösas  ej.  Vid  inverkan  af  10  %  svafvelsyra  åter 
är  det  lätt  att  under  mikroskopet  följa  en  synnerligen  vacker  utveck- 
ling af  kristaller  inuti  de  glänsande  bildningarna.  Dessa  kristaller 
utgöras  till  allra  största  delen  af  fina,  färglösa  nålar,  hvilka  ofta  synas 
liksom  från  osynliga  centra  åt  skilda  håll  skjuta  ut  mot  kulornas 
periferier.  Sedan  svafvelsyran  inverkat  tillräckligt  länge  att  förstöra 
väfnadens  konturer,  ser  man  på  de  förra  kulornas  plats  endast  kri- 
staller, nu  framträdande,  dels  och  talrikast  i  vackra  kvart-  och  rosett- 
formigt  ordnade  nålar  samt  spridda  sådana,  dels  i  ett  och  annat  tunt, 
smalt  blad  med  sneda  ändar.  Kontrollprof  med  dessa  kristaller  göra 
deras  karakter  af  svafvelsyrad  kalk  knappast  tvifvelaktig.  Får  svafvel- 
syran inverka  först  sedan  preparatet  blifvit  behandladt  med  natronlut, 
har  det  synts  som  om  kristallernas  utveckling  försiggått  raskare. 

Under  inverkan  af  ättiksyra  och  oxalsyrad  ammoniak  uppträda 
talrika,  fullt  karakteristiska  kristaller  af  oxalsyrad  kalk.  De  samraas 
direkta  utveckling  ur  de  i  fråga  varande  kropparna  har  dock  icke 
kunnat  iakttagas  med  samma  skärpa  som  förhållandet  var  med  gips- 
nålarna. De  nämnda  reagenserna  utöfva  emellertid  ingen  märkbar  upp- 
lösande inverkan. 

Egendomligt  och  anmärkningsvärdt  är  till  sist  kulornas  förhål- 
lande till  anilinfärgen.  De  färgas  af  sådan  nämligen  mycket  starkt 
och  starkare  än  epitelcellcrna  i  allmänhet. 

Af  den  mikrokemiska  undersökningen  torde  sålunda  med  mycket 
stor  sannolikhet  framgå,  att  de  beskrifna  bildningarna  från  de  sling- 
riga  kanalerna  innehålla  kalk.  I  hvilken  form  åter  kalken  i  dem 
förekommer,  har  af  undersökningen  icke  blifvit  till  fullo  ådagaladt. 
Mot  dess  resultat  stridande  torde  dock  knappast  den  af  flere  skäl 
tiltalande  föreställningen  vara,  enligt  hvilken  kalken  skulle  befinna  sig 
i  förening  med  någon  organisk  kropp,  möjligen  ett  ägghviteämne. 

I  pyramiderna  träffas  i  flere  slyngor  och  i  några  utförskanaler 
jämte  mörkfärgade  amorfa  massor  anhopningar  af  de  nu  beskrifna 
kulformiga  bildningarna.  På  de  flesta  ställen  är  det  dock  lätt  att 
här  utanför  de  samma  igenkänna  den  till  dessa  kanaler  hörande,  van- 
ligen korniga,  epiteliala  beklädnaden,  hvadan  det  synes,  som  om  de 
blifvit  dit  importerade  från  de  högre  upp  belägna  slingriga  kanalerna. 

Slemhinnan  i  vulva  och  vagina  blåröd.  Ingen  difteritisk  belägg- 
ning. Labia  uterina  svartblå,  svullna.  Cervikalkanalen  fyld  af  en 
svartbrun  slemkropp.  Uterus  är  stor  som  en  mans  knutna  hand, 
Uteruskaviteten,  som  från  fundus  ned  till  cervikalkanalen  mäter  8  cm. 
och  från  sida  till  sida  i  fundus  6  cm.,  är  alldeles  utfyld  af  en  efter 
kaviteten  formad,  sammanbakad  massa  af  till  största  delen  gråbruna, 
till  en  mindre  del  rödfärgade  tanor  af  fast,  fibrinös  konsistens.  Denna 
klump  är  luktfri,  har  frisk  färg  och  i  den  kunna  inga  hinnrester  an- 
träffas. På  ett  ungefär  5-örestort  område  upptill,  framtill  och  till 
vänster  adhererar  klumpen  tämligen  fast  till  uterusväggen,  men  är 
på    öfriga    ställen    fullkomligt    fri    ifrån   den.     Först  nämnda  område 


8  Bd.  XVII.  N:r  11.  —  w.  netzel. 

tillhör  tydligen  placentarstället.  Uteri  slemhinna  visar  för  Öfrigt  inga 
ovanliga  förändringar.  Äggledarnes  ostia  uterina  kunna  ej  sonderas. 
Uteri  muskulära  väggar  utan  några  sjukliga  förändringar. 

Båda  plexus  spermatici  äro  starkt  blodfylda  och  betydligt  ut- 
vidgade. I  plexus  uterinus  finnes  talrika,  ej  smälta,  ovartbruna  trom- 
ber,  och  såsom  en  direkt  fortsättning  af  dessa  i  hela  vena  hypogastriea 
sinistra  en  fullt  obturerande  tromb,  hvilkeu  med  afrundad  ände  skjuter 
något  in  i  vena  anonyma  iliaca  sinistra.  Denne  tromb  är  i  de  pe- 
rifera  lagren  af  ganska  fast  konsistens  och  grå  färg,  dock  ej  puriform, 
med  gula  och  bruna  färgningar.  Algot  Key-Åberg. 


Den  första  allvarliga  varningen,  efter  de  förut  nästan  ute- 
slutande lofordande  omdömena  öfver  sublimatbehandlingen, 
gafs  af  Stadfeldt,  då  lian  berättade  om  en  i  januari  1884  på 
Födselstiftelsen  i  Köbenhavn  dödligt  förlöpande  kvicksilfvcr- 
förgiftning  efter  en  intrauterininjektion.  Med  anledning  häraf 
omtalade  Vöhtz  i  Hospitals-Tidende  ett  redan  1882  i  hans 
praktik  inträffadt  dödsfall,  efter  sublimatinsprutning  vid  missfall. 

Ungefär  samtidigt  med  Stadfeldts  fall  inträffade  ett  tredje 
dödsfall  af  sublimatförgiftning,  som  d.  25  januari  1884  demon- 
strerades af  LoMER  i  Gesellscli.  fiir  Gebh.  u.  Gyn.  i  Berlin. 
I  samma  sällskap  redogjorde  Winter  i  juni  1884  för  ett  fjärde 
dödsfall  af  samma  orsak. 

I  korthet  framstälda  voro  dessa  fyra  fall  följande: 

1  ^).  En  förut  frisk  förstföderska  fick  efter  spontan  förlossning 
blödning  af  omkring  800  gm,  hvarföre  placenta  uttogs.  Därefter 
gjordes  sköljning  af  uterus  och  vagina  med  3  %  karbollösning.  På 
4:de  dagen  feber,  som  fortsatte  följande  dag,  då  en  intrauterin  skölj- 
ning gjordes  med  sublimatlösning  1  :  1500.  Under  insprutningen  på- 
kom värk  i  hufvudet,  känsla  af  kväfning,  oro,  lindrig  sinnesfrånvaro, 
ehuru  ej   medvetslöshet,   smärta  i  hypogastrium. 

Eedan  samma  dag  diarré  och  albuminuri;  sedan  kräkningar,  törst, 
mattighet  och  dåsighet.  Fortfarande  diarré;  anuri.  Död  5  dagar 
efter  injektionen. 

Vid  obduktionen  fann  man  ulcerationer  i  hela  groftarraen,  för- 
nämligast i  dess  nedre  del;  i  bägge  njurarna  akut  uefrit  med  kalk- 
deposition. 

2  ^).  Abort  i  3:dje  månaden  med  häftig  blödning.  Ägget  utskaf- 
fades  manuelt,  hvarefter  gjordes  en  injektion  medelst  en  kateter  af 
omkr.    175   2:m   sublimatlösnino-    1  :  750.     Därunder  häftiga  smärtor  i 


')  Stadfeldt.     Centralbl.  f.  Gynäkologie  1884,  s.  97. 
2)  VÖHTZ.     Hospitals-Tidende  1884  d.  28  maj. 


FÖRGIFTNING    GENOM    SUBLIMATINJEKTION.  i) 

buken,  oro.  Följande  dag  kräkningar,  häftigt  diarré  med  små  tcnes- 
mer.  Senare  stomatit,  salivation,  anuri.  Ingen  feber,  mot  slutet 
somnulens.     Död    på    10:de    dygnet  efter  aborten.     Ingen  obduktion. 

3  ^).  Pat.  erhöll  vid  förlossningen  en  fullständig  perincalruptur 
som  förenades  under  irrigation  med  sublimatlösning  1  :  1000.  Pat. 
dog  under  stinkande  diarré  på  12:te  dygnet.  Hela  groftarmens  slem- 
hinna var  i  hög  grad  nekrotiskt  sönderfallen;  äfven  den  nedre  delen 
af  tunntarmen  visade  ehuru  i  ringa  grad  samma  förändring.  Om  öf- 
riga  organ  namnes  intet. 

4  ^).  En  eklamptisk  förstföderska  förlöstes  med  tång,  hvarefter 
en  ymnig  blödning  uppkom.  En  het  uterusinjektion  gjordes  med  4 — 5 
liter  sublimatlösning  1  :  1000,  hvarefter  perineum  förenades  under  ir- 
rigation med  1 — 15  liter  af  samma  lösning.  —  Pöljandc  natt  började 
ett  häftigt,  stinkande  diarré.  Efter  2  dagar  uppkommo  stora  gangre- 
nösa  fläckar  på  munslemhinnan.  Pat.  var  ytterst  anemisk,  med  låg 
temperatur,  orolig  men  apatisk.     Urinen  hade  före  förlossningen  hållit 


')  LoMER.     Centralbl.    f.    Gyn.   1884,   s.   221;    Berl,   Zeitschr.  f.  Gebh.  u.  Gyn., 

bd  10,  s.  351. 
2)  WiNTER.     Centralbl.   f.   Gyn.  1884,  s.  443;    Berl.  Zeitschr.  f.  Gebh.  u.  Gyu., 

bd  10,  8.  437. 

Sedan  manuskriptet  till  denna  uppsats  blifvit  afslutadt  i  början  af  detta 
är,  hafva  ytterligare  trenne  fall  blifvit  bekantgjorda,  i  hvilka  dödlig  utgång 
inträffat  efter  sublimat-injektion. 

Tvänne  af  dessa  äro  omnämnda  af  Thorn  i  n:r  250  af  Volkmanns  Sami. 
Klin.  Vortr. 

6.  Ett  i  3:dje  månaden  aflidet  och  lång  tid  efter  döden  i  uterus  kvar- 
hållet  foster  utskaffades  jämte  efterbörden,  hvarefter  uterus  utspolades  med 
en  liter  sublimatlösning  1  :  1000.  Följande  dag  företogs  en  liknande  skölj- 
ning,  hvarefter  evidenta  symptom  af  kvicksilfverförgiftning  uppkommo.  Pat. 
dog  på  9:de  dygnet. 

7.  Tångextraktion  gjordes  hos  en  förstföderska  med  förträngdt  bäcken, 
hvarefter  följde  en  vaginalsköljning  af  sublimatlösning  1:1000.  Efter  2  tim- 
mar började  profust  diarré;  hon  fick  stark  törst,  liten  puls,  men  ingen  tem- 
peraturstegring. Buken  blef  meteoristisk;  torrhet  i  svalget  och  kräkningar 
instälde  sig.  Efter  stora  opiidoser  stannade  diarréet  på  5:te  och  6:te  dygnen, 
men  återkom  därefter  blodblandadt;  det  uppkräkta  fick  fekallukt.  Krafterna 
aftogo  hastigt,  somnolens  instälde  sig,  och  pat.  afled  på  10:de  dygnet.  Urin- 
undersökning  hade  icke  blifvit  gjord. 

Obduktionen  visade  allmän  peritonit.  Colon  var  omgifveu  af  fasta  bind- 
väfslager;  vid  flexura  col.  hepat.  träffades  en  dufäggstor,  polypös  tumör,  som 
i  förening  med  adherenserna  starkt  förträngde  tarmens  lumen.  Slemhinnan 
var  mörkt  svartgrå;  nedanför  förträngningen  funnos  talrika  missfärgade  och 
nekrotiska  ulccrationer.  Parenkymatös  nefrit.  Mjälte  och  lefver  oförändrade. 
Placentarstället  grähvitt  med  en  smutsigt  brunröd  placentarrest. 

Det  tredje  fallet  är  meddeladt  af  Partridge  i  Amer.  Journal  of  Obstetr. 
Apr.  1885,  s.  405. 

8.  Vaginalinjektioner  med  sublimatlösning  1  :  2000  användes,  och  pat. 
betann  sig  väl  till  3:dje  dygnet  efter  förlossningen.  Hon  fick  då  en  fross- 
brytning, hvarefter  gjordes  en  uterinsköljning  med  sublimatlösning  af  nyss 
nämnda  koncentration.  Följande  dag  åter  frossbrytning  och  förnyad  uterua- 
sköljning.  Därefter  uppkommo  blodblandade  afJöringar,  och  patienten  afled  60 
timmar  efter  den  första  uterus-sköljningen.    Obduktionen  visade  intensiv  colitis. 


10  Bd.  XVII.  N:r  11.  —  w.  netzel. 

ett    spår    af    urin;    den    blef  nu  sparsam,  grumlig,  alburainrik.     Hon 
afled  3  dagar  efter  förlossningen. 

Äfven  i  detta  fall  visade  hela  groftarmen  betydliga  förändringar 
i  slemhinnan.  Den  var  betydligt  svald  med  rikliga  eckymoser  och 
grågrön  raissfärgning.  Insidan  af  uterus  visade  en  liknande  miss- 
färgning.  Vid  ena  uterushörnet  fans  en  hemorragisk  uppmjukning, 
på  hvilkens  peritonealyta  en  sero-fibrinös  exsudation  hade  börjat. 
Icke  häller  här  meddelas  något  om  förändringarna  i  andra  organ. 

Ehuru  redogörelserna,  som  lemnats  öfver  de  tre  senaste 
fallen,  äro  i  vissa  delar  ofullständiga,  så  tillåta  de  dock  knap- 
past något  .  tvifvel  om,  att  i  dem  lika  som  i  det  första  fallet 
döden  inträffat  till  följd  af  kvicksilfverförgiftning.  Ännu  min- 
dre ovisshet  kan  råda  i  afseende  på  det  af  mig  omtalade  fallet, 
hvilket  sålunda  blir  det  5:te  bekantgjorda  dödsfallet  i  obstetrisk 
praxis  under  den  korta  tiden  af  8  månader. 

Sättet  hvarpå  intoxikationen  kommit  till  stånd  har  i  de 
nämnda  fallen  varit  något  växlande.  I  Stadfeldts,  Vöutz' 
och  mitt  fall  tyckes  stor  sannolikhet  förefinnas  för,  att  sublimat- 
lösningen  genom  injektionstrycket  direkt  öfvergätt  i  lymf-  eller 
blodbanorna.  I  synnerhet  i  de  bägge  först  näranda  fallen  in- 
träffade under  själfva  insprutningen  sådana  plötsliga  och  allvar- 
samma symptom,  som  redan  förut  ofta  blifvit  iakttagna  vid 
intrauterina  injektioner,  och  som  enligt  mitt  förmenande  bäst 
låta  förklara  sig  genom  ofvan  nämnda  antagande.  Dödligt 
förlöpande  fall  äro  också  förut  iakttagna  så  väl  efter  injek- 
tioner med  järnklorid  som  med  karbolsyra. 

Det  var  också  därföre,  som  jag  tvekade  att  tillmäta  Stad- 
feldts fall  alt  för  mycken  betydelse,  så  länge  det  stod  ensamt, 
då  det  väl  kunde  vara  möjligt  att,  äfven  om  injektionen  ej 
gjorts  med  sublimatlösning,  den  ändock  kunnat  blifva  olycks- 
bringande.  Men  det  kan  naturligtvis  alldeles  icke  förnekas, 
att  om  en  viss  kvantitet  vätska  på  detta  sätt  inkommer  i  orga- 
nismen, sannolikheten  af  att  den  skall  åstadkomma  en  farlig 
intoxikation  är  större,  då  vätskan  är  sublimatlösning,  änskönt 
att  dennas  koncentrationsgrad  är  så  ofantligt  mycket  svagare 
än  för  samma  ändamål  använd  karbolsp-elösning. 

WiNTEEs  fall  utesluter  icke  möjligheten  af,  att  införlif- 
vandet  af  giftet  skett  på  samma  väg,  efter  som  där  vid  en 
ymnig  post  partum-blödning  uterussköljning  gjordes  med  en 
betydlig  mängd  sublimatlösning.  Mig  synes  åtminstone,  att  en 
sådan    injektion  med  4 — 5  liter  vätska  snarare  bör  vara  farlig 


FÖRGIFTNING    GENOM    SUBLIMATINJEKTION.  11 

än  irrigation  med  l\  liter  vätska  under  föreningen  af  en  peri- 
nealruptur.  —  I  Lomers  fall  däremot  omtalas  inga  uterin- 
injektioner,  endast  irrigation  under  suturerandet  af  en  komplett 
perinealruptur.  Just  emedan  rupturen  var  fullständig,  så  torde 
det  i  detta  fall  ej  kunna  anses  alldeles  omöjligt,  att  icke  en 
viss  mäno;d  af  irrigationsvätskan  kan  hafva  blifvit  införd  i  tar- 
men  och  där  innesluten  vid  bristningens  förening.  De  ovan- 
ligt intensiva  förändringarna  i  tarmens  slemhinna  och  mest  mot 
dess  nedersta  del  skulle  möjligen  kunna  stöda  en  dylik  för- 
modan. 

Fallen  visa,  att  förg-iftnino-en  kan  ske  så  väl  omedelbart 
efter  förlossningen  som  under  puerperium  samt  äfvenledes  vid 
en  tidig  abort.  I  sist  nämnda  fall  får  man  dock  lägga  märke 
till  den  ovanligt  starka  koncentrationsgraden  af  injektions- 
vätskan. 

Bland  de  patologiskt-anatomiska  förändringarna  riktas  upp- 
märksamheten i  främsta  rummet  på  dem  i  njurarna,  hvilka  redan 
förut  påvisade  i  fall  af  kvicksilfverförgiftning,  iakttogos  af  Dahl 
i  Stadfeldts  fall  och  här  ofvan  af  Key-Aberg  blifvit  när- 
mare beskrifna.  Den  utbredda  akuta  nefriten  och  den  egen- 
domliga obstruktionen  af  njurkanalerna  genom  kalkinkrusterade 
cellhopar  stå  väl  i  öfverensstämmelse  med  de  före  döden  iakt- 
tagna symptomen,  hvilka  tyda  på  att  den  i  grund  rubbade 
njurfunktionen  utgör  den  väsentligaste  dödsorsaken. 

Härtill  komma  vidare  de  betydliga  förändringarna  i  tar- 
mens slemhinna,  hvilka  i  de  öfriga  tre,  obducerade  fallen 
förekommo  i  groftarmens  nedre  del,  men  i  det  här  ofvan  af 
Key-Aberg  beskrifna  mera  framträdde  i  groftarmens  öfre  del 
och  nästan  saknades  i  dess  nedersta  afdelning. 

Mycket  anmärkningsvärd  förefaller  den  betydliga  förändring 
i  ocsophagi  slemhinna,  som  Key-Aberg  iakttog.  Den  skulle 
kunna  väcka  tanke  på,  att  någon  giftig  substans  blifvit  införd 
per  os,  men  icke  den  ringaste  anledning  för  öfrigt  till  ett  så- 
dant antagande  har  kunnat  vinnas. 

Förutom  ofvan  nämnda,  för  kvicksilfverförgiftning  karak- 
teristiska lesioner  visade  obduktionen  i  mitt  fall  äfven  inom 
genitalorganen  förändringar,  som  med  skäl  kunna  antagas  hafva 
framkallat  det  febertillstånd,  hvilket  gaf  anledning  till  den  olycks- 
bringande  uterusinjektionen.  I  uterinhålan  fans  ett  gammalt, 
till  placentarstället  adhererande  blodkoagel,  samt  i  plexus  ute- 
rinus  och  vena  hypog.  sinistra  adhererande  tromber. 


12  Bd.  XVII.  N:r  11.  —  w.  netzel. 

Blodkoaglet  härstammade  sannolikt  frän  den  blödning,  som 
egde  rmn  omedelbart  efter  förlossningen,  i  hvilket  fall  det  väl 
får  anses  hafva  varit  sönderfallning  af  detta,  som  gifvit  anled- 
ning till  resorption  af  skadliga  ämnen  och  till  flebiten.  Möj- 
licren  skulle  det  också  kunna  hafva  bildat  sig  först  vid  den 
blödning,  som  uppkom  vid  uterusinjektionen,  men  det  förra 
antagandet  synes  sannolikare.  Då  efter  all  sannolikhet  för- 
ändringar i  uterinvenerna  funnos  redan,  när  injektionen  gjordes, 
så  kunna  dessa  må  hända  hafva  utgjort  en  väsentlig  orsak  till 
att  en  större  kvantitet  af  den  insprutade  sublimatvätskan  upp- 
togs af  organismen.  Ty,  såsom  Fritsch  har  anmärkt,  förökas 
vid  en  för  handen  varande  inflammation  i  och  omkring  uterin- 
venerna antagliKheten  af  att  vätska  skall  kunna  intränga  i  ve- 
nerna  vid  en  uterininjektion,  emedan,  om  en  tromb  förut  är 
aflossad  eller  vid  insprutningen  lösgöres,  venens  lumen  till 
följd  af  väggens  styfhet  icke  kan  sammanfalla. 

I  följd  af  Stadfeldts  ofvan  anförda  meddelande  i  Central- 
blatt  fiir  Gynächologi  har  under  årets  lopp  i  nämnda  tidskrift 
en  ganska  liflig  diskussion  blifvit  förd  öfver  sublimatanvänd- 
ning  i  obstetrisk  praxis.  Därunder  hafva  från  flere  håll  för- 
giftningsfall blifvit  anförda,  de  flesta  särdeles  lindriga,  men 
äfven  ett  och  annat  af  allvarsammare  art,  ehuru  lyckligt  för- 
löpande. Den  sålunda  vunna  erfarenheten  utvisar  obestrid- 
ligen så  väl  att  sublimatlösningen  såsom  antiseptiskt  medel  är 
förträffligt,  som  ock  att  den,  så  som  den  till  en  början  blifvit 
använd,  kan  medföra  högst  betydliga  faror.  Om  man  därföre 
å  ena  sidan  ej  vill  och,  såsom  jag  tror,  icke  behöfver  afstå 
från  dess  användning,  så  kan  det  å  andra  sidan  ej  lida  något 
tvifvel  om,  att  denna  hädanefter  måste  ske  med  större  var- 
samhet än  förr. 

Till  desinfektion  af  händer  och  yttre  genitalia  lärer  man 
helt  visst  utan  ringaste  fara  kunna  använda  lösningar  af  1 :  1000 
— 1500,  men  till  vaginal-  och  synnerligast  uterin-sköljningar 
bör  man,  enligt  min  tanke,  icke  vidare  använda  så  stark  lös- 
ning, utan  högst  sådan  af  1  :  3000 — 5000.  Man  kan  visserligen 
icke  påstå,  att  icke  äfven  dessa  kunna  blifva  farliga,  men  åt- 
minstone föreligger  ännu  icke  någon  erfarenhet,  trots  ett  ut- 
bredt  bruk  däraf,  att  de  verkligen  medfört  allvarsam  fara. 

Vid  injektionerna  är  det  klart,  att  ur  de  svaga  lösningarna 
endast  en  minimal  kvantitet  af  det  giftiga  ämnet  under  själfva 
sköljningen    kan    resorberas    af    slemhinnor   och  sårytor,  så  att 


FÖRGIFTNING    GENOM    SUBLIMATlXJEKTION.  13 

en  farlig  verkan  endast  kan  tänkas  uppstå,  i  fall  någon 
större  mängd  af  vätskan  kvarhålles  inom  genitalkanalen,  eller 
direkt  tränger  in  i  väfnaderna  genom  öppenstående  kanaler 
eller  i  peritonealkaviteten  genom  tuberna.  På  endera  af  sist 
näranda  vägar  måste  man  antaga,  att  vätskan  passerar  i  sådana 
fall,  där  turbulenta  symptom  plötsligt  uppträda  under  en  på- 
gående injektion.  Bestämda  bevis  för  att  det  sker  på  det  ena 
eller  andra  sättet,  föreligga  väl  knappast,  men  i  min  tanke  är 
det  långt  sannolikare,  att  de  plötsligt  påkommande  och  ytterst 
oroande  allmänna  symptom,  som  vid  uterininjektioner  blifvit 
iakttagna,  bero  på  vätskans  inträngande  i  blodet,  än  att  de 
skulle  framkallas  genom  dess  passage  in  i  bukhålan.  I  syn- 
nerhet hvad  sublimatlösning  beträffar,  förefaller  det  mig  all- 
deles otroligt,  att  en  mindre  kvantitet  däraf,  införd  genom 
tuban  i  bukhålan,  skulle  kunna  framkalla  några  omedelbart 
uppträdande,  våldsamma  symptom  af  allmänlidande. 

Men  om  man  också  i  sist  nämnda  afseende  kan  hafva  olika 
åsigter,  så  lärer  det  icke  kunna  bestridas,  att  man  icke  genom 
någon  undersökning  eller  iakttagelse  kan  på  förhand  utröna, 
huruvida  nåsra  för  inträngande  å  ena  eller  andra  af  ofvan 
nämnda  vägar  gynsamma  förhållanden  förefinnas,  och  sålunda 
ej  kan  i  ett  gifvet  fall  på  sådan  grund  finna  kontraindikation 
mot  en  uterininjektion.  Men  kännedomen  om  att  en  sådan 
injektion  kan  vara  farlig,  bör  kraftigt  stå  för  hvar  och  ens 
minne,  dä  han  utför  denna  enkla  operation,  så  att  han  noga 
tillser  att  endast  ett  svagt  tryck  användes,  väl  försäkrar  sig 
om  att  vätskans  återflöde  är  betryggadt  och  genast  afbryter 
sköljningen  om  något  varnande  tecken  uppträder. 

Genitalkanalens  tillstånd  efter  förlossning  oeh  under  de 
första  dagarna  af  barnsängen  utesluter  ingalunda  möjligheten 
af,  att  en  rätt  betydlig  mängd  sköljningsvätska  inom  den  samma 
kan  kvarblifva  efter  injektionens  slut.  Häri  kan  tydligen  en 
stor  fara  ligga,  då  sublimatlösning  användes.  Det  är  därför 
med  stort  skäl,  som  Fritsch  har  påpekat,  att  man  efter  hvarje 
injektion  bör  söka  framkalla  en  kraftig  sammandragning  af 
uterus  samt  tillse,  att  vagina  ej  af  vätska  förblifver  utspänd. 
Jag  tror,  att  man  dessutom  handlar  klokt,  om  man  mot  slutet 
af  en  sublimatsköljning  tillsätter  till  vätskan  i  sköljkannan  en 
så  stor  mängd  vatten,  att  den  sist  genomgående  vätskan  blifver 
ytterligt  utspädd.     Man  förminskar  icke  därmed  kraften  af  den 


14  Bd.  XVII.  N:r  11.  —  w.  netzel.     - 

föregående  sköljnitigen,  men  försäkrar  sig  mot  att  någon  afse- 
värd  sublimatmängd  kan  kvarstanna  till  senare  resorption. 

Då  sublim atlösningar  äfven  vid  försigtigaste  användning 
kunna  framkalla  mer  eller  mindre  farliga  förgiftningssymptom, 
så  bör  detta  medel  icke  handhafvas  af  andra  personer  än  så- 
dana, som  med  arten  af  denna  fara  äro  fullt  förtrogna,  hvilka 
kunna  igenkänna  de  första  tecknen  af  intoxikation  och  förstå  att 
med  anledning  däraf  vidtaga  lämpliga  åtgärder.  Det  är  där- 
före  med  fullt  skäl  man  enstämmigt  yrkat,  att  sublimatlösningar 
icke  kunna  anförtros  till  barnmorskors  bruk,  utan  endast  böra 
begagnas  af  läkare  vid  förlossningar,  som  de  själfva  öfvervaka, 
och  på  förlossningsinrättningar,  där  en  ständig  och  noggran 
läkareuppsigt  eger  rum.  Så  mycket  mera  berättigad  finner 
man  denna  fordran,  då  man  ihågkommer,  hvilka  ofantliga  faror 
ett  försumligt  eller  ovarsamt  bruk  af  detta  häftiga  gift  kan 
medföra. 

Stadfeldt  har  framstält  den  mycket  befogade  anmärk- 
ningen, att  sublimatlösningen  innebär  en  fara  på  grund  af  sina 
intet  upplysande  yttre  egenskaper,  dess  saknad  af  färg  och 
lukt.  Häraf  möjliggöras  utan  tvifvel  farliga  misstag  och  för- 
växlingar. För  att  i  någon  mon  förebygga  sådana,  har  man 
föreslagit  att  färga  sublimatlösningar  genom  tillsats  af  en  ringa 
mängd  fuchsin  eller  methylenblått. 

Mindre  vigtiga  anmärkningar  mot  sublimatlösningen  har 
man  funnit  i  dess  egenskap  att  hastigt  skada  och  förderfva 
alla  metall-instrument  samt  att  inverka  på  slemhinneytor  så, 
att  de  förlora  sin  glatthet  och  mjukhet.  Det  senare  är  till 
något  hinder  vid  dess  bruk  under  och  efter  förlossningen,  eme- 
dan efter  en  sköljning  finger  och  instrument  med  någon  svå- 
righet passera  genom  vaginas  lumen. 

Fördelar,  som  visserligen  icke  häller  äro  af  hufvudsaklig 
vigt,  men  som  mer  än  motväga  sist  nämnda  olägenheter,  äro 
dess  prisbillighet  samt  dess  egenskap  att  ej  på  samma  sätt 
som  karbolsyran  angripa  huden.  Det  sista  anser  jag  åtmin- 
stone för  en  ytterst  behaglig  sak  för  läkaren.  Under  den  tid 
då  karbolsyran  var  allena  herskande  såsom  antisepticum,  voro 
kirurger  och  gynekologer  verkliga  martyrer  för  sitt  yrke,  på 
långt  håll  igenkänliga  genom  den  obehagliga  karbollukten  och 
med  händer,  ständigt  skrofliga,  fjällande  och  sprickiga.  Här- 
ifrån äro  vi  nu  lyckligen  befriade,  då  vi  kunna  använda  den, 
långt    mer    än    5  ^    karbolsyrelösning    antiseptiskt    verksamma 


FÖRGIFTNING    GENOM    SUBLIM ATINJEKTION.  15 

sublimatlösningert    1  :  1000,    utan    att    däraf  röna  någon  menlig 
inverkan  på  händernas  epidermis. 

Men  all  annan  hänsyn  är  af  underordnad  betydelse  emot 
det  faktum,  att  sublimatet  är  värt  bästa  och  kraftigaste  anti- 
septiska medel.  Att  fara  kan  vara  förenad  med  dess  bruk, 
kan  icke  tvinga  oss  att  afstå  därifrån.  De  flesta  kraftigt  verk- 
samma medel,  som  läkaren  använder  och  åtgärder  som  han 
företager,  kunna  understundom  blifva  farliga.  Högst  beklagans- 
värdt  är  det  visserligen,  när  ett  olycksfall  inträffar,  men  inga- 
lunda kan  ett  sådant  nödsaka  oss  att  därföre  öfverg-ifva  ett  i 
allmänhet  nyttigt  och  välsignelsebringande  medel.  Men  det 
synes  mig  vara  en  skyldighet  för  den,  som  haft  en  olycklig 
erfarenhet,  att  meddela  den  samma,  i  förhoppning  att  genom 
samlad  erfarenhet  insigt  må  vinnas  i  de  förhållanden,  under 
hvilka  en  skadlig  verkan  kan  uppstå,  och  därur  slutligen  må 
framgå  kunskap  om,  huru  det  i  fråga  varande  medlet  utan  fara 
•  kan  begagnas.  —  Det  är  i  sådant  af  seende  som  jag  trott  mig 
böra  göra  detta  korta  meddelande. 


Stockholm,  1885.     Kongl.  Boktryckeriet. 


NORDISKT   MEDICINSKT   ARKIV.     Band.  XVII.     N:r  12. 


Undersökning  om  muskelryckningens  latenstid 

af 

D:r   ROBERT  TIGERSTEDT 

i  Stockholm  '). 


Inledning. 

Historien  om  de  finare  fysiologiska  tidmätningarna  börjar 
med  Helmholtz'  berömda  undersökningar  om  muskelrycknin- 
gens tidsförlopp  och  retningstillståndets  fortplantningshastighet 
i  grodans  motoriska  nerver.  Visserligen  hade  Du  Bois-Rey- 
MOND  1845  föreslagit  att  använda  den  då  alldeles  nya,  elek- 
triska tidmätningsmetoden  enligt  Pouillet  för  detta  ändamål, 
men  han  gjorde  intet  försök  att  sätta  detta  förslag  i  verk- 
ställighet -). 

Fem  år  senare  offentliggjorde  Helmholtz  sina  första  hit 
hörande  undersökningar.  Under  användning  af  nyss  nämnda 
tidmätningsmetod  hade  det  fullständigt  lyckats  honom  att  på 
det    mest    beundransvärda    sätt  lösa  de  frågor,  han  uppstält  ^). 

Jag  behöfver  icke  här  detaljeradt  beskrifva  Helmholtz' 
försöksanordning.  Det  är  tillräckligt  att  anmärka,  att  bland  de 
talrika  arbeten,  som  sedan  dess  utförts  öfver  detta  ämne,  intet 
enda  erbjuder  samma  skärpa  uti  experimentalkritiken  som  den 
grundläggande  undersökningen  af  Helmholtz. 

Vid  direkt  retning  af  en  icke  öfverlastad  muskel  medelst 
ett  öppnings-induktionsslag  fann  Helmholtz,  att  efter  retnin- 
gen en  tid  föregår  innan  muskeln  börjar  att  förkorta  sig.  Denna 
tid  utgjorde  i  tre  af  honom  meddelade  försök  resp.  0",0093, 
0",oo73  och  0",()089.  Därvid  bestod  muskelns  belastning  endast 
af  apparatens  väsentliga  delar. 

')  Denna    uppsats    utgör  ett  utdrag  ur  en  längre  afhandling  öfver  samma  ämne, 

hvilken  i  den  närmaste  framtiden  skall  utkomma  på  tyska. 
^)  Die  Fortschritte  der  Physik  im  J.  1846,  s.  XV. 
^)  Helmholtz,  Wissenschaftliche  Abhandlungen,  II,  s.  764 — 843. 

Nord.  med.  arkiv.     Bd.  XVII.  A 


2  Bd.  XVII.  N:r  12.  —  rob.  tigerstedt. 

Angående  dessa  värden  anmärker  Helmholtz  själf,  att 
de  egentligen  böra  uppfattas  som  öfre  gränsvärden,  ty  afsedt 
från  andra  af  honom  till  sitt  rätta  värde  reducerade  felkällor, 
visade  det  sig  vid  försök  utan  öfverlastnino-,  att  inställnino;en 
af  den  tidmätande  kontakten  var  synnerligen  svår.  Det  vore, 
säger  Helmholtz,  till  och  med  möjligt,  att  muskelns  energi 
tillväxer  genast  ifrån  ögonblicket  för  retningen,  men  att  detta 
sker  så  långsamt,  att  den  t.  ex.  i  den  första  serien  under  den 
första  tidryranden  af  0",oo9  3  icke  tillväxte  med  mera  än  om- 
kring 1  o;ram. 

Uti  några  af  sina  försök  öiver  retningstillståndets  fort- 
plantningshastighet i  nerverna  har  Helmholtz  gjort  ett  större 
antal  iakttagelser  under  noggrant  samma  yttre  vilkor,  för  att 
sålunda  erhålla  så  vidsträckta  serier  som  möjligt  till  beräkning 
af  muskelryckningens  latenstid  vid  retning  af  nerven  på  olika 
afstånd  från  muskeln.  Därvid  beräknade  han,  för  att  kunna 
bedöma  resultatets  noggranhet,  de  sannolika  felen  enligt  sanno- 
likhetskalkylens regler. 

Följande  tabell  innehåller  Helmholtz'  värden  för  de 
sannolika  felen.  Så  vidt  jag  vet,  äro  de  de  enda  dylika  be- 
stämningar, som  vi  hittils  ega  öfver  den  process,  som  här  sys- 
selsätter oss. 


Serie. 

Latenstid, 
medeltal. 

Antal 
observa- 
tioner. 

Sannolika  felet 
hos  hvarje  en- 
skild bestiunniug 

Sannolika  felet 
hos  medeltalet. 

IX  «    

0,04394 
0,04219 
0,02437 
0,02307 
0,031G4 
0,03039 
0,02585 
0,02448 
0,01743 
0,01  C 

11 
11 

8 
6 
8 
8 
11 
11 
8 
7 

+  0,00032 
+  0,00033 
+  0,0005t5 
+  0,00039 
+  0,00077 
+  0,00074 
+  0,00093 
+  0,00043 
+  0,00054 
+  0,00001 

+  0,00009 
+  0,00010 
+  0,00020 

+  0,00010 

+  0,00027 
+  0,0002G 
+  0,00028 
+  0,00013 
+  0,00019 
+  0,00023 

1X6    

Xa    

X  b    

X  c    

XiZ    

XI  a    

XI  ö    

XI  c    

XI  rf    

Öfverlastningen  utgjorde  i  serien  IX  180  gm,  i  serien  Xa 
och  h  20  gm,  i  serien  X  c  och  <?  100  gm,  i  serien  XI  a  och  h 
100  gm,  och  i  serien  XI  c  och  d  20  gm. 


MOSKELRYCKNINGENS    LATENSTID.  O 

I  den  andra  afdelningen  af  sina  mätnina;ar  ölVer  retnins;s- 
tillståndets  fortplantningshastighet  i  nerven  beskrifver  Helm- 
HOLTZ  utförligt  användningen  af  den  af  LuDWiG  inom  fysio- 
logien införda  grafiska  metoden  för  studiet  af  nervernas  och 
musklernas  verksamhet.  Helmholtz  fäster  här  uppmärksam- 
heten på  alla  försigtighetsmått,  som  böra  iakttagas  vid  använd- 
ningen af  denna  metod  för  det  föreliggande  ändamålet,  och 
enligt  min  äsigt  hafva  hans  samtliga  efterföljare  icke  uppstält 
någon  regel,  som  icke  redan  här  vore  iakttagen.  Dess  värre 
har  man  alt  för  litet  fäst  sig  vid  Helmholtz'  anmärkning  öfver 
den  grafiska  tidsbestämningens  absoluta  värde,  nämligen  att 
man  icke  med  mycket  stor  noggranhet  kan  bestämma  den  punkt, 
där  muskelryckningen  höjer  sig  öfver  abskissan,  annars  skulle 
man  icke  så  uteslutande  och  så  schablonmessigt,  som  nu  är 
fallet,  inom  muskelfysiologien  hafva  användt  den  grafiska  me- 
toden. 

Helmholtz  tyckes  icke  häller  tillerkänt  de  på  detta  sätt 
vunna  resultaten  någon  mycket  stor  betydelse,  ty  han  säger 
blott,  att  de  värden  han  sålunda  funnit  för  retningstillståndets 
fortplantningshastigliet  i  nerverna  äro  ungefär  lika  stora  som  de, 
hvilka  han  funnit  genom  den  elektriska  tidmätningsmetoden, 
och  meddelar  endast  ytterst  få  försöksexempel  ^). 

Oberoende  af  Helmholtz  hade  ungefär  samtidigt  Volk- 
MANN  modifierat  det  LuDWiGska  kymografion  för  undersökningar 
af  nuiskelverksamheten.  Därvid  införde  han  inom  fysiologien 
metoden  att  fixera  den  i  sot  utförda  teckningen  genom  en  lös- 
ning  af  något  harts  i  alkohol  -). 

Helmholtz'  tidmätande  undersökningar  fortsattes  snart  af 
andra  forskare.  Likväl  nytjades  den  exaktare  elektriska  tid- 
mätningen nästan  als  icke,  ehuru  den  samma  genom  den  af 
Du  Bois-Reymoxd  utförda  vigtiga  förbättringen  af  kontakten 
gjordes  vida  lätthandterligare  ^).  Så  vidt  jag  vet,  hafva  nämli- 
gen med  undantag  af  Helmholtz  själf  endast  Hermann*) 
och    Lamansky  ^)    begagnat    sig  af  den  samma.     Däremot  har 


')  Helmholtz,  Wissenschaftl.  Abiiandlungen,  II,  s.  844 — 861. 

*)  VoLKMANN,    Beiichte    d.    sächsisclien    Gesellschaft   der    Wissenschaften;   math. 

phys.    Classe    1851,  s.  1 — 5,  55.      (Jfr  Heemann,  Handbucli  der  Physiologie, 

1, 1,  s.  26,  not  2.) 
')  Du  Bots-Reymond,    Gesammelle   Abhaiidlungeii,  I,  s.  215 — 227. 
■*)  HERMA.NN,  Archiv  fiir  die  ges.  Physiologie,  X,  s.  48 — 55;  1875. 
°)  Lamansky,    i    Heidenhain,  Studien  des  phvsiologiscLen  Instituts  zu  Breslau, 

IV,  8.  146—225;  1868. 


4  Bd.  XVII.  N:r   12.  —  rob.  tigerstedt. 

den  grafiska  metoden  blifvit  använd  i  stor  utsträeknins;  och  ut- 
bildats  i  alla  riktningar.  Vi  ega  nu  en  oerhörd  mängd  af  de 
mest  olika  registreringsapparater,  skrifinrättningar  m.  m.  dyl. 

De  vilkor,  som  hvarje  god  registreringsapparat  måste  upp- 
fylla för  att  kunna  användas  till  noggranna  undersökningar,  äro 
följande:  1)  skrifytan  måste  hafva  en  konstant  eller  i  hvarje 
händelse  en  i  hvarje  ögonblick  noggrant  bestämbar  hastighet; 
2)  abskissan  bör  ej  tecknas  mer  än  en  enda  gång,  annars  blir 
den  för  tjock  och  sålunda  ryckningens  begynnelsepunkt  endast 
med  största  svårighet  bestämbar;  3)  är  det  önskvärdt,  att  den 
registrerande  ytan  skall  vara  så  stor,  att  på  den  samma  ett 
större  antal  observationer  kunna  upptecknas. 

Utrymmet  tillåter  icke  att  här  granska  alla  de  olika  regi- 
streringsapparater, som  af  olika  forskare  blifvit  beskrifna.  Vi 
kunna  dock  säga,  att  med  nästan  alla  af  dem  tiden  kan  be- 
stämmas med  stor  noggranhet.  Vid  de  apparater,  hvilka  icke 
drifvas  af  ett  m*verk,  sker  tidmätningen  i  regeln  medelst  en 
stämgaffel.  Tidsbestämningen  är  således  här  absolut  noggran. 
Afven  utan  stämgaffel  är  tidbestämningen  fullkomligt  säker  vid 
pendelmyografen,  äfven  som  vid  den  andra  af  Fick  beskrifna 
registreringsapparaten  ^).  Det  samma  synes  äfven  vara  fallet 
med  Jendrassiks  fallmyograf.  Medelst  särskilda  inrättningar 
hafva  Helmholtz  och  Du  Bois-Reymond  sörjt  för,  att  vid 
deras  cylindermyografer  retningen  först  eger  rum,  sedan  appa- 
ratens rörelse  blifvit  konstant.  Den  af  Marey  konstruerade 
registreringsapparaten  gifver  äfven  utan  kontrollerande  stäm- 
gaffel mycket  noggranna  resultat,  såsom  jag  funnit  vid  några 
specielt  därpå  riktade  försök.  Såsom  ett  resultat  beträffande 
tidmätningen  står  altså  fast,  att  den  samma  genom  de  hittils 
använda  apparaterna  i  allmänhet  fullkomligt  noggrant  kan 
utföras. 

Hvad  angår  den  andra  fordran  på  en  god  registreringsappa- 
rat, nämligen  den  att  abskissan  icke  bör  tecknas  mer  än  högst 
en  gång,  kunna  vi  dela  apparaterna  i  tvänne  hufvudgrupper. 
I  den  ena  af  dessa  är  denna  fordran  uppfyld  utan  den  ringaste 
svårighet.  Hit  höra  alla  de  apparater,  som  drifvas  med  hand 
eller  med  en  fjäder,  äfvensom  pendel-  och  fallmyograferna. 
Däremot   fordras    vid   de  öfriga  apparaterna,  d.  v.  s.  vid  dem, 


')  Se  ViCK,    Mechauische    Arbeit   uiul  Wuviueentvvickeluiig  bci  iler  Miiskelthätig- 
keit.     Leipzig  1882,  s.  95—100. 


MUSKELRYCKNINGENS    LATENSTID.  Ö 

som  drifvas  med  urverk,  äfvensom  vid  de  af  Fick,  Thiry  och 
Chauveau  beskrifna  myograferna,  särskilda  inrättningar  för 
detta  ändamål.  Att  här  redogöra  för  dem,  kan  dock  icke 
komma  i  fråga.  Vi  kunna  i  allmänhet  säga,  att  äfven  i  detta 
hänseende  de  flesta  registreringsapparater  sins  emellan  icke 
förete  någon  stor  skilnad. 

Däremot  afvika  de  med  hänsyn  till  den  lätthet,  med  hvil- 
ken  de  kunna  användas,  i  betydande  grad  ifrån  hvarandra.  När 
det  gäller  att  utföra  större  observations-serier  på  ett  och  samma 
preparat,  äro  de  små  registreringscylindrarna,  som  Helmholtz 
och  Du  Bois-Reymond  använde,  tämligen  obekväma,  ty  man 
måste  alldeles  för  ofta  byta  om  dem.  Det  samma  gäller  om 
fjädermyografen  och  äfven  om  Bruckes  myograf.  De  flesta  af 
de  öfriga  registreringsapparaterna  äro  i  detta  hänseende  full- 
komligt tillfyllestgörande.  Men  ju  mera  komplicerad  en  apparat 
är,  desto  dyrare  blir  den,  och  därför  böra  i  allmänhet  de  enklare 
apparaterna  föredragas  framför  dem,  som  äro  utrustade  med 
dyrbara  urverk  eller  andra  kostbara  rörelsemekanismer. 

Jag  anser,  att  urverk  o.  s.  v.  äro  fullkomligt  olämpliga  vid 
myografer  för  studiet  af  latenstiden,  om  den  genom  de  samma 
utlösta  rörelsen  icke  är  så  konstant,  att  man  kan  undvara  en 
kontrollerande  stämgaffel  och  att  en  enda  person  är  tillräcklig 
för  att  utföra  alla  manipulationer  med  den  samma.  Men  där 
detta  är  fallet,  hafva  de  med  urverk  drifna  registreringsappa- 
raterna afgjordt  företräde  framför  alla  andra. 

Med  få  undantag  har  man  efter  Helmholtz  såsom  regel 
vid  myografiska  tidsbestämningar  iakttagit  att  utlösa  retningen 
genom  en  vid  den  i  rörelse  försatta  skrifytan  fastsatt  kontakt- 
afbrytare.  De  få  apparater,  där  detta  konstgrepp  ursprung- 
ligen icke  använts,  hafva  nu  till  stor  del  blifvit  förändrade  i 
detta  hänseende.  Huru  kontakten  är  konstruerad  i  de  olika 
myograferna,  kan  här  icke  närmare  beskrifvas. 

Vid  hvarje  myografisk  undersökning  är  det  sätt,  hvarpå 
muskeln  tecknar  sin  ryckning  på  skrifytan,  af  den  största  vigt. 
I  detta  hänseende  böra  vi  så  fullkomligt  som  möjligt  uppfylla 
följande  fordran:  under  hela  den  tid  ryckningen  varar  och  under 
hvarje  ögonblick  af  den  samma  bör  muskelns  spänning  vara 
lika  med  häfstångens  tyngd.  För  att  detta  vilkor  skall  kunna 
uppfyllas,  är  det  framför  alt  nödvändigt,  att  häfstången  eger 
en  mycket  liten  massa,  ty  i  motsatt  fall,  då  häfstångens  massa 
är  stor,  kastas  häfstången  redan  vid  första  ögonblicket  af  ryck- 


6  Bd.    XVII.    N:r    12.   KOB.    TIGERSTEDT. 

ningen  uppåt,  och  under  en  stor  del  af  den  tid  muskelns  sam- 
mandra2;nino;  varar,  sväfvar  häfstäncren  säkerliijen  alldeles  fri 
utan  att  ens  i  det  minsta  spänna  muskeln.  Den  af  Helmholtz 
konstruerade  skrifarmen,  hvilkeu  under  en  läng  tid  nästan  ute- 
slutande användes  vid  myografiska  försök,  egde  en  altför  stor 
massa.  Visserligen  hade  Volkmann  och  Boeck  nytjat  andra 
skrifapparater,  hos  hvilka  kastningen  uppåt  sannolikt  icke  var 
så  stark,  men  de  funno  ingen  användning,  emedan  de  icke 
upptecknade  ryckningarna  i  förstorad  skala,  hvilket  vid  tidmä- 
tande försök  är  af  stor  vigt.  Först  Marey  har  under  bibe- 
hållande af  principen  om,  att  ryckningarna  böra  förstoras, 
konstruerat  skrifarmar,  hos  hvilka  kastningen  till  största  delen 
är  utesluten.  Han  använde  utomordentligt  lätta  häfstänger, 
hvilka  antingen  belastades  med  jämförelsevis  stora,  kring  häf- 
stångens  axel  anbragta  vigter  eller  ock  genom  en  fjäder  erhöllo 
sin  nödvändiga  spänning. 

Om  man  också  teoretiskt  taget  aldrig  helt  och  hållet  kan 
undvika,  att  skrifarmen  kastas  uppåt,  så  är  detta  dock  vid 
denna  konstruktion  reduceradt  till  ett  i  praktiskt  hänseende 
föga  betydande  minimum. 

Sedan  Fick  och  Donders  anslutit  sig  till  Mareys  princip, 
har  man  alt  mer  och  mer  undvikit  att  använda  en  häfstång  af 
större  massa,  och  man  söker  nu  i  stället  att  göra  häfstången 
så  lätt  som  möjligt. 

I  allmänhet  bör  man  också  undvika  att  spänna  muskeln 
med  fjädrar,  emedan  under  dessa  omständigheter  den  kraft, 
som  tänjer  muskeln,  under  dennas  sammandragning  kontinuer- 
ligt stegras.  I  alldeles  speciela  fall  gör  dock  en  häfstång  af 
detta  slag  synnerligen  goda  tjänster  och  kan  knappast  ersättas 
på  något  annat  sätt. 

Muskelryckningens  förstoring  genom  häfstången  är  af  stor 
betydelse,  i  synnerhet  då  det  gäller  att  uppmäta  latenstiden. 
Ju  större  skrifytans  hastighet  är,  desto  större  bör  också  skrif- 
armens hastighet  vara,  eller  med  andra  ord  förstoringen  af 
muskelryckningen  *). 

Den  af  Helmholtz  och  hans  närmaste  efterföljare  använda 
skrifarmen  fördubblade  muskelryckningen.  Sedan  har  man  gått 
vida  längre,  och  de  nya  skrifarmarna  förstora  muskelryckningen 
ända  till  50  gånger.     Emedan    muskelkurvan  höjer  sig  mycket 


')  Jfr  Du  Bois-Reymond,  Gesammelte  Abhandlungen,  1,  s.  277 — 283. 


MUSKELRYCKNINGENS    LATENSTID.  / 

långsamt  från  abskissan,  har  man  i  regeln  funnit,  att  latenstiden 
utfaller  desto  kortare,  ju  starkare  förstoringen  varit. 

I  hvarje  händelse  är  det  utomordentligt  svårt,  äfven  vid 
de  bäst  lyckade  försök,  att  noggrant  bestämma  den  punkt, 
där  ryckningen  egentligen  börjar,  och  därför  hafva  från  olika 
håll  försök  gjorts  att  på  något  annat  sätt  komma  till  målet. 

Troitzky  *)  lät  uppå  registreringsytan  uppteckna  rörelsen 
hos  en  häfstång,  som  förut  varit  upplyft  af  en  elektromagnet 
och  vid  ryckningens  början  genom  att  magnetens  ström  öpp- 
nades nedföll.  Häriij;enom  bestämde  han  tiden  mellan  retnings- 
ögonblicket  och  ryckningens  början.  Däremot  afstod  han  från 
att  studera  ryckningens  tidsförlopp  och  dess  höjd. 

Lautenbach  bestämde  under  Schiffs  ledning  muskel- 
ryckningens latenstid  på  följande  sätt:  han  fäste  muskeln  vid 
Du  Bois-Reymonds  grod-afbrytare.  Denna  slöt  strömmen  till 
en  signal  Deprez,  hvilken  skref  på  en  registrerande  yta.  Så 
snart  muskeln  började  att  röra  sig,  af  bröt  den  grodaf  b  rytarens 
kvicksilfvertråd,  strömmen  till  signalen  öppnades,  och  på  detta 
sätt  bestämdes  latenstiden.  På  samma  gång  skref  häfstången 
})å  en  orörlig  yta  ryckningens  höjd  -). 

Lautenbachs  iakttagelser  visa  sins  emellan  tämligen  stora 
variationer.  Dessa  bero  tydligen  därpå,  att  kontakten  till  sig- 
nalen öppnades  genom  sönderrifvandet  af  en  kvicksilfvertråd, 
ty  genom  egna  försök  har  jag  funnit,  att  det  öfver  hufvud 
taget  är  fullkomligt  omöjligt  att  i  två  på  hvarandra  följande 
försök  inställa  kvicksilfvertråden  så  noggrant,  att  de  på  detta 
sätt  bestämda  tiderna  icke  förete  mycket  stora  variationer. 
Däremot  lyckas  detta  synnerligen  förträffligt  medelst  en  fast 
kontakt,  och  kvicksilfvertråden  i  grodaf  b  rytaren  tjänar  ju  för 
öfrigt  icke  als  till  att  öppna  kontakten,  utan  har  blott  till  upp- 
gift att  förhindra  kontaktens  återställande. 

En  liknande  metod  har  Langendorff  föreslagit.  Han  retar 
nmskeln  med  tetaniserande  induktionsströmmar.  Batteriets  ström 
afbrytes  genom  svängningarna  af  en  stämgaffel.  En  signal  De- 
prez upptecknar  på  en  roterande  cylinder  dessas  antal.  Bat- 
teriets ström  går  vidare  genom  en  grodafbrytare.  När  muskeln 
sammandrager  sig,  afbryter  den  batteriets  ström,  och  signalen 
upphör    med    sina    svängningar.      Man    behöfver    altså    endast 


')  Troitzky,  Archiv  fiir  die  ges.  Physiologie,  VIII,  s.  599. 

^)  Lautenbach,    Archives    des    sciences   physiques  et  naturelles;  nouv.  per.     T. 
59,  s   272—287;  1877. 


8  Bd.  XVII.  N:r  12.  —  rob.  tigerstedt. 

räkna    antalet    svängningar    för    att    bestämma  ryckningens  la- 
tenstid *). 

Denna  noggranna  och  såsom  det  synes  bekväma  metod  / 
har  emellertid  den  olägenheten,  att  därvid  icke  enstaka  utan 
endast  tetaniserande  retningar  kunna  användas.  Afsedt  från 
andra  olägenheter  uttröttas  härigenom  muskeln  alldeles  för 
snabt  och  kan  sålunda  icke  användas  för  ett  större  antal  be- 
stämningar. 

I  synnerhet  vid  de  talrika  undersökningar,  som  utförts 
öfver  tidsförloppet  vid  nervösa  processer  hos  människan,  har 
man  afstått  från  användningen  af  den  grafiska  metoden.  Jag 
kan  dock  icke  här  ingå  på  någon  redogörelse  för  de  därvid 
använda  metoderna,  emedan  de  dock  icke  egna  sig  för  studiet 
af  muskelryckningens  tidsförlopp. 


Första  kapitlet. 
Försöksmetoden. 

Att  muskelryckningens  upptecknande  på  en  i  rörelse  för- 
satt yta  ensamt  för  sig  icke  är  tillräckligt  att  något  så  när 
noggrant  bestämma  latenstiden,  är  väl  nu  för  tiden  tämligen 
allmänt  erkändt;  jag  var  därför  nödsakad  att  på  något  annat 
sätt  företaga  mina  försök.  Jag;  ansåg;  det  vara  mödan  värdt 
att  pröfva,  huruvida  icke  enligt  den  af  Troitzky,  Lauten- 
BACH  och  Langendorff  använda  principen  goda  resultat  kunde 
erhållas  medelst  den  grafiska  metoden,  ty  den  grafiska  metoden 
är  i  hvarje  händelse  nödvändig  för  att  studera  ryckningarnas 
förlopp,  äfven  om  den  samma  icke  skulle  vara  brukbar  vid 
bestämmandet  af  latenstiden. 

Om  jag  ville  bestämma  latenstiden  enligt  den  Pouillet- 
ska  metoden,  vore  jag  altså  i  hvarje  händelse  tvungen  att  upp- 
skrifva  ryckningarna  på  en  i  rörelse  försatt  yta,  men  det  var 
icke  otänkbart,  att  i  fråga  varande  tidsbestämning  på  något 
sätt  kunde  skrifvas  på  samma  yta  med  tillfyllestgörande  nog- 
granhet. 

Jag  var  så  lycklig  att  i  det  fysiologiska  laboratoriet  i 
Leipzig  finna  en  utmärkt  registreringsapparat.  Med  den  och 
med  en   af  hr  Pfeil  i  Berlin  konstruerad  elektrisk  signal  er- 


')  Langendorff,    Breslauer  ärztliche  Zeitschrift,  1879,  n:r  14. 


MUSKELRYCKNINGENS    LATENSTID.  V 

höll  jag  resultat,  hvilka  i  noggranhet  på  intet  sätt  stå  efter 
dera,  hvilka  af  Helmholtz  erhöllos  med  den  elektriska  tid- 
mätningsmetoden. 

Grunddragen  af  min  metod  äro  helt  enkelt  följande:  ret- 
ningen utlöses  genom  en  oföränderligt  vid  registreringsapparaten 
fastsatt  kontaktafbrytare.  Muskeln  uppskrifver  sina  ryckningar 
på  registreringscylindern  medelst  en  efter  Mareys  och  Ficks 
grundsatser  konstruerad  häfstång,  men  denna  häfstång  är  försedd 
med  en  kontakt-inrättning,  genom  hvilken  en  ström  till  den 
elektriska  signalen  öppnas  i  samma  ögonblick  ryckningen  börjar. 
Denna  princip  genomfördes  på  följande  sätt. 

1.     SJcrifarmen. 

Den  häfstång,  som  jag  använde  vid  mina  flesta  försök, 
bestod  af  ett  halmstrå  af  120  mm:s  längd,  inberäknadt  skrif- 
pennan.  17  mm.  ifrån  häfstängens  axel  var  vid  den  samma 
fäst  ett  platinastift,  som  stod  i  ledande  förbindelse  med  ett 
batteri.  Rakt  under  detta  stift  var  vid  apparatens  bottenskifva 
anbragt  en  pelare.  Denna  pelare  bar  en  fint  arbetad  skruf 
med  platinerad  yta.  Från  pelaren  gick  strömmen  vidare  till 
den  elektriska  signalen  o.  s.  v.  Muskelns  angreppspunkt  pä 
häfstången  låg  på  ett  afstånd  af  24  mm.  från  dess  axel;  ryck- 
ningarna förstorades  sålunda  fem  gånger.  Efter  det  muskeln 
på  vanligt  sätt  insats  i  den  fuktiga  kammaren  och  fästs  vid 
häfstången,  vreds  skrufven  långsamt  uppåt  ända  till  dess  att 
kontakt  mellan  den  samma  och  platinastiftet  egde  rum.  När 
muskeln  retades  och  ryckte  till,  öppnades  kontakten,  och  sig- 
nalen blef  således  demagnetiserad.  Häfstängens  hela  tyngd 
utgjorde  endast  14  gm  och  den  på  muskeln  verkande  belast- 
ningen endast  4  gm. 

Vid  några  försök,  där.  det  gälde  att  använda  en  så  liten 
belastning  som  möjligt,  nytjade  jag  en  annan  häfstång  alldeles 
lika  konstruerad  som  den  nyss  beskrifna,  men  af  endast  2,i 
gms  tyngd.  Kontakten  var  belägen  på  .32  mm:s  och  muskelns 
angreppspunkt  på  20  mm:s  afstånd  från  häfstängens  axel.  Den 
på  muskeln  verkande  belastningen  utgjorde  ungefär  ^  gm. 
Denna  belastning  kunde  förökas  därigenom,  att  en  extra  vigt 
anbragtes  vid  häfstängens  axel  eller  vid  en  ä  den  samma  fästad 
rulle.     Axelns  diameter  var  2  mm.,  rullens  5|  mm. 

För  att  undersöka  inflytandet  af  häfstängens  massa  pä  la- 
tenstiden,   var    det    i   några  specielt  därpå  riktade  försök  nöd- 


10  Bd.  XVII.   N:r  12.  —  kob.  tigerstedt. 

vändigt  att  förstora  massan  utan  att  därvid  öka  muskelns  spän- 
ninff.  För  detta  ändamål  fastades  vid  häfstångens  axel  ett  litet 
stycke  ebonit  pä  sådant  sätt,  att  axeln  gick  genom  detta  styckes 
midt.  Noggrant  på  samma  afstånd  från  häfstångens  midt  upp- 
bar hvardera  änden  af  detta  stycke  en  liten  ögla,  vid  hvilken 
vigter  kunde  hängas.  Då  dessa  voro  i  det  närmaste  lika  tunga 
och  således  ekvilibrerade  hvarandra,  kunde  den  massa,  som 
muskeln  hade  att  sätta  i  rörelse,  ökas,  utan  att  därvid  mu- 
skelns spänning  förändrades.  Jag  använde  3  par  vigter,  näm- 
ligen: 

1)  100,115  resp.  100,127  gm, 

2)  50, 115       »       50, 12  5     » 

3)  20.102       »       20,108     » 

Skilnaden  mellan  två  och  två  vigter  är  således  fullkomligt 
oväsentlig. 

Vid  andra  försök  gälde  det  att  variera  muskelns  spänning 
utan  att  förändra  den  massa  muskeln  hade  att  röra.  För  detta 
ändamål  använde  jag  två  stålfjädrar.  Genom  den  ena  kunde 
muskeln  efter  behag  tilldelas  en  begynnelsespänning  från  5  till 
100  gm,  genom  den  andra  en  begynnelsespänniug  från  5  till 
250  gm.  En  liten  vid  sidan  af  fjädern  anbragt  skala  angaf 
begvnnelsespänningens  storlek.  För  öfrigt  var  denna  fjädrande 
skrifarm  konstruerad  på  samma  sätt  som  den  föregående.  Den 
förstorade  muskelryckningarna  5  gånger.  Kontakten  var  an- 
bragt 40  mm.  från  fjäderns  fästpunkt,  och  muskelns  angrepps- 
punkt 25  mm.  aflägsen  från  den  samma. 

Såsom  skrifstift  nytjade  jag  mycket  tunna  fiskbensstycken, 
hvilka  egnade  sig  förträffligt  för  detta  ändamål.  Skrifspetsens 
friktion  mot  skrifytan  var  med  hänsyn  till  materialets  stora 
finhet  alldeles  obetydlig. 

Strömmen,  med  hvilken  muskeln  retades,  tillfördes  honom 
genom  elektroder,  som  lastades  å  ena  sidan  vid  femur  och  å 
andra  sidan  vid  muskelns  sena.  Några  försök,  där  det  gälde 
att  pröfva  inverkan  af  konstanta  strömmar,  utförde  jag  med 
opolariserbara  elektroder.  Från  koksaltleran  leddes  strömmen 
genom  i  lialfprocentig  koksaltlösning  dränkta  ylletrådar,  som 
fastades  vid  muskelns  båda  ändar. 

2.     Den  elelctrisJca  signalen. 

Den  af  hr  Pfeil  i  Berlin  konstruerade  elektriska  signalen 
öfverträffar,   enligt   min  åsigt,  vida  signal  Deprez,  hvilken  hit- 


MUSKELRYCKNINGENS    LATENSTID.  11 

tils  öfverträÖat  alla  öfriga  signaler.  Pfeils  signal  är  konstru- 
erad på  följande  sätt.  Pä  två  stödjepelare  är  en  stålskifva 
fästad.  I  midten  af  denna  skifva  finnes  en  liten  spets,  livilken 
är  fästad  vid  en  häfstäno;.  Denna  häfstånws  axel  rör  siar  uti 
skrufvar,  hvilka  uppbäras  af  en  liten  vid  den  ena  stödjepela- 
rens  yttre  rand  fästad  pelare.  At  den  andra  sidan  fortsattes 
häfstången  och  slutar  med  en  fint  afskuren  fiskhensspets.  Un- 
der stålskifvan  finnes  en  elektromagnet.  Genom  en  skruf  kan 
denna  närmas  till  stålskifvan  eller  aflägsnas  frän  den  samma, 
och  på  detta  sätt  kunna  skifvans  exkursioner  göras  större  eller 
mindre.  Då  strömmen  slutes,  dragés  skifvan  till  magneten,  då 
den  öppnas,  intager  skifvan  åter  sitt  förra  jämnvigtsläge.  Skif- 
van får  icke  beröra  elektromagnetens  poler.  På  grund  häraf 
blifver  signalens  retard  vid  strömmens  öppnande  ytterst  obe- 
tydlig, såsom  framgår  af  de  observationer,  som  jag  strax  skall 
meddela.  Genom  att  mer  eller  mindre  närma  magneten  till 
stålskifvan,  kunna  dennas  exkursioner  göras  större  eller  mindre. 
Vid  mina  försök  har  jag  användt  ett  mellanläge,  hvarvid  skrif- 
spetsens  exkursioner  utgjorde  ungefär  1,2  mm.  För  att  inställa 
signalens  skrifspets  mot  registreriögsytan,  kan  hela  apparaten 
genom  en  tano;entiel  skruf  vridas  kring  sin  längdaxel.  Till 
de  stora  fördelar  som  denna  signal  genom  sin  bekvämlighet 
och  känslighet  erbjuda,  kommer  ännu  den,  att  den  tråd,  som 
är  använd  till  elektromagneten,  icke  är  så  fin  som  vid  signal 
Deprez.  Man  kan  därför  använda  tämligen  stark  ström,  utan 
att  frukta,  att  tråden  skall  förstöras.  Jag  har  alltid  användt 
1  Groves  batteri  att  drifva  signalen. 

3.     Piegistreringsapparaten. 

Som  ofvan  nämndes,  använde  jag  vid  dessa  försök  en  en- 
ligt prof.  LuDWiGs  anvisning  af  hrr  Baltzar  och  Schmiut 
konstruerad  mycket  enkel  registreringsapparat.  Den  bestod  af 
en  cylinder  af  500  mm:s  omfång,  drifven  af  ett  urverk,  hvilket 
sattes  i  rörelse  genom  en  tung  vigt.  Stora  vindfång  äfvensom 
registreringscylinderns  massa  höllo  rörelsens  hastighet  konstant. 
Till  apparaten  hörde  två  hvarandra  fullkondigt  lika  cylindrar. 
Jag  har  bestämt  dessa  cylindrars  kringvridningshastighet  och 
såsom  medeltid  af  8  försök  med  den  ena  och  10  försök  med  den 
andra,  funnit,  att  1  mm.  å  cylinderns  yta  motsvarade  en  tid 
af  0,0016  sekund  med  ett  sannolikt  fel  hos  hvarje  enskild  iakt- 
tagelse,  uppgående    till  mindre  än    +  0,ooooi   sekund.     Vid  de 


12  Bd.  XVII.  N:r  12.  —  rob.  tigerstedt, 

tidsbestämnmgar,  som  jag  utfört,  syntes  det  mig  vara  tillräck- 
ligt att  angifva  resultatet  med  4  decimaler.  Jag  skall  således 
vid  beräknandet  af  mina  försök  antaga  följande  relation  mellan 
längd  och  tid:  1  millimeter  =  0,ooi 6  sekund. 

Mina  värden  för  muskelryckningens  latenstid  röra  sig  emel- 
lan 2  och  10  mm.  Afven  vid  en  latenstid  motsvarande  10  mm., 
utgör  det  sannolika  felet  hos  hvarje  enskild  iakttagelse  endast 
omkring  +0",oooi.  Cylinderns  rörelse  kan  således  för  mitt  än- 
damål liksom  i  allmänhet  för  alla  fysiologiska  uppgifter  anses 
vara  fullkomligt  konstant.  Jag  vill  här  ännu  uttryckligen  an- 
märka, att  vid  de  försök,  genom  hvilka  cylinderns  rotations- 
hastighet bestämdes,  bägge  de  häfstänger,  som  jag  använde, 
skrefvo  på  cylinderns  yta,  och  att  altså  här  lika  som  vid  själfva 
försöken  öfver  latenstiden  dessas  friktion  var  i  tillfälle  att  göra 
sig  gällande. 

Cylindern  kunde  genom  en  skruf  röras  i  vertikal  riktning 
längs  sin  axel  och  på  den  samma  kunde  utan  svårighet  20  och 
än  flera  observationer  få  utrymme.  Cylinderns  storlek  är  således 
tillräcklio;  för  de  flesta  tidsbestämnin2;ar  af  detta  slaj];.  Genom 
en  kontakt  inrättning,  som  här  icke  närmare  behöfver  beskrifvas, 
var  så  tillstäldt,  att  retningen  kunde  utlösas  vid  ett  bestämdt 
moment  af  cylinderns  omlopp,  och  detta  först  sedan  cylindern 
uppnått  en  konstant  hastighet.  Jag  gjorde  aldrig  någon  be- 
stämning förr  än  cylindern  tillryggalagt  12  hvarf,  då  jag  kunde 
anse  att  cylinderns  hastighet  var  fullkomligt  konstant. 

Min  registreringscylinder  eger  sålunda  tvänne  af  de  egenska- 
})er,  hvilka  jag  tidigare  betecknat  såsom  nödvändiga  för  sådana 
apparater.  Det  vore  icke  särdeles  svårt  att  till  den  samma  foga 
en  inrättning,  hvarigenom  muskelns  skrifarm  icke  lades  mot 
cylindern  förr  än  dennas  hastighet  blifvit  konstant.  Vid  mina 
försök  var  emellertid  en  dylik  komplikation  icke  nödvändig. 
Muskelns  skrifarm  kunde  skrifva  huru  många  abskissor  som 
hälst,  latenstiden  uppmättes  i  alla  fall  icke  ur  muskelkurvorna, 
och  det  var  mycket  lätt  att  hindra  den  elektriska  signalens 
skrifarm  från  att  teckna  en  stor  mängd  abskissor  öfver  hvar- 
andra.  Man  behöfver  endast  ställa  så  till,  att  strömmen  till  sig- 
nalen slutes  endast  helt  kort  tid,  innan  retningen  skall  utlösas. 
Detta  skedde  helt  enkelt  genom  en  kvicksilfvernyckel.  Under 
hela  den  tid,  cylindern  behöfde  för  att  uppnå  en  konstant  ha- 
stighet, var  signalens  ström  öppen.  Signalens  häfstång  var 
således   icke   neddragen  af  magneten,  och  dess  skrifspets  teck- 


MUSKELRYCKNINGENS    LATENSTID.  13 

nade  på  cylindern  en  linie,  som  var  af  alldeles  ingen  betydelse. 
Då  ögonblicket  för  retningen  hade  kommit,  slöts  signalens  ström, 
häfstången  drogs  ned  af  magneten,  skrifspetsen  skref  sin  linie 
1,'2  mm.  lägre  än  förr.  Muskeln  sammandrog  sig,  strömmen  till 
signalen  öppnades  och  alt  detta  skedde  förr  än  cylindern  full- 
ändat ett  hvarf :  den  af  signalen  tecknade  kurvan  stod  där  all- 
deles enkel  och  ren.  Skrifspetsen  har  blott  en  enda  gång  rört 
sig  i  denna  linie.  Sedan  ryckningen  egt  rum  fasthålles  cylin- 
dern med  handen;  med  hänsyn  till  cylinderns  stora  omfång  är 
denna  manipulation  icke  förbunden  med  någon  svårighet. 

Efter  alt  hvad  jag  här  yttrat  om  denna  registreringsappa- 
rat, och  efter  det  jag  arbetat  med  den  samma  flera  månaders 
tid  dagligen,  kan  jag  icke  underlåta  att  framhålla,  att  denna 
apparat  sannolikt  öfverträffar  de  flesta  af  de  nu  brulvliga,  och 
att  endast  höo-st  få  komma  honom  när.  Den  är  vidare  utom- 
ordentligt  lätt  att  handtera  och  dessutom  ytterst  solidt  utförd, 
som  alla  de  instrument,  hvilka  utgå  från  hrr  Balzar  och 
ScHMiDTs  berömda  verkstad. 

Nu  frågas:  huru  arbeta  signalen  och  registreringsapparaten 
tillsammans?  Denna  fråga  har  jag  sökt  att  afgöra  sålunda,  att 
jag  genom  registreringsapparaten  bestämt  signalens  egen  la- 
tenstid, d.  v.  s.  tiden  emellan  strömmens  öppnande  och  den 
därpå  följande  rörelsen  af  signalens  skrifspets.  Dessa  försök 
utfördes  sålunda,  att  signalens  ström  leddes  genom  registre- 
ringsapparatens kontakt;  cylindern  sattes  i  gång,  och  då  den 
hade  uppnått  en  konstant  hastighet,  öppnades  signalens  ström 
genom  det  å  cylindern  fastade  stiftet  för  kontaktens  upphäf- 
vande.  Härvid  iakttogs  den  ofvan  omnämnda  regeln,  att  sig- 
nalens ström  icke  slöts  förr  än  cylinderns  hastighet  blifvit 
konstant,  och  sålunda  kontakten  omedelbart  därefter  kunde  öpp- 
nas. Afbrytningsögonblicket  bestämdes  på  vanligt  sätt  genom 
långsam  kringvridning  af  cylindern.  Såsom  resultat  af  dessa 
bestämningar  öfver  signalens  latenstid  framgår,  att  den  utgör  ^ 
medeltal  0",ooo3.  Därvid  är  det  sannolika  felet  hos  hvarje  en- 
skild observation  icke  större  än    +  0",ih)01. 

För  att  undvika  inflytandet  af  alla  tillfälligheter  har  jag 
bemödat  mio-  om,  att  vid  dessa  försök  städse  utföra  ett  stort 
antal  observationer  under  fullkomligt  samma  yttre  vilkor,  och 
att  sedan  på  grund  af  dessa  observationer  beräkna  resultatets 
sannolika  fel.  Vid  några  försök  har  det  icke  varit  mig  möjligt 
att  fullt  följa  denna  regel.     Detta  är  fallet  t.  ex.  vid  försöken 


14  Bd.  XVII.  N:r  12.  —  rob.  tigerstedt. 

ufver  latenstidens  beroende  af  retningens  styrka  vid  under- 
maximal  retning.  För  att  lära  känna  den  lag,  som  här  gäller, 
var  det  nödvändigt  att  tämligen  mycket  variera  retningens 
styrka.  Hade  jag  vid  hvarje  sådan  utfört  ett  större  antal  be- 
stämningar, så  skulle  muskeln  hafva  uttröttats,  och  härvid  för- 
delen af  sannolikhetsberäkningen  blifvit  tämlio;en  illusorisk. 

Metoden  att  genom  en  elektrisk  sio-nal  bestämma  muskel- 
ryckningens  latenstid  kan  endast  jämföras  med  tvänne  andra: 
i)  PouiLLETs  och  Helmholtz'  elektriska  tidmätningsmetod  och 
2)  metoden  att  angifva  ryckningens  början  med  en  elektrisk 
gnista.  —  Huru  förhåller  sig  den  af  mig  använda  metoden  till 
dessa  båda? 

En  stor  fördel  har  min  metod  däri,  att  signalen  genoiu 
sin  rörelse  noggrant  angifver  det  ögonblick,  då  den  tidmätande 
strömmen  slutes.  Om  man  inställer  den  tidmätande  kontakten 
genom  att  vrida  på  skrufven  under  häfstången,  har  man  i  sig- 
nalens rörelse  det  mest  tillförlitliga  tecken  på  att  strömmen  är 
sluten,  och  mau  lär  sig  mycket  snart  att  utföra  inställningen 
med  den  härvid  nödvändiga  noggranheten.  Hvarken  PouiL- 
LETs  metod  eller  gnistmetoden  är  i  detta  hänseende  så  känslig 
som  denna.  Likväl  är  det  ju  icke  förenadt  med  någon  slags 
svårighet,  att  äfven  vid  dessa  metoder  använda  en  elektrisk 
signal  såsom  indikator  på  att  den  tidmätande  strömmen  är 
sluten. 

Men  min  metod  erbjöd  äfven  en  annan  icke  oväsentlig 
fördel.  Som  bekant  höja  sig  muskelryckningarna  i  början  en- 
dast mycket  långsamt.  Innan  den  tidmätande  strömmen  full- 
komligt öppnats,  blifver  den  altså  på  grund  af  ryckningens 
långsamma  uppstigande  mer  eller  mindre  starkt  försvagad. 
Den  elektriska  signalen  markerar  detta  utomordentligt  tydligt. 
Emedan  strömmen  icke  öppnas  plötsligt,  utan  motståndet,  däri- 
genom att  kontaktens  delar  småningom  aflägsnas  från  hvar- 
andra,  mer  och  mer  ökas,  så  höjer  sig  signalens  kurva  icke 
plötsligt  utan  endast  långsamt  frän  abskissan,  och  sålunda  af- 
bildas  ryckningarnas  första  förlopp  i  viss  mon  genom  signalens 
rörelse.  Därvid  bör  anmärkas,  att  uppmätningen  af  kurvorna 
härigenom  icke  i  högre  grad  försvåras.  Om  man  nämligen  här- 
vid använder  ett  mikroskop,  har  man  i  regeln  ingen  svårighet 
att  uppmäta  signalens  kurvor  noggrant  på  0,i  mm.  när,  d.  v.  s. 
att  vid  hvarje  enskild  observation  uppnå  en  noggranhet  af 
O",()ooir..     Härnti  synes  mig,  att  min  metod  förtjänar  företräde 


MUSKELRYCKNINGENS    LATENSTID.  15 

framför  de  två  öfriga,  ty  hvilket  inflytande  det  småningom  in- 
trädande försvao-andet  af  den  tidmätande  strömmen  utöfvar  vid 
tidsbestämningar  enligt  den  PouiLLETska  eller  enligt  gnistmeto- 
den,  kan  man  icke  på  långt  när  så  lätt  öfverse  som  vid  använ- 
dande af  den  elektriska  signalen.  Af  icke  oväsentlig  betydelse 
är  vidare  den  omständigheten,  att  enligt  min  metod  försöken 
kunna  utföras  mycket  bekvämt  och  utan  den  ringaste  svårighet. 

4.  Emedan  det  vid  dessa  försök  var  nödvändigt  att  för- 
ändra icke  blott  den  retande  strömmens  riktning,  utan  också 
dess  art,  behöfdes  inrättningar,  som  gjorde  det  möjligt  att  utan 
någon  svårighet  öfvergå  från  t.  ex.  slutniugsinduktions-  till 
öppningsinduktionsströmmar  eller  frän  dessa  till  konstanta  ström- 
mar. Detta  skedde  genom  en  art  strömväljare,  hvilken  här  icke 
behöfver  närmare  beskrifvas. 

Ett  försök  utfördes  i  allmänhet  på  följande  sätt.  Sedan 
preparatet  var  framstäldt  och  upphängdt  i  fuktig  kammare, 
väntade  jag  10  till  15  minuter,  innan  det  egentliga  försöket 
började,  på  det  att  muskeln  i  tillräcklig  mon  skulle  hafva  tänjts 
af  häfstången.  Stundom  använde  jag  under  denna  förberedande 
tänjning  en  extra  vigt  för  att  få  tänjningen  och  eftertänjningen 
fullkomligare.  Denna  extra  vigt  borttog  jag  därefter  vid  för- 
sökets början.  Sedan  alt  på  detta  sätt  var  förberedt,  de  bägge 
skrifarmarna  instälda  o.  s.  v.,  släptes  cylindern  lös.  När  dess 
hastighet  blifvit  konstant,  det  vill  säga  efter  12  hvarf,  slöts 
först  signalens  ström,  hvarvid  naturligtvis  signalens  häfstång 
attraherades  af  magneten.  Ett  ögonblick  senare  kom  kontakt- 
inrättningen  inom  området  för  afbrytningsstiftet,  muskeln  re- 
tades, kurvan  uppskrefs,  och  därefter  fasttogs  cylindern  med 
handen.  För  att  fastställa  retningsögonblicket  stäldes  sä  till 
att  genom  omkastning  af  strömväljaren  signalens  ström  leddes 
genom  den  vid  registreringsapparaten  fastade  kontakt-inrätt- 
inrättningen.  Därvid  var  den  retande  strömmen  alldeles  ute- 
stängd från  muskeln.  Nu  fördes  cylindern  på  vanligt  sätt  ytterst 
långsamt  omkring,  och  därvid  markerades  på  den  samma  ret- 
ningsögonblicket af  signalen.  Här  har  jag  den  fördelen,  att 
jag  för  att  bestämma  retningsstället  pä  cylindern  icke  behöfver 
reta  muskeln,  utan  kan  göra  det  genom  den  elektriska  signalen. 
Sålunda  uttröttas  muskeln  naturligtvis  icke  på  långt  när  så  lätt 
som  annars.  Inställnino;en  af  den  tidmätande  strömmens  kon- 
takt  skedde  alltid  omedelbart,  innan  cylindern  släptes  lös,  och 
efter    hvarje    iakttagelse    instäldes    kontakten    ånyo   för   att   så 


16  Bd.  XVII.  N:r  12.  —  rob.  tigerstedt. 

mycket  som  möjligt  undvika  det  inflytande,  som  förkortnings- 
återstoden eller  eftertänjningen  kunde  utöfva.  Emedan  tem- 
peraturen utöfvar  ett  stort  inflytande  på  latenstiden,  har  jag 
vid  livarje  enskild  observation  bestämt  den  samma  genom  en  i 
den  fuktiga  kammaren  nära  intill  muskeln  anbragt  termometer. 
Vid  uppmätningen  af  kurvorna  har  jag  förfarit  på  följande 
sätt.  Den  elektriska  signalens  kurvor  uppmättes  under  mikro- 
skop medelst  en  i  0,i  mm.  delad  glasskala  af  Zeiss.  Såsom 
ändpunkt  för  dessa  kurvor  har  jag  antagit  den  punkt,  där 
kurvan  just  begynner  att  höja  sig  ifrån  abskissan.  Alla  i  denna 
afhandling  såsom  försökexempel  meddelade  tidsbestämningar 
äro  två  gånger  uppmätta.  Muskelryckningens  höjd  har  jag  be- 
stämt genom  en  stångcirkel,  sålunda  att  jag  anlagt  cirkelns  ena 
ben  noggrant  längs  abskissan  och  därefter  instält  det  andra 
benet  såsom  tangent  till  muskelkurvans  vertex. 


Andra  kapitlet. 

Muskelryckniiigens  latenstid  vid  lika  starka  öfvermaximaia 
induktionsslag. 

De  värden,  hvilka  hittills  af  olika  forskare  erhållits  för 
muskelrvcknino;ens  latenstid  vid  användning  af  öfvermaximaia 
retmedel  af  så  kort  tidsförlopp  som  möjligt  (öppnings-induk- 
tionsslag)  visa  sinsemellan  mycket  stora  afvikelser.  Såsom 
ofvan  är  nämndt,  är  det  utomordentligt  svårt  att  noggrant  be- 
stämma muskelkurvans  begynnelsepunkt.  Ju  starkare  ryck- 
ningen är  förstorad,  desto  lättare  blir  detta,  och  det  visar  sig 
i  allmänhet,  att  latenstiden  utfallit  kortare,  ju  starkare  förstoring 
blifvit  använd.  Jag  skall  här  i  största  korthet  sammanställa 
de  vio-tiffaste  hittills  funna  värdena  för  latenstiden. 

Helmholtz  fann  enligt  den  PouiLLETska  metoden  vid 
direkt  retnino;  af  en  icke  öfverlastad  muskel  latenstiden  i  tre 
försök  resp.:  0",oo93,  0",oo7  3,  0",oo89  '). 

v.  Bezold  erhöll  latenstider  uppgående  till  0",oi  3 c.  Tem- 
peraturen var  härvid  ungefär  10°  C.  ^). 


')  Helmholtz,  Wissenschaftliche  Abhandl.  II,  s.  791 — 792. 

^)   v.    Bezolr,    Uutersuchungen   ueber  die  electrisehe   Erregiing  der  Nerven  iiud 

Muskeln.     Leipzig  1861,  s.  100. 

.  f:. 


MUSKELRYCKNINGENS    LATENSTID.  17 

Plage  har  i  ett  utmärkt  arbete  meddelat  mycket  vigtiga, 
men  dess  värre  alldeles  för  litet  beaktade  resultat.  Han  lät 
muskeln  skrifva  sin  ryckning  medelst  en  fjädrande  skrifarm,  som 
förstorade  den  samma  18i  gånger.  Tiden  bestämdes  genom 
en  stämgaffel.  De  af  Plage  hos  icke  öfverlastad  muskel  vunna 
värdena  för  latenstiden  variera  mellan  0",oi  och0",oo38;  såsom 
medelvärde  antager  han  0",oo5  ^). 

Klunder  erhöll  latenstider,  som  under  vissa  förhållanden 
sjönko  under  0",oo3  ^);  dock  synes  mig  hans  metod,  så  vida  jag 
rätt  förstått  hans  beskrifning,  icke  hafva  varit  fullt  egnad  att  be- 
stämma latenstiden. 

Bernstein  upptecknade  förtjockningskurvan  af  bägge  ad- 
duktorerna  från  grodans  lårben  och  bestämde  latenstiden  till 
0",oi45 — 0".o226  ^).  Därvid  bör  anmärkas,  att  det  bör  vara 
utomordentligt  svårt  att  bestämma  begynnelsepunkten  af  mu- 
skelns förtjockningskurva.  Jag  har  själf  gjort  några  försök  i 
denna  riktning  enligt  den  vid  de  föreliggande  försöken  använda 
metoden  och  därvid  städse  funnit  större  värden  för  latenstiden 
än  dem,  hvilka  erhållits,  då  kontakten  öppnats  genom  muskelns 
förkortning. 

Lautenbagh  bestämde  latenstiden  enligt  ofvan  omtalade 
metod.  Hans  värden  variera  mellan  0",oo39 — 0",ioo  och  där- 
utöfver  *). 

Gad  undersökte  muskelelementets  latenstid  och  fann,  att 
den  samma  under  gynsamma  förhållanden  ej  är  längre  än  0",004  ^). 

Langendorff  erhöll  enligt  sin  ofvan  beskrifna  metod  vid 
tetanisering  af  muskler  såsom  medelvärde  för  latenstiden  0",oo9^). 

Mendelssohn  undersökte  med  Mareys  metoder  latenstiden 
och  fann  värden  mellan  0",oo4  och  0",oi2.  Medelvärdet  för 
latenstiden  är  enligt  honom  0",oo8  ''). 

')  Place,   i   Onderzoekingeii    gedaan    in   het   physiologisch   Laboratorium  der  Ut- 

rechtsche   Hoogeschool.     Tweede   Reeks.     I,   s.  73 — 138;    jfr  särskildt  a.  87 — 

107.    18G7-1868. 
^)  Klunder,   i  Hensen,    Arbeiten  aus  dem  Kieler  physiologischen  Institute  1868, 

s.  108—114. 
*)  Bernstein,  Untersuchungen  ueber  den  Erregungavorgang  im  Nerven-  und  Muskel- 

systeme  1871,  s.  78—87. 
*)  Lautenbach,   Archives   des   seiences   phys.   et  naturelles,  T.  59,  s.  272 — 287; 

1877. 
')  Gad,   Archiv    fiir   Anatomie   und    Physiologie,  phys.  Abth;  1879,  s.  250 — 268. 
*)  Langenuoeff,  Breslauer  ärzliche  Zeitschrift,  1879,  n:r  14. 
')  Mendelssohn,  Travaux  du  laboratoire  de  M.  Marey,  IV,  s.  99 — 153;  1880. 
A^ord.  med.   nrJciv.      Ed.   XVII.  ^ 


18  Bd.  XVII.  N:r  12.  —  ROB.  tigeustedt. 

Yeo  och  Cash  erhöllo  värden,  uppgående  till  omkring  0",oi. 
I  senare  försök  funno  de  likväl,  att  latenstiden  kunde  gå  ned  till 
0",oo6  7.  Sist  nämnda  värde  erhöllo  de  vid  en  temperatur  af 
omkring  40°  C.  ^) 

Enligt  en  notis  af  nyss  nämnde  författare  skall  Ruther- 
FORD   medelst  signal  Deprez  hafva  funnit  en  latenstid  af  blott 

0",002. 

RosENTHAL  har  för  latenstiden  angifvit  värden,  som  variera 
mellan  0",oo9  och  0",oi  -). 

Fick  meddelar  ett  försök,  där  latenstiden  är  0",oo7  ^). 

Af  de  här  summariskt  sammanstälda  undersökningarne  fram- 
går med  stor  bestämdhet,  att  det  nästan  allmänt  i  de  fysiologiska 
handböckerna  antagna  värdet  för  latenstiden  0",oi  är  alldeles 
för  stort,  ty  de  efter  olika  metoder  af  Place,  Lautenbach, 
Gad  och  Mendelssohn  erhållna  värdena  visa  alla,  att  latens- 
tiden i  medeltal  icke  utgör  mer  än  0",oo5 — 0",oo8. 

I  alla  händelser  synes  det  vara  otvifvelaktigt,  att  latens- 
tiden är  beroende  af  många  variabla.  Ett  bidrag  till  denna 
frågas  utredande  vill  föreliggande  undersökning  utgöra, 

I  detta  kapitel  skall  jag  meddela  några  försök,  där  jag  be- 
stämt latenstiden  under  noggrant  samma  yttre  vilkor    —    öfver 
maximala  öppnings-induktionsslag  vid   öfver  hvarandra  skjutna 
rullar,   så  konstant   temperatur   som  möjligt,  oförändrad  beläst 
ning  o.  s.  v. 

Angående  utförandet  af  försöken  har  jag  ingenting  att  till- 
lägga  till  den  i  förra  kapitlet  gifna  framställningen.  Jag  öfver- 
går  därför  till  att  meddela  försökens  resultat. 

Före  försökets  början  tänjdes  muskeln  under  10 — 15'  af  en 
vigt  af  omkr.  6  grm;  vid  själfva  försöken  utgjordes  muskelns 
belastnino;  endast  af  häfstängen  I.  Muskeln  var  vid  alla  i  detta 
och  följande  kapitel  meddelade  försök  icke-kurariserad.  I  hvarje 
bestämning  är  för   signalens   retard  en  tid  af  0",ooo3  afdragen. 


')  Yeo  och  Qa.su,  Proceedings  of  the  Royal  Societv  of  London,  Vol.  33,  s.  4G2 
—480;  1881;  Journal  of  physiology  IV,  s.  198-^221;  1883. 

^)  RosKNTHAL,  Avchiv  fiir  Anatomie  und  Physiologle,  physiol.  Abtb,  1883,  Siippl. 
band,  s.  240—279. 

^)  Fick,  Mechanische  Arbeit  und  Wäimeentwicklung  bei  der  Muskeltbätigkeif, 
1882,  s.  100. 


MUSKELRYCKNINGENi?    LATENSTID. 


19 


Försök  2.    23/j   1884.    Muskel  preparerad  10.30;  försöket  börjadt 
10.55,  slutadt  11.21;  muskelns  län2,'d  35  ram. 


Ryck- 

Ryck- 

N:r 

Tempe- 

ningens 

Latenstid. 

N:r 

Tempe- 

ningens 

Latenstid. 

ratur. 

höjd. 

Sek. 

ratur. 

höjd. 

Sek. 

Mm. 

Mm. 

1 

18,  G 

18,0 

0,0043 

11 

18,95 

18,0 

0,0042 

2 

18,7 

16,8 

0,0043 

12 

18,95 

18,1 

0,0040 

3 

18,8 

17,5 

0,0047 

13 

19,0 

18,0 

0,0040 

4 

18,8 

18,2 

0,0047 

14 

19,0 

16.9 

0,0050 

5 

18,9 

18,5 

0,0039 

Medeltal 

0,0043 

G 

Omä  ti 

)  a  r. 

Medelfel 

+  0,0004 

7 

18,9 

18,5 

0,0039 

Sannolikt   fel  hos  hvarje 

8 

18,95 

16,8 

0,0051 

enskild  observation 

+  0,0003 

9 

18,9.5 

18,4 

0,0040 

Sannolikt  fel  h 

os  medel- 

10 

18,95 

18,3 

0,0040 

tal 

et 

')  i  0,0001 

Försök  3.     "Vi  1884.     Muskel  preparerad  11.27;  försöket  börjadt 
12.10,  slutadt  12.35;  muskelns  längd  30  mm. 


N:r 

Tempe- 
ratur. 

Ryck- 
ningens 

höjd. 

Mm. 

Latenstid. 
Sek. 

N:r 

Tempe- 
ratur. 

Ryck- 
ningens 

höjd. 

Mm. 

Latenstid. 

Sek. 

1 

17,0 

8,8 

0,0069 

12 

17,9 

8,1 

0,0063 

2 

17,1 

9,0 

O.OOGl 

13 

17,95 

8,1 

0,0064 

3 

17,2 

9,0 

0,0074 

14 

18,0 

8.0 

0,0063 

4 

17,3 

8,7 

0,00G3 

15 

18,05 

8,0 

0,0007 

5 

17,3 

8,7 

0,0072 

Medeltal 

0,00G7 

•G 

17,4 

8,fi 

0,0074 

Medelfel 

±  0,0004 

7 

17,5 

8,0 

0,OOG7 

Sannolikt    fel 

los  hvarje 

8 

17,G 

8,4 

0,0072 

enskild  obse 

vation 

+  0,0003 

9 

17,7 

8,3 

0,0067 

Sannolikt  fel  1 

los  medel- 

10 

17,75 

8,3 

0,0063 

tal 

et 

+  0,0001 

11 

17,8 

8,3 

0,0069 

För  att  icke  taga  altför  mycket  utrymme  i  anspråk  med- 
delar jag  de  följande  försöken  icke  in  extenso,  utan  endast  medel- 
talen ur  dem  jämte  därtill  liörande  sannolikhetsberäkningar. 

')  Jag   har   afiundat   alla   tal    på   fjärde   decimalen,  alldenstuud  en  längre  drifven 
noggranhet  för  dessa  tid'(bestämningar  icke  har  n°gnn    betydelse. 


20  Bd.  XVII.  N:r  12.  —  rob.  tigerstedt. 

Försök  1. 

Muskelryckningens  höjd 10,1 — 10,8   mm. 

Temperatur - 14°, 2—  14°, 8 

Latenstid,  medeltal 0",00G0. 

Medelfel ±  0,ooo.5. 

Sannolikt  fel  hos  hvarje  enskild  observation +  0,0003. 

Sannolikt  fel  hos  medeltalet +  0,ooo). 

Försök  4. 

Muskelryckningens  höjd  9,1 — 10,7   ram. 

Temperatur 15°, 3— 16°, 6. 

Latenstid,  medeltal O", 0063. 

Medelfel +  0,ooo4. 

Sannolikt  fel  hos  hvarje  enskild  observation +  0,0003. 

Sannolikt  fel  hos  medeltalet +  0,ooui. 

Försök  5. 

Muskelryckningens  höjd 11,0 — 12,3  ram. 

Temperatur  16°,  l — 17°, 2. 

Latenstid,  medeltal - 0",0052. 

Medelfel. ±  0,0 oo 4. 

Sannolikt  fel  hos  hvarje  enskild  observation +  0,0003. 

Sannolikt  fel  hos  medeltalet ±  0,oooi. 

Försök  6. 

Muskelryckningens  höjd 12,8 — 13,4  rara. 

Temperatur  16°, 3 — 16°, 9. 

Latenstid,  medeltal 0'',005l. 

Medelfel ±  0,ooo4. 

Sannolikt  fel  hos  hvarje  enskild  observation ±  0,000  3. 

Sannolikt  fel  hos  medeltalet ±  O.oooi. 

Försök  7. 

Muskelryckningens  höjd 16,2 — 16,9  mm. 

Temperatur 16°,  3 — 16°,  7. 

Latenstid,  medeltal 0",0057. 

Medelfel ±  0,ooo3. 

Sannolikt  fel  hos  hvarje  enskild  observation +  0,0 oo 2. 

Sannolikt  fel  hos  medeltalet ±  0,oooi. 

Försök  8. 

Muskelryckningens  höjd 10,4 — 11,2   rara. 

Temperatur 15°,  5  5 — 16°,!: 


r,  r. 


MUSKELRYCKNINGENS    LATENSTID.  21 

Latenstid,  medeltal O ',005 6. 

Medelfel - ^ ±  0,0005. 

Sannolikt  fel  hos  hvarje  enskild  observation +  0,ooo3. 

Sannolikt  fel  hos  medeltalet  +  0,oooi. 

Försök  9. 

Muskelryckningens  höjd _..   12.5  — 13,6   mm. 

Temperatur. -.. 15%  9 — 16°,5  5. 

Latenstid,  medeltal .- O", 0055. 

Medelfel +  0,ooo5. 

Sannolikt  fel  hos  hvarje  enskild  observation +  0,ooo3. 

Sannolikt  fel  hos  medeltalet +  0,oooi. 

Bättre  än  allt  annat  visa  de  nu  anförda  försöken  metodens 
duglighet.  Om  vi  noga  precisera  de  vilkor,  under  livilka  dessa 
försök  äro  utförda,  kunna  vi  formulera  resultatet  af  föreliggande 
iakttagelser  på  följande  sätt:  om  man  under  vintern  vid  en  runi- 
temperatur  af  14 — 19^  C.  retar  en  med  4  gr.  helastad  grodmu- 
sJcel  med  maximala  öppning s-induläionsslag ,  så  förflyter  mellan 
retningsögonblicJcet  och  hörjan  af  muskelns  sammandragning  en 
tid  af  ungefär  0",oo5;  gränserna  äro  0",oo43  och  0"oo67.  Så- 
som rychiingens  hörjan  hetecknas  den  sammandragning  af 
muskeln,  som  är  nödvändig  och  tillräcklig  för  att  åstadkomma 
en  märkhar  försvagning  af  den  tidmätande  strömmen. 

De  värden,  jag  funnit,  öfverensstämma  fullkomligt  med  dem, 
gom  meddelats  af  Place,  Lautenbach,  Gad  och  Mendels- 
SOHN.  Att  den  korta  latenstid,  som  dessa  forskare  hafva  erhållit, 
verkligen  bör  uppfattas  såsom  den  normala,  bevisas  så  mycket 
mera  af  mina  resultat,  som  dessa  icke  äro  stundom  och  tillfäl- 
ligtvis uppträdande  värden  utan  medeltal  af  utförliga  försöks- 
serier. Det  är  naturligtvis  icke  härmed  bevisadt,  att  muskel- 
ryckningens latenstid  icke  kan  hafva  än  lägre  värden,  ty  under 
den  tid  af  0",oo5,  som  jag  angifver  såsom  muskelns  latenstid, 
har  muskelns  energi  utvecklat  sig  ända  därhän,  att  häfstången 
upplyfts  som  en  minimal  kvantitet.  Den  kortligen  såsom  la- 
tenstid betecknade  tiden,  som  på  detta  sätt  bestämts,  betyder 
altså  endast  den  öfre  gränsen  för  den  verkliga  latenstiden. 


22  Bd.  XVII.  N:r  12.  —  rob.  tigersteut. 


Tredje  kapitlet. 

Muskelryckningens  latenstid  vid  olika  starka  öfvermaximala 
retningar. 

Redan  Helmiioltz  anmärker,  att  om  man  arbetar  med  in- 
duktionsströmmar,  som  äro  tillräckligt  starka  för  att  frambringa 
maximum  af  retning,  strömmens  intensitet  godtyckligt  kan  än- 
dras, utan  att  därigenom  tidmätningens  resultat  förändras  ^). 
Mendelssohn  finner  vid  användning  af  starka  strömmar,  att 
latenstiden  icke  är  oberoende  af  små  variationer  af  strömmens 
styrka,  likväl  utan  att  härför  meddela  några  experimentela 
bevis  ^),  Ofrige  forskare,  som  arbetat  åt  detta  håll,  hafva  en- 
dast obestämda  uppgifter  ^).  Jag  förbigår  dem  därför  helt  och 
hållet. 

Frågan  huru  muskelryckningens  latenstid  förhåller  sig  vid 
olika  stark  öfvermaximal  retning  är  icke  utan  ett  visst  intresse, 
och  dess  besvarande  kan  i  sin  mon  bidraga  till  att  gifva  oss 
en  inblick  i  det  sätt,  hvarpå  muskeln  förhåller  sig  till  öfver- 
maximala retmedel.  Vi  veta,  att  ryckningen,  efter  det  den 
uppnått  en  viss  höjd,  äfven  om  retmedlets  styrka  stegras  högst 
betydligt,  icke  stiger  i  någon  mera  anmärkningsvärd  grad,  utan 
endast  långsamt  närmar  sig  sitt  verkliga  maximum  *).  Om  det 
icke  gäller  alldeles  fina  mätningar,  kunna  vi  altså  tala  om  ett, 
vanligen  mycket  snabt  uppnådt  maximum  af  muskelrycknin- 
gens höjd. 

Mina  försök  äro  utförda  medelst  öppnings-induktionsström- 
mar.  I  den  primära  ledningen  var  ett  Groves  batteri.  Af- 
ståndet  mellan  rullarna  ändrades  1  eller  2  cm.  i  sender.  Före 
retningens  början  sträcktes  muskeln  genom  en  extra  vigt  af  un- 
gefär 2  gm.  Under  själfva  försöket  var  muskeln  endast  bela- 
stad af  häfstången  I. 


')  Helmholtz,  Wis8en8chaftl.  Abhandlungen  II,  S.  808 — 809. 

^)  Mendelssohn,  a.  st.,  s.  120. 

')  Jfr  Yeo  och  Cash,  Proceedings  of  the  Royal  Society  of  London,  Vol.  33, 
1881;  Journal  of  Physiology,  IV,  s.  211.     1883. 

'')  Jfr  Tigerstedt  och  Williiard,  Mittheilungen  vom  physiologischen  Labora- 
torium des  Caroliuischcn  Instituts  in  Stockholm,  III,  första  afhandl.     1884. 


MUSKELRYCKNINGENS    LATENSTID. 


23 


Försök  10.     Yo  1884.     Muskel   preparerad   4.10;    försöket  bör- 
jadt  4.37,  slutadt  5.10;   muskelns  längd  30  mm. 


N:r 

Ru]l- 
afatånd 

Cm. 

Tem- 
pera- 
tar. 

Ryck- 
ningens 
höjd. 

Mm. 

Latenstid. 
Sek. 

N:r 

Rull- 
afstånd 

Cm. 

Tem- 
pera- 
tur. 

Ryck- 
ningens 
höjd. 

Mm. 

Latenstid. 
Sek. 

1 

0 

13,3 

15,5 

0,0059 

8 

7 

14,1 

16,3 

0,0  066 

2 

1 

13,45 

15,6 

0,0059 

9 

8 

14,2 

16,3 

0,0063 

3 

2 

13,6 

16,1 

0,0063 

10 

9 

14,3 

16,3 

0,0066 

i 

3 

13,7 

16,0 

0,0063 

11 

10 

14.3 

16,3 

0,0063 

5 

4 

13,9 

16,1 

0,0058 

12 

6 

14,5 

16,6 

0,0063 

6 

5 

13,95 

16,3 

0,0058 

13 

3 

14,5 

16,4 

0,0063 

7 

6 

14,0 

16,5 

0,0060 

14 

0 

14,6 

16,5 

0,0053 

Försök  15.     72   1884.     Muskel   preparerad    5.25;    försöket  bör- 
jadt  5.50,  slutadt  6.21;   muskelns  längd  28  ram. 


N:r 

RuU- 
afstånd 

Cm. 

Tem- 
pera- 
tur. 

Ryck- 
ningens 
höjd. 

Mm. 

Latenstid. 
Sek. 

N:r 

Rull- 
afstånd 

Cm. 

Tem- 
pera- 
tur. 

Ryck- 
ningens 
höjd. 

Mm. 

Latenstid. 
Sek. 

1 

0 

13,8 

12,6 

0,0053 

10 

1 

14,35 

12,9 

0,0055 

2 

2 

13,8 

12,9 

0,0063 

11 

0 

14,4 

12,9 

0,0056 

3 

4 

13,9 

12,9 

0,0061 

12 

2 

14,45